Att bygga en bra grund...? För mig betyder det att ha en häst som alltid är lösgjord, mentalt och fysiskt. Att kunna kontrollera tempo och steglängd inom hästens kapacitet. Att ha en häst som är på hjälperna och suger på bettet och svarar för skänkeln både framåt och i sidled. Att ha en häst som rör sig genom ryggen, samt att kunna kontrollera ställningen och böjningen utan motstånd. Men så är jag ju en dressyrnörd också... För just nu betyder det något helt annat!

Jag nämnde i förra inlägget att vi stött på lite konstruktionsproblem. Det är nämligen så att när vi skulle gräva ut de sista bitarna av jordgolvet i ladan, de närmast väggen så märkte vi snabbt att den gjutna sockeln som vi hade hoppats var ett starkt gjutet fundament, bara består av stora stenbumlingar staplade på varandra med lite betong kletad på utsidan...! Och under marken vilar hela ytterväggen enbart på en stengärdsgård... Det känns inte helt stabilt... Så vi måste vara ytterst, ytterst försiktiga när vi fortsätter med utgrävningen. Annars riskerar vi att hela ladan rasar! Vi har lite tankar om hur vi ska lösa det hela, men för att vara riktigt säkra på att få en riktigt stabil konstruktion som kommer att hålla i många år framöver så har vi kallat in en byggnadsingenjör. Hon kommer på måndag eftermiddag.

Hon ska också få titta på taket och de obefintliga takbjälkarna som förgående ägare på gården tog bort för en sisådär 20 år sedan eftersom de var genomruttna. Jag älskar den öppna planlösningen och har inga som helst planer på att sätta in någon ny loge, men det vore ju synd om taket rasade in... Vår plan har varit att lösa det genom att spänna upp stålvajrar där bjälkarna tidigare har gått. Men även här vill vi ha expertråd. Räcker det med vajrar? Vilken sorts vajrar ska man ha? Vart ska de fästas för bästa hållbarhet och hur ska de fästas?

Det här är viktiga frågor när man har med en gammal byggnad att göra. Jag citerar vår byggnadsingenjör på ett ungefär när jag säger "bara för att det är en gammal byggnad så tror folk att man kan göra vad som helst". Det var hennes svar när jag berättade om hur han tagit bort de bärande bjälkarna... Med det sagt så har ju ladan stått så i över 20 år och klarade sig oskadd genom till exempel Gudrun och andra höststormar. Så såååå illa ska det väl inte vara. Men tänk er för noga innan ni ändrar konstruktionen på en byggnad och ta hjälp av ett proffs! Det är mina bästa tips i frågan. Håll nu tummarna för att allt går bra på måndag!

(Bilder kommer men jag måste gå in på datorn och det hinner jag inte just nu för nu ska jag ut och rida! Så länge kan ni bilder på vår facebooksida).

I natt var den första frostnatten och jag har lite déjà vu känslor. Det är ganska prick ett år sedan vi kämpade mot klockan (eller ska man kanske säga mot årstiderna?) för att bli klara med ridbanan innan vintern kickade in på allvar. Och nu jobbar vi på samma sätt för att få färdigt det vi måste få färdigt på stallet innan väder, vind och minusgrader sätter käppar i hjulet. Det är fram för allt fasaden som hade behövt bli färdig. Allt annat är ju under tak!

Ni minns att jag väntade på offerter för att mura upp det sista på fasaden? Jag blev plötsligt påmind om varför vi gör allt arbete själva... Enligt mina beräkningar så är det ca 40-50 arbetstimmar kvar att mura. Offerterna jag har fått in har legat på runt 100.000kr... Det är 2000kr i timmen. Är dom inte kloka?! Jag medger att jag var lite naiv när vi började mura. Jag hade inte förväntat mig att det skulle ta så lång tid. Men nu är det "bara" 45 rader kvar, eller ca 10 kvadratmeter. För oss har det tagit ganska prick en timme per rad, och ett proffs borde ju vara snabbare än vad vi är? Om vi lägger två timmar om dagen plus lite mer på helgen så är det ca 20 dagar. Sen får man räkna med att några dagar faller bort. Så det är minst en månad. Och då har vi inte fått något annat gjort...

