Åh, veckan har gått så där jättefort igen!

Hoppveckan har varit... extra spännande. Quest har varit lite lätt uppe i varv, från måndagens pass där han körde svansen mellan benen och pep i väg efter vart och varannat hinder i spänstiga bockserier, följt av tisdagens pass på galoppbanan som visserligen gick väldigt bra men som ändå innehöll en del konster ur den högre skolan.

Så jaa, jag hamnade lite i bromsen när det var hoppdags igen på torsdagen. Inte jättekonstigt kanske.

Jag hade honom välrastad innan så han var lugn och koncentrerad, men jag var kvar i tisdagens beredskapsposition lite väl länge. I något svagt ögonblick dök tankarna på att gå över till kaninhoppning upp igen, att det ska vara så svååårt!

Men tänk, när man börjar galoppera istället för att krångla, så dyker de där fina distanserna bara upp och allt blir plötsligt bara... Jättelätt. Sista rundan var alldeles utmärkt och plötsligt hade jag en BÄTTRE känsla än vad jag haft tidigare och det var bara busenkelt att rida på hinder, hoppade bana på 120-130 med naturhinder inblandade, och det flöt fint! 

Sådär ja!

Trimmade dressyr för Marianne på fredagen, red ut lördag, och så idag åkte vi till Vingåker och tävlade. Det gick strålande! 0/0 i 110 och 0/4 i 120, tadaaa, ett kval!! Har haft en kalaskänsla idag, han hoppade fint, var framåt och på hugget, och jag har ridit bra! Nu är det ordning på grejerna och 130 skulle inte vara något problem. Inte alls.

Foto: Fanny Olofsson. TACK!

Angelica debuterade 130 på Arwen idag, och gjorde det med stil - felfri och tog andraplatsen! DET kallar jag debut, hon red kanonbra och Arwen hoppade därefter. Vi har haft en grym dag och satt bara och mös hela vägen hem, det är fint att få till saker och ting och få känna sig lite nöjd. Det var mycket som var bra idag!

Oj vad vi har lärt oss mycket i år. Det har vi våra duktiga lärare och FINA hästar att tacka för!

Nu har jag säkrat sommarens ridning också, svårklassryttaren Malin Nilsson var också tävlingen så jag passade på att fråga om hon behöver ridhjälp i sommar. Det var välkommet, så nu har jag en ganska klar plan! Ha min Betty på bete hemma tillsammans med en klasskompis häst, jobba civilt om dagarna och bättra på kassan lite, och så rida på kvällarna.

Så. Himla. Bra!

Idag var det dags! Fint väder hade vi också, dagen till ära!

Årets remontrar från  vänster: 
Simon, f 2008 e. Stedinger - Fleetwood
Flip Flop, f 2006 e. Hip Hop - Stanford
RS Be-Sandy, f 2007 e. Sandakan - Corrado WL
Linedance, f 2008 e. Hip Hop - Rubinrot
Azcaban, f. 2008 e. Sandakan - Anart 

Först en sväng på åsen för att visa att vi kan få dem att gå fram vart vi vill. Inga konstigheter, det förtroendet har dem utan tvekan!

Sedan dressyrdelen på tågbanan, Flip Flop var riktigt på trycket idag. Positivt är ju att han bjuder bra framåt och är väldigt uppmärksam, men han var lika uppmärksam på precis allt annat också, tittade lika mycket på kråkan som hoppade omkring med bullpapper i munnen som på hindren, publik, de andra hästarna... Allt var spännande idag!

Att han var lite laddad gynnade verkligen hoppningen, idag visade han till och med upp lite tryck i avsprånget, titta så fint :)

Sportigt!

Flip hoppade bana på 90-100 med både bank, en stor vit grind och andra hinder med utfyllnad. Första rundan behövde han titta närmare på några av hindrena innan han vågade sig över, men det var bara att ta det lugnt och ge honom lite tid att nosa och sedan ny anridning. Så tittiga hinder har han nog aldrig hoppat tidigare, och han är ganska försiktig, så det är inte så konstigt att han behövde lite betänketid. Examen är ju ingen tävling på något sätt, utan ett test för att se hur vi löser problemen och jobbar med hästarna, och när vi tog banan igen så hoppade han runt hela med förtroende och felfritt! 

Alldeles utmärkt!

