Hej på er! Här kommer en snabb liten uppdatering, medan jag dricker mitt morgonte. Ferdinand tackar för alla krya-på-sig hälsningar! Vi var på återbesök i torsdags och det ser väl så bra ut som man hade kunnat tro och hoppas. Han står fortfarande med hovbandage och boxvila. Han fick klartecken att gå ut om det är torrt och fint. Det har det inte varit.. Men det ska bli minusgrader i veckan vilket är bra för hans fötter, men tråkigt på ungefär alla andra sätt och vis. Det är fortfarande för kallt för att gjuta...

Det har varit en rätt så fulltecknad vecka. Min man har varit i Stockholm med jobbet, så jag var ensam på gården. Det gör att det inte har byggts så mycket. Jag har besiktigat släpet som gick igenom, haft hovslagare och tagit hand om sjuklingen mm mm. Men vi har varit desto flitigare i helgen! Vi har grävt en massa både fredag, lördag, söndag. Och som om inte det vore nog så har vi gjort en konvalescenthage till Ferdinand. Mer om den i nästa inlägg! Men nu till våran utgrävning! Det börjar nämligen se ut som något som skulle kunna bli ett golv (istället för ett gropigt månlandskap, som det varit i några månader nu). Det känns som om vi jobbat med detta i evigheter nu! Men det beror mest på att det dykt upp annat som vi behövt prioritera, tittar man på antalet "gräv-timmar" så är det inte så mycket.

Vårt golv kommer att bestå av 15cm makadam, och ovanpå det 10cm betong, allt enligt Jordbruksverkets rekommenderar. I betongen ska det förstås också vara ett 8mm armeringsnät. Armeringen och allt annat som skulle kunna bli strömförande i kontakt med ett djur måste vara jordat. Under det område som ska bli foderkammare, förråd och tvättrum kommer vi även lägga 10cm frigolit som isolering. Det är inte nödvändigt att isolera, men jag tänker att det kan inte skada, eftersom det ska vara (åtminstone delvis) uppvärmda utrymmen. Frigoliten är inte dyr så det kan det vara värt. Men det innebär att vi i denna del måste gräva 10cm djupare för att få samma nivå på alltihop när det blir dags att gjuta. Vi kommer också lägga avloppsrör som ska gå från spolspiltan och tvättrummet. Så det gäller att redan nu tänka ut vart tvättmaskinen ska stå... Under rören behöver det inte vara makadam, så vi behöver inte gräva djupare för dem, utan de kan ligga i makadamen. Men det är viktigt att de ligger stabilt så att de inte flyttar på sig när man börjar hälla betongen!

I stallgången kommer vi sen att ha en gummimatta. Den minskar både halkrisken och håller nere ljudnivån, och dessutom minskar den slitaget på betongen. Jag var väldigt sugen på en stenlagd stallgång. Det är ju så snyggt!!! Men jag blev nedröstad... Dels för att det kan bli svårt att få det tillräckligt jämt och bra så att det inte blir några stenar som ligger och glappar, och dels så blir det svårare att hålla rent mellan alla små springor som blir mellan stenarna. Ett tag var jag också inne på så kallade gummistenar, men för mig är det oerhört viktigt att stallet är lättjobbat. Och jag tror att gummistenarna är svårare att sopa och hålla rena än betong/gummimattan. Gummimattan är i jämförelse väldigt slät, gummistenarna är liksom matta och ytan är lite skrovlig. Det hade också inneburit att vi blivit tvungna att göra om även den del av golvet som redan är gjutet. Vilket förstås hade inneburit att det gått åt mer tid, jobb och pengar... Jag vet att många är förtjusta i spån i stallgången, men jag känner att det lätt kan bli dammigt. Dessutom ger det mer jobb för mig och personal med spån som ska mockas bort och fyllas på, och så måste man ju köpa in spånet! Vilket ger ytterligare en löpande kostnad - och att driva stall är faktiskt tillräckligt dyrt redan som det är! Så nej, det blir ett klassisk betonggolv, och det blir jättebra!

Någon vecka till med grävning och sen kommer vi vara redo för makadamen! Jippi!

Getting there! Här kommer det bli tre rum (foderkammare/förråd/tvättrum). Fler bilder och löpande uppdateringar hittar ni på vår Facebooksida: Örstorp Gård AB! Gilla oss gärna!

