Vilken hästvecka vi har bakom oss! Först Saab international Grand Prix, med mini-clinic med Klaus Balkenhol, sen Breeders Trophy hela veckan som avslutades med SWB-avelskurs och fölauktion på fredagen och fyraårsfinal med Charlotte Dujardin som testryttare på lördagen! Dessutom en massa kära återseenden och flera nya roliga bekantskaper! Nu har jag definitivt inspiration nog att klara mig igenom hela den mörka vintern!

Inspirationsveckan började som sagt redan förra fredagskvällen med Klaus Balkenhol och internationell Grand Prix på Flyinge kungsgård. Herr Balkenhol höll två mini-clinics. Den första var med två femåringar - Ironman H med Yvonne Österholm i sadeln som briljerade med sin prydliga och mjuka ridning som vanligt. Och en femåring (som jag tyvärr missade stam och namn på) med Johan Wessner i sadeln. Johans häst hade en del problem med att acceptera ryttarens hjälper och gick vid flera tillfällen emot både hand och skänkel, och det blev aldrig riktigt löst under clinicen, även om det blev en viss förbättring mot slutet. Johan fick jobba lite med sin sits, och fokusera på att få bjudning bakifrån och fram, utan att backa eller fixa med handen.

Språkförbistringar gjorde att Klaus hade lite svårt att få fram sitt budskap, både till ryttarna och till publiken (vilket var synd för det råder ju inga tvivel om att mannen är kunnig i sin sak). Men om jag ändå ska försöka sammanfatta så vill han att hästarna ska hitta ett lugn i sin gång och känna trygghet och alltid lyssna på och lyda sina ryttare. Vi måste vara (rättvisa) ledare för våra hästar. Budskapet blev än tydligare i del två då det kom in två liten äldre hästar - båda två kändisar sen tidigare. Den ena var Van Vivaldi och den andra var Sibelius (båda godkända hingstar).
Klaus var noggrann med att alltid gå tillbaka till att få hästen avspänd och "på sätet". Dvs den ska vänta och lyssna på ryttarens säte. Handen kan få ge en kraftigare halvhalt om nödvändigt, men måste sedan ge efter kvickt igen och man får aldrig bli kvar i ett tygeltag. Han sökte över lag ett lite lugnare tempo både i traven och galoppen. Utan att det för den sakens skull måste innebära alltför mycket samling. Med en häst som Johans som blev lite spänd tilläts först ett högre tempo för att hitta bjudningen. Klaus var noggrann med att poängtera att rollkur alltid är fel, men att hästen i vissa utbildningsstadier kan behöva tillåtas att gå bakom lod - den får dock aldrig gå bakom hand.

Emellan de både clinicsen var det Grand Prix som mycket välförtjänt vanns av danska Cathrine Dufour på Bohemian. Dem hoppas vi få se mer av i framtiden. Efter det kom Antonia Ramel, Patrik Kittel och Juliette Ramel. Ett ekipage som lyste, men som tyvärr fick lite för många misstag för att ta en riktig topplacering pga lite spänd och nervös häst, var Malin Wahlkamp-Nilsson på Syriana. Ett fantastisk elegant ekipage och mjuk, fin ridning.
Extra kul tyckte jag förstås det var att få se Minna Telde och Isac. Isac är en av de få hästar som som finns kvar i Minnas stall sedan den tiden jag arbetade där 2008-2009. Då var han fyra år och gick Breeders Trophy. Och nu tillbaka på Flyinge i Grand Prix! Det är inte utan att man blir lite tårögd! De låg på en fin procent i travprogrammet och början av galopprogrammet, men missade totalt i ettorna och hamnade till slut i mitten av startfältet. De tog dock revansch på söndagen då de knep segern! Grattis till hela team Minna!!!

En vecka senare var det dags för avelskurs med SWB och genetik på schemat. Så intressant! Det pratades förstås om WFFS och OCD och andra genetiska defekter, men också om det positiva urvalet, och hur man kan hitta genetiska markörer även för de egenskaper som vi eftertraktar, och hur man på sikt kan få ett säkrare urval. Med den här nya kunskapen och tekniken kommer dock ett stort ansvar. Ju mer precist vi kan selektera, ju snabbare avelsframsteg. Men detta arbete måste utföras med oerhörd försiktighet och eftertanke!
Frågor som vad händer om hästarna blir FÖR högresta, FÖR känsliga, FÖR långbenta, FÖR rörliga (kan dom bli det?)? Kanske byter vi styrka och hållbarhet mot elasticitet och rörlighet? Är de här överrörliga hästarna hållbara och vem ska kunna rida dem? Vi vet ju inte riktigt ännu... Problemet är ju här att man måste vänta en 15 år eller så innan man kan säga att "ja, den här hästen höll". Ibland känns det lite som att leka Gud när man avlar, och börjar vi prata selektering på DNA-nivå så är vi verkligen där och nosar... Det betyder förstås inte att vi ska gå tillbaka i tiden, och inte forska på genetik. Men det gäller nog att verkligen tänka sig för både en och två (eller tvåhundra) gånger när man väljer hingst till sitt sto i framtiden. With great power comes great responsibility - för att citera Spindelmannen.

