Kajsa Boström
MAR
21

Ett ben i varje hörn

"Fyra ben ett i varje hörn, huvudet fram och svansen bak." Enkelt va, en häst är väl en häst?

Ridhästens exteriör är intressant för det spelar en stor roll hur hästen är "ihopskruvad" när det kommer till hur den ska ridas och oftast hur den kommer att kunna röra sig. Jag säger oftast för jag har haft hästar vilka betraktats som exteriöra katastrofer och jag har startat Grand Prix med dem ändå. Hästar är otroliga atleter, kan du hitta ett sätt att hjälpa dem hittar de ibland ett sätt att ta sig förbi sina exteriöra begränsningar.

Jag läste ett väldigt intressant blogginlägg, Avelstankar , skrivet av en uppfödare. Hon tog upp mycket av det jag idag som dressyrryttare och tränare funderar över gällande hästens exteriör när jag rider, undervisar och tittar på hästar i största allmänhet.

Till exempel de numera så eftertraktade "spänstiga frambenen" (ett uttryck jag stulit av en TV-kommentator). Det vevas... och det är långtifrån alltid så att frambenens vevande tillför något positivt för hästens trav. Korta ryggar är en annan vad jag skulle kalla ganska modern avvikelse från det önskvärda, särskilt när den korta ryggen kombineras med stora spektakulära gångarter. Det hästlivet blir inte enkelt...

Det borde vara självklart att utgå från exteriören när hästar utbildas men så är det inte. Hög eller låg halsansättning, korta eller långa ryggar. Platta kors och raka haser eller vinklade kors med mycket vinklade haser. Detta är exempel på exteriöra egenskaper som spelar ganska stor roll för hästens arbete som ridhäst.

Att rätt av säga att alla hästar ska ridas si eller så överensstämmer inte med hästarnas verklighet. Ett bra exempel tycker jag är det ytterst populära begreppet "att rida hästen lång och låg". Det är inte hugget i sten hur den formen ser ut. Det är inte frågan om att det ska vara x antal cm mellan hästen haka och marken utan var hästen hittar balans utan att bli för lång och i framvikt.

Det är vanligt att hästen hamnar just i framvikt när ryttaren tror att den rider hästen "lång och låg" eller att "hästen stretchar överlinjen". Det finns många fler parametrar än att hästen har nosen i backen att ta hänsyn till när jag som ryttare väljer att rida hästen i en låg/lägre form.

Att eller hur hästen arbetar med sin rygg är ett annat ämne som ofta kommer upp på mina träningar. Inom det området finns det om möjligt fler påståenden om hur och vad som är rätt. Men det släpper jag så länge...

Det är, om man kan sitt TR (Tävlingsreglemente II dressyr), väldigt viktigt att hästen kan visa upp olika varianter av skritt, trav, galopp samt övergångar. Allt med bibehållen takt och balans. (Det finns bra beskrivning där exakt vad domarna ska titta på.) Förutom alla rörelserna då. Där i ligger en av dressyrens stora svårigheter...


Olika men ändå lika.


Läst 7920 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
14

Ridlära i all evighet och helst en stund till.

Ridlära, ridning i teorin är intressant. Det kan vara långt emellan teori och praktik men det är fantastiskt mycket bättre om de båda sakerna gick hand i hand. Nu pratar jag om inverkansridning.

Jag hävdar att många ryttare skulle utvecklas snabbare och bättre om de hade mer kunskap om, i teorin, hur en häst fungerar rent mekaniskt och att de fungerar olika utifrån deras exteriöra förutsättningar. Jag brukar smyga in teoretiska "kontrollfrågor" när jag undervisar och blir ofta fascinerad över hur många olika tolkningar det finns på begrepp som t ex "att vara på tygeln" eller begreppen ställning och/eller böjning.

Det där med att veta varför är underskattat. Vad du ska göra går snabbare att fatta, men vet du inte hur eller varför blir vad en ganska värdelös kunskap i längden.

Här är några exempel på saker som alla ryttare vet eller åtminstone har hört upprepade gånger om vad en häst ska.

Hästen ska bli snabbare och kvickare, om inte i "fötterna" så i uppmärksamhet och reaktion.

Alla hästar ska rakriktas, komma framför skänkeln samt "lyfta" upp sin framdel. Den ska ställa, böja eller formas runt innerskänkeln. Den ska vända på en femöring, den ska spåra och gå med lätt elastisk kontakt.

