Hej på er! Jag vet inte om det är bara jag, men såhär i värmen och torkan så har ett nytt problem dykt upp här på gården som vi inte haft tidigare. Nämligen problem med att elen i trådarna i staketet inte leder så bra som det har gjort innan, och borde göra!

Vi märkte det när vi skulle ta ut en häst från betet och de andra hästarna bara stod och hängde mot tråden utan att reagera alls! Så får det förstås inte vara! Det är ju en fråga om hästarnas säkerhet att de faktiskt får sig en rejäl (men ofarlig) smäll på mulen om de är där och ska nosa. Men när det är såhär torrt i marken så leder strömmen dåligt, och styrkan på stöten går ned till nästan obefintlig. Om ni inte har en "stakettestare" (en liten dosa som mäter strömmen i staketet), så skaffa det! De kostar bara några hundralappar och gör att du har full koll på hur mycket el som egentligen passerar i ditt staket.

Så vad kan man göra då? Nummer ett är ju förstås att se till att man har ordentligt spända/dragna trådar och bra skarvar, och att det inte finns något gräs och sly under trådarna som ligger an eller grenar från träd som kan hänga ned. Sen kan man kolla över alla kopplingar mellan aggregat, staket och jordning så att det inte blivit något glapp nånstans. För oss var alla dessa punkter redan ok, så efter att ha läst på lite kom vi fram till att det är vår jordning som är för dålig. När marken har varit fuktigare så har den fungerat bra (och dessutom har gräset i hagarna gjort att hästarna har varit föga rymningsbenägna....). Men i år när det är extremt torrt i marken, och gräset i hagarna dessutom är brunbränt eller rent av obefintligt, så är det en annan femma... Gräset är plötsligt grönare på andra sidan staketet - så att säga..

Om man sätter nya staket är det bra att veta att det är rätt stor skillnad på olika trådar och bands ledningsförmåga. Ju lägre motstånd desto bättre ledningsförmåga - med andra ord bättre tjong i staketet! De bättre trådarna/banden är oftast lite dyrare, men det tycker jag nog att det är värt. Att hästarna har respekt för staketet hindrar ju både rymningar - med skaderisk och allmän kalabalik som följd. Och även om våra hagar ligger en bra bit från stora vägen, så har jag sett hästar som i panik som sprungit flera km från sina gårdar om de blivit skrämda av något! Och hästar på stora vägen känns som varje hästägares mardröm! Bra tjong skyddar också från skärskador från trådarna! Har man en gång sett en uppskuren has eller böjsena så vet man hur viktigt det är! Har man gamla hagar, med trådar och band som suttit uppe ett par år så kan det vara läge att byta ut dem. De tappar i ledningsförmåga med åren när de blir smutsiga, uttöjda, rostiga, slitna och/eller solskadade.

Man bör också tänka till både en och två ggr innan man väljer aggregat och alltid välja ett aggregat med snäppet mer kapacitet än vad man tänker utnyttja. Dels för att vara "på den säkra sidan" och dels för att man vet aldrig hur det blir i framtiden. Det kan hända mycket på vägen som man inte hade tänkt sig. De flesta återförsäljare är jätteduktiga och hjälper gärna till när man ska välja material till sitt staket. Jag har köpt det mesta till mina staket (stolpar, tråd, band, isolatorer och aggregat mm) på Djurgårdens Ridsport, www.staket.com.

Därför ägnades delar av helgen åt att sätta nya jordspett(man har aldrig tråkigt när man bor på gård...), och nu har vi äntligen bra med kräm i staketen! Hur de ska sättas, hur många spett man ska ha o.s.v. beror på storleken på hagar, vilket aggregat du har, vilket typ av jordmån o.s.v. Men det finns jättebra beskrivet i guider på nätet, så om ni misstänker att det kan vara jordningen som är problemet så får ni läsa på och ta reda på vad som gäller för just er och era marker. Bra jordspett och kopplingar till dessa m.m. finns att köpa på de flesta platser som säljer staket och tillbehör! Här är två bra guider som jag hittade på nätet! 

Jordningsguide:
http://www.bmsab.se/subdet201.htm

Felsökning:
https://www.delaval.com/sv/om-delaval/se/elstangselskolan/kontroll-av-jord--problem-vid-dalig-effekt_funktion/

En röjsåg är nästan ett måste när man bor på gård. Vi röjde under trådarna för ungefär en månad sen. Börjar snart bli dags igen.

Jag lovade ju att skriva ett inlägg om min konvalescenthage som vi gjorde förra veckan. Så här kommer det!