Veterinär Görel Nyman från Lövsta seminstation pratade om embryotransfer, och vilka möjligheter det ger. Och så fick vi ett mycket intressant och inspirerande föredrag av den färgstarka Emmy de Jeu. En framgångsrik holländsk uppfödare. Ni har säkert sett några av hennes hästar som Sister de Jeu, som reds av Edward Gal, eller varför inte Brother de Jeu som just nu rids av svenska Antonia Ramel.

Dagen avslutades med läktarbedömning under treåriga stoklassen med Jan-Ove Olsson. Jag tar av mig hatten för den mannen! Fantastiskt kunnig och dessutom väldigt pedagogisk och rolig att lyssna på. Han lyckades på ett väldigt bra sätt belysa både hästarnas styrkor och svagheter ur ett exteriört perspektiv, utan att det nån gång kändes negativt. Samtidigt som vi fick ta del av kunskap och kuriosa om de gamla hingststammarna och fick massvis med matnyttiga, konkreta tips om vilka markörer man ska titta lite extra på när man bedömer exteriör. Superintressant! Hoppas han vill ställa upp fler gånger på SWB:s läktarbedömningar!

På kvällen var det fölauktion, men jag var ute för sent för att få VIP-läktarbiljetter. Och efter några timmar i Flyinges plastläktarstolar kände jag och magen att det var skönt att få komma hem. Vi följde istället auktionen från vår soffa via webb-tv. Det verkar som om man fått dit många köpstarka hoppmänniskor, men dressyrentusiasterna lyste med sin frånvaro... Några enstaka dressyrföl hamnade på 100.000 kr och över, men många, många låg under 70.000 kr. Det gjordes med andra ord en hel del fynd för köparna. Lite extra kul tyckte jag att det var att se flera Totilasdöttrar prestera fint. Både i riksstoklassen som togs hem av Vesicula, e Totilas x Ampere, och i auktionen där ett stoföl e. Totilas x Don Schufro blev ett av få dressyrföl att komma upp i sexsiffrigt belopp.

På lördagen var det testridning av fyraåringar med Charlotte Dujardin. Det var lite hingstarnas dag (trots att Charlotte egentligen inte är så förtjust i hingstar). I topp kom Springbank II VH (Skovens Rafael x De Niro) – vilken fantastisk häst han är! Mjuk, elastisk, kraftfull, lyhörd och modig. Charlotte gav honom 10, 10, 10, 10, 10, 10, 10! Det var ju bara det där lilla abret att han råkar ha WFFS. Så tråkigt!
SWB:s policy är i dagsläget att alla hingstar i avel inom SWB ska vara testade. Om man vill seminera med en positiv hingst måste man ha ett negativt testat sto, och man bör alltid fundera på om det finns ett likvärdigt hingstalternativ som är negativ innan man bestämmer sig. Man har i år tagit stickprovet som ska testas för WFFS. Beroende på hur utspritt det är i populationen kommer individer med WFFS tillåtas i fortsatt avel – eller inte. Men det verkar luta åt att hingstar med genen kommer tillåtas i avel så länge man inte avlar på två genbärare (vilket dessutom är olagligt enligt svensk djurskyddslag). Så länge man kan hålla genen i schack och avlar med ansvar så att man inte får sjuka individer, eller att genen får för stor spridning, ser jag inget problem.

Charlotte briljerade förstås också som vanligt med sin stabila sits och mjuka ridning. Hon delar dessutom med sig till publiken om vad hon ser och känner när hon sätter sig på hästen. Vad hon gillar med den och vad hon skulle vilja förbättra. Det gör det både intressant och inspirerande att titta på. Så tack Charlotte och stort grattis till alla fina hästar, duktiga ryttare och kompetenta uppfödare! En dag hoppas vi ha med en av våra uppfödningar på Breeders! Men det är mycket som ska stämma fram tills dess. Först måste hästen ha talangen och arbetsviljan. Sen måste den vara i fas rent fysiskt. Sen måste man hitta rätt ryttare som kan ta fram det bästa i just den hästen. Och så måste den vara skadefri och frisk! Men med en gnutta tur och rätt matchning så finns alla möjligheter att lyckas!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Jag erkänner att det tar emot lite... Jag är så kär i den här lilla hästen! Men har man nu valt att titulera sig "uppfödare" som yrke så måste man ju sälja lite hästar också. Det blir inte mycket till karriär annars. Så nu ligger hon ute på annons! Våran stolthet - Örstorps Totifini! Annonsen kan du läsa här nedan.
  
Stoföl efter den numera legendariska hingsten Totilas, e. Gribaldi – Glendale. Totilas själv har med Edward Gal i sadeln tagit både VM-guld, EM-guld och vunnit världscupen. De satte dessutom poängrekord i både GP Special och GP Kür. Förutom det har Totilas visat sig vara en utmärkt avelshingst. Han nedärver både gångarter och ridbarhet. Han har över 20 godkända söner i olika avelsförbund. Hans avkommor har både slagit auktionsrekord och gjort väl ifrån sig i unghästklasser och championat.
 
Hon är under diplom och selektionstoet My Princess (efter His Highness – Nactus) som har ett avelsindex på 128. My Princess vann som treåring både Kungakannan och Breeders Trophy, och blev bästa sto som femårig fölmärr vid BT 2010. Både mamma, Nymphaea, och mormor Thuja är klassade elit.
  
