Portugal-bloggen

Förra inlägget handlade bara om Horus, men jag har faktiskt hunnit med en del sedan jag kom hem från semestern i Sverige. För någon vecka sedan hade vi en väldigt rolig dag med photoshoot för Brightmare productions. Ni har säkert hört talas om deras böcker som tex Roligt med bommar och koner. Det är massor med olika övningar i 3 olika böcker med olika teman och de har även gjort en träningsjournal som jag använder till Fandi. Varierad träning känns som en otroligt bra sak att marknadsföra och jag tror att många skulle kunna få inspiration av dessa böcker och övningar. Det är väldigt lätt att rida runt utan en plan, övergångarna blir där de blir och volterna är olika stora i de olika varven. Bommar och koner gör att man planerar sin väg, förbereder övergångarna och får ett mål med ridpasset. Jag, Anna, Vicky och Ana hade himla roligt under fotograferingen och det ska vara kul att rida. Väldigt nyttigt att rida i avdelningsridning och träna på att anpassa tempot till de andra hästarna. Vi gjorde en film i slowmotion när Fandi travade över upphöjda bommar och det ska jag defenitivt göra mer! Det är riktigt bra styrketräning och jäklar vad han lyfte på benen.

Jag har även hunnit tävla en del efter jul. Jag åkte med Horus till Braga i mitten på januari där han gick mycket bättre än första starten. Det ridhuset är väldigt knepigt då hästarna tittar mycket och spänner till. Däremot hade jag helt missat att programmen är nya för 2020. Hade inte en susning och det program jag red med Horus har jag ridit tusen gånger så jag behövde inte kolla igenom det före. En bit in i traven blåser domaren och jag var helt förvirrad. Han frågade om jag hade koll på att programmen ändrats och jag sa nej. Han var snäll och lät mig kolla igenom pappret i två minuter och jag kom faktiskt ihåg utan fler felridningar. Tror domaren var rätt imponerad.

I slutet på januari åkte vi med Indio och Horus på en till dressyrtävling i Lousada. Indio fick mest åka för att vi skulle debutera working equitation på samma ställe ett par veckor senare. Vi tränade även på deras bro som är det enda hinder vi inte har hemma. Han var rätt taggad då han inte har tävlat på väääldigt länge, men Indio gick faktiskt och vann sin klass (motsvarande MSVB) på nästan 65 %. Horus var helt annorlunda i detta ridhus och gjorde ett väldigt fint test utan missar. Det blev en andraplats på 67 % och en väldigt glad hästägare som nu har fått hem sin vackra häst i Tyskland. Imorgon åker jag till Stuttgart och hälsar på och ska ge lektioner. Blir roligt att vidga sina vyer och träffa Horus. 

Förra helgen var det äntligen dags för årets första we-tävling! Indio gjorde sin debut och han överraskade oss allihopa. Jag hade otroligt fin känsla och även om det var en del missar i bytena så var jag supernöjd. Han hade härlig energi och det kändes verkligen som att han tyckte det var roligt. Det som jag trodde skulle vara svårt gick lätt och jag tror att han kan bli riktigt bra i denna gren. Det är många som sagt att han vore bäst i dressyr och att det är dumt att göra honom till we-häst för han kommer aldrig bli bra. Härligt att få bevisa motsatsen till de som varit negativa. Vi red ihop en andraplats i alla tre moment. 65,4 % i dressyren, 64 % i tekniken och speeden gjorde han väldigt bra. Vi slutade alltså tvåa totalt och det ska bli ett så roligt år med denna underbara häst!

Hur nöjd ser han inte ut på denna bild? <3

Fandi hade också en spännande helg då vi debuterade på en hand. Vi försöker ju kvala för att komma med på EM i Frankrike i augusti. Fandi har ju bara tävlat ett år på två händer så vi får klämma in två år i ett. Jag tror att han var lite övertaggad då det var första tävlingen sen november så han var lite för spänd. Men trots att jag inte riktigt fick till den känsla jag ville ha så var han väldigt ridbar. Vi hade också andraplatser rakt igenom så det är inte fy skam. Vi var bara 4 stycken i klassen, men alla hästar med betydligt mer erfarenhet än vad han har. Vi fick 65,33 % i dressyren, 66 % i tekniken och en snabb speed där vi var tredje snabbaste av alla deltagande ekipage. Nu ska vi hårdträna och hitta bästa sättet att värma upp honom på men jag är övertygad om att vi kommer hitta vägen till EM.

Alla fina bilder tagna av Carlos Hernani

Ha en fin torsdag allihopa!

Instagram astridhedman

Kram!


Läst 73914 ggr Kommentarer Kommentera
FEB
03
2020

Det är inte så ofta man har möjlighet att följa en häst under så många år som jag har hängt med Horus. När jag började jobba hos Renato var han nyss fyllda 2 år och såg ut som en långbent hundvalp som inte hade koll på sin stora kropp.

När han var 3,5 år gammal skulle han börja ridas in, men skadade sig i skapet och det tog nästan 6 månader innan det var möjligt att börja jobba ordentligt. Horus var inte den lättaste att rida in kan jag säga. Listar sig bättre på svåraste! Han var otroligt känslig och speciellt för ryttarens balans. Det tog lång tid att få honom stabil under ryttare så att jag kunde rida honom själv. Det var hyfsat spännande till han var 5 år gammal. Men han var alltid otroligt snäll och försökte sitt bästa.

