HIPPOFAXEN

Fotosession

.

Modeller:

Lancio -10 år och mörkbrun valack, Papageno -4 år och brun valack, Chilli -Jack Russel terrier. Ett antal (3) statister i form av ston, samt en och annan skidåkare av arten Homo Sapiens Sportfånus.

Plats:

Öijareds dressyrcentrum söndag förmiddag den 7 Feb. 2010.

Förutsättningar:

En kall vinterdag med djup snö i hagarna. Lancio har innan idag inte gått med några hästkompisar i hagen på många månader, utan hade istället fått nöja sig med ensamheten i en mindre hage. Papageno och Lancio har inte gått tillsammans förut. Eftersom det finns hovslagare på gården så blev Lancio av med sina skor bak innan ihopsläppet, som en ren försiktighetsåtgärd.

När väl maktkapen var avklarad och lugnet åter härskade i hagarna så brallade Lancio iväg på ett eget ärevarv...

Ni undrar säkert över modellen Chilli. Han var inte så imponerad av maktkampen som pågick i hagen, utan han grävde sig en alldeles egen grop istället

Lite av varje...

Det är lördag middag. Anna är och jobbar lite extra och jag och hunden har en slapp förmiddag hemma. Snart är det slut på friden när Anna stormar in genom dörren för då skall vi åka till stallet. Sen kommer eftermiddagen gå i en ruskig fart.

Efter stallet så skall Anna sova lite, och jag skall stryka lite kläder och göra mig iordning. Vid sju kommer goda vänner hit och vi skall ut och äta på Swedish Taste, en av de bättre (bästa?) restaurangerna i Göteborg. Det skall bli himla trevligt. Deras stora avsmakningsmeny är något utöver det vanliga om man gillar god och spännande mat.

Jag gillar god mat, vilket tyvärr har synts även på utsidan av mig. Jag tycker verkligen inte om att ha en airbag på magen, så därför så har jag ägnat de senaste tre veckorna åt att äta en väldigt äcklig pulverdiet. Det har funkat bra, jag har inte varit grinigare än vanligt (?) och jag har tappat de där sex kilona som jag ville gå ner. Nu skall vi bara stabilisera vikten på den här nivån (eller strax under).

Nästa vecka skall jag göra premiär på ett gympapass. Jag tror det kan bli underhållande för de övriga deltagarna. Koordination är inte min starkaste sida om man säger så... Jag hoppas bara att jag inte skadar de övriga deltagarna på passet när jag trasslar in mig i mig själv och faller som en fura. Jag spelade innebandy för första gången på väldigt länge för tre dagar sen, och idag kan jag nästan röra mig obehindrat igen. Hjärnan vill så mycket mer än vad kroppen klarar av.

Om någon har sett lite vår någonstans så kan ni väl skicka hit den? Jag är så trött på all förbannad snö och kyla. Jag bor inte i Göteborg för att jag tycker om snö, tvärtom! Det är nog dags att boka in en resa till solen och värmen snart, då har man något att se fram emot i alla fall. En bra sak är att det är Göteborg Horse Show om bara några veckor. Jag kommer vara på plats under alla dagarna och skriva om lite av varje. Planerar även att göra ett undercoverrepotage från baren.

På tal om ingenting så har jag en ny epostadress: havrepappa@hippson.se Den gamla Teliaadressen funkar den med ett tag till så inga mail ni har skickat har gått förlorade. Nu stormar min dressyrtant in genom dörren och jag måste gå och klä på mig mina stallkläder. Jag återkommer snart med ett vettigare inlägg än det här :)

PS. Här är kvällens meny:

• Tryffel “Royale” äpple
• Snökrabba, fänkålsrelish & vanilj
• Seafoodcake, bananblad & mango
• Spansk anklever & älg med rökt silverlök
• Kalvbräss, havtorn & pumpa
• Jamon Iberico de Bellota Gran Reserve
• Halmrökt hälleflundra med halländska rötter, ingefära & sesam
• Kronhjort med brynt jordärtskocka, malt & gotländsk tryffel
• St Maure med torkad frukt & lagerblad
• Hjortron med brynt smör, brödpudding & kärnmjölkssorbet 

 

Inte så tråkigt alls om ni frågar mig... DS 

 

 

Klockan har ringt!

