FOTO: Anki Yngve

För 18 år sedan, 1998, vann Louise Nathhorst världscupfinalen i Göteborg till stående ovationer. På söndag har två svenska ryttare – hennes elev Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel – chans att upprepa den bedriften.

Text: Anki Yngve

Tinne Vilhelmson Silfvén minns hur hon satt i publiken i Göteborg och såg ”Lussan” vinna.
– Jag tränade för henne redan då och hade åkt dit för att se hennes start. Och jag grät där uppe på läktaren, berättar hon.
Även Patrik Kittel var på plats och såg Nathhorst vinna finalküren till sin specialkomponerade Benny Andersson-musik.
– Jag var här då, som pojk (Patrik var 21, reds anm.). Jag rös när Lussan red ökad trav på en hand.
  
Får inte bli överladdad
Sedan dess har aldrig en svensk ryttare haft så stor chans att ta hem världscupfinalen. Och i år är de två! Tinne var tvåa i fredagens kval och Patrik trea. Men båda var inom samma procent som segraren Hans Peter Minderhoud.
– Vi har en riktigt bra chans till svensk seger. Men vi ska inte överrida för att vi har chansen, då är det lätt att det spricker, säger Patrik.
Vem som för dagen är bäst av honom och Tinne vill han inte spekulera i.
– Tinne hade ett par missar, jag hade ett par missar… Det viktigaste är att vi får en svensk i toppen, gärna två. Delad förstaplats vore väl något? 

Dressyren behöver publikstödet
Även holländaren Hans Peter Minderhoud är förstås sugen på seger och tyska Jessica von Bredow-Werndl kan inte räknas bort.
– Det är en väldigt öppen tävling, man vet inte vem som ska vinna vilket är väldigt bra för sporten. Den som rider bäst på söndag vinner, säger Tinne.
När framför allt Patrik kom in som sista ryttare var publiken som tokig i Scandinavium, det klappades i takt och tjoades. Men det tycker Kittel bara är positivt.
– Klappandet är bra för dressyren. Vi måste vilja att publiken stampar och klappar, under testet sitter de ju still. Hellre det än att folk inte visar känslor, Göteborg är fantastiskt, säger han bestämt.
Hans Scandic är 17 år men nästan oförskämt pigg och fräsch.
– Han är som en professor, han vet när allt kommer i programmet, han har gått så många Grand Prix nu. Jag får vara med så att han inte förekommer mig, skrattar Patrik.
  
Rider programmet i huvudet
Tinne berättar att hon kommer att förbereda ”Anton” med lösgörande arbete och lite vägar ur programmet i morgon, så att han vet att det är kür han ska gå.
Själv laddar hon mentalt genom att gå igenom programmet massor av gånger i huvudet och genom att titta på video. Hon har dessutom kontakt med sin mentala coach Kjell Enhager via SMS, han befinner sig nämligen i Portugal.
– Han är som en vitamininjektion hela han, full av stöd.
Någon annan som stöttar är tränaren Louise ”Lussan” Nathhorst, som alltså själv vann finalen för 18 år sedan. Då på Walk on Top.
– Vi har en ständigt pågående dialog och process om vad vi kan förbättra, jag och Lussan pratar jämt. Vi är nog ganska tråkigt sällskap för andra ibland när vi går i gång om hästarna…

Läs om resultatet i GP-klassen här
  
Se nostalgiklipp om Lussans WC-seger:

Här bjuds vi på fina bilder från fredagens GP-kval, signerade fotograf Tomas Holcbecher:

Tinne och Don Auriello.

Patrik Kittel och Scandic.

Hans Peter Minderhoud på Glock's Flirt.

Emilie Nyreröd på Miata.

Nöjd Tinne skrittar ut från banan.

Vink till den fantastiska Göteborgs-publiken.

I helgen som var fick vi se en välbekant häst i Falsterbo – med en ny ryttare i sadeln. Angelica Augustssons Mic Mac du Tillard togs tidigare i år över av David Will.
– Jag försöker att inte kontrollera henne för mycket, hon måste få vara lite galen, säger han.

