Text: Gorm & Sara Lind
   
Det naturliga fettinnehållet i bete och grovfoder är lågt, runt två till tre procent. Ändå tål hästar olja ganska bra. Det sägs att det finns många fördelar med att tillsätta olja i foderstaten, framför allt om hästen tränas hårt. En av dessa fördelar är att stärkelsen från havre kan minskas om delar av energin kommer från olja i stället, vilket sägs vara skonsammare mot hästens matsmältningssystem. Det har emellertid inget med skonsamhet att göra, hästen är inte gjord för att äta vare sig havre eller olja.
  
Dåligt rustad för mycket stärkelse
I naturen äter hästen inte mycket stärkelse. Det beror på att stärkelse bara finns i gräsets frön, inte i det gröna. När vi ger hästen spannmål ger vi just rena frön. Hästen hinner inte alltid med att spjälka all stärkelse, i stället fortsätter den då osmält ut i grovtarmen där den kan orsaka störningar. I havre finns det stärkelse som hästen kan bryta ner med hjälp av enzymet amylas. Men eftersom hästens naturliga foder - gräs - inte innehåller några höga halter stärkelse, har den inte så stor produktion av detta enzym. 
Hästen kan alltså inte smälta stora mängder stärkelse på en gång, men får den bara små portioner havre går det bra. Havre är den spannmålssort som passar hästen bäst, då det innehåller minst stärkelse.
- När det gäller stärkelse kan hästen, antingen via sitt eget enzymsystem eller via de mikroorganismer som lever i magtarmkanalen, bryta ner nästan allt från första kornet på dagen, säger Anna Jansson vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Hon fortsätter:
- Den enzymatiska nedbrytningen kan bli lite bättre om hästen får anpassa sig ett tag till en stärkelserik diet, men fortfarande kommer hästen att vara sämre rustad för detta än till exempel grisen.
  
Hästen saknar gallblåsa
Hästen har ingen gallblåsa och kan därför inte bryta ner stora mängder fett heller, även olja måste ges i små portioner. Både stora stärkelsemängder och stora oljemängder skapar alltså problem, eftersom hästen inte är skapt för att äta det. Fördelen med att byta ut en del av havren mot olja är att man fördelar belastningen mellan två svaga system, så att risken för störningar minskar. Hästen klarar alltså av att ta upp mer energi med både olja och havre i foderstaten. 
- När det gäller fett behöver både hästen och tarmfloran tid för att anpassa sig. Börjar man ge stora givor fett (75 gram per 100 kilo vikt, reds anm.), bör man ge tarmfloran cirka två veckor att successivt anpassa sig till detta. Det gäller att få så små och få hastiga förändringar som möjligt, förklarar Anna och berättar vidare:
- Därefter kan det ta ytterligare ett par veckor innan "hela" hästen har anpassat sig fullt till att leva mer på fett. Alltså om den tidigare har ätit mycket stärkelserikt kraftfoder.
 
Ger långsam energi 
Frågar du runt bland hästfolk om fördelar med olja lär du sannolikt träffa på argumentet att hästar som tenderar att drabbas av korsförlamning kan minska denna tendens genom att äta olja. I spannmål är stärkelse de helt dominerande kolhydraterna. Det är alltså inte kolhydrater i sig som hästen har svårt att bryta ner, utan stärkelsen. 
Höga spannmålsgivor - alltså korn, vete, majs och/eller havre - ger en foderstat med mycket stärkelse. Detta i sig medför en risk för kolik och korsförlamning. Oljebaserad kost minskar risken för korsförlamning, även om det inte är helt klarlagt varför. Det är dock gräs hästen är gjord för att äta. Kraftfodret är bara ett komplement.
 
Ungefär samma energiinnehåll
En minskning av kolhydraterna kan alltså ske genom att man tar bort delar av spannmålsgivan och i stället tillsätter olja, som då ska ge den energi hästen behöver. Det är också viktigt att ha bra koll på hur mycket energi som finns i hästens grovfoder, har du ett grovfoder med högt näringsvärde minskar behovet av kraftfoder. 
Ett kilo havre innehåller cirka 11,2 MJ/kilo torrsubstans och ett kilo gräshö skördat i tidigt utvecklingsstadium innehåller lika mycket energi. Medeltidigt hö, alltså något mer utvecklat gräshö, innehåller cirka 10,3 MJ/kilo torrsubstans. I dag finns det framstående tävlingshästar som bara lever på grovfoder, eventuellt med en liten mängd kraftfoder.
Men om man nu ändå vill ge hästen olja kan man exempelvis gradvis (precis som med annat foder gäller successiv tillvänjning) ersätta spannmålen med en jämlik giva av lusernpellets som blandas med olja. Vill hästen inte äta av blandningen kan man ersätta en del av oljan med ett färdigfoder som har höga fettnivåer.
Numera finns det på den svenska marknaden en för hästar specialodlad högfettshavre vid namn Matilda. Den höga fetthalten ska, på samma sätt som oljan, tillföra skonsam fettenergi ¬- vilket bland annat kan passa hästar med muskelproblem. 
Högfettshavren innehåller mer energi än vanlig havre eftersom den innehåller mer fett. Den har lägre stärkelseinnehåll och högre fettinnehåll än vanlig havre, så man fördelar riskerna lite mer. Men man måste vara försiktig även med havresorten Matilda, för så stor skillnad i stärkelseinnehåll är det inte.
 
