Det har varit några fullsmockade veckor med besök och tävling. Det är roligt när det händer grejer men jag börjar se väääldigt mycket fram emot semester hemma i Piteå om en månad.

Horus ägare Katharina var här med vänner och familj i nästan två veckor. En av hennes vänner är superduktig fotograf så vi hade en fotosession på stranden. Helt magiskt! Jag har ridit på stranden hemma i Sverige, men detta var en helt annan upplevelse. Jag fick låna Anas fina Falcao och red i mina portugisiska kläder. Vi tog även några bilder med Fandi hemma på gården som blev väldigt fina. Inte fått alla bilder än, men jag ska visa de jag har.

Katharina var väldigt nöjd med sin häst och de är så fina tillsammans. Ska bli roligt att se i framtiden hur långt de kan gå.

Vi har tagit några beslut om min fina 2-åring i Skåne. Han ska få bli inriden i Sverige och visas på 3-årstestet i maj. Givetvis ska vi se hur han utvecklas och att han verkligen är redo för det. Jag tror att det kan vara en bra check och det blir intressant att höra vad domarna säger om gångarter samt exteriör. Därefter får han gå på bete och sedan komma hit till Portugal. Det blir längre väntan, men tiden går fort och jag vet att han får bästa möjliga omvårdnad. Jag skulle gärna visa honom själv på 3-års men vi får se hur det stämmer med upplägg och planering.

Fandi har hunnit göra en till regional we-tävling. Det var lite upp och ner resultatmässigt (66 % i dressyren, 61 % teknik). Inte vår bästa start men vi knep en tredjeplats så det var inte dåligt. Nu ska jag lägga om lite i träningen och hoppas kunna prestera bättre nästa start som blir 20:e juni. Just nu pågår det nationella championatet för fullt och jag saknar att rida de stora tävlingarna med Altivo. Men nästa år hoppas jag att Fandi kan vara redo för den uppgiften. Det är bara att träna på och se hur långt det räcker. Nästa helg kommer bli rolig, då är det feiran i Ponte de Lima och iår håller de EM för juniorer/yr där. Jag har fått hedersuppdraget att ansvara över de engelska hästarna som ska husera här före och efter mästerskapet. Blir kul att se deras förberedelser och förhoppningsvis hinner jag rida någon lektion för min gamla chef Paulo Santos som är lagtränare.

Är det någon av er läsare som ska till Ponte de Lima så skicka gärna ett meddelande eller kommentera nedan så kanske vi kan träffas där!

Min kompis Moa Isaksson har också varit här och hälsat på. Är lyckligt lottad över att ha så fina vänner.

Annars så rullar vardagen på här med ridning, ge lektioner som jag ger via Portugal Equestrian och trevliga middagar. Esposende är en underbar stad och jag är så glad att jag tog beslutet att pröva mina vingar. So far so good!

Kram på er!

Instagram astridhedman

Fina hästen <3

Min grymma elev Ana och Falcao gjorde en supertävling där de vann och hade 75 % i dressyren!

Prisutdelning

Jag med norska Helene Giske och hennes vackra Epa

Katharina och Horus är ett vackert par tillsammans!

Fandi var en bra fotomodell

Stranden var en underbar upplevelse. Fotona är tagna av magiska Elena (instagram magische_momente_fotografie).

Nu hann det bli långt mellan inläggen igen oops! Jag skulle vilja börja att skriva om träningen med Maria som var här för ett par veckor sedan. Det var 3 dagar vi hann med att rida och denna gång fick hon ha lektion med några fler ryttare bla Ginnie och Miguel. Jasmims ägare Johanna var här och passade på att ta del av Marias kunskaper två dagar. Min elev Ana red också ett pass och Maria red Falcao söndag. Jag fokuserade på Fandi, Indio och Horus. Jag red även Falcao måndag och det är så roligt att se hur mycket han har utvecklats, han fick godkänt av Maria och går numer under smeknamnet korven 2 (Ginnies häst är korv 1 då de har svårt att gå exakt mellan skänklarna och "korvar sig"). 

Jag fick bakläxa på sitsen. Sedan vi flyttade har hästarna varit lite "all over the place". En del av dem har varit exalterade när det är mycket liv och rörelse på anläggningen till skillnad mot förra stället. Därför tror jag att min ridning har ändrats och jag har försökt ha hästarna mer mellan hand och skänkel vilket har gjort att jag glömt bort att rida med sätet. Med alla hästarna fick jag jobba på att få ut halsen, att inte ta kontakten utan låta hästen fylla ut tyglarna. Jag fick tänka mycket på att hänga ned benen och få hästarna lydiga för sittbenen istället för att använda sporren. Något jag märkte stor skillnad på var att jag har suttit med för stum rygg och höfter. Jag fick träna på att sätta mig i traven och försöka sitta så mjukt så att hästen inte ändrade steglängd eller kontakten. Väldigt bra att träna på och gör stor skillnad. Även i galoppen fick jag jobba på att slappna av i skinkorna och ryggen fast utan att svanka. Jag kände mig lite som en nybörjare igen, Maria är väldigt bra på att hålla en ödmjuk. Men ingen kan göra jobbet åt en, det måste man göra själv och sitsen är färskvara. Slarvar man och börjar fokusera på fel saker kan man snabbt börja rida med för mycket hand och skänkel. Handen var något annat jag fick fokusera mycket på. Försöka kontrollera handen och göra medvetna rörelser istället för att den ska leva sitt egna liv och följa med kroppen. Självständiga händer som är en enhet och kroppen är en annan. Så lätt men så svårt. Jag trodde jag hade lite koll på läget men nej. Gör om och gör rätt. Rida är skitsvårt men det är väl därför det är så himla roligt!