Östorps Totifini är en feminin och vacker tjej med hjärtat på rätta stället. Hon kan vara lite skygg för främlingar, men vinner du hennes förtroende så gör hon allt för dig. Hon är extremt lättlärd och klok och enkel i all hantering. Hon har en härlig energi och fantastisk utstrålning, och kommer tveklöst att göra intryck på tävlingsbanorna i framtiden. Belönad med 8-8-8 på gångarter på sin fölvisning. Med sin höginstressanta stam kommer hon också kunna användas i avel om man så vill. Är registrerad som svartbrun, men kommer att ge intryck av att vara svart.
  
Hon kommer vid avskiljning vid årsskiftet att vara chipmärkt, vaccinerad, avmaskad och ansluten till Breeders trophy. Hon är regelbundet verkad och har åkt transport med mamma. Hon är också försäkrad med dolda fel i Dina Försäkringar.
  
Välkommen att höra av dig för mer information och visning. Även hennes halvbror finns att se här på gården. Mer om oss hittar du på vår hemsida www.orstorpdressyr.se eller på vår facebook https://www.facebook.com/orstorp/

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Först funderar man länge och väl över hingstvalet. Läser på om hingstarna och deras kvalitéer. Man går igenom stammen och tittar på befintliga avkommor. När man bestämt sig ska man in på station i rätt läge och seminera. Och sen håller man tummarna i drygt två veckor. Antingen är lyckan total, eller så får man negativt besked och får börja om igen. Kanske behandla och vidta andra åtgärder o.s.v. Det ligger många timmars tankekraft och arbete bakom varje litet föl...

Får man ett positivt besked där på det där ultraljudet så börjar den långa väntan. De första veckorna lite otåligt och under spänd förväntan. Måste det vara ett helt år kvar tills fölis kommer? Kan den inte bara komma nu, nu, nu?! Sen kommer den långa vintern och man hinner nästan glömma bort att det faktiskt ska komma ett nytt litet liv till våren. Men så kommer våren, och med den kommer fölen. Och plötsligt så blir man väldigt medveten om det där lilla livet som faktiskt växer därinne!

Så kommer den där sista månaden. När man måste börja hålla extra koll på sitt sto och ta lite extra hand om henne. Juvret växer, magen växer. Kanske ser man fölsparkar i flankerna? Stoet stånkar och stönar och tycker att livet är allmänt jobbigt. Och man själv är på helspänn efter alla små tecken.

Prinsessan visar både "allt och inget". Hon har fyllt juver, slappa bäckenband, massvis med förvärkar, tappar aptiten och har till och med små, små vaxproppar flera veckor i förväg. Förra året lurade hon mig totalt och jag vakade i veckor innan det var dags! I år hade jag mer is i magen och väntade lite längre innan jag började vaka. De sista 10 dagarna hade jag klockan ställd tre ggr/per natt mest för säkerhets skull, men eftersom jag inte egentligen trodde att det var dags så var det lätt att bar ta en snabb kik på kameran och sen somna om.

De sista 3 dagarna innan fölning hade jag alarmet ställt varje timme. Jag kollade mjölken varje kväll med refraktometer för att få en bättre hint om när det skulle kunna vara dags. I torsdags låg den på 18 vid 22:00 när jag kvällsfodrade och jag tänkte väl att "suck, det blir väl en vaknatt till då". Två dagar tidigare hade den gått upp från 10 till 16 och då tänkte jag att nu är det snart dags! Men sen hände ju inte så mycket mer... Vi hade precis sett klart "I'am Legend" med Will Smith, som gick på tv, och hade väl tänkt gå och lägg oss, när vi ser på kameran att Sessan lägger sig ned på sidan! Eftersom hon inte gärna vill ligga ned som högdräktigt så tänkte vi direkt att nu är det dags!

Snabbt på med ytterkläder och sen gick vi så lugnt vi kunde när kroppen går på högvarv ut i stallet. Sessan hade rest sig igen, men var varm och fuktig och orolig, så vi visste att det var på gång. Bara någon minut efter att vi kommit ut gick vattnet och hon la sig ned igen. Men den här gången med rumpan direkt mot väggen! Den vita fosterhinnan började puta ut, och jag förstod att vi skulle behöva flytta på henne. Vi gick in i boxen och försökte knuffa bort henne från väggen. Det misslyckades förstås totalt, och hon reste sig upp istället. Fosterhinnan drogs in igen, och sen följde några nervösa minuter innan hon la sig ned igen. Jag pratade i telefon med min granne som är en mycket erfaren uppfödare som försäkrade mig om att det var helt normalt. Sen la hon sig ned igen och fosterhinnan blev synlig igen. På instruktion av min granne gick jag fram och kände så jag kunde känna två framben och en nos och gjorde sedan hål på hinnan. Sen var det bara att backa undan och låta naturen ha sin gång. Det hela var över på mindre än en kvart! Klockan 00:13 på midsommarafton föddes vår prinsessa! Ett helt perfekt litet stoföl e. Totilas, u. My Princess (His Highness x Nactus). Jag tror hon blir svart, men hon skulle kunna bli mörkbrun också (pappa och morfar är svarta, men mamma är fux och mormor är brun. Hon själv är rätt gråaktig på benen och i flanken, men bog och hals är kolsvarta. Dom säger att svarta hästar brukar vara musgrå när de föds..). Hon har tre vita sockor och bläs, och ett underbart vackert, nätt litet huvud.

