Peder Fredricson gick ut sist i den tuffa grundomgången, och nollade!

Fokus över tuff oxer i grunden.

Andreas Schou på Allstar gick ut först i omhoppningen.

Han nollar, men är tiden tillräckligt snabb?

Linda Heed var med till omhoppningen, men fick där två nedslag med Bee Wonderful.

Pius Schwizer och Caretina de Joter gjorde sitt bästa i omhoppningen.

Men när Peder gick in som sista ryttare och satte fart var det kört.

Sista hindret...

... och i mål!!!

JA! Tiden räckte, de vann!

Scandinavium fullkomligt kokade.

Stående ovationer i en fullsatt arena – magiskt!

Peder gick direkt till intervju med tv.
– Chockad, jag är chockad, är hans första reaktion.

Så var det dags att hyllas!

Kasta blombuketten är ett måste.

Glädje!

Peder Fredricson tog på lördagskvällen sin första femstjärniga seger – och avrundade en riktigt bra dag för Team H&M. För det är precis vad det var, en teamseger.

Innan vi berättar om Peders känsla när han insåg att han segrat måste vi skriva om hur allt startade.

 Peder var på jakt efter en ny häst, och hade provridit många, men ingen hade riktigt haft det lilla extra. Det fanns en häst som han ändå kände kunde vara rätt för honom.
Innan han skulle ta beslutet åkte han hem till Ludo Philippaerts för att provrida en brun valack. Redan över första krysset visste Peder att han ville ha just denna häst. Han flög sedan tillbaka dit med sin fru Lisen och den tilltänkta hästägaren. De såg alla vad Peder själv såg, det här var deras nya häst.

Har ett oroligt register
– Jag är otroligt tacksam för min hästägare Stuteri Arch för denna häst, han har ett otroligt register i galoppen och är väldigt rädd om sig själv. Samtidigt som han är modig, säger Peder.
Så var det en lördag i Göteborg, Ludos söner Olivier och Nicola har precis välkomnats in i Team H&M där Malin och Peder skämtsamt sade att det är bra med yngre ryttare i teamet – då måste de äldre visa att det fortfarande har "det". Och nog visade han det i kvällens omhoppning.
Danska Andreas Schou gick ut först i omhoppningen och satte ribban högt. Tillsammans med Allstar fick han sin svenska sambo Jannike West att hålla andan uppe på läktaren, när han i full fart galopperade mot det sista räcket. Skulle det vara möjligt att gå ut som första ryttare i omhoppningen och få segern?

Svenskar kan rida fort
Pius Schwizer från Schweiz tyckte inte att segern skulle vara så enkel att ta, han beslutade sig för att prova Caretina de Joters snabbhet i omhoppningen. Pius har inte haft hästen så länge i sitt stall, och visste faktiskt inte hur hon skulle reagera.
– Jag ville visa att det kan gå fort i omhoppningen, men sen visade det sig att svenskar också kan rida fort, sa han på presskonferensen.
För Peder räckte tiden till hans livs första femstjärniga seger, och det på hemmaplan.
– Det är en obeskrivligt bra känsla när publiken ställer sig upp och jublar, erkänner han.


När han gick in på banan hade Peder fokus på att andas, hålla pulsen låg och låta All In galoppera. Enligt honom själv behöver han inte rida fort, utan snarare fokusera på att hålla sig lugn och fokusera på rytmen.
– Direkt efter kombinationen gällde det att sätta fart genom kurvan. Jag rätade på mig och tog ett andetag när vi kom mot hindret, behövde stämma av att han uppfattat det. Jag kände då att han tittade på hindret.
"Allan" hade full koll på uppgiften, det sista räcket seglade han över och visade ännu en gång för Peder att han är en häst för de stora uppgifterna i framtiden. Om det är den framtida EM-hästen vill inte Peder spekulera i. Nu närmast blir det två lugnare veckor för valacken innan avfärd till Arezzo för att starta igång utomhussäsongen.

Resultat 

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Ida Röök

Missa inte bildspelet i toppen på sidan! 

SVT-klipp på Peders grundomgång:

Omhoppningen:

Den obligatoriska segerintervjun:

Foto: Jenny Abrahamsson
  
Kom och fira Peder Fredricson och de andra svenska OS-medaljörerna i Kungsträdgården i Stockholm i morgon söndag! Hyllningarna startar klockan 17.15, medaljörerna beräknas stå på scenen klockan 18. Kan du inte vara på plats? Lugn, hyllningarna direktsänds av TV3.
  