Maria "hawk eye" Eriksson. Så tacksam för att jag får ta del av hennes kunskaper, hon är bara bäst helt enkelt!

Här instruerar hon Johanna på söta Jasmim.

Nu efter ett par veckor börjar jag känna att jag har kommit ner i sadeln, hästarna är mer avspända och jämnare i sidorna. Har mest suttit med halvlånga tyglar, bara fokuserat på sitsen och styrningen. Man får ha förtroende till systemet, att det faktiskt fungerar och blir bätte, även om det tar några dagar. Man kan känna sig helflummig, speciellt när det är många andra ryttare som ser dig rida. Det gäller att helt släppa prestige och stolthet när man ska ändra på något för att bli en bättre ryttare. Jag är väldigt bra på det! Kommer ihåg när vi skulle försöka få till galoppombytena på mammas halvblod Benzon. Han var efter Bernstein och många av hans avkommor har haft en del problem med just bytena. När jag tog över tyglarna och började träna för Maria fick jag jobba med de enkla bytena först. Jag fick i läxa att rida utan stigbyglar på raka linjer innanför spåret. Upp med huvudet för att få honom att sätta sig (hävstångseffekt) och bli lättare att styra. Han skulle bli superlydig, fatta och bryta av bara för sittbenen. Det såg inte så snyggt ut, men det var effektivt. Vi fick honom att byta rent och avspänt och vi red på höga procent i MSVB. Även om jag inte hade en fantastisk känsla när jag satt där på kvarslinjen, utan stigbyglar och med hästen rejält över tygeln så bestämde jag mig för att köra på och skita i vad folk tyckte. Skulle det inte fungera fick vi väl testa något annat och som sagt ibland måste man ge saker tid för att det ska ge effekt.

Vackra Benzon som jag lärde mig så mycket av.

Vi vann bland annat Norrlandsmästerskapet för juniorer/yr.

Jag var väldigt inspirerad när jag åkte ner till Sölvesborg och hade träningar förra helgen. Blev mycket sits kombinerat med övningar i working equitation. Jätteroligt att vara på ett nytt ställe och träffa nya ekipage. Stort tack till Marlene Jönsson som ordnade det hela, till Sölvesborgs Ridklubb för att vi fick vara på deras fina anläggning och tack till alla ambitiösa ryttare, både gamla och nya. Jag hade bokat flyg hem sent måndag så jag skulle ha tid att hälsa på min alldeles egna häst. För er som inte vet har jag en egen häst som är uppfödd av Christian Hansson och Ulrika Hübinette. Han har fyllt två år och är efter St Schufro (som vann sin debut i internationell dressyr förra helgen).

Min alldeles egna fina lilla häst! Renoir TH <3

Ulrika Hübinette som sponsrade med sin hälft av Renoir och är orsaken till att han är min.

Marias 4-åring har samma mamma och är e. Negro. Rascal TH heter han.

Snygga Santini TH har också Rascalita som mamma och e. For Emotion. På bilden är Elin Hansson, dotter till Christian Hansson som är den andra uppfödaren.

Årets föl undan Rascalita. Detta är Rasqalino, e. Quaterback. En riktig läckerbit!

Han är så otroligt mysig.

Sedan jag skrev sist har jag även hunnit med att fylla år. 28 bast, lite äldre och förhoppningsvis lite klokare. Hade en fantastiskt fin födelsedag med massor av meddelanden, samtal och muntliga grattis. Helt galet hur mycket kärlek man kan få på bara en dag! Blev ordentligt firad av mina fina vänner som ordnade en överraskning med skumpa och ballonger när jag kom hem. Avrundade dagen med sushi på vårt nya favoritställe. Bästa presenten var nog ett meddelande från USA. Ni som har följt min blogg ett tag kommer ihåg Enjeitado som jag red i 4 år och att han blev såld för ganska precis ett år sedan. Det var otroligt jobbigt, dels så var det dålig kommunikation från min chef och dels så var det en häst som jag älskade otroligt mycket. Meddelandet på min födelsedag var från Enjeitados nya ägare i Californien. Han mår prima och har ett kärleksfullt hem som tar hand om honom på bästa sätt. Det var en otrolig lättnad att höra att han mår bra och jag var välkommen att hälsa på. Kanske måste kolla på resor till USA...

Överraskning när man kom hem från stallet.

Finaste tjejerna, Ginnie, Mia och Anna <3

Ginnie fyllde år den 25:e så vi firade henne också!

Så underbart att denna fina häst har kommit till ett bra hem. Han kommer alltid att vara en av mina hjärtehästar.

Ha en fortsatt skön söndag!

Instagram astridhedman

Nu har jag haft besök cirka 2 veckor i sträck. Först kom min pappa och hans sambo. Vi hade det väldigt bra även om det inte var så många dagar. Vi åkte och gjorde några turistiga saker, spelade tennis, åt gott.

En tävlingsdag hann vi också med. Det var en dressyrtävling här på anläggningen med ca 40 starter. Jag hade en körig dag då jag tävlade 4 hästar och hade två elever som tävlade.

Första hästen var Jasmim som gjorde en Preliminar 3, motsvarar cirka en LC i Sverige. Här i Portugal tycker jag de har väldigt trevliga dressyrprogram som är anpassade för åldern på hästarna och de lättare programmen innehåller en del lättridning. Detta var Jasmims första tävling och han fick 64 %. Jag red alla hästarna utom tävlan då vi inte ordnat licens till någon av dem då det bara var denna tävling planerad. Jag hade inte så bra koll på vad övriga ryttare fick så svårt att veta vilken plats vi hade fått om han haft licens. Men jag var väldigt nöjd, han tittade lite på blommorna (bara det mest naturliga som var på banan...) men skötte sig finfint. Så rolig häst att arbeta med och han vill göra allt för sin ryttare.

