Jens Fredricson
MAJ
07

Positive reinforcement


Cavat BTB och jag under ett gymnastiseringspass.

Vren har knackat p drren ett tag, men nu kan grset och trden inte lngre hlla in grnskan. Hstarna njuter av detta smrgsbord. De stannar upp, tar en tugga p en kvist och drar med sig en gren. Alternativt tvrstannar, ltsas lyssna p ngot fr att drefter rutinerat rycka tyglarna ur hnderna och brja beta. Det gr blixtsnabbt och jag blir fintad, men det gr ingenting fr det r ett vrtecken som heter duga.

Efter vinterns gymnastisering r det hrligt att knna hur hstarna har blivit starkare, rakare, smidigare och befst sin arbetsform. Jag knner en inre optimism gllande utvecklingen av stallets hstar. Det knns som en vrknopp som precis skall brista ut till ett vackert blad.

Jag har tagit tid p mig, grundridning och gymnastisering har varit mitt fokus. Jag r hyffsad p att hoppa p hstarnas talang, s lngt det rcker och solen skiner. Jag har segrat med unghstar svl p Breeders i Flyinge som i Falsterbo, men det lockar inte alls lngre. Jag brinner fr den vardagliga grundliga ridningen av de ldre tvlingshstarna, dr ingenting lmnas t slumpen. Som regel kommer hstarna i min trning relativt unga, fyra till sex r, men det hnder att vi satsar p en och annan ldre hst.

De ldre hstarna jag fr i trning har ofta s invanda ridrelaterade rrelsestrningar, snedheter eller befst orlig framtbjudning att de inte kommit i nrheten av sin fulla potential. Jag vet att det inte r ngot nytt och jag vet att mina hstar under ren inte alla varit ngra msterverk. Snart femtio r gammal ser jag det s tydligt, som sgnen sger:

Ryttarens hgt stllda ml kan ej pskynda naturens gng.

Detta knns mer aktuellt n ngonsin. Nr jag pbrjar arbetet med en ny ldre hst, jobbar jag med utgngspunkten att hstens hoppvilja utgr frn inre gldje och bjudning. Jag har som ml att rida hsten s att den blir avspnd och lsgjord i balans, fr att sedan ge den vackra anridningar dr den hoppar genom sin kropp. Att hsten r sund r en frutsttning och ngot jag r noga med. Frr eller senare kommer hsten d att f en glust och hoppgldje. Om inte, s r det ingen hopphst.

Efter ett antal frfinade anridningar spetsar hsten frhoppningsvis ronen och intresserar sig frtroendefullt fr hindren, samtidigt som den mer eller mindre balanserar sig sjlv under en rytmisk framtridning. D blir hoppningen enkel och hstarna lskar sin atletiska uppgift. Jag vet att det kan lta frenklat, men jag skriver som jag tnker och knner.

Framgng ver tid krver alltid ett msesidigt frtroende.

/Jens


Lst 14850 ggr Kommentarer Kommentera

APR
14

Make it happen


Jagoch Hans Horn, bangng OS i London 2012.

Hans Horn r definitivt en av de trnare som jag har lrt mig mest av ven om han inte sa s mycket under trning och tvling. Vi sg honom sllan, men cigarrdoften avsljade att han nd var i nrheten. Han var alltid p plats.

Efter ritten, lngt ifrn affekt och eufori, bjd han p kaffe och stllde samtidigt ngra intelligenta och vlformulerade frgor. I takt med mina svar uppstod en konstruktiv diskussion gllande ridningens mysterier, som p ett utmrkt stt flyttade fram och utvecklade min kunskaps- och frdighetsniv.


Hans och cigarren vid en tvling i sterrike.
Foto: Tomas Holcbecher

Idag trnar jag mina elever alltmer i Hans Horns anda. Min vision r att vara delaktig i att de unga ryttarna sjlva frstr att de ger sin egen utveckling till hundra procent. Jag strvar efter att skapa en kultur dr ryttarna tidigt inser hur deras agerande mot hstar, kamrater och ven trnare pverkar deras framtida varumrke i ridsporten.

Det rcker nmligen inte att 2016 enbart att vara en duktig ryttare, man mste ven kunna attrahera bde hstgare och ndvndiga sponsorer. Social frmga och ett vl utvecklat management r nyckeln fr att kunna n framgng i en global hoppsport som r under snabb utveckling. I rets WC-final i Gteborg visade vrldens skickligaste ryttare och deras fantastiska hstar vad som krvs fr att vara med i det internationella toppskiktet.


