Saras vardag

Hej! Idag har vi varit och tävlat igen. Det har gått två veckor sedan förra tävlingen och då hoppade Bill 115cm och Marco 120cm. Idag var vi i Harplinge på Arvidssons anläggning och Bill hoppade 120cm och Marco 130cm. Båda grabbarna var otroliga! Bills 120cm var en tidshoppning och han hoppade jättefint och var verkligen med på noterna. Sista bommen föll tyvärr, men jag är jättenöjd med hans hoppning och runda <3





Sedan var det dags för Marcos 130cm som var bedömning A:0+A:0 två faser. Han hoppade också sååå fint och var verkligen fokuserad inne på banan. Han var felfri i båda faserna och slutade på en fjärdeplats! Så himla roligt <3
Det var väldigt bra att man kunde välja om man ville hoppa fram ute i den stora paddocken eller inne i den lilla manegen. Med Bill valde jag att hoppa fram ute då han behöver mer yta och liksom komma igång med sin galopp. Med Marco är det tvärtom så då valde jag att hoppa fram inne då han brukar vara övertaggad och istället behöver lugna ner sig och komma in i sitt fokus-mood.








Nu till Cooper! Jag har ridit på honom några gånger sedan han kom hem och det har gått jättefint. Jag var osäker på om jag skulle klara av att rida på honom med mitt knä, eftersom att han är känslig vid uppsittning och jag nu är om möjligt ännu klumpigare än vanligt. Men jag testade att sitta upp i stallet som jag gjort med honom tidigare och sedan har jag suttit upp i vindskjulet precis nedanför paddocken och det har peppar peppar gått väldigt bra. Så jag har ridit honom hemma i paddocken i alla gångarter och skuttat några små sockerbitar <3 Har även skrittat ut hemma i skogen en kort sväng.

I torsdags åkte vi även bort till Kungsbacka Ridklubb med Cooper och Bill. Tänkte att jag kunde sitta upp i spolspiltan som är precis i anslutning till manegen, men när vi kom dit var det upptaget, så då gick vi in i manegen och så parkerade jag honom med rumpan i hörnet som Frida tipsade om och det gick jättebra. Red i alla gångarter och han var jätteduktig. Så himla roligt!!

Förra söndagen var vi även på löshoppning med honom hos Stall Phem (film på Instagram aamaziingsara) och han var fantastisk! Visste precis vad han skulle göra och var jättetaggad! Sista språnget tror jag låg på 130cm och han hoppade verkligen fint och fick beröm av Tord. Väldigt kul! :)

Så planen från början var egentligen att han skulle åka till sin uppfödare Eva så hon kunde fortsätta hans utbildning nu fram till betet och sedan när jag opereras igen, men eftersom det har känts så bra så fortsätter jag rida honom fram till betet <3

Här är första gången jag rider honom när han kommit hem https://youtube.com/shorts/iyoShK5s24k?feature=share





Här travar vi över lite bommar, hoppar en liten studs och ett litet hinder <3

Och här är när vi var borta och red i manegen https://youtube.com/shorts/bqZDjTk2Cms?feature=share




Löshoppning! :)




Jobbar honom mycket på tömmen också :) Så roligt!



I manegen för första gången! :)



Läst 37361 ggr Kommentarer Kommentera
MAR
22
2022

Hej! För cirka en och en halv vecka sedan var det tävlingspremiär för mig och grabbarna! Kungsbacka Ridklubb, min hemmaklubb, hade sin stora GP-tävling som de har varje år i mars. Först hade jag bara anmält Marco till 120cm bedömning A, men sedan anmälde jag även Bill till 115cm bedömning A. Kändes helt overkligt att kunna tävla så snart igen efter att jag börjat rida, men jag tyckte ändå att det hade känts bra när vi hade tränat, så jag anmälde :) Var självklart lite pirrigt, då vi inte tävlat sedan oktober, men samtidigt kände jag ingen press alls att prestera.

Åkte först ner med Bill och han var som en dröm. Han brukar vara lugn när han åker själv och det var han den här gången också. Kändes fin på både framridning och framhoppning och inne på banan var han sååå glad. Framåt, lite busig och hoppade jättefint. Det blev en felfri runda <3



Sedan åkte vi hem och släppte ut Bill och gjorde i ordning Marco och åkte ner med honom. Så skönt när det är nära och vi kunde åka fram och tillbaka. Marco var lite mer på tårna än Bill och otroligt taggad. Gjorde lite bussprång på framridningen, men inne på framhoppningen lugnade han sig och inne på banan var han fokuserad. Även han gjorde en felfri runda!! <3





Så himla roligt att det gick så bra <3 Det tog faktiskt några timmar innan jag riktigt kunde smälta det och det var först på kvällen som det verkligen sjönk in att vi hade tävlat igen och jag kände otrolig glädje och lycka. Jag trodde och hade som mål att kunna tävla lite i sommar innan nästa operation, så att starta redan nu var som sagt overkligt.



Bill <3



Marco <3

Förra veckan var jag iväg på hoppträning för Lennart med båda grabbarna och de hoppade superbra båda två. Lennart sa till och med att Bill hoppade sin bästa träning någonsin, och jag är beredd att hålla med! Han kändes verkligen fin, så det var roligt <3 Filmer finns i vanlig ordning på Instagram - aamaziingsara.

