Kajsa Boström

När jag är ledig försöker jag hålla mig på avstånd från hästar och ridning, vila hjärnan. Så idag åkte jag inte till tävlingarna i Borås, Gina Tricot Grand Prix. Tävling förresten, det känns mer som en uppvisning, endast sex deltagare i varje klass. Men grattis till vinnarna!

Nej, idag på min lediga dag körde jag istället ett morgonpass på det lokala gymmet. Precis som hästarna behöver jag bli liksidig, stark(-are) och få bra balans.

När jag som bäst höll på med utfall, infall, upp-och-ner och balansplatta kom jag att tjuvlyssna på en pt som hjälpte en knäskadad kille med ett rehabpass.

Det är så vansinnigt lätt att träna fel. Det ska vara foten här, inte där. Vinklat knäet mindre och håll det framåt. Gör färre upprepningar med mer vikt eller fler upprepningar med mindre vikt...Lite fel position vid lyft och belastning så är det positiva med träningen puts väck.

De hade ett helt papper med övningar killen skulle klara och tränaren var med hela tiden och frågade hur det kändes. De resonerade, la till och tog ifrån allteftersom. Hela tiden väldigt noga att fötter och knän skulle vara på exakt rätt ställe. Gjorde killen fel blev det slitage istället för uppbyggnad.

Det var där ledigheten tog slut och jag började fundera på hur vi gör med hästar som ska stärka sig i allmänhet eller rehab-träna. Där är det svårt att säga exakt hur hästen ska förhålla sig. Hästen vet ju knappt att den har ont, eller har haft ont...

Någon gång har jag fått lära mig att en häst som haft ont länge, varit halt och "sparat" på det onda benet, den  kan fortsätta att  röra sig ojämnt av bara farten, även när den är behandlad och frisk. Att muskelminnet skulle spela in och liksom fortsatt styra rörelsen ojämnt. Likadant skulle det vara med tandproblem, hästen vet inte att den är "åtgärdad" i munnen och det kan ta någon vecka innan smärtminnet anammat att problemet är borta.

Jag har förstått att det är en ganska utbredd "kunskap" för jag hör det ofta i samband med utredningar, behandlingar och efterföljande igångsättningar.

Det där tror inte jag på nu... För om en häst är halt och veterinären bedövar bort det onda travar den vid lyckosamt resultat rent som en klocka efter 10-15 minuter. Inte kommer det där muskelminnet ihåg att hästen skulle halta? Det finns många skrönor.

Tillbaka till stärkande träning för hästben. Vad kan vi egentligen påverka när det gäller hästens sätt att röra sig och belasta sina ben? Intressant fråga tycker jag. Jag vet hur lång tid det har tagit att få denna hästen att dämpa sin galopp och då har vi inte bett om ett ben i taget utan språnget som helhet. Och denna hästen är frisk

Så, jag tror inte att man kan stärka ett ben i taget vid ridning. Det blir som det blir, allt eller inget liksom.


Läst 65900 ggr Kommentarer Kommentera
APR
27
2016

Är du en hästmänniska ända in i hjärtat så förstår du hur ett par nya ridbyxor kan fungera som humörshöjare. Ibland, när livet tar en oväntad riktning kan de där ridbyxorna få en långt viktigare uppgift, att hålla modet uppe, att vara ett slags mål. De finns segrar som vinns utanför de stora arenorna.

Nu ska jag berätta en liten, alldeles sann historia ur två ryttarliv. Jag tar mig friheten att ändra några små detaljer för att hålla det privata fortsatt privat.

Mitt i den vackraste sommartiden förra året ringde en av mina elever och berättade att hon fått cancer.

Som alltid när jag får ett sådant besked av en medmänniska blev det alldeles tomt inne i mig. Tomt och tyst... 

Jag har de senaste åren tråkigt nog haft fler människor i min närhet som drabbats och jag är fascinerad över den kraft jag känner från dem. Mitt i allt helvete som åtföljer en sådan diagnos växer det på något sätt fram en ny sida hos personen.

Vi pratade länge den dagen, jag förstod hur hon såg på sin situation och hur hon ville förhålla sig mot omvärlden.

Hon var oerhört klarsynt och organiserade raskt om sitt liv så hon kunde vara hemma och ta itu med det som skulle bli hennes liv från den dagen och ett okänt antal månader framåt. Hon ville fortsätta rida så länge det fungerade. Jag hjälpte sen till att skaffa en "pilot" till den av hennes hästar som skulle vara i arbete och på så sätt också vara ridbar den dagen hon kunde sätta foten i stigbygeln igen.

Det var det alternativet hon jobbade utifrån.

Någon gång sent på hösten, när hästen och t f pilot var på träning hos mig var ägaren med. Hon var opererad, mitt i en behandling och med ytterligare en riktigt tuff behandlingsperiod framför sig men vid gott mod. Hon berättade hon att hon köpt ett par nya ridbyxor, de skulle liksom få ligga och vänta och undrade om jag tyckte att hon var konstig?  Konstig, nää vilket mod tänkte jag.

Det där berörde mig djupt och jag tänkte mycket på de där väntande ridbyxorna.

En annan av mina elever har under många år kämpat mot helt andra, mer personliga problem. Det har varit ångest, olika  s k bokstavsdiagnoser, depressioner samt i spåren av detta en i sådana situationer inte helt ovanligt övervikt.

Hästarna och ridningen har varit hennes andningshål men även där har det strulat. Hon har haft oturen att köpa hästar som av olika anledningar inte fungerat, det har varit sjukdomar och hältor. Dessutom har hennes övervikt hängt som ett svart moln över henne.