När han fyllde 6 år började ridbarheten komma och man kände vilken fin häst det var. Det är svårt att hålla koncentrationen när man är hingst vilket alltid var vår största utmaning. Men vi kom oss iväg på ett event och red en träningstävling på anläggningen i Esposende.

När jag bestämde mig för att starta eget så ville min chef sälja de hästar som var inne på träning. Jag la ut Horus till salu och hade massor med intresserade på honom. Men den som var snabbast att boka provridning var en Katharina från Tyskland. Hon bokade resa och kom ett par dagar för att se honom ordentligt. Det var rätt häftigt när de träffades för första gången. Man kunde se att det var kemi och även om jag tycker otroligt mycket om denna häst så har vi aldrig bondat på samma sätt. Det var vad man kan säga kärlek vid första ögonkastet och efter att ha ridit honom var det ingen tvekan om att Katharina ville köpa honom. Jag är väldigt glad att de hittade varann och att jag fått följa deras utveckling tillsammans. Katharina bestämde sig för att lämna kvar honom i träning tills hon kände sig redo att ta hem honom till Tyskland. Hon har kommit hit flera gånger och ridit lektioner med mig. Sakta men säkert har deras förtroende för varann vuxit och när hon inte varit här har jag utbildat honom i lugn och ro. Han kastrerades i början på sommaren vilket var ett mycket klokt beslut. Direkt efteråt blev det en mycket lugnare och tryggare häst. Han behövde inte längre ha koll på allt utan kunde slappna av och det kändes som att vi kunde börja jobba "på riktigt".

Vi hann till och med göra ett par tävlingar innan han åkte till Tyskland. Att se denna häst som 2-åring och att kunna rida ett jämnt program på 65 % är en riktigt häftig känsla! Jag är så stolt honom och vår resa tillsammans. Det var inte alls jobbigt att lasta honom på transporten. Snarare tvärtom, det kändes helt rätt! Jag vet att Katharina kommer ta väl hand om honom och att de hör ihop. Horus kommer älska att få vara någons häst istället för en utav 7.

Tack för alla fina år vackra underbara häst! Har redan planerat att resa till Tyskland och hälsa på i mitten på februari. Ska bli så spännande att fortsätta följa honom och Katharina.


Läst 64696 ggr Kommentarer Kommentera

Jul och nyår hemma i Piteå var som vanligt fantastiskt och det var skönt att vara två hela veckor. Jag hann verkligen med att tillbringa tid med vänner och familj trots att jag gav lektioner 4 av de dagarna. Jag hann inte ens ha semester i ett dygn innan jag var i stallet! Grans naturbruksskola hade bett mig att prata om min tid i Portugal samt ha en mini-clinic i working equitation för eleverna. Det var första gången jag gjorde något sådant och det var så roligt! Hoppas att någon blev sugen på att testa we och åka utomlands för att jobba med hästar. Fick rida jättefina skolhästen Ludwig som var alldeles lagom "på" och välriden.

Jag, Ludde och gransgänget.

Jag var även med på Luciashow några dagar senare på samma häst. Red några we-hinder samtidigt som jag berättade om hur de genomförs och om grenen i sig. Vi avslutade med att rida speed vilket jag tror publiken uppskattade. Ludde var fantastiskt duktig och verkade njuta av applåderna. Fick härliga flashbacks från då jag var med i ungdomssektionen och vi anordnade dessa shower. Kul att det är en ny generation som tagit över!

Julafton började jag och mamma med en promenad. Det var så vackert och jag kan sakna riktig vinter. Men efter två veckor med snö och minusgrader är man rätt nöjd och vill tillbaka till solen. Kvällen spenderades med mamma och mina kusiner med familj. Vi fick besök av tomten vilket var många år sedan, kanske har man blivit snällare nu. Jag var så sjukt nöjd med min klapp till vårt julklappsspel. Det blev min kusin Eva som fick den och det var även med ett kit toalettgolf i paketet.

Piteå har en väldigt snygg julgran!

Jag jobbade som sagt 4 dagar med att ge lektioner. Det var lite kämpigt att stiga upp annandag jul efter en rolig utekväll på juldagen, men när jag väl kom igång gick det bra. Tyckte det var många fina hästar och ambitiösa ryttare. Flera stycken som testade working equitation för första gången och jag hoppas att det ska komma igång med tävlingar och ökat intresse i norr. Jag förstår att det är omotiverande att träna om det inte finns tävlingar och om ingen tränar finns det inga ekipage som anmäler när det väl blir tävling. Det är svårt att få ihop ekvationen, men jag är övertygad om att världens bästa gren kommer bli stor även i norrbotten. Fick även träffa en gammal bekant, känner ni igen honom?

Fina Icaro som ägs av Maja Forsell! Jag hittade honom som 4-åring när Maja letade häst och han var kvar i träning hos mig i ett år innan hon tog hem honom. Nu fyller han 6 år och har blivit så fin. Det ÄR kul att sälja hästar när det blir såhär bra matchning. Maja provred inte ens utan såg honom bara på film. 3 dagar i rad var det fullt ös i ridhuset på PRK, men jag tyckte timmarna flög iväg för det var så roligt. Men lördag eftermiddag kunde jag återgå till att vara social med familjen och relaxa.