Jag tycker att alla stall borde ha minst en hårdgjord konvalescenthage. Man vet aldrig när olyckan är framme! Så det var väl på tiden att vi fick gjort en! En grusad, hårdgjord, platt och torr "boxhage" gör att man kan släppa ut en sjuk/skadad häst - vid de allra flesta typer av skador. Men det finns undantag. Här får man förstås lyssna på behandlande veterinärs rekommendationer. Eftersom de flesta hästar tycker att det är tråkigt/stressande att vara ensamma inne i stallet så är det ofta positivt både för hästens mentala tillstånd och för läkningen av skadan (lugnare häst) att få komma ut. Dessutom är luften bättre utomhus. Även i väl ventilerade stall. En tredje aspekt är att om hästarna äter medicin så är det bra om dom går i en speciell hage, eftersom man annars riskerar att medicinrester i träcket kontaminerar en frisk, tävlande häst - och så har man plötsligt ett dopingfall på halsen. En boxhage är lätt att mocka varje dag.

Konvalescenthage, sjukhage, boxhage - kärt barn har många namn. Om vi håller oss till ordet boxhage, så förstår ni att det är ingen stor hage vi pratar om. Min hage är 5 gånger 5 meter. Man kan välja att göra den snäppet större om man vill, men hästen ska inte kunna få upp någon fart om den vill springa. Underlaget består av ca 10 cm 0-30 bergkross. Det är ett bärande material som består av både sten och finare stenmjöl där de största stenarna är 3 cm. Jag hade beställt ett lass för att ha och grusa runt hagarnas ingångar och vid vattenhinkarna under vinterns gång. Men nu passade vi på att använda det som var kvar till att göra vår boxhage.

Hagen ligger bredvid de andra hagarna så att de kan se varaandra, men med ett avstånd emellan så de inte ska nosa på varandra och riva trådarna med frambenen. Att de inte kan nosa på varandra är också bra om jag i framtiden skulle ha en häst som behöver isoleras pga smittorisk, men som ändå är frisk nog att gå ut i hage. Jag har använt långa stolpar, 220cm, som efter att ha tryckts ned i marken sticker upp 170cm. De sitter med 2,5 meters mellanrum, dvs 3 stolpar per sida inklusive hörnstolparna. Det är tätare än mina vanliga rasthagar. Eftersom jag inte vill fästa grindarna i hörnstolparna så har vi på den kortsidan satt en extra stolpe, dvs 4 stolpar inkl hörnstolpar. I en perfekt värld så har man trästaket i sin boxhage. Det är säkrare dels eftersom det finns risk att hästen river ned trådarna i en liten hage om/när den vill rulla sig. Dels så kan hästen lätt bli uttråkad i en liten hage och därför bli orolig och råka riva ned trådarna. Jag kommer ha trästaket så småningom, men nu fick det duga med eltråd. Jag har satt 3 eltrådar. Den undre och den övre är av tunnare modell - enligt samma devis som jag har på alla mina rasthagar - OM hästen skulle få in ett ben mellan trådarna så är det bättre att tråden går sönder, än att hästen gör det... Den mellersta tråden är av lite tjockare variant, eftersom risken att fastna med benen i just den är relativt obefintlig. Trådarna sitter på höjderna 60cm, 110cm och 160cm. Grinden består av tre trådar av elastiskt elrep, det ska vara enkelt att öppna utan att ha en massa trådar hängandes i marken.

Den ena kortsidan på hagen består av en höhäck. Den här höhäcken kom på köpet med gården har stått oanvänd under ett träd sen vi flyttade in. Den är säkert minst 20 år gammal, men gjord av gediget virke och håller upp bra. Jag har haft en tanke om att använda den på just detta sätt, men det har inte blivit av för ens nu. Vi fick kolla över den och dra bort några gamla spikar och förstärka den på några ställen, men allt som allt var den ganska intakt. Anledningen till att jag vill ha en höhäck i hagen är att jag vill se till att den skadade/sjuka hästen har tillgång till antingen halm eller hösilage under de timmar den är ute i hagen. Helt enkelt för att den ska hålla sig lugn och sysselsatt i sin lilla ruta. Jag vill inte lägga maten på marken dels pga risk för sand/gruskolik, och dels för att här i Skåne blåser den bort 9 dagar av 10.

Det är trevligt att ha något att göra när man tvingas stå i en liten grusruta...

Vi började med att köra ut gruset med hjälp av lastaren. Egentligen så ska gruset även paddas, men jag visste ju att det skulle bli minusgrader, så vi nöjde oss med att bara packa gruset med lastaren. När vi sen ska padda makadamen inne i ladan innan vi gjuter golvet så kan vi passa på att padda hagen. Vi har ju ingen egen padda utan måste hyra in en. Det kostar ca 500-900kr per dag (här i Skåne i alla fall). Jag råkar också med att det så småningom kommer behövas läggas på mer bergkross, men jag tycker det är bättre att ta det lite pö om pö så det får sätta sig innan man lägger på mer. Det sista gruset krattade vi ut för hand för att få det riktigt jämnt. Sen gjorde vi hål i marken med spettet och tryckte sedan ned stolparna med lastaren. Sist men inte minst skruvade vi på isolatorer och drog trådar - och så var det klart! Ferdinand blev så glad när han fick gå ut! Han började förstås med att gräva ett stort hål i gruset.... När det blir plusgrader får jag ställa mig och kratta lite igen.

