Bruksprovs-update i efterhand, alla som är superintresserade har ju redan infon men jag håller mig uppdaterad i min takt.

En av mina favoriter e.Zack, Zaladin, gick direkt vidare till fas två. Lika så Don De Jeu, även om skvallret säger att han inte imponerade så stort att bruksprovsseger är en självklarhet. Det återstår att se om det blir nakenpromenad hem för Johan. Luxus CML gick till kvartsamtal och han fortsätter nu vidare till fas II. Hans ägare Anna Sundström säger till Ridsport att:

"Jag fick besked på att skritten ser bra ut än så länge, att poängen räcker till än så länge, vi ska visa lite mer längningar men en del av det löstes under hopp-passet. Vi fortsätter absolut."

3-åriga Zgander, e.Zack, fick strålande omdömen och imponerade på många. Det kanske inte är helt fel med en Zack-bebis undan Loppan till 2014? :-)

Den stora favoriten verkar vara Floricello, e.Florencio I. Jag har inte hunnit kolla upp honom något och bilderna från Bruksprovet är helt värdelösa. Undrar vad de tänkte med den svarta bakgrunden, är det jag som är bakom flötet eller är det något helt nytt? Superfult i alla fall och det var inte många hingstar som var fotade till sin fördel. Trist!

All info om vilka som gått vidare finns här eller på Ridsports website.

Vilka är era favoriter så här långt? Har jag någon läsare på plats som kan direktrapportera?

Så till min egna lilla favorit, Loppan. Var en sväng hos henne idag för att kolla till såret och mysa lite i den underbara vårsolen. Såret var helt fint och den lilla svullnaden som var kring det hade gått ner helt, nu kan jag andas ut! Är egentligen ingen hönsmamma men har en förmåga att måla upp skräckscenarion när det gäller mina hästar och eventuella skador...Inte så hälsosamt kanske, men svårt att låta bli när det handlar om ens fina djur!

Jag och finaste Loppan myser!

Underlaget i hagen är redan bättre och snart är det väl fint på vägarna så jag kan tömköra lite igen. Är ingen idé att utmana ödet genom att slira runt som Bambi på hal is tänker jag.

Puh, nu dör jag trötthetsdöden. Har flyttat hela helgen med allt vad det innebär - ser jag en flyttkartong eller sprayflaska med rengöringsmedel till så tror jag att jag svimmar.

Nog om det! Idag hann jag faktiskt med en visit hos min fina lilla Loppa mellan varven. Hon var lika söt som vanligt men hade lite svårt att röra sig i hagen. Det är verkligen hemskt underlag nu, hagen har hittills klarat sig ganska bra men fläckvis är det riktigt isigt och buckligt. Som tur är ska det sandas upp lite på de värsta ställena och förhoppningsvis smälter allt bort om våren fortsätter göra intåg i den här takten.

Loppan hade fått ett tråkigt sår strax under ena framknät, förmodligen har hon halkat och gått ner på knä. Inget allvarligt som tur var, men måste så klart hålla lite koll - framför allt om det börjar smälta och bli lite geggigt snart. På tal om det har jag redan börjat oroa mig lite för att Loppan ska få mugg i vår, hon hade lite i höstas som man fick greja med regelbundet innan det till sist gav med sig. Oroar mig också lite för den klassiska vår-koliken som det är lite risk för nu när det börjar smälta fram dött gräs och annat som de pillar i sig....Funderar på att börja ge lite loppfrö i förebyggande syfte för både mugg och kolik. Annars är det ju inte så mycket att göra förutom att hålla koll och se till att hagen är så bra och torr den kan bli.

Nu ska jag ta igen lite förlorad arbetstid och även uppdatera mig på bruksprovsfronten - har inte alls hängt med under helgen.

Ska också slänga in ett ord om de utlovade unghästartiklarna - de kommer, jag lovar. Tyvärr har mitt första tilltänkta intervjuoffer fått förhinder så det dröjer en stund innan jag kan sammanställa artikeln i sin helhet, några andra är på ingång! Den som väntar på nåt gott....