Brrrr....! Jag skriver till er från ett kallt och blåsigt Skåne. Vi har haft vinterjackor, vantar och mössor på oss sedan någon gång i slutet av förra veckan! Men imorgon ska det visst sluta blåsa och bli lite vårlikt igen. Inte en dag för tidigt om du frågar mig!

I helgen fick vi massor av bra saker som jag väljer att gruppera under namnet "vårstädning" eller kanske ska man kalla det "vårinventering" gjorda? Vad är det med våren som gör att man per automatik plötsligt vill putsa fönster och sopa ned spindelväv? Så är det i alla fall för mig. Plötsligt drabbas jag av en icke-försumbar städlust som lyser med sin frånvaro hela vintern. Nåväl - man får mycket gjort i alla fall! Förutom att städa har vi släpat bort ris som blåst- eller kapats ned. Min granne har en hittat en aktör som kommer ut med en griparm och flismaskin och flisar både ris och hela stockar på plats - gratis (mot att han får flisen förstås)! Så jag passade på att fråga om han inte ville ha vårt ris också - och det ville han gärna. Så då blev vi av med det! Men ingen fara - vi har fortfarande massor av ris kvar att bränna på Valborg, om någon nu oroade sig för den saken....

En annan del i "vårinventeringen" var att se över hagarna. Vi har tryckt ned hörnstolparna lite extra med lastaren, så att de verkligen sitter. Och gått över de andra stolparna för att se om det är någon som tryckts upp av tjälen som behövde tryckas till lite. Vi har också spänt trådarna och kollat över isolatorerna. Fler stängseltips hittar ni på Djurgårdens Ridsport & Stängsels här.
  

En sådan här manick kostar inte många kronor, men sparar mycket tid och kraft när man ska sätta upp många isolatorer!
  
Mina föräldrar (som kom i lördags kväll) har ägnat delar av tiden till att sätta upp isolatorer på det som ska bli de nya hagarna (beteshagen där stona ska gå och den nya rasthagen). Jag hittade en liten manick som man fäster på skruvdragaren och sedan drar i isolatorerna med - lätt som en plätt! Den kostade 27kr och känns som en väl värd investering när man har många isolatorer att sätta upp...
  

  
Förutom det så har vi också hunnit färdigt med "projekt-grov-utpytsning-av-bärlagret". Nu väntar jag med spänning på att det ska bli torsdag för då kommer en entreprenör som ska hyvla till bärlagret så att det blir helt jämt - och sedan pytsa ut och jämna till även nästa lager som kommer att bestå av 10cm stenmjöl 0-5. Det hela kräver en hel del koordinatin mellan entreprenör och grusföretag (och eftersom jag betalar entreprenören per timme så vill jag ju inte att han ska stå sysslolös. Samtidigt får det inte komma för mycket grus på en gång för lastbilarna är för tunga för att köra över dräneringsrören och allt grus måste därför tippas i början av banan). Jag har därför ringt runt en massa samtal för att koordinera det hela. Mellan kl 07:00 och 07:30 kommer entreprenören. Vid 11-12 tiden bör han vara redo för första lasset stenmjöl som ska vara på ca 37 ton med lastväxlare. Dock kan det ta mindre/längre tid lite beroende på kvalitén på vårt underarbete(...) så jag får ha gruskillarna på stand-by ifall något ändras i planen... Börjar verkligen känns mig som en riktig projektledare på hög nivå. Om den här dressyrgrejen går åt skogen kan jag ta jobb på en byggfirma! Haha!
  

Så här ser ridbanan ut just nu efter vår grovutpytsning med lastaren och några varv med släpan.
  
Ett bra tips som jag fick av entreprenören var att alltid räkna lite extra när man beställer grus. Han menade att när gruset packas så "tar det mindre plats" (verkar ju logiskt). Och vill man då ha ett lager på till exempel 10 cm så får man räkna på ett lager som är kanske 11-12 cm i opackat tillstånd. i mitt fall innebär det att jag får beställa 150 ton stenmjöl istället för 126 ton. Han tyckte inte heller att man ska behöva packa det extra med en padda eller vält eftersom det packas naturligt när man kör över det med maskin och hyvel. Och även om man vill ha en fast bana - så ska den ju inte vara för hård - då tappar den sina dränerande egenskaper kan i värsta fall bli så hård att den inte känns bra att rida på.
  