Avon strcker sig ver sista hindret i Falsterbo Derbyt.
Foto: Roland Thunholm

Nr landslaget trnade fr Franke Sloothaak fr tjugo r sedan frgade jag om jag kunde komma och trna med honom. Han tittade ofrstende p mig och sa:
Du behver inte trning, utan en sponsor och fler bra hstar.
Det var ett uppvaknande. Jag som trodde att om jag bara red lite bttre skulle en trollstav frndra min situation, simsalabim! Men Franke visste av egen erfarenhet att ingen ryttare r bttre n sin bsta hst.

Varje ryttare ansvarar fr sin egen satsning. Att se problem kommer alltid att vara enkelt och ofruktbart, medan frmgan att se lsningar p problemen skapar den rakaste vgen mot mlen.

/Jens


Lst 19894 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
17

Nyfiken i en strut p Argentos mormor


John Whitaker och Argento. FOTO: Tomas Holcbecher

Jag har som vana att studera stammen p hopphstar av vrldsklass. Av ren nrdig nyfikenhet letade jag mig in p Horsetelex och skrev Argento. John Whitaker avgudar jag sedan tonren, d vi runt Lucia satt och lyssnade p Anders Gernandts rst nr han refererade frn Olympia i London. Jag minns framfr allt Johns lga hnder och hans frmga att f hstarna att studsa upp frn marken.

Att Argento r efter Arko III vet ju alla. De flesta vet skert ocks att morfar r den relativt oknda Jasper(Little One)-sonen Gasper. Men det som kom hrnst fick armhret att resa sig och jag fick nypa mig i skinnet fr att kontrollera att jag inte drmde. Mormorsfar r ingen mindre n skimmelfullblodshingsten San Michele xx.

Mormor till Argento var SWB-stoet Perdi, fdd 1969 e. San Michele xx u. Rosita e. Varolio Arianus Magntique xx Index Goldring. gare Britt Hultman. Ni som har lite hum om svensk halvblodsavel har listat ut att hon r fallen ur stofamilj F4 Gakenda. r inte detta helt ovntat?

Jag behver er hjlp! Hur gick det till? Hur hamnade Perdi i England? Vem avlade p henne dr? Har hon fler avkommor? Som Karl-Henrik Heimdahl utryckte saken:
Freak of nature.

/Jens


Lst 32861 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
06

Lite bilder frn Norge

Hej,

Jag tnkte att det kunde passa med en liten bildblogg frn frra helgens tvling i Vestfold. S hr ser vardagen ut backstage!



Uncanto di Villagana p banan.
Foto:
Ada Vrolijk


P promenad med alltid glada Uncanto di Villagana.


Queen Elisabeth tar en powernap.


Queen Elisabeth imiterar en mulsna.


Redo fr start med Queen Elisabeth!




Cajsa hller vl ordning i stallet.


Min dotter ny chauffr i Team Jens Fredricson?

/Jens


Lst 39531 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
17

Tidig prgling la Flyinge


Mamma och syster Anna, Peder p shettisen Jocke och jag p russet Myran p mormor och morfars Bergby grd i Uppland 1978.

Vid alla sammankomster hos familjen Fredricson, har hstar och ridning alltid varit samtalsmne nummer ett. S har det alltid varit och kommer nog alltid att frbli. Drefter informerar mamma om vad som har hnt i slkten och syrran berttar om vad som har hnt i vrlden. Sedan tergr diskussionen till rakriktning, genomslpplighet och anridningsteknik.
Motivationen att frdjupa sig i ridkonstens mysterier, liksom valet av livsstil dr man lever, tnker och drmmer hst, har alltid intuitivt knts rtt. Passion gr inte att kpa utan finns dr som hunger och trst. S lnge man lever gr den sig pmind. Den skapar min lngtan till morgondagen, nr det vntas ytterligare ridpass p de fantastiska hstar som str i stallet.

Nr Peder och jag var smvar vi alltid stallet p Kungshamns grd. Jag minns hur vi vntade p pappa som forskade p SLU i Uppsala. Nr han kom hem sadlade vi upp vra hstar och red tillsammans ut p lnga turer nedfr sandtag, genom sankmarker och ver stockar. Vi ramlade av och klttrade upp, hade roligt samtidigt som vi blev sadelfasta. En stark passion fr hstar och ridning var fdd.