Häst vid hand efteråt gick hjälpligt, springa med dubbel hälseneinflammation är kanske inte det skönaste jag gjort, men jag är godkänd i unghästdelens alla moment så det var det värt :)

Guldstjärna till hästen som gjort en sådan utveckling under våren, och han känns fantastiskt fräsch och glad, det är värt mycket det. Det är ingen slump heller, det har varit en lärorik kurs och vi har fått så fina resultat på hästarna. De trivs med livet och har gjort stora framsteg genom positiv, varierad, lugn och metodisk träning i lagom mängd. Unghästutbildning när den är som bäst!

Har tränat sadelfasthet på Quest både igår och idag, bockar och busar som aldrig förr, någon som har fått lite vårkänslor tror jag! Igår hoppade vi grav, bank, pulvermangrav och liten vatten på tågbanan, på torsdag fortsätter vi med bana. Nu börjar ju utomhussäsongen så det är hög tid att lätta på rumpan och hitta ridningen i högre tempo på större ytor! Idag red vi på galoppbanan med hopphästarna, tempoväxlingar och serpentiner för att jobba med just det här. Kul sa Quest, men det var bra jobb för oss båda :)

Min unghäst Flip Flop kändes riktigt fin igår när vi red dressyr för Marianne, han har verkligen utvecklats under terminen och nu börjar vi få bra resultat av jobbet! Han är så otroligt mycket starkare nu, mycket bättre bärighet och ork, och bjudningen börjar komma nu! Jag och Camilla, som jag delar honom med, diskuterade honom idag och kunde bara konstatera att vi är riktigt nöjda med jobbet vi gjort med honom under terminen. Han har dessutom gått från att vara extremt oliksidig till att nu vara ganska så rak, bådar gott för hans hållbarhet i framtiden. Nu har han grundstyrkan som han behövt för att kunna vidareutbildas och bli sex år på riktigt.

Imorgon är det examen, dressyr, hoppning och häst vid hand, upplagt som en kvalitetsbedömning alltså. Hoppas han är lika fin som igår så jag får visa vad han lärt sig :)

Nu är det egentligen bara ekonomin som ska jobbas med kvar i det teorietiska, jag var en fena på matte i gymnasiet så nu ska jag försöka bli kompis med siffror igen... Vår lärare gör i alla fall det bästa av situationen, att göra roliga övningsuppgifter i ekonomi kan ju inte vara helt lätt men Nåcke behärskar helt klart den konsten!

Hopptävlade Rio i Hallsta igår, hemmaplan för honom. Han kändes egentligen bra under hela tävlingen, helt med på noterna och visste precis vad han skulle göra inne på banan. Hoppade med förtroende sedan, avspänt och jämnt och med en bärig galopp! Nolla i 90 cm och ett ner i 100 men det var helt klart hans bästa rundor hittills i sitt liv. 

Duktiga killen!

Foto: Jennifer Löfgren, tusen tack!






Pedagogiken är inlämnad nu, vilken befrielse! Nu ska vi kila iväg på mentorstid och sedan stundar företagsekonomi, hoppning med Quest och dressyr på Flip Flop.

Snöblandat regn horisontellt tog kanske ner den här dagen lite, men bara lite - för det här gick ju jättebra!

Programridningen för Birgitta Bergsten kändes väldigt bra. Han var på trycket men väntade, och jag hade en jättefin ridskänsla genom hela programmet, supernöjd trots lite missar. 64% håvade vi in ändå. Efter lunch packade jag in Mataking i transporten och åkte till Hallsta, 15 minuter är lagom långt :)

Första dressyrstarten sedan jag red ponny alltså! I det programmet var han betydligt lugnare, nästan lite väl lugn, men det gick ganska så bra ändå med 65% (med en hel 9:a på ryggningen!) och placerad som 6:a! 

Mataking i knoppar som hade platsat i Scandinavium enligt säker källa (Emelie), Carins snyggplastrong på, finputsat kandar och hela köret - tror ni någon tog kort? 

Icke, det här betyder ju att jag måste göra det igen. Mer hinner vi inte den här terminen men i höst får jag ta nya tag! Det här var ju till och med ett kval till Msv B, så nu måste jag bara lura ut hur vi ska få över Mataking till vita stallet och år tre i höst så vi kan fortsätta vårt roliga... Han är en pärla! :)

Han är duktig, Rio. Nu är det sovdags, imorn är det fokus som gäller!

