Hej!

Jag bara måste få ge er en update om Projektet Paddy "How to make a ridskolehäst"

Han har verkligen skjutit i höjden i sin utveckling. Jag vet inte vad som har hänt? Har allt mitt ledarskapsarbete äntligen gett resultat? Timmar att tillrättavisande, tålamod, upprepningar och beröm. Har det äntligen börjat forma honom till en trevlig, lugn och harmonisk individ?

Han rids nu i alla gångarter, lättare rörelser och rör sig så himla trevligt. Han luftiga fina gångarter och vilja som en liten arbetsmyra. Han har kommit så långt att till och med en i personalen har ridit med honom i en specialgrupp i dressyr för Marianne Esseen Söderberg och fått tummen upp!

Uteritt har vi hunnit med och han går med spetsade öron och skrittar ifrån samtliga kompisar totalt orädd (så när som när han får syn på korna...) Jag har ridit med på nybörjargrupper i litet ridhus, övrig personal har ridit honom och han har verkligen skött sig så bra!

Igår hoppade vi för sista gången (för denna praktiken) för Eric Berggren. Det blev en liten bana med både oxrar och titthinder. Han gick som en klocka och har börjat utveckla en lite teknik och vilja för hinder.

Härliga fina lilla häst. Han har verkligen börjat få mig på fall.

I hanteringen har vi hittat varandra också vet vart både hans och min gräns går. Jag tillrättavisar honom om jag tycker hans beteende är oacceptabelt, men låter honom också vara i fred och ha lite egenheter kvar. Han är en riktigt kelgris och kan stå i timmar och bli kliad i pannan och titta djupt in i varandras ögon... Haha, vi har nog spenderat för mycket tid tillsammans "paddan" och jag ;)

Men jag tror verkligen jag lyckats nå fram till honom. Jag tror att han hela tiden ha velat ha sin ledare, velat veta sin plats och uppgift här i livet. Nu är det en glad häst som inte är förvirrad och känner att han måste hota för att vara trygg. Nu litar han istället på att jag/vi på Stora Ekeby vet vad som är bäst för honom.

Nu är det alltså sista veckan för praktiken! Vad fort det gått. Men vad jag utvecklats! Både i min ridlärarroll och i min hästhantering. Sätter in många poäng i min erfarenhetsbank i hur jag skall hantera mina hästar framöver.

Vad tror ni nu då? Får Paddy stanna eller inte? Är ju inte bara jag som har en röst utan personalen och övriga chefer också. Han har fortfarande en del hanteringproblem kvar, som tillexempel skoning. Han är fortfarande lite för "taggad" och oberäknerlig för att kunna gå med barn och ungdomar än så länge. Många delar som skall falla på plats. Men om han får stanna så får Paddy såklart den tiden han behöver för att komma in i systemet och bli en av våra älskade ridskolehästar och kollega!

Ofta inom ridsporten så hyllas våra kända ryttarnamn till skyarna. De är fantastiska förebilder, vinner priser och inspirerar oss dagligen att fortsätta kämpa för att kanske en dag blir lika bra som dem. Missförstå mig inte nu, de behövs såklart och jag finner så stor motivation i dessa människors arbete och kämparglöd. Men detta är inte ett sådant inlägg.

Detta är ett inlägg som jag vill tilldela er som inte syns och hörs, ni som kämpar i vardagen utan sponsorer, flashiga ridhus och välstammade hästar. Till er slitvargar som har hästen som största lyckan här i livet och jobbar hårt för att kunna upprätta er dyra hobby, som försöker få hästen att spåra på ridbanor utan fibersand och finner glädje och framgång i en clear round på lokal nivå.

Detta inlägg vill jag tilldela precis en sån människa, som betytt så mycket för mig och format mig den jag är idag.
Min kära Karin Sandqvist!

Karin är en helt vanlig hästmänniska som liksom många andra kämpar för att vardagen skall gå ihop med alla dess måsten, med och motgångar. Trots allt detta så har hon ändå ställt upp för mig på alla sätt och vis varje dag i över tio års tid. Ryckt upp mig och stöttat mig när jag varit ledsen, skrattat med mig när jag varit glad. Hon och hennes familj ställde upp och gav mig verkligen allt jag drömt om. Jag är dem evigt tacksam idag för att jag fick en sån fantastiskt uppväxt. Utan dem hade jag inte varit där jag är idag.

Karin och jag möttes första gången när jag var nio år. Hon var ridlärare och hade en gård med lite hästar där jag och några vänner skulle få lära oss rida. Jag var överlycklig över att bara få möjligheten att borsta och kanske kanske få leda en häst till hagen.

Efter denna stund så kom det tio fantastiska år där Karin tog mig under sina vingar och lärde mig från grunden allt inom hästvett, ridning och hur man beter sig som människa både mot hästar, djur men också andra människor. Allt eftersom jag blev duktigare och äldre så hade hon en ponny som hon lät mig få hjälpa till att rida in och när ponnyn sedan visade potential så fick jag även som väldigt grön ryttare, endast 12 år gammal, tävla med henne.

