Här på hippologen går det snabbt i svängarna vill jag lova. Det är knappt så jag själv hinner med. Men vad har nu hänt de senaste dagarna?

* Jag har ridit en godkänd dressyrexamen
* Kotten och jag har debuterad 120 med två nedslag
* Cheeba har debuterad 110 felfritt (!!)
* Jag har gått in i sista perioden och riktat in mig på hoppning
* Jag har fått en ny hopphäst
* Fått tillbaka Oprah som extrahäst

Japp! Dressyren är ett minne blott. Med godkänd programridning för Lars Andersson avslutade jag och Mexx dressyren på hippologen med att få göra lite galoppiruetter och byten i var fjärde på diagonal för Marianne. Aldrig i mitt liv trodde jag för 2,5 år sedan att jag skulle sitta och göra sådana rörelser till häst men med Mariannes magi så gick det som en dans!

Bildbevis!

Lång historia kort så har jag nu fått Colette som ny hopphäst! Hon är ett fuxsto (äntligen fått tillbaka mina ston) f.07 Szkopul – Waliant. Det är alltså hon och jag som skall ta oss an sista tiden på hippologen och alla tävlingar som nu börjar bokas upp i kalendern. För att göra som jag brukar så citerar jag Jens Fredricsons ord om Colette
"Du kommer få känna på lyror du aldrig känt tidigare, thats a jumper!". Jag lovar dyrt och heligt att förvalta denna lilla diamant väl. Here we go!

Colette och jag på tågbanan en solig vårmorgon

Cheeba vet jag inte hur jag ska förklara med ord. Hon är en sån fantastisk liten häst och nu har jag bestämt att hon är redo att börja matchas mot 120 och allt vad det innebär efter sin felfria runda i 110 förra helgen. Så nu skall en långsiktig plan läggas upp för att hon ska få de bästa möjligheterna när hon väl går upp ytterligare en klass. Men först några 110 till på rutinkontot, andra rundan blir nästa helg i Fagersta.

Annars arrangerar vår klass vårdressyren på Strömsholm denna veckan, vilket ingår i vår kursplan att arrangera och genomföra tävling. Själv skulle jag agera speaker men ironiskt nog så insjuknade jag i streptokocker så får snällt följa mina vänner när de tävlar på Equipe istället. Jaja thats life!

Den femte januari i år kom Paddy till mig som projekt. En 8-årig tinkervalack med mustasch och alldeles för mycket hovskägg. Han var en chansning. Perfekt storlek och bra byggd för att passa hos oss på ridskolan.

Han var hetsig, svårhanterlig, arg och otroligt dominant. Han gick över folk, drog sig inte för att sparka och att försöka bemästra honom på ryggen hade getts upp för länge sen. Många såg honom som opassande och farlig, medan jag såg en häst som ville veta var han plats i livet var, vad som förväntades av honom och vem som skall bestämma och visa vägen för honom. Det tog några veckor, där vi funderade på att skicka tillbaka honom både en och två gånger. Men efter hand så blev han en glad individ som älskar människor, uppmärksamhet, att få jobba och gå med sina vänner i hagen. Få rutiner och människor som har satt tydliga riktlinjer så han vet exakt vad han skall göra, varje dag. Det har gett honom trygghet och en inre säkerhet.

Ni är många som undrar hur det gick med projektet med Paddy - "att göra en ridskolehäst" och till alla er så kan jag stolt meddela att han idag är köpt och står kvar på Stora Ekeby ridskola och går med i verksamheten. Han har en tydlig inslussningplan där han ansvaras och rids av en mycket duktig tjej i personalen. Han matchas med ryttare som passar honom och varje ridlärare jag pratat med har gett honom en stor guldstjärna i kanten.
Det som överraskade oss mest är att under ytan är det en riktigt fin ridhäst som ganska snabbt visade upp lättare rörelser, går i en trevlig form och rörde sig jättefint.

Jag är så stolt och mitt "mattehjärta" värker varje gång jag får gå förbi och hälsa på honom och se honom glatt spetsa öronen och snusa på mig med sin mustasch. Han verkar trivas och eleverna uppskattar honom. Jag är så glad att vi inte gav upp hoppet om denna lilla häst. Tänk vad lite tålamod, rutiner, en fast hand och lite kärlek kan göra. Det är därför det är så viktigt att det verkligen finns kunnig och utbildad personal på våra ridskolor. Det är där hippologprogrammet kommer in. Det är skillnaden som gör skillnaden och det är vi som skall forma framtidens Hästsverige.