Text: Anna Carlsson-Käck
  
Förutom Silver-Peder träffar du även medaljörerna Sarah Sjöström, simning (ett guld, ett silver och ett brons), Marcus Svensson, skytte (silver), Jenny Fransson, brottning (brons), Sofia Mattsson, brottning (brons) och damlandslaget i fotboll.
– Vi är glada och stolta över att OS-truppen har tagit fler medaljer än i London, vilket var vårt mål. Hittills är antalet medaljer tio stycken och vi ser fram emot att få fira framgångarna med supportrarna på hemmaplan, säger Peter Reinebo som är truppchef i ett pressmeddelande.

Foto: Tomas Holcbecher
  
I går kraschade Meredith Michaels Beerbaum och Fibonacci rejält i OS-finalens första omgång. Ekipaget landade mitt i en bred oxer och ett tag såg det ut som om den stora skimmeln skulle gå omkull. Meredith lyckades ta sig tillbaka i sadeln och fick styr på både sig och hästen, hon hoppade ett hinder till för att därefter – av omtanke om Fibonacci – utgå på egen begäran.
  
Text: Anna Carlsson-Käck
  
– Jag ville bara känna hur han kändes och att han inte hade skadat sig. Därför hoppade jag inte hela banan. Men han kändes okej och det är jag glad för, säger Meredith Michaels Beerbaum efter ritten.
Hon förklarar kraschen med att hon helt enkelt ville för mycket, och tappade koncentrationen för ett kort ögonblick.
  
På Facebook skriver Meredith:
"Nacho mår bra och det är huvudsaken!!" och ”Jag är glad över att kunna säga att Nacho är fräsch och mår bra efter dagens missöde. Han gnäggade och gjorde lufthopp när vi joggade honom innan jag lämnade Rio. Inte trött alls!”
  
Den svenskfödda valacken Fendi (född 2005, e. For Feeling – Corland) är uppfödd av Tina Pettersson Lind. År 2012 köptes han av Lisen Bratt Fredricson som vidareutbildade och tävlade honom. Så småningom tog Stall Fredricsons beridare Stephanie Holmén över det framgångsrika tävlandet. Våren 2014 såldes Fendi till tyska Meredith Michaels Beerbaum och fick då namnet Fibonacci. 

Källa, citat: Horsenetwork

Peder Fredricson – hela Sveriges OS-medaljör.
  
Plötsligt tar det slut. Det Peder Fredricson har laddat, tränat och förberett sig för räknas ner till en kamp om sekunder – och sedan är det över. Det är färdigridet på OS i Rio de Janeiro 2016, men med sig hem har Grevlundas stolthet en silvermedalj.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Att rida in på banan handlar om att fokusera, publiken är nästintill knäpptyst när Peder och de andra ryttarna rider över startlinjen i den avslutande omhoppningen. Mycket står på spel, det är inte bara en kamp mot klockan och bommarna utan även stunden då man ska bevisa att man har gjort allt rätt i förberedelserna. För Peder Fredricson stämde allt.
– Det har varit en fantastisk tävling för mig, där allt har suttit. Alla förberedelser, matchningen och ridningen har fallit på plats, konstaterar den lättade ryttaren när Hippson pratar med honom.


Fokus och lugn innan silverstarten.
  
Visste att dagen skulle bli en utmaning
Redan när silvermedaljören vaknade i morse visste han att det skulle bli tre rundor för honom och All In. Med facit i hand, efter två omgångar plus omhoppning, stämde magkänslan.
– Jag hade svårt att se att banbyggaren skulle bygga så pass svårt att inte flera av ryttarna och hästarna skulle ta sig vidare, förklarar han.
På frågan om Peder hade några finalnerver i den avslutande omhoppningen svarar han snabbt:
– Man tänker inte så mycket, man gör bara jobbet.
Och som han gjorde jobbet... Hela ridsport-Sverige satt hemma och hejade fram vår silvermedaljör. Sociala medier fullkomligt exploderade när det stod klart att en medalj var säkrad – och Hippson.se behövde extra stöttning av teknikerna för att klara anstormningen av besökare.
   

Sneddar snyggt över oxern i omhoppningen.
  