Fina farmor och farfar samt min faster Karin med sin pojkvän Roger.

Vi åkte på slädtur med ett stop för kaffe och korvgrillning. Hur mysigt som helst!

Duktiga Stina Viklund som körde sina fina hästar och släden.

Man kan inte bara äta och slappa, blev några timmar tennis med pappa och Charlotta.

Härliga sparkturer på isen. Detta är delar av Nyårsgänget!

Nyårsafton spenderades hemma på Fårön med mamma och hennes kompisar. Det var väldigt roligt då vi lagade mat i lag (tur för mig att ha en lagkamrat då jag inte är någon stjärna i köket). Man fick tänka igenom 2019 och vilka bra saker man önskar för 2020. Jag känner mig otroligt peppad och motiverad för detta år. Har en bra feeling och det stora målet är som ni kanske redan känner till EM i Frankrike med Fandi.


Tiden går alldeles för fort när man är hemma, men jag längtade faktiskt tillbaka till Portugal. Mycket för att få se min och Cecilias nya häst Latina! Hon kom en dag före mig och det visade sig att hon är den sötaste, snällaste märr man kan tänka sig. Phew! Däremot fick jag en överraskning då hon var väldigt tunn. Det var hon inte på filmerna vi fick, men hon hade tydligen gått ute i flock (bra) och de andra hästarna hade inte låtit henne äta vid stödutfodring (mindre bra). Det kommer krävas en del för att få henne fin i hullet, men hon älskar all uppmärksamhet och Ginnie har redan suttit på henne så inridningen blir inte ett problem. Dessutom rör hon sig fantastiskt bra. Även om hon bara varit här 2 veckor så är jag redan kär, det kommer bli tufft att sälja. Cecilia ska komma på lördag och tror att även hon kommer ha kämpigt att motstå Latinas charm. 

I lördags var jag och Nuno och hämtade ännu en ny häst. Den ägs av Daniel Rocha som mamma köpte Manne från. Denna är en hingst som blir 6 år och heter Já Vi. Otroligt snygg häst som jag ska utbilda och träna innan den läggs ut för försäljning. Behöver en del jobb, men en väldigt snäll och trevlig häst. Lite skillnad från att ha haft 5 hästar till 7. Det är det perfekta antalet! Jag var även sugen på en helsyster till Manne som Daniel hade hemma. 2,5 år och lika fin i typen och verkar ha samma temperament. Man kan ju drömma!

Já Vi

Om någon är sugen finns Mannes helsyster Notaria till salu. Drömmig tjej!

Nu ska jag åka iväg och rida. Är så lycklig över att ha världens bästa jobb!

Kram,

Astrid

Instagram astridhedman


Läst 56780 ggr Kommentarer Kommentera

Jag har alltid haft svårt att få julkänsla här i Portugal, detta år är inget undantag. Jag har ätit frukost i soffan och tittat på julkalendern med hundarna. Det är superfint julpyntat i stallet och jag har poppat julmusik i bilen varje morgon. Men det är inte samma sak utan minusgrader och snö som jag är van vid hemma i Piteå.
  
Men på torsdag reser jag hem två veckor så då räknar jag med att få rätt feeling! Det kommer vara en fullspäckad vistelse hemma då jag kommer ha en liten clinic för gymnasieelever, vara med på julshow och ha träningar. Ska även försöka träffa familj och vänner så mycket som möjligt samt hinna ta det lite lugnt.
  
Jag vet inte om ni kommer ihåg Cecilia som var hos mig för ett par somrar sedan. Vi klickade väldigt bra och har fortsatt hålla kontakten. Vi har pratat länge om att göra ett projekt tillsammans och nu har vi äntligen tagit steget! Vi har köpt ett sto som kommer i årsskiftet och planen är att träna henne några månader och sedan sälja. Går detta bra kommer vi att försöka ha fler saluhästar ihop och jag tror att vi kommer lyckas bra med detta. Jag har haft många som frågat mig om hästar till salu så det finns helt klart en marknad. Även olika ryttare och uppfödare ringer mig ibland och vill att jag ska försöka sälja någon av deras hästar. Men jag tycker att det är väldigt svårt att åka runt till folk och provrida en häst en gång för att sedan rekommendera den till någon man inte känner.
   
Tidsmässigt är det också svårt att få ihop det och ärligt talat är jag inte någon bra dealer. Jag vill känna hästarna, hur de är i hanteringen, deras personlighet, om de står stilla när man sitter upp osv. Detta går bara att få reda på om man har hästen i träning en period. Då är det så mycket lättare att få ihop rätt häst med rätt människa och alla blir nöjda när affären är gjord. Inte minst för hästens skull vill jag att det ska bli rätt matchning.
  
Ibland när jag lagt ut bilder på sociala medier har folk kommenterat stångbettet när jag tävlar working equitation. Jag kan förstå att det kan se skarpt ut att rida på stång, men det går bara om hästen är tillräckligt skolad och stark. Jag rider mina hästar på tvådelat så gott som alla dagar i veckan, någon gång ibland rider jag på det de ska tävla med. Det gäller att hitta vad som passar för varje häst.
  
