Ett stort steg för Frans mot ett självständigt liv! Eller ja, självständigt är väl ett ganska relativt begrepp, men snart är han i alla fall inte bara Loppans unge utan har en egen identitet med chip och pass.

En chipmärkning och ID-kontroll går både snabbt och ganska så smärtfritt. Först tittar ID-kontrollanten på fölet för att färgbestämma, rita upp eventuella vita tecken, virvlar eller andra kännetecken. Det är ganska snabbt avklarat, även om det kan vara svårt ibland att se allt exakt på grund av fölpälsen. Frans såg ju ut att bli mörkfux som sin mor ett tag, men nu tror jag att han "bara" blir guldfux. Inga vita ben fram i alla fall, även om ID-kontrollanten funderade lite på om det var ett vitt streck nere vid kronranden eller inte på ena benet där han har en vit hov...vi bestämde oss till sist för att det inte var det!


Loppan dubbelkollar att allt blev rätt!

Därefter togs två tagelprov från svansen, det är alltså till för att DNA-testa att Frans verkligen har den stam som vi tror (eller ja, är alltså ganska säker på att Loppan är hans mamma, men man vet ju aldrig om hon har hoppat mellan skaklarna in till någon annan hingst än den vi antar är pappan till fölet ;) ). Har sällan sett en så förnärmad blick hos Frans som när veterinären drog loss taglet från svansen... Det var inte alls schysst!


Lilla morsgrisen Francis - ett steg närmare vuxenlivet. Snart finns inte trygga mamma kvar att gömma sig bakom.

Sedan är det bara chipmärkningen kvar. Det är typ som att få en spruta, det går väldigt snabbt. Sedan är allt klart och jag, som hästägare, skickar in alla papper till SWB. Det vill säga: Konturdiagram med beskrivning av Frans färg & kännetecken, DNA-prover och registreringsansökan som jag skrivit ut från Språngrulla. Före årsskiftet samma år som fölet är född måste den ha ett pass, så som hästägare/uppfödare måste man se till att detta är inskickat i tid till dess.

Läs mer på:
http://www.swb.org/registrering/hastpass/folregistrering

Hej!

Jag tycker Fransen ökar i omfång varje vecka, det är så skönt att hullet går åt rätt håll. Han blir verkligen bara finare och finare, tror han kommer att bli en riktig hunk när han är stor. Jag är fortfarande så himla nöjd med vad Loppan har presterat i avelsboxen, känns extremt spännande att planera nästa avkomma som blir lite mer en satsning än en chansning (Frans är ju (det fantastiska) resultatet av det senare).

Det är hemskt roligt att följa halvbrorsorna Vlad och Frans för att jämföra lik- och olikheter. Båda två är kopior av sina mammor, även om man ser vissa gemensamma drag från pappa Highcruiser. Beteendemässigt är Vlad lite mer "Hej här kommer jag", lite mer självsäker och liksom självklar. Frans är inte alls blyg, tvärtom, men vi kallar honom för den stora filosofen. Han tar det alltid lugnt, chillar, stannar upp och tänker en stund, har aldrig bråttom någonstans. Jag börjar till och med bli orolig att han är lite för flegmatisk och kommer att bli en hel pärs att rida, lite som tjuren Ferdinand som hellre myser med blommorna än gör någon typ av prestation! Skämt åsido, Frans är faktiskt snabb i reaktionerna och en liten studsboll också när han är på humör, så jag tror inte att jag behöver vara orolig. Det är mest roligt att se hur olika fölen är, att de har så mycket personlighet och karaktär båda två.

Imorgon kommer veterinären ut och ID-kollar/chipmärker och vaccinerar, uppdatering efter det såklart :)

Hej från höstsolen så länge!

Här är Loppan sååå hungrig och frustrerad för att de andra fått gå in i stallet och äta kraftfoder medan hon måste posera framför kameran. Frans? Han chillar bara, precis som vanligt...!

Ahhh, efter en väldigt intensiv vecka blev det till slut äntligen söndag och därmed min obligatoriska "Frans- och Loppandag". Som jag har längtat efter mina två hjärtan! Jag har fått uppdateringar i en stadig ström under veckan precis som vanligt, om att de mår så himla bra och att lilla tunnisen Frans äntligen har börjat äta ordentligt av kraften. Nu rundar han nog snart på sig! De sover inomhus nu, men går fortfarande långa dagar i sin oändligt stora och idylliskt vackra beteshage. Vi kommer att ha fölen (och deras mammor, såklart) uppstallade på box under vintern, för att lättare kunna utfodra dem individuellt, se till att de kan vila ordentligt och för att underlätta den dagliga hanteringen.

Idag har Vlad och Frans fått sin andra avmaskningsspruta. Stackars Frans trodde att vi bara skulle gosa som vanligt och fick världens chock när jag (kanske lite väl hastigt) stoppade in sprutan i munnen på honom. Han hoppade jämfota bakåt och kollade på mig med stora ögon och en djupt sårad blick... Som tur är så är han inte särskilt långsint och dessutom smakar maskmedlet äpple så jag fick en ny chans att ge honom resten under lugnare omständigheter. Sedan gosade vi en bra stund och han blev ordentligt ryktad i hagen. Välbehövligt eftersom att han låg och rullade sig i kobajs-blandad lera när jag kom...

