Började dagen med en power-walk med stavar och lite styrketräning med gummiband. Jag måste vara lite försiktig med styrketräningen i armar, axlar och rygg efter skadan, men än så länge går det bra. Det är ju lite mildare med gummiband än med vikter i alla fall.

På eftermiddagen var det dags för träning på Rekasta för Lotta Björe och idag hade vi en sån där superbra träning, där allt bara flöt på. Vi fick en självförtroendekick i helgen, helt klart, och den höll i sig och mer därtill under träningen idag. Vi hoppade olika linjer och en fyr-kombination med räcke-oxer-räcke-oxer bl.a.
Mot slutet hoppade vi ganska stort och Figaro hoppade jättefint. Det var extra kul att höra Lotta säga; "Nu är vanliga Viktoria tillbaka", för det kändes verkligen så. Ingen rädsla, ingen ångest, utan allt flöt på och Figaro och jag jobbade verkligen som ett team. Det var super! :)

Världens finaste Figaro :)

Det är inte riktigt klart ännu, men kanske, kanske får jag en inbjudan till en väldigt spännande och kul tävling här i höst! Jag vet att det är taskigt att säga A och inte B, men jag lovar att berätta oavsett hur det blir. Hoppas på ett svar innan veckans slut eftersom det kräver en del planering...

Wiiiiiii :)

Alltså det här vädret är klart förvirrande! Idag var det plötsligt strålande sol och + 19 grader igen. Så då var det bara att släppa ut i hagen utan täcke igen. Skönt tyckte Figaro, som dessutom fick flytta till en annan hage idag, full med gräs, så han gick och solade ryggen och struntade blankt i lunch-höet han fick ;)

Men innan dess, så red vi ut i över en timme. Eftersom han fick behandling igår, så skulle Figaro bara ta det lugnt idag, så vi skrittade mest och det var helt perfekt väder för en sån tur. Vi passade på att se oss omkring i omgivningarna och idag mötte vi bara lugna, leende bilförare, trevligt.

Figaro och jag ute på mysig tur tillsammans i solen.

Vi red förbi flera hagar med andra hästar i, det var såklart spännande ;)

Idag fick Figaro ta det lugnt, det blev bara 30 minuter skrittmaskinen på morgonen, sen var det mys i hagen resten av dagen. Tyvärr börjar det ju bli kallare ute och vädret skiftar väldigt, så det är täcke på som gäller från och med nu.

På eftermiddagen fick han dessutom en timmes behandling av världens bästa hästmassör, Annika Winblad och det behövde han verkligen. Han hade några ställen som behövdes lösas upp, bland annat runt nacken och lite i ryggen, så det var jättebra att vi fick det gjort idag. Figaro njöt i fulla drag och stod och storgäspade flera gånger och tyckte nog att livet var ganska bra ;)

Själv har jag lagt i en klart högre växel med min egen träning, det var verkligen på tiden! Så jag har varit ute och sprungit i skogen och även styrketränat idag, det ni!

Usch, det har redan börjat bli geggamojja i hagarna :/
Men Figaro gillar att vara ute i alla fall.

Annikas behandling tyckte han var jätteskön! Det behövde han nu efter allt resande, tävlande, foderbyten och annat som hänt de senaste veckorna.

Här kommer de första bilderna jag kunnat få tag i från tävlingen igår på Jump Club. Fotograf Bo Bennergård.

Över sista hindret.

In i kombinationen. Som ni ser så håller jag lite i honom här, det var för att det var trångt i kombinationen och efter tre breddhinder på raken aldeles innan, så ville jag ge honom plats, det funkade bra :)

För ut ur kombinationen hade vi bra plats och hoppade utan nedslag.

Idag var det tävlingsdags för mig och Figaro igen och vi började med en 110 hoppning. Lotta Björe var gullig och hjälpte mig på framhoppningen och där kändes allt jättebra, sen kom jag in på banan och började backa i alla fall, skit! Så på femte hindret smet Figaro förbi på sidan, för han fattade helt enkelt inte vad jag ville. Efter det skärpte jag till mig och resten av rundan var riktigt bra. Så himla surt bara att jag ska göra sådär, blä på mig!

Efter klassen var Sylve inte helt glad. Han konstaterade bara det jag visste själv, att det klart att det inte går när jag bara sitter och backar! Nåja, efter lite mat i magen för både mig och Figaro, så blev det dags för nya tag i 120 istället. Jag var faktiskt inte så nervös och Lotta hjälpte mig både att gå banan och på framhoppningen, det var guld värt, tack!