Vi går väl alla runt med någon slags inbyggd klocka inom oss, eller kanske många olika slags klockor snarare. Vi har en klocka som talar om för oss att det borde vara dag även om det är mörkt, en klocka som säger att det snart är dags för mat. Den enda jag kan komma på som helt saknade en inbyggd klocka är Skalman som ju hade sin praktiska mat- och sovklocka innanför skalet.

Dessutom så har vi en biologisk klocka som tickar olika snabbt för olika människor och med olika innebörd. Kvinnor har ju dessutom en inbyggd äggklocka. Ja, inte en sådan som man ställer in och som sen ringer skrällande högt när äggen är klara på spisen, men ja ni fattar vad jag menar.

Anna har ytterligare en inbyggd klocka. Den så kallade Falsterbo-klockan. Varje år strax efter nyår ger den ifrån sig ett larm inuti Anna som förkunnar att det är hög tid att boka boende inför den kommande sommarens Falsterbo horse show. Alltså blir det jag som får ta tag i det nu. Någon som har något bra tips?

Förra året bodde vi på Scandic i Lund, det misstaget skall vi inte göra om. Ett helt hotell fullsmockat med PRAO-elever till personal, obefintlig service och städning samt horder av ouppfostrade ungar som kladdade på frukostbuffén och som var mer högt än lågt. Att bo på hotell skall vara trevligt, inte jobbigt.

Inte lika känd som havregrynsgröt

Är man känd om man har många träffar på Google? I dagens allt mer internetifierade värld så kanske det är så. Jag kan under alla omständigheter konstatera att Havrepappa har fler träffar på Google än både havrepannkakor och havrepaj. Dock är det långt kvar innan Havrepappa är lika "känd" som havreflarn och havregrynsgröt...

Ge apan en banan!

Jag fick in ett bidrag/tips från Christina som kom på fjärde plats i förra årets tävling om det fulaste hederspriset 2009. Hon tyckte så mycket om mina "ljuvliga små fåglar" som jag hade inhandlat i present till Frida som vann, så hon ville vara tidigt ute i år.

I mars månad anordnar Hässleholms hästsportförening ett meeting med dressyrtävlingar från lokal B till intermediaire. Vinnaren i varje klass vinner... *trumvirvel* 5 kg bananer från Banankompaniet. Vad i herrans namn ska man med 5 kg bananer till?!?

Christina påpekade mycket riktigt att det ganska snart blir ett fult pris, det lär väl gå på ett par, tre dagar innan bananerna är dåliga. Alltså var detta ett bidrag till det fulaste hederspriset 2010. Jag är benägen att hålla med, speciellt om Christina sparar bananerna fram till det är dags för årets tävling i december månad.

Jag förstår att klubbarna sponsras av allehanda företag och så vidare, men fem kilo bananer? Hade det inte varit bättre att alla deltagare fick var sin banan efter de hade ridit klart? Men, men... Man får väl vara glad att ingen klubb sponsras av ett grusföretag... Grattis du har vunnit en kubikmeter sand! Eller kanske prissponsring från en lokal förskola, priset då lär ju bli att man får låna valfri en unge under en dag.

Vart finns alla företag inom tobaks- och porrindustrin? De brukar ju hålla sig framme när det kommer till sponsring och produktplacering? Fast det är klart. De sparar väl sig till lite större tävlingar, typ i baren under Göteborg horse show och sådant...

Jag blir nog aldrig någon hästkille

Det är en lördag i slutet av januari. Solen värmer lite svagt i ansiktet men det är ändå 15 minusgrader utanför fönstret. Snön ligger tjock, och har så gjort i mer än en månad. Jag längtar efter vår. Längtar efter när all den här vita skiten är borta och det börjar skymta fram lite grönt.