Imorgon drar Bruksprovet igång, tyvärr kan jag inte vara på plats och bevittna det live men jag kommer att hålla mig uppdaterad via equipe.

Jag blir inte superimponerad av startlistan, men några få favoriter har jag bland dressyrhingstarna so far;

Zgander, 3 år, Blue Hors Zack-Florestan I

Jag är obotligt förälskad i Zack och har funderat på honom till Loppan nästa år. Därför är jag så klart väldigt intresserad av alla hans avkommor och hoppas de presterar bra. Zgander hittar jag inte så mycket information om, men stammen säger ju en del. Jätteintressant om du frågar mig.

Zaladin Mi, 4 år. Blue Hors Zack-Solos Landtinus

Ett Zack-barn igen, också denne med intressant stam. Zaladin ropades in av Patrik Hanell vid förra årets auktion i Herning och han står nu på Tullstorp (som också är delägare i hästen). Svårt att finna mer information även om Zaladin (nej, jag har inte letat så värst mycket så jag antar att den ihärdige kan finna mer). Jag har dock hittat lite bilder och den har väldigt trevlig uppsyn!

Don De Jeu, 4 år. Jazz-Jetset D

En anledning till varför den här är intressant är att Johan Ifversen har lovat att gå hem spritt språngande naken från bruksprovet om Don De Jeu inte slutar som bruksprovssegrare. Det måste ju betyda att den är något alldeles speciellt, den fick faktiskt 10:or på både galopp och trav i protokollet från 3-årstestet så det är ju ingen skräphäst i alla fall. Ska bli spännande att se om den räcker hela vägen fram!

Film på underverket:

Luxus CML, 5 år. Florencio I-Bolero

Den här har en utstrålning som få andra hästar, jag fastnar direkt. Otroligt klok, vänlig men vaken uppsyn samt en väldigt snygg sida. Den blev underkänd i fas II på grund av passinslag i skritten förra året, det blir spännande att se hur den bedöms i år.

Han har en egen sida där man kan hitta all information man vill ha om honom:

http://www.luxuscml.se/

Är det någon av er som ska se Bruksprovet live i år? Eller följer ni, liksom jag, live-uppdateringar på webben? Har ni några favoriter bland hingstarna?

Jag har åkt på någon slags influensa och ligger nerbäddad i soffan. Jag blir väldigt sällan sjuk, men när jag blir det slår det oftast till ordentligt och jag känner mig riktigt risig idag. Tyvärr avstannar inte livet för det, deadlines ska hållas och flyttkartonger ska fyllas (flyttar i helgen - bra tajming att blir sjuk alltså).

Eftersom jag inte kan befinna mig i stallet där jag allra helst alltid är så mättar jag min hästabstinens genom lite nätshopping och framtidsplaner på utrustningsfronten.

Först och främst har jag fyndat en riktigt bra säkerhetsväst. Jag tänker att det är en fin investering inför kommande insittning och även all framtida ridning. De gamla västarna från 90-talet var så sjukt obekväma men nu går det faktiskt inte att skylla på varken komfort eller passform längre, de riktigt bra västarna varken känns eller syns under jackan. En billig skaderiskförsäkring!

Sen har jag, inför en plåtning till ett reportage, köpt massor av stylingprodukter från www.xtremehorsemakeover.com. Turligt nog är hästen som ska plåtas mörkt fuxfärgad med vita tecken, så det som blir över ska sparas tills det blir dags för Loppan att bli stylad inför t.ex treårstestet. Perfekt!