Jag tycker att det var en ganska teknisk 120 klass. En kul bana med lite trixiga saker att klara ut och också en något snäv maxtid, så det gällde att hålla sin galopp. Den linje jag tyckte kändes jobbigast när jag gick banan började med en trippelbarr och sen båge fram till två oxrar med sex galoppsprång emellan. Där var det många som också fick rivningar på någon utav oxrarna.

Jag försökte göra som Lotta sagt "Landa och galoppera", det blev mitt mantra genom banan. Absolut inte landa och börja måtta och greja, utan landa och galoppera! Kom lite tokigt redan på tvåan, som var ett räcke på böjt spår från ettan, så det rev vi. Men med gårdagens ponnytävlingar i färskt minne, då det var väldigt få felfria i LA, så tänkte jag att om jag bara fortsätter galoppera och tänker på vägarna, så kan 4 fel ändå räcka till placering och det gjorde det! :)
Min ångest-linje med alla breddhinder gick jättefint och resten av banans svårigheter också och jag var så himla nöjd efteråt! Att det räckte till placering idag var bara en jättekul bonus!

Eftersom min kamera laddade ur igår och jag inte hade tagit med mig något extra batteri (dumt!), så har jag inte kunnat fota idag. Men det var en fotograf på plats och jag hoppas att jag ska kunna köpa några digitala bilder av henne, som jag då också kan dela med mig av på bloggen, så att ni får se :)

Idag åkte jag med Figaro till Jump Club i Enköping för vi ska tävla där imorgon. Idag tänkte jag passa på att hjälpa till vid ponnytävlingarna och också få chansen att träna lite för Sylve.

Det var redan full aktivitet när jag kom vid 10-tiden, tävlingarna hade ju börjat redan vid åtta. Men jag ska inte skriva så mycket om det, utan istället försöka illustrera lite med en massa bilder som jag fotade idag :)

Kan dock berätta att träningen för Sylve på kvällen gick jättebra och att Figaro och jag avslutade med en liten runda på 130 utan några problem, så det känns tryggt inför imorgon, skönt.

Välkomna till Jump Club!

Banbyggnad pågår.

Andreas sladdar banan.

Det ska veterinärbesiktas.

Idag hölls ponnytävlingarna på sandbanan, men imorgon blir det gräs för de stora hästarna.

Publik

Man måste komma ihåg banan! Den här ponnyn hade cool frisyr tycker jag och snyggt matchad i massa rosa :)

Lottas dotter Kajsa och lilla chiuaua-valpen Frans (tror jag den hette). Kajsa var jätteduktig och kom tvåa i en klass idag, grattis!

Figaro tar det lugnt i sin box, att byta ställen har han varit med om förr och det bekymrar honom inte nämnvärt.

Första bilden på mitt sponsorhinder, som jag dessutom målat själv! De små fjärillarna är bara målade på en sida än så länge, så därför satte vi dem sådär, eftersom hindret skulle hoppas åt båda håll. Tjejigt och fint va? :) Det tyckte i alla fall ponnyryttarna ;)

Det så kallade Sylve och Lotta hindret :)

Det här solfjädershindret tycker jag är ursnyggt!

De här segelbåtarna är en Jump Club-klassiker, som de flesta som varit på kurs här har hoppat.

Mountain Horse har sponsrat med hinder...

Likaså Enköpings kommun.

Boda hästsport sålde fina grejer, men än så länge har jag hållit mig därifrån...

Full fart på banan!

B-ponnyerna är sååå söta!

Heja heja över min fjärill!

Vissa var väldigt nöjda med sin insats...

Andra kanske lite mindre... men det gick bra i alla fall och innan dess såg det jättefint ut.

Klara för start.

Sylve och Lotta borde vara nöjda med fint genomförda tävlingar idag :)

Tänk att bara för att man säger ifrån när man håller på att bli påkörd och dessutom utskälld, så ska man bli kallad både bitterfitta, "fröken divafasoner" och flera andra mer eller mindre otrevliga saker. Så jäkla trist!

Självklart ska alla få tycka som de vill. Men jag undrar hur vissa utav er, som skriver dessa saker, själva hade reagerat om detta hade hänt era barn när de var ute på ponny t.ex? Skällt ut era barn för att de ridit på en vanlig grusväg och kallat dem bitterfittor? Knappast! Tänk efter hur ni uttrycker er.