De flesta lusitanos har liten mun och blir ofta "klappriga" och är inte tillfreds med kandar. Altivo som jag red förut gick inte alls bra på kandar och han hade väldigt lite plats för så mycket "skrot" i munnen. Det tog lite tid innan jag hittade en stång som han trivdes med, det var en rätt smal stång med mycket tungfrihet. Fandi blir också orolig i munnen med två bett och går så mycket bättre på stång. Han fungerar väldigt bra på en lite tjockare och rakare än den jag hade på Altivo som var för skarp.
  
I working equitation måste vi rida på pelham (alltså en stång som det går att fästa två tyglar i) eller kandar. Indio tex har jag testat att rida på gummipelham som är lite mildare då han inte är lika stark som Fandi. Men på det bettet hamnar han lätt bakom handen och släpper kontakten. Vi har testat kandar nu och det är han mycket bättre med. Där går han fram till bettet och jag kan rida mer på bridongen än stången då de är separerade. På pelhamet är det svårare att korrigera med ett upplyftande tygeltag då hävstångseffekten gör att han knäpper av ännu mer.
  
När man tävlar på en hand måste man rida på stången och är hästen inte tillräckligt stark för att gå fram så pass mycket till bettet är det otroligt svårt att rida på stång. Man kan tänka sig en bil som man ska svänga men den har dåligt driv, du tappar styrförmågan och i working equiation är det många svängar som ska göras. Sedan finns det såklart alltid de som lyckas göra bra resultat trots att hästarna inte är korrekt tränade och blir tvingade av sina ryttare. Men dessa går att finna i alla discpliner och har inte så mycket att göra med vilket bett du stoppar i munnen. Vet inte vem som sagt detta men det stämmer väldigt bra att inget bett är starkare än den hand som håller i tyglarna.
  

Enjeitado knäppte av för mycket på pelham så honom tävlade jag på kandar.

Fandi gick på gummipelham detta år i debutantklassen. Nästa år ska vi tävla på en hand och då får man inte ha gummi.

I Golega tävlade vi på vanligt pelham utan gummi och detta verkar han trivas bra med. Det är en tjock stång med rörliga skänklar. Jag har alltid bettskivor för att ge stabilitet och att inte skänklarna ska nypa hästen i mungiporna.

Indio har redan gått en tävling i dressyr på kandar och det är vad han trivs bäst med. När han blir starkare kanske han kan gå bra på stång.

Med Altivo tog det ett tag innan jag hittade rätt. Han trivdes bäst på en smal stång med fasta skänklar som gjorde att det låg mer still och inte tog så mycket plats i munnen. Han hade lätt att gapa och är helt annorlunda mot Fandi som gärna ska ha lite mer rörlighet i bettet för att han ska slappna av.
  
Ha en fin vecka! Jag ska se till att blogga lite hemma från Piteå.
  
Kram
  
Instagram astridhedman


Läst 54105 ggr Kommentarer Kommentera

Årets hästfest i Golega tog slut alldeles för snabbt. Det är alltid med mixade känslor jag åker därifrån, skönt att komma hem och sova i sin egen säng, men samtidigt tråkigt att det är över. Jag, Nuno och Catarina åkte ner torsdag den 31a. Jag och Catarina klarade examen för BE-körkort dagen innan så vi var väldigt glada när vi rullade ner till Golega. Jag red Fandi en sväng på kvällen och han var väldigt avspänd och kändes riktigt fin. Jag red även ett pass på fredag morgon för att se till att han inte skulle vara övertaggad.
  
Han travade igenom veterinärbesiktningen utan problem vid lunch och klockan 17 var det vår tur. När vi travade runt banan i väntan på startsignal började det att duggregna och alla 5 domare fällde upp sina gigantiska parasoller. Förra året ballade Altivo ur pga dessa parasoller och jag förväntade mig det värsta från Fandi. Men han brydde sig inte överhuvudtaget och vi kunde rida som planerat.
  
Jag tror jag hade kunnat rida lite mindre dagarna innan för han var något matt. Men han kämpade på fint och vi hade inga missar. Men med lite mer energi tror jag vi hade kunnat komma nära 70 %. Nu fick vi totalt 67 %  och en 5:e plats. Det är alltid roligt att bli bedömd av 5 domare och lite extra kul när en av dem som är internationell dressyrryttare gav oss en delad förstaplats och 70 %.
  
Lördag eftermiddag var det dags för tekniken. Jag red ingenting på morgonen för att se om vi kunde ha lite mer energi. Banan var rätt okomplicerad, men atmosfären i Golega är väldigt speciell och det var fullsmockat med folk. Framridningen är också den mest kaotiska man kan tänka sig. Det är ett spår runt arenan som är ca 7-8 meter brett, det kallas manga och lördag em var det massor med andra ryttare och hästar med vagn. Alla rider i vänster varv och man kan knappt lägga en volt när det är så mycket folk.
  