Ratzia hoppade jag hemma i paddocken i fredags och även hon hoppade fint. Hoppade lite studs och även en oxer som hon fick hoppa lite högre. Hon fick ju en hoppaus i somras och det är först nu som hon har fått börja hoppa igen, så får vi se hur det går. Tyckte i somras att hon hade tappat suget. Hon hoppade glatt och bjöd på hinder, men gnistan saknades liksom. De gånger jag har hoppat henne nu sedan jag börjat rida har känts bra, så vi gör en liten omstart :)








Vivi från Svensk Hästrehab var här förra veckan också och gick över Marco och Bill med djupvågen. Mamma har även varit iväg på hennes mottagning med Ratzia och gått på vattenbandet :)

Som jag skrev i förra inlägget så har även Cooper kommit hem. Jag har både ridit, tömkört och varit iväg på löshoppning med honom, men jag tänker att det får bli ett eget inlägg, för nu måste jag verkligen gå och lägga mig då jag jobbar öppning imorgon och klockan ringer 04:00! Så vi hörs snart igen <3


Läst 30102 ggr Kommentarer Kommentera

Hej! Har hunnit träna massor med hästarna sedan förra inlägget och det är så roligt att vara igång igen. Mitt knä är fortfarande instabilt och saknar styrkan jag hade innan, men det går åt rätt håll :) Det kommer så klart inte bli helt bra förrän efter nästa operation, men det är ändå 100% värt för mig att vänta med den till september känner jag och kunna rida, träna och tävla nu i vår och sommar eftersom det ändå fungerar rätt så bra.

För två veckor sedan var jag på hoppträning med Marco för Amanda. Så roligt att hinna med en träning för henne innan hon åkte till Spanien för att tävla. Marco var superladdad, så klart, men hoppade fint! Började träningen med lite travhoppning och lydnad med volter mellan hindren. Bra för honom som gärna vill köra fullt ös direkt. Filmklipp på Instagram :)

Dagen efter åkte vi till manegen med Bill och Ratzia för lite hoppning. Hoppade lite fristående hinder, mer som bana, och Bill kändes jättefin. Hade hackamoret på Ratzia och hon har ju inte heller hoppat på länge, så hon låg på väldigt mycket så jag tyckte det blev lite för tungt med hackamoret. Gjorde i ordning ett annat träns efteråt som jag sedan provade förra veckan.

Förra veckan hopptränade jag Bill och Marco för Lennart. Kändes riktigt bra med båda två och kändes bra att kunna genomföra två hoppträningar efter varandra utan problem! Båda grabbarna var pigga och glada och hoppade fint <3




Bill och Marco på Lennartträning :)


Efter träningen åkte vi med Ratzia till manegen för lite hoppning också och testade då ett annat bett. Tyckte det fungerade bättre! Testar det ett tag nu och ser hur det fungerar.

I måndags och tisdags den här veckan var Nina på Lerbergs Equestrian och höll träningar och jag var med båda dagarna. I måndags red jag Marco och igår red jag Bill. Filmklipp på båda grabbarna finns på min Instagram (aamaziingsara). Det var tre veckor sedan förra träningen och jag har fortsatt med de övningarna vi gjorde sist när jag har ridit markarbete och det har fungerat väldigt bra. Tycker båda grabbarna bus har känts väldigt fina och speciellt Bill får verkligen jobba igenom sin jättekropp och tar tid på sig att göra varje rörelse ordentligt och i lugn och ro. Känns mycket bra! Längtar redan till nästa tillfälle om tre veckor och se hur utvecklingen kommer vara <3

Lille Cooper har varit hos Frida ett bra tag nu och det har verkligen gått framåt, hon har gjort ett jättebra arbete med honom. Fick filmer förra veckan när de hoppade lite vanliga hinder och han såg så fin ut. På lördag däremot hämtar vi hem honom! Blir spännande! Han ska vara hemma en kort period, sedan kommer han åka till Eva, sin uppfödare, för fortsatt utbildning där. Ska bli kul att se när han kommer hem om han har växt något. Han var högre bak i höstas, får se om framdelen kommit ikapp något :)




Tömkört både Marco och Bill hemma i paddocken. Riktigt roligt att tömköra! :)




Härlig uteritt på Bill <3




Uteritt på Marco <3



Läst 37731 ggr Kommentarer Kommentera
FEB
20
2022

Hej! I torsdags var det dags för första hoppträningen sedan jag skadade mig. Sist vi hopptränade var i oktober, så gissa om både Marco och jag var taggade! :) Jag visste inte riktigt hur mycket jag skulle orka/klara av, men det gick jättebra och vi var med på hela träningen. Visst kändes det i knät ibland, men jag skulle inte direkt säga att det var smärta, men kan inte riktigt förklara känslan. Det kändes bra efter träningen också, var lite mör på kvällen men det är inte så konstigt. Mör och lycklig :)



Marco var som sagt superpigg och taggad, bjöd på lite bocksprång och levde livet. Ska bli så kul att komma igång med honom igen. Förhoppningsvis kommer jag nog kunna tävla lite med honom i vår och sommar innan nästa operation. Säkert inte på samma höjd som innan, men det gör inget så länge vi kan hoppa <3





I fredags åkte mamma och jag bort till manegen med Bill och Ratzia för att hoppa lite med dem. Byggde upp en serie med kub - studs - kub - ett galoppsprång - räcke - ett galoppsprång - oxer. Det gick bra och Bill tyckte det var superkul. Han är dock inte lika hoppvänlig för mitt knä (än så länge) eftersom han gör en mycket större grej av det än Marco. Blir så stor rörelse, men det kändes ändå bra i fredags. Ingen smärta då heller, och jag tänker att jag får bara hoppa igång honom lite lågt för att "avdramatisera" lite. Hoppas kunna komma igång med honom också <3 Film på honom finns på min Instagram - aamaziingsara



Jag har jobbat både lördag och söndag, så igår fick mamma rida ut på Bill och efteråt när jag kom hem från jobbet red jag dressyr på Marco i manegen. Idag red mamma ut på Marco och när jag kom hem från jobbet blev det dressyr på Bill i manegen. Så roligt att fortsätta träna på det som vi gjorde på träningen för Nina sist och både Marco och Bill kändes riktigt fina och mjuka. Båda frustade och verkade nöjda och avslappnade <3

Just nu är det snöstorm utanför fönstret. Jag hoppas det är lugnare imorgon förmiddag då jag har planerat att tömköra båda grabbarna innan jag ska till jobbet.