Jag själv var inte född med föräldrar som var så insatta i min ridning, men tack vare Karin och hennes familj som trodde på mig så växte starka band upp mellan mig och min nya "extra familj" fram. De skjutsade på en rad olika träningar och tävlingar Sverige runt och gav mig alla möjligheter att få lyckas. När dagen kom då jag växt ur deras Cponny var Karin snabb med att övertala mina föräldrar så jag fick hem min alldeles egna Dponny som jag sedan fortsatte min lilla ponnykarriär med. Efter det fick jag chansen att rida ett flertal ponnyer med Karin vid min sida, ända tills det blev dags för mig att flytta och se mig om i världen tio år senare.

Karin och hennes familj blev min extra familj som verkligen gav mig chansen. Sådana växer inte på träd och jag är så evigt tacksam för all er kärlek och tid som jag fått haft med er. Allt ifrån att äta pizza tillsammans på fredagskvällar, trängas i en husvagn på 5års championat till att binda fast mina stigläder i sadelgjorden för att jag bara ramlade av hela tiden. Ni fanns alltid där både när jag var i och utanför sadeln.

Så tack Karin! Tack för trots att du slitet som ridlärare (den bästa jag någonsin träffat!), med en egen familj och gård, egna hästar och motgångar ändå ställt upp och hjälp mig, väglett mig och trott på mig varje dag i tio år.... nej det är snart 20 år för än idag inspireras jag av dig och försöker leva upp till den personen du är. Jag önskar en dag att jag får betyda lika mycket för någon som du betyder för mig!
Glöm aldrig bort hur fantastiskt du faktiskt är.

Igår var jag och hälsade på Karin för första gången på många år. Det var det bästa jag gjort på länge! Vi pratade gamla minnen och var ute i stallet och tittade på bilder, prisrosetter och andra minnen som vi haft tillsammans med våra hästar. Sen bestämde vi oss för att hon skall komma och hälsa på mig i Strömsholm i mars.

Så till alla ni där ute som är vanliga Svenssons som försöker lyckas med de möjligheter ni har. Tack! Ni är den största inspirationen och jag är stolt över er!

Fantastiska Karin med hennes Felton

Hej!

Vill bara förtydliga en del saker angående Paddy. Jag har ju honom som utvecklingsprojekt i min praktik på hippologprogrammet. Mitt projekt är alltså att skola om en häst till att bli en ridskolehäst. Jag har åtta veckors praktik och efter det så återgår jag till Strömsholm igen. Men om vi bestämmer att ha kvar Paddy så slutar ju inte hans resa på vår ridskola där. Då tar ju självklart personalen över och fortsätter hans utbildning och inskolning. Vi har lyxen  att kunna indvidanpassa elever och hästar så att ett ekipage matchas rätt. Vi räknar med att det skulle ta lång tid för Paddy innan han kan gå som vanligt i verksamheten, och om han inte skulle passa då hittar vi självklart ett annat hem till honom. Finns inget som är hugget i sten utan vi vill bara ge honom en chans att trivas och få en fint liv med bra skötsel, kärlek och roliga stunder med våra elever.
Igår red jag honom för Marianne Esseen Söderberg (huvudlärare i dressyr på Strömsholm) och han skötte sig kalasbra. Polletten verkar trilla längre och längre ner för honom nu.

Men min praktik börjar ju närma sig sitt slut. Om 2,5 vecka är jag tillbaka på Strömsholm för de bästa sista månaderna av hippologprogrammet (!!). Vi har redan börjat planera och tagga för tävlingssäsong! När jag kommer tillbaka har jag fyra veckor som jag skall rida hoppning och dressyr. Jag skall bland annat tenta av sista delen av dressyrexamen som är programridning (MsvB) för Lars Andersson. Efter dessa veckor riktar vi in oss och jag kommer då välja hoppning! Då ska det tränas och tävlas, jaga nollor för att se hur långt i klasserna vi kan gå. Jag är väldigt sugen på att rida nationaldagstävlingarna i Juni kan jag lova.

Cheeba taggar också för tävlingssäsong! Hon går sin andra "riktiga" start på söndag, 1m clear round. I bagaget har hon två felfria rundor från förra veckans Pay and Jump. Tanken är att hon skall gå 1m ett par - tre gånger till för att få rutin, hon är fortfarande väldigt spänd vid tävling. I mars om allt går som planerat debuterar hon 110.

Cheeba aka fröken långöra! ;)

Nu börjar vi snart komma in i slutskedet med Paddy. om tre veckor är det dags att ta beslutet om han skall få fortsätta sitt liv som ridskolehäst eller inte. Jag kände förra veckan att Paddy kändes lite stressad och pressad. Han började gå bakåt i utvecklingen till sitt gamla jag. Kunde inte stå stilla, var stressad och hotade mig konstant både på ryggen och marken. Så han fick sex dagars vila för att bearbeta alla intryck och allt nytt han lärt sig.

