OBS! TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD.
INGA FLER BIDRAG BEDÖMS.

Den 23 april såg den här lille Totilas-avkomman dagens ljus på Tollsbo gård utanför Hyltebruk i Halland. Stolt uppfödare är Gustaf Johansson, som i år fått två föl efter den världsberömde hingsten.

Men den svävande gossen på bilden ovan, som har den imponerande härstamningen Totilas-Chapman-Ganesco, har ännu inte fått något namn. Därför utlyser vi nu en tävling. Det enda kravet är att namnet ska vara en sångtitel av något slag, då andra hästar i Gustafs stall döpts efter berömda låtar.

Kanske något schlagerinspirerat så här i mello-tider?

Mejla ditt namnförslag till vinnare@hippson.se, ange även ditt eget namn och dina kontaktuppgifter.

Den som kommer med det vinnande förslaget får alla Hippsons ridövningsböcker, inklusive den senaste i serien om hoppning som alldeles nyligen blev klar.

Enhällig jury i tävlingen är så klart ingen mindre än uppfödaren själv.

Tävlingen pågår fram till och med den 22 maj, vinnaren presenteras på Hippson.se i slutet på maj.

Och du, inom kort kommer du att kunna läsa mer om Gustaf och hans verksamhet som ryttare, domare och uppfödare på Hippson.se.

I dag är sista riddagen på Hippikos - och för att kunna njuta hundraprocentigt av eftermiddagen och kvällen gör jag mitt sista blogginlägg här och nu.
  
Efter middagen i går dansades det Gagnam Style och en ambitiös idé var att vi skulle göra en dansvideo inspelad på anläggningen, till ägaren Antonio. Jag kan nog tänka mig att det rinner ut i sanden. Eller så blir det av efter grillningen och sangrian i kväll...
  
Nu på förmiddagen har jag ridit två pass och dagen till ära har alla hästar varit flätade (knoppar eller lång fläta längs med mankammen) och har haft vita schabrak. Först ut var "unghästen" (i alla fall utbildningsmässigt) Zebruno och i dag tyckte jag att jag hade lite bättre kontroll på bogarna och på bjudningen. Men det är inte lätt det här med ridning!
  
Andra passet hade jag "tjurfäktningshästen" Vista Alegre och efter den lektionen var jag SÅ nöjd. I första hand med att han var lugn (har lätt för att hetsa upp sig) i sidvärtsarbetet och att jag hade honom bättre framför skänkeln. Men sedan är det ju också barnsligt kul att få rida lite "konster".
Efter ett par övergångar mellan piaff och passage (i varierande kvalitet...) bad Denis mig att göra en piaffpiruett. Då började jag nästan garva, för det är ju inte direkt så att jag vet hur man bär sig åt. Men Vista var snäll och tålig med mina tafatta hjälper. Duktiga hästen!
  
Efter lunch rider jag ett sista pass på Sapateira, ett sto som är korsning lusitano/halvblod och som inte har gått med på lektionerna tidigare. Det blir spännande! Därefter ska jag packa lite snabbt (snälla, säg att väskan går att stänga!) och sedan är det grillfest. Hemresan sker tidigt i morgon bitti.
  
Tack för att ni har följt mig under den här veckan - det har varit så himla roligt. Men det är helt okej att komma tillbaka till vardagen också, jag har ju världens bästa jobb. :-) Nedan bjuder jag på ett par reflektioner från ridresan.
  
Over and out,
Anki
  
  

Highlight 1 - tid att rida:
Jag skriver ju om hästar hela dagarna, men känner ibland att jag har lite väl lite tid för egen ridning. Under den här veckan, med sina tre pass om dagen, har jag verkligen fått vara hästtjej. Som när man var liten och åkte på ridläger - fast lyxigare och vuxnare.
    
  

Highlight 2 - lusitanon:
Jag gillar de portugisiska hästarna, de har mycket power fast i ett mindre format - och har stor talang för samling. Ibland kanske vi amatörryttare i Sverige rider på lite väl stora hästar, vilket skapar onödiga konflikter när vi exempelvis inte klarar av att sitta ner på dem ordentligt? Bara en tanke...
  
  

Highlight 3 - tränarna:
Det som tilltalar mig med Hippikos är att man åker hit för att träna - och att tränarna tar sitt jobb så seriöst. Det är säkert fantastiskt att åka på lite mer uterittsbetonade ridresor, som en naturupplevelse och för samvaron med djuren, men det här är ändå mer min grej. Att få träna intensivt på välutbildade hästar.
  
