HIPPOFAXEN
 |
Havrepappa
Ej anmäld till cupen 2010 Ej anmäld till Tour of Amateurs 2010 |
|
Avlivning av ett styck hästmyt
I torsdags på ridskolan så damp min dotter i backen för första gången. Det otäcka lilla djuret som hon red heter Babar, och han har som högsta nöje i livet (de är inte så många) att dra ner huvudet i tid och otid så att ungarna, (som håller hårt i tyglarna) far över hans huvud och landar i en liten hög framför honom.
Inte mycket att säga om det. Hanna väger 20 kg och har inte så mycket att sätta emot när en ponny drar i tyglarna i trav. Hon slog sig inte, och västen och hjälmen gjorde vad de skulle. Med ögon våta av återhållen gråt, och med en bestämd min så hoppade hon upp i sadeln igen, fast besluten om att lära sig rida på riktigt.
Vad säger ridläraren till henne tror ni? Vad sa Anna till henne efteråt? Jo, naturligtvis... Den klassiska sanningen inom ridningen:
- När man har ramlat av hästen 100 gånger så har man lärt sig att rida! Du har bara 99 gånger kvar...
Ursäkta mig, men vad är det för jävla nonsens?!? Anna själv åkte av sin shetlandsponny minst 100 gånger den första veckan hon hade henne. Inte fan kunde hon rida efter en vecka?!? Jag vill till och med sträcka mig så långt att jag är säker på att hon red sämre efter en vecka och 100 avtrillningar än innan den veckan. Alla blåmärken lär ha hindrat henne från att använda sin kropp fullt ut.
Varför just hundra? Vad är det som säger att man inte kan rida efter att ha trillat av tio gånger, eller sjuhundra? Somliga lär sig aldrig rida, vare sig de åker av eller inte. Det ser lika illa ut dag ett som dag fyratusenåttahundranittiosex.
Jag är fullt medveten om att konsten att lära sig rida innebär att man faktiskt kommer att trilla av hästen ett antal gånger. Precis som att man ramlar när man lär sig cykla eller går på ett antal minor på vägen mot att lära sig kärlek och att bli vuxen. Men varför just hundra?
Då man man ju lika gärna säga att för att bli en bra älskare så måste du ha haft hundra partners i sängen eller för att lära dig hoppa fallskärm så måste du haft hundra misslyckade hopp. Det säger man inte... Ingen vill vara en dålig älskare, även om man bara haft tre, och det räcker nog med ett enda misslyckat fallskärmshopp för att man aldrig skall kunna hoppa igen. Det kan med lite otur gälla ridningen med när jag tänker efter.
Jag tror inte på att man kan rida efter 100 avtrillningar, men tyvärr så kommer man åka av ibland både medan man lär sig rida, och när man anses kunna rida, vad det nu är? Finns det någon som någonsin blir fullärd på att rida?
(Logga in för att skriva en kommentar)
Håller verkligen med, varje gång man dimper i backen är ju en risk! Men man kanske ska tänka efter om man blir rädd av att dimpa i backen, kanske man bör byta hobby, för en rädd ryttare är ju ingen bra ryttare...?
Tänk så många gånder man hört detta! EFter drygt 40 år i sadeln och ett flertal unghästar inridna har jag inte ramlat av fler än 10 ggr, tror jag! Vet med bestämdhet att om jag ramlade av hela tiden skulle jag nog byta hobby!
Nej, vänd på det hela: sitt kvar minst hundra gånger hästen försöker få av dig - då har du kanske fått bättre balans...
Sedan kan man väl åka på de populära kurserna i "ofrivillig avsittning" - hade du inte ett ilägg om dessa nyligen? :)
Men om hans dotter nu fallit i backen för en ponny som är busig och hon bara sitter och åker med, har hon gjort ett misstag då? Alla som ramlar av sina ponny-shettisar gör ju verkligen inte misstag, utan rider så jäkla bra. Bara ponnysarna som är vrånga. Så, det där med att lära av sina misstag håller jag verkligen int med om.
Jag skulle häller inte skryta om att jag ramlat av. Jag förstår häller inte resonemanget Sofie Eriksson.
Man kanske inte ska ta allting så bokstavligt:) 100 är väl en jämn och bra siffra, så då fick det bli det. Tanken är väl kanske bara att man lär av sina misstag...
Precis som jag alltid har hävdat, blir glad att det äntligen är någon som förstår min tanke!! xD Kan inte förstå att det ska vara något att gå omkring att skryta om, har man trillat av 83 gånger så skulle det definetift inte vara ngt jag är speciellt mallig över... Eller om man tex blev förlamad från midjan o ner den 103e gången man for i backen, ska man då säga "jag hann iallafall bli en bra ryttare". Nej, har svårt att förstå det resonemanget... Håll er kvar i sadeln hästmännsikor, för det är inte själva fallet som gör ont, uten det är när man tar i backen som smällen kommer.
Det sägs ju att det är timmarna i sadeln som gör att man blir en bra ryttare. Då undrar man varför man är en bra ryttare efter att man ramlat av 100 ggr ;)