Vi blev kvar i stallet drygt två timmar till. Då hade lilla damen rest på sig och diat, och efterbörden hade släppt och såg hel ut. Vi mjölkade ur några deciliter mjölk och nappade henne innan hon kom upp själv. Värdet på mjölken låg då på 27. Det hade alltså gått upp från 18 till 27 på bara två timmar. Efter det gick vi in och höll ett vakande öga på kameran istället. Jag var så uppskruvad att jag hade inte kunnat sova oavsett! Min man somnade dock som en stock på soffan. Vid 4-tiden började jag också känna mig lite sömnig. Innan jag gick och la mig var jag ute en sista sväng till stallet och kollade så att allt verkade lugnt Det kan ju till exempel vara svårt att se om mamma eller föl är varma och fuktiga (är hon sjöblöt av svett ser jag det ju, men inte om hon "bara" är fuktig), eller andas forcerat bara på kameran. Tecken på att hästen har ont... Tempade mammahäst för säkerhets skull, och gick sen och la mig och sov i två timmar, innan det var dags för morgonfodring.

Dagen efter är det ju lika mycket att hålla reda på! Fölet ska bajsa och kissa och dia och vila lagom mycket... Vi började dagen midsommar-style med jordgubbsfrukost, och sen gick det mesta av midsommaraftonen åt att turas om med fölvaktande och tupplurar... Tur att det var helg för jag var så trött! Min veterinär kom ut en sväng och tittade till både mamma och föl. Man kan ju inte riktigt andas ut förens man har sett att allting fungerar som det ska. Men det har verkligen gått jättebra!

Hon är precis allt jag hade hoppats på! Än så länge har jag mest sett galopp och glädjeskutt. Men de tre-fyra travsteg som hon har bjudit på hitintills lovar gott! Och galoppen är jättefin! Men vad ska hon heta? Pappa är som sagt Totilas, mamma är My Princess, morfar His Highness - och så är hon ju född på Midsommar! Namnet ska ha anknytning till antingen pappa eller mamma och kanske även något med sommar? Hon är ett riktigt litet energiknippe med en härlig kan-själv-attityd och cool personlighet. Rörde inte en min när grannen körde förbi med traktor och besprutningsagregat precis bredvid staketet där hon och mamma stod i hagen...
Gå in på vår Facebook och bomba med förslag!

Vad är det som gör att livet snurrar på så himla fort just den här årstiden? Jag minns att det var samma sak förra året. Fullt ös - medvetslös liksom... Men jag klagar inte! Det är bara roligt när det händer mycket! Det gäller bara att prioritera... Och bloggen är tyvärr en av de saker som ibland får stå tillbaka lite. Men ni kan alltid följa bygget på vår Facebooksida Örstorp Gård AB, och vill ni följa mig och hästarna så gör ni det på Horse and Human's facebooksida!

Jag ville ju skriva ett inlägg om mina intryck från bruksprovet, men sen dess har jag hunnit vara på sitskurs som satt en massa griller i huvudet på mig (som jag också vill skriva om), och så har vi förstås jobbat vidare med bygget! Min duktiga man har skurit ut en tårtbit ur det befintliga betonggolvet där vår avloppsränna till spolspiltan ska gå. Det kommer bli två spolspiltor som kommer vara 2,5 meter breda. Avloppsrännan från GPA Flowsystem kommer vara 5 meter lång och gå i framkant. Ungefär 0,5 meter av den går in i det redan befintliga betonggolvet. Förutom det så har vi anmält Daisy (vår rottweilertik) till mentalbeskrivning (MH) i början av april. Det är ett måste om man vill kunna ta valpar och registrera dem som renrasiga. Och det vore ju ljuvligt med en kull små rottweilers! Finns det något sötare? Det börjar också närma sig fölningstider. Prinsessans föl är beräknad till den 6 maj! Så spännande! Hon har fått sin sista vaccination mot abortvirus, och nu tittar vi på övervakningslösningar för stallet och fölvakter så att vi ska kunna vaka på bästa sätt. Mina föräldrar kommer hit en vecka innan fölning och stannar en vecka efter för att stötta oss trötta fölvakare i vardagen. Så jag hoppas verkligen att hon håller sig till utsatt leveransdatum och inte går alltför mycket över/under tiden...

Titta så fint det blev! Här ska avloppsrännan inpassas.

Men åter till bruksprovet! Jag var bara där på lördagen för att se testryttarna. Jag satt på SWB-läktaren med hörsnäcka i öronen. Det var min tränare Kerstin Andre som var ansvarig för läktarbedömningen. ASVH ordnar alltid läktarbedömning på Falsterbo/bruksprovet/breeders. Det är förstås främst för uppfödare, men för en väldigt överkomlig peng kan vem som helst få låna en öronsnäcka och vara med. Att lyssna på Kerstin (och speciellt i år då det var ett tyst bruksprov) var som en liten mini-klinik. Väldigt intressant att få ta del av hennes tränade öga och stora erfarenhetsbank. Vi fick njuta av många fina hästar, och dagens stjärna var definitivt Ironman H som också blev bruksprovvinnare i dressyren. Han var dagens mest kompletta hingst. Dragon Welt (som på breeders förra året charmade ingen mindre än Charlotte Dujardin), var testryttarnas favorit. Han fick kanske till och med en lite väl tuff testridning då ingen av testryttarna verkade vilja kliva av... Vill man ha en snäll och positiv avkomma med arbetsvilja deluxe så ska man välja Dragon Welt till sitt sto. Han är dock lite, lite lång i ryggen så har man ett sto med lång rygg ska man kanske välja en annan hingst. Jag förstår inte riktigt poängen med att ha ett tyst bruksprov? Vem som helst kan ju gå in och läsa testryttarnas omdömen och poäng på ASVH nu i efterhand. Så vem är det man skyddar? Eller vill man undvika alltför mycket publik med allt vad det innebär? Om målet var att undvika utomstående spekulationer så har man ju misslyckats. Det är ett problem som aldrig kan lösas genom att man stänger dörrar. Vi måste snarare öppna upp dörrar, och visa att vi kan stå för det vi gör. Om målet är att skydda de unga hingstarna från publik och onödig stress, så får man kanske bygga om hela bruksprovet istället. Varför ska det vara ett publikevenemang? Hingstarna visas ju upp för uppfödarna hemma på sina stationer efter bruksprovet ändå. 

