Hej!

Tempot i mitt liv senaste veckan har varit ganska galet. Jag älskar tempo och att ha ett fullspäckat schema, bara jag hittar tid till att återhämta mig emellan, annars blir tempot farligt.

I fredags hade vi klassfest, i lördags var det öppet hus på mitt nya jobb Evidensia Hästsjukhuset Stav. På måndagen var jag tvungen att rida kl 07 innan skolan för att sedan ha övningar hela dagen under den pågående kirurgikursen.

Måndag kl 22 till tisdag kl 08 jobbade jag extra som natt-sköterska på hästkliniken UDS på skolan. Det var många hästar inne och det fanns garanterat att göra hela natten. Efter passet gick jag hem till min kompis Ida som bror bredvid skolan för att äta frukost. Tillbaka till skolan kl 09 för att göra en till övning som höll på i 3 h. Sen hem för att SOOOVA. Jag sov till morgonen efter. Då var det dags för träning med Vovva. Kl 07 red jag ett svettigt pass för Gunilla. Riktigt bra hjälp! Nu har vi verkligen höjt upp kraven. Ska man rida St:Georg kan inget lämnas åt sidan.

På bilden en trött och nydushad Vovva i hagen efter ett hårt pass:

De praktiska övningarna vi hade i skolan gjordes på kadaver: ben och hästhuvuden. Övningarna bestod av följande:

1. Sticka leder på kadaver-ben. Jag tränade att sticka och injicera med karamellfärg i kotleden, kronleden, hovleden, kotsenskidan och strålbensbursan. Dessutom tränade jag på att lägga nervblockader. Efteråt dissekerade jag upp benet för att kolla att min "karamellfärg" hamnat i respektive led och att jag hamnat rätt.

2. Sy ihop skador på ögonlock, anlägga ögonkateter, sy ihop ett skadat öga inför transport in till klinik,  samt lägga nervblockader inför ögonundersökning. Nedan en pedagogiskt ritad bild av vår lärare som beskriver hur man med hjälp av en 8-a sutur kan sy ihop ett ögonlock. När man syr ögonlock är det viktigt att passformen blir optimal för att inget ska skava på ögat eller ge andra problem.

3. Sista övningen gick till så att vi alla fick varsitt hästben som lärarna hade fixat ett spiktramp på. Vi fick själva ta av skon, undersöka hoven, skära rent, leta efter spiken, dra ut den, försöka avgöra om spiken skadat några synoviala strukturer (till exempel strålbensbursan). För att kontrollera det kan man sätta en nål i strålbensbursan och spola in steril koksaltlösning. Om spiktrampet gått in i bursan så kommer vätskan med stor sannolikhet då att komma ut genom spiktrampet.

En häst som trampat in en spik i strålbensbursan har relativt avvaktande prognos. Det gäller att agera snabbt med mediciner + behandling inne på hästklinik.

Efter att jag gjort klart "mitt spiktramp" så frågade läraren om jag ville ha en nya skada. Läraren slog då in en träflisa i kronranden på mitt hästben och detta fick jag lösa genom att skära bort lager efter lager av horn och tillslut "fälla ut" träpinnen. Man får absolut inte dra pinnen rakt upp och tro att man löst problemet eftersom det med stor sannolikhet isåfall finns kvar delar av pinnen, under själva hovväggen. Efter 3 h hukande och karvande med hovar + en natts jobb så åkte jag hem och slocknade totalt.

Lagom vila är en dag, sen påt igen. Vid ett svagt ögonblick för några månader sen så frågade mina klasskompisar om jag ville vara med o springa blodomloppet i Uppsala. Jag svarade ja och vi bestämde oss för att springa en mil! Jag trodde då (tidsoptimist) att jag skulle hinna träna massor. Jag har tränat lite, snittat 5 km i veckan, men jag hade hoppats att träna mer.

Jag var rätt orolig innan loppet att jag inte skulle orka springa hela vägen, men här tror jag att ridningen gör sitt! Huva vilken grundkondis man får av att rida, uppenbarligen. Jag sprang hela tiden, i en mil! (sist jag sprang en mil var på tjejmilen för 1,5 år sedan). Tiden blev 1 h och 3 minuter och då var det en del trängsel i början av loppet. Är faktiskt riktigt stolt över mig själv och mitt pannben, om man nu får säga så. Jag har en konstig förmåga att bara köra på om jag bestämt mig för nåt, och det hade jag.

Idag gör det ont i låren och rumpan efter den praktiska hovövningen i skolan, och hela kroppen värker lite efter springloppet igår. Men det känns ändå ganska skönt. Nu ska jag skriva vidare på ett arbete om leder och ledrehabilitering, sen ska jag åka och trimma hästen min! I helgen är det träning i Stockholm för Wieger De Boer och på söndag kväll väntar ett nytt nattpass på hästkliniken UDS.

Jag och Lisa efter blodloppet i Uppsala igår:

Vackra Uppsala längs vattnet, på väg hem från Studenternas IP och blodomloppet igår:

/Izabella

Hej!