Farsan har ocks ett brinnande intresse fr hstar. Han utbildade sig till veterinr och forskade inom hstens rrelsemekanik, blev professor och avslutade sin yrkeskarrir med att vara chef fr Flyinge under femton framgngsrika r. Det fanns sledes ingen tid fr honom att utveckla sin personliga frdighet i ridning, mer n till medelsvr niv. Som han sjlv sger:
Jag kom till att se distansen, men lyckades inte understdja den till en angenm avsprngspunkt nr jag lg lite tokigt.

Fint uttryckt, fr man sga. Nr vi under gymnasiet diskuterade framtida yrkesval sa han ngot, som kan tyckas intressant fr en man som sjlv har studerat halva livet:
Jens, du r s driven. Gr drfr det du brinner fr, d blir du s bra p det att du kan leva p det.


Pappa, Pederoch jag p Rommel 1986 i Skabersj.

Dr brjade nog min ryttarkarrir. Han sg mitt driv och intresse som det vsentliga fr att lyckas. Inte talangen, som de flesta vrderar hgst. Att ha bda egenskaper r frmodligen det skraste kortet.
Min talang som ung tonring gmde sig i blyghet och en stark ovilja att sticka ut. Kanske r det svrt att tro i dag, men s var det. Jag gick aldrig all in. Alltid var jag i tid till trningarna, men frgade aldrig om jag inte frstod. I stllet ltsades jag begripa, gjorde ett halvdant frsk utanfr trnarens rstkapacitet och slingrade mig igenom lektionerna.

Jag hll mig i utkanten av hndelsernas centrum. Nr jag tog mig plats, skandes lsningar p mina mls hemligheter, frstod jag ingenting och knde mig socialt klumpig. I dag frstr jag att de svar jag skte efter inte fanns dr bland mina coola jmnriga ryttarkollegor. Svaren fanns hemma p Flyinge hos stallbetjnter, uppfdare, och ltt lantliga ryttare som jobbade stenhrt med allt frn unghstar och bruksprovshingstar till tvlingshstar.

Tack vare pappa, Jan Jnsson, Ragnar, Roffe, Kyra Kyrklund, Elisabeth Lundholm, Gran Lindstrand, ke Henriksson med flera, fick jag inte alltfr sent upp gonen fr den verlgsna makten av erfarenhet. Jag fick ett historiskt intresse som mynnade i att Peder och jag brjade lsa bcker av klassiska hippologer som Podhajsky, dEndrody, och Mseler i stllet fr Agent X9.
Jag r fostrad att det r fint att rida och knner aldrig att ridningen stjl tid frn viktigare livsfrgyllande granden. Dtidens Flyinge prntade in att grundridningen r nyckeln i lset fr lngsiktig framgng p hgsta niv. Det r jag i dag vldigt tacksam fr.

Sylve Sderstrand, aktiv legendarisk svensk ledare, ser grundridningen som svensk hoppsports akilleshl. Jag kan inte annat n hlla med. Nyckeln r att skapa en trend, dr det r fint att rida fint!

Ridning efter den vl beprvade ridkonsten gr inte bara hsten lydig utan utvecklar ocks den trvrda fjdern i hopphstens mekanik.

/Jens


Lst 36317 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
18

Strvan efter fullndning


Jens hoppar trupphsten Totta (e. Karlsdal Immer) framfr K1:s regemente i Stockholm 1989.Ekipaget vann fr vrigt tvlingen.


Jag terkommer ofta till den vardagliga gymnastiseringen, troligen fr dess avgrande betydelse gllande pskjut, brighet, spnst och smidighet. Att man gr sina hstar lter mjligen lite hrt, men r nog ganska nra sanningen. Ibland tnker jag mig den unga hsten som flytande tenn, som hamnar hos en utbildare fr att stelna i formen den rids i. Kanhnda lite frenklat, men det ligger en del i denna metamorfos.

En ung ryttare sker ofta sanningar i ridningen. Rtt eller fel, svart eller vitt. Emellertid r det inte s enkelt, tack och lov. Varje hst br p sin sanning i form av exterir, mekanik, temperament samt en psykisk och fysisk historia som den inte kan bertta. Detta gr ridningen mer till en konstart n ett hantverk.

Fr att kunna flja ett utvecklat system, mste ryttaren kunna visualisera det framfr sig och stndigt jobba med att frfina grunderna. Man ska undvika att springa vilse i ett vardagligt arbete under frustrationens pverkan, dr trningen kantas av irrlror och problemen skylls p hsten. Vid dessa tillfllen vet man ofta, ngonstans i bakhuvudet, att om en skicklig trnare hade byggt upp ridpasset hade slutresultatet blivit helt annorlunda. Kyra sa en gng att om man som ung ryttare inte blir frustrerad, d vill man inte tillrckligt mycket. Mhnda har den kloka kvinnan rtt, som vanligt.