Trots så många fina hästar så var det ingen som jag blev sådär riktigt tokkär i. Den stora behållningen för mig var istället att få njuta av testryttarnas fina ridning, och speciellt då Eva Möller. Även om Theo Hansen förstås inte är precis bortkommen på en hästrygg... Två helt olika ridstilar som passade de olika hästarna olika bra. I allmänhet kan man väl säga att Eva red hästarna lite mjukare, lite mer framåt och snäppet lägre. Theo satte lite mer press, ville ha något kortare ram och ett mer kontrollerat uttryck hos hästarna. Vissa hästar blommade upp under Evas mjuka ridning och andra behövde mer stöd och gick som klockor med Theo i sadeln. Eftersom jag själv tillhör gruppen lite mindre ryttarinnor är det alltid extra trevligt att se en duktig sådan i farten. Det inger alltid hopp om att det går att bli sådär riktigt fantastisk i sadeln, även när man är begåvad med normallånga ben...

Så hur tänker jag då när jag ska välja hingst till mitt sto? Jo, jag vill gärna se att hingsten själv har presterat på tävling och /eller lämnat flertalet avkommor som har det. Det viktigaste är ju inte hur hingsten själv för sig - utan vad han lämnar till sina avkommor! Och hur ska man veta det om man inte sett ett par generationer? Jag använder alltså inte någon av de nyexaminerade hingstarna, även om det ibland är VÄLDIGT lockande! Dom är ju nya och spännande och liksom oförstörda. Samtidigt så måste man som professionell uppfödare välja en hingst som "säljer". Som får folk att tänka Wow! redan på pappret. Och sist men absolut inte minst så måste jag välja en hingst som passar och kompletterar mitt sto! Det är kanske det allra, allra viktigaste. Och så bör man fråga sig för vem det är man avlar. Många uppfödare avlar på sitt eget sto, med målet att själva rida avkomman i lätta och kanske msv-klasser. Kanske ska man då inte välja den mest elektriska och känsligaste av hingstarna? Ett bra psyke och stabila gångarter kommer man mycket längre med! 

Det där sista är inte helt enkelt eftersom vi i dagsläget inte vet om/vilka ston vi kommer ha i år. Vi är fortfarande ute efter att låna ett till två ston till för kommande säsong. Jag har väldigt höga krav på "mina" ston. De ska ha bra stam, och själva presterat bra på unghästtester eller (dressyr)tävling på minst msv nivå. De får gärna haft föl tidigare (inget måste), men inga kända komplikationer. Har du ett sto som passar beskrivningen som du kan tänka dig att låna ut så får du gärna höra av dig till oss på marie@horseandhuman.com!

Prinsessan och Doriz i sommarhagen 2016.

Hej på er! Vi har haft en väldigt produktiv och trevlig helg med svärföräldrarna på gården. Det är "äntligen" plusgrader så vi har kunnat gjuta de sista två små socklarna. Ordet äntligen får stå inom parantes, för även om det är bra ur en byggsynpunkt så hade jag nog egentligen föredragit de minusgrader och krispiga solsken som vi fick njuta av förra helgen. Som det ser ut nu har det varit jämngrått sen i fredags och idag har det regnat hela dagen. Hagarna är leriga och gräsvägarna sumpiga, och det skvoshar under galoscherna när man går över gräset på tomten. Blä! Längtar efter torra vägar och solsken!

Men lite solsken har jag i mitt hjärta och det är för att min fina Ferdinand är på G igen, och känns jättefin! Han har en hospital-plate på vänsterbak, som jag kan öppna för att göra rent och byta ut gipset. Han är så fantastisk. Står alltid snällt och tålmodigt när man fixar med honom, och är så fin att rida trots att han stått på box och borde vara både frustrerad och stel.

Men hur som helst... Plusgraderna gjorde att vi tog en liten paus i grävandet (det har förresten stått på paus mer eller mindre hela veckan eftersom min man varit iväg med jobbet nu igen). Jag har haft massor av bokföring att fixa inför momsdeklarationen. Den ska vara inne i slutet av fabruari, men min revisor är bortrest denna veckan, så det var tvunget att vara klart redan förra veckan. Men sjukt skönt att ha det klart!
Så i helgen har vi alltså gjort dom sista två små gjutningarna som vi förberedde mer eller mindre innan jul, men som det sen dess varit för kallt för att faktiskt gjuta. Vid det här laget vet ni hur vi gör när vi gjuter så jag kommer inte gå in på det. Om ni vill ha mer ingående information så kan ni söka bland de gamla inläggen! Där finns flera detaljerade beskrivningar. 

