Då var det dax för final i Stockholm Trophy. Therese "Tette" Nyman skulle in på banan som nummer fem, så långt hade jag koll på vår Hippson-bloggare.  

Jag ringde ner till hennes vän och hästskötare Jessica Öhlander för att kolla status på häst och ryttare.

- Therese är lugn och Cahlua är taggad, idag har hon inte lika stor lust att stå still när jag knoppar, berättade en skrattande Jessica.

Sedan satt jag här i pressrummet och skrev för fulla muggar och inser plötsligt att det blir springa av genom gångarna i Globen för att hinna i tid!

Det sista jag vill göra är att komma för sent och störa Thereses uppladdning med att de undrar vart jag tog vägen.

Med andan i halsen hittar jag dem och möts av en Therese med världens största leende och ett glatt "-HEJ, nu ska vi ha kul!" 

Jag stannar till och funderar om Tette förstår att hon ska rida final i Globen, eller om hon blivit helt förvirrad?

Men så är det, hon har sagt att vi ska ha kul och det hade vi verkligen!

Framridningen går strålande, hon rider med ett leende och informerar oss som tittar på att Cahlua känns fantasisk idag.

När Cahlua har fått jogga fram är det dags för bangång - och jag följer med Tette och Tomas för att inspektera banan.
   

Nu är det viktigt att vi bara tittar på de blå siffrorna på vänster sida informerar de mig om, de svarta siffrorna är allsvenskans bana.

Tränare och elev går igenom banan en sista gång.

När vi går banan stannar Tette plötsligt upp och tittar på mig. Nu slog nervositeten till tänkte jag och börjar förbereda peppande tankar i huvudet, men nej då! Allt hon vill säga är "Det här är så roligt!".

Framhoppningen går lika bra som framridningen, idag är Cahlua verkligen med på att nu ska vi hoppa!

Det sista hon säger till mig innan hon går in på banan är att tyngdlagen påverkar benskydden som åker ner hela tiden.

Jessica rättar till benskydden innan de går in på banan.

Väl inne på banan är det ingen tvekan om någonting och vi som tittar på kan inte göra så mycket annat än njuta av en bra riden runda.

FOTO: Ida Röök

Sista hindret kommer de lite stort på, men de fightas tillsammans!

Fina, fina Cahlua!

Tette vinner sin klass och belönas med vinnartäcke, rosett och presentkort på Hööks. Alla ryttare får även en goodiebag.

FOTO: Ida Röök

En glad vinnare tillsammans med sina bästa vänner!

Jag säger tack till Therese och hennes gäng för att jag fick följa med dem som en liten svans.

Och till er som följer hennes blogg här på Hippson säger jag bara, fortsätt med det! Vilken inspirationskälla hon är och vilken förebild hon är som tävlingsryttare - med att verkligen se det roliga i tävlingen istället för att bli nervös.

Jag har i alla fall fått ännu en ryttare att lägga i min förebildslåda!

Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!

Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.

Kristian applåderar sin fina häst...

... och de får stående ovationer av publiken.

Tack för allt, fina Biggles!

Lorenzos hästshow bygger på ett unikt samspel mellan hästar och människa.
I de natursköna omgivningarna i Camargue i södra Frankrike lever och tränar han med sina hästar. Lorenzo lever mitt ibland dem i ett litet hus omgärdat av en rad boxar med konstant öppna dörrar. Hästarna går ut och in som de vill och Lorenzo är alltid närvarande.
Under tävlingarna i Friends Arena har hästartisten gjort ett antal framträdanden. Upplev ett av dem i bildspelet ovan!
  
Läs mer om Lorenzo på SIHS:s sajt
  
Foto: Anki Yngve

  
I söndagens världscup valde Axel Olin att ta in reservhästen Wittstein 2, för att ersätta avlidne Filur. Ett beslut han tog tillsammans med sitt team och med stöd av de andra kuskarna. Vi träffade honom efter tävlingen.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Vid presskonferensen är Axel tystlåten och ser stundtals ut att bli berörd av stunden. I hans tankar finns fortfarande fredagens händelse, där Filur föll ihop efter målgång.
– Jag valde att köra för att hedra "Fille" och för att visa publiken att man måste gå vidare. Hur jobbigt det än är, säger Axel efter att den internationella presskåren har lämnat rummet.
  
Har fått stort stöd i stallet 
När olyckan var framme i helgen fick han genast stöd på plats av veterinärer, funktionärer, de andra kuskarnas hästskötare och förstås av kuskarna själva. Direkt efter olyckan visste Axels motståndare i världscupen att det handlade om en sak, att komma upp i vagnen igen och att inte låta sorgen ta över.
– Samtliga kuskar kom fram och frågade om jag ville låna någon av deras reservhästar till söndagens tävling, berättar Olin.
Han säger att han inte skulle ha varit kvar på tävlingen utan stödet från sitt team. Under fredagen såg han inte publikens hyllning med lamporna, men han fick den återberättad för sig i efterhand. När det var dags för dagens prisutdelning fick Axel dock se hyllningen med egna ögon.
– Jag fick bita mig i tungan när vi skrittade in på banan och såg alla lampor, säger han om publikens tribut.

   

Publikens hyllning under söndagskvällen.