Hästarna ska kunna växla tempo snabbt som en huggorm blinkar, vanligt förekommande är "fem steg fram - fem steg tillbaka".

Hästens bakdel ska in under, den ska skjuta på och bakbenen ska aktiveras. Bogarna ska sitta på plats, framknäna och manken ska upp (i alla fall på dressyrhästarna).

Schwung i traven, tryck i galoppen, lätthet i framdelen och hästen ska arbeta genom ryggen och gå med eftergift, lätt kontakt samt med munnen stängd.

Amen... Det är tur att inte jag är en häst för det där är mycket!

Rättställd, felställd, motställd, rakställd.

Böjd eller förböjd, i halsen eller i bålen?

Bakbenen undersatta, för långt bakom, för långt under och spårar hästen?

Håller hästen huvudet rakt eller på sned, är nosen i, bakom eller framför lodplanet och vad är i så fall lodplanet? Är nacken någonsin högsta punkten och om inte, varför då?

Allt det här går att läsa sig till och det förenklar och borde vara självklart att inte bara veta att, utan även hur och varför. Inte minst för hästarna skull...

Här spåras det och detta tog en bra stund att få till, i solsken på årets första utomhusträning!

 


Läst 24446 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
09

Tankar i en tränares vardag

Den årliga fortbildningen för tränare är ett bra tillfälle att lyssna och reflektera. Det är roligt att tränare från alla discipliner deltar, olika synvinklar berikar. Elisabeth Lundholm fungerar väldigt bra som moderator, hon väcker tankar och skapar ett stort utrymme för alla deltagare att göra sig hörda.

Vi pratade bland annat etik, sociala medier och att vara sann. Det där sista var det som jag fastnade för, det är för mig oerhört viktigt.

Att ha tillräcklig kunskap, att stå för det jag säger och inte minst inför hästen stå för vad jag gör. Det ska vara ok, även om dörren är stängd och åskådarna borta. Jag ska kunna sova gott på mitt samvetes kudde efter en dag på jobbet.

Jag ser de sociala medierna fyllas av åsikter, bildmaterial samt debatter gällande sportens utövare och hästens välfärd. Emellanåt är det på en tämligen låg nivå, från alla inblandade kan jag tycka.

Vi hade ämnet uppe till diskussion och kom fram till att så länge det finns mycket pengar att tjäna, eller "genvägar" att ta till framgång eller uppmärksamhet skapas det alltid ett utrymme där de tveksamma metoderna får fäste och gror. Men, i det stora perspektivet har det blivit bättre i hästarnas arbetsmiljöer.

Kunskap, rent spel, undvikande av glorifiering och inte minst ett vettigt språk är några av de saker alla enkelt kan förhålla sig till, oavsett om det gäller gruppen "för" eller den "emot".

Att tycka eller tro är inte alltid samma som att utan tvivel veta. Att tänka efter innan jag ger luft åt mina åsikter är en bra tanke.

Just nu löper bilder från de just avklarade bruksproven runt på nätet och det finns grupper för och emot både det ena och det andra. Det är liv om de nya tysta proven, utförandet av dem och hingstarnas väl och ve under provdagarna.

Jag tittar på den bilden som är mest omtalad,  den visar en ung hingst i ett ögonblick av.... ja av vad?

Jag har jobbat med hästar på olika sätt i 45 år och jag har svårt att se den skräck eller sorg i den hingstens ögon som något läger vill få mig/oss att se. Jag har sett hästar med verklig skräck i blicken och de ser helt annorlunda ut.

Att vara sann är för mig att respektera BÅDE hästar och människor, jag försöker alltid i mitt jobb som tränare att utbilda och verka med hästarnas bästa för mina ögon. Jag vore inte sann om jag sa att jag alltid gör rätt, att jag aldrig gör misstag för det vore omänskligt.

Jag vill se god ridning, gott uppförande av både hästar och människor för ur det kommer det möjligheter att påverka och förändra synen på vad som är bra. Profit och människans ständiga jagande efter framgång och bekräftelse är svår att rå på men jag är övertygad om att det finns andra och mycket bättre sätt att jobba för hästarnas bästa än att frossa i tillmälen, superlativ och hot i grupper på nätet.

Bra utbildning för hästar och ryttare är A och O, kunskap är det som utvecklar. Igår fick unghästen Amazing 3 år för första gången besöka i ett ridhus. Hon hade för säkerhets skull med sig sin äldre hästkompis Delores som en extra trygghet. Det gick fint, Amazing är verkligen som namnet antyder fantastisk, hon bara gör det vi ber om. Jag filmade examen, för detta är bra unghästutbildning och det är viktigt att visa när det går rätt till.