Så i kommande veckan ska vi försöka hinna med att gräva så mycket som bara möjligt. På onsdag/torsdag nånting kan vi ta bort gjutformen, och sen kan vi äntligen gräva ut runt den bakre ytterdörren. Och sen är det inte mycket kvar! Om vi är lite flitiga i veckan så skulle vi faktiskt kunna vara klara med grävandet om bara någon vecka. Men det vågar jag knappt säga högt för mina tidsberäkningar brukar alltid gå åt skogen. Sen kommer vi behöva lägga lite tid på att gräva där avloppet ska gå, det tar säkert minst 2-3 dagar bara det...

Något annat som jag verkligen ser fram emot är årets bruksprov med efterföljande hingstvisningar! Jag tänkte vara på plats på lördagen för SWB's läktarbedömning, mer än så hinner jag nog inte. Det är bara två och en halv månad kvar till Prinsessan ska föla! Hon är ett av få ston som är dräktiga med Luxus CML i år och vi är så spända på att se resultatet!

Ja, som ni hör har vi mycket på G just nu. Fortsätt följa bloggen och kolla gärna in vår facebooksida Örstorp Gård AB för löpande uppdateringar!

Igår sa vi farväl till Doriz. Det känns lite sorgligt och jag är lite ledsen både för min egen del och för Prinsessan som saknar sin kompis. Doriz är en tillgång i varje stall eftersom hon är en så väldigt bra ledarhäst. En matriark. Stark, rättvis, lugn och social. Hon är perfekt i vilken liten flock som helst! Och säkert en fantastisk mamma! Men det får vi tyvärr aldrig veta. Hon har ju som ni vet inte tagit sig med Firenze som vi betäckt med i år, trots väldigt tappra försök både från vår och seminstationens sida.

Prinsessan + Doriz = Sant!

Att ha ett sto med komplikationer som inte vill ta sig är dyrt! Väldigt dyrt! Jag hade faktiskt inte i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att vi skulle behöva lägga så mycket pengar och sen inte ens få något föl. Men sånt är livet. Jag brukar ju säga att avla är som att spela poker. En del tur och en del skicklighet. Det är ju ingen slump att samma uppfödare år efter år får högt bedömda fölungar och unghästar som visar sig väl på unghästtester. Men sen finns det även ett mått av tur (eller ska man kanske säga otur?) som spelar in och man kan aldrig vara riktigt säker på hur slutresultatet kommer bli. Jag har i alla fall lärt mig väldigt mycket på vägen. Att skicka hem Doriz har inte varit ett helt lätt beslut. Men som hästföretagare har man redan så många hinder (dyrt, tungt, tidskrävande osv), så det gäller ju att ge sig själv så bra odds som man bara möjligtvis kan för att lyckas. Och då är ett sto med risk för komplikationer som har svårt att ta sig helt enkelt ett för osäkert kort för att man ska kunna satsa. Det finns dock ingen bitterhet! Jag hoppas verkligen att jag har fel och att "Doran" tar sig nästa år. Och att vi får se många fina Doriz-bäbisar i framtiden! Jag vet i alla fall att hon har de allra bästa förutsättningarna hemma hos sin ägare som är en fantastisk häst- och djurmänniska. Stort lycka till i framtiden Doriz och Marie!

PS. På gården jobbar vi förstås på som vanligt... Bilder från veckans/helgens arbete finns som vanligt på vår facebooksida. Mer om det i nästa inlägg!

Hejdå Doriz och varmt lycka till! Du är redan saknad!

Vi ska bli mamma! Eller... Ok då, Prinsessan ska bli mamma. Vi var på 16 dygnskontroll på Saxtorps Hästklinik i torsdags och jodå! Där fanns minsann en fosterblåsa så insemineringen hade tagit sig på första försöket! Jag känner mig redan som en stolt förälder! Nästa besök blir för 30 dagarskoll om två veckor. Sessan var supersnäll att köra med och stod jättefint i transporten och uppförde sig verkligen exemplariskt på kliniken.

Här är "hen"! Vår blivande stjärna i fosterstadie :)

Tyvärr går det inte lika bra med Doriz. Hon har inte velat släppa ägget i sin första brunst (det är hennes tredje brunst i år, men första som vi inseminerar på). Till en början inseminerade vi flera gånger i hopp om att ägget skulle släppa. Men till slut så gav vi upp på det, och nu har målet istället varit att få detta ägget att släppa så vi kan spruta in henne i ny brunst och inseminera igen. Men det har verkligen varit extremt envist. Sist de kollade henne var ägget 12(!!)cm och normalt är att det släpper runt 5-6cm... Så det är enormt och mjukt och väldigt redo att släppa! Kom igen nu Doriz!

I övrigt har vi haft en rätt lugn helg med lite midsommarfirande, lite återhämtning (en hel del fotbolls EM), lite planering och lite arbete. Jag börjar känna mig lite stressad för jag börjar inse hur extremt mycket jag har kvar att fixa innan vi kan börja bygga, men det är inte mycket att göra åt saken. Det är så många beslut som är beroende av varandra. Så innan jag vet X kan jag inte bestämma Y osv. Jag tror jag får låsa in mig på kontoret nästa vecka...