Som jag nämnt tidigare så ser jag honom som en unghäst och det är viktigt att inte överarbeta honom så det blir "kortslutning". Han löshoppades tidigare på veckan (med bravur!) och sedan fick han en förtjänt vila. Denna veckan har han skött sig mycket bättre. Som att han har landat igen. Han har sitt schema som han följer med ridning (där vändande hjälper och galoppfattningar just nu är i fokus, styrka styrka styrka!), läktarträning, spolspiltaträning där vi tvättar ben, friserar och slår på hans skor med hammare för att försöka lära honom att inte få panik vid skoning. Paris har ridit honom en del och nästa vecka skall jag introducera två andra tjejer i personalen på hans rygg.

Det som är roligt är att han är väldigt trygg och pålitlig i grupp. Han älskar att få gå in i en övning där han har kompisar att följa och känns trygg och stabil. En mycket viktigt egenskap hos en framtida ridskolehäst.

Nästa punkt är uteritt. Jag har ridit honom runt på klubben och gården där han har skött sig bra. Förutom när han fick syn på korna... Då var vi ganska snabbt några km därifrån om man säger så ;) Men annars finner han traktor, bilar, cyklar som inget att höja brynen för, vilket är en lättnad känner jag.

Jag är verkligen 50/50 just nu med honom känner jag. Han har alla förutsättningarna för att bli en bra ridskolehäst. Han har ett underbart temprament när man rider honom (när han inte får sina "anfall"), perfekt byggd, hållbar, utstrålning, bra gångarter, lagom storlek och stabil.
Men sen så har han sitt lynne som är på väg att arbetas bort men så fort det händer något utanför ramen, han ser kor, det kommer en häst lite längre bort, han har inte lust att stå stilla eller inte lust att svänga. Så faller han direkt tillbaka i gamla vanor, blir istadig och börjar med sina små rodeoshower och så kan vi ju inte ha det. Tror ni att jag fixar att lösa det på de sista tre veckorna? Time will tell...

Ni är många som frågar efter tips och trix inför antagningsprov nu. Det ligger ju i tiden och sista ansökningsdatumet är 15 April och sen sker antagningsprovet i slutet på Maj hos oss på Strömsholm. Jag lovar er alla som har frågat att det kommer komma en "antagningsspecial" lite längre fram. Där ni kommer få ta del av lite fler historier och tips från hippologer än bara mig!

Annars så rullar praktiken på. Vi är halvvägs igenom och jag kämpar på med mina projekt. Paddy har ni ju ganska bra koll på. Del tre av "att göra en ridskolehäst" kommer upp under veckan. De är roligt att jag fått så mycket respons från er om mitt upplägg med Paddy! Kom gärna med egna historier, tips eller funderingar här i kommentarsfältet. Alltid bra att få byta lite tankar och erfarenheter.
Något jag måste lägga in en högre växel på är mitt didaktikprojekt. Jag studerar ju ridlärares olika beteenden under en lektion och sammanställer. Det jag använder mig av är ett protokoll som är inspirerat av artikeln "its all about getting respect" som har samma upplägg fast inom fotboll. Total gör jag nio lektioner på tre ridlärare. Alltså tre lektioner vardera för dem. Beteenden kan vara till exempel: säger elevens namn, instruktioner före, under eller efter övning, beröm, tillrättavisande osv.
Sen kommer jag ha ett samtal med varje ridlärare där de får säga vilka beteenden de tror de använder sig mest av samt vilka de vill använda mest av. Vi kommer sedan att tillsammans gå igenom min sammanställning och diskutera resultatet. Kanske blir det en ögonöppnare för dem? Eller bara en rolig och nyttig koll på hur de faktiskt gör på sina lektioner.

Cheeba går en andra pay and jump på Strömsholm imorgon, 90 och 1 meter. Sen måste jag ut nog banne mig och miljöträna henne mer. Köra henne till Stora Ekeby och lite annat har jag funderat på. Jag tror nämligen min kära lilla tonåring till häst kommit in i den berömda spökåldern! Hon som alltid varit stencool med allting ser demoner och tigrar i varje litet hörn numera... Kan bli spännande imorgon! 

Jag har en ganska klar bild över hur hennes vår kommer att se ut. Jag brukar skriva ner mål och planering halvår för halvår bara för att se att alla delar i hennes utbildning kommer med samt att man ha något att hela tiden sträva efter. Vill ni se hennes terminsplanering och mål för nu i vår?
Vi är även några tjejer som bor här i Strömholm och har hästarna tillsammans som suttit oss ner och börjat boka in lite extra träningar för andra tränare, gjort tävlingsplan och börjat klura på lite andra äventyr vi skall hitta på tillsammans. Allt blir så mycket roligare när man är fler och peppar varandra, eller hur? Jag blir iallafall mycket mer motiverad!

Här är vi tidigare i vintras när vi hade två dagars "ridläger" med hoppning och dressyr över en helg!

Har ni något tips på bra lagnamn? Jag klurar som bara den...