Trots detta bistra klimat så är ungarna ute i trädgården och leker. De har dragit fram grenar från komposten och skogen som de hoppar cavaletti över. Jag satte stopp för ombyte till ridkläder och tyckte att de gott kunde ha på sig sina tjocka kläder, men de far runt och skrattar och hoppar alldeles röda om kinderna och det ångar från deras huvuden. Det är tjejer med ett genuint hästintresse det...

... Personligen skulle jag aldrig någonsin komma på tanken att hoppa runt över några grenar i trädgården mitt i vintern och låtsas att jag är ponnyn Mayflower, så loppet är nog kört för mig, jag kommer aldrig bli en riktig hästkille.

Priset i min tävling om det fulaste hederspriset 2009

Frida vann min tävling om det fulaste hederspriset under 2009. Hennes bidrag med den gräsligt fula väskan i plast för att bära runt på sina bag-in-box viner skrämde mig verkligen. Att någon vill ge bort något så hemskt övergår fortfarande mitt förstånd. Att sedan de flesta deltagarna i klassen där priset delades ut var för unga för att ens få lov att köpa bag-in-box gör knappast saken bättre.

Priset i min tävling var det fulaste jag kunde hitta i en ordinär svensk presentbutik för 100 kronor. Jag har nu varit ute och shoppat Fridas pris. Affären heter Presenthörnan och kvalar därmed in i beskrivningen ovan. I lådan med fynd så hittade jag två tingestar som inte var direkt fina. Det är förra årets påskprydnader som (fortfarande) fanns kvar på rea. Det säger väl en del om efterfrågan på dessa hönsliknande prydnader.

Grattis Frida! Det kommer ett paket via posten till en brevlåda nära dig vilken dag som helst. Det är ju snart påsk igen så jag hoppas att du kommer att ha dem framme på bästa hedersplats.

Kött

Den som får för sig att köpa det här köttet, tillaga det och sedan äta upp det måste helt ha missat hela debatten om bristen på vad veterinärerna för in i hästpassen, eller kanske snarare inte för in, och hur noggranna kontroller som görs på slakteriet.

Själv skulle jag aldrig äta häst. Inte för att jag har något emot kött, eller för att jag tycker att det är oetiskt att äta just hästar, utan helt enkelt för att jag vill äta medicin när jag är sjuk, och kött när jag är hungrig. Att kombinera dessa två tror jag mindre på.

Jag vet dem som äter hästkött. Jag vet till och med dem som äter upp sina egna hästar. Ja, alltså de tar tillvara på köttet efter att hästen är avlivad, inte så att de går och gnager på hästen medan den står i stallet. På ett sätt så kan jag sympatisera mer med en sådan filosofi än att köpa en anonym hästfilé i affären. Då vet man ju åtminstone vilka behandlingar hästen har fått, och om man vill äta köttet eller inte.

Irriterande brist på säkerhet

Igår såg jag del tre av SVT:s program Ponnyakuten. De ligger en vecka före på nätet så det som visades på TV igår var del två. Ville bara klargöra det så ni inte blir förvirrade.... Programmet är jättecharmigt och (de flesta) ungarna är söta. Det kanske finns en eller två som jag lite lätt stör mig på, men överlag söta ungar.

Det här inlägget handlar om de vuxna i serien. De som skall lära barnen att umgås med sina hästar, lära dem rida och hjälpa barnen med deras problem. I avsnittet jag såg igår fick man först se Jan Brink sitta och rida på Briar ute i paddocken, han undervisade barnen och visade upp Briars färdigheter. Hade det verkligen kostat något att ta på sig en hjälm på huvudet när den enda publiken består av 10 barn?!?

Efter det fick vi se hur Tobbe Larsson hjälpte en tjej med att lastträna sin häst. Samma häst som i avsnitt ett fick panik och höll på att gå omkull i transporten. Först lastade Tobbe hästen utan hjälm och utan handskar. Efter det var det tjejens tur, även hon utan hjälm.

