OS är inne på sin fjärde dag och vi har redan bitit ner naglarna och ådragit oss magsår, VILKEN rysare och VILKEN prestation! All beundran!! Vilket ekipage, eller vilka ekipage, och ett grymt team bakom dem.

Mycket credd också till de duktiga kommentatorerna Yvonne Åstrand och Viktoria Carlerbäck som kunnigt, samspelt, pedagogiskt och trevligt gjort sändningarna fullt begripliga och givande för en bred tittarkrets, både insatta och totala nykomlingar. Bra jobbat!

FOTO: Tomas Holcbecher

För att följa upp historien från igår, så har min icke-hästintresserade kompis har mycket riktigt bevakat hoppningen idag och drog på ett hjärtligt medalj-skrik när resultatet var klart. Kollegorna frågade förvirrat vad det var frågan om, hon svarade sådär härligt sportfanatiskt att "VI HAR FÅTT OS-SILVER!!! I FÄLTTÄVLAN!!"

Jag har ju uppenbarligen levt i någon sorts bubbla tidigare (kallas den hästvärlden?), för jag trodde att det var främst på sportredaktionerna man levde i en liten bollsportskuvös där inga andra sporter existerade, men det verkar ju vara rätt utbrett det här. Trapp och finnjolle, jajamen, fälttävlan, nollställt. För gensvaret från hennes kollegor var ett skeptiskt "vad fan är fälttävlan?" Hoho, vi har en bit kvar...

Men, i sportsammanhang är Sverige alltid "vi" när det går bra, och de blev upplysta, liksom fler lär fler bli idag. Det klart folk tjurar om att loppcirkus också borde bli OS gren när de inte har en susning om vad det handlar om, om en sport som inte syns. De som har tittat, de har imponerats. Jag lovar. Fälttävlansryttarna har inlett OS med dunder och brak och med den äran, fortsätt det här och alla kommer veta. Och intressera sig, och titta.

Det här betyder så otroligt mycket för sporten, och medaljen är så välförtjänt att man kan börja grina. Sveriges första i London, det klart det ska till en ryttare för att ordna en sådan!

Min kompis ringde mig mitt under OS-sändningarna i fälttävlan, strax efter att Niklas hade gått i mål. Det är verkligen en av mina närmsta vänner, men hästtjej är hon inte. "Tja, du jag kollar på ridsport på TV, det går bra för Sverige har jag hört!" Det hon egentligen undrade var vad fälttävlan var för någonting, för det hade hon aldrig sett förut.

Jo, alltså, det är ju det jag brukar hålla på med. 

Det var 40 år sedan Sverige tog OS-medalj i fälttävlan, och syns man inte, så finns man inte. Media börjar ju få nys om att Sverige har starka ekipage i både dressyr och hoppning,jag läste bland annat DN:s fina reportage om Tinne i helgen, och vem Rolf-Göran Bengtsson är, det är ingen som undrar längre.

Riktigt stora framgångar behövs för att både media och aktiva ska få upp ögonen, och olympiska medaljer får igång vilken mossig sportjournalist som helst.  

Unga ryttare behöver en Malin Baryard Johnsson att se upp till och en dag vilja bli som, och på samma sätt behöver fälttävlanstjejer och killar se sina ridsport-idoler på TV och få känna sig stolta över SITT landslag och SIN sport, känna sig inspirerade att kämpa på för det GÅR att bli bra och Sverige kan! Hela OS-laget är fantastiska förebilder, och jag både tror och hoppas att detta gör att fler får upp ögonen för fälttävlan så vi kan få fler aktiva dit. Det behövs verkligen. Men, de är inte i mål ännu!

Min kompis frågade också när banhoppningen går i morgon, för det här vill man ju inte missa. Bara det är en seger, de har varit helt fantastiska allihop, jag kommer hålla alla tummar och tår för att det går vägen.