Vicky från England var här via Portugal Equestrian och skulle egentligen bara ha hopplektioner. Hon ville gärna göra en tävling så då fick det bli dressyr och jag fick äran att vara hennes tränare. Hon red Almansor som är en vacker lusitanohingst. Hon var galet nervös men det gick jättebra och hon fick 64 %. Hon ville tom rida några lektioner veckan efter, väldigt kul att höra en hoppryttare säga att man får dressyr att bli roligt.

Vicky dagen innan tävlingen på hingsten "Al".

Väldigt fin bild på Vicky. Skulle kunna vara med i en bok!

Häst nummer 2 för mig var Indio. Han tävlade lite förra året med bra resultat. Nu var vi med i en M1 så en nivå högre än förra året då han var 5. Denna häst är bara helt underbar att rida! Han är valack och det är så skönt då han kan fokusera på framridningen och han hade perfekt energi under hela programmet. Vi red på 66 % med ett par missar som jag tar på mig. Ska se om vi kan göra någon nationell tävling i sommar/höst.

Denna underbara häst!

Inte så många bilder tyvärr på honom under tävlingen. Men det kommer bli fler starter ;)

Horus gjorde också en M1 och för honom var det första tävlingen någonsin. Han är hingst och en ofokuserad sådan. Jag hade fullt sjå på framridningen och även om han inte gör några dumheter så spenderar han mycket energi på annat än arbete. Jag hade en helt okej känsla, men i galoppen tog bensinen slut. Vi fick 64 % så det var bra poäng, det är en jättefin häst och jag tror om han dämpar sig kommer det bli bra. Annars kan det nog vara en bra idé att kastrera, men vi får se vad hans nya ägare tycker när hon kommer hit och hälsar på i juni. Han är iallafall en som drar ögonen till sig!

Hompe <3

Min elev Ana startade en C1 med sin fina hingst Falcao. De hade inte tävlat dressyr på länge, men de kom ihåg hur man gjorde. Hon red väldigt korrekt och trevligt utan missar vilket belönades med 66 %. Jag var väldigt nöjd över att hon verkligen red och kommunicerade med sin häst inne på banan då hon haft tendens att bli passiv.

Så roligt att få äran att ha en sådan ambitiös och duktig elev!

Sist men inte minst ut var Fandi! Han fick gå C3 vilket motsvarar MSVB5, arbetspiruetter och 3 byten i vart 5:e. Han gick helt fantastiskt bra och vi fick faktiskt ihop 67 %! Inga missar och kändes väldigt bra i energin. En del styrka som fattas, men om någon sa att vi skulle vara på denna nivå för ett år sedan skulle jag tro att de var tokiga. Så rolig resa med denna otroligt personliga häst och det bästa är att vi bara börjat.

Halter är vi bra på.

Sluta

Många klappar efter avslutad ritt

Härlig stämning på tävlingen. Här är Vicky, Marta, Anna och jag.

Bästa gänget! Ana, Jag, Catarina och Nuno. Det behövs ett helt team för att klara en dag med 6 starter.

Veckan efter kom mamma och hälsade på en vecka. Vi hade det väldigt mysigt, turista, äta och även där en tävlingsdag.

Vin, solnedgång, strand och en mamma. Vad mer kan man begära?

På utflykt i Aveiro. Sjukt trevlig stad med massor av kanaler. Inte alls dyrt att åka på en tur. Man ska äta tripas (gärna med nutella) och åka till Costa Nova.

Tävling med Fandi. Inte vårt bästa performance, men han kämpade på bra och vi kom 4a.

Hoppa kan han!

Ana och Falcao var också med, de vann sin klass!

Avslutar detta megalånga inlägg med en vacker bild på Horus som Ginnie tog en sen eftermiddag. Kan även meddela att vi trivs super på den nya anläggningen. Alla är otroligt trevliga och hästarna mår toppen. Groomarna är fantastiska och det är så roligt att rida tillsammans med andra kunna ta hjälp.

Sov gott!

/Astrid

Instagram astridhedman

Det har ju hänt så mycket sedan jag bloggade sist men jag har varken haft tid eller internet förrän nu. Jag, Fandi, Indio, Falcao och Fagote flyttade alltså till det nya stallet söndag för två veckor sedan. Jag kommer inte ihåg ifall jag skrev här att eventuellt en häst till skulle följa med från min gamla chef, men det slutade med att vi fick hämta två hästar från honom.
  
Horus gick igenom besiktningen så nu är Katharina från Tyskland ägare till denna vackra häst. Det hade inte kunnat bli bättre för mig då hon bestämde sig för att behålla honom i träning med mig några månader innan hon tar hem honom till Tyskland, så vi får fortsätta jobba tillsammans. Jag har tänkt att det är ett koncept jag vill försöka promota. Det är en otroligt stor omställning för en häst att resa hela vägen till ett annat land, byta ryttare, mat, rutiner och kompisar.
  
Jag vet vilka rutiner och hur de flesta svenskar rider och hanterar sina hästar. Om man köper häst och sedan lämnar den för utbildning några månader, kommer och hälsar på för att lära känna och rida, tror jag övergången blir mycket smidigare. I stället för att de åker direkt till Sverige från en portugisisk ryttare där den kanske aldrig gått ute i hagen.
  