Tillbaka till grunderna och frfiningen! Nr hsten sprar under framtbjudning med aktiva bakben och ryggmuskler som avspnt arbetar, sker nosen framt-nedt med bibehllen balans och lugnt tuggar p bettet med tydlig salivering p bda sidor. D upplever man som ryttare ngot som alltjmt kommer att efterstrvas, pltsligt ligger fokus p frfiningen av hrnpasseringar, vergngar, skolor etcetera. Det svra har blivit det enkla och det enkla har blivit det svra.

Det r drfr viktigt att unga ryttare fr chansen att under instruktion sitta upp och rida en vlutbildad hst, fr att knna hur det ska knnas nr hsten r genomslpplig och avspnt lter sig ridas genom eld och vatten, som det heter. Hur ska man annars kunna veta vad man strvar efter? Det r i sig ingen sportfrga utan en ridsportfrga. Den tillmpade ridkonsten r en unicitet fr ridsporten som vi ska vara rdda om och p ett modernt stt frvalta. Vi r ju helt pltsligt jag, med jmnriga kollegor i alla discipliner. Besjlade ryttare med passion fr hsten, ridningen och sporten. Vi mste lta ungdomarna sitta upp och f fem minuter att knna.

Jag kan pminna mig hur jag som junior fick sitta upp p Maria Gretzers sto Movie Star. Hon bad mig hoppa, och trots att det r trettio r sedan minns jag fortfarande hur hsten vntade i anridningen. Jag kommer ocks ihg hur Gran Lindstrand kastade upp mig bakom dckeln p Indus, e. Cosmos xx Oberon, nr han gick och tmkrde. I takt med Indus steg, sa han:
Sitt, sitt, klm inte, sitt.
Jag tnker ofta p de orden nr jag rider. Klmmer man s tappar man allt och hsten blir lngsam i stegfrflyttningen.

r 1989 var det fr-VM i Stockholm, samtidigt som jag gjorde militrtjnst p K1. Plutonchef Anders Berge kom ut p skjutfltet och ropade:
Fredricson! Du ska vara hstsktare till nn Morris frn USA!
Glad blev jag, d jag inte alls gillar vapen. Det visade sig att den legendariske George H. Morris inte hade sin mexikanske hstsktare med sig, d denne saknat resehandlingar och drfr inte kommit in i Sverige. Vilken kommendering fr en hstintresserad soldat: Du ska vara George H. Morris hstsktare den hr veckan!

Det var tv hstar, ett mrkbrunt hollndskt sto samt Rio e. Ramiro som precis hade vunnit Grand Prix i Spruce Meadows. George skulle landa p onsdagskvllen, vilket innebar att jag mndag till onsdag sktte och red hstarna. Jag minns fortfarande hur jag plockade upp de extremt pedantiskt sktta lderpersedlarna. De andra amerikanska hstsktarna hjlpte mig med det mesta, vilket nog var vldig tur fr George och hans hstar.

Andaktningsfullt sadlade jag upp Rio, skrittade honom till Stockholms stadions tillflliga framridningsbana, tog tyglarna och brjade trava. Det var mrkbart hur hsten var skolad i ett amerikanskt system. Det kndes som att sitta p ett lydigt staket. Alltid i balans och superlydig fr hjlperna, men med mindre schvung och fjder n i det mer germanska systemet som jag var skolad i. Fr en stund fick jag knna mig som George p hans hst i hans sadel, heels down, steady hands, shoulders in front of the hip, eyes forward. Han vann inga klasser den helgen, men jag fick livserfarenhet som inte gr att kpa.

Avslutar med ett citat frn George:
Horses heads arent pulled down with the hands. They are pushed down with the legs.

/Jens


Lst 42566 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
11

Isac och Lunatic: Vill man s kan man


Jag och RS Isac underSpeed Derbyt i Hickstead.

Nobody is perfect, hstar likas. Alla har sina styrkor och svagheter. Jag lste en gng en intervju med Nelson Pessoa dr han fick frgan:
Vilken r hopphstens viktigaste egenskap? Hans svar var: Number one, the mind. Number two, the mind. Number three, the mind.

Instllning r dock svrt att mta p en unghst. Det r ltt att imponeras av galopp och sprng som r lite kryddade med spnning och stallmodighet. Den knda uppfdaren Luc Henry i Belgien berttade en gng hur han selekterade sina 2,5-ringar. Han lshoppade dem tre dagar i rad och sista dagen var de tillrckligt avspnda fr att han skulle kunna se vad som dolde sig bakom spnningen. Han pongterade ocks att man mste vara aktsam och inte hoppa fr hgt med sina talangfulla unghstar.

