SI-leden: Populär diagnos eller stort problem?

Hej! Izabella här. Jag ber om ursäkt för hästfattigt innehåll den senaste tiden, men i ärlighetens namn så har jag inte riktigt haft tid att skriva om allt som jag vill. Vissa av er kanske kommer ihåg att jag var på kurs om ryggproblem hos häst i September. Det var ett internationellt företag vid namn Vet Pd som kom till Strömsholm för att hålla en högkvalificerad kurs om ryggproblem, SI-leds problem och höftledsproblem hos häst. Kursen hölls av 3 st internationellt diplomerade kirurger och ortopeder. Kursen inkluderade både teoretiska och praktiska övningar samt sadelutprovning och vikten av det för att minska på frekvensen av ryggproblem.

Som jag skrivit innan så ger veterinärutbildningen en bra grund inför ett kommande yrke som veterinär, men för att bli duktig och verkligen förstå sig på de komplexa sambanden i exempelvis hästens rörelseapparat så krävs det att man läser mycket själv och går på externa kurser och har extra praktik. I alla fall enligt min mening.

Under kursen på Strömsholm så var jag riktigt nyfiken på problematiken kring SI-leden. Detta har länge varit en "innediagnos", ffa hos andra yrkesgrupper som behandlar hästar. Jag vet själv inte hur många ggr jag hört hästägare som varit hos en equiterapeut/kiropraktor och fått diagnosen SI-ledsproblem. Är det så att problemen överdiagnosticeras, eller är det så att dessa grupper rent utav är bättre än veterinärer på att diagnosticera problemen? Detta var jag nyfiken på när jag kom till kursen.

Enligt flera av kursens föreläsare så finns det en överdiagnostik av SI-leds problem bland andra yrkesgrupper, men man ska icke förglömma att det faktiskt finns hästar som har problem i eller runt SI- leden. Enligt föreläsarna så är det största problemet att det råder en förvirring kring hela problematiken med SI-leden.

SI-leden sitter mellan Sacrum (korsbenet) och Ileum (höftbensvingen). När man pratar om SI-leds problem så är det viktigt att förstå och reflektera över vilket typ av problem man egentligen har. Det finns tre huvudgrupper av problem som man kan ha i SI-leden.

1. Akut skada i SI-leds området ses ffa på fälttävlanshästar och hopphästar och beror oftast på ett traumatiskt fall eller att hästen halkar. Detta kan leda till skada eller total ruptur av antingen det ventrala, interosseus eller det dorsala SI-leds ligamentet. Antingen med eller utan subluxation av SI-leden. Hästarna får ofta en akut eller snabbt tilltagande hälta. De kan vara halta på ett eller båda bakbenen samt visa smärta från ryggen. De kan även vara svullna, varma över SI-leds området och ibland ser man en assymetri mellan de båda bakbenen. Här har vi alltså en akut ligament-skada!

2. SI-leds syndromet: Detta är förmodligen det mest omdiskuterade och kommer ffa på tävlingshästar. Problemet tros bero på en repetitiv överansträngning av leden, alternativt är problemet sekundärt till andra muskoskeletala problem som involverar rygg och eller bakben. Uttänjning av SI-ledens stöttande ligament (utan uppenbar övertänjning) kombinerat med nedsatt muskelkontroll och svaghet, vilket leder till funktionell instabilitet i SI-leden. Detta leder i sin tur till ökad belastning på leden eftersom den rör sig på ett sätt den inte är ämnad för. Leden dekompenserar och blir överansträngd. Detta kan i längden leda till artros.

3. Desmit i Sacroiliaca-ligamentet. Ffa den dorsala delen av det dorsala ligamentet. Enklare förklarat så har man en inflammation i ett stort ligament som stabiliserar hela SI-leden. Detta kan även ge kronisk mer låggradig smärta, speciellt om det inte upptäcks i tid eller om hästen inte får rätt rehabilitering eller blir feldiagnosticerad.

Hur kan då en häst med problem från SI-leds området te sig?