Det är jättebra att ungarna får hjälp med än det ena och än det andra i Ponnyakuten, och jag vill verkligen inte gnälla på programmet, men var i h-e är säkerhetstänkandet? Jag förstår inte ens hur ungarna får hantera hästarna utan hjälmen på huvudet, och jag förstår verkligen inte att inte de vuxna föregår med gott exempel i ett program som i första hand vänder sig till barn och ungdomar.

Barn gör inte som vi vuxna säger åt dem att göra, de gör som vi vuxna gör!

Trav-tok

Travsporten hade sin motsvarighet till Ryttargalan i veckan på Rondo i Göteborg. Där delades det ut priser, och alla var fulla och glada. Allra fullast och gladast verkar den gamle brottaren Frank Andersson ha varit. Efter att hans häst Red Hot Dynamite hade vunnit priset som bästa treåring så säger Frank: – Jag är inte nykter men enligt kronofogden äger jag ingenting. Det här är bara början och jag är tacksam över att få vara med. Nyss nämnda häst har sprungit in över 4.5 miljoner, än så länge.

Frank har väl redan tidigare i livet bevisat att han inte är den skarpaste kniven i lådan om man säger så, men det här är ju dumt på riktigt. Man kan ju också undra hur arrangören tänker när de delar ut priset till ägaren av den bästa treåringen till någon som officiellt inte äger någonting? Om Kronofogden läser Aftonbladet så vet de vid det här laget att de har en häst att hämta. Jag hoppas innerligt att de gör det. Skall jag betala skatt, så skall Frank göra det med.

En annan rolig (läs tragisk) händelse på galan var att priset som årets tränare tillföll Åke Svanstedt. Mannen som nyss blivit dömd i en domstol för att ha använt olagliga träningsmetoder på sin anläggning. Återigen, hur tänkte arrangören här? Det är ju som att ge Ludmilla Engqvist bragdguldet trots att man vet att hon är dopad, eller som att dela ut Nobels fredspris till Saddam Hussein för att han har varit snäll hela året som gått inne i fängelset.

ATG gör uppenbart sitt yttersta för att folk skall fortsätta att uppfatta travet som en marknad för fiffel och båg. Det är ju synnerligen begåvat av dem. Jag har förslag på två obligatoriska kurser man borde lägga till för eleverna på travskolan Wången. Det är en kurs i "säker hantering av grisfösare" samt kursen "hur man lurar staten på pengar". De stackars eleverna verkar behöva de där kurserna för att kunna hävda sig i travbranschen när de är klara med skolan...

Mot VM?

Jag fick ett meddelande på Facebook igår och idag kom det ett litet pressmeddelande från Svenska Ridsportförbundet i samma ärende. Tydligen så har man startat en grupp på Facebook med det något märkliga namnet:

Svensk Ridsport mot VM i Kentucky 2010

Vem är "Svensk Ridsport", och vad i herrans namn har de emot VM? Är det inte roligt med ett VM? Jag tycker det i alla fall, fast å andra sidan så är ju inte jag "Svensk Ridsport". Jag är natuligtvis inte dummare än att jag förstår innebörden av namnet på gruppen, men man kanske skulle ha valt ett namn på gruppen som inte innehåller ett syftningsfel?

.

Rent generellt så är folk på Facebook så himla godtrogna. De går med i grupper hit och dit som sedan byter namn till något helt annat än den hette från början. Nu senast så bytte ju gruppen "2 kr per medlem till jordbävningsoffren på Haiti" namn och innehåll. De som stod bakom gruppen visade sig vara Svenska Nekrofilföreningen, dvs personer som är sexuellt intresserade av lik.

.

Bli gärna vän med mig på Facebook, jag accepterar naturligtvis alla möjliga och omöjliga nya vänner. Dessutom så finns det en Facebookgrupp som heter Havrepappa (men som kanske kommer att byta namn vad det lider till något mycket mer obskyrt)

.

Skitproblem

Malmö ridklubb har fått ett riktigt skitproblem på halsen. De har nämligen bara två toaletter på niohundraförtiotvå medlemmar. Ja, ni läste rätt! Sen hur detta kan vara ett problem är en annan historia...