Så jag känner att jag står lite vid ett vägskäl. Ska vi få stallet färdigt innan våren så måste ju fasaden bli klar, men då blir det kanske inte gjutet någon gödselplatta innan våren. Om jag ska hinna gjuta gödselplatta så måste det börja grävas och fixas för det nu!!! Och ska jag vara ärlig så kommer ju en gödselplatta underlätta och förgylla min vardag betydligt mer än vad ett gäng nya boxar kommer göra. Ja, ni får missförstå mig rätt. Självklart vill jag ha klart nya stallet! Men jag har ju ett fungerande stall till mina hästar i dagsläget, och det nya stallet kommer ju inte magiskt att fyllas av nya stjärnor och välstammade avelsston i samma sekund som det är färdigt. Det är en process att bygga upp en väl fungerande verksamhet. Gödselplattan kommer dock att ha full funktion som genom ett trollslag, och det hade inte varit dumt att slippa containern!

Ja, som ni märker har vi en hel del funderande framför oss och några snabba beslut som måste tas. Och då har vi inte ens börjat prata om konstruktionsproblemen som vi stött på på senaste tiden... Men hjälp är på väg! Mer om det i nästa inlägg!

Klart och kallt ger magiskt vackra höstdagar, men det ställer till det i byggprocessen... På bilden ser ni en av mina elever som får hjälp med tömkörningen.

Igår sa vi farväl till Doriz. Det känns lite sorgligt och jag är lite ledsen både för min egen del och för Prinsessan som saknar sin kompis. Doriz är en tillgång i varje stall eftersom hon är en så väldigt bra ledarhäst. En matriark. Stark, rättvis, lugn och social. Hon är perfekt i vilken liten flock som helst! Och säkert en fantastisk mamma! Men det får vi tyvärr aldrig veta. Hon har ju som ni vet inte tagit sig med Firenze som vi betäckt med i år, trots väldigt tappra försök både från vår och seminstationens sida.

Prinsessan + Doriz = Sant!

Att ha ett sto med komplikationer som inte vill ta sig är dyrt! Väldigt dyrt! Jag hade faktiskt inte i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att vi skulle behöva lägga så mycket pengar och sen inte ens få något föl. Men sånt är livet. Jag brukar ju säga att avla är som att spela poker. En del tur och en del skicklighet. Det är ju ingen slump att samma uppfödare år efter år får högt bedömda fölungar och unghästar som visar sig väl på unghästtester. Men sen finns det även ett mått av tur (eller ska man kanske säga otur?) som spelar in och man kan aldrig vara riktigt säker på hur slutresultatet kommer bli. Jag har i alla fall lärt mig väldigt mycket på vägen. Att skicka hem Doriz har inte varit ett helt lätt beslut. Men som hästföretagare har man redan så många hinder (dyrt, tungt, tidskrävande osv), så det gäller ju att ge sig själv så bra odds som man bara möjligtvis kan för att lyckas. Och då är ett sto med risk för komplikationer som har svårt att ta sig helt enkelt ett för osäkert kort för att man ska kunna satsa. Det finns dock ingen bitterhet! Jag hoppas verkligen att jag har fel och att "Doran" tar sig nästa år. Och att vi får se många fina Doriz-bäbisar i framtiden! Jag vet i alla fall att hon har de allra bästa förutsättningarna hemma hos sin ägare som är en fantastisk häst- och djurmänniska. Stort lycka till i framtiden Doriz och Marie!

PS. På gården jobbar vi förstås på som vanligt... Bilder från veckans/helgens arbete finns som vanligt på vår facebooksida. Mer om det i nästa inlägg!

Hejdå Doriz och varmt lycka till! Du är redan saknad!

Ja, det är vad vi har gjort i helgen! Och vet ni vad? Vi är nästan klara! Bara några få kvadratmeter kvar mot ena kortsidan. Sen återstår "bara" finputsat runt kanterna och att jämna till marken som för tillfället ser ut som ett månlandskap osv... Jag misstänker att det är lite som när man mockar ut en box... På två toppade kärror har man fått ut det mesta i mitten och tycker - jamen det här var ju lätt! Sen ska man ta kanter och sopa/skrapa upp det sista "lilla" och inser att det blir typ tre kärror till... Vi får väl se...