Har också fönstershoppat träns. Jag vill ha Dyón-kopiorna från Hööks, både remonttränset och det med slätt läder, svängt nackstycke och avtagbar snokrem, vet ni vilka jag menar? Helst skulle jag så klart vilja ha originalen, men det är en viss prisskillnad och det är roligt att ha lite olika träns att välja på (sen när det blir dags för tävlingsbanan kan man ju uppgradera). Jag har faktiskt aldrig köpt ett Hööks-träns så jag har ingen aning om läderkvalité, någon som vet? Är det prisvärt?

Träns med slätt läder

(Original)

Remontträns

(Original)

Nu ska jag fortsätta jobba på en stund och sen inta soffposition och kurering på allvar! Vi hörs!

Den fina vårdagen som jag skrev om i söndags får vi sota för nu. Det är helt vidrigt underlag efter att allt har smält och slasket sen frusit på, knöggligt och snorhalt! Inte kul för oskodda hästfötter, men som tur är så finns det fortfarande mycket snö kvar i hagen så där kan de i alla fall röra sig obehindrat.

Igår fick Loppan lite hovvård enligt hovslagarens ordination. Hon skötte sig prickfritt i stallet och var för en gångs skull sååå gosig, äntligen! De som läst mina tidigare inlägg vet att Loppan har gått från att ha hatat att bli borstad till att långsamt börja acceptera det, till att nu alltså eventuellt till och med tycka att det nästan är mysigt. Framsteg!

Hade tänkt tömköra en sväng runt gården men med underlaget som var kändes det helt hopplöst, så vi gick in i ridhuset en sväng istället. Loppan har varit där inne en enda gång förut så jag tänkte att hon kunde få fräscha upp minnet lite. Det skrittade runt ett par hästar i övre delen av ridhuset men Loppan brydde sig i vanlig ordning inte så mycket om dem. Hon ville hellre nosa på sockerbitar och hinderstöd som stod framme, det var spännande! Strax efter att vi kom in började de hoppträna i övre delen (Loppan fortfarande obrydd) men när de sa att de skulle börja hoppa långsideserier valde vi att gå ut med flaggan i topp! Totalt 5 minuter i ridhuset, lagom pass tycker jag.

Sen avslutade vi med lite mer gos(!) i stallet och sedan fick hon komma ut till sina små vänner igen.

Tillägg:

Ibland går det snabbt när man skriver, ser nu att det ser ut som att Loppan aldrig har gillat att gosa, vilket är fel. Hon är supergosig men har inte gillat att bli borstad, nu stod hon och gosade/myste medan jag borstade - det är det som är "nyheten" :-).

I ridsportförbundets medlemstidning kan man i det senaste numret finna en intervju med unghästutbildaren Jens Fredricson, där han tar upp problematiken kring att glada amatörer köper unghästar och utbildar dem själva efter bästa förmåga - inte alltid med bästa resultat.

Jag kan inte titulera mig proffs, även om jag arbetat med att utbilda andras hästar mot betalning/lön. Jag har ingen direkt utbildning och är ganska ung. Ändå tycker jag mig ha förutsättningar att utbilda min egen unghäst, även om en mer erfaren beridare som Jens säkert skulle nå större framgångar snabbare än jag (jag tänker då främst senare på tävlingsbanan). Jag förstår definitivt hans problemställning, är man inte erfaren kanske man inte alltid kan läsa av signaler eller riskkalkylera vilket kan medföra att man sätter både sig själv och hästen på pottkanten i onödan. Det allra viktigaste, tycker jag, är att man som glad amatör aldrig tvekar att ta hjälp av experter om situation börjar kännas ohanterbar - helst innan det går utför. Detta med respekt för hästen om inte annat.

Jag tror att många med mig som köper unghäst ser till att ha tillgång till bra tränare och experter att bolla funderingar med. Jag tycker det är väldigt viktigt att det aldrig blir en fråga om prestige och stolthet, att man måste lösa alla situationer på eget bevåg bara "därför att". Jag tror också att det är otroligt viktigt att man som mindre erfaren aldrig börjar experimentera med tillvägagångssättet utan håller sig till de beprövade utbildningmetoderna och framför allt att man aldrig sätter sig eller sin häst i situationer som man inte är 100% säker på att man i normalfall kan lösa.