Som ni ser ovan så har jag räknat lite på de två toaletternas tillgänglighet och kommit fram till att om man antar att en genomsnittlig medlem behöver gå på toa i 5 minuter var 4:e timma så finns det faktiskt en överkapacitet på de två toaletterna. Förutsatt att man nyttjar dem 24 timmar om dygnet, samt att man inte sölar bort dyrbar tid mellan att den blir ledig och till nästa person har börjat uträtta sina behov.

Faktum är att  mina beräkningar visar att Malmö Ridklubb kan skaffa sig hela 180 nya medlemmar med nuvarande toalettbestånd vid 24 timmarsbruk. Kan man dessutom korta ner besöken eller glesa ut på antalet besök så öppnar sig oanade möjligheter till expansion.

Ärligt talat, är hästfolket i Malmö dubbelamputerade och har namnsdag på menlösa barns dag allihop? Hur svårt (och dyrt) kan det egentligen vara att hyra in tre Bajamajor i väntan på att nya toaletter byggs? Varför bygger de inte utedass av rivningsvirke om de inte har råd? Hur kan överhuvudtagen en sådan här skitsak vara en artikel i Sydsvenskan?

STÅ-UPP (eller sitt ner och håll käften?)

Jag fick en förfrågan från ett av de regionala Ridsportsförbunden om jag ville komma till dem och köra lite stand-up under middagen efter deras årsmöte. Det kom "lite lätt" som en blixt från en klar himmel, och jag blev både smickrad, glad och fullständigt livrädd. Allt på en och samma gång.

Jag är en vän av det skrivna ordet, klarar jag av att underhålla verbalt? Kommer de att kasta ruttna tomater på mig? eller ännu värre hästbajs? Tänk om någon arg hästtant helt enkelt backar på mig med sin bil? Men å andra sidan... Tänk om jag gör succé? Jag har inte bestämt mig för om jag skall, eller inte skall, göra det. Jag känner mig lockad och kissenödig på en och samma gång. Måste nog fundera lite till.

Foder till tusen (och för tusen)

För mer än ett år sedan så skrev jag om hästfoder, och då närmare bestämt om alla dessa mycket märkliga specialfoder för häst som kostar skjortan och som förmodligen har samma innehåll allihop. (Ni kan läsa mitt gamla inlägg här)

Igår när Anna red så satt jag och bläddrade i en katalog för foder. Exakt vilken fodertillverkares katalog jag läste kan göra detsamma, men om man tänker på det som hönan värper, och på en fullvuxen person av hankön, så kan man kanske gissa vilken tillverkare det var...

Tillverkaren presenterar inte mindre än 29 (!!!) "olika" foder för häst samt 22 olika former av tillsatsfoder och kosttillskott. Det är helt sanslöst. Samtliga foder innehåller korn, havre och majs. Om någon undrar hur många olika blandningar man maximalt kan göra av dessa tre spannmål så blir svaret förmodligen just 29.

En mycket intressant iakttagelse jag gjorde i katalogen var att man nästan överallt använde frasen "hydrotermiskt behandlat". Hydrotermiskt... Visst låter det dyrt, exlusivt och avancerat? men vad betyder det egentligen?

Ordet hydro betyder enligt Svenska Akademiens ordlista vatten eller vätska. Ordet termisk betyder enligt samma bok värme. Visst klarnar det lite nu? Hydrotermisk betyder alltså vatten+värme behandlat. De har alltså helt enkelt kokat spannmålet... Hade det inte varit lite enklare att bara skriva det? Fast det förstås, det låter ju inte alls lika exklusivt att betala flera hundra för lite kokt havre, istället för hydrotermiskt behandlad havre.

Hästar har överlevt i många tusen år genom att bara äta saker som gräs, hö, korn och havre (okokt). Relativt billiga saker att mata sin häst med. Alla dessa specialfoder är en modern företeelse, och frågan är om de ens behövs? Jag tror att tillverkarna av alla dessa special-superduper-svindyra-foder skapar ett behov som i mångt och mycket faktiskt inte finns.