Läst 32008 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
05

Det är nog ödet som styr, iallafall emellanåt.

För ganska många år sen var jag på tur in i västgötaskogarna. Jag hade precis fått körkort och det hade min arbetsgivare anammat, jag hade fått i uppdrag att åka och byta ut några av ridskolehästarna. Jag minns inte vad hästhandlaren hette men han bodde i Smålandsstenar och vi körde igenom Tranemo.

I Tranemo fanns Hööks Sadelmakeri och hade man inte vägarna förbi gick det redan då att handla på postorder. Det var en del udda varor jag minns att vi handlade, Ekollolja till exempel. Det var en märklig sörja att "smörja" läder med...

Men där fanns annat också, Bengt Höök som på den tiden klev runt i den lilla butiken själv, sålde Passiersadlar. En sådan hade jag tänkt mig att köpa. Ingen jag kände hade en sån, alla red i Stübben eller lite mer lågbudgetmärke men jag som hade varit ute i den nationella hoppcirkusen och ridit "chefens" hästar i Passier hoppsadel var helt frälst.

Bengt var lite svår att pruta med, han var säkert smålänning, men jag gick ut från affären med en svart Passier dressyrsadel. För en fullt utrustad sadel med gjord, stigläder med stigbyglar fick jag betala 3.200:-. Det intressanta är att jag hade fler hästar hemma i stallet och jag utgick lugnt ifrån att en sadel av storlek II skulle passa.

Det gjorde den, ingen häst for illa och den sadel gjorde vad den skulle, skapade ett behov hos mig att att komma ut, komma längre med min ridning än vad jag kunde göra hemma på ridskolan.

Bengt Höök höll på med något stort berättade han och jag fattade att han tänkte inte sitta där i Tranemo och vänta på att någon sparv skulle flyga in i munnen på honom. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att bli försäljare, hos honom i ridsporthandlarbranschen. Jag testade och följde med för att kränga hästgrejer på Rabbalshede marknad. Nasarnas marknader runt om i landet var näthandels föregångare. Och jag kan lova att jag krängde plastborstar, elastiska benlindor och Ekololja så det stod härliga till men någon fortsatt lust till den delen av ridsporten fick jag inte.

Det gick ju bra för Höök och hans ridsportshandleri och det gick bra för mig också. Sadeln jag köpte följde med mig ganska länge och vi delade många roliga upplevelser. Sålde den sen till en elev och vem vet, den kanske lever än.

Igår var jag i Tranemo igen, denna gången hos föreningen Tranemoryttarna. Jag var inbjuden att hålla kick-off för deras tävlingsryttare, en säsonguppstart. Jag träffade en härligt gäng ryttare med deras hästar och som vanligt också ett lika gott gäng föreningsfunktionärer.

Funderade när jag körde hem igår kväll, tänk om jag aldrig svängt in där, på Hööks sadelmakeris parkering och gått in och köpt min dressyrsadel? Då kanske jag gjort nåt helt annat idag.

På tal om att göra andra saker, Amazing den lilla fina svarta 3-åringen åker hem och in kommer vad vi än så länge kallar "projekt T". En gång i världen var hennes mamma ett projekt, får se hur det går denna gången. ödet har ett finger med i spelet, det är jag (nästan) säker på.


Läst 41968 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
27

Amazing, del 5: Vi avslutar projektet med galopp

Det händer ofta bra saker på måndagar. Som idag, snö och isfritt, ingen styv kuling och hela ridbanan var över vattennivån. Då gäller det att passa på för det har verkligen varit motigt det sista. Vädret har inte visat någon samarbetsvilja alls och vi vill bli färdiga! Det står en nybliven treåring och stampar i kulisserna, fast den får nog stå och växa ett tag till. Igår dök det upp ett nytt projekt som är 4 år och då får den gå före i kön.

Fördelen med att vänta in hyggligt väder är att allt hinner sjunka in, ridningen och hantering blir en vanlig vardag för hästarna och vad gör det om det tar några veckor extra. En treåring har rätt att ta tid.

Idag blåste det en vänlig medvind och då blev det galoppremiär. Alltid spännande med första fattningen, det kan hända vad som helst. Men som den klippa Amazing är så fattade hon snällt galopp, även om de första sprången var något "bromsiga".

