Frida Andersén överträffade alla sina förväntningar.

Och blev så här glad när nollan satt.

Nöjd, rörd, glad!

Frida får en kram av sin mamma.

Niklas Lindbäck och Mister Pooh satte nollan.

Och grattas av Staffan Lidbeck.

Sara Algotsson Ostholt hade hoppats på bättre resultat i banhoppningen.

Liksom Ludwig Svennerstål, besviken över den egna placeringen.

Michael Jung - svårslagen tysk.

Ingrid Klimke och Michael Jung gratuleras.

Många tyska supportrar fanns på plats.

Alla lagmedaljörer trängs på podiet.

Tyskland tog guld – riktigt starka är de.

Michael Jung tog guld både med laget och individuellt.

Ingrid Klimke tog silver.

William Fox-Pitt fick med sig bronset hem.

Glada svenskar på podiet.

Hej till publiken!

Poserar för fotograferna.

Ärevarv för våra svenska silverhjältar!

Glad för silvret, men besviken över den egna prestatationen.

Det var ett lite flamsigt gäng silvermedaljörer som ställde upp för fotografering.

Så ja, nu är alla med!

Stenhård fokusering ledde fram till lagmedaljen på EM för Sverige.
- Vi ska inte bara vara med, vi ska ta medalj, det är så vi har tänkt inför det här mästerskapet. Att vi lyckades - ja, jag är så stolt, säger förbundskapten Staffan Lidbeck.
  
Grunden till framgångsreceptet lades redan på förra förbundskaptenen Gunilla Fredrikssons tid.
- Fjärdeplatsen på OS förra året gjorde oss alla väldigt besvikna. Visst, det var bra kanske, men alla vill vi stå på pallen. Jag var med som veterinär då och vi var verkligen förkrossade. Gunillas jobb som hon hade gjort inför OS lade grundstenarna till det upplägg vi har nu, men efter London blev det ännu mer fokus på medalj. Vi ska inte bara vara med och tävla – vi vill fightas om topplaceringarna, säger Staffan Lidbeck.
Det är en överväldigad, sprudlande glad – och möjligen lite trött – förbundskapten som summerar Europamästerskapen för svenskarnas del.
- Alla i laget har presterat på topp. De jämna resultaten ledde fram till medaljen. Inte minst är det så klart Fridas prestation som sticker ut. Helt fantastiskt att kunna gå in och göra den runda i banhoppningen som hon ändå gjorde, säger Staffan.
Han vill även gärna framhålla de individuella ryttarna.
- Johan Lundin till exempel. Han har ju lyft sig flera snäpp, det är så roligt att se att vi har flera starka ryttare på gång.
  
Frida lagets utropstecken
Frida Andersén och hennes fina Herta får väl ändå ses som svenskarnas silverhjälte, efter en fin dressyr, en supersnabb och felfri terräng och så den avslutande, prickfria banhoppningen.
- Jag vet inte vad som händer i mitt huvud just nu. Jag är bara så glad och min häst är så bra, hon har inte gått felfritt på hela året och så gör vi det här. Det här överträffar alla mina förväntningar jag någonsin kunnat ha inför den här tävlingen. Nu ser jag fram emot nästa års utmaningar, säger Frida.
Hon jobbar ju hos Sara Algotsson Ostholt i Tyskland och Sara prisar gärna sin "elev".
- Inte minst var terrängen bara så bra. Hon satte en runda, tog den snabba vägen över spetsen och visade att det gick. Vilken kick det var för oss som kom efter, det peppade allt något helt oroligt, säger Sara.
Herta har en tendens att bli lite flack i sina språng så här dagen efter terrängen.
- Det är något vi har tränat på massor, och visst, efter gårdagen när hon gick så fort fanns ju risken att hon skulle vara ännu mer flack på banan. Men det var hon inte, hon har aldrig gått så bra, och att kunna prestera så här - på ett mästerskap - fantastiskt.
  
Hade högre mål individuellt
Sin egen prestation är Sara något besviken på.
- Jag kom hit för att rida för laget, men personligen hade jag ett mål att nå topp tio. Nu kom jag på 14:e och visst, det är väl helt okej. Men det är klart att jag är besviken. Reality spände till inne på banan, jag vet inte om hon blev lite tagen av atmosfären.
Sara ger ändå sin Facebook-häst en stark fyra, av fem, i betyg.
- Jag kände inte riktigt igen henne i banhoppningen, men hon behöver mer rutin bara. Vi jobbar vidare, säger hon.
  
