God fortsättning, hoppas ni har haft en lugn och skön jul utan stress och stök!

Ett snabbt hej här på bloggen nu, men snart ska jag uppdatera er med nyheter som både är jätteroliga och lite sorgliga. I alla fall ville jag nu mest skryta lite med en dagsfärsk bild på Fransen som bara blir snyggare och snyggare för varje dag... Det är klart att jag är extremt partisk, men jag är faktiskt väldigt mallig över Loppans första avkomma som blev så mycket bättre än jag vågat hoppas när vi tog det "akuta" beslutet att betäcka henne förrförra våren. Han har trevliga, taktmässiga och elastiska (om än inte superduper-spektakulära) gångarter, ett helt outstanding temperament, otroligt charmig uppsyn och en jättesnygg sida.


Han står ju lite knasigt på bilden, men förutom det är han så himla fin här tycker jag.


Det är så himla spännande att fundera kring Loppans nästa hingstmatch. Jag är nöjd med Frans i stort, men skulle vilja testa att "spetsa" lite för att få ytterligare mer front och kanske ännu lite mer flashiga gångarter. Det är ju dock lättare sagt än gjort, jag hade nyligen ett långt och spännande samtal med en väldigt avelskunnig person inom travet som drog åtskilliga exempel på t.ex helsyskon där den ena var otroligt vinstrik medan den andra inte kunde trava för fem öre. Personen berättade också om ett sto som själv var en riktig stjärna och hade sprungit in ofattbara summor pengar, men lämnat helt mediokra avkommor - medan ett annat sto själv hade noll meriter (likaså mormor och mormorsmor) men ändå lämnade absoluta topphästar som bara vann och vann. Självklart är framgångsrik hästuppfödning framför allt ett resultat av gedigen kunskap, erfarenhet, konsekventa avelsmål, förmåga att välja ut bra ston och matcha dem med rätt hingst osv - men visst kan man inte förneka att man även måste ha en liten gnutta tur ibland också!

Nåväl, än finns tid att helt bestämma sig för vilken hingst det blir för Loppan till våren. Jag har påbörjat en lista där jag först skrivit ner alla intressanta hingstar jag kommer att tänka på rakt upp och ner, sen sållar jag ut dem efter lite olika kriterier. Förutom detta tar jag ju även hjälp av experter som rådgivare för att få hjälp att se "nyktert" på vad som passar Loppan utifrån mina avelsmål. Ska berätta mer om detta senare!

Ha en skön sista vecka på det här året allihopa :)

Hej!

Det blir längre och längre mellan gångerna här på bloggen. Jag har haft en helt hysterisk december med hittills bara en ledig dag, det beror på en blandning mellan att jag har varit extremt dålig på att planera och alldeles för bra på att säga ja till olika uppdrag :) Så blir det ibland och min ambition är att 2016 ska bli lite lugnare och därmed innebära högre kvalité + tätare uppdatering på bloggen.

Om ni då kommer att få fortsätta följa Frans eller inte återstår att se, jag har ett par intressenter som rycker i honom men ingenting är klart förrän det är klart. Än så länge är han i alla fall kvar i stallet, till Loppans stora lycka. I januari ska vi börja separera dem om nätterna, våra småkillar ska då testa att bo kollektivt i en gemensam box medan mammorna har en varsin. Blir spännande att se hur det går, båda ynglingarna är ganska självständiga även om Fransen är lite av en morsgris.


Överbyggd och luddig, men såklart finast ändå!

Idag har Loppan och Frans fått busa lite på ridbanan. Det tyckte båda var väldigt kul och även Loppan bockade loss lite när hon fick springa lös, dock skönt att de båda sköter sig ypperligt så länge de leds i grimskaft. Frans blev lite busig och studsade till som ett popcorn på vägen till ridbanan ett par gånger, men det som är så härligt är att han har full koll på den som leder och kommunicerar/lyssnar hela tiden. Han drar inte iväg eller är ens i närheten av att mangla ner den som går bredvid, vilket ju annars är ett inte helt ovanligt scenario när det gäller relativt otränade, yra småttingar med överskottsenergi. Det har nog mest med hans temperament att göra, för vi har inte tränat speciellt mycket på att gå fint i snöre faktiskt. Temperamentet i kombination med en bra grundhantering samt god uppfostran av hästflocken, det tror jag faktiskt är värt mer än att träna olika moment till förbannelse när de är så här unga.

Om ni vill se lite filmklipp på Fransen finns det till allmän beskådan på instagram, flowequestrian heter kontot. Det ligger redan något uppe från idag och fler kommer!

Eftersom att jag inte är säker på att jag kommer att hinna uppdatera här mer före den 24:e (jobbar naturligtvis in i det allra sista) så vill jag passa på att önska alla er (som firar) en riktigt GOD JUL! Ta hand om varandra och ge era fyrbenta alla röda äpplen de förtjänar!