Angelica flyttade från Tyskland till Belgien tidigare i år. Därmed fick hon lämna kvar superhästen Mic Mac du Tillard hos tidigare arbetsgivaren Dietmar Gugler i Tyskland.
– Det var så klart väldigt tufft för henne. Mic Mac har alltid varit Angelicas favorit, ända sedan hästen kom till oss, säger David Will.
Han tog över det egensinniga stoet och har gjort det med både framgång och motgång. De har bland annat vunnit en 1,50-klass, men i första klassen de startade i Falsterbo fick de tre nedslag.
– Jag red inte tillräckligt bra helt enkel. Hon behöver mitt stöd, hon är väldigt försiktig och känslig och är jag inte med henne hoppar hon inte lika bra, säger David.
  
Ödmjuk inför uppgiften
Han har ridit Mic Mac en del på hemmaplan även när Angelica tävlade henne.
– Så jag känner henne en del och vet lite hur jag ska göra. Men jag rider henne inte ens hälften så bra som Angelica, ännu i alla fall, säger han ödmjukt.
I söndagens Grand Prix-klass kom David fyra med Mic Mac, efter fyra fel i grunden.
– Det är viktigt att jag låter henne vara som hon är. Hon kan inte passas in i en mall och det måste jag vara medveten om hela tiden.
Än så länge har han inte känt av några tendenser till att Mic Mac skulle bli istadig inne på banan. Ni minns kanske att Angelica Augustsson hade problem med att stoet reste sig och vägrade gå från utgången vid ett par tillfällen.
– Nej, men jag försöker tänka på att hålla lite fart när jag rider förbi utgången. I början hade jag det mer i bakhuvudet att det kunde bli så, men nu tänker jag inte alls på det.
Om inte Angelica flyttat från Tyskland och bytt arbetsgivare hade kanske hon och Mic Mac varit tilltänkta att starta i VM i Normandie senare i år.
– Nja, nej. Några tankar på ett mästerskap har jag inte för henne. Självklart vill jag vara ute och tävla på hög nivå, men jag satsar inte på att hon ska gå VM alls, säger David Will.
 
Text & foto: Ida Röök 

Alexander Zetterman har gjort 21 starter under Falsterboveckan, målet var att vinna allt. Han fick nöja sig med flera placeringar och seger i den största Grand Prix-klassen, och med att ha dragit in prispengar på omkring en miljon kronor.

44 ryttare kom till start i Longines Falsterbo Grand Prix, varav åtta svenskar. Med till omhoppningen var Niklas Arvidsson på Click and Cash 1155 och Alexander Zetterman på Cafino, tillsammans med nio andra ryttare. Inte minst var det trekombinationen i grundomgången som skapade problem för flera av ekipagen.
Alexander Zetterman gick ut tidigt i omhoppningen och satte en riktigt snabb nolla. Ryttare efter ryttare fick fel i omhoppningen – eller red långsammare än Alexander. Och så var segern ett faktum.
– Jag är helt utmattad. Det har varit så mycket den här veckan och allt har planerats in i minsta detalj. Min häst är fantastisk och jag blir överväldigad när jag tänker på att han gör allt som jag ber honom om. Han har ett så stort hjärta, säger Alexander på presskonferensen efter klassen.

Flera bud på Cafino
Cafino är en elvaårig valack som var med Alexander i USA och tävlade i vintras.
– Vi började med några mindre 1,20-klasser, men då kom vi inte ens fram till första hindret, han bockade och hade sig. Nu har vi jobbat ihop oss. Det har kommit flera bud på honom, flera ryttare har provat honom man han har alltid kommit tillbaka till mig. Det känns som att det är meningen att det ska vara vi två. Det blir väldigt känslomässigt när jag tänker på det, säger Alexander.
Cafino tävlades tidigare av Karl-Jakob Ingvarsson, bland annat har han gått young rider-EM, men steget till att vinna en femstjärnig internationell Grand Prix-klass är förstås stort, något som förbundskapten Sylve Söderstrand också intygar.
– Både Alexander och Cafino har utvecklats massor det senaste året. Alexanders teknik i ridningen har förfinats och Cafino har höjt sig inte bara ett snäpp utan två eller tre, säger han.
Alexander har alltså haft en fullproppad Falsterbo-vecka, med 21 starter. Han har kunnat dra in runt en miljon i prispengar med hjälp av placeringar och den avslutande segern – och så en tjusig Longines-klocka förstås.
– Jag sa för längesedan att jag inte skulle köpa någon klocka utan vänta tills jag vann en. Men så dröjde det så länge att jag skaffade en Longinesklocka ändå. Men den gick sönder så den här är välkommen, säger Alexander.

