Är vi skrämmande? Är det skrämmande med en tjej- och kvinnodominerad sport som röstar fram en Jerringpristagare?
Jag har svårt att tolka reaktionerna på att Rolf-Göran Bengtsson vunnit Jerringpriset på något annat sätt än att anta att det både på de stora tidningarnas sportredaktioner och bland deras läsare finns många som inte riktigt hade insett att vi ryttare finns, och som räds upptäckten.
 
Kanske har det att göra med att vi så ofta inte syns? Vi går där i mörkret mellan hagen, stallet, ridhuset och skogen. Dag efter dag, vecka efter vecka, med hästar, höpåsar och vattendunkar. Vi läser nog inte sportsidorna så grundligt, många av oss, och vi ser ganska lite av våra grenars stjärnor där. Runt en procent av utrymmet på sportsidorna ägnas åt ridsport (trav- och galoppsporterna oräknade). Samtidigt är ridsporten en av de allra största i Sverige och Ridsportförbundet är ett av de största specialidrottsförbunden inom Riksidrottsförbundet. Mötet mellan oss som rider och sportjournalisterna, i samband med att vi fick veta att RGB vunnit Jerringpriset, blev något av en frontalkrock.
 
På Aftonbladet.se frågade sig Lasse Anrell "Rolf-Göran Bengtsson - vem fan är det...?" och skrev vidare "det är ju hästen som borde ha fått priset. Det är ju den som hoppar." Oavsett om Anrell kände till RGB, ett av Sveriges största medaljhopp inför OS i sommar, eller inte, så visar han upp en okunskap som han närmast verkar stolt över. Det är tydligen helt okej för en sportjournalist att inte veta någonting alls om ridsport, absolut inget han behöver dölja eller borde göra något åt.
 
Men okunskapen är ett allvarligt problem. Den är ett tecken på ridsportens låga status på sportsidorna, och ett hinder för att höja ridsportens status. Den okunskapen, vågar jag påstå, bäddar för att tjejer som rider kommer att få fortsätta att höra både killarna i skolan och i värsta fall sina idrottslärare säga att "ridning är ingen riktig sport". Den okunskapen bidrar till att hålla tjejers självförtroende nere. Den okunskapen gör att ridsport behandlas som strunt på sportsidorna, och det är ingen liten sak i ett samhälle där sport i allmänhet har ganska hög status.
Minst lika illa som reaktionerna på att just en ryttare (en hoppryttare som först presenterades som dressyrryttare på en av sportsidorna på nätet) fick Jerringpriset, är reaktionerna på själva röstningen. Den röstning där svenska folket tillsammans utser sin favoritidrottsstjärna för året.
 
Aftonbladets Marcus Leifby skrev "Förklara för mig hur i helvete ni röstar!" och samma tidning startade raskt en omröstning under rubriken "Förtjänade Rolf-Göran Bengtsson att vinna Jerringpriset?" Jag är inte förvånad över att svarsalternativet "Ja" vann den omröstningen. Vi har sett ungefär samma sak en gång förut. År 2009 var RGB nominerad till Jerringpriset, men kom femma. Då menade Lasse Anrell att röstningen inte hade gått rätt till, "Det blir helt missvisande att små bortskämda fjortis tjejer* ska få avgöra vem som vinner Jerringpriset... " I år kallar han istället röstningen, med det sensationella resultatet för RGB, för "en organiserad kupp". Och Marcus Leifby skriver "jag har bara otroligt svårt att förstå hur folk som lyssnar på Radiosporten röstar. Kvar står bara en spilta full med frågetecken."
 
Och just det där med kupp, att röstningen på något vis gått orätt till, att vi ryttare har "mobiliserat" för att RGB skulle vinna priset, går igen på många håll på nätet, både i klartext och som antydningar och både i artiklar, kommentarsfält, bloggar och på diskussionsforum. Jerringpristagaren ska ju röstas fram av svenska folket, och jag kan inte förstå annat än att man genom alla dessa antydningar också antyder att de som röstat på RGB inte är "folket", och inte heller är representativa för folket.
Visst, ridsporten är starkt dominerad av tjejer och kvinnor. Menar de som säger att det här har gjort att Jerringpriset nu inte är folkets pris, att tjejer och kvinnor inte ingår i folket? Inte kan representera folket? Inte ens när vi är flest? Varför hörde vi då inget liknande om de säkert väldigt många killar och män som röstade på Zlatan Ibrahimovic det år han fick Jerringpriset? Ingen kan väl mena att killar och män med fotbollsintresse representerar svenska folket bättre än tjejer och kvinnor med hästintresse?
 
Jo, jag tror att det är just vad de menar.
 
Tyvärr kan jag inte riktigt se andra sätt att tolka det här. Visst, det är sant att vi är många som via sociala medier och andra kontaktvägar har uppmuntrat varandra att rösta på RGB. Det kan man så klart betrakta som att vi har mobiliserat. Men varför skulle det vara fel att tillsammans visa vad vi tycker? Om vi inte aktivt nappar på möjligheten att rösta på RGB, fortsätter ridsporten ju att vara osynlig på sportsidorna.
För ridsporten syns inte, vi syns inte. Vår sport ges inte plats i de sammanhang där sporter med status syns och därigenom upprätthåller sin status. Det är inte offermentalitet, det är sant. Att det inte är offermentalitet bevisas av den kraft vi har när vi har något att rikta den mot. När det till exempel, äntligen, finns en ryttare att rösta på.
 
Och det tror jag skrämmer både sportjournalisterna och många av deras läsare. Jag tror att det skrämmer dem att inse vidden av att vi är så många. Jag tror att det skrämmer dem att inse att vi, fastän vi går där i mörkret vid olika stall utan att ens känna varandra, kan visa vårt samlade antal och styrka när det finns en möjlighet. Särskilt när den möjligheten kan innebära ett prestigefyllt pris åt ridsporten. Det skrämmer både många av dem som skriver på sportsidorna och många av dem som läser dem, därför att det visar att deras dagar med oinskränkt makt över vad som räknas som riktiga sporter och vilka som räknas som riktiga idrottare kan vara räknade.
 
Petra Andersson
Hobbyryttare och doktor i praktisk filosofi
 
* Lasse Anrells särskrivning.

---

---

---