Sidospår, hur som helst blev även Jasmim såld till en svensk kvinna som heter Johanna. Hon och hennes familj har flyttat till Frankrike så Jasmim ska stå kvar i utbildning tills de har kommit i ordning och hittat stall. Johanna ska också komma hit och rida lektion på sin häst för att lära känna honom bättre.
  
Jasmim kom hit i tisdags så han har inte ens varit här en vecka. Jag är sjukt imponerad av honom då han har väldigt lite resvana och aldrig ens varit iväg på träning. Han gick rakt in i transporten, stod som ett ljus hela vägen, har tagit allt med ro trots mycket stökigare miljö. Igår red jag för första gången i "tältet" som är 30*70 och har öppna väggar men täckt av ett tälttak. Bredvid gick Annas fyra hopphästar i hage och de hade fredagsparty. De sprang som tokar, hade sönder tråden som delade av hagen och vilken häst som helst av de andra hade fått spel. Men Jasmim han stannade och tittade, sedan skrittade han lugnt vidare och verkade tycka de hästarna var lite knäppa. Vilken kille alltså!

Jasmim spanar in sitt nya hem.

Katharina med Horus.
  
Så nu har jag fem hästar att rida, det var längesen det var så få hästar men jag är lika länge i stallet som förut. Det är skönt att hinna ta sig tid till varje häst och inte skynda runt för att hinna så mycket som möjligt.
  
Jag har fått ge lite lektioner till gäster från Portugal Equestrian som jag redan skrivit om. Det känns väldigt roligt och är bra extra inkomst. I torsdags fick jag träffa lite svenska we-kollegor från Ölmstad. De var och tittade på häst och två stycken red lektion. Så kul och jag längtar efter att få starta internationellt igen. Vi får se när det kommer hända, men jag har inte gett upp hoppet om ett EM nästa år trots att jag inte har någon lämplig häst just nu.

Härligt svenskt gäng: Jag, Åsa, Mia, Pernilla och Sophia. Hästen är Aramis, en lusitanohingst som används i Portugal Equestrian. Perfekta skolhästen!
  
Sedan har jag och Fandi hunnit vara iväg och tävlat förra helgen. Ana och Falcao var också med och de gjorde fantastiska resultat. 68 % i dressyren och 71 % i tekniken. Det var en av Portugals bästa ryttare med på sin unghäst men Anna var inte långt ifrån att slå henne i tekniken. I speeden blev hon tyvärr utesluten då hon red på fel sida om en markering. Alltid trist när det händer, men det är bara att bita ihop och komma igen till nästa start.
  
Fandi var väldigt konstig i dressyren, han gick inte alls fram. Efteråt ställde han sig och kissade i typ 5 minuter så det var förklaringen. Vi kom sist av 8:a ryttare på 60 %. Katastrof! Men till söndagens teknik gick han mycket bättre och vi kom 3:a på 65 % med ett par små missar. I speeden gick han fram som han skulle och vi vann faktiskt med näst snabbaste tiden utav alla starter!
  
Nu har vi verkligen hittat hur han ska ridas, han måste få mycket mer utrymme i tyglarna men ridas med mycket ben så han känner vart han ska. När jag försökt rida honom mer som de andra hästarna (lite mer mellan hand och skänkel) har han bara blivit spänd och gått uppåt istället för fram. Vi gjorde en rejäl upphämtning till 4e plats totalt. Nästa tävling ska vi se till att han har kissat innan start.

Ana och Falcao.

Fandi i dressyren. Kissnödig...

Teknik där det gick bättre.

I speeden var han helt fantastisk!
  
Jag ska se om jag får till några filmer när jag rider och ta mycket bilder på nya stället så ni får se i nästa blogginlägg. Tills vidare kan ni kolla min instagram astridhedman
  
Kram på er och ha en fin helg!

Oj vad tiden går fort! Nu är det bara en vecka kvar tills vi ska flytta hästarna till den fina anläggningen i Esposende. Jag är väldigt taggad och det ska bli kul med ett nytt kapitel. Vi ska besikta ett par av hästarna och Jupiter är såld. Jamaica och Altivo har vi inte några köpare till än. Altivo kommer få gå ut på bete och betäcka, sedan vet jag inte vad planen kommer vara, men troligtvis blir han pensionär. Det känns väldigt tråkigt då han är så otroligt fin att rida och han har massor kvar att ge. Men kan han gå ute i flock med stona tror jag han kommer vara rätt nöjd med livet ändå. Hade han varit valack skulle han nog varit lättare att sälja. Jag har försökt få med mig honom och satsa på EM men min chef vill satsa på de yngre hästarna istället. Jag kommer fortsätta åka till Renato ett par förmiddagar i veckan och jobba de som är kvar.

Ett annat roligt projekt nu när vi flyttar är Portugal Equestrian. De har startat upp med ridsemester på anläggningen och jag kommer vara ansvarig för working equitation. Jag åkte dit och hade mina första lektioner denna vecka. Det var paret som köpte Giesta så vi hade redan träffats. Tror detta projekt kommer bli toppen och det går även att rida hoppning, dressyr och uteritter. Mycket spännande saker på gång som ni hör. Vill ni veta mer eller boka kan ni gå in på hemsidan www.portugalequestrian.com eller kolla deras instagram portugal_equestrian.

Förra helgen var jag i Örebro och hade träningar. Det var så roligt och alla som var med red så himla bra. Det spelar ingen roll vilken nivå man är på så länge man försöker och har en bra attityd. Många fina hästar som var med och alla verkade nöjda med sina pass. Fick även träffa mitt kusinbarn Sigge för första gången. Han har blivit 4 månader och är ett riktigt charmtroll. Längtar till sommaren då jag ska upp till Piteå på semester och får umgås med hela familjen.