  

Highlight 4 - samvaron:
Vi har ätit fantastiskt god mat och har serverats vin producerat av druvor från gården. Och så har vi pratat häst - och skrattat! Den sociala biten är halva grejen med en ridresa!
  
  

Visst finns det kulturskillnader...
Om man inte är beredd att se ryttare utan hjälm eller personer som röker bredvid hästarna får man nog åka på ridresa inom Sverige, för utomlands är det så det fungerar. Hästhållningen är dessutom annorlunda, hästarna går bara ut i mindre rasthagar på helgerna. Det system vi har i Sverige, med stora hagar där hästarna går hela dagarna, existerar i stort sett bara för unghästar och avelsston här i Portugal.
  
  

Nästa gång?
Jag funderar på vad den bästa årstiden vore för ett återbesök. Kanske på sensommaren/hösten, när de här små pyttekornen har vuxit till sig till rejäla klasar med vindruvor?

  
I går kväll blev det ganska sent, vi satt uppe och pratade häst och flamsade en bra stund efter middagen, så det tog emot att gå upp i morse. Regnet har dessutom strilat (och tidvis öst) ner hela dagen, men vad gör det när man får rida så fina hästar?
  
Förmiddagen började med en ny bekantskap, Zebruno, som jag inte har ridit förut. Vad jag förstod är han sju år men sent inriden, plus att han har varit borta ur verksamheten ett bra tag efter en operation. Så han kan inte lika mycket som de andra, men är en väldigt trevlig häst med många kvaliteter. Inte minst ser han ut som en plansch-häst ur tidningen Min Häst - med lång, böljande man och väldigt vackra ögon. Vi tränade på skänkelvikningar och öppnor, vilket gick ganska bra efter ett par försök.
  

Här rider jag plansch-hästen Zebruno, visst är han söt?
  
  
Jag hann rida ytterligare en häst innan lunch, nämligen Vista Alegre som jag ju har haft varje dag hittills. Och nu blev det överkurs, efter lite sidvärtsjobb fick jag nämligen rida övergångar mellan piaff och passage. Hur gör man det, liksom? Men jag provade att använda spöet som taktpinne och sitta ganska lätt i sadeln och ett par gånger blev det faktiskt riktigt bra. Halleluja!
  

Försöker mig på att piffa och puffa lite. Svårt men roligt!  
  
    
Lunchen var himmelskt god, grillspett och så någon form av fluffig kaka efter det (behöver väl inte nämna att det dessutom alltid serveras plockmat, soppa och ostar). Så vi hade lite paltkoma inför eftermiddagspassen, men man vaknar ju så fort man sätter foten i stigbygeln.
  
Mitt sista pass reds även det på en för mig ny häst, vi kallar honom "Pinky" eftersom han är albino (nu sparkar väl alla färgexperter bakut - det heter ju egentligen något annat - men ni fattar). När jag först tog tyglarna tänkte jag "vad är det här?", jag fick nämligen ingen kontakt med honom alls - i kombination med att João bad mig att hålla handen alldeles blickstilla.
Men efter ett par varv över tygeln mjukade han faktiskt upp sig och kom framför skänkeln - och då var han jättefin! Konster kunde han också - vi fick piffa, puffa och byta i serier. Visst är det roligt med ridpass där man känner stor skillnad mellan den första kvarten och den sista (i alla fall om det har gått åt rätt håll...)?
  

Jag och "Pinky".
 
      
Nu ska jag duscha inför middagen, kan inte fatta att i morgon är sista hela dagen (och sista riddagen) här.
  
So long!
/Anki
    

Fullt ös!
  

När "lussarna" är framför skänkeln har de härlig energi.
  

Ett byte med rejäl gest...
  

Linda på Ronaldo.
  

Anna, en svensk tjej som jobbar på Hippikos.
  

Som sagt, regnet har strilat hela dagen...
  

Ulrika piafferar under överinseende av Denis.
  

Anna på väg in i passage.
  

Linda in action.
  

Härlig uppsyn på Anna och Ugie.
  

Fin häst, säger Ulrika.
  

Vissa hästar har sin uppfödares märke.
  

Dennis i piaff.
  

Lollo showar med lite spansk skritt.
  

Här håller João Annelies häst i svansen (!) för att bromsa upp piaffen.