Men apropå att mocka ut boxar så har jag funderat en hel del omkring gödselhantering de senaste veckorna. Det beror dels på att vi stallat upp stona så jag har två extra boxar att mocka, och dels på att bygget gör att jag blivit tvungen att ändra mina rutiner kring mockningen (till det sämre).

Innan kunde jag gå ca 15 meter över gårdsplanen och sen genom två stora dörrar genom "ladan" (det som ska bli mitt nya stall) och så direkt upp för gödselrampen och tömma. Dvs en liten bit på grus och sen lika mycket på betonggolv, ta lite fart och upp! Inget krångel! På vägen tillbaka tog jag med mig ny halm och hösilage som förvaras strax innanför porten i ladan. Avsluta med att lägga upp hösilage för kvälls och morgonfodring i kärran och så var det klart! Piece of cake. Hade jag bråttom kunde hela processen med mockning och upplägg av foder för två stora och en shettis vara klar på 30 min.

Just nu funkar inte det.... Om jag inte vill krångla mig över en 45 cm hög sockel, eller ta mig igenom en bergochdalbana av jord och sten del vill säga... Och det känns faktiskt inte som något alternativ. Istället får jag gå runt stallet på baksidan i gräset och korsa traktorspår och andra hinder... Suck! Okej, att jag har två extra hästar att mocka till - men stalltjänsten tar just nu ca 2 timmar att göra... Och efteråt är jag helt slut!

När allting blir klart så kommer gödselplattan vara på baksidan av stallet, strax utanför bakre porten, så att man bara kan köra gången ned, ut genom dörren och tömma. En till två gånger i veckan kommer gödslet att tryckas ihop med hjälp av lastaren så att man aldrig behöver hålla på att vingla runt med kärran på någon smal planka eller ramp, och aldrig heller behöver hålla på att skotta runt gödsel för hand (som man ofta får göra i t.ex en container). Jag planerar att köpa en stor kärra av den här typen. Och ny halm för dagen kommer att förvaras i den bakre delen av stallet på en kärra som man enkelt kan rulla genom stallet och ta vad man behöver på vägen. Samma sak med hösilaget. Balarna körs in i stallet med hjälp av lastaren.

Att jobba i stall är tungt! Och en stor anledning till förslitningsskador och ryggskott är just gödselhanteringen. Det är så otroligt viktigt att göra den så enkel och smidig som möjligt! För mig känns det senario som beskrivits ovan som den bästa lösningen för just mitt stall. Jag läste nånstans (tror det var Hippson) om någon som skulle ha luckor i golvet som man mockade ut genom, och det låter ju jättesmart! Men eftersom jag bygger stall i en redan befintlig tegellada byggd på 1800-talet så måste jag anpassa mig efter vissa parametrar....
Ett annat sätt att slippa mockningen är att ha permanentbäddar som mockas ut med bobcat t.ex varannan vecka. Men efter att ha jobbat i två stall där man mockade på detta sätt är jag dock jätteskeptisk. Dels över hur det fungerar för hästarna. Vi hade en klar överrepresentation av strålröta och hovbölder i de stallen. Och sen till om det verkligen är enklare för personalen... Visst alla dagar då man inte mockar utan bara slänger in ny halm är det lättare. Men de dagar då man faktiskt mockar är det ju ett helvete! Det går aldrig att få upp allt med Bobcaten och då ska man stå och för hand mocka ut två-tre veckor gammalt kiss längs kanterna. Det är både tungt och obehagligt! Och personalen fick ofta jobba över de dagarna då det skulle mockas...

Jag avskyr att mocka i containrar! Dels för att det är tungt att köra skit uppför en ramp! Har man bara en häst är det väl ok, men börjar det bli fem, tio, femton.... Då är det oerhört tungt. Sen kräver det nästan alltid att man antingen ska balansera ut på en liten ramp - eller att man får stå och skotta och trampa för att få plats med så mycket som möjligt. För att inte tala om alla dom gånger som tömningen inte fungerar som den ska och man ska försöka få upp gödsel i en redan full container... Uscha! Och så är det extremt dyrt. Nej tack för min del.

Daisy gillar containern!

