Under morgonen har det ridits ponnykür här i Globen, som vanns av Amanda Svanberg på Jarno. Fullständig resultatlista hittar du här.
  
Själv var jag dock inte på plats utan var i stället på pressfrukost hos Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS), där de berättade senaste nytt på projektfronten - till exempel vad gäller den kommande brukshästutbildningen på Strömsholm och om framtidsspaningen stiftelsen gör för att öka ungdomsinflytandet i hästnäringen. 
 

Professor Kyra Kyrklund.
 
Bland andra fanns Kyra Kyrklund, nybliven adjungerad professor i ridkonst vid SLU, på plats. Något HNS vd Stefan Johanson var väldigt nöjd med.
- När det gäller professurerna kan man säga att HNS står för pengarna medan SLU och professorerna själva står för kunskaperna. Vi är väldigt glada och stolta över att Kyra sa ja. Jan Jönsson i all ära, men Kyra var verkligen vår drömprofessor, säger han med ett leende.
 
Apropå det akademiska kontra det praktiska passar jag på att fråga Kyra Kyrklund om den senaste tidens dispyt mellan tränare och forskare, när det gäller bett och bettlängd. Lite förenklat kan diskussionen sammanfattas med att svenska forskare förespråkar ganska korta och smala bett, medan många tränare menar att detta inte alltid fungerar så bra i praktiken. 
- När det gäller bett är det ju generellt så att hästar är byggda på olika sätt inne i munnen. Vilket bett man väljer beror på hur hästen är skapt, man får prova sig fram. Om hästen känns skit på ett visst bett ska du inte rida på det, vad forskarna eller tränarna än säger. Hästen talar om vad som är bra. Och så handlar det ju också om vad som finns i andra ändan av bettet, hur du håller i tyglarna, svarar Kyra.

Är det på gång några nya mötesplatser mellan forskare och ridlärare?
- Internationellt händer det en hel del på det planet. Global Dressage Forum hölls till exempel i år i anslutning till en stor forskarkonferens. Under "mittendagen" möttes de båda grupperna. Jag tror att det är jätteviktigt, vi kan inte bara forska för forskningens skull eller som tränare blunda för vad forskarna kommer fram till och bara köra på i gamla spår. Vi tränare kan till exempel föra dialog med forskarna om vad vi tycker att det finns behov att forska kring.
 

Stefan Johanson, vd för HNS.
 
En annan rykande aktuell fråga som rör HNS är Flyinge - och vad som kommer att hända där nu när institutionen slutar att bedriva avel i egen regi. 
- Flyinge kommer i större utsträckning att fokusera på utbildning, på att utbilda människor som utbildar hästar. Avelsfrågorna kommer givetvis att vara en del i utbildningarna, men aveln på Flyinge kommer att skötas av en extern entreprenör, berättar Stefan Johanson.
Han avslöjar att det just nu finns två grupperingar av entreprenörer som det förhandlas med. Vilka de är får han inte säga - men den ena gruppen är en ganska känd, svensk aktör medan den andra gruppen handlar om utländska intressenter.
- Vi ser framtiden lite som ett ridsportens NK där Flyinge blir paraplyorganisationen. Sedan hyr fristående entreprenörer in sig och bedriver avel. På kort sikt är det en jobbig resa, men på lång sikt är det nödvändigt. 

Minna Telde är tillbaka i rampljuset efter en längre tävlingspaus. Men snart blir det uppehåll igen, den rutinerade ryttaren väntar sitt andra barn. För en kvinnlig ryttare på högsta nivå gäller det att planera in barnafödandet mellan mästerskapen.

Text & foto: Ida Röök

Vi har inte sett så mycket av Minna Telde och hennes svarta hingst Santana på sistone. Efter VM gick topphästen in i väggen, det tog lång tid för honom att komma tillbaka igen.
– Han var jättetrött. Vanligtvis är han en häst med mycket motor och "go", men då såg han ut som en gammal valack i hagen. Han orkade ingenting och det tog tid att få honom att hitta gnistan igen, säger Minna.