Foderförsäljarna talar direkt till det dåliga samvetet som alla moderna hästmänniskor har gentemot sin häst. Inte vill väl du som hästägare att din häst skall fara illa? Visst vill väl du att Brunte bara skall äta det bästa som går att uppbringa? Är verkligen inte Brunte värd att tas om hand på bästa möjliga sätt? Vi vet att det bästa för Brunte är Mûsli super extreme power boost och kosttillskottet Full focus close contact skin and tail minerals plus. Ni skrattar, men det är ju så de fåniga fodren heter typ.

Eftersom hästar (allt enligt katalogen jag läste) verkligen uppskattar ett varmt mål mat när de kommer in ifrån kylan ute i hagen så tänker jag börja koka helt vanlig havregrynsgröt till Lancio på kvällen... eller förlåt, jag menar förstås hydrotermiskt behandlad havremixtur...

2010-01-18 15:00:00

En sådan här hatt höll Tobbe Larsson upp som ledtråd till vem som skulle komma till ridlägret i nästa avsnitt av Ponnyakuten. Vad tror ni barnen gissade på? Nej, det var inte Jan Brink eller Häxan Surtant som det gissades på... Okej någon trodde Jan Brink, men de flesta var överrens om att besökaren skulle vara...

EMD!!!

Vad skulle EMD göra på ett ridläger?!? Det har jag inte förstått ännu...

Avlivning av ett styck hästmyt

I torsdags på ridskolan så damp min dotter i backen för första gången. Det otäcka lilla djuret som hon red heter Babar, och han har som högsta nöje i livet (de är inte så många) att dra ner huvudet i tid och otid så att ungarna, (som håller hårt i tyglarna) far över hans huvud och landar i en liten hög framför honom.

Inte mycket att säga om det. Hanna väger 20 kg och har inte så mycket att sätta emot när en ponny drar i tyglarna i trav. Hon slog sig inte, och västen och hjälmen gjorde vad de skulle. Med ögon våta av återhållen gråt, och med en bestämd min så hoppade hon upp i sadeln igen, fast besluten om att lära sig rida på riktigt.

Vad säger ridläraren till henne tror ni? Vad sa Anna till henne efteråt? Jo, naturligtvis... Den klassiska sanningen inom ridningen:

- När man har ramlat av hästen 100 gånger så har man lärt sig att rida! Du har bara 99 gånger kvar...

Ursäkta mig, men vad är det för jävla nonsens?!? Anna själv åkte av sin shetlandsponny minst 100 gånger den första veckan hon hade henne. Inte fan kunde hon rida efter en vecka?!? Jag vill till och med sträcka mig så långt att jag är säker på att hon red sämre efter en vecka och 100 avtrillningar än innan den veckan. Alla blåmärken lär ha hindrat henne från att använda sin kropp fullt ut.

Varför just hundra? Vad är det som säger att man inte kan rida efter att ha trillat av tio gånger, eller sjuhundra? Somliga lär sig aldrig rida, vare sig de åker av eller inte. Det ser lika illa ut dag ett som dag fyratusenåttahundranittiosex.

Jag är fullt medveten om att konsten att lära sig rida innebär att man faktiskt kommer att trilla av hästen ett antal gånger. Precis som att man ramlar när man lär sig cykla eller går på ett antal minor på vägen mot att lära sig kärlek och att bli vuxen. Men varför just hundra?

Då man man ju lika gärna säga att för att bli en bra älskare så måste du ha haft hundra partners i sängen eller för att lära dig hoppa fallskärm så måste du haft hundra misslyckade hopp. Det säger man inte... Ingen vill vara en dålig älskare, även om man bara haft tre, och det räcker nog med ett enda misslyckat fallskärmshopp för att man aldrig skall kunna hoppa igen. Det kan med lite otur gälla ridningen med när jag tänker efter.

Jag tror inte på att man kan rida efter 100 avtrillningar, men tyvärr så kommer man åka av ibland både medan man lär sig rida, och när man anses kunna rida, vad det nu är? Finns det någon som någonsin blir fullärd på att rida?