När vi stod och väntade på vår tur att gå in på banan var jag osäker på hur Fandi skulle reagera på all publik, vissa hästar tenderar att bli blyga och "krypa ihop". Men jag behövde inte vara orolig över Fandi, han travade in självsäkert och verkade gilla att alla tittade på honom. Ritten gick helt klart över förväntan, han var helt cool och tittade inte på något. Det var en del missar men det var mest ryttaren som borde ha guidat bättre, men vi fick 68,5 % och irriterande nära en tredjeplats. Nu hamnade vi på en 5:e plats igen och det fick jag vara nöjd med i det sällskapet (Gilberto som vann VM med två hästar, en EM-guldmedaljör bla).
  
I speeden på söndagen satsade vi på att rida snabbt, men inga onödiga risker. Fandi var på hugget och helt med mig. Det sköna med Fandi är att man kan pusha och rida fort, sedan har han inga problem att stå helt still och vänta på min signal tex vid grinden eller koppen. Det är en viktig egenskap som we-häst. I speeden kom vi på 7:e plats trots att jag tyckte vi red superfort. Men när jag såg på filmerna i efterhand ser jag att det går att rida mycket snävare runt tunnorna tex men jag ville inte riva ner något så jag höll ut volterna onödigt mycket. Men vi slutade på 5:e plats totalt av 11 ekipage vilket jag var otroligt nöjd över.
  
Veckan därpå red jag några av dagarna, spenderade tid på att umgås med vänner och skapa nya kontakter. Det var en grymt rolig feira och alla som gillar hästar borde komma till Golega någon gång. Det är en unik upplevelse som är svår att förklara, man måste se det med egna ögon.
  
Tillbaka här hemma rullar allt på som vanligt, Manequim utvecklas fantastiskt fint och jag har kört på lite mer intensivt och under jul får han ta det lugnt ett par veckor. Vi har redan ridit själva i stora ridhuset med lite draghjälp från Anna på en annan häst. Med Horus och Indio har det varit fullt fokus på galoppombyten. Det börjar släppa för båda två och med Indio förbereder jag för att starta working equitation nästa år. Då är det många byten!
  
Fandi och Falcao fick en lite lugnare period efter Golega men är nu tillbaka i full träning och vi tränar för att komma till nästa nivå 2020. I helgen kommer jag åka till Olofström och ha we-träningar hela helgen. Vill någon komma och titta är ni välkomna. Sedan är det inte länge kvar till julfirande i Piteå med familjen. Längtar!
  
Kram på er!
  
Instagram astridhedman

Fina Fandi

Fint kort från uppvärmningen taget av Carolina Ek

Vackra Catarina och Fandi

Manne utvecklas fint


Läst 52942 ggr Kommentarer Kommentera
OKT
31
2019

Nu är det nära! Årets största hästevent i Portugal börjar i helgen, ferian i Golega. Detta blir mitt 9:e år som jag är där. Iår kommer jag att delta i det portugisiska mästerskapet med Fandi i working equitation. Jag, Nuno och Catarina åker ner idag med Fandi och ett sto som Nuno ska rida. Det ska bli så otroligt roligt och som ni märker är jag superpeppad. Jag kommer bo i casa 57 som de två senaste åren och sedan jag flyttade in dit har Golega blivit ännu bättre. Vi bor som mest runt 18-20 personer i huset och det är som en stor familj. Den äldsta är runt 70 och den yngsta 12. Det är väldigt härliga människor och jag har verkligen fått komma in i gänget.

Min elev Ana ska också åka ner med sin häst Falcao och tävla dressyr tisdag och onsdag. Blir spännande då hon ska rida en lite svårare klass, motsvarar MSVB5 i Sverige. Deras största utmaning är piruetterna och i denna klass är det en arbetspiruett, vi får se hur de klarar den utmaningen. För den som vill se schemat för årets feira finns det på www.feiradegolega.com

Om någon av er läsare kommer dit så säg gärna hej om ni ser mig. Jag ska försöka ha på mig min fina väst från Hippson så jag är lätt att känna igen. Tycker alltid det är roligt att träffa svenskar och surra lite häst. Är ni där under helgen så behöver jag och Fandi support. Ni kommer inte kunna missa oss bland portugiserna då jag ska tävla i de svenska kläderna. Mycket mer funkionellt och jag tycker de är riktigt snygga.

Jag och Altivo förra året. Som jag saknar denna häst.

Igår hade jag och Catarina uppkörning för BE körkort. Det är något vi har pratat om sååå länge och Nuno tappade olyckligt sitt körkort för att inte ha använt blinkers vid en omkörning på motorvägen. På ett sätt var det bra för då hade vi tidspress att ta körkortet innan Golega så någon av oss kunde köra ner hästarna lagligt. Vi klarade båda uppkörningen och ingen teori var nödvändig så det ska vi fira ikväll. Känns så bra att ha detta gjort :)

Längtar efter att träffa detta underbara gäng!

Nu ska jag slänga mig iväg till stallet och rida en häst innan vi sticker till Golega. Hoppas vi ses där! Ska försöka vara flitig med instagram under dagarna så om ni vill se hur det är under feiran kan ni följa mig på astridhedman

Kram på er,

Astrid


Läst 50779 ggr Kommentarer Kommentera

För ett par veckor sedan hade jag min tränare Maria Eriksson på besök. Vi trimmade hästarna i tre dagar och hon hade även med sig sin man Björn som också är grymt duktig så det var svettigt att ha fyra ögon riktade på sig.
Hästarna jobbade på väldigt fint och jag fick beröm att sitsen var bättre. Fick till och med ett "riktigt bra händer" från Björn sista dagen, det lever man på länge (han är inte så frikostig med beröm)!
  