Ska man hårdgöra riktigt ordentligt ska man först schakta bort jord, sen lägga bärlager (bergkross) typ 20cm, sen padda, och vill man kan man avsluta med t.ex lite vanlig natursand, 5 cm, eller annat material som dränerar bra. Stenmjöl av lite finare sort t.ex 0-2 fungerar också. Det blir fastare än sand, men dränerar sämre, så det beror kanske lite på var i landet man bor och vilket typ av mark man har från början. När mitt nya stall med 12 boxar (vi har då 16 boxar allt som allt på gården), är klart så tänker jag mig att jag ska ha minst två, kanske tre sjukhagar. Man vet aldrig när olyckan är framme!

Allt material till hagarna (stolpar, isolatorer, eltråd, grindar m.m.) har jag köpt på Djurgårdens Ridsport & Stängsel. Klicka på länken för mer information!

I måndags fick Ferdinand inviga sin nya hage! Ni vet den som vi satte stolpar för i våras, och som jag ägnade halva söndagen åt att sätta upp nytt elband/eltråd till! Tanken är att Ferdinand ska gå där över vintern. Hans gamla hage ska först få vila och växa upp lite, och sen ska stona få gå där över vintern när vi tar in dem från betet. Det blir kanon. Han har massvis med grönt saftigt gräs att tugga på! Men vad tror ni han gör...? Jag hittar honom allt som oftast under ett träd där han har grävt en fin "rull-grop", och så tuggar han på pinnar som ramlat ned. Och nej..... Det är inte en korkek......

Jag kommer inte ihåg om jag skrivit det tidigare, men jag har hittat en ny sorts hörnisolatorer för elband som jag bara älskar! Man liksom spänner fast bandet mellan en platta med två små tvingar. Jag ska bifoga en bild! Man kan ju förstås använda dem överallt (inte bara i hörnen) men de är betydligt dyrare än de vanliga och det räcker gott och väl att bara ha dem i hörnen för att stabilisera, spänna och minska slitaget på banden. Har man hagar där vinden ofta ligger på så kan man förstås sätta dem med jämna mellanrum även på långsidorna. Man får ju pröva sig fram lite vad som fungerar.

Sist jag köpte elband och isolatorer köpte jag också elastisk elrep på rulle. Det innebär att jag kan göra många elastiska grindar till en billigare peng, och dessutom tycker jag att de blir bättre i både funktion och format! Jag använder skarvlås för att fästa repet i handtaget och i grindisolatorn. Eftersom jag kan välja längd så blir de perfekt lagom långa så att man enkelt kan öppna och stänga utan att trådarna hänger i marken.

Förutom att fixa hagen så har vi pluggat alla Tysklönnarna med ECOPLUG så att de inte ska sätta nya skott till nästa år. Det går till så att man borrar ett eller flera hål i stubben, och sen hamrar man i en liten plugg i varje hål som man kan köpa på t.ex. en välsorterad bygghandel. De innehåller något som är giftigt för trädet och gör att hela roten dör. Det står på förpackningen precis hur man ska göra! Perfekt om man vill vara säker på att trädet verkligen ska försvinna.

Vi fick mycket gjort i helgen! Storstädat och klippt gräset och tvättat kläder och ridit hästar och mockat hagar, bland annat. Och så har jag startat krig mot ogräset på gårdsplan! Jag blir tokig! Sist mamma var här spenderade hon flera timmar åt att kratta loss ogräs och gjorde jättefint. Men så fort det regnat lite så ploppar det upp överallt igen! Jag har testat mig fram lite, och hittat en kombination som verkar fungera. Nämligen ogräsättika som man häller över i en liten sprutflaska och sprayar direkt på oräset. Detta ska ske på torra och vindstilla dagar. Ett litet sprut räcker och ogräset vissnar och dör nästan direkt. Jag provade round-up också, men det tyckte jag knappt fungerade alls. Och dessutom är det mycket dyrare. Och sen kan man köra gårdsplanen med en pinnharv en gång i veckan, gärna efter att det har regnat lite så man verkligen kommer åt rötterna på ogräset. Man får köra ett par varv på samma ställe för att verkligen få bort allt, men gör man det så håller sig gårdsplanen rätt så snygg, utan att man måste lägga allt för mycket blod, svett och tårar på den. Och så är det ju sååå snyggt med en nyharvad grusplan! Eller vad tycker ni?