Avslutar detta inlägg med ett par bilder från Paddy - en solskenshistoria!
  

Sista dagen på projektet!

Paddy och hans nya ryttare, Rebecka!

Vilken vecka jag är inne i! Just nu är jag mitt uppe i sista förberedelserna inför dressyrexamen som äger rum imorgon. Då skall bytena sitta, diagonal slutorna skall flyta på och jag skall kunna sitta ner i den ökade traven. Sir Yes Sir! Om jag rider ett godkänt Msv b2 program för Lars Andersson så är jag klar med dressyren för hela min hippologtid. Det känns jättemärkligt och lite sorligt...
Sen blir det i alla fall hoppning för hela slanten!

Idag har jag även ridit Kotten, min hopphäst, för Jens Fredricson. Jag och min hippologkamrat Hanna hade en liten one on one med Jens inför helgens tävling där vi debuterar 120 med våra skolhästar. Jag har ju bara hoppat Kotten ett par gånger innan men med Jens hjälp idag så känner jag att jag har en bra plan inför helgen.
Det är verkligen ett privilegium att få rida för Jens på detta viset. Han är så spot on och får en att känna sig som a million dollar när man går ut från träningen.

Jag gör även en till debut på helgens tävling. Cheeba skall gå sin första 110. Så stolt över min lilla pingla som går från klarhet till klarhet. Här vill jag än en gång hylla en av Strömsholms hopptränare och det är Åsa Steninger. Hon har verkligen plockat fram det bästa ur mig och Cheeba med hennes övningar och hon är en stor del av att det går så framåt med Cheeba. Hon har energi så det sprutar ur öronen just nu kan jag säga och ibland står hon mer på två ben än alla fyra. Men hon är så glad och positiv varje träning så jag låter henne hållas. Dessa små ston gäller det att hålla på gott humör, det är då de levererar!

Cheeba i Eskilstuna förra veckan

Annars rullar vårt examensarbete på mellan galoppombyten och trippelbarrar. Vi studerar coaching inom ridsport och idag filmade vi Jens under tiden han coachade Filip Ågren. Hans metod är så nytänk samtidigt som den känns old school. Han rider samtidigt som Filip och tillsammans diskuterar de hästarnas brister och förmågor, hoppar och kommenterar när det behövs. Det känns verkligen som förr, där den erfarna läraren och hans lärling lär tillsammans. Så långt ifrån dagens gruppträning där det hojtas instruktioner hej vilt.
"Eleven skall rida för sin skull och inte för min. Två olika tankar möts och därifrån kommer man vidare"

På fredag besöker vi Lotta Björe för att studera hennes coachande metod. Bästa examensarbete någonsin!

Ni har frågat efter ett inlägg om hur det är att gå på hippologen. Jag har skrivit så många inlägg om just detta ämnet och matat er med kursinformation så nu tänkte jag ta det på ett annat sätt, vårt sätt. Vill ni har mer konkret information om programmet så kan ni gå in och läsa om allt HÄR.

Här är den nakna sanningen om hur det är att vara elev på hippologen.

Första året är ganska nervöst, du flyttar hela vägen rakt ner till Sveriges djupaste vrå, Flyinge. Det är platt, rapsen räcker längre än ögat kan nå och folket pratar på någon slags dansksvenska och du måste räkna med att ditt ordförråd kommer ändras drastiskt som till exempel hink - "spann" och skottkärra heter numera - "rullebör". Du funderar hela första natten på "vad tusan har jag gjort?!".

Första året försöker du lära känna dina klasskamrater som sedan blir din familj, bästa vänner och trygghet. Sedan måste du vara beredd att begrava näsan i böcker. Du lär dig allt om aminosyror, senornas uppbyggnad och funktion, hur du bygger ett stall, om du kommer få en skimmel, brun eller grönt föl och varför den konstant äter bajs ute i hagen. Men framförallt så lär du dig att allt du någonsin lärt dig innan, inte ens stämmer en bråkdel om hur det egentligen är.