Trött men inte omotiverad
Inför den sista starten för veckan var han ganska avslappnad.
– Eftersom jag är så trött hade jag ingen energi för att kunna vara nervös. Jag var motiverad men avspänd och visste vad jag behövde göra. När jag hoppade av Cafino efter grundomgången kunde jag knappt stå på benen, det läget är det.
Inte helt oväntat får Alexander frågan om han är klar för VM i Normandie nu i och med framgångarna.
– Nja, det vet jag inte riktigt. Men jag blickar framåt och slipar på detaljer. Det gäller att bestämma vilka tävlingar man vill göra och sikta på det. I och med detta kanske jag kan få plats på fler större tävlingar. Det är ett måste för att kunna prestera på toppnivå – att göra det här ofta så att det blir rutin. Jag kan inte gå in och överprestera varenda gång jag rider femstjärnigt, därför måste jag göra det oftare, säger han.
  
Blir taggad av pressen
Alexander funkar som bäst när han rider under press.
– Den där söndagen när det ösregnar, man ska starta avdelning B och klockan är sex på kvällen, då gäller det att motivera sig. Pressen motiverar mig, jag är en ganska avslappnad person som behöver ha den för att motiveras. Skulle jag rida VM har jag en hel nations förväntningar på mig, säger han och fortsätter:
– Jag tänker mycket på alla som står bakom mig, att det här är min betalning till dem – min mamma, min bror, min hästskötare, hästägarna och sponsorerna. Min mamma finns alltid där, hon hade ju kunnat göra något annat av sitt liv men har valt att stötta mig och min bror.
Hela tre sekunder skilde segraren från nummer två i resultatlistan, tyska Andre Thieme och Contanga 3.
– Det är respekt att vinna så stort. Jag tyckte att jag höll bra tempo men så såg jag resultatet när jag kommit över mållinjen, jag trodde nog att jag red snabbare, säger han och fortsätter:
– Det är häftigt med publiken, under prisutdelningen stod jag bara och tänkte att ”hjälp vad häftigt”, jag undrar då hur Alexander kände sig.
Niklas Arvidsson fick dessvärre ett stopp i omhoppningen efter att ha kommit för nära hinder nummer två. 

Text: Ida Röök
Foto: Ida Röök/Annelie Lundkvist 

Här hittar du fullständigt resultat.

 
Falsterbo Horse Show intervjuar Alexander:

Patrick van der Meer - en nöjd segrare.

Den sista dressyrklassen under Falsterbo Horse Show blev sjuåringarnas final, med tio startande ekipage. Segrade överlägset gjorde Patrick van der Meer med Coco Chanel, på 74,12 procent.
– Det är en sådan otrolig atmosfär här i Falsterbo, något som gjorde dagens seger ännu roligare, säger Patrick efter prisutdelningen.

Bästa svensk i klassen blev Per Sandgaard på Charmeur med 69,64 procent. Direkt efter ritten var Per märkbart besviken över några missar. När vi träffar honom efter prisutdelningen kan han inte riktigt njuta av placeringen.
– Missarna kostade andraplatsen, det är tråkigt. Men det är en väldigt talangfull häst som jag tror kommer gå hela vägen, säger Per.

Resultat


Per Sandgaard ser ljust på framtiden, det här var nämligen bara början.

Text & foto: Annelie Lundkvist