Sitter och läser svensk veterinärtidning och lär mig saker. Jag började läsa den för ettag sedan och varje gång jag öppnar den lär jag mig saker. Sen får man läsa om vad som händer inom veterinär-sverige och branchen överlag. Väldigt nyttigt nu när man snart ska ut i arbetslivet.

Visste ni t.ex. att magsäcksinpackning på häst ibland kan lösas med Coca-Cola light som man sondar ner? I senaste numret av veterinärtidningen så hade veterinär Linda Perttula på UDS skrivit ett fall om magsäcksinpackning.

Magsäcksinpackning är en ovanlig åkomma och innebär en ökad ansamling av foder i magsäcken samt en uttänjning av magsäcken. Predisponerade orsaker kan vara foder som sväller eller bildar en massa efter intag (exempelvis persimofrön). Andra orsaker kan vara otillräcklig tuggning av foder, otillräckligt vattenintag och snabb ättid. Vidare kan onormal rörelse  och tömning av magsäcken ligga till grund för problemen.

Behandlingen består av att försöka lösa upp inpackningen genom sondning (slang ner genom näsan och ner i magsäcken) och hävertering, och sedan försöka bota ursprungsproblemet om detta hittas. Man kan sonda med så kallad isoton elektrolytlösning upp till 8 ggr på en dag, men man kan även använda sig utav coca-cola light för att lösa inpackningen, enligt en artikel från Equine Veterinary Education 2007. Detta tycker jag är lite lustigt, tycker inte ni det?:) Man kan också åtgärda inpackningen kirurgiskt men detta har sämre prognos.

Läste också om patellaupphakning på häst. Veterinär Beate Lundbäck hade skrivit en otroligt bra artikel som sammanfattade det mesta som är känt kring just patellaupphakning, behandlings och operationsmetoder mm. Intressant!

När man jobbar sin första sommar som veterinär så kallas det enligt tradition att man "kvackar". I fredags hade min klass Veternitas kvack-fest inför sommaren på veterinärkåren. Vi åt god mat, sjöng, spexade och dansade. Jag och John-Filip sjöng en låt som han skrivit om texten på; Carolas "Evighet" hade han gjort om med veterinär-tema.

Min klass kommer med start i juni spridas ut över hela Sverige och rycka in när alla ordinarie veterinärer tar semester! Många har jour över midsommar. Vi skojjade om hur man kommer få hjärtklappning första gången jourtelefonen ringer och man vet att det är på riktigt. Det är nu vi måste samla våra kunskaper, det vi lärt oss under 5 år i skolan, samt använda vårt sunda förnuft och hjälpa Sveriges djur och djurägare i sommar! Med tanke på vilka duktiga kursare jag har så är jag inte orolig - jag lovar er att ni kan vara lugna om det visar sig att en VETERNIT (som vi kallas) kommer ta hand om just ditt djur i sommar!

På väg till festen. Sommarvärme och sommarklänning...

I lördags var det öppet hus på Evidensia Hästkliniken Stav där jag ska börja jobba i mitten på juni. Det var rundvandring på den fina kliniken, tipspromenad, ponnyridning mm. Det var kul att komma till kliniken som har stora planer inför framtiden! Känner mig redan lite "som en i gänget" fast jag inte börjat än. Kunde inte bli mottagen på ett bättre sätt. Jag är peppad! Dessutom var det köruppvisning med ett internationellt kör-ekipage från området. Snacka om duktiga, det gick INTE långsamt om jag säger så!

/Izabella

 

Hej hallå! Izabella här.

Nu går jag den sista kursen på SLU innan sommaren, och den sista på själva SLU. Jag kommer fortsätta med mitt examensarbete på distans under sommaren och hösten samtidigt som jag jobbar men jag har alltså ingen mer kurs med lektioner på universitetet.

Den sista kursen är en valbar kurs i kirurgi. Tanken är att jag ska få lite fördjupade kunskaper inom detta område och jag har en hel del lärorika övningar att se fram emot. Bland annat ska vi träna en hel del på att sy och sticka leder på kadaver. Sen ska vi även ha en narkos övning på hund och en grisoperation. En av mina favoritlärare undervisar mycket i denna kurs, det är den danska kirurgi-professorn Pia. Pia är en lärare som man märker verkligen tycker det är kul att undervisa. Man känner sig alltid välkommen som student och man märker att hon verkligen VILL att vi ska lära oss och göra rätt. Det känns som at Pia kan svara på allt, det spelar ingen roll vad man frågar. Kommer jag att bli så om 30 år? Jag hoppas hoppas!;) Eftersom Pia opererat mycket hästar så pratar hon mest häst-kirurgi. Den vinklingen gillar jag och mina öron är spetsade o jag begrundar varje ord hon säger!