Läst 47370 ggr Kommentarer Kommentera
FEB
16
2022

Hej! ÄNTLIGEN har jag fått träna igen!! Nina var på Lerbergs Equestrian i måndags och tisdags och jag hade anmält mig både måndagen och tisdagen. Anmälde mig långt innan jag visste om jag skulle kunna rida, för hade jag inte kunnat rida hade Nina fått tömköra istället :)

Men nu hade jag ridit i cirka en och en halv vecka så jag tänkte att nu testar jag att träna i alla fall på måndagen och om det känns bra i knät rider jag på tisdagen också.

På måndagen red jag en riktigt laddad Marco. Åh, han tyckte det var lika kul som mig att träna tillsammans igen! Han undrade nog var hindren var till en början, men sedan insåg han att det inte var hoppning på schemat och då taggade han ner och blev riktigt fin <3

Nina sa att jag bara skulle säga till om jag behövde pausa för knät, men jag körde på hela lektionen och det kändes riktigt bra, både under lektionen och efteråt. Ingen smärta eller obehag. Så himla skönt!

Marco var som sagt laddad till en början, men efter en stund slappnade han av och vilade lite mer på steget. Fick rida mycket öppna, sluta och förvänd sluta. Så roligt och han var så duktig!

Eftersom det kändes bra i knät så red jag igår också och då tog jag Bill. Lovisa red honom för Nina på måndagen, så han var uppvärmd åt mig. Han kändes också fin och fick verkligen jobba igenom sin stora kropp <3 Ska bli så kul att fortsätta jobba båda grabbarna på samma sätt till nästa träningstillfälle om tre veckor.

Filmklipp på både Marco och Bill finns på Instagram, aamaziingsara :)



Mamma tränade Ratzia båda dagarna och igår tömkörde hon Marco. Han är rolig, men svår, att tömköra. Han är snabb och slingrig, så man får vara 110% fokuserad :)

Hoppas verkligen det ska gå fortsatt framåt med knät så jag kan rida hela våren och sommaren. Och skulle det inte kännas stabilt när jag hoppar så får jag helt enkelt sadla om till dressyr till jag är färdigopererad och rehabiliterad. Det är ju himla kul det också! :)


Läst 48252 ggr Kommentarer Kommentera
FEB
11
2022

Hej! För drygt en vecka sedan, förra tisdagen, var jag på återbesök hos läkaren. Han var mycket nöjd och tyckte att jag också skulle vara nöjd med hur långt jag hade kommit. Det hade då gått sex veckor sedan operationen och han sa att jag kunde börja fasa bort ortosen (vilket jag i smyg redan hade börjat göra, i samråd med fysio). Så nu har jag bara ortosen på jobbet, då det ibland kan bli lite snabba svängar i scanningen. Så tänker att jag kanske har den någon vecka eller två till där.

Vi diskuterade nästa operation, när den ska göras. Då är det mitt främre korsband som ska lagas. Han sa att jag kan få en tid rätt så snabbt, men jag undrade om det skulle vara okej att vänta ett tag. Nu när jag äntligen är utan kryckor och förhoppningsvis får börja rida. Han sa att det är inte akut, men att han vill inte att vi väntar så länge som ett år då varje dag utan är en risk. Han föreslog att vi skulle göra det innan sommaren. Dålig idé tyckte jag, sommaren är ju härligaste hästtiden. Frågade om vi inte kunde vänta till oktober. Det slutade med att vi kompromissade och kom fram till september ;) Han sa att han har aldrig haft en patient som förhandlar så mycket som jag gör.

Jag frågade om jag fick lov att börja rida, för annars kan jag lika gärna operera mig direkt, det är ridningen och hästarna jag längtat så himla mycket efter. Han gav mig klartecken och sa att jag måste bara vara försiktig. Sa att jag kommer 100% vara försiktig, sedan hoppas jag bara att hästarna förstår att de måste vara rädd om matte.

Nu har jag satt en tidsgräns för mig själv. Att under en månad rida och köra på flitigt med sjukgymnastiken (sjukgymnastiken kommer jag förmodligen hålla på med resten av livet). Om jag efter en månad inte känner att det känns stabilt (stabilare) och att jag gör framsteg med ridningen, då kontaktar jag min läkare och ber om nästa lediga tid för operation.

Men nu till ridningen!! På onsdagen, dagen efter läkarbesöket, var det så klart dags för premiärtur! Första ridningen sedan 31 oktober! Över tre månader sedan. Givetvis var det min vapendragare Hedda, 23 år ung, som fick ta hand om mig. Själva ridningen var jag inte speciellt orolig för. Tänkte att det kommer säkert göra ont, kännas konstigt och att jag inte kommer orka så länge, men att det är fullt normalt. Däremot var jag lite orolig över uppsittningen, eftersom det är vänster ben som ska böjas och tryckas ifrån när jag sitter upp. Testade att sitta upp från höger sida istället och visst, jag kom upp, men det var långt ifrån smidigt och jag tänkte att hade det varit Marco eller Bill hade de nog undrat vad jag höll på med.