Vi har också hunnit påbörja "projekt-dränering-av-markerna". Dvs börjat gräva ett öppet dike som skall gå hela vägen längs markgränsen mellan vår och grannens mark - och sedan dras rätt ned i bäcken. Vi hann väl gräva en 50 meter av de 150 meter som ska grävas (med grävarmen på lastaren förstås - ett sådant jobb gör man inte för hand!!), och ska fortsätta med det nästa helg. Min man är ledig på fredag så vi borde hinna klart med hela diket. På lördag ska vi gå och se Apassionata i Malmö. Det ska också bli kul!
  

     
Min man gräver dike. Det blir ett smalt, ca 50 cm djupt öppet dike, som ska gå längst hela "tomtgränsen".
  
Igår var jag iväg och tränade med Domingo igen! Min tränare sa att det citat "Var som att bläddra i en ridhandbok" att se oss tillsammans. Och menade att det verkligen har lossnat för oss sedan han såg oss sist (alltså förra sommaren - inte för två veckor sedan). Jag tar det som en komplimang! Vi jobbade bland annat med samling, steglängd och kadens, och fick vid ett par tillfällen till en helt underbar början-till-passage-liknande trav, och så fick vi bra hjälp med slutorna! Jag vet att jag är lite tjatig - men jag är så vansinnigt glad för mina fina hästar just nu!
  
Och nu ropar pappa att maten är klar (en STOR lyx med att ha sina föräldrar på besök är att man kan få maten serverad och klar)! Så klart slut för den här gången, jag ska försöka uppdatera snart igen så ni inte missar några av framstegen med ridbanan och allting annat som händer på gården just nu!
  

Ännu en milstolpe avklarad på gården! Alla dräneringsrören är på plats på ridbanan och vi har börjat sprida ut bärlagret! Hade det inte varit för att vi fick soppatorsk på lastaren på söndagskvällen hade vi varit mer eller mindre klara med åtminstone "grovutpytsningen" av bärlagret - eller vad vi nu ska kalla det. Arbetet med att gräva rännor,  lägga rör och täcka över gick till precis som förra helgen. Ni kan läsa en mer detaljerad beskrivning i förra inlägget.

Flitiga familjen! Sista röret på plats och nu blir det fikapaus!
  
Men det återstår med andra ord en hel del jobb innan vi har en helt slät yta att jobba med. Och från och med nu är det helt 100 % slätt som gäller. Inga gropar, hålor, sänkor, kullar eller toppar är ok. Det måste vara jämnt och slätt över precis hela banan om man vill att den ska ha samma ridegenskaper vart man än befinner sig på den - och det vill man ju! Därför håller jag så smått på att ta in offerter på vad det hade kostat att hyvla till bärlagret och sedan lägga ut mellanlagret som kommer bestå av stenmjöl. Jag tror nog att vi kan få det helt slätt själva också, men det kommer att ta oss betydligt mer tid och dessutom måste vi antagligen hyra in en bättre (dvs mindre, modernare, lite mer finkänslig) maskin än vad vi har att jobba med i dagsläget. Och då är det kanske värt att ta in en entreprenör? Det går snabbare och blir (förhoppningsvis) garanterat bra. Men det beror förstås helt del på priset... Det hade varit väldigt skönt att få det gjort. Vi har så många andra projekt som behöver tid just nu. 

En "grovutpytsning av bärlagret är klart. Men det liknar mer ett månlandsskap än en ridbana....
  
"Projekt avel" rullar vidare. Jag var på Gränbos hingstvisning i lördags och fick bland annat hälsa på Domingos pappa "Kung Gränsbo", eller Bocelli som han också kallas. Fick också njuta av Domingos namne Heston for U (från samma stuteri som min D), som verkligen hade utvecklats  fantastiskt sen jag såg honom sist. En riktig wow-häst för framtiden. Han hade blivit så mycket lättare i fronten utan att tappa sina fina bakben, och verkar dessutom ha ett riktigt toppenpsyke. I like! Stona kommer den 30/4 och 1/5 och vi har fortfarande en del saker att förbereda på gården innan vi är redo för dem. Men på lördag kommer mina föräldrar ned och stannar en dryg vecka och hjälper till lite. Så vi ligger bra till i planeringen. 

