Monty Roberts har gjort sig känd som "Mannen som lyssnar till hästar" och har utvecklat en egen teknik, Join-Up, för kommunikation och hästutbildning. Tekniken bygger på kroppsspråk och utgår från det Monty Roberts refererar till som hästens eget språk – Equus.
- Jag har en mission och har dedikerat mitt liv till att lära ut mitt koncept, säger han.
Monty började med sina shower 1986 och hittills har över en miljon människor sett honom live. Mångdubbelt fler har läst hans böcker och i Göteborg satt det cirka 1500 uppmärksamma åhörare på läktaren.

Bygger på antivåldsprincip
Monty ger publiken rådet att inte "ge bort sig" till självutnämnda experter som bara pratar om allt de kan göra.
- Observera dem och deras hästar. Låt hästarna vara domare, säger han.
Själv menar Monty att han har lärt sig mer av hästar än av några universitetsprofessorer i världen.
- Hästarna har lärt mig att våldet är till för våldsverkaren. Inte för offret, säger han.
En av grundpelarna i Monty Roberts koncept är att det ska bygga på kommunikation, inte på hot om våld. Därför är han emot användning av spö, till exempel under kapplöpningar.
- Spön är ineffektiva och inhumana när de används för att åsamka smärta. Om de används som kommunikation och för att ge signaler, som till exempel inom dressyren, är det en annan sak. Då är det inte fel.

Sadeltillvänjning på 30 minuter
Först in i rundpaddocken kommer en helt rå treåring, Quite Cool, som varken haft bett i munnen eller sadel på ryggen. En del av Join-Up-systemet är nämligen att Monty Roberts menar att han kan få en oinriden unghäst att acceptera sadel, träns och ryttare på 30 minuter.
- Folk brukar säga: "Varför gör du det så fort?". Man behöver inte göra det så här fort hemma som jag gör på demonstrationerna. Men det går! säger han.
Monty börjar med att visa Join-Up, som är grunden i hela hans teori. Han viftar först bort hästen med en lina och med ett aggressivt kroppsspråk så att den börjar springa runt i rundpaddocken.
- Han springer iväg för att jag är ett rovdjur och han är ett flyktdjur. Han har ungefär 500 meters flyktväg innan han stannar, tittar efter och kommunicerar tillbaka med rovdjuret. Det betyder att han kommer att springa ungefär fem varv i varje riktning innan vi börjar kommunicera, berättar Monty.

Fyra kommunikationssignaler
Därefter tittar Monty Roberts efter fyra kommunikationsgester från hästens sida, som visar att den kan tänka sig att förhandla. Dessa är:
1. Det inre örat är hela tiden riktat mot tränaren. En signal som visar att hästen respekterar människan.
2. Hästen börjar röra sig i en mindre cirkel. Det betyder att den vill sluta fly och istället närma sig.
3. Hästen slickar och tuggar. Den "kollar läget" men är fortfarande beredd att fly.
4. Huvud och hals böjs ner tills mulen bara är några centimeter från marken. Hästen bjuder in till en diskussion som den vill att tränaren leder.
Hästen i rundpaddocken visar alla fyra signalerna och Monty utbrister:
- Han har läst min bok!

"Skriver kontrakt" med hästen
Enligt Monty Roberts innebär den "Join-Up" som sedan sker att tränaren skriver ett kontrakt med hästen om samarbete. Join-Up:en går till så att han intar ett passivt och lite frånvänt kroppsspråk som bjuder in hästen till mitten av paddocken. Så småningom kommer den fram och följer sedan efter tränaren som en hund.
- Hästen stannar med mig för att han har börjat lita på mig, inte för att han måste. Det är för att han känner att jag förstår hans språk, säger Monty.

Har tagit fram egen arbetsgrimma
På alla hästar Monty Roberts arbetar med använder han sin egenframtagna Dually-grimma. Det är som en vanlig grimma där både nosbandet och bandet under hakan kan justeras så att grimman inte kan glida snett. Över nosen sitter ett extra rep som löper genom sidoringarna på grimman och som har en tygelring i varje ände (se bild).
- Grimman är bekväm när hästen gör rätt och obekväm när den kastar sig eller gör motstånd, förklarar Monty.
Grimman verkar helt enkelt så att repet dras åt över nosryggen när hästen går emot. När grimskaftet, tygeln eller tömmen är slak försvinner trycket. Självklart är det viktigt att den som håller i tygeln eller tömmen vet vad den sysslar med, så att han eller hon verkligen ger efter när hästen gör rätt.

