HIPPOFAXEN

Oklart läge och minst två skyldiga

Jag har ofta drämt i med storsläggan när det gäller doping och otillåten medicinering inom ridsporten. Detta fanstyg som på sikt kommer att kosta ridsporten all heder och ekonomiska intäkter om inget på allvar görs. Jag kommer att drämma i med storsläggan idag med, men kanske på ett lite annorlunda sätt...

Den blonda flickan med det enormt långa namnet har alltså blivit avstängd i fyra månader för otillåten medicinering av sin häst Garcia. Man hittade spår av flunixin, ett antiinflammatoriskt och smärtstillande medel, vid ett dopingprov som togs under dressyrtävlingarna i Djursholm i september.

Om jag har läst, och förstått, rätt i Diciplinnämndens beslut så visade Garcias dopingprover en halt av 230 ng/ml, medan en häst som står under behandling med t ex Flunixin uppvisar halter närmare 10000 ng/ml. Sara Henrietta hävdar att Garcia fått i sig den otillåtna substansen under tiden han stod uppstallad på tävlingsplatsen eftersom hästen som stod i boxen innan Garcia kom till tävlingsplatsen var en fånghäst som behandlades med just det medlet under en hel månads tid alldeles före tävlingarna.

Man kan aldrig, som utomstående, veta om Garcia var behandlad och tävlade lite för nära inpå behandlingen, eller om det finns andra orsaker, men det är faktiskt inte heller just det som jag är upprörd över idag.

Istället är det två saker som fångar min uppmärksamhet och som får mig att ta till den stora släggan idag. Dessa två saker är Djursholms Ridklubb och tid. Hur är det möjligt eller ens rimligt att det tar ett helt halvår att utreda och analysera två jäkla dopingprover? Hade man haft samma hastighet som ridsporten under ett OS så hade man ju inte hunnit analysera och utreda klart föregående OS innan nästa redan hade startat.

Man måste speeda upp processen helt enkelt. Visst, om det går till domstol med överklaganden så drar det ut på tiden, men det första beslutet kan inte komma ett halvår efter att man upptäckte spår i dopingprovet. Det är varken sportsligt, moraliskt eller trovärdigt!

Att Djursholms Ridklubb behöver en smäll med storsläggan är självklart. Alldeles oavsett hur det gått till när Garcia fick i sig otillåtna substanser så kan man väl för jösse namn inte först behandla en häst i en box och sedan stalla upp en tävlingshäst i samma box, under en tävling, utan att först göra rent boxen och mocka ur all torv? Det är inte enbart amatörmässigt, det är rent brottsligt klantigt!

Om nu de aktiva i allt högre grad börjar tänka på säkerhet och bevakning av sina hästar under tävlingar så måste väl även arrangörerna tänka efter åtminstone en gång på säkerheten och riskerna under tävlingar vid deras anläggning? Inte minst om man arrangerar tävlingar på elitnivå. Jag finner inga ord... Något sådant här trodde jag faktiskt inte kunde hända.

Jag säger inte att Sara Henrietta är varken skyldig eller oskyldig, men jag säger att Djursholms ridklubb är skyldiga till slarv och/eller fruktansvärt dåligt omdöme. Jag säger också att Diciplinnämnden är skyldig till ofattbart långa handläggningstider som även de på sikt äventyrar ridsportens anseende.

Hollywoodfruar

Jag försöker skriva något klokt samtidigt som Maria Blåstihelahuvudet bakar "saffranskusar" med sin mamma. Det går bara inte! Hennes röst bildar små bubblor av vaccum i mitt huvud och förhindrar varenda intelligent tanke att passera. Jag kan ändå leva med Maria, hon må låta som mamma ko i tjuren Ferdinand, men hon är snäll.

En som jag däremot bara inte kan med är Anna Anka. Om jag hade vaknat brevid henne och hört hennes röst det första som jag hade gjort på morgonen så hade jag tagit livet av mig med min tandborste. Hennes röst skär genom min själ som en laser skär genom gladpack. Hon får mig att rysa ända in till levern.

Jag är medveten om att de är valda med omsorg av TV3 för att provocera, och jag blir irriterad på mig själv över att jag faktiskt blir det. TV:n går faktiskt också att stänga av någonstans. Ändå, jag blir provocerad, jag hatar dem men jag kan inte förmå mig att stänga av..? Kanske ändå någonstans säger mer om mig än om dem?