Jag hanterar Loppan väldigt sällan ensam, bara om jag måste som när hon stod på boxvila efter hovböldsoperationen och behövde fixas med varje dag. Ska jag "träna" henne på något har jag alltid sällskap, enbart på grund av att jag ska ha en back up om det skulle hända något oväntat. Det är helt enkelt onödigt att riskera att stöta på ohanterliga situationer som går att undvika genom något så enkelt som en extra hand (vid t.ex tömkörning). Jag menar inte att man hela tiden ska gå på spänn (tvärtom) eller ifrågasätta sina egna kunskaper och aldrig känna sig trygg i vad man gör, men man får heller aldrig bli övermodig eller för mycket "kan själv". Då ska jag tillägga att jag är född in i hästeriet, haft hästar jämt, ridit sen var 2 år utan längre avbrott, tränat och tävlat, arbetat som unghästberidare och hästskötare på stuterier, hanterat hormonstinna hingstar och trotsiga unghästar.

Sammanfattningsvis ser jag alltså absolut problemet som Jens belyser i artikeln, samtidigt som jag inte tycker det är ett dugg fel om man som relativt erfaren hästmänniska provar att utbilda sin egen unghäst under förutsättning att det sker i samråd med experter och tränare samt att man är prestigelös och hela tiden kritiskt utvärderar sig själv.

Ni andra icke-proffs som väljer att utbilda era unghästar själva, hur resonerar ni? Har ni tät kontakt med tränare eller kör ni på själva?

(Jag kanske ska tillägga att jag tycker att artikeln i sin helhet är superbra och väldigt vettig, så att ingen missförstår mitt inlägg som kritik riktad mot varken den eller Jens)

Jag tänkte att jag skulle dedikera ett inlägg till Loppans föräldrar, det är trots allt dem jag har att tacka för min fina häst.

Loppans mamma heter Dorina F (e. Dream Of Heidelberg II) och är importerad från Tyskland, uppfödd på det välrenommerade stuteriet Kemke Hof (http://www.kempke-hof.de/se-index.html). Hon är mörkbrun, 168 cm i mankhöjd och är stamboksförd i Mecklenburgförbundet (klass 1) samt i ASVH (39 p, B-premierad). Hon blev allvarligt skadad (yttre trauma) som unghäst och har därför inga egna meriter som tävlingshäst, jag har inte släktforskat så intensivt men enligt vad jag kan finna har hon ett prestationssäkert möderne med tävlingshästar inom dressyr och hoppning i flera led. Hon används idag som allroundhäst och Loppan är hennes enda avkomma.

Här är Loppan fem dagar gammal, hur söt?

Loppans pappa heter Firenze (e.Florestan I) och är en bildskön mörkfux (precis som sin dotter), även han 168 cm i mankhöjd. Firenze blev näst bästa hingst i sitt tyska prov med bl a följande
resultat: Lynne 9,0, prestationsvilja 9,0, skritt, trav och galopp 8,25,
hoppförmåga 8,0, ridbarhet 9,0 av testryttarna. I ASVH är han
AB-premierad med 39 p t.o.m 2014. Loppan tillhör hans första årskull varav fem stycken (bl.a Loppan) kvalificerade sig till Riksföl 2010.

Just nu står han hos den otroligt duktiga unghästberidaren Anna Svanberg (hoppas på unghästintervju med henne inom en snar framtid) för vidareutbildning. Läs mer om Firenze på www.angagarden.com .

Foto (gäller alla bilder): Ewa Jakobsson

Roligt är att Firenze har typat sina ungar så otroligt mycket, man ser direkt om det är han som är fadern. Nyligen såg jag en annons på en 11:a som är IDENTISK med Loppan på dennes porträttbild. Jag blir sugen på att skaffa en likadan! (Eftersom jag vet att min pappa som läser bloggen förmodligen river sitt hår och biter sina naglar av detta uttalande så lovar jag att det inte är allvarligt menat, Loppan räcker gott och väl.... Än så länge!).