Vem är egentligen en skam för Vara?

Inte nog med att hela projektet med Vara Horse Arena verkar vara helt vansinnigt i sig. Nu är de inblandade i projektet vansinniga med, på andra och på varandra. Att de dessutom verkar vara vansinnigt korkade gör knappast saken bättre.

Om det hade funnits ett pris för "veckans mest korkade projektledare" så hade det den här veckan utan tvekan gått till Mia Forsäng som är projektledare för Vara Horse Arena. Som bekant är inte alla invånare i Vara överförtjusta i spendera skattepengar på att bygga en gigantisk anläggning för hästsport i Vara kommun. Därför har åtta personer överklagat kommunfullmäktiges beslut om att stödja projektet.

Att åtta medborgare i Vara kunde vara så fräcka att de överklagade Mias arena-bygge blev tydligen för mycket för henne, och hon uttalade sig i radion om att "överklagandet var ett slag emot demokratin och en skam för Vara".

Okej, vänta lite nu... Om vi backar bandet tillbaka till lektion 1A i samhällskunskap. Grunden i en demokrati är att alla invånare KAN och SKA göra sin röst hörd. Att KUNNA överklaga ÄR demokrati.

Att alla invånare i hela Vara skulle stå upp och klappa händerna åt projektet skulle vara ALLT ANNAT ÄN demokrati. Det kallas för diktatur eller fascism! Det är ingen skam för Vara att personer gör sin röst hörd emot projektet, snarare tvärtom. De som däremot borde stå med skammen blossande på kinderna är Mia själv och hennes kompis Gert Norell som är kommundirektör i Vara.

Gert Norell menar att var och en har rätt att uttrycka sina åsikter i media. - "Jag skall inte värdera och censurera när enskilda medarbetare uttalar sig. Det vore främmande för mig". Det säger han i en kommentar till Mias uttalanden.

Jag håller inte med Gert. Jag skulle ha önskat att han faktiskt tog avstånd från alla antidemokratiska uttalanden som hans anställda yttrar offentligt. Det vore både begåvat och korrekt. Jag undrar just om han skulle vara lika förstående och förlåtande om rektorn för en skola i Vara skulle uttala sympatier för Josef Fritzl i tidningen? Eller om en anställd på kommunen med ansvar för flyktingfrågor skulle börja blogga om sitt genuina invandrarhat?

Min poäng är att man inte kan uttala sig antidemokratiskt när man arbetar för medborgarna i en kommun. Man kan inte kalla dem som betalar ens lön genom skattepengar för "en skam för Vara". Mia själv vill inte uttala sig mer. Jag tror att det faktiskt är ganska klokt av henne, så hon kanske inte är så dum som det verkar trots allt?

Ponnyakuten -fûr alle!

Igår såg jag ett program på SVT play som heter Ponnyakuten. Det är nog inte meningen att programmet skall vara underhållning på det sättet, men jag skrattade så jag tjöt. Programmet, som är en serie i 16 delar, startar nu på söndag i TV, men den intresserade kan se avsnitt 1 redan nu på SVT play.

Programmet går ut på att barn som har problem med sina små mördarmaskiner till ponnys under två veckor skall vara på läger hemma hos Tobbe Larsson, ni vet han frihetsdressyrsnubben, och få hjälp med sina problem. Dessutom så kommer det att komma gästtränare till gården i form av t ex Jan Brink, Lisen och Peder Fredricson samt Maria Gretzer.

Del ett av programmet som jag såg handlade om själva uttagningen till programmet. Där var allt från hästar som inte stod still när de skulle sadlas till tjejen som hade jordens snällaste ponny men som inte vågade hoppa ett hinder som var lite lägre än 20 cm.  Tobbe försökte förklara att hästen inte hoppade över utan mer gick över hindret, och att de nog behövde höja en liten aning för att hästen ens skulle "hoppa". Jag hoppas verkligen att Julia kommer att våga hoppa lite senare i serien. You go girl!