- Underprestation

- ihållande eller skiftande bakbenshälta

- assymetri mellan bakbenen, både i höjd och muskelmassa

- smärta vid palpation i området kring SI-leden

- smärt vid speciell provokation av SI-leds området

- svårt att galoppera, ofta jämfota bak vid longering, ibland korsgalopp

Som ni ser så finns det inte ett enda enkelt symptom. Hästarna kan bete sig mycket olika och det är därför svårt att göra en korrekt och objektiv bedömning. För att verkligen ta reda på om hästen har smärta från området så måste man först utesluta andra saker, exempel bakbenshälta mm. Sen kan man lägga en bedövning och se om hästens problem minskar. Antingen lägger man bedövning i området kring SI-leden, eller i leden med hjälp av ultraljudsguidning. Dock ska man komma ihåg att ingen av bedövningarna är 100 % specifik. Bedövningen kan alltså lindra symptom från andra problem i området om man inte träffar helt rätt med nålen, rakt in i leden. Anledningen till att många veterinärer varit skeptiska till de många SI-leds diagnoserna, är helt enkelt för att få hästar verkligen svarar på bedövning. Det finns helt enkelt så mycket mer saker i området som kan göra ont. Man vill gärna ha ett problem, och en quick fix. Dessa hästar är ingen quick fix. Andra strukturer i området är bland annat muskler, nerver, andra leder i ryggkotpelaren, ex. lumbosacralleden. Detta gör att man omöjligt kan uttala sig om att det är just SI-leden som är problemet om man inte specifikt lyckats bedöva den och hästen blir bättre.

Sen kommer vi till nästa debatt. Eftersom hästar uppenbart kan ha flera olika fel i området så är det också olika typer av rehab som hästarna bör få. Om man har en akut skada (nr1) eller en desmit i det dorsala ligamentet (nr3) så ska hästen vila med begränsad motion fram tills att skadan läkt. Man kan diagnosticera skada i ligamentet med ultraljud, och rehabiliteringen bör följas upp med nytt ultraljud fram tills att skadan läkt. Om en häst istället har det så kallade SI-leds syndromet (nr2), med dålig stabilitet och försvagade muskler så är träning och uppbyggnad av stöttande muskulatur kring leden hästens rehab. Har den en akut inflammation i leden och artros som följd, kan leden behövs behandlas först. Inser ni hur komplext detta är? Det är därför inte seriöst att kasta sig med termer om SI-leden utan vidare undersökningar.

Kan man då skilja dessa olika diagnoser med säkerhet när man står ute i ett stall? Svar NEJ enligt experterna. Har man en häst med tydliga problem från området borde man därför göra en ultraljudsundersökning, och försäkra sig om att det inte är en ligamentskada vi har att göra med. Detta eftersom träning och för tidig igångsättning av en häst med ligamentskada kan leda till kroniska och återkommande problem.

Andra diagnostiska tekniker man kan tänka sig att använda är röntgen och ffa scintigrafi. Även här så påpekade experterna att det faktiskt är ett litet antal hästar som man verkligen gör fynd på, i relation till hur många som diagnosticeras ute i stallarna. En annan anledning till detta kan också bero på att hästarna har muskulära kramper från området som ger smärta, men att det egentligen inte är SI-leden det är fel på. Experterna önskade därför ökad kunskap om hela området från alla yrkesgrupper. Det är med andra ord lätt att svänga sig med en term som "SI-leden" eftersom det är något som många djurägare hört, även om man inte med säkerhet kan konstatera detta ute i ett stall.

Experterna lade också vikt vid hur oerhört viktigt det är att vi samarbetar mellan yrkesgrupperna. Hur vore det om veterinärer samarbetade mer med equiterapeuter och kiropraktorer, eftersom dessa ofta ser hästarna först. Då kunde hästar med stora eller återkommande problem oftare bli remitterade för vidare undersökningar såsom ultraljud och scintigrafi? Då kanske vi kunde klargöra den egentliga diagnosen och minska risken för att hästarna felbehandlas? Dessutom kan hästarna behöva hjälp med rehab efter att veterinären diagnosticerat eller utfört sin del av behandlingen.

Summa summarum av kursen (rörande SI-leden):

- Det finns hästar med problem i SI-leden, men inte lika många som diagnosticeras ute i stallarna.

- Det finns däremot många hästar med smärta från området. Men detta kan likaväl bero på felaktig ridning, träning och utrustning. För att hästarna ska få rätt rehab krävs korrekt diagnos. För korrekt diagnos krävs mycket noggranna undersökningar, allra helst bedövning, ultraljud och eller scintigrafi.

- Det allra viktigaste o komma ihåg är att skilja på SI-leds syndromet och skada i SI-ledens ligament eftersom rehab skiljer sig.

- Mer samarbete och ökad kunskap inom alla yrkesgrupper krävs.

- Mer forskning om området är absolut nödvändig.

/Izabella