Vad har då Hollywoodfruar med hästar att göra undrar ni... Bortsett från att en av dem som är med i serien i år är en gammal hästtjej? Kanske mer än ni tror. Även om de framställer sig själva som totalt jävla blåsta i hela skallen så har de ändå en egenskap som de delar med väldigt många hästtjejer... De har viljan att komma någonstans, en övertygelse om att just de kommer att lyckas. Det är ingen slump att de är lyxprost... förlåt.. lyxfruar i Hollywood. 

Sen finns det en annan likhet som en av Hollywoodfruarna kläckte ur sig... Hon sa att se snygg ut och ha pengar räckte ganska långt i Hollywood... och det är väl ganska precis samma saker som är gångbara i hästvärlden?

Fast det är inte utan att jag skäms över att vara svensk när jag ser dem...

Vår =knoppningsproblem

Jag vet inte hur det är med era hästar, men den hästen som jag känner till bäst är inte den mysigaste hästen när han vet om att han skall ut och tävla. Att knoppa honom inför en tävling är förenat med diverse risker, dels riskerar man att bli trampad på fötterna eftersom han steppar runt halva stallgången och bara vill iväg, dels riskerar man att bli skallad eftersom han är så bånglig och otålig.

Nu är det ju (naturligtvis) inte jag som knoppar hästen, men jag förväntas ändå att stå nära densamma och "lugna" honom, samt servra Anna med gummiband, kam samt svamp. Att lugna hästen innan tävling med något mindre än mycket starka droger eller en förbannat stor gummklubba är tyvärr omöjligt, då både dessa alternativen måste uteslutas eftersom det påverkar hans prestation negativt under själva tävlingen.

Jag har därför två önskemål inför årets säsong. Först och främst så skall jag personligen köpa, montera och installera en sådan här:

Sen kan ju han försöka steppa runt halva stallgången bäst han vill... Som nummer två kommer jag att kräva personlig skyddsutrustning för att vara i närheten av hästen före eller under tävling. Så om ni ser någon på en dressyrtävling någonstans som är klädd i en sådan här så kan ni ju knacka på, för jag är därinne någonstans...

Som sagt... Det är så känsligt med ponny

Jag har läst alla kommentarer kring mitt förra inlägg, men jag kan inte direkt påstå att jag håller med alla som har kommenterat. Dessutom så luktar det försvarsställning lång väg runt vissa kommententarer. Det är så känsligt vad man skriver om dessa små hästar. Ingenstans har jag skrivit att mina påståenden gäller alla, utan tvärtom så poängterar jag att det också finns många bra ponnyföräldrar.

Vad det gäller pengar som vinst vid ponnytävlingar... Ponnytävlingar är en tävlingform för (i huvudsak) barn och ungdomar som rider ponnys. Hästtävlingar är (normalt sett) en tävling för vuxna som rider hästar, men där även barn och ungdomar är välkomna att starta. Så långt tror jag att de flesta av oss är överrens?

Barn och ungdomars tävlande skall vara en lek. Något de vill göra, bara för att de själva tycker att det är roligt. Varför skulle barn som leker vinna pengar? I vilken annan barn- och ungdomsidrott vinner de tävlande pengar? Tanken är fullständigt främmande för större delen av idrottssverige, utom just inom hästsporten.

Det kan väl inte något större pedagogisk problem att förklara för en ungdom att så länge du rider ponny så vinner du inga pengar, men när du tävlar i samma tävlingar som de vuxna på en stor häst så kan det ibland förekomma prispengar? Det känns ganska enkelt och väldigt logiskt...

Jag tillåter mig att tycka att alltför många inom ponnysporten tar sig både själva och tävlandet på ett alldeles för stort allvar, redan på ett tidigt stadium. Inslaget av "lek och ha roligt" på en ponnytävling är ytterst begränsat. Jag tror dessutom att en av de största orsakerna till det allför stora allvaret stavas just P E N G A R. Sen får ni tycka vad ni vill, det står alla fritt att ha en åsikt.