Idag har jag kört med Doriz till seminstation för att kolla dräktighet. Det hade gått 16 dygn sedan insemination. Men tyvärr - ingen bebis! Så tråkigt, även om jag misstänkte det litegrann redan eftersom hon de senaste dagarna visat ganska kraftiga brunsttecken. Vi hinner med en insemination till så håll nu för Guds skull alla tummar och tår att det tar sig! På vägen dit och hem lyssnade jag på "Ridpodden" med bl.a. Lisen Bratt-Fredricson. Det var en elev som tipsade mig. Jättebra faktiskt! Så om ni missat den tycker jag att ni ska gå in på sr.se och ladda ned den! Ni hittar alla avsnitten här!

Vilken helg vi har haft! Från vintertäcken med hals till sommar/flugtäcke på två dagar! Väderomslag deluxe! I helgen har vi inte haft ETT stort projekt att ägna oss åt, utan ca 150 stycken små. Känns det som i alla fall...

Jag började lördagsmorgonen med att skriva ett jättebra inlägg om hur det gick till när vi anlade ridbanan förra veckan. Ibland blir man sådär extra nöjd med ett inlägg. Det blir precis lagom långt, informativt och roligt med några oväntade formuleringar och/eller twister. Tyvärr skrev jag det på paddan och i precis samma sekund som jag skulle trycka på "spara och publicera" så blev skärmen svart! Batteriet dog och trots att jag sprang och kopplade i batterisladden på en gång så hade jag loggats ut och inlägget var borta. Nooooooooo! Ville bara att världen skulle veta att det en gång fanns ett jättebra blogginlägg om en ridbana som aldrig kommer att få se dagens ljus.....

Kände mig lite nedstämd efter sagda fiasko, men hade som tur var inte tid att tänka så mycket på det, eftersom min svärfar var på ingång efter att ha kallats in för att hjälpa oss färdigställa allt som behövde göras innan vi kunde känna oss redo får att ta emot "våra" två nya avelsston som kom i helgen! Egentligen bara småsaker, men eftersom vi också skulle ha Valborgsfest på kvällen så hade vi en rätt fulltecknad dag framför oss. Handla, städa, laga potatissallad till 18 personer (inkl barn), klippa gräsmattan, fixa boxen som Prinsessan skulle stå i över natten, köra upp ris till eldgropen, sätta upp grindar till beteshagen, gräva ned elkabel, byta elaggregat och koppla på elen.

Till slut fick vi ändå ihop en liten brasa! Valborg firades med korvgrillning, potatissallad och marshmellows i goda vänners lag.

Stort Tack till Marilla Hästtaxi som såg till att My Princess kom säkert hela vägen från Uppsala till Örstorp!

Prinsessans dag började redan klockan 8:00 på morgonen då hon blev upphämtad av Team Marilla Hästtaxi vid sitt hem i Uppsala, och slutade vid 17:30 ungefär då hon anlände här hemma på gården. Resan verkar ha gått alldeles utmärkt, och hon klev helt obrydd ur lastbilen och in i stallet och började äta. Mina två grabbar var betydligt stimmigare över att ha fått en ny, snygg boxgranne...Domingo har stått och spanat ner mot beteshagen med spetsade öronen hela dagen idag!

Domingo spanar efter tjejerna...

På söndagen hade vi en nästan lika fullpackad dag framför oss! Då skulle vi förutom att städa upp efter festen, även inviga ridbanan, byta däck på transporten, hämta upp Doriz ("vårt" andra avelssto) hos sin fodervärd, släppa ihop hästar, visa en saluhäst för kund, ta in nytt hösilage och allt annat som man ska göra när man bor på gård... Lite lätt slutpumpade landade vi i soffan nån gång vid 20-tiden (inte illa när man bor på landet), och kunde avsluta helgen med lite gammalt hederligt chips-o-dipp-mys.

Gräshage på dagen....

Allt som allt en mycket bra helg även om den innehöll ett par stressmoment. Stona verkar trivas jättebra med varandra! Eller - dom bryr sig knappt om varandra. Dom bara äter! För att de inte ska få fång eller kolik nu i början kommer de få gå i grushage om nätterna och gräs på dagarna. Innan dom kom har dom haft lite, lite gräs i sin hage, eller betats vid hand så dom är lite invanda redan.

Grushage på natten...

Jag har som sagt också ridit på min ridbana! Wohoo! Vilken känsla! Det är dessutom så himla vackert just nu med allt grönt på marken och träden, och solen som glittrar i bäcken. Som jag trodde så är den fortfarande lite lös att rida på, men det kommer att bli jättebra det vet jag. Det är lustigt hur olika underlag påverkar olika hästar. Jag har inte tänkt på det så tydligt innan. Men för Domingo som har en långt steg med mycket naturligt schvung, var det här mjuka underlaget som en dröm att rida på. Han tassade fram som en ljudlös panter. För Ferdinand, som är mycket, mycket kvickare i steget och som ibland blir lite spänd och spretig så var det inte alls lika bra eftersom det flyttade sig för lätt och inte riktigt gav det fäste som han behöver just nu. Men det kommer absolut att bli bra för honom också! Det hemliga receptet är att vattna och sladda och vattna och sladda och sen vattna och sladda lite till!

