Unni på hästarna Box Car Willie och Doobie i Drammen.
FOTO: Paulo Velez/HorseMultimedia.com
  
En ryttare som får bråda dagar i Falsterbo är Unni Ragnarsson, 14 år. Hon kommer från lilla Bondersbyn utanför Kalix i Norrbotten och rider stor häst sedan ett år tillbaka. Både i allsvenskan och i childrens-klasser.
   
Text: Anki Yngve
  
Unni har under våren ingått i Piteå Ridklubbs elitlag, som vann semifinalen på Strömsholm. Dessutom vann hon childrens-klassen samma helg, blev uttagen till landslaget och fick rida NM i Köpenhamn. Under Falsterbo Horse Show startar hon både allsvenska-finalen och finalen i Mountain Horse Children’s Challenge.
  
Hej Unni, först och främst, hur var childrens-NM i Köpenhamn förra helgen?
– Det var kul att få åka på ett mästerskap och framför allt att bli uttagen till laget. Vi tog lagbrons och jag blev sexa individuellt, vilket jag är nöjd med då jag endast har ridit Doobie sedan i februari. Hon rev bara en bom på fem rundor.
  
Du är 14 år och redan framgångsrik. Berätta, hur är det att tävla med Kalix som utgångspunkt?
– Det går bra, men det blir mycket resande om man vill åka på större och lite mer speciella tävlingar. Alla kval går långt söderut. Vi hade 35 mil till närmsta allsvenskaomgång och 94 mil till närmsta Children’s Challenge-kval, till exempel.
– Annars är det inte så stor skillnad, när man inte har så mycket tävlingar i närheten blir det oftast att man tränar mer, vilket kan vara till fördel ibland.
– Jag är tvungen att rida ut väldigt mycket då jag inte har egen ridbana, det gör att mina hästar automatiskt blir ganska vältränade. Dessutom tror jag att hästen tycker att det blir roligare att hoppa när den slipper göra det jämt, så det finns både för- och nackdelar med att bo som jag gör.
  
Men just nu befinner du dig i Skåne?
– Jag bor hos mormor och morfar och har Doobie uppstallad hos mammas kompis Maria Alfredsson, sedan childrens-kvalet på Åby. Det blir för långt att åka fram och tillbaka när det nu blev både NM och Falsterbo. Eftersom jag har sommarlov går det bra att vara borta så pass länge, jag missar inte någon skola. Annars hade det inte gått.
  
Piteå vann Agriaallsvenskans semifinal på Strömsholm. Vad är målet i Falsterbo?
– Det är ju ett snäpp svårare nu och det blir debut för min del i 1,35. Men alla hade bra lag på Strömsholm och ändå vann vi, så jag tror att vi har en god chans i Falsterbo. Vi satsar på pallplats!
  
Dina lagkamrater har en bit att åka, hur lägger de upp resan?
– De flesta tävlade i Sundsvall förra helgen och fortsätter nu neråt. De stannar nog på vägen i Enköping hos Micke Schultz, vår tränare, och sedan kör de hela vägen till Falsterbo.
  
Du rider alltså både allsvenskan och childrens-klasserna under FHS. Vad tycker du om den här nya kategorin, alltså barn och ungdomar på stor häst?
– Jag tycker det är kul att det finns klasser för oss yngre. Övergången från ponny blir lättare när man fortfarande kan tävla mot dem som är lika gamla som en själv, men i en annan kategori. Ännu finns det ju väldigt lite childrens-klasser, även om det har blivit betydligt mer sedan förra året. Det finns inte sådana klasser uppe hos oss, därför tävlar jag väldigt sällan ”childrens” utan oftast mot vuxna.
  
Ni föder upp egna hopphästar hemma i Bondersbyn, berätta!
– Ja, vi föder upp hopphästar under namnet ”Northern Jumping”. Bland annat har vi sålt hästar till Tyskland, England och Belgien, och så inom Sverige så klart. Många av hästarna säljs som föl, men vi har ett par unghästar som är på utbildning och som jag förmodligen ska få hem och rida. Kanske nästa år.
– En av mina favoriter är Northern Comme Plot (e. Plot Blue – Contender), hon är min men bara fyra år ännu. Sedan köpte mamma ett sto, Ayala (e. Contender – Cento), som har fått två föl och som nu har börjat tävla. Henne ska jag nog också börja rida, får se vem av dem som kommer hem först.
– Nu när jag rider stor häst kommer vi att behålla lite fler av uppfödningarna. Vi har bland annat ett ettårigt sto e. Stakkato – Embassy I – och fick ett sto e. Cristallo I i år som ser jättefint ut. Hon blir också kvar!
   

FOTO: Victoria Mickelsson