Maria red Indio en del och hästen är helt fantastisk, insåg att jag har ca 25 år att bli lika bra som Maria på att rida. Det ser ut som att hon bara "sitter där" och hästarna bara älskar att ha henne på ryggen. Sen får man sitta upp och då känns det som att man kan rida. Men något jag har tänkt på mycket är hur snälla dessa underbara djur är. Tänk vad många fel vi ryttare gör under ett ridpass. Det är otroligt att hästarna försöker och inte bara kastar av oss när vi sitter snett, drar omedvetet i tyglarna eller är för stela och inte följer med i hästarnas rörelser. Jag känner att det var något som klickade denna gång hon var här, jag har kommit ner mer i sadeln och kan rida mer från sätet. Försöker hålla händerna stilla med jämn kontakt och hålla i tyglarna mellan tummen och pekfingret.
  
Hästarna känns som sagt riktigt fina nu och jag har en spännande nyhet. Jag kommer att satsa med Fandi på att ta en plats i EM-laget 2020 i working equitation. Nuno och Catarina är med på tåget och datumet kom ut i veckan. Det kommer att gå i Frankrike 7-9 augusti så vi har tio månader på oss att bli så bra som möjligt. Nu ska vi göra en plan och kolla tävlingar under våren så vi kan kvala och visa förbundet att vi förtjänar att åka.
Det kommer vara hårt om platserna nästa år, working equitation växer så det knakar och det börjar komma många duktiga ekipage upp i klasserna vilket är så roligt och utvecklande för sporten. I helgen vad Ida-Maria Johansson i Paris på internationell tävling och gjorde fantastiskt fina resultat samt tog ett kval för EM.
   
Förra helgen var jag till Örebro och hade träningar i tre dagar. Jättekul att se fin utveckling på de ekipage jag känner sen tidigare och många nya duktiga ryttare som har upptäckt denna roliga gren. Sedan åkte jag och Linnea Lycke ner till Ölmstad för en träff med förbundet och WE-ryttare på msv eller svår nivå. Det var en informativ träff där vi pratade om doping och media bland annat. Roligast av allt var nästan att träffa alla och umgås och snacka häst.
  
Samma vecka som Maria var här kom mamma och hälsade på. Hon fick äntligen träffa sin nya häst som gör framsteg varje gång man sitter upp. På tisdag ska han kastreras så håll tummarna att det går väl. Vi semestrade även lite, åkte till ett fantastiskt hotell som låg längs med Dourofloden. Vi spenderade även en natt i Porto vilket var supermysigt.
 

Fantastisk bild av Fandi som tyska Elena tog när hon var här. Vi hade rätt roligt när vi kastade färg på hästarna, Fandi tog det dock med ro.

Fina Fandi för Maria.

Mamma fick äntligen träffa sin drömkille Manne <3.

Roliga dagar i Örebro, även om det var lite kallt.

Denna häst!
  
Ha en fortsatt bra söndag,
Astrid

Instagram: astridhedman


Läst 48961 ggr Kommentarer Kommentera

För ett par veckor sedan red jag och min elev Ana Ribeiro finalen i det regionala championatet i WE. Fandi gjorde sin bästa tävling under hela säsongen! Väldigt jämn och bra energi utan större missar.
  
I dressyren på lördagen red vi på 68 % utan missar. I traven hade jag kunnat sätta lite mer tryck, men det var på gräs och Fandi kan bli lite försiktig på ojämnt underlag så jag ville inte chansa och få någon taktmiss. I galoppen var han väldigt avspänd och bytena satt där de skulle. Vi kom tvåa och det var väldigt spännande för vi var tre ryttare som hade chans på andra- och tredjeplatsen totalt i championatet. Hon som låg i ledning hade vunnit varenda tävling så hon satt säkert som etta.
  
På söndagen red vi tekniken och det var en annorlunda bana med naturliga hinder. Buskar som tre tunnor, ett palmträd i mitten av fållan och två träd som två tunnor. Det var klurigt med underlaget och det var viss lutning på banan, så det gällde att sträcka upp sig och hjälpa hästen när det sluttade nerför. Men Fandi skötte sig fantastiskt bra, fanns ett par ställen där jag hade kunna hjälpa honom bättre, men vi red ihop 69 % och en till andraplats!
  
Det såg lovande ut för speeden som gick på eftermiddagen i stekande sol. Jag bestämde mig för att rida på säkerhet då jag låg bra till, men det gäller att inte vara för långsam. Fandi har ett stort steg så även fast vi tog det rätt lugnt blev vi ännu en gång tvåa, så jag var superglad över den placeringen som gav oss andraplatsen totalt. Det betydde att vi även lyckades med vårt mål för året som var att komma topp-3 i championatet. Andraplatsen i finalen gav en andraplats totalt!
  