Hårt jobb av alla i laget – och teamet
Niklas Lindbäck hamnade precis utanför den individuella pallen, men är nöjd ändå.
- Nja, det är klart att det gnager i mig lite. Jag hade velat ta en individuell medalj så klart, men om ett par månader känns det här säkert helt okej ändå.
Även Niklas pratar om att det var Gunilla Fredriksson som lade grunden till framgångarna.
- Staffan har tagit en del av hennes system och utformat ett eget. Han har varit på oss massor – är målet att ta medalj måste man träna och det har vi verkligen gjort. Det har varit en stark satsning från alla parter, inte bara oss ryttare. Det är det som krävs – hårt jobb och fokus. Sedan måste man analysera också, inte bara titta på det som vi gör fel utan även på det vi gör rätt, säger Niklas.
   
Bra hästägare och hästar ett måste
En som är något mer besviken över att inte ha hamnat på den individuella pallen är Ludwig Svennerstål.
- Jag ville ha en egen medalj, det ville jag. Jag är så klart glad över silvret, men också besviken över hur det gick i banhoppningen. Det känns lite som att vi är tillbaka på ruta ett, hoppningen har varit bättre ett tag innan detta, men vi får jobba på helt enkelt.
På den internationella presskonferensen skojade Ludwig om att Sverige nu måste arbeta ännu hårdare – för att kunna slå de starka tyskarna.
– Framför allt gäller det att få tag på bra hästmaterial. Vi behöver få in starka ägare som kan hjälpa oss med det, säger Ludwig.

Under Falsterbo Horse Show förra veckan hölls det paneldebatter och uppvisningar runt om på området. En av de mest besökta var Pether Marknes och Denni Haukssons clinic på Falsterbobanan.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist

Denni Hauksson kommer in på banan med sin vackra hingst Divar från Lindnäs. Och Pether Markne erkänner att han hade lite fördomar om islandshästarna innan han själv satt upp och red en.
– Jag tänkte att en sådan där liten häst är det väl bara att sitta upp och rida i väg på. Det kan inte vara så speciellt svårt, säger han, och delar av publiken skrattar igenkännande och generat.
  
Lära sig se takten
När Pether och Denni träffades för första gången, för drygt tio år sedan, var det för att Denni behövde hjälp med grundridningen på sina hästar. För Pether var det en självklarhet att försöka hjälpa till, men han behövde själv hjälp av Denni med att lära sig att se hästens gångarter. Vad var rent och när var det otakt?
– Islandshästar är otroligt känsliga och kan ha mycket nerv, precis som vilken tävlingshäst som helst. Jag blev helt tagen på sängen när jag satt upp första gången. För innan dess hade jag inte sett konsten i islandshästridningen, berättar Pether.
  

 
Avspändhet och mjukhet
Många ryttare vet att det inte alltid är samma häst man lastar in i transporten hemma som kliver ut på tävlingsplatsen. Ofta kan hästarna bli spända när de kommer till en ny miljö, med publik och andra hästar.
– Om man vill vinna tävlingar måste man använda hela hästen och för det krävs en avslappnad häst. Lite som ett dragspel, förklarar Pether.
En av sakerna Denni arbetar på med sin fina hingst är att få honom avspänd och rund för skänkeln. Han väljer hellre att gå in på volter för naturlig samling, än att bli dragande i innertygeln.
– Akta så att inte volten blir för liten där Denni, han måste få tid att hinna med, påminner Pether.
  

  
Halvhalter och avslappnade händer
Divar är en hingst med mycket motor, som gärna springer ifrån sin ryttare lite grann. Därför har Denni ett system han dagligen rider efter. Ungefär vart 15:e steg gör han en halvhalt, för att sedan fortsätta i traven igen.
– Halvhalten ska inte komma genom handen utan genom sitsen och lättridningen. Med en lugnare lättridning kommer hästen själv att ta kortare steg, konstaterar Pether.
När det blir för spänt under uppvärmningen tipsar Markne om att man kan släppa travmomentet och i stället gå över i galopp. Detta för att få ut den mesta överskottsenergin ur hästen.
– Bli ett med din häst i stället för att skapa frustration, där du som ryttare sitter och drar i tygeln. Om din häst är åt det piggare hållet gör det inget om uppvärmningen är seg. Energin finns där inne, precis som hos Divar, säger Pether.
  

Isac har varit lite blyg, men nu blommar han ut!
  
Det blev en blågul topp efter küren i den trestjärniga dressyren. Minna Telde var överlycklig på ärevarvet. Detta var nämligen ett bevis på att hennes tålamod med Isac har gett resultat.
  