Hstens instllning r till viss mn sjlvklart genetiskt, men vxer ocks fram och utvecklas i samspel med en skicklig ryttare. Mina tv underbaraste kmpar hittills i karriren, RS Isac och RS Lunatic, hade bda ett hjrta av guld. I sina karaktrer var de dremot totalt olika.
Isac var lat och egensinnig, p grnsen till istadig. Hemma var han grinig och sur, vvde och bet efter mig nr jag ryktade eller bara ville klappa honom. I samma stund han steg p lastbilen spetsades ronen och hsten blev som frbytt. Inne p tvlingsbanan gav han allt. Att rida Isac var som att kra bil med handbromsen i. Slppte jag gasen stannade han helt sonika.

Stendes vid inslppet, blickstilla med blodkrlen tecknade p sin hals, tittade han alltid p ekipaget innan. Nr applderna brjade ljuda travade han sjlvmant in p banan. Hade ekipaget innan ftt ett stopp eller nedslag vilket Isac uppfattat som otckt, blev han genast spnd och stel. Ett flertal gnger resulterade detta i att han rev ettan. Jag infrde sedan rutinen att inte lta honom titta p ekipaget fre honom, om det var grova fel att vnta.

Jag minns tvlingarna i Hickstead nr Isac var 18 r. Vi startade nst sist i Speed Derbyt, fre John Whitaker som hade vunnit kvalet dr vi blev tva. Hickstead Speed Derby r en erknt snabb klass med mnga naturhinder, vilket var Isacs specialitet. Strax bortom inslppet lg sista hindret, som var en trippelbarr i nedfrsbacke. Trots att jag hade ridit i princip full galopp hela banan blev Isac aldrig lng. Slppte jag lite p sknkeln balanserade han sig vackert utan att jag behvde mta upp med handen och i full fart kunde jag d st p i nedfrsbacken.

John red i samma hga tempo och ungefr samma vgar. I nedfrsbacken mot sista hindret gjorde han ett par tydliga frhllningar, balanserade hsten och avslutade med ett vackert sprng. Han galopperade i ml, slagen "by the flying Swede". P eftermiddagens presskonferens frgade en journalist varfr han tog tillbaka s mycket p sista hindret. John svarade lugnt med sin typiska Yorkshire-dialekt:
Well, I lost the class but it saved my life!


Isac blev "Speed horse of the year" och vann tre klasser under tvlingen.

Jag tror att Isacs karaktr formades av perioden som skolhst p Strmsholm, med upprepade ryttarbyten och en ngot enahanda trning fr ett geni som honom. Han hade en fantastisk instllning och hoppade mnga 1,60-klasser i hela vrlden trots sina 158 centimeter ver marken.

Lunatic r helt annorlunda i sin karaktr. I boxen stod han kungligt och betraktade omgivningen, alltid lika sjlvsker och intelligent. Med ett sinne fr lek och en trofasthet jag aldrig har upplevt hos en hst, undrade jag om han hade en hunds sjl.
Ridmssigt var han Isacs motsats. Lunatic var het, p grnsen till galen.Det var en helt ny erfarenhet fr mig att utbilda en hst som absolut inte tlde att jag slt om med sknkeln. Jag fick lra mig att anvnda vikthjlperna och bara ha sknkeln ltt intill.


Foto: Tomas Holcbecher

Det bsta sttet att f Lunatic att slappna av var att lta honom springa av sig p morgonen. Jag hll lngst ut p tygeln och lt honom galoppera s fort han ville, tills han sjlvmant saktade av till trav. Det blev en rutin som pgick mnga tidiga morgnar, d vi kunde vara sjlva eftersom det ibland gick s fort att trarna rann.

Tipset fick jag frn den legendariske australiensiske hoppryttaren Cris Chugg, som tyckte att Lunatic pminde om en fullblodshst han hade tvlat som hette WS Scandal.P morgonen visade han mig hur jag skulle gra och under eftermiddagen vann vi vr frsta rankingklass i 1,50.

Instllning har inte bara en frg eller form utan kan vxa fram med bra ridning, omsorg och klok matchning.

/Jens


Lst 40633 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
16

Det blser nygamla vindar i Stall Fredricson p RS


Spnner bgen infr avsprnget med Lunatic i Falsterbo.
Foto:Lisa Christy

Efter nstan tio r i ltt sits, med fantastiska Lunatic dr jag mest anvnde vikthjlper, r det trevligt att placera sittbenen i sadeln och markant styra ridkonsten t ett modernt tyskt hll. Spnnande med nya hstar i stallet och en stundande hrlig vintermed gymnastisering och styrketrning p programmet.

