Den amerikanska ryttaren Reed Kessler har gjort spikrak karriär, redan på OS i London var hon rekordung och blev historisk. Nu siktar Reed mot nästa olympiska spel – med sin tyska tränare.
  
Som uppvuxen i USA har hon sedan tolv års ålder tränat för sina gudföräldrar Katie och Henri Prudent. Talangfulla Reed har matchats mot de stora uppgifterna – och har ständigt levererat.
Den amerikanska lanslagsledningen tog ut henne och Cylana att rida för det amerikanska laget vid OS i London. En höjdpunkt i karriären, men även en milstolpe för den framtida satsningen.
– Katie och Henri tog mig från barnklasserna till de olympiska spelen. Jag är tacksam över allt de har lärt mig, men efter sju år kände jag att det var dags att utmana mig själv ytterligare. Detta för att ständigt bli bättre, säger Reed till Hippson under tävlingarna i Göteborg.

Hästvänlig träning
Om en flytt för henne och hästarna skulle bli aktuell gällde det för den redan framgångsrika ryttaren att verkligen få hjälp med sina svagheter och att få chans att utvecklas ytterligare. Vem skulle kunna bidra till detta? 
Svaret blev Marcus Ehning.
Varför just Marcus?
– För att han siktar på att hästarna ska få en lång tävlingskarriär. Det är inte många ryttare som har tävlat så framgångsrikt under så många år, han bryr sig verkligen om hästarna, säger hon.
Reed berättar att om det är något Marcus bryr sig om, och fokuserar på, så är det vad som är bäst för hästen. För honom handlar det alltid om att fokusera långsiktigt, inte enbart på en viss klass eller tävling. Detta leder till framgång – ryttaren får ett hållbart hästmaterial och kan därmed hålla sig kvar på toppen.

Lade studierna på hyllan
Det var drygt ett år efter OS i London som flyttlasset gick till Tyskland, och till familjen Ehnings anläggning. Just nu har Reed sju egna hästar på plats i Europa – bland annat OS-hästen Cylana, Cos I can, Charity 33 och svenskuppfödda Ligist.
Hemma på gården i Lexington, Kentucky, finns bland annat familjens avelsston och pensionerade tävlingsponnyer. Den helhjärtade satsningen på ridningen har gjort att Reed har valt bort studierna.
– Jag valde att inte plugga vidare, eftersom jag vet att ridningen är det jag satsar på inför framtiden.
Med sju hästar i stallet har hon att göra hela arbetsdagen, hon tränar tillsammans med Marcus och inspireras på en av världens bästa ryttares anläggning. För en tävlingsryttare på Reeds nivå handlar det ständigt om att se till att hästarna är i toppform och väl förberedda inför nästa helgs meeting. Trots att hon dagligen rider så många hästar prioriterar Reed även att besöka gymmet efter stallet.

Gott intryck av Göteborg
Trots att hon är en berest tävlingsryttare var detta bara andra gången Reed var på plats i Göteborg, för att delta i Gothenburg Horse Show. År 2013 var hon här för att rida världscupfinalen tillsammans med Cylana. Redan då överraskades hon av den fantastiska atmosfären inne på banan, och av att publiken alltid är så entusiastisk.
– När jag red finalen var läktaren helt fullsatt, att rida in på arenan då är en känsla jag inte glömmer i första taget.

Mystisk väska
Under tävlingsdagen ser vi Reed bära omkring på en väska. När den inte sitter på hennes axel håller hästskötaren i den, eller så hänger den på ett staket nära dem. Nyfikenheten gör att vi frågar Reed vad det är hon bär omkring på?
Med ett skratt säger hon att vi absolut kan får veta, men att titta ner i väskan just denna gång går inte. Den är enligt henne själv alldeles för stökig.
– I vanliga fall har jag min ridhjälm och mina handskar i väskan, det är det viktigaste så klart. Men där ligger även några olika par sporrar, några extra snoddar, klibbsprej till sadeln, min hårborste och en bra bok, säger Reed.
Vi ser henne senare på läktaren, lite avskilt från de andra ryttarna. Hon öppnar väskan och fiskar upp just boken. Det dröjer inte många minuter innan hon är uppslukad av texten, i stället för att prata med sina ryttarkollegor.
När banan öppnar lägger Reed ner sin bok och ser fokuserad ut. Det är nästan som att den korta lässtunden har gett henne ny energi hinner vi tänka, när hon promenerar ner för att gå banan.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.