Och vad hör jag nu - SVT sänder hoppningen i TV, live. Ni ser! Det kommer!
Heja Sverige!!

FOTO: Tomas Holcbecher

Jag älskar OS.

Hela spelen är så himla pampiga och andas idrottshistoria på ett sätt som får det att kittla i magen. Aldrig är man så svensk som under de här veckorna var fjärde år, och i år har vi ridsportare verkligen all anledning att sträcka på oss. Det är inga dåliga ekipage vi skickar, som har skämt bort oss med fina resultat senaste tiden och säkerligen åker dit taggade till tusen, redo att visa London och världen hur en slipsten ska dras!

Vi är också laddade vill jag lova!

FEI:s Louise Parks har skrivit en riktigt bra artikel med precis allt du behöver veta inför hoppningen - hur ser formen ut hos deltagarna, vilka som vi ska hålla ett extra öga på, vilka som är mest revanschsugna, vilka som kan tänkas skrälla, och hur tävlingen kommer löpa med kval och regler och alltihop. Och visst talar de gott om Sverige, och har såklart vår Roffe som medaljkandidat. Även Jens Fredricson får beröm för prestationen i Falsterbo; "...a polished performance from his horse, Lunatic, who showed no sign of living up to his name." Artikeln hittar du här på World of Showjumping.

Heja Roffe med flaggan, heja Jens med team, (missa inte hans groom My Almqvists blogg, här, teamets facebooksida här och såklart Strömsholms facebook här, som håller oss uppdaterade), heja alla våra fantastiska svenska ryttare och övriga olympier. 

Körschemat är klart, jag och mina kompisar är bänkade i tv-soffan, RS-tröjan är på, flaggorna är framme och det står Sverige i pannan - låt spelen börja!

Go Sweden!!

Betty, den lilla ligisten! Hon borde läsa min blogg!

Sommaren snurrar FORT, nu är det bara en dryg månad kvar till terminsstart. Min weekend i Falsterbo var helt fantastisk, har hunnit se både hoppning och dressyr av världsklass, en hel del unghästar, shopping på mässan och så träffat så många härliga människor! Däribland veterinärstudenterna som är MINST lika trevliga i verkligheten som på bloggen. Vi får se till att ses mer i höst, det är ju inte så långt mellan oss!

Jag har hand om min gamla kärlek Lastrelli den här veckan då hans matte är borta på spännande äventyr. Han står passande nog på samma gård som jag är och rider på annars :) Känner mig som hemma på hans rygg, trots att det var två år sedan det begav sig så vet vi precis var vi har varandra. Bilder från vår tid finns längre bak i bloggen, t ex här och här.

Rider också Phoenicz en del den här veckan så jag har det rätt bra, fina grabbar det där!

Lastrelli solar sig lite innan ridningen igår

Men den finaste hästen har jag runt husknuten. Betty fortsätter imponera, igår hoppade hon till och med ett litet dike när jag red ut, glatt och lätt! Framåtbjudningen blir bättre och bättre och det lär inte bli någon trögis det här. Hon har ett enormt självförtroende och vågar gå fram själv runt gården utan minsta tvekan. Avspänd men nyfiken. Ser såklart till att det alltid finns någon här när jag rider, även om hon är snäll så är hon fortfarande bara tre...

På fredag blir det löshoppning, mest för att vi behöver lastträna egentligen men jag tänker att det är bra omväxling.

Betty, pappa tog de fina korten! Hårfager är hennes andra namn

Fick frågan, igen, om varför jag inte vilar min treåring helt på sommaren, men vila gjorde hon i våras när hon var skadad så därför passar hon ju inte riktigt in i den "vanliga" utbildningsgången där en lång sommarvila är brukligt. Nu behöver hon iställetbelastas i lagom mängd för att stärka upp sin kropp, så därav att vi är i farten även nu på sommaren.

Men jag tror hon trivs rätt bra med livet!

Dagen idag innebar en sådan för min yngling till häst!