Du rider bara ett halvår första året. Men du hinner med att bli drillad så din sits blir sig aldrig mera lik den halvskrumpna potatis som den en gång var, det ser sitsgurun Mette Henriksen till. Du lär dig vikten av att kunna kontrollera hästen i hoppning, att variera sitsen, räkna galoppsprång, hoppa terräng och examineras av självaste Ann-Catrin "Ankan" Carlsson och Bo Jenå. Det stavas N o g g r a n n h e t.

Körning får du testa på en period och när du inte rider eller kör så blir du tilldelad en alldeles egen grön liten treåring som du på åtta veckor skall rida in så du sedan kan visa upp den på examen i löshoppning, longering, häst vid hand och ridning. Dags att börja lusläsa betingning och löshoppningsbedömningar. Och glöm för sjutton inte Bo Jenås - de tre stegen, när du visar häst vid hand. Vet du inte vad detta är redan? Kolla upp det!!

Du inser ganska snabbt att du inte hinner med så mycket mer än att vara hippologstudent och det är här det börjar sållas i klassen. Folk hoppar av för de inte riktigt förstod vad hippologen innebar, att här inser man hur mycket man verkligen brinner för detta - eller inte. Att du inte har något annat val än att förlora dig i denna värld and become the true HÄSTNÖRD.

År två, dags att packa väskan och flytta upp till Strömsholm. Och om du inte vant dig vid att konstant bli bedömd av Sveriges elit när det gäller träning och hästar så säger jag bara: Välkommen! Dags att börja leva med nervositet dygnet runt!

Här blir du drillad i ridningen kan jag lova. Både hoppning, dressyr och unghäst. Det är dags att steppa upp och visa vad du går för. Kämpa tills fötterna bokstavlingen blöder. I gengäld får du rida för jaa... För att nämna några, Jens Fredricsson, Jan Jönsson, Kyra Kyrklund, Elisabeth Lundholm, hopp och dressyransvarig på Strömsholm Daniel Svensson och Marianne Esseen Söderberg. Behöver jag fortsätta?

Du formas från att vara en rädd liten mus inne i manegen som knappt vågar yttra ett ord till gymnasiet som tydligen skall vara dina elever och du skall hålla en hel lektion för dem samtidigt som du blir bedömd av lärare och studenter på läktaren. Till att sedan på våren, maschera in med självförtroendet på topp och hojta korrekta kommandon och perfekta övningar som gör att eleverna hyllar dig till skyerna och alla ridskolor i Sverige bara skriker efter din pedagogik och förmåga att lära ut ridningens ädla konst! Eller nåja, såpass mycket bagage att du känner dig bekväm med att gå upp och göra provet för SRL II.

Sedan får du vara beredd på att mocka... Mocka och mocka, leda hästar till och från hagar och sedan mocka lite till. Det hela kan muntras upp genom lite traktorrace till och från Active Stable! Hur många hippologer får det plats på en traktor undrar säker ni nu? Ja, sånt vet jag såklart inte eftersom det inte är tillåtet att åka flera i traktorn. Men som Kjell Enhager säger: OM de vore tillåtet, hur många hippologer skulle det då få plats på en traktor? Då skulle jag säga exakt tre hippologer i skopan, en som kör och en som sitter bakom i sandskopan och hojtar konstant för att den slår i rumpan i varje gupp... Men vad vet jag?

Andra saker som kan muntra upp är ordentlig uppvärmning innan hoppträningar så som här:

Och just det, du är skitig konstant, fryser eller svettas ihjäl och funderar på om du skall använda strumporna med ett stort hål eftersom de med tre små hål egentligen behöver tvättas.

Lätt att hitta sina skor?

Teori läser du såklart! Det är bland annat seminarieuppsatser, pedagogik, ekonomi, ridskoleverksamhet. Så dags att plocka fram plugghästen igen! År två avrundas så fint med 8 veckors praktik på ridskola innan det är dags för valet om Strömsholm eller Flyinge.

År tre! Grande Finale!!!
Det är ganska så lika på Flyinge och Strömsholm, endast några få saker skiljer utbildningarna åt. Men jag kan ju bara skriva om mina erfarenheter på Strömpan detta år. Och det jag har att säga är att detta året är till för DIG.

