Gästbloggen - Gästblogg: Den sista dagen i hästens liv
JAN
11

Gästblogg: Den sista dagen i hästens liv


Fjordfölet Rone finns inte mer. Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Helena Kättström arbetar som djurhälsoveterinär på Växa Sverige. Hon har varit veterinär i snart 25 år och har förutom kliniskt arbete även jobbat på Jordbruksverket.
Helenas privata blogg, som inlägget nedan kommer från, utgår från familjens uppfödning av fjordhästar. Stuteriet drivs i liten skala, fokus är kvalitet snarare än kvantitet.
Hela bloggen hittar du här: http://stuterikry.blogg.se

  
Att behöva fatta beslut om att ens häst ska avlivas är inte lätt. 
Men som jag skrev i går blir det oftast bäst om man har tänkt igenom sådant i god tid. Och eftersom man inte vet när något tråkigt sker är det bra om alla som tar ansvar för ett djur också tänker en stund på att en dag kommer det inte längre kunna leva.
  
När det gäller hästar handlar det inte bara om att besluta att hästen behöver avlivas. Ofta har man också att ta ställning till hur. Det kan kännas brutalt, tekniskt och hemskt, och tycker du det så ska du kanske inte läsa hela inlägget och titta på bilden i slutet. Den är hemsk, eller bara helt enkelt sann. Men oftast blir det lättare om man har kunskap. Ofta är fantasierna värre än verkligheten, så skaffa gärna kunskap.
  
De vanligaste metoderna är att skjuta hästen i pannan med bultpistol eller att ge den en överdos direkt i blodet. Den senare metoden får bara veterinär göra, medan den andra kan göras även av andra personer med kunskap om detta.
  
Att använda bultpistol hindrar inte att man kan ge lugnande före, om man vill. Ibland är det bra, särskilt om hästen är rädd om huvudet eller väldigt stor. Ibland är den mer rädd för sticket eller så behövs det helt enkelt inte något lugnande. Många gånger går det bra bara med en hink godis. Själva skottet går väldigt fort, och hästen blir direkt medvetslös och faller handlöst till marken. Det är dramatiskt för den som är med – ett skott och sedan flera hundra kilo häst som rasar till marken. Och därefter ska den avblodas, vilket betyder att man sticker i nedre delen av halsen och en massa blod rinner ut. Det är en hel del blod, men oftast sjunker det undan fint. Och för hästens skull behöver du inte stanna och se det om du inte vill.
  
Klart att det inte känns så trevligt. Men för hästen är det en skonsam och bra metod. Den hinner inte uppleva obehag, för det går så oerhört fort. En gång avlivade jag en liggande häst, som brutit benet i hagen. Den slog upp med huvudet i samma sekund som jag tryckte av. Då kom bulten för långt ner, och kom i bihålorna. Otrevligt, men genom att ladda om fort och skjuta rätt så var skadan ändå minimal. Jag har alltid med extra skott, även ut i hagen. Något värre än så har aldrig hänt mig med denna metod, som är den jag också väljer för mina hästar.
  
Många vill hellre ha sin häst "sprutad", det vill säga att den ska få en överdos och dö av det. Så gör man ofta med hundar och katter, och de djuren lägger sig ner och blir trötta och lugna. Hästar gör inte riktigt så, de står så länge de kan. Sedan faller de fort och handlöst. Så man slipper inte det hemska fallet ändå. Men man slipper blod, i alla fall blir det bara några droppar när man sätter kanylen.
  
Om hästen inte är stickrädd kan detta vara ett alternativ. Jag väljer det dock inte för mina hästar. Jag har varit med om hästar som har stått obehagligt länge efter att allt sprutats in, innan de till slut faller. Jag kunde inte låta bli att tänka hur de kände och tänkte då... Och det finns ett antal fall där hästen, trots rätt dos, inte dog utan veterinären måste använda annan metod för att avsluta det hela. För det mesta går det dock bra, men jag tänker att det kan vara bra att veta att det inte handlar om att de stilla lägger sig. Och jag är inte helt förtjust i att det blir starka, giftiga mediciner kvar i kroppen som kanske sedan begravs.
  