Mataking får 5 av 5 toasters idag, vi har en viss startsträcka innan jag är nere i sadeln och han är avspänd och varm i kläderna, men sedan gick det jättebra! Både jag och Angelica var fascinerade över att det kan vara SÅ kul med dressyr, tänk va... Så nu är jag laddad inför i morgon, 2 x Msv C:1. Programridning förmiddag och tävling eftermiddag alltså, håll tummarna för oss... :)  Han lär vara på trycket men förutsättningarna för att göra bra ifrån oss är i alla fall goda, det ska bli spännande!

Betty har fått börja skolan nu så smått, idag tog vi långpromenad för att kolla så att kommandona sitter, och hon kom ihåg. Väldigt cool häst, hon marcherar på överallt och är inte rädd för någonting alls. Mestadels tycker hon att jag går alldeles för långsamt. Hon gör festliga luftsprång emellanåt också, gör hon så när jag sitter på flyger jag nog halvvägs till Kolbäck... 

Nu ska jag gräva ner mig i mina böcker, ikväll ska Rio hoppa för Erik Berggren på Hallsta. Nice!

Planerade in en sovmorgon idag, det kändes som att det behövdes. Till skolan för lunchstalltjänst och ridtur på Mataking som sista kvarten var alldeles lysande, sådär så att man gör vågen inombords efter en riktigt bra galoppökning och upptag och sedan fin sluta längs långsidan... Jag börjar kunna se charmen i det här!

Efter lunch höll Kyra tillsammans med Agneta Aronsson en demo om sitsträning på lina. Kandidaterna ställde upp som demonstrationsobjekt, jättenyttigt att se!

Sitsen är verkligen grunden till allt, och alla har vi våra olika problem att jobba med. Kyra kan verkligen konsten att förklara och ge liknelser tills poletten trillar ner hos eleven. Går inte de tre första förklaringarna fram, så finns 20 till på lager. En helt fantastisk pedagog och förebild för oss alla!

Förra gången Kyra var här tog hon upp sin klassiska liknelse om jordgubbssylt och ridning.  "Om man inte har smakat på jordgubbssylt innan så vet man inte hur det smakar! Att försöka förklara smaken är inte så lätt." 

Det går ju inte riktigt att veta hur det ska kännas, innan man har känt det. Det är det som är det allra finaste med välutbildade hästar kombinerat med bra tränare på marken, som kan ge en de där wow-känslorna och aha-upplevelserna där bitarna faller på plats och man sitter där och ler och tänker att det här, det är ridning! Har man aldrig upplevt något, känt känslan, så vet man inte heller vad man letar efter. 

Jag gillar tänket våra lärare har här, att vi tillsammans jobbar för att kunna utvecklas så långt vi bara hinner under den tid vi är här, utan egentliga övre begränsningar än vår egna förmåga och engagemang. Det är inte förrän man kommit upp en bit som man börjar förstå vad dressyr eller hoppning egentligen handlar om. Ju längre man kommer, desto mer inser man hur otroligt viktiga grunderna är. Med den insikten tror jag också att man blir bättre på att lära andra, fokusera på rätt saker, och där är sitsen så himla viktig!

Jag trodde länge att det bara handlade om att sitta fint, men det är ju hela vårt sätt att använda kroppen för att kunna påverka hästen på ett så finstämt sätt som möjligt. Det är där allt börjar.

Därför är jag så glad för min dressyrhäst, Mataking kan ge en sådan grym känsla. När jag hittar rätt i min sits, kommer ner i sadeln och hittar stabiliteten i bålen, och har honom mellan hjälperna, då känns det som att jag kan göra precis vad som helst - bara genom att tänka. Han bara älskar sitt jobb då, och tycker att det är minst lika kul som hon på ryggen. 

Och då tänker jag på den där jordgubbssylten.

Blir också alldeles varm i själen när jag ser Betty som sprudlar av glädje av att få röra sig fritt igen, vad vore livet utan hästar!

Jag önskar mig 8 extra timmar på mitt dygn. Jag tror det skulle räcka. Då skulle jag hinna sova, äta mer, rykta mer, titta på Kyra-träningarna, hinna skriva klart alla uppgifter, hinna göra dem bra, och jag skulle kanske till och med andas lite också. Kanske blogga till och med...