Ridningen kändes mycket bättre än väntat! Travade runt och red lätt en bra stund och det kändes bättre ju längre jag red. Som att jag behövde värma upp maskineriet. Hade lite längre läder än normalt så att benet inte skulle behöva vara för böjt. Hade på mig ett knäskydd under ridbyxorna för extra stabilitet. Galopperade också och det kändes bra och givetvis kunde jag inte låta bli att galoppera över en liten sockerbit en gång åt båda håll. Var inte trött eller överansträngd i knät efteråt, vilket var en lättnad.



Efteråt skulle Lovisa rida på Bill, och då blev jag ju extremt sugen att rida på honom också. Så hon red honom i skritt och trav och han var lugn och avspänd, inte på något bushumör, så då kunde jag inte låta bli att sitta upp. Gjorde så att jag längde ut lädret rejält och satt upp från vänster sida och det gick bra. Kortade det sedan när jag kom upp. Red honom lite i trav och sedan en del i galopp, vilket var underbart.




På torsdagen red jag på Hedda igen i manegen och jag tränade på att stå i lätt sits i galoppen. Galopperade på fyrkanten och stod i lätt sits på långsidorna och satte mig ner på kortsidorna för kort vila. De första långsidorna gick bra. Även om det kändes "konstigt" så gick det, men efter fem-sex långsidor märkte jag att knät inte orkade mer. Travade och red lätt en stund till och nöjde mig sedan. Efteråt kändes det återigen bra och ingen smärta.

I lördags red jag på Marco första gången. Det blev en lugn tur i skogen, mest skritt men även lite trav. På måndagen red jag ut på honom igen och både skrittade, travade och galopperade :) På kvällen skrittade Lovisa och jag ut en runda på Hedda och Bill (jag på Hedda) och då höjde jag mina läder till mina normala hoppläder. Skrittade som sagt bara, men det kändes ändå okej att ha benet så pass böjt.




På tisdagen red jag mitt första markarbetspass på Marco i manegen. Kände redan då stor skillnad bara mot hur det hade känts på lördagen. Har ju liksom inte full kontroll i det benet och orkar inte riktigt trampa ner ordentligt, men tycker ändå att det blivit bättre och bättre!

På onsdagen red vi ut och då tog jag Bill. Hade mina hoppläder och den här gången red vi en "riktig" runda och höll igång ordentligt i både trav och galopp. Stod i lätt sits i alla backar i galoppen och försökte verkligen ha kontroll och stabilitet i knät.

Igår, torsdag, åkte vi med Bill och Marco till manegen. Satte upp två stycken sockerbitar och ett räcke på samma höjd. Hästarna har hållit igång hela tiden som jag har varit skadad, men de har inte hoppat något, så vi får komma igång tillsammans igen och börja försiktigt. Började med Bill och det kändes bra. Han hoppar ju med mer scoop än Marco, så med honom kommer jag nog ett tag få hoppa lite lägre till mitt knä blir starkare och mer stabilt. Hade räcket på cirka 70cm med honom som högst.

Hoppade sedan Marco och det var som sagt bekvämare. Inte att det gjorde ont när jag hoppade Bill, men det kändes stadigare med Marco eftersom det inte blir så stor rörelse över hindret. Hoppade räcket på 90cm innan vi avslutade. Båda grabbarna tyckte det var jättekul att få hoppa igen och jag är så taggad på att komma igång, men jag tar det lugnt och försöker inte gå för fort fram <3

Idag var jag hos fysio på morgonen och körde ett hårt pass på drygt en timma. Det går verkligen bättre vecka för vecka och hon tycker att jag svarar väldigt bra på rehaben, så hon var tveksam till en korsbandsoperation. Jag vet inte om jag skrev det, men min andra fysio sa också för några veckor sedan att han var tveksam till om en korsbandsoperation var nödvändig för mig. Gaah, det sätter griller i huvudet på mig. Men eftersom vi nu har satt september för operation så är det bara att köra på med rehab och stärka så mycket som det bara går, så får jag träffa läkaren innan och få en ny bedömning. Vill han operera så gör vi det!

Och för Cooper går det jättebra hos Frida! Hon har hoppat både vanliga hinder och terränghinder med honom och är detta en blivande fälttävlansstjärna tro?! Har fått film när de bara susar över stockar ute i skogen. Så himla kul!! Och i banhoppningen får han jättemycket beröm. Frida säger att han är ett riktigt hoppgeni som har lätt för att taxera, är kvick i fötterna och hoppar alltid genom kroppen och väl över ryggen. Så roligt <3 Hon ska visa honom på fyraårs, vilket ska bli väldigt spännande!

Håll nu en tumme att det fortsätter gå åt rätt håll och att allting kommer att gå bra <3 Filmer och bilder hittar ni som vanligt på Instagram - aamaziingsara


Läst 43243 ggr Kommentarer Kommentera
JAN
30
2022

Hej! Sedan senaste blogginlägget har det hänt en hel del och nu går jag faktiskt utan kryckor! Gick med bara en krycka i cirka två veckor, men i tisdags släppte jag taget helt och efter det har jag inte använt någon krycka. Så skönt! Äntligen två händer fria och nu kunna öppna dörrar, bära saker m.m. utan att det är bökigt. Jag haltar dock fortfarande och har på mig min ortos, men tycker ändå att jag går bättre idag jämfört med i tisdags som var första dagen utan, så det går sakta men säkert framåt :)

Jag har även kört på med min sjukgymnastik, men "lagom" och inte övergjort något sedan sist. Har varit hos fysio två gånger sedan förra inlägget och båda gångerna har jag fått ännu fler övningar till mitt program och de säger att jag ligger i fas, vilket känns skönt.