Text och foto: Ida Röök
  
Den trestjärniga delen av dressyren i Falsterbo avslutades med att nio ryttare red sina kürprogram. Det blev trippel svenskt på pallen – med Minna Telde och Isac som vinnare på 76,100 procent, Mads Hendeliowitz och Jimmie Choo Seq kom tvåor med 75,850 procent, medan Emilie Nyreröd och Miata intog tredjeplatsen med 74,225 procent.
På spel för de båda sistnämnda stod som bekant en biljett som reserv till OS i Rio, det blev fördel Mads i den matchen, läs mer här.
  
Mycket kvaliteter
Minna Telde visade upp en helt fantastisk kür med extremt mycket svårigheter.
– Jag är väldigt glad, inte bara för att vi fick till programmet så fint, utan även eftersom Isac verkligen har vuxit och nu klarar av att prestera på en sådan här stor tävlingsplats. Han har så mycket kvaliteter som han inte riktigt har släppt fram på tävling utomhus tidigare, men nu blommar han liksom ut, säger hon.
Isac har nämligen behövt väldigt mycket tid på sig, han har blivit spänd och har haft svårt att prestera på de större arenorna.
– Jag har fått vänta ut honom, han har varit väldigt blyg. Så vi har tävlat på mindre platser den senaste tiden och sett till att han har känt sig trygg där. Nu känns det som att det har släppt, säger Minna.
  
Nöjda reservduellanter
Tvåan Mads pustar ut efter en helg fylld av press.
– I går red jag för en plats som reserv på OS, jag lade liksom allt jag hade i Grand Prix-klassen. I dag kändes det både på mig och hästen att vi var lite trötta. Men jag är nöjd ändå, säger han.
Även Emilie känner av matchen om reservplatsen.
– Det har varit en riktig urladdning den här helgen. Vi satsade allt i Grand Prix i går och Miata var lite matt i küren, precis som jag känner mig.

Resultat
 

Mads på Jimmie Choo Seq kom tvåa i klassen.

Emilie Nyreröd och Miata blev treor. 

Emilie och Miata har haft en tuff helg med mycket press.

Medan Minna Telde vann med Isac.

Glad Minna!

Det blev en drömavslutning på Falsterbo Horse Show. Återigen fick vi höra svenska nationalsången spelas i högtalarna, när Rolf-Göran Bengtsson stod som segrare med Clarimo Ask.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
OS-genrepet för många ryttare slutade med en felfri runda på hinder eller med ett nedslag, fem ekipage straffades med tidsfel trots felfria ritter. Till omhoppning gick tolv ekipage, av dem tre svenska. Peder Fredricson och H&M All In hade inte turen på sin sida när två bommar föll, ekipaget slutade på en elfteplats.
Henrik von Eckermann hade detta som Yajamilas genrep inför OS och satte hög fart redan från början. Efter tredje hindret i omhoppningen tog han en kaxig och snäv sväng – som han klarade. Publiken höll andan, skulle "Henke" vara felfri hela vägen? Det gick ända fram till sista hindret, där attackerade han lite för mycket och sista bommen föll.
– Jag skulle ha rätat på mig och suttit still istället, då hade vi klarat det, säger Henrik.
  
Ridit in 1,7 miljoner på tio dagar
För Rolf-Göran Bengtsson har det varit några fantastiska och pengastinna dagar i Paris och Falsterbo.
– Ja, det har gått bra, men räkningarna ramlar in i hög fart. Det är en stor organisation bakom mina starter, så det kostar pengar, konstaterar han.
Rolf-Göran var glad på presskonferensen och berättade att det kändes extra bra att vinna på hemmaplan.
– Det här är Clarimos bästa placering någonsin. Han är dynamisk och har verkligen kapacitet, men ibland glömmer han att det är fyra ben han ska hålla koll på, säger Bengtsson med ett leende.
Omhoppningen var nästan skräddarsydd för honom och Clarimo, i svängarna hade nämligen inte skimmeln tid att ladda upp sig som han brukar. Och ryttaren satte gasen i botten.
– Jag tänkte att jag rider så fort att han inte hinner tänka, berättar Rolf-Göran.
Oavsett är det ingen tvekan om att denna tävling är en fjäder i hatten för hästen, han har stigit både i sin ryttares ögon och i stallets ranking.
Andraplatsen gick till Brasiliens Eduardo Menezes på Quintol, medan Darragh Kenny Go Easy de Muze tog hand om tredjeplatsen.

Resultat