Vi har haft helknasigt väder den här helgen med extrem värme och påföljande åsk- och blixtoväder som kan ha varit det värsta jag har sett i hela mitt liv! När jag var ute vid 22:30 i torsdags och matade hästarna så blinkade det konstant borta över Billeberga, och åskan mullrade oavbrutet i fjärran. Naturen är mäktig! Så med tanke på både blixt och dunder och baby-lycka kom jag och tänka på den här lilla gulliga kortfilmen från Pixar. Visst blir man lite glad av den även när åskan går? 

Hej på er! Fredag igen och jag (Marie) är tillbaka bakom tangentbordet. Den här senaste veckan är det vårt avelsarbete och allt vad det innebär som stått i centrum. Jag hade ett mycket givande samtal med SWBs rådgivare i förra veckan som faktiskt gjorde att jag till äntligen kunde ta ett slutgiltigt beslut angående hingst till Doriz! Vi börjar ju komma rätt sent in i säsongen, så det var verkligen på tiden.

Valet föll på Firenze 1174. Han är efter Florestan I, och på mödernet hittar vi Donnerhall-blodet som jag verkligen velat ha med eftersom hon lämnat så fint på Donnerhall-blod (hon har tidigare fått föl efter Don Primero och Don Romantic). Dessutom har han mycket fullblod på både sidor och ger därför lätta, moderna, långbenta och ädla avkommor. Perfekt för Doriz! Han finns dessutom på färsk semin på Stall Fjälkinge här i Skåne och har haft väldigt bra dräktighets-procent. Enligt avelsrådgivaren var han lite spänd på sitt bruksprov och fick därför lite sämre omdöme och föll lite "under radarn" för många uppfödare. Men trots att han av den anledningen kanske inte fått de allra bästa stona (förlåt alla som betäckt med Firenze innan - det här är förstås en grov generalisering), så har hans avkommor varit väldigt fina och fått bra på sina 3-års tester mm. Jag har också pratat med en ryttare som red honom tidigare och hon bekräftar hans fina ridbarhet. Han är även godkänd i Hannover och har varit och betäckt i Tyskland ett par år. Men nu är han alltså tillbaka i Sverige, och ska förhoppningsvis snart ha en ny avkomma på G!

Här är en film på Firenze riden av Sofie Lexner när de vinner hingstklassen på Flyinge 2014.

Prinsessan ska betäckas med Luxus CML. Också det Florestan-blod, men här som farfar eftersom Luxus själv är efter Florencio I. Det är helt och hållet slump att det blivit så. Florestan-blodet är inget som jag har jättemycket erfarenhet av sen tidigare, men han har ju trots allt legat i top 10 på WBFSH's lista över världens bästa dressyrförärvare sedan 2009. Ofta i top 3! Så det känns som ett tryggt val. Som jag skrivit tidigare vill jag gärna satsa på "säkra kort" (så säkert som det nu kan bli när man pysslar med avel). Med det menar jag att jag undviker alltför unga hingstar som ännu inte hunnit få något BLUP och/eller hunnit visa upp sig i svår-klass. Luxus blir ett litet undantag, men eftersom jag känner hans ägare och ryttarinna så känner jag att jag har tillräckligt med information för att vara trygg med mitt val. Jag ville som sagt ha en hingst med mycket bra psyke och ridbarhet. Det har varit prio ett. Sen vill jag förstås ha mycket gång, och gärna lite extra frambenssprattel eftersom hon visat att hon själv lämnar mycket fina bakben. Jag ville inte ha en alltför stor, ädel eller långbent hingst, eftersom hon själv är både ädel och långbent och för mycket av det goda kan som ni vet bli....för mycket. Jag tror Luxus blir perfekt, och dessutom finns han också på färsk semin här i Skåne på Tranberga seminstation.

Och här en liten, relativt nytagen film på Luxus CML.

När man ska ta föl så tycker jag att man ska börja med att fråga sig vad man vill förbättra hos sitt sto. Och då bör man också tänkta lite på vad man vill ha avkomman till. Ska den säljas som sporthäst eller ska det bli din egen privatahäst för kanske max msv-klass? Om det är du själv som ska rida den ska man kanske ta en funderare på vad man klarar av och gillar för typ av hästar? Ett bra psyke ska kanske premieras före flashiga gångarter? Steg nummer två är att hitta hingstar som passar de kriterierna, men tänk på att hur en hingst ser ut/rör sig/beter sig själv är inte samma sak som vad han lämnar efter sig! Titta på avkommorna och vad de har fått för bedömningar och vad de presterat. Ska du sälja avkomman ska man kanske tänka på att försöka hitta en kommersiellt attraktiv stam också. Vissa hingstar är kända för att ge skarpa avkommor och kan därför vara mer svårsålda. En okänd hingst kanske ger en jättefin avkomma, men det kommer inte att skapa intresse redan på pappret. I slutändan är det förstås individen som betyder något, men ska man tänka som en buissnesswoman måste man ligga steget före och vara smart. Nästa fråga man måste ställa sig är lite mer praktiskt lagd. Vill jag använda färsk eller fryst semin? Detta beror mycket på stoet och om hon har haft lätt för att ta sig eller inte. Om man väldigt gärna vill ha en hingst som bara finns på fryst så kan man förstås chansa och inseminera vid ett par brunstar. Tar det sig inte kan man ha en back-up-plan med en hingst som finns på färsk semin och har hög dräktighet. Detta kan dock bli ett dyrt alternativ eftersom du får betala för två hingstar (beställer man fryst från utlandet betalar man ofta en klumpsumma och har ingen rabatt eller dylikt för nästa år).