Hästen ska slappna av
Nu är det dags att lägga sadel på den oinridna unghästen. Monty börjar med att smeka den över ryggen och buken, som är känsliga delar på hästkroppen eftersom det är där rovdjur anfaller. Dessutom lyfter han benen på hästen ett och ett.
- Jag vill att han ska vara bekväm och slappna av.
En medhjälpare hämtar sadeln och lägger den i mitten av rundpaddocken. Hästen får skritta runt och kika på det nya objektet. Därefter lägger Monty på sadelfilten och sedan sadeln, utan att hästen protesterar.
- Många av er tror säkert att den här hästen har haft sadel på sig tidigare, men det har den inte. Han litar på mig och då kan jag göra sådant här, säger han.

Vilda bocksprång
Efter att ha spänt sadelgjorden skickar Monty iväg hästen med hjälp av linan. Nu blir det rodeo, Quite Cool gillar inte alls att ha något fastspänt runt magen.
- Ni trodde att det var en gammal ridskolehäst va, trodde ni inte det? säger Monty och skrattar.
När hästen lugnat ner sig och börjar acceptera sadeln gör han Join-Up med den igen.
- Han kommer tillbaka till mig för att han litar på mig. Jag orsakar ingen smärta alls.
Nu sätter Monty tömmar i Duallygrimman som han sedan låter löpa genom stigbyglarna. Stigbyglarna har han i sin tur spänt ihop med hjälp ett extra stigläder under magen, för att de inte ska hänga och störa. Nästa moment är tömkörning och Monty låter hästen öka, minska, vända och backa med hjälp av kroppsspråket och tömmarna.
- Jag fortsätter att jobba honom tills jag kan vända genom att bara krama tömmen med två fingrar.

Rutinerad ryttare krävs
Nu kommer ryttaren in och Monty Roberts poängterar att han aldrig sätter upp en orutinerad ryttare de första gångerna, eftersom unghästar kan bocka. Först får ryttaren hänga försiktigt över sadeln.
- Här ser jag till att hästen verkligen ser ryttaren med båda ögonen, menar Monty, och vänder hästens huvud från sida till sida.
Ryttaren får, helt odramatiskt, skritta omkring några varv både med och utan ledare i rundpaddocken.
- Första dagen ska vara en positiv upplevelse. Därför skrittar vi bara.
Allra sist får ryttaren sitta av och Monty låter hästen gå lös och frivilligt följa efter honom några varv i rundpaddocken.
- Jag kallar det här sista för kvalitetstid. Jag låter honom bestämma hur pålitlig jag är.

Rädd för klippmaskinen
Nästa häst in på banan är en vit ponny som varken gillar klippmaskinen eller sprayflaskor. Monty Roberts börjar med att ta upp och sätta på en liten klippmaskin, vilket inte helt oväntat gör hästen rädd och spänd. Han går igenom hela Join-Up-processen med ponnyn och börjar sedan leda runt den i grimman. Hästen vill gärna gå före och då "smårycker" Monty i linan så att Duallygrimman verkar.
- Jag vill ha hästar som går med huvudet vid min axel. När de går framför blir de inte ledda, då leder de, säger han.
Monty förklarar att om hästen inte respekterar tränaren blir den svår att jobba med. Han vill att hästen ska stanna när han stannar, gå när han går och backa när han backar.

In i fållan
Medhjälparna bygger upp en liten fålla där ponnyn leds in. Nu har den bara en väldigt liten yta att röra sig på. Monty Roberts börjar med att ta fram en hårtork, hästen är nämligen rädd för alla ljud från elektriska apparater. Han blåser med hårtorken på hästen, först från lite håll och sedan går han närmare.
- Troligtvis har någon gjort hästen något som gjort ont i samband med att klippmaskinen varit på. Kanske har man hållit den för hårt i örat när den skulle klippas. Ponnyn förknippar obehaget med ljudet, säger Monty.
Han menar att luften från hårtorken distraherar ponnyn lite. Hästar är lättdistraherade djur. Det kan vara frustrerande när man rider men man kan också använda sig av den egenskapen när man tränar dem. Ponnyn börjar långsamt slappna av.
- Han lär sig nu att hårtorken inte är så farlig.