Idag har vi kunnat styra, något sånär, i skritt, trav och galopp, med spetsade öron och bjudning framåt, alldeles utan vare sig draghjälp eller piskförare! Superdisciplinen med kommandona som jag jobbat med från marken betalar sig nu, hon är riktigt lydig i övergångarna även när jag sitter på. Känns tryggt! Då blir det lätt att koppla det till hjälperna allt eftersom.

DUKTIG liten Betty, nu tycker jag allt att hon kan titulera sig inriden! Det firar vi med ett kollage tillägnat den stjärnan. Efter de där första skakande dagarna jag hade henne, när det inte ens var helt självklart att hon skulle överleva sin skada, så lovar jag att jag uppskattar precis varje dag hon är hel och lycklig.

(Snälla, säg att det inte är bara jag som har min häst som motiv på 95% av bilderna på telefonen...)

Det finns en mycket, mycket märklig dubbelmoral i hästvärlden som jag lagt märke till i sommar. Samtidigt som vi gör vad som helst för våra hästar och sätter deras välbefinnande framför vårt och allt sånt, så är det en viktig detalj många verkar ha missat i värmen. 

Ni vet att jag är väldigt intresserad av utfodring och hur det påverkar hästens hälsa och prestation, det kommer ständigt tillbaka på den här bloggen och det är ingen slump att både min seminarieuppsats och mitt kommande examensarbete kommer handla om grovfoder... Mer om dem lite senare!

Utfodring intresserar nog egentligen de flesta andra hästmänniskor också, även om jag tycker att det är synd att många tar ut det intresset på pulver, tillskott och mirakel-pellets istället för att se till det viktigaste, grovfodret alltså... Det finns liksom en trend av att stirra sig så blind på detaljer att man missar helheten. Men, det var inte det som jag tänkte skriva om idag.

Bland det mest självklara och enkla inom utfodringen är det är det faktum att hästar behöver rent och friskt vatten för att må bra. Hästar är betydligt känsligare än t ex kor för förorenat vatten, vilket beror på att vattnet rinner förbi magsäcksinnehållet i hästen, och går närmaste vägen till tunntarmen. Vattnet utsätts alltså inte för den bakteriedödande saltsyran, och därmed blir hästen känslig för dålig vattenhygien.

Friskt vatten innebär vatten av samma kvalitet som det vi människor dricker. Handen på hjärtat nu, allihopa, skulle ni dricka ur era hästars vattenkar?

...Men ni bryr er om hur era hästar mår? Även när ni har semester?

Bilden fick jag av min kompis som gick i taket när hon såg karen, men enligt de som hade stallet var det "nyss påfyllt och allt var i sin ordning". Hästarna skulle dricka det där, på riktigt. Sporthästar. Det krävs ingen större fantasi för att tänka sig hur man känner sig i magen efter ett par glas, och efter ett tag är det nog inte just löpslingan man är sugen på att springa till...

Kar som varit nära på i klass med de här har jag sett på flera ställen i sommar, och det är ju faktiskt inte okej.



Bakterietillväxt i vatten går fruktansvärt fort så här på sommaren. Ett sätt att underlätta för sig själv är att inte ha för stora kar, det gör det lättare att både byta vatten och hålla karet rent. Mina hästar har ett mindre, så på morgonen häller jag ut de litrar som är kvar, gnuggar med handen i botten vilket tar ungefär 5 sekunder, fyller på med nytt vatten, och fyller igen på kvällen då det brukar vara halvfullt ungefär.

Det är den enklaste rutinen som finns, nog för att Betty har för vana att göra eget te varje kväll genom att lägga massa gräs i karet, men jag skulle i alla fall kunna tänka mig att dricka ur det en gång om dagen.

Ta nu hand om era hästar i sommar. Fram med diskborsten och bättre vattenrutiner, och sprid kunskapen om det här till era stallkamrater så vi får glada och friska hästar även på sommaren!