Jag har även fått min kallelse för återbesök hos läkaren och det blir på tisdag!! Otroligt nervöst och pirrigt. Vill verkligen få bra besked (med andra ord, "varsågod och rid") och sedan lite mer klarhet i när nästa operation blir. Så jag hoppas att nästa blogginlägg kommer vara ett riktigt glatt ett! :)



Jag går hos två fysioterapeuter; Niklas och Paula på Mölndals sjukhus. De är helt fantastiska, så glad att jag fick dem!


I torsdags och fredags var Nina Fox Stark på Lerbergs Equestrian igen och höll lektioner. Mamma och Lovisa red dressyrlektion på torsdagen på Ratzia och Bill och det gick väldigt bra för båda två. På fredagen fick Nina tömköra Bill, Ratzia och Marco. Hon har tömkört Ratzia och Marco tidigare, men aldrig Bill, honom har hon bara sett med ryttare på ryggen. Jag har däremot tömkört honom lite hemma det senaste året och han är väldigt rolig att tömköra. Det var riktigt kul att se Nina, som är proffs, jobba med honom från backen. Han såg jättefin ut! Även Marco var jättefin och den här gången var han dessutom väldigt lugn och sansad. Har lagt ut en liten video på Instagram på Bill och Marco när de tömkörs (aamaziingsara).

Nästa träningstillfälle är 14-15 februari. Åh, vad jag hoppas att jag ska kunna vara med och rida då! HOPPAS!!! Är otroligt roligt att träna för Nina, vare sig man rider eller tömkör. Hon är verkligen engagerad till tusen, positiv och förklarar på ett okomplicerat sätt :)



Sötaste Bill efter torsdagens dressyrlektion :) Med nytt träns från Hööks



Bill tömkörd av Nina i fredags :)





Marco på töm i fredags :)

Nu har jag även varit tillbaka på jobbet i två veckor, vilket känns underbart. Gick tillbaka 100% direkt och det har gått väldigt bra. Min chef och mina kollegor är helt klart de bästa och har supportat mig hela tiden och det har inte varit några problem att anpassa arbetsuppgifterna för mig. Första veckan var jag bara i kassan (order från fysio) och varierade mellan att stå och sitta, men den här veckan har jag jobbat normalt och varierat mellan kassa, scanning och kundtjänst eftersom jag inte tyckt att det varit jobbigt/gjort ont att gå. Tycker att det känns bättre ju mer jag får röra på mig och har ju fått lära mig att menisken behöver "stimuleras", så jag står och går gärna så mycket som möjligt på jobbet :)

Vi hörs nästa vecka efter mitt återbesök. Håll tummen för bra besked! ♥


Läst 31203 ggr Kommentarer Kommentera
JAN
15
2022

Hej! Nu har jag varit hos fysio igen, två gånger till och med. Jag träffade en fysioterapeut direkt dagen efter operationen för att få en bedömning, gå igenom vad jag skulle göra för sjukgymnastik hemma samt visa mig hur ortosen fungerade. Sedan skulle jag göra denna sjukgymnastik i två veckor innan jag skulle tillbaka.

Var väldigt nervös inför det besöket, som var i fredags förra veckan. Jag är extremt otålig och vill att saker ska hända NU! Kände att sjukgymnastiken gick lättare för varje dag, men var extremt besviken att jag fortfarande inte kunde gå utan kryckor. Var rädd att fysio skulle säga att jag låg efter, att jag inte var där jag borde vara.

Som tur var blev det inte så. Han sa att jag hade jättebra rörlighet och muskelkontroll för att bara vara två veckor efter operation. Att gå utan kryckor efter mitt ingrepp skulle inte vara normalt nu. Vi gick igenom min sjukgymnastik och han tyckte att jag gjorde den helt utan problem, så fick två övningar till för att utmana mer. Vi gick sedan in i gymnastiksalen för att träna på att gå.

Gick först med båda kryckorna och fick verkligen vara noga med att gå korrekt. Sedan tog vi bort vänster krycka så att jag bara gick med en, och det gick också jättebra. Så då testade vi att gå i den där "korridoren" med räcken på sidan. Fick släppa kryckorna och gå fram och tillbaka i korridoren och hålla i räcket. Sedan fick jag släppa räcket. Så läskigt!! Tog några korta, stapplande steg. Kände att det faktiskt inte gjorde ont?! Fick testa några steg till och det blev bättre. Självklart halt fortfarande, men han sa att detta var jättebra och att jag verkligen skulle vara nöjd!

Fick en ny tid på onsdagen, så körde mitt program plus de nya övningarna lördag-tisdag och gick nästan bara med en krycka hemma. Han sa att jag även kunde testa några få steg här och där utan kryckorna, men bredvid en bänk eller liknande så jag hade något att ta tag i om det skulle behövas.

Allt gick bra de dagarna och i onsdags var det alltså dags för nytt besök. Det var även under detta besök dags att ändra läget på ortosen. Den har tidigare varit inställd på max 90 grader och nu ändrade han till 120 grader. Vi tog av ortosen och stödstrumpan (den behöver jag inte ha längre då svullnaden är borta) och jag fick böja mitt ben så mycket jag kunde. Böjde det till cirka 110 grader, vilket var 18 grader mer än besöket innan, fem dagar tidigare! Kändes så bra!

Körde lite övningar igen och fick ytterligare två att lägga till på mitt program. Han sa även att när jag gör min sittande sjukgymnastik kan jag ta av ortosen och göra utan. Annars ska den alltid vara på, dygnet runt.