Häromdagen hade vi en inledande föreläsning med Pia, hon började med att visa oss påståendet "The Surgery was a success but the patient died". Vi kom fram till att en bra kirurg inte resonerar såhär, eftersom operationen inte kan vara lyckad om patienten dog, det spelar ingen roll om det man opererade "gick bra".

Vi fick en historisk aspekt på hästkirurgi vilket var mycket intressant. Visste ni t.ex. att:

• Hovslagare i forntiden var de första häst-kirurgerna och de var de som opererade mest.

• Att söva hästar på gas började på 1960-talet. Plötsligt började hästar att "överleva";) Innan dess hade hästarna en mask på sig med en svamp doppad i eter, längst fram vid mulen. Man band ihop benen på hästen och typ 10 personer var inblandade.

• Strax före 1980 kom de fantastiska A2-agonisterna som man kan sedera hästen med. Ni har förmodligen varit med någon gång när veterinären ger hästen lugnanade medel. Domosedan eller Cepesedan är just denna typ av läkemedel. Innan 80-talet hade man alltså inte tillgång till dessa droger på häst. Tänk vad "lätt" det är att jobba som hästveterinär idag, med avseende på den aspekten, jämfört med innan man kunde sedera. Jag kan inte förstå hur "farligt" det måste ha varit att jobba på osederade hästar innan dessa "magical drugs" kom ut på marknaden. Pia beskrev det som "en dröm" för praktiserande hästveterinärer när de helt plötsligt slapp bli sparkade och utsättas för fara typ varje dag på jobbet.

• Strax innan så kom även lokalbedövning ut på marknaden och med nya droger och möjligheter började man utföra bukkirurgi på kolikhästar. Kan ni tänka er att man som hästägare på 70-talet inte hade den möjligheten. Ni som inte bor nära ett större hästsjukhus har fortfarande inte möjlighet att buköppna en kolikhäst, men många i Sverige har idag den möjligheten.

Avslutar med att ge er lite statistik på vad svenska hästar idag dör av. P.g.a. att nästan alla hästar i Sverige är försäkrade så har vi tydligen världens bästa "record" på olika sjukdomar. Det är tydligen unikt jämfört med andra länder. Och med dör menar jag oavsett hur hästen dött, detta inkluderar avlivning:

1. Muskel och skeletala problem (rörelseapparaten) 57%

2. Respiratoriska problem/luftvägsproblem 8-9%

3. Problem med mage-tarm ( inkluderar kolik) 5-6%%

4. Olyckor 3-9%

Mer än hälften av Sveriges hästar "dör" alltså pga skador i rörelseapparaten. Betyder det att vi driver dem för hårt eller är hästarna "svaga"?  Ganska dystra siffror tycker jag...

Efter den intensiva tränings och tävlingveckan så har Vovva en rehab-vila vecka. Han skrittades måndag och tisdag. Igår longerades han 20 min med pessoa-lounge. När man haft hästen i en hög tävlingsform och maxat den anser jag att det är oerhört viktigt att hästen dels får vara utan ryttare för att vila ryggen (varva ridning med tömkörning/longering), och sen är det viktigt att hästen får sträcka ut överlinjen och ryggen i en lägre form. Är man duktig på att tömköra är detta ett jättebra alternativ. För mig fungerar pessoa-loungen perfekt eftersom den hjälper mig att få hans bakben aktiverade. När hästen har "vila" behöver den inte stå still. Att stå helt still är inte bra. Hästen behöver röra sig, skritta/jogga och göra något annat som gör att belastningen hamnar på andra ställen, jämfört med när du rider och tränar hårt.

Igår kväll fick Vovva även akupunktur-behandling av duktiga Susanne. Ser ni nålarna nedan? Akupunktur får han i förebyggande syfte ibland efter hård träning, Jag märker ganska snabbt på hans muskler i ryggen när jag tränat mer och ridit mer "samling". Musklerna blir lite stramare och "krampiga". Det gäller att känna igen när detta kommer så att man kan lägga in t.ex. longering med pessoa-lounge eller tömkörning. Om jag inte skulle underhålla hans rygg med varierad träning så skulle han förmodligen bli en häst med ryggont.

Man ska inte glömma att ryggproblem på häst i princip är obefintligt på hästar som inte rids. Vi själva skapar problem och därför måste vi  veta hur vi ska undvika dem och jobba förebyggande...

Vovva blir väldigt trött av akupunktur. Han verkar tycka det är skönt. I flera studier på häst har man kunnat mäta en stegring av endorfiner i hästens blod efter akupunkturbehandling. Endorfiner är enkelt förklarad ett kroppseget "välmående-hormon" som bland annat lindrar smärta, men även påverkar vårt välbefinnande. Men vetenskapen är fortfarande inte helt överens om vilka effekter akupunktur har på hästens kropp, därför klassas det som alternativ behandling och vi får inte lära oss detta i skolan.

En häst som står och skrapar på stallgången ställer sig efter 5 min såhär och halvsover (vilket han aldrig annars gör). Är det endorfin-frisättningen som gör detta, åh vad jag skulle vilja veta!

Hej svejs/I