Jag och Ferdinand inviger ridbanan i det strålande fina Maj-vädret!

Brrrr....! Jag skriver till er från ett kallt och blåsigt Skåne. Vi har haft vinterjackor, vantar och mössor på oss sedan någon gång i slutet av förra veckan! Men imorgon ska det visst sluta blåsa och bli lite vårlikt igen. Inte en dag för tidigt om du frågar mig!

I helgen fick vi massor av bra saker som jag väljer att gruppera under namnet "vårstädning" eller kanske ska man kalla det "vårinventering" gjorda? Vad är det med våren som gör att man per automatik plötsligt vill putsa fönster och sopa ned spindelväv? Så är det i alla fall för mig. Plötsligt drabbas jag av en icke-försumbar städlust som lyser med sin frånvaro hela vintern. Nåväl - man får mycket gjort i alla fall! Förutom att städa har vi släpat bort ris som blåst- eller kapats ned. Min granne har en hittat en aktör som kommer ut med en griparm och flismaskin och flisar både ris och hela stockar på plats - gratis (mot att han får flisen förstås)! Så jag passade på att fråga om han inte ville ha vårt ris också - och det ville han gärna. Så då blev vi av med det! Men ingen fara - vi har fortfarande massor av ris kvar att bränna på Valborg, om någon nu oroade sig för den saken....

En annan del i "vårinventeringen" var att se över hagarna. Vi har tryckt ned hörnstolparna lite extra med lastaren, så att de verkligen sitter. Och gått över de andra stolparna för att se om det är någon som tryckts upp av tjälen som behövde tryckas till lite. Vi har också spänt trådarna och kollat över isolatorerna. Fler stängseltips hittar ni på Djurgårdens Ridsport & Stängsels här.
  

En sådan här manick kostar inte många kronor, men sparar mycket tid och kraft när man ska sätta upp många isolatorer!
  
Mina föräldrar (som kom i lördags kväll) har ägnat delar av tiden till att sätta upp isolatorer på det som ska bli de nya hagarna (beteshagen där stona ska gå och den nya rasthagen). Jag hittade en liten manick som man fäster på skruvdragaren och sedan drar i isolatorerna med - lätt som en plätt! Den kostade 27kr och känns som en väl värd investering när man har många isolatorer att sätta upp...
  

  
Förutom det så har vi också hunnit färdigt med "projekt-grov-utpytsning-av-bärlagret". Nu väntar jag med spänning på att det ska bli torsdag för då kommer en entreprenör som ska hyvla till bärlagret så att det blir helt jämt - och sedan pytsa ut och jämna till även nästa lager som kommer att bestå av 10cm stenmjöl 0-5. Det hela kräver en hel del koordinatin mellan entreprenör och grusföretag (och eftersom jag betalar entreprenören per timme så vill jag ju inte att han ska stå sysslolös. Samtidigt får det inte komma för mycket grus på en gång för lastbilarna är för tunga för att köra över dräneringsrören och allt grus måste därför tippas i början av banan). Jag har därför ringt runt en massa samtal för att koordinera det hela. Mellan kl 07:00 och 07:30 kommer entreprenören. Vid 11-12 tiden bör han vara redo för första lasset stenmjöl som ska vara på ca 37 ton med lastväxlare. Dock kan det ta mindre/längre tid lite beroende på kvalitén på vårt underarbete(...) så jag får ha gruskillarna på stand-by ifall något ändras i planen... Börjar verkligen känns mig som en riktig projektledare på hög nivå. Om den här dressyrgrejen går åt skogen kan jag ta jobb på en byggfirma! Haha!
  

Så här ser ridbanan ut just nu efter vår grovutpytsning med lastaren och några varv med släpan.
  
Ett bra tips som jag fick av entreprenören var att alltid räkna lite extra när man beställer grus. Han menade att när gruset packas så "tar det mindre plats" (verkar ju logiskt). Och vill man då ha ett lager på till exempel 10 cm så får man räkna på ett lager som är kanske 11-12 cm i opackat tillstånd. i mitt fall innebär det att jag får beställa 150 ton stenmjöl istället för 126 ton. Han tyckte inte heller att man ska behöva packa det extra med en padda eller vält eftersom det packas naturligt när man kör över det med maskin och hyvel. Och även om man vill ha en fast bana - så ska den ju inte vara för hård - då tappar den sina dränerande egenskaper kan i värsta fall bli så hård att den inte känns bra att rida på.
  
Vi har också hunnit påbörja "projekt-dränering-av-markerna". Dvs börjat gräva ett öppet dike som skall gå hela vägen längs markgränsen mellan vår och grannens mark - och sedan dras rätt ned i bäcken. Vi hann väl gräva en 50 meter av de 150 meter som ska grävas (med grävarmen på lastaren förstås - ett sådant jobb gör man inte för hand!!), och ska fortsätta med det nästa helg. Min man är ledig på fredag så vi borde hinna klart med hela diket. På lördag ska vi gå och se Apassionata i Malmö. Det ska också bli kul!
  