Rabatten börjar bli grön och fin igen. Påskliljorna är visserligen någon vecka sena - men så vackra i solen!
  
Just nu är vi i en sån där härlig tid på året då allting börjar växa och bli grönt igen. Jag njuter mer eller mindre varje dag av någon ny knopp eller blomma som slagit ut. Det kan vara ett tecken på att jag börjar bli gammal... Jag vet inte, men fint är det! "Tyvärr" innebär det också att "Projekt trädgård" börjar göra sig påmint. Det är framförallt gräsmattan som behöver kärlek i form av gödsel och mossbekämpning, men också ogräs som växer på gårdsplanen, potatis och fröer som ska planteras, björnbärsbuskar som ska beskäras och en oändlig mängd kvistar och grenar som blåst ned under höst/vinterstormarna som behöver samlas upp och brännas mm. Det blir ett rejält majbål här på Örstorp i månadsskiftet... 

En av våra många "små" rishögar som skall brännas upp...
  
Igår var jag och tränade för Kerstin med Ferdinand. Han börjar bli så fin! Det är så vansinnigt roligt att rida just nu och jag är så himla glad och tacksam och stolt över mina fina hästar! Det börjar kännas som att det snart är dags för tävlingsdebut för Ferdi, jag vet bara inte riktigt hur det ska hinnas med. "Projekt tävla" ligger inte jättehögt på prioriteringslistan. Men det hade varit bra övning för honom att komma ut lite så jag får kanske ta mig kragen och bara se till att komma iväg! 

Min söta lilla häst var trött på onsdagmorgonen.

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

I helgen har vi "äntligen" börjat lägga ner dräneringsrören på ridbanan! Jag skriver "äntligen" inom citationstecken för det är inte det roligaste arbete man kan ägna sina helger åt, men det är skönt att få det gjort eftersom det är det sista riktigt tidskrävande och jobbiga steget med att anlägga min ridbana (alltså inte det sista steget, men allting efter detta är såååå mycket enklare). Som ni sett tidigare i bloggen har mitt bärlager redan legat och väntat på oss ett par veckors tid, medan vi varit upptagna med andra projekt, men i helgen fick det alltså komma till nytta.

De av er som har följt bloggen vet att vi redan har grävt dräneringsdiken på ridbanan med lastaren - flera gånger till och med! Första gången gjorde vi det för vi trodde det var rätt läge att göra det innan vi byggde staketet runt banan. Sedan insåg vi att vi måste lägga på mer fyllnadsmaterial och att vi inte vill ha rören under detta så då fick vi fylla igen dem igen. Sen insåg vi det vi redan visste - att dräneringen är för dålig på banan - och att om vi ska få den i tillräckligt bra skick för att kunna köra på med maskiner och lastbilar så måste vi hjälpa dräneringen på traven, så då grävde vi om dom igen - fullt medvetna om att de skulle komma att bli förstörda vid nästkommande grusleverans. Sagt och gjort.

Men nu är det alltså dags! Nu ska det läggas i rör som ska täckas över med tvättad bergkross och sen ska bärlagret bestående av 15 cm bergkross 0-32 (0-32 står för storleken på stenen där 0 mm är de minsta och 32 mm de största). Man använder normalt 0-30 eller 0-32 som bärlager på en ridbana mest beroende på vad som finns tillgängligt i trakterna eftersom det är tungt och dyrt att frakta långa sträckor. Till min bana som är 20*42 m kommer det att gå åt 150 ton bergkross! Det motsvarar 10 stycken rediga grushögar.

Vi kommer att lägga dräneringsrör på tvären över banan med ca 6-7 meters mellanrum. Det blir lite olika eftersom vi måste anpassa oss lite efter naturen så att inte rören hamnar precis vid något av de stora träden som ramar in banan. Men det gör ingenting. Här är det inte lika viktigt med millimeterpassning som det var när vi t.ex. skulle gjuta plintarna till staketet. Det kommer bli 6 rör, och så det som vi redan grävt ned framför ridbanan för att samla upp vattnet som kommer rinnandes från gårdsplanen ned för vägen (mer om det arbetet kan ni läsa bland annat här och här).

Vi har redan lagt ned och täckt två hela rör samt två tredjedelar av rör nummer tre. Alltså två och en tredjedel kvar till nästa helg. Sen kan vi börja skyffla ut bärlagret med lastaren!