Fick en lång paus
Santana fick helt ledigt, han gick i hagen och skrittades bara ut i skogen. Först när han kändes redo satte Minna igång att träna honom igen.
– Det har inte varit något fel på honom rent medicinskt, men han vara bara platt. Helt slut. Jag fick vänta ut honom tills han ville börja jobba igen.
VM var den senaste tävlingen de gjorde tillsammans, innan världscupen i Friends Arena nu i helgen (där ekipaget slutade trea).
– Men jag älskar ju det här. Att tävla är det bästa jag vet, säger Minna.
Snart väntar dock paus igen, inte för Santana dock. Minna väntar barn och under tiden hon tar ett uppehåll hålls hästarna igång av tränaren och kollegan Cecilia Kristoffersen och hennes man Einar Kristoffersen.
– Graviditeten är planerad och jag är fantastikt glad för att det fungerade att planera in den nu, att det gick som jag ville, säger Minna.

Rider så länge kroppen vill
Planen är nämligen att Minna Telde ska vara tillbaka i sadeln i god tid inför Falsterbo nästa år, barnet i magen väntas komma i april.
– Man måste ha en plan och jag vill rida Falsterbo för att sedan kunna vara med på EM som går i augusti nästa år. Anledningen till att jag ville ha barn nu är för att jag inte vill vara gravid över OS i Rio. Och så vill jag heller inte att Ruben, som är tre och ett halvt, blir för gammal så att det blir för långt mellan syskonen, säger Minna.
Hon rider så länge kroppen vill.
– Jag mår jättebra, mycket bättre än jag gjorde när jag väntade Ruben. Men det är kroppen som bestämmer, jag äventyrar ingenting utan låter den tala. Eftersom jag har ett så bra upplägg med Cilla och Einar behöver jag inte känna någon press heller. Jag kör på så länge det går, säger hon.
   

Missade ni Minnas häftiga julkür – som hade premiär i Friends Arena? Se den här!

Fem ryttare ställde upp i söndagens sista hoppklass - Malin Baryard Invitational. En hoppning där Malin, vid sidan av sig själv, även bjudit in tre ryttare plus lät publiken rösta in den fjärde.

Peder Fredricson, som blev inröstad av publiken, lovade att rida så snabbt han kunde - och det gjorde han. En bom föll tyvärr för honom och H&M Sibon, så Peder slutade på tredje plats.

Malin Baryard Johnsson red sin Corporal VDL, en häst som verkligen är en fröjd för publiken att titta på. Hans språng är spektakulära, men kanske stannar han lite för länge i luften? Tyvärr blev det tidsfel, utöver felen för en rivning i varje fas.

John Whitaker hade inte tur i klassen, det såg ut som att han höll på att riva ett hinder med foten i första omgången. I fas två åkte det hindret ner, men då på grund av Lord of Arabias hov, inte ryttarens fot i alla fall.

Det stod alltså mellan herrarna Jur Vrieling och Roger Yves Bost, två snabba ryttare som inte släpper en seger frivilligt. Resultatlistan vittnar om att de gav allt de hade, det skilde endast några hundradelar.
Roger Yves Bost som tävlade för första gången i Sverige 1977 – då på ponny-EM – red kaxigt, snävt och målmedvetet. Han kanske inte rider snyggast, men oj så effektivt han kämpar med sin häst över varje hinder.

För segern belönades han med en Volkswagen Tiguan och ritningar till ett arkitektritat hus, något som faktiskt kan komma till användning inom en snar framtid.
– Min dotter ska gifta sig i sommar, efter det kommer familjen att bli större så hon behöver ett hus, sa Roger.
Vad tycker du om klassen, Bosty?
– Vilken stämning och publik! Jag trodde inte att jag skulle vinna, men tänkte att jag får göra mitt bästa.

Även banbyggare Peter Lundström var nöjd med dagens klass, och ännu mer med veckans samtliga banor.
– Med en så bra arena blir det bättre resultat och trevligare ridning, eftersom utrymme finns. Och vad jag har hört så har ryttarna varit nöjda.
– Vi ska vara väldigt glada över att vi har en så fantasisk banbyggare som Peter i Sverige, han bygger riktigt bra banor, inflikade Malin.

Resultat

Janelle Larsson åker hem med dubbla rosetter efter söndagens tävling. Hon kom på andraplats i kvalet och vann finalen, som reds framför fullsatta läktare.

C-ponnyn Sabrina Fair såg ut att gilla fart och fläkt lika mycket som sin ryttare. Det var ingen tvekan om att de satsade allt i omhoppningen.


Sabina Fair och Janelle i kvalklassen.

På andra plats kom skicklige Tom Svitzer med Snow Flake, endast en sekund efter segraren Janelle.

Tom Svitzer och Snow Flake.
 
Resultat