Lilla gubben, har snart vuxit ur sin fölgrimma som jag nästan kunde använda som sele när han föddes (med betoning på nästan). Dags att uppgradera till ponny-storlek! Ändå helt rimligt med tanke på att han är som en c-ponny i mankhöjd nu...Kan ni tänka er att han bara var till höften på mig i början av juni? :O

Hej!

Oj, vad dålig jag är på att uppdatera här nu. Ni har i alla fall inte missat så mycket i Frans liv. Det enda som händer är egentligen att han växer (och det med en väldig fart, kolla bilden nedan! Min mamma är någonstans runt 163 cm, förstår ni då hur stor Francis är?!).

Jag har i alla fall fått inse att de vita frambenen bara var en illusion! Är glad att han har jämna sockor bak och inga fram så det i alla fall är symmetriskt :)

Han är 3,5 månader och så himla fin nu, men dessvärre lite tunn. Han diar som han ska men är inte jääätteintresserad av kraftfodret. Loppan har inga problem att dela med sig och äter dessutom långsammast i världen, så förutsättningarna finns ju. Provar lite olika sätt för att han ska få i sig och hoppas att han lägger på sig lite snart. Är dock inte speciellt orolig, han är ju inget spjälstaket och jag tror hullet kommer ikapp snart!

De här två nedan har mycket glädje av varandra! De står nästan alltid sida vid sida; Oavsett om de betar, busar, surar eller gosar. Så mysigt att de har varandra!

Följde ni elitfölauktionen förresten? Vilka fantastiska föl som slumpades bort för "ingenting". Om marknaden att sälja föl ser ut så är jag väldigt glad att jag inte måste sälja Frans (har är ju bara inofficiellt till salu om en perfect match uppstår, annars har jag kvar honom). Jag tänker dock att det måste vara en kombination av en ganska seg marknad och en fråga om hur man styr upp eventet/marknadsföringen. Det är ett bra initiativ av arrangörerna och säkert välarrangerat (har inte varit där själv), men allt går ju naturligtvis att utveckla.

Hej på er!

Nu har det blivit höst och mina slappa semesterdagar är förbi! Det blir alltid som mest jobb i skarven mellan sommar/höst, så därför har mina besök hos Frans och Loppan blivit lite färre den senaste tiden. Tråkigt för mig såklart, men det går i alla fall ingen nöd på mina hästar.

Förra veckan var en spekulant här och kollade på Frans. Dagen till ära var han naturligtvis pyttelite oren i framför allt traven, så jag kunde inte visa honom i rörelse. Det enda rimliga är att han hade trampat på någon vass sten och blivit lite sul-öm, för hovis hittade inte några spår av hovböld och tecken på något annat knas fanns det inte heller. Det gick över på ett par dagar och nu är han som vanligt igen (vilket är fantastiskt skönt såklart, halta hästar vill ingen ha!).

Ja, hovslagaren har som sagt varit här. Jag kunde inte vara närvarande själv men har fått rapport om att Frans fortsätter att imponera. Han hade som vanligt lyft benen på löpande band och stått blickstilla när han fick sin pedikyr. Jag undrar hur chockad jag kommer att bli första gången jag möter någon typ av motstånd med honom, det är så lätt att vänja sig vid att han bara är glad, trevlig och så otroligt enkel med allt.

Här står Frans snällt i gången dagen före fölvisningen. Loppan står inne hos sig och sover, Frans står blickstilla och bara njuter av att bli ryktad i fred. Har börjat träna på att ha honom uppbunden, men han sitter inte fast på riktigt utan man får parera själv om han skulle få för sig att backa. Detta för att jag är livrädd för att de ska skada sina känsliga fölnackar om de hänger sig i linorna och får panik.

Flocken går fortfarande ute dygnet runt och de älskar det! Häromdagen låg hela gänget utslagna i gräset och sov - fölen i mitten och en mamma på varje sida. Så sjukt gulligt, men undrar vem de tänker att det är som håller vakt medan de ligger där och snarkar? Vi tar in dem över natten eller dagen om det är ihållande regn, men annars är de utehästar på heltid. De klarar sig ganska bra på betet fortfarande, men de får en del kraftfoder som komplement. De är viktigt att vara uppmärksam, framför allt på Loppan som har väldigt lätt att falla ur ganska snabbt. Än så länge är hon dock fortfarande superfin och Birgitta har stenkoll på henne. Känns tryggt!

I fölens liv börjar det snart bli dags för avmaskning nr.2 och även chipmärkning och ID-koll. Vi är lite "sena" med det (eller sena och sena, alltså man har ju till årsskiftet på sig) och det blir ju dyrare och dyrare ju längre man väntar, men det har varit så mycket annat på agendan att det faktiskt har fått stå åt sidan. Nu känns det dock som det är läge att boka in kontrollanten snart!

Suddig men ljuvlig!

Annars inget nytt att rapportera! Jag är sjukt sugen på att nästa betäckningssäsong ska dra igång och kollar hingstar till Loppan hela tiden, väger för- och nackdelar. Nu när jag känner mig säker på att jag tycker att hon passar i avelsboxen kanske jag ska våga satsa på någon riktig höjdarhingst? Speciellt om jag säljer Frans innan (vilket jag blir helt sentimental av att bara tänka på, är väldigt mycket mer blödig ponnytjej än business minded hästförsäljare). Mer om det sen!