En gång är ingen gång tänkte Eva så hon fattade om igen och då gick det hur fint som helst. Hästen har en trevlig galopp och är mjuk i ryggen, det lovar gott för framtiden. Höger galopp blir det nästa gång, det brukar inte vara några problem men det ena varvet är oftast lite krångligare, så hon får vila på detta någon dag.

Nu har jag visat, i det lilla formatet, hur Eva och jag hanterar den första utbildningsperioden med en 2½-åring. Hästen går att rida i alla gångarter i båda varven. Hon har accepterat bettet, går i en ändamålsenlig form samt är styrbar så de enklaste vägarna fungerar. Fyrkant, 20-metersvolt och hörnpasseringar som är acceptabla. Hon kan göra halt och stå stilla med ryttare på ryggen och står stilla vid hantering och naturligtvis vid upp- och avsittning.

Amazing är van att var ute i terrängen, hon har varit i ett ridhus och hon är lätt att lasta, köra samt sko. Hon är van vid att världen rör sig, hundar, barn och bilar är vardagsmat och nu tycker vi att hon är inriden. Lilla "Amy" åker snart hem till sina uppfödare, jag tackar henne för gott och givande samarbete.

Det är alltid lika fascinerande att se hur den unga hästen tar till sig sitt nya ridhästliv och jag är väldigt glad varje gång det går så här bra!

Amazing f -14 e Ampere - Sandro Hit

Uppf: Helene Kellerman-Johansson & Anders Johansson


Läst 42833 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
21

Youngsters på arenan

Swedish Warmblood Trophy, 5, 6 och 7-årsdressyr. Det har jag sett idag på Gothenburg Horse Show. Det var glest med publik på läktarna och det var nog egentligen bra för de unga atleterna som skulle uppföra sig och trava fint nere på arenan.

Vilka duktiga unghästar! Visserligen var det inga riktiga blåbär för de har varit med förr, en del både på Breeders och Elmia 2016. Vinnaren i den yngsta gruppen var dessutom godkänd hingst, så den var van att visa upp sig.

Poängen hamnade säkert rätt och det är alltid roligt att höra hur domarna tänkt när de satt sina betyg.

Mycket positiva omdömen om både ridningen och hästarna och Christoph Hess tysk huvuddomare hittade alltid något bra.

Jag tänker inte ge mig in i vem som gjorde det och vem som inte gjorde detta. Jag hade någon favorit i varje klass och den vann inte alltid. Jag tyckte alla hästarna var duktiga och de ryttare som inte hängde bakåt i tyglarna gillade jag också.

Det var faktiskt en av de få negativa saker Hess påpekade för flertalet ryttare: "Ride less with your hands!" Bra påpekande tycker jag.

Alla hästarna klarade av den tuffa miljön bra, det var egentligen bara en som tyckte att han hellre ville gå hem. Men den ryttaren hanterade situationen så himla bra och fick med sig hästen igenom hela programmet.

Ryttaren som också är min kompis och kollega Stefan Jansson får det största priset av mig för gott genomförande. Tror han behöver det för han såg ganska besviken ut efter ritten. Och Stefan, Zidney visade att han kan piaffera och det lovar gott för framtiden!

Jag hade inte kameran med idag så det får bli några ögonblicksbilder fångade med mobilen...


Läst 36372 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
19

Häst köpes! Puh...

"Aha! En hopphäst med bra gångarter!"

Sådär svarar många av mina kontakter då jag preciserar vad jag söker. Det är aldrig, aldrig någonsin någon som säger:

"Åh, du söker en dressyrhäst som hoppar lite!"

Varför är det så?

Jag letar efter en häst som ska ridas av en junior och hon ska klara av att rida den själv, utan hjälp vid ringside 24/7. Hästen ska ha hoppat lite och det ska gå att galoppera ut i terrängen och hoppa över en stock. En typ av häst som helt klart är en bristvara...

"En ridskolehäst!" sa någon och ja, om mina krav är kriteriet för en sådan. Jag vill ha tag i en välriden svensk halvblodshäst med normalt temperament, hyggliga gångarter och utbildad som man ska kunna förvänta sig av en häst mellan 7-11, jag letar alltså inte efter en häst för internationella mästerskap. Men, ridskolehäst? Nja...