     
Min man gräver dike. Det blir ett smalt, ca 50 cm djupt öppet dike, som ska gå längst hela "tomtgränsen".
  
Igår var jag iväg och tränade med Domingo igen! Min tränare sa att det citat "Var som att bläddra i en ridhandbok" att se oss tillsammans. Och menade att det verkligen har lossnat för oss sedan han såg oss sist (alltså förra sommaren - inte för två veckor sedan). Jag tar det som en komplimang! Vi jobbade bland annat med samling, steglängd och kadens, och fick vid ett par tillfällen till en helt underbar början-till-passage-liknande trav, och så fick vi bra hjälp med slutorna! Jag vet att jag är lite tjatig - men jag är så vansinnigt glad för mina fina hästar just nu!
  
Och nu ropar pappa att maten är klar (en STOR lyx med att ha sina föräldrar på besök är att man kan få maten serverad och klar)! Så klart slut för den här gången, jag ska försöka uppdatera snart igen så ni inte missar några av framstegen med ridbanan och allting annat som händer på gården just nu!
  

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Livet fortsätter vidare i en sisådär 180 knyck. Fast just idag har jag dragit ner tempot till sköldpadsnivå. Jag har drabbats av en man-cold (dvs en vanlig förkylning  – bara sååå mycket värre). Jag var rätt täppt redan igår, men jag hade bokat lektion med Kerstin och jag bara vägrar bli sjuk när jag ska träna! Det var en mycket givande träning som filmades av min man så nu kan jag titta om och om igen och njuta av min fantastiska häst och detaljstudera alla ryttarens fel och brister så jag kan bli bättre till nästa gång. 

Hur som helst – i helgen ägnade vi och svärföräldrarna oss åt att sätta upp stolpar till det som ska bli stonas beteshage i sommar. Ca två hektar så jag hoppas att betet kommer räcka iaf en månad eller en och en halv. Efter det får vi stödfodra. Betet består av insådd vall. Det ska gödslas nu undrar våren. Vi har också satt upp en ny rasthage som blir något mindre än de nuvarande, men ändå helt ok i storlek. Jag tänkte också få upp en konvalescenthage på ca 10*10 m. Och sen hoppas att jag aldrig behöver använda den.... Men om olyckan är framme är det bättre att vara beredd...

Jag köpte rejält långa stolpar den här gången. Stolparna har vi köpt på Djurgårdens Ridsport & Stängsel. De förra var 175 cm långa och är nedtryckte ca 50 cm i marken. Men jag tycker de ä lite för vingliga den här omgången valde jag 225 cm långa stolpar som vi har tryckt ned nästan 75 cm i marken! Vi hade aldrig kunnat göra det för hand om marken varit för hård. Tack gode Gud för lastaren!
Förra gången vi gjorde hagar var mitt i sommaren och marken var stenhård. Det var ett h-te rent ut sagt, och varje stolpe tog nånstans mellan 30-45 minuter att få ned med hjälp av jordborr, spett och en väldans massa svett och tårar. Den här gången använde vi spett – gjorde ett litet hål. Satte ned stolpen, och sen fick lastaren göra resten. Det tog i genomsnitt 10 minuter per stolpe. Men när man ska sätta 171 stolpar så tar det ändå en hel helg! Vi hade i alla fall tur med vädret. Även om dagarna började lite disigt så avslutades de i strålande solsken och jag tror t.o.m att jag har fått några nya fräknar på näsan. 

Processen gick till enligt följande: Jag håller i stolen medans min man försiktigt styr skopan så att han "får fatt" på stolpen. Sen backar jag undan på behörigt säkerhetsavstånd medans min man trycker ned stolpen i marken med skopan. För att få stolpen så rak som möjligt håller jag ett vakande öga och pekar frammåt/bakåt om något behöver korrigeras (höger/vänster ser han själv från sin position i lastaren). Vi har inte brytt oss om att mäta med vattenpass. Hade det varit en mindre konvalescenthage eller liten rasthage är det viktigare att stolparna inte lutar. På en beteshage räcker det med ögonmått.  

Vanligtvis sätter man två till tre eltrådar på 60, 90 och 120 cm höjd. Jag hade tänkt mig två trådar. På rasthagarna har jag elband på 120 överst och eltråd på 60 cm underst. På hagen där Settan (shettisen) går finns det en tråd på 30 cm också. Det värsta jag vet är trådar som är dåligt spända eller dragna kors och tvärs. Jag har sett alldeles för många olyckor där hästar skurit upp sig på eltrådar. Jag föredrar att ha en lite tunnare tråd som är ordentligt spänd så att den går av om en häst skulle slå med benen eller få panik och springa igenom staketet. Om en häst trasslar in sig i tråden finns det ju egentligen bara två alternativ – antingen går tråden av eller så går hästen sönder... Och då föredrar jag ju om tråden går av. Jag brukar ha en tunn tråd som jag kan vira ett varv runt isolatorn innan jag drar den vidare, så hindrar man att hela staketet fallerar om tråden skulle gå av på något ställe. Min plan är att så småningom ha trästaket, men det blir inte förrän stallet är färdigt och vi gör lite mer permanenta hagar. 