Låter hästen distraheras
Nästa steg blir att även sätta på klippmaskinen. Monty rör båda apparaterna i närheten av hästen.
- Jag fortsätter med hårtorken för den distraherar honom. Vi kommer inte att få någon perfekt häst idag, men det jag gör nu är att rita upp en karta inför det fortsatta arbetet.
När ponnyn slappnat av någorlunda och låter sig röras med klippmaskinen får den komma ut ur den lilla fållan. Den försöker fly men stoppas av Duallygrimman. Monty fortsätter, lika lugnt som tidigare, att vänja hästen vid maskinerna.
- Principen är att det är behagligt när hästen står stilla och apparaterna är nära, men obehagligt när den kastar sig ifrån dem och grimman verkar.
Efter en stunds ytterligare arbete kan Monty ha hästen helt lös medan han rör vid den med klippmaskinen, även mellan öronen. Den följer till och med efter honom när han håller i den läskiga maskinen, och då är dagens lektion över.

Ska stå still när man sitter upp
Efter pausen får den vita ponnyn komma in igen. Denna gång handlar det om att lära den att stå still när man sitter upp.
Monty börjar med att lära den att stå still från marken, komma till honom på hans kommando och backa på kommando. Ögonkontakt och spretande fingrar betyder stå stilla, medan sänkt blick betyder att den får komma fram. Efter denna grundträning står ponnyn snällt still när medhjälparna sitter upp, om och om igen.
- Problem med att hästen inte står still när man sitter upp är troligtvis den vanligaste orsaken till allvarliga olyckor. Vi är väldigt sårbara i det läget och rör sig hästen är vi i knipa, påpekar Monty.
Han förklarar att man inte får tillåta hästen att ta ett enda steg framåt. Gör den det får man göra om uppsittningen.

Tänk positivt
Ponnyn har även problem vid hoppning, den behöver väldigt mycket understöd av hjälperna för att inte vägra. Monty låter en av medhjälparna hoppa hästen över ett litet enkelhinder i rundpaddocken, både med och utan tyglar.
- Den här hästen hoppar med huvudet högt så den har troligtvis fått ryck i munnen när den hoppat, säger Monty, som också menar att man måste tänka positivt när man hoppar hästar. Det går inte att sitta och tänka att hästen nog kommer att stanna.

Inte fel att misslyckas ibland
Sista demonstrationshästen är en islänning som är svår att lasta. Ägaren berättar att det brukar ta två timmar och att hon får dra den in i transporten med linor. Monty Roberts säger att han har lastat över 2000 hästar med publik och att han aldrig har misslyckats.
- Men det är inget fel med misslyckanden. Man ska se dem som tillfällen att lära sig. Om du tänker på det sättet kommer det att hjälpa dig. Skyll inte på hästen utan titta dig i spegeln. Där ser du problemet, menar han.

Lastningsträning
Monty börjar som alltid med att gå igenom hela Join-Up-proceduren med hästen och att kontrollera att den går när han går, stannar när han stannar och backar när han backar.
Hästen får gång på gång gå fram mot transporten och känna att grimman tar emot om den försöker kasta sig. När den gått fram en bit backar Monty den innan den får gå fram igen.
- Nu börjar han bli trött på att bli backad! säger Monty efter en stund.
Ganska snart går hästen med på att gå in i transporten. Monty leder den in och ut flera gånger. Trailern som används är stor och saknar mellanvägg.
- Man ska aldrig ta in hästen i en väldigt liten trailer första gången.
Slutligen kan man konstatera att Monty Roberts lära egentligen bygger på ganska logiska delar såsom konsekvens, lugn och repetition.
- När du gör saker rätt är repetition din bästa vän. Gör du fel är det din värsta fiende, säger han.