Det var kort om Loppans päron, ni får gärna ställa frågor om det är något ni undrar över! Det gäller allt; Kommentera, maila här på Hippson eller på unghastbloggen@gmail.com. Alla frågor och funderingar är välkomna!

Ha en skön söndag i vårvädret (som vi i alla fall har i södra Stockholm)!

Igår hade jag reunion med en av mina bästa vänner som tog sitt pick och pack för att flytta till Chile för några år sedan. Vi har hållit kontakten men det senaste året har vi inte pratat så ofta och länge, därför visste jag inte att hon skaffat hund och hon inte att jag köpt unghäst. Döm om vår förvåning när vi upptäckte att vi, på varsin sida av jorden, har suttit och "döpt" våra djur till Loppan på respektive språk, det är vad jag kallar vänskap. Hennes hund heter alltså La Pulga, låter något coolare än den svenska översättningen så i fortsättningen kanske min Loppa också får lyssna till det namnet, eller Latino-Loppan helt enkelt ;-).

Idag har vi alltså haft besök av hovis. Vi tajmade lunchningen precis när vi tog in henne från lösdriften, så det var jätterörigt i hagarna runt omkring. Fullt ös med hungriga och spralliga hästar, vilket så klart smittade av sig en del på Loppan. Hon studsade runt lite innan vi kom in till stallområdet, då coolade hon ner på en gång. Så skönt!

Hovis kämpar på, jag står och försöker smöra och försäkra honom om att hon egentligen är otroligt väluppfostrad och Loppan lipar bakom våra ryggar. Talande bild!

"Vad håller han på med där bak?"

Inte helt nöjd med förklaringen än..

"Okej då, det kanske inte var så farligt i alla fall!"

Med lite mutor och glada tillrop kan man få den mest misstänksamma häst att gilla läget, uppenbarligen!

Hon skötte sig ganska bra under verkningen, även om hon testade om hovis orkade bära hela hennes tyngd i en arm några gånger (det är bra att kvalitetssäkra hovslagaren så man vet vad han går för liksom). Han höll i för kung och fosterland så till slut gav hon upp, då stod hon som ett litet ljus! Guld värt med hovslagare som har ork och tålamod med bängliga unghästar, även om jag varit med om ljusår värre än Loppan. Hon såg helt ok ut i hovarna förutom lite strålröta i ena bak som måste fortsätta hållas efter samt nån liten flik på ena fram där det lätt kommer in skit (bokstavligt talat) så där fick jag i läxa att borsta in lite Virkon S varje gång jag tar in henne.

Det blev lite bus i hagen när jag släppte ut men i vanlig ordning var jag för seg på att dra upp mobilen för att filma. Lyckades bara få med någa hästrumpor på några hundra meters avstånd :-(. Synd, för hon både travade och galopperade för en miljon dollar idag, hade varit kul att visa (är det inte alltid så? När hästen går som bäst är man helt utan ögonvittnen - När det tvärtom går åt fanders har man fullsatta läktare och filmbevis efteråt..Mycket märkligt!).

Jag och Stina har också hunnit rida en varsin skimmel (underbart!) och mockat sammanlagt fem boxar (tjänster och gentjänster), så nu är jag helt slut. "Välkommen hem" säger en oändligt stor hög med arbete och ett matchande diskberg, så det är bara att hugga in innan det blir dags att ta HELG!

Imorgon kommer hovis, äntligen! Ska bli skönt att få det avbockat, det känns som det har stått på min checklista i månader fast det bara gått en vecka över tiden som jag först ville ha. Jag får hjälp av Stina och vi passar även på att ha skimmel-jour i helgen. Ska bli så mysigt att komma ut på hästryggen lite, det kan verkligen behövas efter en stressig vecka! Längtar!