Uncanto di Villagana, som gjorde ytterligare ett par starter frra helgen, hoppar med gldje och en hrlig spnst. Han har anpassat sig till mitt stt att rida p hinder och verkar gilla det. Han r smidig och brjar stta muskler p rtt stllen, halsen har snkts och han br naturligt upp sin kropp. Det knns som att jag kan spnna bgen hela vgen fram till avsprngspunkten.


Uno hoppar med en otrolig spnst.
Foto: Roland Thunholm

Jag gillar att galoppera aktivt genom svngen, med axlarna ngot framfr hfterna oavsett sits. I samspel med hstens taxering understds den distans som dyker upp och hsten underlttas att balansera sig sista stegen. Jag kan spnna bgen frn markarbetet och f knslan av att vi flyger. Som grdde p moset landar hsten i en bra balans och jag kan galoppera vidare mot nsta hinder. S ser mlbilden ut fr mina hstars hopputbildning!

Nr hsten vntar i rytm och balans, upplever jag att distansen kan knnas. Distansen understds tills hsten med ltt tygelkontakt rids mellan sknkel och hinder. Att knna distansen gr det lttare att rytmiskt fortstta pverka galoppen, samtidigt som hsten r avspnd och eftergiven utan att lsa sig nr distansen justeras till det optimala. Nr jag i stllet fokuserar p att se distansen, tappar jag ltt ridningen och fr hsten mellan handen och hindret. Jag vill d grna lnga ut hsten sista sprngen, vilket gr att sprngkurvans hgsta punkt kommer fr lngt bakom hindret.

Det var Rolf-Gran Bengtsson som frklarade vikten av att hsten br upp sig med buk och rygg, med aktiva bakben och en hals som faller nedt och tar ett tydligt std till bettet. Sommaren 1996 skadade sig Rolf precis innan Falsterbo, jag tror det var nyckelbenet han hade brutit. Han hade kvalat flertalet hstar bland annat So What, KP Sirocco och Pomme Royal, vilka jag d blev tillfrgad att rida.

Att trna och tvla dessa unghstar blev en vldigt lrorik period.Jag fick uppleva knslan av att rida hstar utbildade i ett tydligt system. Rolf gav sig aldrig frrn jag fick hstarna att ge efter och jobba i en bra form. Han strvade alltid efter att ha hstarna hos sig hela vgen fram och ver hindret. Flja med i sprnget, organisera sitsen och i rytmen forma dem mellan inner sknkel och ytter tygel i vndningen utan att g ner till undertempo och backa.

Rolf var vertygad om att systematisk trning kunde utveckla hstens form och mekanik, medan jag sjlv alltid frskte acklimatisera mig till hsten och dess egenskaper. I dag r jag dock mer vertygad om att hstarna verkligen gr att frndra och utveckla med ett bra, systematiskt arbete. Det blev ett par mycket lrorika, svettiga sommarveckor tillsammans med Rolf!

Det r i grundridningen hstarna ges mjlighet att n sin fulla potential i hoppningen. Nr man har insett detta har man kommit lngt i sina praktiska studier.

/Jens


Lst 43413 ggr Kommentarer Kommentera

OKT
24

Starka och svaga sidan bara en myt eller en viktig kugge i ett utvecklat system?


Trnar nya hingstenLuxembourgfr Kyra.

Tron p att man gr rtt r ofta viktigare n att faktiskt gra rtt. Fr lngsiktig framgng p flertalet hstar krvs dock att man utvecklar en systematik i sin ridning. I processen ingr nog lika mycket att tnka och studera, som att trna och rida. Det hade varit enkelt om det bara fanns ett stt som fungerade, men s r inte fallet.
Det finns lika mnga system som det finns ryttare. Ibland knns det som att vi alla r p upptcktsfrd i en enorm byggnad utan ljus, dr vi entusiastiskt letar efter ljusknappen fr att finna drren till nsta rum att utforska. Nr likasinnade mts i samma rum, kan ridning diskuteras i timmar. Att konversera med ngon en vning upp kan dock ltt f sjlvfrtroendet att dala. Ptagligt ofta r det i grundridningen okunskapen intrder.

Ridningen r som en religion, ridlran r din bibel och du har inte ens lrt dig hlften av frsta sidan
, sa Dadde Ntterqvist till mig fr trettio r sedan.