I tisdags blev Indio valack, kastreringen gick bra men tog lång tid. Det ser ut att läka fint, men man får vara noga med att hästen rör sig flera gånger om dagen och spola med kallvatten. Han kastrerades ståendes vilket jag hört är ovanligt i Sverige. Här har jag varit med om både ståendes och liggandes, men jag tycker det är skönt att göra ståendes. Vår veterinär är höggravid så hon skulle bara vara med och övervaka. Hon har en ganska nyutbildad tjej som hoppar in nu när hon snart ska ha barn. Men Indio var inte så lätt att skära, även om hans uppförande var utmärkt. Men det slutade med att Joana satte sig på huk och gjorde nästan hela kastrationen med sin stora mage. Tror veterinärer i Sverige inte skulle gjort samma sak och med all rätt. Det slutade väl och tror hon ska föda sin bebis i veckan som kommer.

Har ni något ni skulle vilja att jag skrev om eller om ni har några frågor om stället jag ska flytta till? Kommentera här nere eller mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com

Stor kram och ha en fin vecka!

Astrid

Det är ju så roligt att ha lektioner! Men lite trevligare temperatur i Portugal där vi har runt 25 grader nu ;)

Brille får vara snygg i solen.

Jag kom hem från Skåne måndag eftermiddag och sedan var det full fart hela veckan. Lektionerna i Skåne gick väldigt bra, många ekipage och rätt många nya ansikten. Kul att se att grenen växer! 16-17 mars kommer jag åka till Örebro och ha träningar. Det finns plats kvar ifall någon skulle vara intresserad. Mejla mig på astrid_hedman@hotmail.com eller skriv till Linnea Lycke på facebook.

Så äntligen fick vi en feira i Trofa utan regn! Det är en väldigt mysig feira, även om den inte är så stor finns det mycket att titta på. Vi åkte dit med Indio, Fandi och Falcao fredag morgon. Indio och Fandi har varit lite knepiga att lasta så jag har tränat hela veckan. Båda två gick in klockrent så det var en bra start på meetinget. Väl framme red jag och min elev Ana en sväng på banan innan tävlingarna började. Fandi kändes bra, han var inte tittig men stänger av lite när det är mycket runt omkring. Indio var full med energi men skötte sig. Vilket kraftpaket den hästen är! När jag red honom var det lunch för de flesta, så vi var ensamma inne på banan. Utanför däremot var det säkert 100 barn runt 5 år som tjoade och hejade på oss. Den mest högljudda publik jag ridit för men Indio verkade njuta av all uppmärksamhet. Höjden av miljöträning ;)

Fredag eftermiddag började tävlingarna i working equitation med dressyr. Ana red vid 18 och gjorde en fin runda. Det var hennes andra tävling i working equitation och det är så roligt att ha en elev som tävlar och gör det så bra! De var bara två stycken i hennes klass men hon vann dressyren på 63 %. Jag och Fandi startade 20.30 och jag var nöjd med rundan även om vi hade ett par missar jag helst hade varit utan. Vi kom tvåa på 62 % vilket jag tyckte var lite lågt, men så är det ibland och vi fick ju en bra placering. Lördag var det dags för teknik. Ana var först ut och gjorde en klockren runda. Ett par småsaker som kunde varit bättre men så är det alltid. De fick 63 % igen och vann. Fandi var lite spänd i början av ritten men slappnade av mer och mer. Samma sak där med ett par grejer som kunde varit bättre, men jag var väldigt nöjd i det stora hela. Fandi tyckte vi skulle avsluta med en liten levad vid bordet, fick dock inga extra stilpoäng av domaren.. Märkligt! Vi fick 61 % vilket jag återigen tyckte var lite lågt. Vi kom 4a men hade fortfarande chans på topp 3.

Lördag kväll var det dags för Indio att visa upp sig. Det var modell och gångartstävling som gällde. Först visar man alla 3 gångarter på en 20*40 bana under 3 minuter. Sedan plockar man av sadeln och ställer upp sig på rad med de andra hingstarna medans domarna går runt och tittar på exteriören. Indio blev inte placerad och det var många som tyckte det var orättvist då han rörde sig klart bäst. När vi pratade med domarna dagen efter sa de också att han var en fantastisk gångartshäst, men att ryggen gjorde att han inte blev placerad. Han är sänkt i ryggen av sig själv även om det blivit bättre med arbete. Problemet var att han blev så exalterad av allt och spände upp sig när jag hade honom vid hand. Då höjer han huvudet och sänker ryggen så det ser mycket mer ut än vad det är. Så vi fick bekräftat att det är en fantastisk häst med bra gångarter, men kanske inte rätt typ att avla vidare på. Så därför kommer Indio att bli valack inom en snart framtid och kan fokusera på sin karriär som tävlingshäst. Det är ett beslut jag är mycket nöjd med. Ska de inte avlas på tycker jag alltid man ska kastrera då de kan ha ett mycket bättre liv och mindre skaderisk.

I speeden på söndagen satsade vi på att rida säkert men så snabba vägar som möjligt. Jag var väldigt imponerad över Ana som bara har gjort detta två gånger nu. Hon håller väldigt bra fokus och följer planen. Tror inte hon andas så mycket men det kommer förhoppningsvis också. Hon vann sin klass och var så glad. Fandi fick lite kortslutning på ett par ställen men det han har haft svårt för gjorde han väldigt fint. Men tror jag ska träna mycket speed med honom så han lär sig att trycka på mer utan att spänna sig. Då tror jag han kommer att bli riktigt snabb för han är otroligt vändbar. Med Altivo brukar jag aldrig träna att rida fort, det gör han så bra och blir bara het. Nyttigt att rida olika hästar för alla behöver jobba med olika saker. Jag och Fandi kom 3a totalt och det var mitt mål så jag var nöjd med det. 