Såhär virar jag tråden runt isolatorn, så hindrar man att hela hagen fallerar om tråden skulle gå av mellan två stolpar.

Jag har satt mina stolpar med fem meters mellanrum, både på rasthagarna och på beteshagen. Det känns rätt lagom. Man kan i allmänhet säga att ju mindre hagar man har desto viktigare blir det med ett ordentligt staket. I en stor beteshage med massa gräs är risken för att hästarna ska gå på staketet rätt liten. Medan i en liten konvalescenthage är risken för uttråkad häst väldigt stor... Då måste stolparna sitta som berget, tråden vara ordentligt dragen och sträckt osv.
  
Helst ska konvalescenthagar vara hårdgjorda och/eller dränerade så att de håller sig fina även under den geggiga säsongen. Det kan ju finnas olika anledningar till att man måste använda en konvalescenthage t.ex sårskada där man inte vill ha skit i såret, eller envis mugg som förvärras av blöt lera! När jag gör konvalescenthage så sätter jag stolpen lite närmre varandra, och gör gärna hagen lite högre så att översta tråden är på t.ex. 150 cm. Det kan också vara en bra idé att ha en höhäck i hagen så att hästen har lite att pilla med medan den är ute. Annars är jag inget stort fan av att fodra hästarna i hagen eftersom det ökar risken för sandkolik. Men i en hårdgjord hage med en höhäck är vinsten större än risken. Den här årstiden när gräset börjar växa och hästarna gärna går och pillar lite i jorden på jakt efter dessa späda strån kan det vara en bra idé att ge lite extra loppfrö i fodret – så minskar man risken för sandkolik! 

Ja, det var några av mina bästa hagtips! Härnäst på schemat står spridning av bärlager på ridbanan och nedläggning av dräneringsrören. Innan stona kommer ska vi också gräva dike runt beteshagen och göra en till två stenkistor där vi sett att det tenderar att bli vattensjukt. Men nu ska vi fira påsk med mina föräldrar och syster som kommer hit och stannar över påskhelgen!
  
Glad Påsk på er! 

  

Halloj! Så var det fredag igen och jag har lyckats stjäla mig ett par minuter för ett blogginlägg. Det är som sagt full rulle här på gården just nu. Jag håller parallellt på med tre projekt (eller kanske fler när jag tänker efter?) - "projekt ridbana", "projekt nya hagar" och "projekt bygga stall". Förutom det så har vi ju "projekt avel" och "projekt starta aktiebolag" som är heta just nu. Vi ska heller inte glömma "projekt få-den-nya-bankdosan-att-fungera".... Det sistnämnda är ett projekt som man lätt skulle kunna missta för ett av de lite enklare sakerna på listan. Men icke! Jag vet inte hur många svordomar jag ödslat på den där dosan vid det här laget, men inte fungerar den bättre för det. Så idag blir det till att ta tjuren vid hornen och snällt ställa sig i telefonkö, så att någon vänlig supporter-kille (eller tjej) kan förklara för mig varför den inte vill som jag vill. Det värsta är att bara att hitta telefonnumret till supporten brukar vara något av ett projekt i sig... Nåväl, de säger ju att vi hästtjejer är tuffa så nog ska jag väl klara av att överlista en liten bankdosa? Kan man tycka... 

Hur som helst. Medans jag sitter här och skriver så håller killarna från Norrvidinge som bäst på att lasta av bärlager (bergkross 0-32) på min ridbana. Allt som allt ett par hundra ton. Dom har kört skytteltrafik här hela eftermiddagen. Jag tänkte det var bra att passa på att lasta av nu när det har varit torrt och fint väder i nästa två veckor, så banan är relativt torr och bra att köra på.