Vi pratade mycket om hennes problem vid de tillfällen hon kunde träna men även om jag förstår ganska mycket så är jag inte den människa som kan lösa sådan problem.

Jag har skrivit, i ett tidigare inlägg om hur jag i vintras implementerade min golftränare tillika mentalcoach i mitt arbete med mina elever. Du kan läsa om det här: http://www.hippson.se/blogs/KajsaBostrom/kompis-med-hjarnan.htm

Jag hade vid två tillfällen bjudit in ett trettiotal av mina ryttare, vänner och golfvänner att inspireras av "Lasse". Där och då fann min elev den person, samme Lasse, som vi nu i efterhand kan konstatera, har kunnat hjälpa henne att växla in på nya spår.  Fortsatta samtal samtal med Lasse har hjälpt henne att hitta verktyg för att jobba vidare med sig själv. Inte minst att ändra sitt förhållande till mat och hur den påverkar henne. 

Hon har också haft ett par nya (mindre) ridbyxor liggandes, som ett mål att kämpa mot.

Jag har denna veckan haft den otroligt stora förmånen att få träffa båda paren ridbyxor, uppsuttna,med sina ägare inuti. Betydligt friskare, gladare och piggare tjejer med siktet inställt framåt.

Hästar, ridning och inte minst ett par ridbyxor kan göra underverk med oss människor!

                                                              Bara att hoppa i!


Läst 69977 ggr Kommentarer Kommentera
APR
06
2016

 Jag är halt.

Alltså jag har, som en klok tränare/dressyrdomare en gång lärde mig att uttrycka saken, en regelbunden oregelbundenhet.

Nu för tiden haltar jag oftast inte av smärta utan av vana och snedhet. Själv tänker jag inte på det längre men andra ser.

 ”Sned i korset” eller olika långa ben (vilket jag inte har) är anledningen och det beror på bestående men av ett antal omkullridningar genom åren.  Jag är alltså diagnosticerad, halt och faktiskt behandlad med kortison i flera leder. Det var ingen kul grej alls men nu för tiden är jag är smärtfri om jag sköter mig.

Men det har hänt saker i kroppen, t.ex. har västerbenet mer muskler. Jag använder det mer, högerbenet hänger mest med och som sagt, jag haltar. Jag har sämre känsel i högerbenet nedanför knäet och har svårt att riktigt bestämma över det.  Jag får emellanåt nackspärr och ont runt det högra skulderbladet. Det är översättningsbart till de symptom jag ser hos hästar med sneda kors.

Det var vid skidåkning jag märkte oliksidigheten först. Jag har svårt att svänga bra till höger. Jag har roat många i pisterna när jag stått på öronen för att skidorna korsar varandra, högerbenet hänger inte med.

Under vintertäningen har jag upptäckt att högerbenet ställer till det för mig även i golfsvingen. I golf handlar det mycket om styrka och kontroll av just bål och ben. Jag har svårt att hålla ”emot” och bygga upp den kraft i kroppen som jag skulle behöva ha för att slå längre och framförallt rakare.

Alltså, vad gör jag då? Jo, jag börjar ”rakrikta”, bygga styrka och framförallt tvinga hjärnan att styra kroppen till att gå med mer belastning på högerbenet. Om jag inte gör något står snart följdfelen, skadorna och bankar på dörren.

När jag rider funkar kroppen nästan normalt. Där behöver jag ”bara” tänka på att sitta mitt över, annars halkar jag ut lite till höger. Alltså, jag behöver vara oerhört vaksam och verkligen tänka på hur jag rör mig, går och står. Jag vet att jag är sned, glömmer jag så haltar jag. Finn felet i dessa skor.

Nu funderar jag över hur det förhåller sig med hästarna.  Hur många gånger har jag inte fått eller hört någon annan få rådet eller ordern att gå hem och stärka hästen i den sida eller bakben där den anses vara svag?

Hur ska det gå till? Hästen fattar ju inte att den är sned och den har ryttare på ryggen i bästa fall 1 av dygnets 24 timmar, fem dagar i veckan.  Alltså kan vi påverka ytterst lite av den tid och det sätt hästen rör sig. Och hur ska jag kunna känna att hästen verkligen tar i som den ska med det där svagare benet?

Nu ska jag ge er ett exempel som fick mig att börja fundera på sakernas tillstånd.

Jag går på gym, inte för att jag få snygga muskler utan för att jag ska rätta till min oliksidiga muskulatur. Skelettskadorna går inte att göra något åt. Jag har ihop med en PT satt ihop ett litet program som bygger på att jag även tränar pilates en gång i veckan. Det har jag gjort i 4 månader och nu känner jag skillnaden. Det finns mer styrka och uthållighet, precis som förväntat.  Men, högerbenet är den stora utmaningen! Det tränar inte sig själv om jag inte fokuserar.

Benpress, det är den enklaste övningen där jag kunnat öka vikten fortast. Både fötterna på en platta som jag sittande ska pressa med benen framåt. Men, om jag inte koncentrerar mig till 100 %, så jobbar vänsterbenet mer. Trots att jag med min hjärna VET att båda fötterna ska pressa lika mycket och jag SER vad jag gör!!

Hur i hela världen ska jag då få min häst att fatta att den ska styra sina muskler och ta i lika och låta bli att halta? OM det nu beror på vana och inte smärta...

Går det överhuvudtaget? Ja det är det jag funderar över

En av alla de hästar med sneda kors jag sett genom åren...


Läst 34265 ggr Kommentarer Kommentera

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.