Det finns gott om "unghästar" till salu, alltså de mellan 2-5 år. I det åldersspannet kan utbildningsnivån vara samma oavsett ålder, alltså inridna men sparsamt utbildad. Det finns ganska många "unghästar" i 4-6 års ålder som: "Säljes till ryttare med unghästvana! Hästen är pga tidsbrist lite efter i sin utbildning." Där luktar det problem.

Sen finns nästa avdelning hästar, 6-år och uppåt. Där är de flest utvecklingsbara utan gränser, utbildningsnivå Msv C och byten påbörjade. Så här kan det stå: " Född -03. Hästen är rolig att rida varje dag, och har en arbetsmoral av guld! Den är tävlad tom msv C och är kvalad till msv B. Säljs väldigt förmånligt då denn inte är tävlad på ett tag men fullt igång och skulle med rätt ryttare kunna klättra långt upp i klasserna! 

Jag tänker, hästen är 14 år, hur långt upp i klasserna tänker de att han ska hinna? Och vad har han gjort de senaste 10 åren om han inte kommit längre i sin utbildning?

Jaja, detta är hur jag tänker och alla är vi olika. En luttrad hästägare jag fått kontakt med tycker det är synd att så få letar häst norr om Stockholm och den inställningen kan jag förstå. Där finns säkert många fina hästar MEN, det är trots allt lika långt mellan Göteborg och t ex Boden som det är mellan Göteborg och Bryssel. Det är en bit att åka så att säga.

En annan sida av saken påpekade en annan kontakt jag har i hästsäljarkåren. Hon menade att många uppfödare inte längre annonserade ut sina hästar då de fick så mycket merjobb p g a oseriösa köpare. Det låter i mina öron fantastiskt tråkigt om det är så.

Vi kanske behöver equidejtingsajter som matchar köpare och säljare?

Elitsinglar för de som letar svårklassämnen.

E-Darling för de sofistikerade hästsökarna

Academic Singles för de högskoleutbildade hästköparna

Osv, osv...  Som alla förstår är jag trött på att läsa annonser.


Läst 45658 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
16

Ingen stjärnhimmel precis...

Gothenburg Horse Show....  

Nu är det dags igen och hoppryttare, shoppare och mingelsugna ligger i startgroparna. Läste ett tips för mässbesökare, "Gör en inköpslista så inte förköper dig!" Klokt, för om man studerar de enorma berg av påsar som den genomsnittlige GHS-besökaren släpar runt i shopping-labyrinten förstår man att det finns mycket attraktivt hos utställarna.

Labyrint ja, det är precis vad jag tänker varje gång jag förirrar mig in på mässområdet. Jag lär mig aldrig hur det är uppbyggt och det slutar med att jag hamnar i fiket vid en trappa. Missar säkerligen över hälften av utställarna men det gör inte mig något. Jag är sällan på jakt efter något just där och då. Och nej jag behöver ingen karta, vill jag ha något speciellt ringer jag en vän, jag känner några som har riktig koll på gatorna i köptemplet. 

Saxat ur Göteborgs Posten 2017 02 15

Vad jag däremot saknar är de riktigt stora namnen på dressyren startlistor. Det har blivit tunnare och tunnare med världsnamn de sista åren. Läser i dagens GP att arrangören inte ens fått full klass i år. Det var tänkt att det skulle vara 18 ekipage men blev bara 12 varav 6 är svenska. Av dessa 12 får väl Isabell Werth bli den som räknas som favorit. Hennes meritlista är längre än vad Gothia Towers (hotellet granne med Mässan) är höga. 

Det får väl visa sig vilka hästar stjärnorna tar med sig, det är nog inte självklart att första-hästarna får ut och åka just denna helgen.

Vad är det som gör att Sverige verkar mindre lockande för världseliten att åka till? För lång resa, risken att bli insnöade eller kanske erbjuds de usla ryttarhotell?

Det var likadant i Stockholm i höstas. De sena återbuden från Europaeliten gjorde att dressyren på Friends Arena mer liknade en klass på SM...

Mitt tips till dressyrsugna, om du kan så utöka besöket och lägg till föreställningen på tisdag eftermiddag. Då blir det unghästdressyr och det är säkert lika trevligt att se på dem som att se de stora elefanterna dansa senare i veckan.


Läst 40535 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
10

Idel ädel adel, eller avel blir det med Kyrklunds genomtänkta blandning.

Fick en film från en kompis idag och japp nu har hon gjort det igen, tagit fram en ny begåvad Grand Prix-häst. Jag pratar om Kyra Kyrklund...