Kan tilläggas att det ekipage som vann redan har tävlat working equitation i tre år, så de har bra mycket mer erfarenhet än Fandi som gör sitt första år. Många kommenterade att det var så roligt att se skillnaden på Fandi nu och de första tävlingarna vi gjorde. Väldigt roligt när hårt jobb lönar sig! Min grymma elev Ana gjorde ingen besviken utan vann alla tre moment och tog även titeln som champion i hennes klass totalt. En riktigt bra helg helt enkelt! Nu är fokus på Golega i november där jag och Fandi ska delta portugisiska mästerskapen.


Bästa hästägarna Catarina och Nuno.

Fina Fandi i grinden. Foto Fati Freitas.

Podiet i championatet.

3:a Helene Giske - Norge
2:a Jag
1:a Angela Pereira - Portugal
  
Inte så vanligt med tre tjejer på prispallen i Portugal så det var kul, väldigt internationellt dessutom. Fotot är taget av duktiga Carlos Hernani.
  
Förra helgen var det lusitanofeira i Sverige. Jag hade gärna åkt dit, men finalen skulle egentligen gått samma helg men blev flyttad. Väldigt roligt att Giesta som jag hade i träning cirka två år gick och vann titeln som bästa sto. Ann Wickberg köpte henne för cirka ett år sedan och det är alltid lika roligt när det går bra för hästar man säljer.

Vackra Giesta! Foto av Hanna Larsson.
  
Som avslutning har jag en stor nyhet! Oturligt nog dog min mammas häst Butler i kolik för några månader sedan. Hon har varit sugen på en ny häst och jag har givetvis röstat för lusitano. Jag åkte och hälsade på en uppfödare för några veckor sedan och hittade en treårig hingst som jag föll för och det slutade med att hon köpte honom. Nu har jag haft honom i cirka tio dagar och han är underbar! Väldigt glad att jag övertalade henne att slå till.
  
Han heter Manequim do Solar, kallas Manne. Rör sig fantastiskt fint och kommer bli cirka 165 cm hög. Otroligt fint temperament, fast han kommer att bli kastrerad då det är svårt att ha hingst i Sverige. Men planen är att han är kvar med mig till våren, så jag ser fram emot att jobba med denna fina häst. Mamma kommer i veckan, samt min tränare Maria med sin man Björn. Det blir spännande att höra om de tycker han är lika fin som jag tycker.

Vacker som en dag och kloka ögon. Foto Vicky Gaston.
  
Jag har äntligen tagit tag i en Facebooksida för mitt företag. Kolla in Hedman Horses på FB eller min Instagram astridhedman för fler nyheter.
  
Ha en fortsatt fin söndag!
  
Kram 


Läst 37232 ggr Kommentarer Kommentera
AUG
25
2019

Så förra veckan var hektisk med besök från Tyskland, massor med gäster till Portugal Equestrian och Annas syster med familj. Det är så roligt att Portugal Equestrian har blivit så stort på så kort tid. För er som inte har hängt med så kan ni kolla hemsidan www.portugalequestrian.com där det erbjuds ridresor på anläggningen där jag hyr in mig.
  
Från Tyskland kom Katharina som äger Horus som står hos mig i träning. Med sig hade hon tre fotografer för en workshop. Det var full fart hela veckan. Vi fotade på anläggningen, åkte med hästarna till stranden, poserade framför en kyrka och barbacka i skogen. Fotona blev magiska men det var ganska skönt när veckan var slut.
 

Indio lärde sig att göra levad framför kyrkan.

Vackra Jabuti som är en klienthäst till Miguel Santos som också är dressyrtränare för Portugal Equestrian.

Hur snygga kompisar har inte jag? Anna Lindberg med hopphästen Iniesta och Ginnie Palm med sin lusitano Fagote.
 

Ana på sin vackra Falcao.

Horus och Indio som modeller.

Fotona är tagna av Elena, Jana Siegrist och Carlos Hernani.
   
Helgen innan var jag och Ana i Ponte de Lima och red den sista omgången innan finalen i working equitation. Ana och Falcao har bara gått från klarhet till klarhet. Det är fantastiskt att få guida detta ekipage. Ana har otroliga nerver och väldigt starkt fokus. Det ska bli roligt att se vad det blir av henne i framtiden. De red ihop 71 % i dressyren, 70 % i tekniken och vann speeden.
  
Fandi skötte sig fint, vi hade ett par missar på den blöta dressyrbanan men fick ändå ihop 67 %, dock "bara" en 4:e plats. På lördagen red vi tekniken där vi äntligen fick till en felfri runda. Givetvis fanns det saker att förbättra, men Fandi var helt med mig och vi hade bra energi utan spänning. Det blev 69 % och en efterlängtad förstaplats. Det såg bra ut för speeden men där gick det inte alls enligt plan. Vi var lite för snabba att vända in genom grinden som var hinder nummer 2. Fandi rev ner den ena stolpen med rumpan och att riva ner något ger 10 sekunders straff. Eftersom jag inte kunde stänga fick jag släppa repet vilket ger ytterligare 20 sekunders tillägg. Efter det tappade jag fokus och vi hade fler missar.
  
Det slutade med en 4:e plats totalt vilket var surt men det är sånt som händer. Vi har haft en del stolpe ut (bokstavligt talat) denna säsong och jag måste komma ihåg att det är första året vi tävlar och Fandi har verkligen utvecklats de sista veckorna. Nästa år kommer vara vårt år tror jag!
  

