Igår lämnade jag och Vovva Hagelstena gård utanför Knivsta efter 4,5 år. Det är i det stallet jag haft häst och hängt under hela utbildningen. Det var känslomässigt jobbigt att lämna vackra Hagelstena och alla underbara människor där. När jag skulle säga hejda till Magdalena som har gården så började jag gråta! Men det kanske säger en del om hur bra jag trivts där.


Allen in mot gården!


Jag trodde inte att jag skulle vara något i Arboga (mina hemtrakter) under sommaren, men nu har det hänt en rolig sak så det blev lite ändrade planer. Eftersom jag ska börja jobba som hästveterinär på Evidensia Hästajukhuset Stav på måndag, och Evidensia äger flera sjukhus, så fick jag möjligheten att jobba på Strömsholms hästsjukhus i 2 veckor. Så jag ska vara där veckan efter midsommar och två veckor framåt. Då passade det bra att lämna hem Vovva hos mina föräldrar på en mini-semester. Han har gått hårt nu och behöver vila lite och äta gräs innan vi flyttar till nya stallet i Stockholm i början på Juli. Nedan bilder från i morse på Vovva nere på åkern. Visst är det fint även hemma hos oss med allt nytt gräs?








Det nya stallet i Stockholm blir Högdalens Gård där duktiga dressyrryttaren Jennie Larsson huserar. Det blir med andra ord stora förändringar med start på måndag, och i höst väntar mycket jobb parallellt med mitt ex-jobb i skolan, ihop med en massa träning och proffs-hjälp med Vovva! Nu har jag precis släppt Vovva på gräs nere på åkern, mamma hjälpte mig att ta dit honom plus lånehästen Spike. En sak kan jag dock redan konstatera. Två hispiga halvblod är INTE en bra kombo;) Vovva var så lugn förra sommaren när vi lånade en islandshäst:) Nu ska jag ut o pyssla i stallet och sen skriva klart en artikel som jag och Karolina skriver till Hippson Magazine. Sen i morgon är det min första jobbdag som veterinär. Tjohoo vad kul det ska bli!:) Kram från Izabella

Här kommer mer smått och gott från kongressen i Danmark som jag var på förra helgen:

- Föl kan vara laktosintoleranta. Föl som har diarré som man inte hittar orsaken till och som bara fortsätter, kan alltså bero på laktosintolerans. Det är ovanligt, men diagnosen ställs oftast genom att man tar bort mjölken och ger dem ersättning för att se om diaréen avtar. Obs! Glöm inte att ett diarée-föl alltid kräver veterinärundersökning. Detta är inget man experimenterar med själv utan att ha uteslutit alla andra orsaker till diarré.

- Fölbrunstdiarré är en MYT! Tidigare trodde man att anledningen till att föl vid ca 3 veckors åler ofta blev lösa i magen, berodde på att stoet då kom i brunst och att mjölkens sammansättning därav förändrades. Nu har man undersökt detta och det visade sig inte alls stämma. Man kollade när stona föll in i brunst och kollade även när fölen blev lösa i magen för att se om det korrelerade, men de gjorde det inte. Den förklaring man nu har är att fölen vid ca 3 veckors ålder för första gången börjar tugga i sig saker i omgivningen, mammans hö osv. De blir alltså lösa i magen för att deras mag-tarm flora rubbas/ändras av övergången till annan mat.

- Som vi vet så är ju träckprovsundersökning en momentan koll av hur många maskägg som hästen urskiljer. Det är bara den adulta mängden maskar som för tillfället lägger ägg som vi kan fånga upp med träckprov. Vi kan inte mäta hur många masklarver som ligger vilandes inne i slemhinnan i tarmen t.ex. Nu arbetar forskarna med ett nytt test där man i framtiden hoppas kunna mäta larv-bördan i slemhinnan också, för att få en mer sann bild. Fråga mig inte hur detta test ska gå till, men "they work on it" som en av föreläsarna sa.