Först gräver min man ett smalt dike med lutning ned mot bäcken med grävarmen på lastaren. Han börjar bli riktigt bra på det! Eftersom vi inte vill blanda det material vi gräver upp med bärlagret så tippar vi det utanför banan där det så småningom skall plattas till och bilda en liten platå där jag ska kunna sitta när jag håller mina lektioner mm. När diket är grävt jämnar vi till botten med en smal grävspade, och sen för att kolla att vi har en korrekt lutning och inget bakfall någonstans på vägen har vi dragit ned en vattenslang och så fyller vi diket med vatten! Första gången la vi ned röret och gick sedan och mätte hela vägen med vattenpass - det tar en EVIGHET att göra på det sättet! Låter man istället vatten rinna från den högsta punkten till den lägsta så ser man på en gång vart det tar stopp (dvs är för högt), och vart det blir vattenansamlingar (dvs för djupt). Och då är det superenkelt att bara gräva bort lite material och skyffla på lite nytt där det är för lågt. Idéen att använda vatten var min - och rätt så briljant om jag får säga det själv....

När botten på diket är helt jämn och vattnet har runnit bort (det tar kanske 20 min och under tiden kan man börja gräva nästa dike), så kan man lägga ned röret och börja täcka det med tvättat bergkross. Den tvättade bergkrossen är egentligen bara ytlagret av våra bergkross-högar som legat utomhus ett par veckor och blivit tvättat av regnet. Ett bra sätt att spara tid och pengar eftersom tvättat grus normalt sett kostar mer än otvättat, och vi slipper stå och tvätta det själva - bara att låta naturen sköta jobbet! 

Även täckandet av röret måste ske "för hand", dvs med en skyffel, en skottkärra och en kratta och INTE med lastaren. Detta pga att röret knappt väger någonting och man måste hålla ned röret samtidigt som man försiktigt krattar på stenen. Släpper man bara en skopa grus över röret så är risken mycket stor att stenen letar sig in under röret och lyfter upp det. Och då får vi bakfall och vattnet kan inte rinna undan som det ska.
  

Fantastiska Eclectisch med Ida-Linn Lundholm i sadeln från Tullstorps hingstvisning i helgen. Skönt att få njuta av den lite mer glamorösa sidan av hästlivet ibland också... 
  
Det är den här processen och allt handjobb som gör att det är både tungt och tidskrävande att lägga dräneringen. Men jag hoppas att vi blir färdiga till helgen som kommer! Precis som förra helgen kommer jag smita iväg ett par timmar på lördagen för att gå på hingstvisning. Förra helgen var det Tullstorp och nu på lördag är det Gränsbo.
  
Det är så inspirerande att titta på alla dessa fina hingstar! Jag blev lite kär i både Skovaens Rafael och Eclectisch som såg helt magisk ut att rida! Och på tal om magi... I måndags var jag äntligen iväg på årets först träning med Domingo! Han skötte sig exemplariskt och gick på transporten utan minsta tvekan och bjöd sedan på en fantastisk ridkänsla! Det är som att rida på moln och jag har fortfarande inte slutat le! Tänk om den här underbara hästen kan få vara lite frisk för en gångs skull?! Nä, jag säger det inte högt för då går han väl och snubblar i hagen bara för att... Men inombords hoppar jag förtjust på stället och klappar händerna. Håll tummarna för oss är ni snälla! 
  

Min fina Domingo lastad och redo att åka och träna för Henrik!

Halloj! Så var det fredag igen och jag har lyckats stjäla mig ett par minuter för ett blogginlägg. Det är som sagt full rulle här på gården just nu. Jag håller parallellt på med tre projekt (eller kanske fler när jag tänker efter?) - "projekt ridbana", "projekt nya hagar" och "projekt bygga stall". Förutom det så har vi ju "projekt avel" och "projekt starta aktiebolag" som är heta just nu. Vi ska heller inte glömma "projekt få-den-nya-bankdosan-att-fungera".... Det sistnämnda är ett projekt som man lätt skulle kunna missta för ett av de lite enklare sakerna på listan. Men icke! Jag vet inte hur många svordomar jag ödslat på den där dosan vid det här laget, men inte fungerar den bättre för det. Så idag blir det till att ta tjuren vid hornen och snällt ställa sig i telefonkö, så att någon vänlig supporter-kille (eller tjej) kan förklara för mig varför den inte vill som jag vill. Det värsta är att bara att hitta telefonnumret till supporten brukar vara något av ett projekt i sig... Nåväl, de säger ju att vi hästtjejer är tuffa så nog ska jag väl klara av att överlista en liten bankdosa? Kan man tycka... 