Nu fick ni mycket att läsa, hålla saker kort är inte min starkaste sida.

Kram på er!
Astrid
Instagram astridhedman

Jag och Ana rider på banan innan tävlingarna börjar.

Fandi i manövertestet. Gillar ni min nya hatt?

Hoppa kan han!

Hatten flög dock av i speeden.

Indio redo för action.

En kort sekvens av vår presentation.

Jättekul att så många läste bästa Annas blogginlägg. Hon fick till och med en klient tack vare inlägget. Hippson är bäst ;)

Innan jag flyttade hit och lärde känna Anna hade jag ingen aning om hur stort hoppning var här och vilka fina tävlingar de har. Nu vet ni lite mer och Anna får nog lov att blogga fler gånger och berätta ännu mer om livet som hoppryttare här.

För min del är det full rulle som vanligt. I helgen åker jag till Skåne och har träningar i bästa disciplinen working equitation. Om någon vill komma och titta håller vi till i Skromberga ridhus i Ekeby. Ska bli så kul att träffa alla igen och se några nya ekipage.

I övrigt har vi haft ett par stycken som kommit och provridit. Dock ingen som hittat sin perfect match även om alla har kommenterat hur välridna hästarna är. Det är kul att höra och jag blir så stolt över hästarna när man ser hur de försöker anpassa sig och förstå en ny ryttare. Så alla hästarna är fortfarande till salu. Vi har skjutit upp flytten till sista helgen i mars så tills dess hoppas jag få sålt ett par stycken. Första helgen i mars är det dags för feira i Trofa. Jag ska tävla Fandi i we och Indio ska gå modell och gångartstävling. Ana och Falcao ska tävla sin första "riktiga" we-tävling så det blir spännande. Flera år i rad har det regnat denna helg, men jag hoppas att det väder vi har nu (sol och 20 grader) håller i sig för det är en väldigt trevlig feira.

Hoppas ni alla har en fortsatt bra vecka och om någon är intresserad av att organisera en helg med we-träning är jag tillgänlig. Ni kan mejla mig på astrid.hedman1991@gmail.com ifall det låter intressant :)

Kram,

Astrid

Instagram: astridhedman

FFoto taget av bästa Carolina Duarte

Hej hej,

Jag heter Anna Lindberg och jag har idag fått äran att gästblogga på min allra bästa Astrids fantastiska Portugalblogg.

Precis som Astrid är jag också baserad i Portugal, men det blir inga Lusitanos, dressyr eller WE för mig, utan bara hoppning. Jag jobbar som beridare på heltid och har tillsammans med min pojkvän just nu ca 12 hästar i träning. Vi tar emot allt från helt o-inridna unghästar, problemhästar till redan välutbildade hästar som ska ut och tävlas. Av alla dessa hästar har jag just nu 4 stycken som är ’mina’ superstars och som jag tävlar regelbundet på olika nivåer från 1.20m till internationell 1.60m GP. Resten är antingen min pojkväns superstars eller tillhör olika elever som de själva tävlar, men som vi tränar dagligdags.

Jag flyttade hit för lite över 6 år sedan efter att först kommit hit på en ridsemester tillsammans med min mamma, och fallit pladask för detta underbara land. Vill man rida på heltid året om är detta helt klart ’the place to be’!

Hoppning är som sagt min passion i livet och jag har haft den enorma turen att jobba och träna med en av Portugals absolut bästa hoppryttare, Antonio Portela Carneiro.

Innan jag åkte hit på min första ridsemester hade jag inte rört en häst på 7 år, inte ens klappat en. Min sista häst jag hade i Sverige fick jag avliva pga. en väldigt allvarlig ryggskada och jag tappade helt stinget för ridningen. Jag spenderade 7 år på resande fot, tog en Bachelor i Marketing och jobbade inom modebranschen i London.

Innan jag tog min paus från ridningen red jag på 1.40m nivå i Sverige, men inte särskilt bra. Jag var glad om jag bara kom igenom banan och var inte alls redo att rida så högt då.

Såå jag var minst sagt rostig när jag började rida igen, men Antonio har hjälpt mig otroligt mycket, och jag rider nu stadigt på 1,60m nivå med min bästa häst Tresor du Dalot.

Jag tänkte att jag här i bloggen skulle berätta lite mer varför vi (jag, Astrid och ett gäng andra Skandinaver) valt att bo här, och hur livet som hoppryttare fungerar.

För oss i Sverige tror jag att Portugal, iaf inom hoppvärlden, fortfarande är väldigt okänt och de flesta tänker ungefär så långt som Tyskland, Holland, Belgien eller kanske Frankrike om man överväger att fortsätta sin ridning, eller skicka sin häst på utbildning i ett annat europeiskt land. Men man ska inte underskatta Sydeuropa!

Det de flesta associerar Portugal med är bra väder, och det är helt klart en av de största anledningarna att bo härnere. Jag har precis kommit tillbaka från en 10 dagars semester hemma i Sverige och jag säger bara hatten av till er alla som orkar hålla igång era hästar och er ridning under den otroligt låånga, kalla, mörka, isiga och snöiga vintern! Ni förtjänar en medalj allihopa. Personligen är jag absolut inget fan av vinter och kyla, och att helt obehindrat kunna hålla igång hästarna året om är en de många förmånerna med att bo här. Visst har vi några månader på vintern med lite regn, men kommer solen fram kan det fortfarande bli upp emot 20 grader i januari, och med vår 75-30m täckta ridbana kan vi hålla hästarna i toppform 12 månader om året (om vi vill, de måste ju såklart få vila lite ibland också).