Gick in i gymnastiksalen och fick gå i korridoren igen utan kryckor. Fortfarande väldigt halt, men ändå mycket bättre än på fredagen. Jag måste lära mig gå korrekt igen. Jag gick trots allt med ett böjt knä i nästan åtta veckor, pga av att jag inte kunde räta det, så dels har jag vant in det rörelsemönstret, plus att det sitter mentalt. Jag tror att det ska göra ont att räta ut benet, men det gör det inte längre. Träna, träna, träna!

Fick även testa på crosstrainer, vilket fungerade bra. Nämnde att vi har en hemma, så nu har jag fått lägga till det i programmet också. Tanken är att jag ska köra 10 minuter tre gånger om dagen, men eftersom jag inte gjort någon fysisk aktivitet på två och en halv månad så sa han att jag får börja lugnt och sedan trappa upp. Nämnde jag att jag är otålig? Så det gick inte så bra, så klart. Testade direkt samma kväll efter fysion. Tänkte att nu kör jag bara fem minuter och en gång. Det gick bra, jag var så klart svettig efter dessa fem minuter, men nöjd. Det kändes i knät när jag trampade på, men jag skulle inte säga att det var smärta. Gick i alla fall över direkt när jag var klar.

Så i torsdags var jag supertaggad och tänkte att nu kör jag fullt ut. För som den idiot jag är så tycker jag att lugn upptrappning är ett pass på fem minuter. Så konstigt. Jag skulle ALDRIG göra så med mina hästar när de är under igångsättning, så varför gör jag så mot mig själv?

Körde tio minuter crosstrainer på morgonen och sedan mitt program med sjukgymnastik (som är ganska långt nu). Efter lunch körde jag tio minuter crosstrainer igen och min sjukgymnastik. På eftermiddagen började jag få ont och jag insåg att jag kört på för hårt. Riktigt besviken på mig själv. Så igår vilade jag HELA dagen. Ingen crosstrainer, ingen sjukgymnastik. Det kändes bra hela dagen, så på kvällen testade jag några steg utan kryckor och det gick bra. Så idag kör jag igång igen, men LUGNT. Jag är extremt tålmodig när det gäller mycket, men inte det här. Får träna på det :)

Tog även bort stygnen i torsdags. Det har inte blött igenom plåstret någon gång, så jag har inte sett hur det ser ut under. Inte haft en aning om hur många stygn det är. Både sköterskan och jag blev lika förvånade när hon drog bort plåstret. TRE små stygn fanns där under. Två på vänster sida om knäskålen och ett på höger. Pyttesmå och fina! Hon sa att det såg jättefint ut :) Skönt! Fick på stripes och vattentäta plåster, så nu får jag äntligen duscha och bada igen.

Ska tillbaka till fysio nästa vecka och om cirka tre veckor ska jag träffa läkaren igen. Då ska han så klart titta på hur allt ser ut, om vi kan ta av ortosen eller inte, och så ska vi prata om korsbandsoperation. Känns jobbigt att veta att jag ska behöva gå igenom det här igen, men nu har jag ändå ställt in mig på det och vet att det är bäst i långa loppet. Men det här är väldigt tufft för mig mentalt. Från att vara fysiskt aktiv, hitta på massor med saker och träffa människor varje dag, till att nu sitta hemma ensam. Alla andras liv fortsätter medan mitt är på "paus". Ska inte gnälla, för det finns så klart de som har det mycket värre, men vill ändå säga att det är tufft. Är extremt tacksam för de vänner som har hört av sig och även människor som jag inte ens känner som skickar stöttande meddelanden <3

På måndag ska jag i alla fall gå tillbaka till jobbet. Egentligen sjukskrev han mig till 20 februari, men jag sa att det kommer jag absolut inte må bra av, så då kompromissade vi. Jag var tvungen att vara hemma till jag hade tagit bort stygnen, sedan kunde jag få gå tillbaka på två villkor. Första villkoret att jag är 100% ärlig med mig själv och känner att jag klarar av det och att benet känns bra. Andra villkoret att jag endast sitter i kassan och att jag där har möjlighet att variera ställning. Det har jag. Kan både stå och sitta, och när jag sitter kan jag ändra höjd för fötterna så att jag ibland kan ha benet böjt och ibland sträckt. Så händer inget oväntat i helgen så ska jag ääääntligen börja jobba på måndag igen. Håll tummen så hörs vi när jag har något nytt att berätta :)




Läst 47513 ggr Kommentarer Kommentera

Hej! I söndags och måndags har hästarna tränat för Nina Fox Stark. Hon kommer var tredje vecka till Lerbergs Equestrian och då kan man båda tömköra och rida för henne. Den här gången hade även Lerberg anordnat en clinic för henne i tömkörning vilket var toppen! Det var många som kom och tittade. Hon hade två hästar på clinicen som hon tömkörde och den ena var Ratzia :) Hon skötte sig fint!