Hur som helst. Medans jag sitter här och skriver så håller killarna från Norrvidinge som bäst på att lasta av bärlager (bergkross 0-32) på min ridbana. Allt som allt ett par hundra ton. Dom har kört skytteltrafik här hela eftermiddagen. Jag tänkte det var bra att passa på att lasta av nu när det har varit torrt och fint väder i nästa två veckor, så banan är relativt torr och bra att köra på.

Men det är faktiskt inte skyffla grus som vi ska ägna oss åt i helgen. Utan vi ska sätta stolpar till några nya hagar. Jag tänker mig att det skall bli en ny rasthage och så ett sommarbete på ca 2 hektar åt "våra" avelsston som kommer hit i månadsskiftet april/maj. Den ena är Doriz som jag redan har presenterat här tidigare. Den andra heter My Princess och är efter His Highness - Nactus. Ett riktigt, riktigt fint diplomsto som gjorde enastående bra ifrån sig som unghäst. Hon fick 48 poäng när hon visades som föl. Som 1- och 2-åring vann hon med sina 40 poäng premieringen. 2008 fick hon gångartsdiplom med 50 poäng, 997988. Och vid sitt 3-årstest på Strömsholm.Samma år vann hon Kungakannan och Svenskt Avel- och Sportchampionat som bästa Svenska treåriga dressyrhäst. Hon medverkade även i Svenskt Avel- och Sportchampionat 2010, som 5-årigt fölsto. Efter det fick hennes tävlingskarriär tyvärr ett abrubt slut och hon har istället gått som avelsto och promenadhäst. Jag är så himla glad att vi redan från starten i vår avelkarriär har hittat två så fina ston att ta föl på. Jag vill också passa på att tacka alla er som har erbjudit sina ston till oss. Det har verkligen varit hög kvalitet på alla ston och jag är både smickrad och tacksam över ert förtroende. 

Nu återstår som sagt bara det roliga/spännande/svåra arbetet med att välja hingstar. Jag har några personliga favoriter men inget är skrivet i sten ännu. Jag ska skriva ett inlägg om vad jag söker hos hingstarna så får ni hjälpa mig och komma med tips! Härom dagen drömde jag att jag skulle åka och inseminera både Ferdinand och Domingo. Jag var jättestressad för jag hade glömt min sadel och kunde inte hitta den någonstans. Jag blev väldigt lättad när jag till slut kom på att man inte behöver en sadel när man ska inseminera hästar... Att de båda två är valacker och liksom inte sådär jättefertila verkade helt obetydligt i min dröm... Haha! Jag tror jag har för mycket i huvudet just nu!

Precis som sist så har jag köpt mina stolpar från Djurgårdens Ridsport & Stängsel. Kollade runt lite på priser, och de är fortfarande billigast. Dessutom är de trevliga att ha att göra med. Eftersom vi skulle ha rätt många stolpar (252 stycken för att vara exakt) var de vänliga nog att köra ut dem till oss på gården, och de hjälper dessutom till med ordern och ser till att man får med allt som behövs för att få ett bra staket som fyller de funktioner man behöver. Den här gången har jag valt lite längre stolpar än vad jag hade sist (220 cm mot 175cm innan). Jag är nöjd med höjden på staketet med jag hade velat ha stolparna längre ned i marken så att det blir stabilare. Jag kommer inte heller använda elband till beteshagen, utan lite kraftigare eltråd. Detta eftersom det ofta blåser kraftigt här på de skånska fälten, och ska man dra längre sträckor med tråd eller band så är det bättre att välja tråd eftersom vind annars tar tag i banden och har en tendens att stå och slå i vinden. Det både låter obehagligt och gör att bandet (hur man än drar och spänner i det) blir slappt med tiden. I värsta fall kan det leda till att banden nöts mot isolatorerna och går av! På mina rasthagar som är lite mindre i storleken (30*70m) har jag elband överst och tråd nederst - och det är jag väldigt nöjd med.

Till och med avlastningshjälp av Peter på Djurgården! Vilken service!