Familjen stöttade på två kontinenter
På plats i Rio de Janeiro har Peders hustru Lisen Bratt Fredricson funnits under alla tävlingsdagar, precis som Peder stod vid hennes sida och stöttade när hon red OS i London 2012. I Sverige fanns storebror Jens som hyllar brorsans insats i en intervju med Hippson.
Sönerna Carsten, Hjalmar och Bill fick vara hemma på Grevlunda – de tittade på finalen tillsammans med gårdens personal och sin farfar. Ett filmklipp som stallchef Jenny Talinsson har lagt upp visar känslostormen när det står klart att Peder har vunnit silver, missa inte det längst ner i artikeln.
Som en gest för att visa sina söner att han tänker på dem gjorde Peder en "dab" på pallen under prisutdelningen. Något de med all säkerhet uppskattade.
  

Peder satsade allt – och nådde i stort sett hela vägen fram.


Högt över sista hindret i omhoppningen.
  
Guldtaktiken höll nästan hela vägen
Peder hade förmånen att gå ut näst sist i fredagens avslutande omhoppning, något som gjorde att han kunde följa guldmedaljören Nick Skeltons ritt från framridningen.
– Jag såg Nick och försökte rida snabbare, men lyckades inte, säger Peder med ett skratt på presskonferensen innan han fortsätter:
– Jag visste att det skulle bli en snabb omhoppning, eftersom vi var många som ville rida för guldet.
Trots att sex ryttare av yttersta världsklass gick in i den avslutande medaljkampen var det inte alla som lyckades hålla nerverna i styr. Kent Farrington från USA har sett ut som säkerheten själv med sin Voueyr, men i omhoppningen föll första hindret. Även Steve Guerdat, som ville försvara OS-guldet från London, fick en oväntad rivning med Nino des Buissonnets.
Förväntade du dig medalj?
– Jag vet att jag sitter på en väldigt bra häst. Så jag förväntade mig inte – men jag hoppades på det, säger Peder.
    

Peder och "Allan" på väg in till prisutdelningen med hästskötaren Malin Henlöv.


Tummen upp, Peder!

Medaljtrion på prisutdelningen – Peder, Nick och Eric.
  
Skadedrabbad segrare
Segern gick till Nick Skelton, Storbritannien, och hans fantastiska Big Star. För både ryttaren och hästen har karriären varit skadedrabbad. Den 58-åriga legendaren har bland annat kronisk smärta i ryggen, detta efter att ha brutit nacken två gånger. Och vänster höft är förstärkt med metallplattor. Han berömmer sin fina häst med följande ord:
– I dag var Big Star fantastisk, men han har känts lite ringrostig. Senaste gången vi vann något stort var Aachens Grand Prix 2013. Han skadade sig under tävlingarna i Dublin och det har tagit oss två år att få honom tillbaka till toppen.
Nick tvekar dock inte en sekund när någon frågar om det har varit värt det.
– Jag visste alltid att han skulle kunna vinna igen. Han vill – och har alla möjligheterna att göra det. För mig är han den bästa hästen som finns.
  
Nervös avslutning på finalen
För Skelton blev det riktigt nervpirrande att gå in först i omhoppningen och sedan vänta för att se om någon ryttare skulle vara snabbare än honom. 
– Väntan på resultatet var det jobbigaste med hela OS, berättar han, och förklarar att den dagen Big Star pensioneras från tävlandet är den dag han själv slutar.
Bronsmedaljören Eric Lamaze säger att hans Fine Lady 5 har hoppat strålande och att han inte kan klaga på något i deras gemensamma prestation. Rivningen på sista hindret i omhoppningen kostade honom visserligen guldet, men gav honom en bronsmedalj.
– Det är historiskt. Många glömmer bort en GP-seger, jag har bland annat vunnit Aachen och Spruce Meadows. Men något folk alltid minns är en OS-medalj. Den stannar kvar för alltid, konstaterar han.

Resultat

Med medaljen framför de olympiska ringarna. Foto: Jenny Abrahamsson
  
Så här såg det ut hemma på Grevlundagården när Peders silvermedalj säkrades:

🇸🇪🏅🏆 Vi älskar er @pederfredricson @malinhenlov @lisenbrattfredricson och Alla. ❤️

Ett filmklipp publicerat av Jenny Talinsson (@jennytalinsson) Aug 19, 2016 kl. 11:04 PDT