Innan clinicen red mamma ett dressyrpass för henne på Bill. Mamma har inte ridit Bill speciellt många gånger och bara ridit dressyr på honom en gång tidigare. Hon brukar klaga på att han är så stor och att han inte står still när hon ska sitta upp, så hon brukar aldrig vilja rida på honom, men den här gången fick hon för sig att hon skulle göra det. Det gick jättebra och Bill såg verkligen fin ut, så det var roligt att se. Har lagt upp en video på min Instagram (aamaziingsara) om ni vill kika. Mamma sa efteråt att han var riktigt trevlig att rida och att hon kan tänka sig att rida dressyr på honom lite oftare, så det var ett gott betyg :)

Efter clinicen åkte vi hem för att hämta Marco då mamma skulle rida ett dressyrpass även på honom. Jag stannade kvar hemma då Thiago från Golden Teeth kom för att ta en titt i Bills mun. De andra hästarna kollas upp var tionde månad, men Bill har haft en större hake som Thiago har jobbat med för att få ner, så han har blivit kollad lite oftare, men nu är den äntligen borta, så nu kan han också kollas var tionde månad :)




Thiago är jättefin med hästarna <3 De andra sköter sig toppen, men Bill är rätt brötig och jobbig, men han har enormt tålamod och löser det jättebra!

Fick sedan meddelande från mamma att Marco hade kastat av henne på träningen! Eller ja, de hade knappt hunnit börja träna. Han hade varit väldigt spänd och på tårna och när hästen som hade tränat innan skulle gå ut så tänkte mamma att nu kommer han väl äntligen lugna ner sig. Tji fick hon! Då hade han gjort ett bocksprång och sedan vänt på en femöring direkt när hästen innan lämnade manegen, så då flög hon som en vante. Som tur var gick det bra och hon hoppade upp och red hela lektionen. Hon sa att det hade gått bra men att han var väldigt laddad hela tiden.

På måndag morgon var det dags igen. Mamma började med att rida lektion på Ratzia. Det såg jättefint ut! Blivit stor skillnad sedan de började träna för Nina. Roligt att se :) Ratzia gör alla skolor fint och är väldigt arbetsvillig, vill alltid göra rätt.

Sedan var det dags för Marco att bli tömkörd av Nina. Han var lite småbusig, men höll sig för det mesta på mattan och jobbade på fint och avslappnat. Riktigt bra för honom att bli jobbad på töm, så när jag kan gå igen ska jag absolut fortsätta med det. Längtar!

Sist ut var Bill som idag reds av Lovisa. Det gick jättefint även för dem och det var kul att se Bill så avslappnad och tillfreds båda dagarna. Börjar komma ut lite mer med halsen och upp med ryggen. Jättetrevligt!



Mamma och Marcobus <3



Lovisa och Billieboy <3

Ni anar inte hur mycket jag längtar till jag kan rida igen! Idag har det gått två veckor sedan operationen och det går såååå seeegt! Jag trodde att det skulle kännas mycket bättre vid det här laget, men jag måste fortfarande gå med kryckorna. Igår testade jag att röra mig runt inne med bara en krycka och det gick ändå hyfsat. Hoppas att jag snart kan släppa dem, för då kan jag gå tillbaka till jobbet.

På fredag ska jag träffa fysio igen och då hoppas jag att hon tycker att jag ligger "i fas". Jag gör min sjukgymnastik varje dag och tycker att det blir lättare och lättare att utföra övningarna, så det känns positivt.

Nästa vecka på torsdag ska jag till vårdcentralen och ta bort stygnen och då även ändra inställning på ortosen så att jag får full rörlighet i benet. Nu är den inställd på max 90 grader. Ska bli spännande att se hur det ser ut, men det borde se bra ut. Sköterskan efter operationen sa att det eventuellt kan blöda lite och jag kan behöva lägga om "plåstret" (jätteplåster), men plåstret har suttit fint hela tiden och varit helt och rent så jag har inte behövt byta. Om allt går som det ska så är det en månad kvar med ortosen på benet.




Marco <3

Och det går jättebra för Cooper hos Frida. Väldigt glad att han hamnat där! De tränar uppsittningar både från pall och från backen. Ridningen går jättebra och de har ridit ut själva och nu när det har tinat ska de börja hoppa lite. Så roligt! Har bett henne visa honom på fyraårs om hon tycker att han är redo, så det siktar de på :)


Läst 48352 ggr Kommentarer Kommentera
DEC
27
2021

Hej! I onsdags var det dags för operation av min menisk. Jag har ju skadat mig ganska mycket genom åren, men aldrig så att jag har behövt opereras, det har alltid läkt av sig självt. Så det var lite nervöst, men jag var också väldigt taggad!

Jag anlände till Mölndals sjukhus 9:30 och fick först prata med en sköterska, svara på en del frågor osv. Sedan fick jag byta om till sjukhusskjortan och lägga mig i en säng med ett täcke direkt hämtat ifrån värmeskåpet. Mysig början!

Sedan kom sköterskan tillbaka och skulle ge mig dropp. Jag tycker inte att det gör ont att ta sprutor osv, men jag tycker det är väldigt obehagligt att se på, så att se den där infarten i armen gjorde mig lite illamående till en början, men det gick över. Hon kom sedan med en mugg med massor av piller och sa att det var smärtstillande och bedövning som jag skulle få precis innan det var dags för operation. Jag hade ännu inte fått någon information om jag skulle vara sövd eller inte, så när hon sa "bedövning" tolkade jag det som att jag skulle vara vaken under operationen (jag frågade henne alltså inte). Fick lite panik men tänkte att det är ju bara att göra.

Jag låg sedan i sängen och pillade med mobilen och bara väntade. Då visar det sig att en annan läkare på avdelningen hade testat positivt för corona under morgonen, så då blev det lite hey baberiba då alla som hade varit i kontakt med honom var tvungna att gå och göra snabbtest. Hon som låg mittemot mig i rummet skulle ha opererats av den här läkaren, så den stackaren fick åka hem istället :(



Jag var då ensam kvar i rummet och låg längst in och timmarna gick, så jag blev lite orolig att de hade glömt bort mig. Ringde på klockan för att dubbelkolla, och som tur var hade de inte glömt bort mig, men det blev väl lite mer väntan än vanligt med tanke på det som hade hänt på morgonen. Efter 4,5 timmar kommer narkossköterskan Martin. När han presenterar sig som NARKOSsköterska känner jag en otrolig lättnad. Jag ska få sova mig igenom detta, hurra!