Det är nu på våren när kälen just släppt och markerna är som allra blötast som man ska sätta stolp! Min man var nere med lastaren förra helgen och satte i en stolpe på prov. Den gick ned som en varm kniv i smör. Inte som i somras när vi fick stå med jordborren och spettet mellan 30 och 45 minuter med varenda stolpe! Och det blir ändå inte lika bra eftersom hålen blir större och stolparna sitter sämre. Nu gör vi ett litet hål med spettet, sätter i stolpen och trycker sedan ned den med lastaren. Piece of cake. Jag tänkte lite på det angående alla rapporter om tungt jobb och missförhållanden i våran branch. Har man rätt verktyg och planerar arbete rätt så blir det så mycket lättare! I somras hade vi ju inte så mycket till val (eftersom det var då vi flyttade och vi behövde ju hagar till hästarna), men kan man välja och planera lite så gör man nya hagar nu på våren eller på hösten när det är som blötast innan frosten sätter in. Man får också välja att t.ex. mocka hagarna då det är torrt väder ute så att inte bajshögarna väger onödigt mycket. På sommaren när det är väldigt varmt mitt på dagen får man planera så att man mockar hagarna tidigt på morgonen, och kanske tar stallet efteråt, eftersom det oftast är svalare inne i stallet än ute i gassande solsken. Jag tror att i alla fall en del av problemet är att man i många stall inte planerar tillräckligt efter årstiderna och inte anpassar arbetet efter förutsättningarna. Allt ska göras på samma sätt varje dag oavsett... Så sköter man ju inte andra lantbruksföretag! Visst måste hästarna och deras välbefinnande och behov sättas i första hand, men det betyder ju inte att man per automatik behöver köra slut på sin personal. Ja, det var bara en liten tanke i debatten. Nu måste jag ut och fortsätta jobba! I nästa inlägg blir det mer om hagar och helgens arbete! Trevlig helg på er!      

252 stolpar på plats! Jag vet vad vi ska göra i helgen!

       

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

oj, oj, oj vart ska jag börja det här inlägget? Det händer på gränsen till för mycket just nu - även om det mesta är roligt och spännande! Dom senaste veckorna har jag jobbar non-stop från att klockan ringer 06:45 tills att man landar i soffan nån gång vid 20-tiden på kvällen. Och även då har jag sprungit fram och tillbaka mellan soffan och datorn i reklampauserna för att kolla upp diverse saker, svara på mejl eller skriva ut dokument på skrivaren. Jag tror jag ser något slags ljus i tunneln, men det är minst en stressig vecka kvar innan det kommer lugna ned sig. 

Här på gården har vi fått mycket gjort. Förra söndagen hade vi nämligen hjälp av tre av min mans vänner som kände sig manade till lite kroppsarbete. Det hade varit bestämt sedan ett par veckor tillbaka, men när det väl var dags visade det sig att vi valt sämsta tänkbara dag för utomhusarbete. Det var nämligen kraftigt snöblandat-regn HELA  dagen. Men vi körde på enligt devisen "det finns inget dåligt väder..." (vem kom egentligen på den dumma sloganen?). Vi hade hyrt en padda på Norrvidinge maskinstation, eftersom vi insett att om vi ska vänta på att ridbanan ska packa sig naturligt så kommer vi få vänta länge... Vi blev rekommenderade en padda av modell större på 500kg så grabbarna turades om att köra runt på åbäket. 

Förutom att köra paddan så fick de också bära sten, hugga och flytta ved, kapa cementblock samt sätta upp plank på staketet till ridbanan. Även mina svärföräldrar var här och gjorde grovgörat när det gällde att kapa och stapla ved. Tidigare har den ju legat okapad inne i ladan där nya stallet skall bli. Men nu ligger den prydligt staplad i förrådet på baksidan. Vilket innebär att vi när som helst kan börja byggandet av själva stallet! Jag ska bara få klart vår ansökan om investeringsstöd till Jordbruksverket först... Vi blev inte riktigt klara på söndagen så jag och mina svärföräldrar fortsatte i måndags och fick undan det sista. 