Hej!

Jag har hängt med mina fina hästar mer eller mindre hela helgen, så himla lyxigt att få göra det helt utan stress ibland! Igår blev Frans ryktad på stallgången (så himla duktig!) och Loppan fick en välförtjänt helkroppsmassage, sedan var det bara häng och gos för hela slanten. Ganska härligt att sitta på havrelåren i vårt trivsamma lilla stall och höra vinden vina utanför, känns som ett av de tryggaste ställena att vara på mitt i stormen.



Både Loppan och Frans är så otroligt mysiga, de skulle nog helst sitta i knät om de fick!

Jag passade på att mäta Frans när jag hade honom i gången. Han har inte har växt lika mycket i fram (drygt 140 cm) som i bak (145 cm)... Det är dock mest långa ben, vilket såklart inte är en nackdel för en framtida dressyrhäst. Trots att han växer så det knakar är han tack och lov fortfarande superfin i hullet. Han var ju lite tunn ett tag innan han fattade tjusningen med kraftfoder, men nu äter han precis som han ska och är lagom rund i formerna. Så himla skönt!


Hur ska man någonsin kunna sära på dessa två?! :O :(

Ser ni hur smutsig Frans är på halsen och bogbladet (förutom att han har hö i manen)? Han var nyborstad men sen fick de frukost = geggig mashgröt. Loppan har absolut noll bordsskick utan tar en tugga och äter den i godan ro med öppen mun rakt över Frans, därefter använder hon hans mankam som servett så att allt gegg rinner ner över hans hals. Sen torkar det in och lämnar en mysigt kladdig yta som knappt går att borsta bort... Han får se ut så tills vinterpälsen trillar av helt enkelt :)

Hej!

Vilken skillnad att läsa kommentarerna till mitt förra inlägg. Tack för er fina respons! :)

Här kommer det utlovade inlägget om hur Birgitta Valette brukar tänka kring fölens avvänjning. För nytillkomna läsare kommer här först en snabb presentation av Birgitta:

Sedan 70-talet har hon fött upp SWB på sin gård i Södermanland och har även haft en omfattande verksamhet med inackorderade avelsston och unghästar. Hon är utbildad inom etologi och är både lantmästare och veterinärassistent med enorm kunskap om foder - såväl tillverkning som hästens behov. Lägg sedan till att hon är en fantastisk pedagog som har utbildat flera generationer ryttare och hästfolk via sina föreläsningar och kurser. De senaste sju åren har hon arbetat på anrika Flyinge och innan dess som utbildningsansvarig/lärare vid Södermanlands Naturbruksgymnasium.

Birgitta besitter, som ni förstår, en otrolig erfarenhet när det gäller avel och unghästar. Jag vet inte hur många fölungar som har sett dagens ljus i Birgittas stallar, eller hur många unghästar som fostrats i härliga, harmoniska flockar på hennes ägor - men de är många! När jag jobbade där (för en herrans massa år sedan) hade halva ryttareliten sina dyrgripar till unghästar på sommarbete eller i lösdrifterna hos Birgitta, ett nog så gott betyg på fullständig tillit.  

Birgitta är uppfödare till (bland många andra) Quick Step VR som vann 7-årschampionatet i hoppning på Flyinge i år samt var nominerad i kategorin Morgondagens Stjärna på Ryttargalan. Loppan och Frans bor ju på gården som Birgitta och hennes man Per äger och varken de (hästarna alltså) eller jag kunde ha varit mer nöjda över det :) Mina hästar lever som kungligheter (i hästmått mätt) och jag behöver aldrig vara orolig att de inte ska få precis all omvårdnad, foder och kärlek de förtjänar - även om jag inte kan vara på plats så ofta som jag önskar.


Jag tror detta inlägg kan vara till mycket glädje för alla som funderar kring sina fölungars avvänjning!


Birgitta och Quick Step VR <3

Hej alla läsare!

Nu är det snart dags att börja planera för fölens avvänjning.

 -Vid vilken ålder är det lämpligt att avvänja?

 -Hur ska avvänjningen gå till?

 -Hur ska fölen hysas framöver?

Ja, frågorna är många och jag ska försöka ge några tips och berätta hur vi gör här på gården.

Fölet bör avvänjas absolut tidigast vid 6 mån ålder, tidigare avvänjning kan ge bestående beteendestörningar eftersom fölet fortfarande har ett starkt sugbehov som då kan tillfredsställas genom att fölet diar på sina nya lekkamrater. Till saken hör även att fölet får i sig rätt sammansatta proteiner via mjölken vilket är viktigt tom 7-8 mån ålder.

De av mina ston som fått flera föl, avvande ofta själva sina föl när de var ca 8 - 10 månader. Yngre ston kan behöva hjälp liksom ston med kaxiga, dominanta fölungar.