Min läkare, Sebastian, kommer också in och vi går igenom vad som ska hända nu. Han säger återigen att det är inte säkert att det går att laga menisken då den kan vara alldeles för trasig, men han ska göra vad han kan. Jag får ta min mugg med piller, gå och kissa och sedan rulla iväg för operation. Jag frågade Martin om han någonsin hade hoppat fallskärm eller bungyjump. Nej, det hade han inte, men jag sa att det är precis den känslan jag har i kroppen nu. Innan man kastar sig ut. Hjärtat slår i 110 och det är skräckblandad förtjusning som rusar genom kroppen.

Vi rullar in i operationssalen och tre andra som ska hjälpa till under operationen är där. Eftersom jag som sagt har lite svårt för att se på sånt som har med operationer m.m. att göra så har jag ju aldrig kollat på sjukhusserier, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det var TOPPEN! De fick mig att känna mig helt lugn, de snickesnackade, spelade julmusik i bakgrunden och allt var bara så trevligt!

De tog mitt blodtryck, kopplade på EKG och sedan skickade de in lite smärtstillande samtidigt som de desinficerande hela benet. Jag frågade hur lång tid operationen skulle ta och de sa ungefär 30 minuter. Klockan var nu strax 14:30. Fick lite lustgas och Martin sa att jag skulle bli lite gött lullig. Efter en stund frågade han hur jag kände mig, men jag kände mig precis som vanligt, så då sa han att nu kör vi och efter det minns jag inget förrän jag vaknade.



Jag vaknade upp och det första jag frågade var "vad är klockan?". 15:30! Snabbt jobbat, svarade jag! Jag har hört att väldigt många mår illa när de vaknar upp efter att de blivit sövda samt att man kan vara väldigt groggy, och det värsta jag vet är att må illa så det hade jag sagt innan och när jag vaknade upp mådde jag hur bra som helst och var helt klar i huvudet! Ena sköterskan sa "herregud, du sprudlar verkligen".

Sedan kom min läkare och berättade att han var jättenöjd med operationen, att han faktiskt hade lyckats sy ihop menisken ändå. Eftersom han lyckats med det så sa han att han verkligen, verkligen vill att vi opererar mitt korsband också, och jag inser ju också att det är det bästa i längden, så jag kommer att göra det. När det blir vet jag dock inte än, för nu måste menisken få tid att läka helt först, men jag ska på återbesök om sex veckor till läkaren och då kommer vi väl bestämma när nästa operation blir.



Nu har jag på mig en ortos på benet (en jätteställning) som är inställd på 0-90 grader. Den ska jag ha i tre veckor 0-90 grader, sedan om tre veckor ska jag plocka bort stygnen och då även ställa in ortosen på fri rörlighet och ha den i ytterligare tre veckor. Jag frågade läkaren givetvis när han tror att jag kan rida igen och förhoppningsvis, om allt går som det ska, så kanske jag kan sitta upp igen om sex veckor när vi plockat bort ortosen.

Nu är jag 100% sjukskriven och han sa först att jag skulle vara det till 20 februari (!!!!) men då fick jag panik och då sa han att jag måste i alla fall vara det dessa tre veckor innan jag tar stygnen, sedan KANSKE jag kan få gå tillbaka om det ser bra ut. Hoppas!

Eftersom jag mådde så bra direkt efter operationen åkte jag hem på studs. Fick först en genomgång av en sköterska om vilka mediciner jag ska ta (tre olika smärtstillande, lösning för magen och blodförtunnande sprutor) och en tid till fysio redan dagen efter.

Så dagen efter operationen, i torsdags, åkte jag tillbaka till sjukhuset för att träffa en fysioterapeut. Jag fick massor med olika övningar som jag ska göra 3-5 gånger om dagen.

Innan operationen kunde jag inte räta mitt ben helt, eftersom menisken låg i kläm, och jag kände direkt efter operationen att jag kunde räta det, vilket är fantastiskt. Sedan känner jag så klart att de varit inne och "grävt" och stundtals gör det ganska ont, men tabletterna jag har fått hjälper verkligen! Nu är det också svullet efter operationen, vilket gör att rörligheten är sämre än innan, men jag kyler i princip all min vakna tid och jag märker redan skillnad i min sjukgymnastik.

Jag har fått mängder med lyckönskningar, hejarop och folk skriver att jag är bland de starkaste de känner så att jag kommer greja detta galant. Det värmer verkligen mitt hjärta <3 Jag hoppas verkligen att allt kommer läka som det ska nu och att jag inte kommer bli galen av att vara sjukskriven. Jag uppdaterar dagligen på min InstaStory om ni vill följa med där (aamaziingsara). Nu dröjer det ju innan jag kommer rida igen, men Ratzia, Marco och Bill är anmälda för kurs nästa vecka för Nina Fox Stark där de kommer att tömköras ena dagen och ridas andra dagen (mamma och Lovisa rider), så självklart kommer jag att uppdatera er om det här i bloggen :)

Ha nu ett fantastiskt avslut på 2021 och så hoppas vi att 2022 blir TOPPEN! Kram


Läst 43340 ggr Kommentarer Kommentera

Här får du följa Sara Ekmans vardag. Det är hästar, resor och allt däremellan.



Maila Sara

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare


Arkiv



Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.