För min del innebär enkel mockning gödselplatta nära stallet, halm, stora skottkärror och bra grepar som inte väger för mycket, inga uppförsbackar (snarare nedför när man kommer med full kärra), tillgänglighet för lastare så att man kan hantera gödseln/tömma gödselplattan maskinellt, och att man mockar ut gödseln regelbundet en till två ggr om dagen så att boxarna håller sig rena. Sen underlättar det också om man ser till att ha bra och lugna rutiner i stallet, och ser till att boxgrannarna gillar varandra så att hästarna är lugna och trygga i sina boxar och inte sprätter runt en massa i onödan. Ett sätt att göra detta är att fodra med mycket hö eller hösilage så att hästarna alltid har något att göra i boxen och inte blir uttråkade och/eller stökiga vid utfodringarna. Ett annat sätt att underlätta mockningen är förstås att ha hästarna ute i hage mycket, men jag har varit med om stallägare som systematiskt låter hästarna stå ute i hällregn och skitväder med lera upp till knäna bara för att det bli enklare att mocka. Det är inte ok enligt min mening. Väljer man lösdrift som alternativ så måste den också mockas och vara genomtänkt utförd så att arbetet underlättas. Men nu märker jag att jag börjar glida iväg i tankarna! Jag ska stoppa innan det går helt över styr. Det vore kul att höra era tankar om mockning och era bästa (och kanske värsta?) tips för att underlätta stalltjänsten.

Innan kunde jag öppna den vänstra porten och köra rakt genom "ladan".

Men nu för tiden fungerar inte det om jag inte ska klättra över den här sargen...

Eller köra genom detta månlandskapet... Det ska bli skönt med gödselplatta!!!

"Nåväl, vad är väl en bal på slottet? Den kan ju vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbar!" Lite så känner jag för det faktum att jag missade Charlotte Dujardin när hon testred 4-åringar på Flyinge i lördags... Men ibland får man prioritera och just nu är det stallbygge, stallbygge, stallbygge som gäller! Jag har inte ens hunnit se det hela på nätet, förutom enstaka klipp, men det ska visst finnas på Clipmyhorse så endera dagen planerar jag att titta på 4-åringar! Men det är tyvärr något som man måste räkna med när man är mitt uppe i ett stort bygg/renoveringsobjekt. Allt annat får liksom vänta.

Men lite Flyingekänningar fick jag ändå på fredagen då SWB ordnade kurs i "Avelsarbete & Linjär beskrivning". Det blev en väldigt spännande och inspirerande dag. På lunchen visades fölen som skulle gå på auktionen senare samma kväll. Det dyraste gick för fantastiska 460.000kr. Tänk om man kunde föda upp en sådan liten guldklimp... Jag har förresten varit på sista dräktighetskontroll med Prinsessan och jodå! Hon är fortfarande dräktig. En av få som är dräktiga med Luxus CML i år.

Vi har många bollar i luften just nu! Det byggs på alla håll och kanter! Mina föräldrar har åkt hem till sitt för den här gången, men vi har fått mycket gjort och kommit en bra bit på väg! Vi har bland annat gjutit två socklar. En liten och en stor. Vi har murat igen ett halvt dörrhål ovan den lilla sockeln. Runt just den dörren var det tidigare murat med tegel åt det gulare hållet - så vi har fått leta fram alla gula tegelstenar vi kunnat hitta i våra gömmor så att den ska smälta in fint i fasaden. Sen tycker inte jag att det gör något om man ser att det har varit ett dörrhål innan. Det är lite charmigt när man ser en byggnads historia. Eller vad tycker ni?

Anledningen till att vi ville få socklarna på plats är för att vi håller på att ta in offerter på murning. Det tar så himla lång tid att göra det själva så jag börjar bli lite orolig för tidsplanen... Det kommer bli svårt/jobbigt/omöjligt(?) att arbete med fasaden när den riktiga vintern kickar in. Men vi får väl se. I värsta fall får vi göra färdigt det vi kan nu och sen vänta in våren. Men suck! Jag vill ju ha ett stall nu!