En annan positiv sak med att bo här är prisnivån i landet generellt. Det är helt enkelt mycket billigare att leva och bo härnere, och vad det gäller priser för uppstallning, träning av häst etc. kan man nästan inte jämföra det med Sverige. Ett exempel är att kostnaden för att ha en häst i träning hos mig kostar ca 3000kr per månad jämfört med upp mot 12 000kr+ hos svenska ryttare på samma nivå. Kostnaden för stallhyror, skoningar etc. är också mycket lägre.

Nivån på ridningen, och framförallt hoppningen, var något jag inte hade en aning om när jag kom hit. I ärlighetens namn hade jag verkligen aldrig kunnat tänka mig att de hade så många duktiga ryttare och fantastiska tävlingar som de gör. Portugals poster girl, och kanske den enda vi i Sverige nånsin hört talats om vad det gäller portugisiska hoppryttare på toppnivå, har länge varit Luciana Dinis. Luciana är absolut helt fantastisk, men det finns så många fler duktiga ryttare här, som för oss i norr fortfarande är helt okända.

Vidare har vi helt otroligt bra tävlingar härnere. Du kan i princip tävla nästan varje helg året om på fantastiska anläggningar (mycket finare än många av de svenska). Och eftersom det är ett så geografiskt litet land jämfört med Sverige är det lätt att ta sig till alla tävlingar landet om. Vi har över 20 internationella tävlingar per år, de flesta 1,2 och 3* så alla kan anmäla sig och vara med så länge man har en licens och ett FEI pass, och inte bara 4 eller 5* tävlingar som Falsterbo eller Sweden Horse Show, som bara är öppna för speciellt inbjudna. Vi har även stora internationella meetings som Nations Cuptävlingarna i Lissabon och Global Champions Tour i Estoril. En annan favorit är Vilmoura touren som nu drar igång igen i februari. Till denna 6 veckor långa touren kommer ofta många svenskar ner som bla. Douglas Lindelöw, Erika Lickhammer, Irma Karlsson, Alexander Zetterman mfl.

Och eftersom antalet ryttare fortfarande inte är lika många som i Sverige har man ofta tävlingar med alla olika nivåer på samma tävling, allt från 50cm-1.45m GPs, och t.o.m. upp till 1.60m på de största internationella tävlingarna.  Detta är otroligt bra för oss som alltid har hästar på olika utbildningsnivåer och kan då ta med dem allihopa till samma tävling.

Slutligen är det en väldigt glad och avslappnad stämning mellan oss ryttare härnere. Det är fortfarande en relativt liten hästvärld där alla känner alla, och det är väldigt lite prestige inblandat. Även de allra bästa ryttarna är otroligt down to earth, och rider ofta sida vid sida av ryttare på nybörjarnivå utan några som helst problem.  Det roliga är också att ridsport härnere är framförallt en kill-sport vilket gör saker och ting betydligt mer avslappnat och easy going än hemma.

Nu känner jag att jag babblat på alldeles för mycket, och får väl hoppas att jag får gästblogga igen och berätta allt jag inte hunnit här;). Men om det är någon som har frågor eller skulle vilja veta mer om livet härnere, hör bara av er! Lättast är kanske via min instagram @annashowjumping.

Kämpa genom vintern nu, och om någon är sugen på att byta ut snön mot solsken är det bara att höra av sig!

GP i Nations Cup med Tresor i Lissabon.

Utsikten mellan klasserna i Vimeiro. En av Portugals klart bästa internationella tävlingar!

Bor man i Portugal måste man passa på att rida dessa underbara lusitanos.

Tresor i vår första 1,60-hoppning, Grand Prix, i Vilamoura.

Xanana (som lärde mig allt efter min paus från ridningen) i Vimeiro.

En av de allra bästa sakerna med vår nya anläggning är dessa underbara galopper på stranden i solnedgången.

Geronimo, en av mina superstars som jag ridit in själv och som nu hoppar stadigt i 1,30-klasser.

Billy en annan av mina up coming superstars i Lissabon.

Tresor på väg mot en fin placering i GP:n i Pedras Salgadas, en annan favorittävling härnere med en alldeles underbar publik.

Min nyaste stjärna Véron hoppar lite hemma i vår helt fantastiska arena.

Xanana i Golega.

Nu när vi har flera hästar till salu har det börjat ramla in några klienter som har/ska provrida. Att köpa häst är en stor sak och har man möjlighet är det givetvis bra att åka och provrida hästen man är intresserad av. Jag har även sålt flera av våra hästar osedda och det har också blivit bra. Det kan vara svårt att få fantastisk känsla första gången man sitter upp på en ny häst och hitta rätt kemi. Därför tror jag ibland det kan vara lika bra att köpa osett om man har en bra relation till säljaren. Har man däremot inga referenser på säljaren rekommenderar jag att åka och se hästen för att kontrollera att allt verkar som det ska. Efter att ha hört så många historier skulle jag nog även ta ett blodprov vid besiktningen för att kontrollera att hästen inte har fått smärtstillande eller lugnande.

Något som jag tycker är tråkigt och faktiskt blir väldigt irriterad på, är när köpare kommer och direkt börjar leta fel på hästen. Detta är vanligt här i Portugal, men även utländska köpare har fått för sig att det är ett bra sätt för att få ner priset. De kommenterar allt som inte är bra hos hästen och försöker sedan att pruta. Säljarna vet om hästens svagheter och har oftast anpassat priset efter dessa. Jag sänker mycket hellre priset till en klient som kommer och är positiv till hästen, berömmer för att den är fin att rida och är allmänt glad och trevlig. Jag kan ta att någon kritiserar min ridning eller säger att jag har en ful mössa, men att förolämpa mina hästar, där går gränsen!