Kan tyckas fga pedagogiskt, men det skapade en respekt och nyfikenhet fr hstar, ridlra och ridkonst som jag har burit med mig hela livet. Det finns inga enkla genvgar i skandet efter fullndning och harmoni nr man blir ett med sin avspnda, balanserade och smidiga hst.

Sjlvklart finns en vg runt den klassiska ridningen. Ryttaren kan vlja att utg frn sin knsla och lgga fokus p exempelvis fodring, planering, motion och hoppning infr nstkommande tvling.Oavsett vilken vg man vljer, r det viktigt att alltid strva efter att rida s skickligt som mjligt och drigenom f hstarna att utveckla sin fulla potential. I sin ensamhet blir det ltt i huvudsak hsten som trnas, sitsen glms bort och ridpassen blir ltt en rastning av hsten.

I tisdags var Kyra Kyrklund hr, vilket r lika med hgtidsstund! Jag lskar hennes stt att inledande frga vad jag har fr problem med hsten, fr att drefter som en magiker brja arbeta med min sits. Ganska snabbt leder instruktionerna till att hsten pltsligt brjar arbeta bde rak och genomslpplig. Problemen visar sig allts inte sitta i hsten, utan i mig.

Veckans trning fokuserade p rakriktning, vilket ocks r mitt favoritarbete.
Med den skna finlandssvenskan, frgade hon mig:
Vilken r den svaga sidan p den hr d?

Fr ovanlighetens skull har Luxembourg den manfria sidan svag och mjuk, vilket fr mig r lite frvirrande. Jag uppfattar nmligen att den manfria sidan ofta r stark och stel, medan mansidan r den svaga. Nr lektionen led mot sitt slut hade jag en liksidighet deluxe. Halleluja!

Jag tar ocks regelbundet hjlp av Lussan Nathhorst. Hon r lite blygare till sttet, med massa humor och skratt s dr lite under ytan. Hon har hjlpt mig att hitta en hrlig brighet och fjder i Uncanto di Villagana, som ni ser p filmen. Ofta brjar hon med att kommentera ngot som vi gr bra, fr att sedan ha detta som utgngspunkt i arbetet. Lussan jobbar utifrn formen och utvecklar hela tiden ryttarknslan. Det r som att hon rider med mig till lsgjordhet och vidare till engagemang i gngarterna. Hon ger mig ett bra sjlvfrtroende och uppmuntrar mig att experimentera och testa grnserna i ridningen.

Jag knner mig s grymt privilegierad som har mjlighet att frkovra min ridning med sdana fantastiska frebilder.

In the pursuit of excellence, there is no finish line!

/Jens

Jag och Uncanto di Villagana i Lidkping:



Lst 47417 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
25

Less is more

Bowmore
Bowmore under trersfinalen p Flyinge 2014.
FOTO: Yvonne Karlsson

I helgen anordnades semifinal i 4-rschampionatet p Strmsholm. Jag hade uppdraget att dma tillsammans med Hans Wallemyr, en trevlig ny bekantskap med stort hstkunnande. Alla unghstchampionat ser jag som en utbildningskontroll dr hsten inhmtar bra erfarenheter, om den r frdig fr uppgiften.
Om hsten inte r redo att i sitt dressyrarbete rytmiskt kunna bra sig i galopp ven nr ryttaren mjuknar i handen, ledigt kunna byta galopp vid varvbyte, vara reglerbar p linjerna och samtidigt avspnt hoppa alla hindertyper d r frgan om tvlingen utvecklar hsten positivt. Mnga av helgens ekipage hade haft strre mjlighet att briljera i en kvalitetsbedmning, dr svrighetsgraden r en helt annan.

I vras kpte vi fyrariga Bowmore e. Internet Pascal av Bertil Andersson, ngagrden. Bowmore r en stor och rrlig hst med ett vackert halvblodshuvud. Fortfarande r han valpig och skert vxer han lite till. Nr han kom till oss brjade jag rida ut honom i vrvdret. Strmsholm och sterngarna klr sig vackert denna tid p ret, innan flugorna trnger sig p och den leriga jorden bli hrd och stum.

Bowmore utvecklade en hrligt naturlig framtbjudning, nr vi travade med nsan framme medan jag styrde med vikthjlperna. Nr jag brjade skola honom p ngarna knde jag en tydlig oliksidighet, som blev den andra utmaningen efter framtbjudningen. Han var tydligt svag och mjuk till hger. Jag jobbade honom p stora volter med fokus p sprning, samt bjudning fram till hger tygel. Detta med en stilla och mjukt fjdrande hand, i samverkan med en sits som aktivt arbetade p att bli kvar mitt i sadeln, taktmssigt drivande hsten fram till hger tygel.