Bara en liten del utnyttjas 
Serverar du olja till din häst bör du vara medveten om att hästen inte får i sig några som helst proteiner, vitaminer eller mineraler genom oljan. Om inte detta redan tillsätts genom övrigt, befintligt foder - bör man också ge ett tillskottsfoder för detta ändamål. E-vitamin och kalcium brukar man specifikt säga att du ska hålla ett öga på. En oljerik kost kan eventuellt reducera tillgången på kalcium. 
Det grundläggande näringsbehovet, som inkluderar energibehovet, bör i första hand tillgodoses genom grovfodret. Det anses allmänt att kraftfoder är ett påfund för att människan kräver mer av hästen än dess naturliga foder kan täcka upp för. Det är dock få hästar i dag som arbetar så hårt som arbetshästarna gjorde förr i tiden. 
Hästen äter naturligt ett mycket energirikt foder, kort gräs. Det foder som genom århundraden skördats för hästar har haft ett betydligt lägre energiinnehåll. Därför har energiinnehållet inte räckt till de hästar som arbetat hårt - såsom arbetshästar, transporthästar, krigshästar och digivande ston. Det var förr också lättare att transportera kraftfoder än hö i motsvarande energimängd. Absolut högst näringsbehov har digivande ston och de allra flesta av dem klarar sig alldeles utmärkt på sitt naturliga foder, det vill säga ett bra bete som inte är förvuxet.
 
Risker för störningar kan öka
Vad händer då i hästens kropp när den äter olika typer av kraftfoder? 
Korn har låg fetthalt och det finns inte mycket fibrer i fodret heller. Korn innehåller emellertid mer stärkelse än havre. Skillnaden är att havrestärkelsen smälts i tunntarmen, medan kornstärkelsen i större utsträckning bryts ner av bakterierna och tas upp i grovtarmen. Men totalt sett får hästen lite mer energi av ett kilo korn än av ett kilo havre (korn = cirka 12,7 MJ/kilo torrsubstans, havre = cirka 11,2 MJ/kilo torrsubstans).
Man skulle kunna tänka sig, eftersom korn- och havrestärkelsen bryts ned på olika platser i magtarmsystemet, att det borde gå att kombinera korn och havre på samma sätt som olja och havre - för att därigenom sprida riskerna. Men nej, Anna Jansson förklarar:
- Kornstärkelsen kommer i större utsträckning till grovtarmen och bryts ner av mikroorganismerna, men det är inte de mikroorganismerna som normalt ska finnas i grovtarmen som kan göra det jobbet. Därför förändras tarmfloran och riskerna för störningar kan öka.
Betfor innehåller en hel del pektin och hemicellulosa. Detta är fibrer som är lätt nedbrytbara och något som tarmmikrober lätt kan omvandla till energi. Betfor är alltså lättsmält energi som innehåller 12,4 MJ/kilo torrsubstans, alltså bara lite mindre än korn och något mer än havre. Energi är ett "abstrakt" mått, det är inget ämne. Energi är alltid energi, sedan kan den vara mer eller mindre tillgänglig i olika foder. Men de siffror som anges, det vill säga omsättbar energi, är den energi som hästen kan utnyttja.
  
Optimera grovfodret
Det effektivaste sättet att minska behovet av både havre och olja är att försöka få tag i ett grovfoder som innehåller tillräckligt med energi och protein för hästen i fråga. Då har man minst risk för störningar eftersom det är den typen av foder som hästens magtarmkanal är gjord för att ta hand om. 
- Det finns hästar som tränar hårt och tävlar på en sådan diet, och som har vunnit på till exempel V75, berättar Anna och fortsätter:
- Vi har under några år undersökt just detta, om det går att utfodra högpresterande hästar utan stärkelserikt kraftfoder och i princip bara med ett väldigt energirikt vallfoder - utan att förlora i prestationsförmåga. Resultaten är lovande. Bakgrunden är förstås att den typ av foderstat som används i dag ökar risken för flera hälsoproblem. Exempelvis kolik, magsår, korsförlamning och beteendestörningar, säger hon. 

---

---

---