Men det är faktiskt inte skyffla grus som vi ska ägna oss åt i helgen. Utan vi ska sätta stolpar till några nya hagar. Jag tänker mig att det skall bli en ny rasthage och så ett sommarbete på ca 2 hektar åt "våra" avelsston som kommer hit i månadsskiftet april/maj. Den ena är Doriz som jag redan har presenterat här tidigare. Den andra heter My Princess och är efter His Highness - Nactus. Ett riktigt, riktigt fint diplomsto som gjorde enastående bra ifrån sig som unghäst. Hon fick 48 poäng när hon visades som föl. Som 1- och 2-åring vann hon med sina 40 poäng premieringen. 2008 fick hon gångartsdiplom med 50 poäng, 997988. Och vid sitt 3-årstest på Strömsholm.Samma år vann hon Kungakannan och Svenskt Avel- och Sportchampionat som bästa Svenska treåriga dressyrhäst. Hon medverkade även i Svenskt Avel- och Sportchampionat 2010, som 5-årigt fölsto. Efter det fick hennes tävlingskarriär tyvärr ett abrubt slut och hon har istället gått som avelsto och promenadhäst. Jag är så himla glad att vi redan från starten i vår avelkarriär har hittat två så fina ston att ta föl på. Jag vill också passa på att tacka alla er som har erbjudit sina ston till oss. Det har verkligen varit hög kvalitet på alla ston och jag är både smickrad och tacksam över ert förtroende. 

Nu återstår som sagt bara det roliga/spännande/svåra arbetet med att välja hingstar. Jag har några personliga favoriter men inget är skrivet i sten ännu. Jag ska skriva ett inlägg om vad jag söker hos hingstarna så får ni hjälpa mig och komma med tips! Härom dagen drömde jag att jag skulle åka och inseminera både Ferdinand och Domingo. Jag var jättestressad för jag hade glömt min sadel och kunde inte hitta den någonstans. Jag blev väldigt lättad när jag till slut kom på att man inte behöver en sadel när man ska inseminera hästar... Att de båda två är valacker och liksom inte sådär jättefertila verkade helt obetydligt i min dröm... Haha! Jag tror jag har för mycket i huvudet just nu!

Precis som sist så har jag köpt mina stolpar från Djurgårdens Ridsport & Stängsel. Kollade runt lite på priser, och de är fortfarande billigast. Dessutom är de trevliga att ha att göra med. Eftersom vi skulle ha rätt många stolpar (252 stycken för att vara exakt) var de vänliga nog att köra ut dem till oss på gården, och de hjälper dessutom till med ordern och ser till att man får med allt som behövs för att få ett bra staket som fyller de funktioner man behöver. Den här gången har jag valt lite längre stolpar än vad jag hade sist (220 cm mot 175cm innan). Jag är nöjd med höjden på staketet med jag hade velat ha stolparna längre ned i marken så att det blir stabilare. Jag kommer inte heller använda elband till beteshagen, utan lite kraftigare eltråd. Detta eftersom det ofta blåser kraftigt här på de skånska fälten, och ska man dra längre sträckor med tråd eller band så är det bättre att välja tråd eftersom vind annars tar tag i banden och har en tendens att stå och slå i vinden. Det både låter obehagligt och gör att bandet (hur man än drar och spänner i det) blir slappt med tiden. I värsta fall kan det leda till att banden nöts mot isolatorerna och går av! På mina rasthagar som är lite mindre i storleken (30*70m) har jag elband överst och tråd nederst - och det är jag väldigt nöjd med.

Till och med avlastningshjälp av Peter på Djurgården! Vilken service!

Det är nu på våren när kälen just släppt och markerna är som allra blötast som man ska sätta stolp! Min man var nere med lastaren förra helgen och satte i en stolpe på prov. Den gick ned som en varm kniv i smör. Inte som i somras när vi fick stå med jordborren och spettet mellan 30 och 45 minuter med varenda stolpe! Och det blir ändå inte lika bra eftersom hålen blir större och stolparna sitter sämre. Nu gör vi ett litet hål med spettet, sätter i stolpen och trycker sedan ned den med lastaren. Piece of cake. Jag tänkte lite på det angående alla rapporter om tungt jobb och missförhållanden i våran branch. Har man rätt verktyg och planerar arbete rätt så blir det så mycket lättare! I somras hade vi ju inte så mycket till val (eftersom det var då vi flyttade och vi behövde ju hagar till hästarna), men kan man välja och planera lite så gör man nya hagar nu på våren eller på hösten när det är som blötast innan frosten sätter in. Man får också välja att t.ex. mocka hagarna då det är torrt väder ute så att inte bajshögarna väger onödigt mycket. På sommaren när det är väldigt varmt mitt på dagen får man planera så att man mockar hagarna tidigt på morgonen, och kanske tar stallet efteråt, eftersom det oftast är svalare inne i stallet än ute i gassande solsken. Jag tror att i alla fall en del av problemet är att man i många stall inte planerar tillräckligt efter årstiderna och inte anpassar arbetet efter förutsättningarna. Allt ska göras på samma sätt varje dag oavsett... Så sköter man ju inte andra lantbruksföretag! Visst måste hästarna och deras välbefinnande och behov sättas i första hand, men det betyder ju inte att man per automatik behöver köra slut på sin personal. Ja, det var bara en liten tanke i debatten. Nu måste jag ut och fortsätta jobba! I nästa inlägg blir det mer om hagar och helgens arbete! Trevlig helg på er!      

252 stolpar på plats! Jag vet vad vi ska göra i helgen!