Det är nu du sätter alla saker du lärt dig om hästar och dig själv på prov. Ridningen höjs ännu ett snäpp och nu sitter du faktiskt och trimmar galoppombyten framför Kyra Kyrklund samt diskuterar din hästs anridningsteknik one on one med Jens Fredricsson. Unghäst tilldeles även detta året och dessa unghästar är av en klass för sig. Så fina att rida men det har gått åt en och en annan hälsena och blivit några kotkompressioner pga av det fina blodet som strömmar i deras huvud.

Det är väl någonstans här som klasskamraterna går över till familj. Det är inte konstigt att fira jul tillsammans, att umgås med varandra 24/7. Du kommer uppleva hur det är gå från att gråta uppgivet till att skratta hysteriskt på bara en minut i någon slags nervös/trött/utmattad/upprymd/helt i extas humör. Du kommer uppleva en trötthet du aldrig någonsin känt. Samt att världen tycks att brist på hovkratsar och pälsglans samtidigt som någon måste ha ätit upp ditt dressyrspö och handskar för 110:e gången.

Du läser ekonomi, gör examensarbete går från utbildas till ridlärare till coach/tränare. Lär dig finslipa ekipage och se detaljer. I snart tre år har du läst och nött in hur en perfekt öppna skall ridas i fotförflyttning och ryttarens hjälpgivning. Helt plöstligt kan du hitta idéer och lösningar till att komma till detta resultat hos din elev.

Sista perioden, den som jag står inför nu, gör mig alldeles pirrig. Det är NU det gäller. Det är nu vi inriktar oss. Hoppning eller dressyr. Jag har ju valt hoppning och nu sitter vi hela kvällarna och planerar tävling och träningsupplägg, diskuterar våra (om jag får säga det själv) FANTASTISKA skolhästar. Deras förmågor och brister. Matchar outfits och drömmer oss bort till vårens kval, att jaga den där nollan som gör att man kan gå upp en klass...

Men du får slita för mödan kan jag lova. Med makt kommer ansvar och även om vi får såna fina möjligheter så kan jag lova att vi får slita för det också. Hästarna och anläggningen skall vara i uppvisningskick varje dag. 100% universitetsstudier skall lämnas in. Du skall prestera och hela tiden öka i utvecklingen i ridningen för att hänga med kursmålen. Som sagt, det är här det sållas ut. Hur mycket du verkligen vill och brinner för detta.

Detta är det riktiga sanningen om att gå hippologen.

Nu är jag tillbaka på mitt kära Strömpan igen! Och det känns riktigt bra. Första dagen var igår och den kickstartade vi genom att bli tilldelade nya hopphästar. Vi kommer att rida hoppning nu två veckor där vi har hästbyte och rider då hästar som vi inte haft innan. Jag fick en gammal favorit från förra året som jag endast hade en vecka, Quite Cool (Quite Easy - Swift) aka "Kotten", minns ni honom?
  

Ett år sedan när vi trimmade för Jens Fredricsson.

Därefter rider vi två veckor dressyr och då kommer vi som ska ha hoppinriktning sista perioden tenta av dressyren för att sedan då köra enbart hoppning fram till dess av vi slutar. Vilket är lite av en dröm typ. Det är denna perioden man har gått och längtat efter i 2,5 år liksom!

Jag tror någon i hemlighet har matat Kotten med krut och dynamit för herre min skapare va energi det är i honom. Efter en miljon övergångar igår lyckades vi få in våra galoppsprång något sånär när vi var testekipage på C-tränarnas provlektioner. Igår hade vi markarbete för dem och idag är det hoppning. Får se om vi jag sitter som en frimärke i sargen eller om jag lyckas hänga med i not so quite cool Kotten... ;)

Annars så är klassen väldigt glada över att vara tillbaka och tillsammans igen och ska spendera sista tiden tillsammans. Imorgon har vi möte med våra lärare och ska bestämma hur perioden kommer se ut med hästar och upplägg.
I'll keep you posted!

Just det! Cheeba var för övrigt felfri i sin andra start i 1 m. Nu skall hon ut från Strömsholms ridhus och göra ytterligare en start i helgen på 90 - 1 m på bortamatch innan hon sedan känns redo och färdigmatchad för att gå upp i 110 i mitten på mars. Jag får verkligen lägga band på mig för att gå långsamt fram. Men jag tror på en bra grund där det skall kännas tryggt innan hon går vidare. Jag vill alltid att hon ska tycka att det är enkelt och roligt, hon är ju trots allt ett sto, haha!