Text: Sara Slottner
Foto: Anki Yngve
  
Hästarna i en av britternas senaste studier visades vid hand och longerades i trav på ett fast underlag. De visades dels i den hastighet som hästen själv föredrog, dels långsamt och snabbt. Hästarna filmades och filmerna bedömdes av sex erfarna veterinärer, som använde sig av en skala från 0 (ohalt) till 10 (icke-viktbärande). Hästarna var också utrustade med sensorer för att forskarna skulle kunna göra objektiva bedömningar av eventuell hälta, med hjälp av instrument speciellt utvecklade för detta.
När hästarna travade på rakt spår spelade hastigheten stor roll för om de bedömdes vara ohalta av veterinärerna – fler hästar bedömdes som ohalta vid högre hastighet. De som fortfarande bedömdes vara halta vid den högre hastigheten fick ändå i genomsnitt lägre poäng än när de travade långsamt, både när det gällde fram- och bakbenshältor. Resultaten s