Det finns två olika metoder:

Direktavvänjning: Man skiljer då sto och föl på en gång, med viss tillvänjning förstås.Lämpar sig bäst för de lite större  stuterierna där man har flera ston och föl i ungefär samma ålder.

Successivavvänjning: Sto och föl skiljs först åt nattetid (fölet kvar i ursprungsboxen, helst med ett föl i samma ålder) och går tillsammans dagtid. Man bör räkna med att successiv avvänjning tar två till tre veckor. Nästa fas är att fölet får dia morgon och kväll, resterande tid tillbringas med andra föl. Sista fasen, en mjölkslurk på morgonen, därefter kan fölet vänjas av för gott.

Det bästa är att flytta på märrarna och låta fölen gå kvar i sin invanda miljö.

Avvänjningen är en stor omställning för sto och föl så det gäller att vara extra observant. T.ex finns det risk för juverinflammationer om stoet har mycket mjölk. Dra bort kraftfodergivan successivt under avvänjningsperioden så den är nere på noll när fölet tas bort och se till att  stoet rör ordentligt på sig. Känn på juvret och tempa om du är osäker.

Här på gården tillämpar vi successiv avvänjning och påbörjar inte förrän vi ser att fölen äter grovfoder och minst 0,5 kg kraftfoder per dag. Fölen hålls därefter i gemensamhetsboxar nattetid och går ute så mycket som möjligt dagtid.

Enligt mina erfarenheter är det svårt att hålla nyligen avvanda föl i lösdrift om det innebär att fölen går ute dygnet runt med tillgång bara till en ligghall.

Sent födda föl som avvänjs i jan-februari kan ha svårt att få i sig tillräckligt mycket energi för att hålla värmen när det blir kallt samtidigt som de ska växa och hålla hull.  Det skyddande fettlager över ryggen, som förhoppningsvis ettåringen har hunnit skaffa sig, finns oftast inte hos det nyligen avvanda fölet. Dessutom har åringar tillväxtperioder som kräver en stor portion av ostörd vila. Går åringarna i lösdrift dygnet runt är det lätt hänt att de större och kaxigare fölen håller igång och stör så att de mindre inte får den vila de behöver för att utvecklas optimalt.  Idealiskt är, enligt min uppfattning, att ha en äldre klok häst som styr och fostrar gruppen. Jag har själv många goda erfarenheter av detta (älskade bäste Ivar, 25 år tex.).

Hur skapa de bästa förutsättningarna?

Att ha fölen inne i gemensamhetsboxar nattetid (alltid med halm) och ute i större hagar, gärna med vindskydd, och alltid med fri tillgång till grovfoder under dagtid är det som jag har funnit fungerar bäst.

Denna typ av inhysning medför att det är lätt att individanpassa kraftfodret, det blir lugnare vid måltiderna och det blir lättare att hantera fölen var för sig.  Dessutom kan man i lugn och ro visitera och kontrollera sin unghäst. Jag tycker att den första vintern ska ägnas åt mycket hantering av fölet, tex ska den lära sig att stå uppbunden, ledas, uppföra sig väl vid verkning osv. Här på gården brukar vi låta fölen äta mellanmål i transporten, vilket resulterar i vuxna hästar som gärna går in i och åker transport. Lätta småsaker man kan göra som kan betyda mycket för hästens välbefinnande och som skapar trygga individer.

Grupphållning, dvs att vistas i flock har stor betydelse för den unga hästens fysiska utveckling. I flocken stimuleras den till lek, aktivitet och rörelse som stärker skelett och leder. Det bästa är om alla föl kan släppas ihop samtidigt. De kommer då att snabbt hitta sin plats i flocken vilket skapar förutsättningar för att harmoni och lugn infinner sig. Att växa upp i flock stärker även fölet mentalt, den socialiseras och lär sig att kommunicera och umgås med olika individer på hästars vis, vilket skapar trygghet och mognad som i sin tur underlättar för oss vid vidare hantering och utbildning av hästen.

På förekommen anledning vill jag gärna ge min syn på täcken på föl. Det föl är inte fött och kommer förmodligen inte att födas som har täcke på sig här på gården. Våra hästar går i stora kuperade hagar med tillgång till träd alt vindskydd med ständig tillgång till bra grovfoder, (vilket ger en tät kort varm päls och håller ämnesomsättningen i gång vilket alstrar värme). Om fölen fryser inbjuder de stora hagarna till lek och bus som gör att de blir varma. Vid riktigt otäckt väder, blåst och snöblandat regn, kommer de in tidigare.

Jag kan inte förstå hur ett täcke skulle kunna sitta kvar som våra fölungar busar!

Mitt budskap är alltså: inga ensamma ledsna föl med täcken på i små leriga hagar utan stimulans!




Nästa gång kan jag berätta om åringens fortsatta liv!

 Allt gott till er och era fantastiska fyrbenta kompisar!