Tycker man inte om hästen kan man artigt säga att det inte var det man letade efter och åka hem. Jag föredrar att klienterna är ärliga när man rider och avstår från att sitta upp om de redan vet att de inte kommer köpa hästen. Men är man intresserad ska man givetvis rida. Jag förstår att många blir nervösa när de ska sitta upp på en helt ny häst inför människor de inte känner. Extra mycket om man inte har så mycket erfarenhet av att rida andra hästar och då kan det vara skönt att ha med någon man litar på. En tränare, en familjemedlem eller en kompis som mentalt stöd och rådgivare. Gärna om någon mer kan sitta upp på hästen och ge ett andra utlåtande. Sedan får man komma ihåg att en provridning inte är ett tillfälle att flasha runt och testa olika rörelser. Det är till för att känna om hästen är något som kan passa en. Visst kan man testa någon rörelse, speciellt om det är en högt utbildad häst. Men de svåra grejerna kan man jobba på när man har köpt hästen. Några övergångar/tempoväxlingar, flytta undan för skänkeln, någon volt för att kontrollera styrningen och länga formen för att se om hästen är i balans brukar vara min checklista. Tar inte mycket mer än 20 minuter.

Nu kanske jag låter ganska hård, men det är levande djur vi håller på med och i slutändan vill alla att hästarna ska komma till rätt hem. Men ni vågar komma och provrida hos mig, jag är väldigt snäll. Så länge ingen förolämpar mina hästar... ;)

Ha en bra vecka!

/Astrid

Instagram astridhedman

Har gjort några nya filmer på 5-åringarna. Mejla astrid_hedman@hotmail.com ifall ni skulle vara intresserade.

I söndags var det äntligen dags för årets första tävling! Det var rätt spännande med många debuter. Fandi skulle göra sin första start i working equitation. Vi red debutantklass (motsvarande medelsvår i Sverige, alltså tvåhandsfattning och galoppombyten). Min elev Ana och hennes häst Falcao gjorde debut båda två i we. De har tävlat dressyr tidigare så de är inte helt gröna på en tävlingsbana. Men att tävla we är lite annorlunda mot för dressyr, speciellt när vi red alla 3 moment på samma dag. Sedan var det även debut för mig att ha en elev att tävla. Det var jätteroligt och väldigt nervöst! Jag förstår bättre nu när alla säger att man är mer nervös när man står på sidan och tittar. Ana red preliminar (en klass som funnits ett par år, motsvarar LA i Sverige och innehåller enkla byten istället för i språnget) då hennes häst inte är så befäst i bytena ännu. Jag är så glad över vårt grymma team som gjorde det möjligt för mig att hjälpa Ana till 110 % och även ha tid att fokusera på mina egna ritter. Nuno och Catarina är inkluderade i det såklart och även Anas familj är helt fantastiska. När jag skulle in på dressyren hade jag en person på varje ben som tog av benskydd. Värsta rallyteamet!

Ana gjorde en strålande debut, hon fick 63 % i dressyren och 60 % i tekniken (vilket jag tyckte var lågt) och vann speeden så hon vann sin klass totalt. Det bästa var att hon tyckte det var så roligt, vilket för mig är det viktigaste. Hon kommer bli grym dendär tjejen.

Jag var även supernöjd med Fandi. När vi red på banan lördagkväll så var han helt prillig och jag var lite orolig över hur det skulle gå. Dressyren gick riktigt bra. Givetvis fanns det en hel del att förbättra och jag tog inga risker. Men han var med mig och inga missar. Vi fick 64,75 % och 3:a utav 10 stycken ryttare. Roligt när det är några fler i klassen, då kan det hända rätt mycket i resultatlistan. I tekniken, som jag trodde skulle bli vår största utmaning, var han så fin! Jag tror verkligen han tyckte det var roligt och även om vi hade några mindre missar så var jag så glad. Vi fick 65 % och en delad andraplats! Ägaren Catarina var så lycklig. Det blir såklart en annan press när man tävlar andras hästar, man vill inte göra någon besviken. Jag tror att det är viktigt att ha en öppen kommunikation så hästägarna vet vad de kan förvänta sig. Catarina var väl medveten om att hästen har mycket huvud så det kunde lika gärna gå åt skogen, men det är klart det är roligare när man kan prestera ett bra resultat. Det är dock något jag försöker att inte tänka på under tävlingsdagen, utan istället fokusera på uppgiften och hålla sig till planen.

Inför speeden var min plan att försöka vända snabbt, men inte öka på för mycket utan känna av hästen så att han inte skulle bli för spänd. Det gick väldigt bra, han blev lite lost ibland så jag fick verkligen hålla om honom och visa att jag var där. Jag vet faktiskt inte vilken plats vi hamnade på i speeden, men det måste ha varit bra för vi kom tvåa totalt :) Det började bli mörkt när vi red speeden så alla fick inte rida och direkt efteråt var det prisutdelning så jag missade helt enkelt att fråga placering i speeden.

Här kommer lite bilder och ett filmklipp på Fandi från tekniken.

Dressyren

Bangång med Ana

Tekniken. Det var för mörkt för att fota i speeden. Som ni ser hoppar han dubbelt så högt som han behöver. Det är varje gång!

Jag tycker vi säger att det var meningen att vi skulle göra en liten levad på framridningen ;)

Ha en fortsatt bra vecka!

Instagram astridhedman