Fundera gärna igenom detta, du kan förstås prata med din veterinär också. Med kunskap är du redo att ta det bästa beslutet när den dagen kommer och du måste. Det kommer inte vara lätt ändå, men då har du gjort vad du kan. Fundera också gärna på om du kan och vill vara med, eller om någon annan kan hjälpa dig. Ofta är det bra att i varje fall se sitt döda djur efteråt, om man orkar. Man slipper mycket tvivel och konstiga tankar, och för mig har vissheten på något sätt varit viktig. Jag visar längst ner en bild på Rone strax efter att han dog, inte för att chockera utan för att visa att så här är det. Inte värre, inte bättre. Sorgligt, tråkigt och ledsamt, men inte våldsamt eller ett stort blodbad. Han är avlivad med bultpistol och avblodning, och så här såg det ut efteråt.
  
Så här långt är dina val viktiga för hästen. Vad som sedan ska hända med kroppen är nästa stora fråga, så den får bli nästa inlägg.
  
/Helena Kättström
  
Läs det sorgliga inlägget om Rones tarmvred
  

Lilla Rone blev bara sex månader gammal.


Läst 88783 ggr





Fler inlägg

APR
27

Gästblogg: Är de goda (rid-)råden verkligen goda?


Foto: Adobe Stock och Marie Bolk (porträtt av Linda till höger) 

OM DENNA GÄSTBLOGG
Linda Aronsson undervisar i ridning sedan 25 år tillbaka och driver den egna ridskolan Bergahästen i Vargön, där hon även inackorderar privathästar. ”Jag är mycket intresserad av etologi och beteendevetenskap”, säger hon om sig själv. Gästkrönikan nedan föddes ur en frustration kring negativa och ofta okunniga kommentarer om hästar och ryttare – både på nätet och IRL.

  
”Jag har suttit på min kammare
och funderat. Det gör jag ibland, många gånger efter att jag har räknat till 1.000. Det jag senast funderade över är vart vanligt hyfs har tagit vägen, eller kanske är det jag som är gammalmodig? För vad är det som gör att människor som har ett stort självhävdelsebehov premieras så starkt?
Min tanke är att det faktiskt är mycket lättare att synas och höras än att reflektera ett tag, och se om det kan finnas andra infallsvinklar som kan vara intressanta vid sidan av ens egen.
    
Var och när börjar det, vad är det som gör att vi inom hästsporten inte kan komma förbi detta, lyfta fram våra medmänniskor och se dem i stället för att bara springa över dem? Vi accepterar inte det beteendet från våra hästar, men kan ibland göra precis samma sak själva.
Det är de ’små och goda råden’ som gör mig alldeles matt, gärna när de startar med ’jag är ju inte utbildad, men…’. Och så kommer en åsikt.
Jag får för mig att de som är mest kunniga inom sin nisch också är de som ser många olika vägar att ta sig fram, de har inte heller så stort behov av att predika för andra hur det ska vara. Man har liksom lärt sig att det finns olika sanningar och en riktig historia, inte bara en ögonblicksbild eller en version.
    
Speciellt sociala medier är så svårt. Jag ser hur många kommenterar på en rubrik i stället för att läsa hela artikeln, samt har många synpunkter på hur andra rider och hanterar sina hästar. Och det är väldigt sällan positivt.
Vad är det som gör att så många känner att de måste skriva negativa kommentarer? Skulle det inte vara mycket trevligare att faktiskt lyfta fram bra saker? Att inte skriva sådant som du inte skulle kunna säga öga mot öga…
Gemensamt är väl att de allra flesta älskar sina hästar och vill göra sitt absolut bästa för dem? Tänk så glad din stallkamrat blir av en sådan liten sak som att du säger att den har ett fint pannband till sin häst. Kan man inte unna sin medmänniska det? Att faktiskt kommentera positivt.
    
Jag reagerade starkt senast under världscupfinalen i dressyr. Själv är jag så imponerad över dessa ryttare – över allihop. Tänk att göra en sådan satsning, och att dessutom lyckas! Jag skulle vara lycklig om jag själv hade hälften av talangen och motivationen. För tänk vilket slit, i så många år. Så många tränare och bedömare de har fått kasta sitt hjärta och sin ambition till, och hur ofta de har fått utstå ensidig kritik.
Det allra mest skrämmande tycker jag är att om nu dessa ryttare (som jag förstod av kommentarerna) inte är tillräckligt duktiga för att delta (?!), hur kan då vi andra dödliga ens närma oss en häst? Om inte ridsport-Sverige ser dessa ryttares skicklighet som något att eftersträva och beundra, hur ser då andra på vår sport?
 