Indio tävlade i dressyr på lördagen i en klass som motsvarar MSVC. Detta var bara hans andra start i år så det var kul att äntligen få visa upp honom. Det är otroligt stor skillnad på honom nu när han är valack, mycket mer lätthanterlig och han var helt fantastisk på framridningen. Vi fick nämligen värma upp precis bredvid en pågående horseballmatch. Om ni har sett horseball vet ni att det är en riktigt tuff sport, hästar i full galopp fram och tillbaka. Ibland rider de in i den uppblåsbara sargen och det framkallar ett väldigt spännande ljud. Indio var helt klart påverkad men klarade att hålla fokus. När vi kom in på dressyrbanan var han en superstjärna och även om det fattas lite styrka så var jag otroligt nöjd. Vi fick 65 % och en förstaplats!
  
Jasmim har åkt till sitt nya hem hos Johanna i Frankrike. Han har en ponny som ny bästis och jag är så glad att han fick ett perfekt hem. Nu har jag en plats ledig för en träningshäst om någon skulle vara intresserad. Jag kan även hjälpa att hitta den rätta lusitanon om någon är på jakt efter en egen häst. Det går bra att lämna den hos mig i träning och även komma och rida lektioner innan hästen åker till Sverige så det blir en smidig övergång. Jag hjälper självklart till med allt pappersarbete och transport. På anläggningen har vi allt man behöver, den nya utebanan är färdig med toppunderlag. Det finns skrittmaskin, hagar, 3 banor och bra ställen att rida ut på. Ni kan mejla mig om det låter intressant, astrid_hedman@hotmail.com


Tyvärr missar jag årets lusitanofeira på Rotbrunna icår, men har ni möjlighet tycker jag verkligen ni borde göra ett besök 14-15 september. Det kommer vara avelsvärdering, shower, dressyrtävling och mycket mer. Kolla hemsidan för mer info www.lusitanosällskapet.se
 

Ha en fin vecka allihopa!

Instagram astridhedman


Läst 36995 ggr Kommentarer Kommentera

Nu är jag tillbaka från semestern i Sverige och motiverad för nya utmaningar. Sist jag skrev var precis innan feiran i Ponte de Lima där jag tävlade dressyr med Fandi. Han var så fin på lördagen och vi fick 65 % i ett motsvarande MSV B program. Söndag hade vi ett par mindre missar och det var inte riktigt samma energi men 62 % var godkänt. Men jag tycker vi förtjänade högre poäng faktiskt ;) Ponte de Lima är en magisk tävling, för mig bästa på året och denna gång var det extra roligt att vara där då de körde EM för juniorer/yr. Portugal dominerade både individuellt och laget vann. England gjorde en fantastisk prestation med sina 3 ryttare och kom tvåa med laget totalt. Extra roligt när jag hade fått lära känna tjejerna och deras hästar under några dagar innan.

Ett par veckor senare var det dags för en till working equitation tävling där jag red Fandi. Han var väldigt fin i dressyren där vi kom 3:a. I tekniken blev han lite spänd men vi tog oss igenom det på ett väldigt bra sätt och han blev inte alls blockerad som tävlingen innan. Men det gjorde att vi hamnade lite längre ner på resultatlistan. I speeden gick han bra men jag satsade inte allt då jag var ute efter en bra känsla. Vi har haft lite problem med att "riva ner hinder" i speeden. Typ stolpar, tunnor och korridoren till klockan. Det är väldigt onödiga sekunder man tappar och jag har inte riktigt förstått vad det beror på. Vi tränade hemma på enkelslalomen för någon vecka sedan och vi kom rakt på en stolpe så jag fick stanna Fandi. Då insåg jag att jag faktiskt styr rakt på hindrena. Jag är så van vid Altivo och att han själv formar sig runt hindrena och i speeden har jag styrt rakt på för att komma så nära som möjligt för att spara tid. Det gör inte Fandi. Han springer dit jag styr och det är därför vi har rivit så mycket. Nu får jag tänka på att visa tydligt vart vi ska och styra på sidan.

Sedan har jag haft två underbara veckor i Sverige med familj, fint väder och en del jobb. Roliga working equitation lektioner i Piteå, Råneå och Tisenhult. Jag har inte lagt ut så mycket på nätet eller ens tagit särskilt mycket bilder. Det har varit så skönt att vara lite avskärmad några dagar. Men nu är jag tillbaka och full med energi!

Kram,

Astrid, instagram astridhedman

En vanlig dag i stallet. Det är så mysigt med vårt gäng!

<Kommer fram till tävlingsplatsen förra we-tävlingen

Grymma Ana och Falcao red på 70 % i båda momenten och vann överlägset. Helt galet vad stolt man blir som tränare till detta ekipage.

Bangång med Ana

Härlig middag hos Nuno och Catarina. Jag hade Sverige-besök i form av Linnea Lycke och Louise Brantsberg så de hängde med på tävling. Bilderna är tagna av Linnea.

Fina Indio är i form och ska starta på lördag i dressyr. Blir spännande!

Kul att träffa Maja och Icaro igen. Han utvecklas väldigt fint!


Läst 36589 ggr Kommentarer Kommentera

Astrid Hedman skriver om sina dagliga äventyr i Portugal, där hon arbetar som beridare och tävlar dressyr samt WE.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.