Den enda som tyckt annorlunda än jag i den här frågan och framställt det på ett sakligt sätt är Lars (Havrepappa). Det kan jag ta till mig och respektera. Ni andra tycker jag ska fundera över hur ni själva uttrycker och uppför er. Och ja, gubben kanske också blev ledsen för att jag red därifrån när han var mitt uppe i sin utskällning, efter att nästa kört på oss. Men jag sa inte ett enda argt eller elakt ord till honom, så det så.

Nu tänker jag åka till Jump Club och hjälpa till på ponnytävlingar och sen själv tävla imorgon. Så förhoppningsvis var det här mitt sista inlägg i den här frågan, så att jag kan ägna mig åt trevliga, roliga och läsvärda inlägg i fortsättningen.

Så vill jag gärna veta vad ni tycker om och har för erfarenheter av att köra med hästtransport? Jag kan räkna upp så många exempel på rent livsfarlig körning från medtrafikanter, bara för att jag själv suttit med en hästtransport påkopplad eller numer i min lilla lastbil.

Ni vet sådana motorvägar som först är ett körfält, sen blir två och sen går ihop till ett igen o.s.v. Jag hatar dem! Det finns inget annat ställe ute på vägarna där det blir så farligt att köra med hästtransport, som just när de ska gå ihop till ett körfält igen!

Folk, återigen oftast gubbj**lar kommer i 180 och bara SKA förbi innan vägen går ihop igen. Hallå, med x-antal hundra kilo häst där bak, så kan man inte bromsa hur hårt som helst utan att riskera en olycka!
Jag trodde att detta fenomen skulle lugna ner sig när jag nu köpt B-kortslastbil och alltså kan köra i precis samma hastighet som vanliga bilister. Men icke. Man får helt enkelt finna sig i att ,som hästägare och förare av någon form utav hästtransport, alltid vara en andra klassens medborgare i trafiken. Här ska bara köras om, kosta vad det kosta vill!

Jag har varit med om en bilist som på 50-väg i tätbebyggt område, gör en rent livsfarlig omkörning precis innan en korsning OCH med mötande trafik. Varför? Jag låg i precis samma hastighet som honom.

Jag har varit med om en bilist som lagt sig på tutan för att de antagligen tycker att jag kört för långsamt i en rondell. Är det lämpligt när det åker levande djur framför?

Kanske vore det läge att på både trafikskolorna och på körkortsproven ta upp fler exempel på hur man lämpligen beter sig i trafiken när man har att göra med just hästar och hästtransporter? Jag menar det handlar ju också om deras egen säkerhet i slutändan. Som någon skrev i en kommentar, de flesta saktar automatiskt ner om de skulle se en älg eller ett rådjur vid vägkanten och då borde de kunna räkna ut vad en häst skulle göra för skada vid en krock...

Okej, SJÄLVKLART har vi lika mycket skyldigheter som rättigheter när det gäller Allemansrätten och jag skulle gärna hålla mig till anvisade ridvägar OM det fanns sådana. Men fakta är att i vissa kommuner finns inte en enda anlagd ridväg och då är ändå ridsport/hästsport den näst största sport vi har i Sverige i antal utövare. Är inte det konstigt?

Kommuner bygger ishallar och det ena och det tredje, men inte en enda anlagd ridväg. Sen blir vi ryttare utskällda för att vi rider på allmänna vägar och folk beter sig som idioter i trafiken och skapar livsfara för samtliga genom att leka polis. Det tycker inte jag är okej! Alla vinner på ömsesidig respekt och hade den här mannen i fråga bara bromsat in sin bil helt normalt, vevat ner rutan och sagt typ "Jag skulle uppskatta om du inte galopperade på vägen, för den blir förstörd och det är jag som får bekosta lagningen", så hade jag reagerat på ett helt annat vis, det kan jag lova. Jag är inte en arrogant, elak människa, som är ute efter att bråka och förstöra. Men att bli hotad och trängd, det tolererar jag inte. Punkt.

Jag skulle vilja veta hur Havrepappa skulle reagerat om någon kört i full fart mot hans fru och 3-åriga "Lilleman"? Eller lagt sig på tutan när de körde förbi bakifrån? Men du kanske tycker att det är helt okej, eftersom hästar ändå tillhör 1800-talet? Eller ska stackars Lilleman gå i ridhus och på ridbana resten av livet?