Ännu en sockel på plats! Vi kunde återanvända formskivorna från den första sockeln. Fler bilder hittar ni som vanligt på vår facebooksida: Örstorp Gård AB

Något vi prioriterar högt just nu är att gräva ut jordgolvet färdigt. Jag hoppas ju fortfarande att vi ska hinna gräva och gjuta gödselplatta innan vintern så jag slipper den förbaskade containern, men det känns som att jag kanske blir fast med den en vinter till... Min man har varit bortrest med jobbet flera dagar sista 10 dagarna så vi har missat många potentiella grävdagar (jag är inte helt säker på att han ser det på samma sätt)... Varje dag är en potentiell grävdag!

Avslutar det här inlägget med positiva besked! Vi har äntligen bestämt oss för material/leverantör till våra boxväggar. Det blir skalblock från Ottossons Cement! Känns jättebra! Skalblocken ger stabila, hållbara, tåliga och snygga väggar! Mer om detta i kommande inlägg!

Innan jag börjar berätta om livet på gården måste jag säga tusen tack för alla likes och peppande kommentarer på mitt förra inlägg! Förhoppningsvis kan vår historia inspirera andra som just nu befinner sig i samma jobbiga situation!

Idag har höstrusket intagit Skåne. Tanken är att vi ska gjuta en liten sockel, men vi får väl se om det vill sluta regna eller inte... Det känns ju inte jätteinspirerande att ge sig ut och rida just idag heller, men men... Hästar är en livsstil som inte tar paus bara för att det råkar regna och blåsa lite! Så det är väl bara att dra på sig regnjackan och ge sig ut! Det bästa med regn och rusk är att man kan få komma in och värma sig i soffan med en filt och en kopp varm choklad, och kanske en kanelbulle efteråt! 

I helgen har vi varit väldigt produktiva! Mina föräldrar kom hit i fredags och stannar en dryg vecka. Och svärföräldrarna som är hemma från sin tre veckors semester var här i söndags och hjälpte till. Vi har bland annat storstädat och röjt undan massa skräp, och kört till tippen. Svärfar har fixat belysningen till ridbanan (ibland är det bra att ha en elektriker i familjen). Vi har fortsatt att gräva ut jordgolvet som så småningom ska gjutas, och vi har tagit bort en liten dörr i fasaden mot innergården som ska muras igen. Det är där vi idag ska gjuta en sockel om vädret tillåter...

Utgrävningen av jordgolvet är något vi har ägnat "mycket" tid åt de senaste två veckorna. Jag skriver "mycket" inom citationstecken eftersom det faktiskt bara blir en kväll i veckan och en dag på helgen så länge fotbollssäsongen pågår. Men nu är den över! Sista matchen spelades igår - så från och med nu kan vi gräva lite varje dag. Det är både rätt tungt och rätt tråkigt att gräva (trots att vi har grävarmen på lastaren) så det ska bli skönt när det är klart. Vi har kommit ungefär halvvägs. Schaktmassorna har vi kört ned och lagt bredvid ridbanan. När vi är klara med grävningen inne i ladan ska det ju grävas ut för gödselplatta. Förhoppningsvis går det lite snabbare för då ska vi inte köra iväg schaktmassorna utan bara lägga dem som en vall runtomkring. Fingers crossed...

Vi har hittat lite allt möjligt smått och gott i det där jordgolvet. Alltifrån stora, stora stenbumlingar till gamla eternitplattor(!). För er som inte vet så är eternit ett gammaldags byggmaterial som kan finnas i tak och väggar på gamla hus. Det som vi hittat är gamla takplattor. Om det är mindre än en kvadratmeter så får man slänga det utan kostnad på speciell uppsamlingplats på soptippen i Landskrona. Och det var det som tur var. Man ska vara väldigt försiktig när man handskas med eternit för det är starkt cancerframkallande, och man ska helst ha handskar och munskydd, och ska man riva väggar och tak med mycket eternit så måste man ha speciella fläktar mm.

Något som vi också har gjort är att vi har mått upp och märkt ut vart boxväggarna ska gå nånstans, och vart de nya dörrhålen kommer bli. Det känns riktigt, riktigt, riktigt roligt! Jag är också vääääääldigt nära att acceptera en slutgiltig offert på de där skalblocken som vi ska mura upp väggarna med. Mer om det i ett kommande inlägg!

Fler bilder från bygget hittar ni på vår facebooksida Örstorp Gård AB.