Jag har också bokat in en tid hos veterinären/hästtandläkaren som kommer ut till stallet med jämna mellanrum, han ska få dra ut lillans vargtänder och vaccinera henne. Ska bli skönt att hon får bli av med gaddarna innan det blir dags att ens fundera över att stoppa bett i munnen.

På tal om bett har jag de senaste dagarna (i och med debatten om hårt spända nosgrimmor) funderat lite över bett och nosgrimmor. Jag är skolad så att nosgrimman mest är utsmyckning, därför är jag van att rida på väldigt löst spänd grimma (vilket jag ofta möter motstånd för, en tränare som jag provade rida för en enda gång började passet med att dra åt nosgrimman tre hål, INNAN hon frågade vad jag hette. Jag gav henne 300 spänn och ringde aldrig tillbaks). Jag använder oftast remont som "bas" på de hästar som trivs på det men försöker köra på tvådagarsregeln med byte av bett och huvdlag för variation av tryck. Då använder jag gärna något bettlöst, pullarnosgrimma eller vanlig engelsk, inte med aachenrem.

På unga hästar föredrar jag raka bett, antingen ett vanligt i rostfritt stål eller ett novabett och gärna med bettplattor. Jag tycker det ger ett trevligt och lagom stöd samt ett lugn i munnen på hästen jämfört med ledade bett i början.

Vad har ni för bett och nosgrimmor i början på era unghästar?

Och nu något helt annat, jag har blivit uppmanad att lägga ut film på Loppan men jag erkänner villigt att jag är skitdålig på att filma. De gånger jag har gjort det och hoppats på lite bus och action i hagen har hela flocken stått och glott mellan höstråna. Därför har jag ingen film på Loppan i nuläget, men jag lägger upp en från betessläppet 2011, då jag inte ens visste om Loppans existens. Filmen är tagen av hennes uppfödare Ewa Jakobsson men jag har lagt upp den på min youtube-kanal. Jag tycker hon är väldigt söt här, och även om hon är lite uppe i varv därför att de nyss släpptes ihop så tycker jag att man kan se hennes kvalitéer ganska bra! :-)

Obs! vet inte varför det är så dålig kvalité, det såg jättebra ut på datorn innan. Jag är inte superteknisk men antar att det har något med youtube-inställningar att göra? Hjälp? :-)

Idag har vi tömkört för att få en chans att träna på eventuellt studsande igen men tji fick vi. Idag var Loppan lika snäll som vanligt, om än med lite bus i blicken. Det var mer lite "Jaja, kan vi bara galoppera nu?!" än det stirret som var i förrgår. Det blev en rätt kort sväng för att hon inte skulle tycka vi var tråkiga nu när hon skötte sig så fint! Duktiga tjej!

Det var också lugnare i stallet vilket gjorde att hon (hör och häpna) nästan njöt av att bli borstad!

Från att ha stått med öronen bakåt och huggit i luften när man borstar ser Loppan numera nästan nöjd ut. Förmodligen var surigheten en kombination av pälsömhet, osäkerhet och allmänt ohyfs man löser med vardagsträning. Jag har bara använt mjuka borstar och inte "nött" i onödan, bara för att öva - verkar ha gjort susen.

En läsare bad om att få se en profilbild på Loppan för att kunna jämföra med sin egna tvååring, men tyvärr var det alldeles för mörkt ute när jag var i stallet idag. Provade att ta lite bilder men de blev inte alls bra. Jag hoppas kunna ha en photoshoot i bra ljus med riktig kamera snart!

Jag lägger tillsvidare istället in en bild från slutet av december där man ser hur Loppan ser ut i kroppen, det har inte hänt jättemycket förutom mer päls och kanske någon centimeter till över havet sen dess.

Japp, slutet av december och GRÖNT GRÄS! Vilken trevlig vinter vi haft i år!

Hoppas det duger så länge :-)