Inget nytt under solen skulle jag kunna säga, hon är en flitig utbildare av svårklasshästar, men då har jag fel! För det finns fler riktiga nyheter i detta.

Tiphany är det första stoet Kyra rider i Grand Prix och det är första egna uppfödningen hon startar i Grand Prix.

Dessutom har Tiphany bara gjort tre starter i sitt liv, varav denna på 71.7 i GP är den tredje...

Möt Tiphany f- 2006 e. Tip Top ue. My Surprice e. My Sherif - Elizar. Uppmärksamma läsare kanske räknar ut att Tiffanys mamma är helsyster till Matador II. Den Matador som tillsammans med Kyra kommit femma i OS, vunnit silver på VM 1990 samt vunnit Volvo World Cup.

My Surprice flyttade med Kyra och Richard till England från Sverige och Tiphany är alltså född och uppvuxen i England.

Så med de generna i blodet, bra utbildare och goda piloter är det inte konstigt alls att det finns en ny liten Grand Prix-häst!

Här är ett litet klipp från deras GP-debut och jag önskar teamet Tiphany, Kyra K och Richard White fortsatta framgångar!


Läst 50064 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
09

Ja, hur är det egentligen?

När jag är ledig försöker jag hålla mig på avstånd från hästar och ridning, vila hjärnan. Så idag åkte jag inte till tävlingarna i Borås, Gina Tricot Grand Prix. Tävling förresten, det känns mer som en uppvisning, endast sex deltagare i varje klass. Men grattis till vinnarna!

Nej, idag på min lediga dag körde jag istället ett morgonpass på det lokala gymmet. Precis som hästarna behöver jag bli liksidig, stark(-are) och få bra balans.

När jag som bäst höll på med utfall, infall, upp-och-ner och balansplatta kom jag att tjuvlyssna på en pt som hjälpte en knäskadad kille med ett rehabpass.

Det är så vansinnigt lätt att träna fel. Det ska vara foten här, inte där. Vinklat knäet mindre och håll det framåt. Gör färre upprepningar med mer vikt eller fler upprepningar med mindre vikt...Lite fel position vid lyft och belastning så är det positiva med träningen puts väck.

De hade ett helt papper med övningar killen skulle klara och tränaren var med hela tiden och frågade hur det kändes. De resonerade, la till och tog ifrån allteftersom. Hela tiden väldigt noga att fötter och knän skulle vara på exakt rätt ställe. Gjorde killen fel blev det slitage istället för uppbyggnad.

Det var där ledigheten tog slut och jag började fundera på hur vi gör med hästar som ska stärka sig i allmänhet eller rehab-träna. Där är det svårt att säga exakt hur hästen ska förhålla sig. Hästen vet ju knappt att den har ont, eller har haft ont...

Någon gång har jag fått lära mig att en häst som haft ont länge, varit halt och "sparat" på det onda benet, den  kan fortsätta att  röra sig ojämnt av bara farten, även när den är behandlad och frisk. Att muskelminnet skulle spela in och liksom fortsatt styra rörelsen ojämnt. Likadant skulle det vara med tandproblem, hästen vet inte att den är "åtgärdad" i munnen och det kan ta någon vecka innan smärtminnet anammat att problemet är borta.

Jag har förstått att det är en ganska utbredd "kunskap" för jag hör det ofta i samband med utredningar, behandlingar och efterföljande igångsättningar.

Det där tror inte jag på nu... För om en häst är halt och veterinären bedövar bort det onda travar den vid lyckosamt resultat rent som en klocka efter 10-15 minuter. Inte kommer det där muskelminnet ihåg att hästen skulle halta? Det finns många skrönor.

Tillbaka till stärkande träning för hästben. Vad kan vi egentligen påverka när det gäller hästens sätt att röra sig och belasta sina ben? Intressant fråga tycker jag. Jag vet hur lång tid det har tagit att få denna hästen att dämpa sin galopp och då har vi inte bett om ett ben i taget utan språnget som helhet. Och denna hästen är frisk

Så, jag tror inte att man kan stärka ett ben i taget vid ridning. Det blir som det blir, allt eller inget liksom.


Läst 46724 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Avelsbloggen Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv



Populärt hos Charlies

Husbloggare

Tuppen på gödselhögen var ”Daddes” önskehäst

Jens Fredricson

Att rida med sätet?

Portugal-bloggen

Stall MJ:s fölfilosofi, del 1 (av obestämt antal)

Avelsbloggen

Till Husbloggarna