- På små sjuka föl så är det mycket viktigt att hålla koll på glukos och insulin-nivåerna. Många föl har en fördröjning av sin egen insulinrespons/produktion det första dygnet vilket gör att de lätt kan få för högt blodsocker, hyperglykemi. Samtidigt kan de få för lågt blodsocker om man inte får i dem råmjölk. Att mäta glukos, och tillföra glukos och eventuellt insulin  i rätt dos och mängd har visat sig vara mycket viktigt för att få svagfödda föl att klara sig. Det forskas en hel del inom detta ämne, bland annat av en lärare på SLU vid namn Johan Bröijer. Han var även i Danmark på kongressen och talade om detta.

Avslutar med en bild på en fölis. En sommar när jag jobbade som sköterska hade jag hand om ett mini-shettis föl som vägde 17 kg, den var ungefär lika stor som fölet på bilden. Det var väldigt praktiskt när man skulle gå iväg och väga den eller ta ut den i undersökningsrummet. Det vara bara att lyfta den i famnen och hålla i. När den blev piggare börja den sprattla med benen och skrika "iiihhh". Men de gjorde inget, den kom ingenstans när man väl hade den i famnen. Fina minnen;)

/Izabella

Hallå!

Idag har jag suttit som en smäck och uppdaterad på equipe för att följa dagens SM-final i dressyr, önskar jag kunde varit där. Jag var själv o tävlade så jag kunde inte åka till Strömsholm. Red en regional Msv A:1. Målet var att slå mitt senaste resultat på 63%. Vi lyckades inte, vi fick strax under 60%. Från början var jag besviken, men som tur var hade min kille filmat ritten, så himla nyttigt! Efter att ha kollat på filmen och läst domarnas kritik igen, så förstod jag verkligen.

Vovva var för lång, han var stundtals över tygeln och var inte igenom och lösgjord i kroppen. Jag hade svårt att fokusera på framridningen, det hade regnat mycket o banan var tung (men det är ingen undanflykt, de bästa kan fokusera ändå;) Dock kände jag att Vovva faktiskt var duktig, han gjorde sitt bästa och gick precis så bra som jag red, duktiga häst! O sen skötte han sig utmärt på banan o tittade inte på nåt.Men jag red inte bra, jag red i alla fall inte så bra som jag kan, skärpning!

Om det finns något jag ibland blir irriterad på inom dressyr-världen så är det detta eviga klagande på domarna och att de dömer ojämnt. De dömer ner, de dömer hit o de dömer dit. Alla vet ju hur det egentligen ligger till. Alla vet vi ju att man ibland kan ha en domare som inte gillar hästen eller som lägger stor vikt vid en viss detalj. Men man blir INTE nerdömd 5 tävlingar på rad, inte 3 heller för den delen.

Om man får låga poäng, så är det bästa man kan gör att filma sina ritter, sätta sig med protokollet o gå igenom för att själv se. Ibland känns de bra men ser illa ut från marken, då är det bra att inse det. Idag var jag ganska nöjd när jag kom ut från banan, men när jag tittade på filmen såg jag direkt vad det var domarna såg.

Så sluta o klaga för guds skull, ta åt er av kritiken och rid bättre. Jag lovar er att om man är riktigt bra, så får man bra poäng till slut. Det är bara pinsamt när folk gör uppdateringar och gång på gång klagar över hur de blivit felbedömda. Nu har vi en till tävling på torsdag, sen blir det en lite längre träningsperiod, för att försöka förbättra det som nästan alla domare kommenterat de senaste tävlingarna.

Såhär gick inte Vovva idag, men vi kan rida så;) Jag tror det här med att ta kritik också är en mognadssak. När jag red ponny ville jag ofta tro att jag alltid blivit neddömd om det gått dåligt, fast jag egentligen kanske borde erkänt att jag inte alltid red så bra. Men det är viktigt o komma ihåg att man inte behöver döma sig själv bara för att man "erkänner" att ritten kanske inte var super-bra. Det är att INTE rida på 70%. Jag har träffat många som inte ens vågar ge sig ut på banan "innan" de känner att hästen går som på 70%, för de vill inte misslyckas, o vågar inte misslyckas. Hur kul blir sporten då?

Varför ska det vara sånt hyssh hyssh o man ska som dressyrryttare ALLTID ha en lång förklaring på varför man fick dåliga poäng. Kan man inte bara få vara kass ibland o sen komma igen? Herregud..de e väl inte hela världen;)

KRAM Izabella