Nu väntar jag bara med spänning på att de ska komma i brunst igen så vi kan köra iväg till betäckningsstationen. Det borde ske vilken dag som helst eftersom de blev superbrunstiga i början av maj när de först kom hit till gården. Vanligtvis brunstar de med ca 3 veckors mellanrum. Men dom får gärna vänta tills på tisdag för då är mina föräldrar här och kan hålla ställningarna på gården medan jag kör iväg. Håll tummarna nu för brunstiga ston och lyckade insemineringar!

Fredagsmys med tjejerna i hagen!

Vilken helg vi har haft! Från vintertäcken med hals till sommar/flugtäcke på två dagar! Väderomslag deluxe! I helgen har vi inte haft ETT stort projekt att ägna oss åt, utan ca 150 stycken små. Känns det som i alla fall...

Jag började lördagsmorgonen med att skriva ett jättebra inlägg om hur det gick till när vi anlade ridbanan förra veckan. Ibland blir man sådär extra nöjd med ett inlägg. Det blir precis lagom långt, informativt och roligt med några oväntade formuleringar och/eller twister. Tyvärr skrev jag det på paddan och i precis samma sekund som jag skulle trycka på "spara och publicera" så blev skärmen svart! Batteriet dog och trots att jag sprang och kopplade i batterisladden på en gång så hade jag loggats ut och inlägget var borta. Nooooooooo! Ville bara att världen skulle veta att det en gång fanns ett jättebra blogginlägg om en ridbana som aldrig kommer att få se dagens ljus.....

Kände mig lite nedstämd efter sagda fiasko, men hade som tur var inte tid att tänka så mycket på det, eftersom min svärfar var på ingång efter att ha kallats in för att hjälpa oss färdigställa allt som behövde göras innan vi kunde känna oss redo får att ta emot "våra" två nya avelsston som kom i helgen! Egentligen bara småsaker, men eftersom vi också skulle ha Valborgsfest på kvällen så hade vi en rätt fulltecknad dag framför oss. Handla, städa, laga potatissallad till 18 personer (inkl barn), klippa gräsmattan, fixa boxen som Prinsessan skulle stå i över natten, köra upp ris till eldgropen, sätta upp grindar till beteshagen, gräva ned elkabel, byta elaggregat och koppla på elen.

Till slut fick vi ändå ihop en liten brasa! Valborg firades med korvgrillning, potatissallad och marshmellows i goda vänners lag.

Stort Tack till Marilla Hästtaxi som såg till att My Princess kom säkert hela vägen från Uppsala till Örstorp!

Prinsessans dag började redan klockan 8:00 på morgonen då hon blev upphämtad av Team Marilla Hästtaxi vid sitt hem i Uppsala, och slutade vid 17:30 ungefär då hon anlände här hemma på gården. Resan verkar ha gått alldeles utmärkt, och hon klev helt obrydd ur lastbilen och in i stallet och började äta. Mina två grabbar var betydligt stimmigare över att ha fått en ny, snygg boxgranne...Domingo har stått och spanat ner mot beteshagen med spetsade öronen hela dagen idag!

Domingo spanar efter tjejerna...

På söndagen hade vi en nästan lika fullpackad dag framför oss! Då skulle vi förutom att städa upp efter festen, även inviga ridbanan, byta däck på transporten, hämta upp Doriz ("vårt" andra avelssto) hos sin fodervärd, släppa ihop hästar, visa en saluhäst för kund, ta in nytt hösilage och allt annat som man ska göra när man bor på gård... Lite lätt slutpumpade landade vi i soffan nån gång vid 20-tiden (inte illa när man bor på landet), och kunde avsluta helgen med lite gammalt hederligt chips-o-dipp-mys.

Gräshage på dagen....

Allt som allt en mycket bra helg även om den innehöll ett par stressmoment. Stona verkar trivas jättebra med varandra! Eller - dom bryr sig knappt om varandra. Dom bara äter! För att de inte ska få fång eller kolik nu i början kommer de få gå i grushage om nätterna och gräs på dagarna. Innan dom kom har dom haft lite, lite gräs i sin hage, eller betats vid hand så dom är lite invanda redan.

Grushage på natten...

Jag har som sagt också ridit på min ridbana! Wohoo! Vilken känsla! Det är dessutom så himla vackert just nu med allt grönt på marken och träden, och solen som glittrar i bäcken. Som jag trodde så är den fortfarande lite lös att rida på, men det kommer att bli jättebra det vet jag. Det är lustigt hur olika underlag påverkar olika hästar. Jag har inte tänkt på det så tydligt innan. Men för Domingo som har en långt steg med mycket naturligt schvung, var det här mjuka underlaget som en dröm att rida på. Han tassade fram som en ljudlös panter. För Ferdinand, som är mycket, mycket kvickare i steget och som ibland blir lite spänd och spretig så var det inte alls lika bra eftersom det flyttade sig för lätt och inte riktigt gav det fäste som han behöver just nu. Men det kommer absolut att bli bra för honom också! Det hemliga receptet är att vattna och sladda och vattna och sladda och sen vattna och sladda lite till!

Jag och Ferdinand inviger ridbanan i det strålande fina Maj-vädret!