Efter den helgen kände jag mig lite som överkörd av en lastbil... Men det var bara att köra vidare som vanligt. Dressyrträning på tisdagen. Bankmöte på onsdag. Har ärligt talat glömt vad jag gjorde på torsdagen, men den försvann. Hovslagare och möte med LRF på fredagen, bruksprov på Flyinge på lördagen, och så byggdag igår - söndag. Och så idag, måndag - rida tre hästar, stalltjänst, kontorsjobb (på tok för mycket) och sen hålla lektioner ikväll. Det blir nog en bra dag!

Den här "lilla" sötnosen håller mig sällskap varje morgon när jag dricker mitt morgon te. Hur ska det inte kunna bli en bra dag?

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Då har vi (vågar jag säga äntligen) första lagret grus på plats på ridbanan! Det är ett ospecificerat fyllnadsmaterial 0-100 som består av sand och natursten i olika storlekar och som jag blivit lovad av leverantören att det skall fylla de funktioner som jag efterfrågat (bra bärighet, viss svikt och bra dränerande kvalitéer). Att det är ospecificerat betyder i stort sett att jag inte vet exakt vad jag får fören jag har leveransen på plats, så det är viktigt att kunna lita på sin leverantör och beskriva noggrant vilka funktioner man vill att materialet skall ha. Fördelen med att köpa ett sådant här material är att det är rejält mycket billigare. 

Såhär ser vårt fyllnadsmaterial 0-100 ut "i närbild".

Syftet med det här materialet är att fylla upp på de ställen där banan är för låg och att jämna till och få bort alla gropar. På de ställen där vi har lagt på mest material nu, ligger det upp till 36(!) centimeter. Eftersom vi har byggt vår "sarg" (staketet) med exakt vågräta kortsidor, och med 20 centimeters lutning på långsidan så kan vi använda den som måttstock när vi skyfflar ut vårt material. Det här första lagret ska gå precis upp till den nedre kanten på sargen. Så egentligen kan man säga att det är först när nästa lager (bärlagret) kommer på som den faktiska ridbanan börjar byggas. Men det börjar se väldigt fint ut! Eller vad tycker ni? 

En panoramabild över ridbanan badandes i solsken.

Från början var tanken att även bärlagret skulle levereras (och då dumpas i högar på den sidan av banan som inte ska höjas med hjälp av fyllnadsmaterialet), men vi insåg att det blir lättare för oss att få ut fyllnadsmaterialet om vi har lite plats att köra runt med lastaren på. Det är jobbigt om det blir för trångt när man ska köra runt med stora maskiner. Plus att det blir lättare att fördela bärlagret jämt över banan om det kan dumpas i högar över hela banan. Men då måste fyllnadsmaterialet få sätta sig lite så att man kan köra på det med lastbilen utan att det blir helt förstört. Helst ska man välja en bra dag för leveransen då det varit torrt eller kallt ett tag innan så att marken är hård och fast. Vi kan ju hoppas på en liten köldknäpp här nu så det blir lite tjäle i marken. Det har varit några frostiga nätter här ett tag, men inte tillräckligt för att frysa marken mer än i översta topplaget. Leveransen av fyllnadsmaterialet fick vi i torsdags då det hade regnat tre dagar i sträck... 8 lastbilar a' 18ton(!) stycket. Min stackars bana var inte vacker efter det.. Men just nu gör det inte så mycket för vi ska slänga på så många nya lager så det kommer inte synas i slutändan. 

Det blev rediga spår efter att lastbilen varit inne och vänt på banan med 8 lass fyllnadmaterial...

Min man åker iväg på tjänsteresa till helgen och blir borta i 10 dagar. Under den tiden kommer mina föräldrar och håller mig sällskap på gården. Det innebär att oavsett vilket så får banan minst tre veckor på sig att sätta sig innan vi kan jobba vidare med den. Jag hoppas för en gångs skull på mycket regn, gärna lokalt över dom södra delarna av gården (dvs över ridbanan). Hagarna och fältet vill inte ha mer regn förens nån gång i maj tack. Nä, skämt åsido så kommer vi vattna på banan om det nu skulle visa sig att det varken fryser eller regnar. Vi får helt enkelt se hur det blir. Vädret kan man ju som bekant inte styra över. Under tiden min man är borta tänkte jag passa på att flytta in i ett gästrum så att vi kan måla vårt sovrum, och så tänkte jag att vi ska hinna få upp trallvirket på staketet. Och kanske börja hugga och flytta ved från ladan så vi kan börja gräva ut golvet... Ja, och så vidare... Det finns alltid något att göra när man bor på gård!