I vnster varv fick han rra sig ngot uttstlld, med hgerhanden bjudandes std. Vnsterhanden hlls mjukt kramandes, likt den rrelse som sker nr man grper ur en halv melon med en tesked. En liknelse som kommer frn Majoren, frsts.

Gr en halvhalt i vardagen, andas och frestll dig att du i hgerhanden har en melonhalva. Med vnsterhanden grper du sedan lngsamt ur melonen. Denna rrelse kommer att lossa hsten i nacken och s smningom stlla den till vnster, s att hgerhanden kan reglera graden av stllning nr innersknkeln kramar vid jorden och yttersknkeln taktmssigt manar fram och ramar in yttersidan.

S ansg min fantastiske mentor och ridlrare, major Anders Lindgren, att den hgersvaga hsten skulle ridas.

Det metodiska arbetet med Bowmore fick honom pltsligt att svva fram. Genast frstod jag varfr min passion fr hstar och ridning r s stark. Jag fick dock inte mer n ett par steg innan proceduren ter behvde upprepas fr att hitta bjudning, liksidighet, spnst och kraft. Bowmore hade tydligt lttare att vika in nacken n att lyckas trampa de lgiga bakbensrrelserna igenom rygg och buk fram till kontakten med eftergivenhet i mun, nacke och hals. Tydligt njd kunde jag efter ridpassen skritta hem p lng tygel, med hsten hrligt arbetandes frn nos till svans.

Ideligen uppmrksam p omgivningen, hoppade han ver solkatter och tvrstannade varje gng han skulle kliva ver en stock eller bom. Ivrigt iakttagande, utan att slppa hindret med blicken, kunde han ta ett kort steg framt och vervga att kliva ver. Sedan backade han hastigt tillbaka. Med spetsade ron och lng hals, tog han ett jttesprng och landade p alla fyra. Trots sina lustiga hopp, knde jag att han besatt en enorm atletisk frmga.

Efter sex veckor kunde Bowmore galoppera p en trettiometersvolt, utan att byta till korsgalopp. P rakt spr travade han taktmssigt med bibehllen bjudning. Med sina lustiga sprng kunde han hoppa en liten bana ver sm hinder, inkluderande vattenmattor med mera. Efter denna inlrningsperiod fick han en sensommarvila deluxe p grs.



Min fru Isabelle och Bowmore p Strmsholm.

Vi terupptog hans utbildning fr en vecka sedan. Som s mnga gnger tidigare frbluffas jag ver hur hsten p ngot stt har utvecklats av vilan. Framtbjudningen r tydligt frbttrad. Hoppgldjen har vergtt i att han i stllet fr att tvrstanna tar tag i allt man styr p. Han taxerar och trycker avspnt av frn marken, som om stocken vore 150 centimeter hg. Vid landningen snker han huvudet, unghstbockar tafatt och sker efter nsta uppgift att ta sig an.

Jkta inte. Gr det inte idag, s gr det nog i morgon.

/Jens


Lst 51778 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 nsta  sista  



Jens Fredricson

Jens Fredricson ingr i det svenska hopplandslaget och r med sina 30 r i hstbranschen en av vra mest meriterade och erfarna hoppryttare.

Vlj annan husblogg

Vlj husblogg


Lisen Vlj
Portugal-bloggen Vlj
Veterinrstudenten Vlj
Noll till hundra Vlj
Jens Fredricson
Stalldrmmar Vlj
Therese Vlj
Redaktionen Vlj
Dressyrbloggen Vlj
Kajsa Bostrm Vlj
En husblogg Vlj
Hippologbloggen Vlj
Saras vardag Vlj
Avelsbloggen Vlj
Veterinrbloggen Vlj
Hstsktarbloggen Vlj
Beyond Equestrian Vlj
Gstbloggen Vlj

stng

P bloggen kommer ni kunna flja Jens nr han delar med sig av sina erfarenheter i vardags- och tvlingssammanhang. Det Jens brinner fr r utvecklingen av hstar och ryttare samt vikten av att man har passion, gldje och nyfikenhet som drivkraft fr att n sina ml.

Till bloggen


Populra taggar



Arkiv



Populrt hos Charlies

Husbloggare

Filmer p Marcos rundor!

Saras vardag

LILL-LADY p sndagsutflykt!

Therese

Drottningens tvling som man bara MSTE se

Lisen

Till Husbloggarna