Douglas och Sylve analyserar dagens ritt.

Douglas Lindelöw på Cantinero var först ut av svenskarna.

Rolf-Göran Bengtsson är med i Aachen och coachar och peppar svenskarna.

Helena och Bonzai H fick till en fin runda men med ett förargligt nedslag.

SVT får kommentarer av Helena Persson.

Henrik von Eckermann och Cantinero.

Malin Baryard Johnsson har mästerskapsrutin och ser avslappnad ut.

Malin kommenterar sin ritt.

Douglas Lindelöw och förbundskapten Sylve Söderstrand analyserar EM:s första omgång.
  
Efter första dagens tidshoppning, där fel räknades om till tid, ligger det svenska laget på en nionde plats i EM.
– Vi har bara två nedslag upp till Tyskland som leder och det är inte över förrän det är över, säger Sylve Söderstrand, som är nöjd med sitt lag trots att samtliga ryttare fick fyra fel vardera.
   
Text och foto: Annika Grundberg
  
Samtliga svenskar tror att morgondagens större bana kommer att gynna dem.
– Det passar oss bättre. Han är inte den snabbaste hästen, då kan jag förbereda honom bättre inför varje hinder och så är det högre, säger Douglas Lindelöw om Casello.
Även Helena Persson tror att Bonzai H gynnas av att hindren blir större.
– Det kändes som att min häst gjorde det oförskämt lätt för sig i dag, så jag tror att det blir bättre för honom i morgon.
Helena gör sin första mästerskapsstart även om hon har varit med många gånger förut. Men då som reserv.
– Det är sådana här arenor man vill rida på. Det är jättetrevligt, säger hon, och menar att det inte är mer nervöst än vanligt. Hon är alltid jättenervös.
  
Tornesch taggad och i form
Malin Baryard Johnsson på Tornesch red snabbt men fick en rivning. Tornesch är taggad och såg superfin ut.
– Jag tror aldrig att han har rivit ett räcke med ett bakben förr. Det är klart att jag drog på ännu mer än planen. Jag tog större risker än om inte bommen hade trillat, men jag tror att dagens runda var bra inför morgondagen och jag har en bra känsla, säger hon.
Henrik von Eckermann var sist ut med Cantinero, han satsade men det höll inte hela vägen.
– Jag chansade och det är lätt att vara efterklok. Men jag är mindre än ett nedslag från ledaren, säger han.
  
Laget går först
Inför morgondagen menar alla att det är laget som gäller, individuella placeringar och tankar kring det får vänta.
– I morgon är det att rida nolla som gäller, ingenting annat, säger Henrik.
Och förbundskapten Sylve Söderstrand räknar inte ut Sverige ur medaljstriden.
– Jag tror att vi har en fördel av att det är större i morgon. Många av de lite sämre nationerna har kunnat rida fort i dag. Men man får inte glömma att det är väldigt tuff konkurrens. I morgon får det inte bli 4-4-4-4. En ryttare kan ha 20 fel om de andra tre är nollor, säger han.
  
Douglas tävlar med flera hästar
Med som reserv är Charlotte Mordasini som rider kringklasserna, precis som Douglas Lindelöw som har med sig Udermus. 
– Udermus ska hoppa Grand Prix här. Det är en stor och bra klass som är bra att starta i om man får chansen. Sedan ska vi vidare till en annan tävling nästa vecka.
Du strök honom i dag, varför?
– I proppen stod det att klassen var GP-kval, men det är det först i morgon så då väljer jag att spara på krutet.
Douglas och Henrik tävlar även i unghästklasserna.
  
Samma startordning i morgon
I morgon väntar upplösningen av lagtävlingen, klassen startar 14.00. De svenska ryttarna kommer att starta i samma ordning som i dag. Först ut är Douglas Lindelöw följd av Malin Baryard, Helena Persson och Henrik von Eckermann.

Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!

Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.

Kristian applåderar sin fina häst...

... och de får stående ovationer av publiken.

Tack för allt, fina Biggles!

Lorenzos hästshow bygger på ett unikt samspel mellan hästar och människa.
I de natursköna omgivningarna i Camargue i södra Frankrike lever och tränar han med sina hästar. Lorenzo lever mitt ibland dem i ett litet hus omgärdat av en rad boxar med konstant öppna dörrar. Hästarna går ut och in som de vill och Lorenzo är alltid närvarande.
Under tävlingarna i Friends Arena har hästartisten gjort ett antal framträdanden. Upplev ett av dem i bildspelet ovan!
  
Läs mer om Lorenzo på SIHS:s sajt
  
Foto: Anki Yngve

  
I söndagens världscup valde Axel Olin att ta in reservhästen Wittstein 2, för att ersätta avlidne Filur. Ett beslut han tog tillsammans med sitt team och med stöd av de andra kuskarna. Vi träffade honom efter tävlingen.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Vid presskonferensen är Axel tystlåten och ser stundtals ut att bli berörd av stunden. I hans tankar finns fortfarande fredagens händelse, där Filur föll ihop efter målgång.
– Jag valde att köra för att hedra "Fille" och för att visa publiken att man måste gå vidare. Hur jobbigt det än är, säger Axel efter att den internationella presskåren har lämnat rummet.
  
Har fått stort stöd i stallet 
När olyckan var framme i helgen fick han genast stöd på plats av veterinärer, funktionärer, de andra kuskarnas hästskötare och förstås av kuskarna själva. Direkt efter olyckan visste Axels motståndare i världscupen att det handlade om en sak, att komma upp i vagnen igen och att inte låta sorgen ta över.
– Samtliga kuskar kom fram och frågade om jag ville låna någon av deras reservhästar till söndagens tävling, berättar Olin.
Han säger att han inte skulle ha varit kvar på tävlingen utan stödet från sitt team. Under fredagen såg han inte publikens hyllning med lamporna, men han fick den återberättad för sig i efterhand. När det var dags för dagens prisutdelning fick Axel dock se hyllningen med egna ögon.
– Jag fick bita mig i tungan när vi skrittade in på banan och såg alla lampor, säger han om publikens tribut.

   

Publikens hyllning under söndagskvällen.