För jag sprudlar inte direkt av energi just nu. Önskar att jag gjorde det, men näe. Vi är precis innan backens krön, men lutningen innan den där sköna nerförsbacken motsvarar ungefär en plan vägg, och benen är tokfulla med mjölksyra och det är bara ren envis vilja som kommer få mig över.

Mestadels krigar jag för att få ordning på pedagogiken som har deadline på söndag, när vi nu är inne på uppförsbackar så är känslan för den är ungefär som att stå neranför Mount Everest (med Knud Illeris som någon som någon sorts sherpa som ska hjälpa en att klättra UPPFÖR ett stup. På tid.)

Jag behöver en spökskrivare. Eller ja, fler timmar.

Mataking och jag har planerad tävlingsdebut på fredag (jag lovade ju!) och Rio hoppar på söndag, eftersom tävlingarna är sådär en kvart bort så ryms det i min tighta tidsbudget. Och det är något jag verkligen ser fram emot och ger motivation kämpa på, för våra fina fina hästar är det då inget fel på. Tack och lov för dem.

Betty är hel och premiärbockade runt i frihet idag, och jag har staketat upp en ny hage åt henne i beckmörker som kvällsunderhållning. Hon är nu officiellt frisk och lagom galen. Återkommer med bandageringsskola och filmer på långbent treåring som gör akrobatiska luftsprång så fort jag har tid (i mitt nästa liv eller så).

Så ja, mycket att hålla ordning på och luckorna i schemat är ju inte sådär jättemånga, man får slåss för att få allt att gå ihop helt enkelt när man nu envist inte vill välja bort något alls. Eller sänka sina krav. Är dålig på sånt.

Idag hade vi hästbesiktning på temat kondition och hälsa som gav mig en stor fet komplettering med deadline på FREDAG. Vad skönt, jag har funderat lite på hur jag ska fördriva min tid i veckan! Istället för få ett mental breakdown utan dess like, så pilade jag ner till datasalen och skrev ut följande lapp. Det är inte bara jag som har bankat pannan i den där cirkeln idag.

Det kändes lite bättre efteråt. Klarar nog det här med, om än med en stor bula i pannan...

Det har varit tävlingshelg på Strömsholm för hela slanten! Regional hoppning båda dagarna med Agriaallsvenska på hemmaplan på söndagen. Vi är en del elever som har varit med, och våra lärare både tävlat och hunnit med peppande och coaching. Jättetrevliga tävlingar med bra stämning!

Först var det då 110 på lördagen, på en Quest som var riktigt på hugget! Han låg på och väntade inte riktigt, men med tydlig ridning så blev ändå en rätt bra runda med fina språng. Tog det lite vackert i omhoppningen med tanke på känslan, men vi höll ihop hela vägen fram och det räckte till placering ändå, so far so good!

I 120 så var det en helt annan häst, superspänd och tittade på allt och alla! DET var jag då inte beredd på med tanke på känslan från första klassen. Plötsligt var han inte framme alls, och då går det ju inte att hoppa, och inte lyckades jag lösa det heller. Inte alls faktiskt. Nä, efter några hinder tog det stopp och där stod jag på marken med tyglarna i handen. Hallå, hur gick det här... 

Han har ju en fantastisk förmåga men ååh vad svårt det är när han spänner till så där. Som tur är var det ny tävlingsdag redan idag, och jag bestämde mig för att rida 110 för att bara lotsa runt honom och försöka lösa problemet, vinna lite förtroende igen. Han är ju en känslig kille egentligen som man måste ha med sig för att det ska bli bra.

Så jag var först ut för dagen idag, han var lite skeptisk men jag var mer beredd och hade honom ordentligt framme innan. Och det gick ju fint, mycket fint, 0/0 med hyffsad tid som räckte till placering igen! Det är bra spännande med hästar alltså. Skönt för oss båda att få ordningen återställd och avsluta på ett postivt sätt.

Jag anade att han skulle vara rätt spännande att rida på hemmaplan med massa konstiga hinder och hästar i hans ridhus, och ja... Haha, ja vi tar nya tag på nästa tävling helt enkelt, en erfarenhet rikare! 

Inte ett endaste kort på oss har jag heller, fastän jag vet att någon knäppte massor i lördagens 110, men vem det var har jag inte listat ut ännu.. Tips mottages tacksamt :)