Jag skulle önska att vi i hela samhället lyfte fram varandra mer. Att berömma det du tycker är bra, att hjälpa den som behöver ett extra handtag och att tänka efter en extra gång innan du drar ner någon annan.
Det betyder inte att vi inte kan ha olika åsikter eller att man inte säger till när man tycker att något är fel. Däremot handlar det om hur vi säger det och vilken ton vi har mot varandra. I ett samtal kan vi lyfta många olika aspekter och jag tror att det är den enda vägen att förändra. Att respektfullt kunna ge sin åsikt och vara beredd på att den andra parten, lika respektfullt, kan framföra en annan syn på saken.
   
/Linda Aronsson”


Läst 13049 ggr Kommentarer Kommentera

APR
17

Ulrika: ”Tillåt lättridning i lägsta dressyrklasserna”


Foto: NAF Five Star WDC och Emelie Wass (Ulrika med häst)

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ulrika Pernler är ridlärare på Uppsala ponnyklubb, samt domare och tävlingsryttare i både WE och dressyr. Efter att ha sett klippet på Hippson där Charlotte Dujardin rider lätt under dressyrprogrammet skrev hon klart sitt förslag till Svenska Ridsportförbundet – om att tillåta lättridning i de lättaste programmen. Förslaget, som du läser i sin helhet nedan, kommer att skickas till dressyrkommittén. Ulrika har även startat en namninsamling där man kan skriva under eller kommentera förslaget, den finns här.

”Uppsala 2017-04-17:
Förslag om att tillåta lättridning i de lägsta klasserna i dressyr

Förslaget går ut på att lättridning ska vara tillåten i dressyren från klass LD:1 till och med LC:2 samt eventuellt också tillåtet under förlängd steglängd/mellantrav i klasserna LB:1, LB:2 och LB:3.
 
Undertecknad har bakgrund som ryttare, dressyrtränare och dressyrdomare samt många års erfarenhet från arbete på ridskola och hur vi utbildar ryttare från grunden. Jag har också under drygt ett års tid diskuterat denna fråga med flera olika dressyrdomare och tränare innan jag beslutade mig för att skriva ner förslaget.
 
Bakgrunden till förslaget är att jag från domarbåset samt som tränare ofta ser hur mycket ryttarens obalans påverkar/begränsar ekipaget vid en uppvisning. Jag har sett domare kalla fram ryttare efter avslutad ritt och talat om för dem att deras sits är negativ för hästen. Det händer främst i de lägsta klasserna vilka vi ska se som utbildningsklasser för både ryttare och hästar.
 
Min inställning är att en ryttare som lagt kärlek, tid och pengar på sin häst och som har ambitionen att stämma av sina träningsresultat i form av att delta i en lättklasstävling också har rätt att göra det. I samråd med tränaren stämmer man av vad som är lämplig nivå. Min ambition som domare är att döma rättvist, men också på ett sätt som gör att det orutinerade ekipaget kommer att åka hem med viljan att utvecklas vidare samt ambitionen att anmäla sig till ännu en tävling. Jag anser att mitt förslag skulle främja och framför allt underlätta god ridning i dessa klasser.
 
Jag tänker också att man genom att sitta ner för tidigt och för mycket på unga hästar skapar motvilja och spänningar med påföljande begränsningar i rörligheten hos hästen. Jag tycker att en viktigt del i dressyren är att skapa och behålla arbetslusten hos våra hästar samt göra dressyren till en angenäm upplevelse för ekipagen och främja god ridning.
 
I nedanstående program i fälttävlans dressyrmoment är lättridning tillåten. Jag har dömt dessa program en del och slås alltid av hur trevligt det ser ut när ryttare och hästar arbetar i balans och ”åt samma håll”.
 
Dressyr för fyraåriga hästar/fälttävlan 2001 Kvalificeringsprogram
Dressyr för fyraåriga hästar/fälttävlan 2001
Finalprogram Svenskt Fälttävlansprogram för debutantklass 1997
 
I filmklippet nedan, vilket även lades ut på Hippsons sajt i dag, kan man se ännu ett exempel på god ridning. Här rider Charlotte Dujardin en sex år gammal häst i NAF Five star winter dressage championships i Storbritannien i april 2017. Det är ett talande exempel på hur lättridning tillåter den unga hästen att röra sig, samt ger densamma en positiv tävlingsupplevelse och då är detta dessutom under en mycket rutinerad ryttare. Jag tror detta lätt skulle kunna appliceras även på en äldre häst med en orutinerad/oblanserad ryttare för ett positivt resultat.

https://www.youtube.com/watch?v=cBNxtCjEvDA&feature=youtu.be
https://www.hippson.se/hippson-tv/charlotte-dujardin-rider-dressyrprogram-under-latt.htm
 
Min förhoppning är att dressyrkommittén vill ta upp detta till diskussion.
 