Allra roligast var ponnyn som vägrade hoppa om inte dotterns pappa sprang före hästen över hindren. Först så försökte de få hästen att hoppa utan att pappan sprang före, men den bara tvärvägrade, men så fort pappan sprang före och hoppade över hindren så blev ponnyn skitglad och skuttade glatt efter över hindren. Tobbe ställde den självklara frågan till dottern: - Hur högt kan pappa hoppa?

Vi fick även se en ponny som vände rumpan emot boxdörren och försökte sparkas så fort den lilla ryttaren kom in i boxen. Tobbe frågade vad hon gjorde när ponnyn gjorde så? - Jag ringer mamma, blev det tvärsäkra svaret. Vad gör mamma då? Undrade Tobbe. - Hon tar en kvast och puttar på den i rumpan. Detta sägs samtidigt som man får se mamman in action med en kvast i högsta hugg, puttandes på ett styck ponnyrumpa.

Ponnyn Pedro var rädd för allt i sin omgivning. Man kan tycka att man borde vara lite på sin vakt när man hanterar en sådan ponny, men inte då! Honom lastade de glatt av transporten iklädd flip-flop tofflor, med grimskaft och utan hjälm. Rent generellt så haltade hästsäkerheten i programmet högst betänkligt. Visst är det dumt att släppa bommen på hästens bakben, om den redan innan var rädd för att åka transport?

Det skall bli spännande att följa barnen i Ponnyakuten. Jag hoppas att det stannar vid just ponnyakuten, och att ingen kommer att behöver uppsöka den riktiga akuten. Jag var lite orolig stundtals när jag såg programmet. Allra läskigast var gymkana-ponnyn som stegrade sig rakt upp så fort några redskap kom för nära. Fel häst på fel plats kan man tycka, men i det fallet så tror jag på Tobbes frihetsdressyr.

Gå in på SVT play och se programmet, det är en väl spenderad halvtimme. Jag längtar redan efter del två.

Tjeckiska hästar är konst(iga)

Om ni aldrig har hört talas om någon framstående tjeckisk ryttare så kan jag tala om att det faktiskt inte är så konstigt. Efter att ha studerat tjeckisk konst i Prag så kan jag bara konstatera att tjeckerna har långt kvar innan de kommer att behärska ridkonsten. Se bara på den staty jag fann inne i en shoppinggalleria.

Att rida dressyr sittandes på hästens mage är nog rätt svårt, men ännu svårare måste det väl vara att hoppa hinder på det här viset?

Go sta Ask er?

Go sta Ask er

Efter alla turer med en ny förbundskapten i hoppning, med platsannonser och strul så har förbundet då funnit sin framtidsman, Gösta Asker 62 år gammal. Jag varken känner, eller ens känner till, Gösta så jag kan inte uttala mig om lämpligheten i valet av förbundskapten, men jag har noterat en viss försiktig optimism bland ryttarna, och så långt är väl allt gott och väl.

Fast det är klart, ingen ryttare med ambitionen att åka till VM skulle gå ut offentligt och såga den person som kommer att ta ut laget som får åka, det vore att bokstavligt talat såga av den gren som man själv sitter på.

Jag är mest förundrad över i vilket hål man hittade Gösta. Han har inte varit verksam i Sverige under den tiden jag har levt, och han deltog i ett VM i hoppning för 28 år sedan. Jag må vara gammal, men jag hade för egen del knappt gått ur lågstadiet när Gösta var med om sitt senaste VM som aktiv. Är det här verkligen det bästa som Sverige kan prestera som kandidat till den mest prestigefyllda ledarrollen inom ridsporten? Är det här framtiden för svensk ridsport?

Det kanske är så, vad vet jag? Det jag vet är att det här var lika otippat som att Zlatan skulle bli statsminister efter nästa val, eller som att jag skulle vara med och rida i Göstas lag under VM i Kentucky. När förbundet annonserar efter intresserade som vill vara med och tävla för Sverige under VM så skall jag i alla fall ansöka, vad som helst kan tydligen hända...