Mvh Ulrika Pernler”

Ulrikas namninsamling hos Skrivunder.com


Läst 39676 ggr Kommentarer Kommentera

APR
12

Gästblogg: Sälja häst till ridskola…


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Marika Schön är ridskolechef på Falu ridklubb sedan 28 år. Hon är frustrerad över att det är så svårt att hitta bra hästar till ridskolan och att när man hittar en häst vill säljaren inte sälja till just en ridskola. Något hon tar upp i sin gästblogg nedan.

"Att köpa häst till ridskolan är inte alltid lätt. Jag hittar ofta annonser på hästar som jag tror skulle kunna passa oss, men när jag kontaktar ägaren så blir ofta svaret att den här hästen passar inte ridskola eller att man helt enkelt inte kan tänka sig att sälja till ridskola. Fast vi är beredda att betala för en bra häst…
  
Varför anses den då inte passa:
Den är för bra för att gå som lektionshäst.
Den har nerv.
Är en häst som man inte kan sparka på.
Har en känslig mun.
Är otrygg och kan "spela apa".
  
Vet ni vad ... jag vill ha de egenskaperna på en lektionshäst!
På vår ridskola vill vi ha BRA hästar med lagom nerv som man inte behöver sparka på med känsligt fina munnar. Att den sen är lite otrygg brukar inte vara några problem då de kommer att gå i flock och det brukar göra de mest förvirrade hästar lugna. 
Hos oss kommer de aldrig att utsättas för dålig ridning i den bemärkelsen att de korrigeras felaktigt av en ryttare som tror sig kunna rida. De kommer aldrig att få ett omotiverat spörapp eller bli ryckta i munnen av en irriterad ryttare. De kommer antingen ridas i en bra form eller i en form som inte skador dem. Hos oss blir den otrygga hästen lugn i flocken.
  
Andra vill inte sälja med motiveringen:
Det är synd om ridskolehästar som bara får gå runt, runt i flera timmar. Ja, det kan nog ibland se lite trist ut när de bär de orutinerade ryttarna runt i ridhuset men däremellan så rids de ut, de går rejäla dressyrpass, de hoppar hinder och de får framför allt GÅ. Att gå och röra på sig är ju faktiskt det mest naturliga för en häst. Många tror tyvärr att 45 minuters ridpass, fem dagar i veckan, är vad en häst klarar och behöver.
  
När jag annonserar att jag vill köpa häst så får jag tyvärr mest bara svar från någon som vill sälja en avart av häst. Elakt sagt kanske, men hästar med en exteriör som är så långt ifrån hur en god ridhästmodell ska se ut kallar jag avart.
  
Våga sälja era hästar till ridskola!
Jag lovar er att era hästar kommer att få ett bra mycket bättre liv på ridskola än den häst som säljs till en privatperson med dålig hästkunskap. Vi ridlärare har full kontroll på att INGEN beter sig illa mot hästen när den rids. Vi ridskolor kontrolleras av myndigheter vad gäller hästarnas väl och ve. 
Vet ni vad vår ridskola har för problem med hästarna? Jo de vägrar att DÖ! Vi lämnar eller säljer på ålderns höst inte bort våra arbetskamrater. De får med stigande ålder fortsätta att arbeta om de är friska, men i ett betydligt lugnare tempo och betydligt färre timmar. De får åldras med sin älskade hästflock och den dagen de blir sjuka får de somna in på stallbacken
  
Hos oss är det mer vanligt än ovanligt att hästarna är 20++ innan den dagen kommer. Tror ni då att hästen har haft ett bra liv?
  
På bilden högst upp ser ni Filur, 26 år. Han togs bort 27 år gammal, tillsammans med sin bästa vän Malou också 27 år <3."

Till Marikas blogg


Läst 64558 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Gästbloggen »



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Inbjudens senaste




Arkiv

Populärt hos Charlies

Husbloggare

Gästblogg: Är de goda (rid-)råden verkligen goda?

Gästbloggen

Tävlingen i söndags och en förmiddag hemma!

Therese

we tävling

Portugal-bloggen

Till Husbloggarna