Det är så känsligt med ponny

Idag kommer jag dra på mig samtliga ponnymorsors vrede, men vet ni vad? Jag bryr mig faktiskt inte... Jag är trött på att tassa på tå för er! Det är dags att någon faktiskt skriver sanningen på näsan för er. Sanningen? Det är att ni försöker leva ert liv genom era barn, och när barnen "misslyckas" så tar ni det som ett personligt misslyckande.

Jag förstår precis hur det hela går till. I ena änden så finns det pengar in. Föräldrarna satsar stora pengar på att deras barn skall "lyckas" i ridsporten. För det krävs mycket pengar för att komma någonstans i Sverige idag inom ridningen, speciellt på ponnynivå. I den andra änden så förväntas barnet prestera resultat. Föräldrarna kräver avkastning på investerat kapital om man säger så. Misslyckas barnet med det, ja då flippar många ponnyföräldrar totalt.

Jag vågar hävda att den värsta sortens ponnyföräldrar är de som är vana vid att få sin vilja igenom i alla situationer. De som tror att regler gäller andra men inte dem själva. Fast det finns en otrevlig sorts ponnyföräldrar till. De som lägger större delen av familjens totala inkomst på barnets ponnysatsning, De som kräver resultat. Jag har hört historier hämtade ur ponny-verkligheten som det hade gått utmärkt att göra psykologiska thrillers av.

Jag är så trött på att tassa på tå för alla dessa ponnyföräldrar. Allt som handlar om ponny är så extremt känsligt. Se bara på de två senaste stora ,och  mycket infekterade, debatterna i ponnyvärlden. Jag tänker på debatten om ommätning av ponnysar som såg för stora ut för att kunna vara ponnys, och jag tänker på debatten om prispengar på ponnytävlingar.

Vad det gäller mätdebatten så förstår jag ärligt talat inte problemet. Precis som vi inte tillåter någon att tävla med dopade hästar så kan vi inte tillåta att någon tävlar med hästar som är för stora för att få delta enligt de regler som finns. Båda sakerna är fusk... och fair play verkar vara en bortglömt kodex i den så (på ytan) nobla hästvärlden.

Debatten om prispengar förstår jag inte heller. Barn som tävlar skall göra det för att de vill tävla, oavsett vad priset är. Jag tror inte heller att det är barnen som kräver att man skall återinföra prispengar på ponnytävlingar, utan det är föräldrarna! Man skall akta sig för att profitera på barn, det är inte så speciellt snyggt. Om man lever så på marginalen att man måste ha in de hundralapparna som en eventuell vinst i en tävling kan ge, så kanske man istället borde se över sina inkomster och utgifter som en vuxen ansvarsfull människa? Om man är beroende av prispengarna så kanske man måste omvärdera tävlandet och istället förklara för barnet att: - Nej, vi har inte råd att tävla så här ofta?

Låt alla barn vara just barn, även ponnyungarna. Vill de tävla så låt de tävla, men bara för att de tycker att det är roligt. En bra förälder stöttar sina barn, men har också förmågan att säga nej när det behövs. En bra förälder lever också sitt eget liv, och är inte beroende av sitt barns framgångar för att få ett värde som människa. Ingen kan leva sitt liv genom andras, utan vi är var och en ansvariga för våra egna liv. Det är skillnad på att bli glad och stolt över att det går bra för ens barn och att pressa dem till för sin egna vinnings skull.

Det hade inte behövt vara en dålig stämning på ponnytävlingar om bara de vuxna hade tagit ett steg tillbaka och låtit barnen ha roligt när de tävlar. Idrott är lek väldigt länge i en människas liv. Vi vuxna har ingen rätt att pressa våra barn till saker de själva kanske inte vill, oavsett hur mycket tid och pengar vi eventuellt har spenderat på det. Vi vuxna har inte rätt att kräva resultat av våra barn för den tid och de pengar vi har satsat. Avkastning och vinster hör finansvärlden till, inte ponnytävlingar för barn.

 Man stöttar inte sina barn genom att "försvara" dem. Att skrika på tävlingsledning, funktionärer och andra medtävlare stärker inte, tvärtom. Barn gör som de vuxna gör, och risken att man skapar "ett monster" är ganska stor om man som vuxen tillåter sig att uppföra sig illa gång på gång. Hur ska barnen lära sig hur man uppför sig, när föräldrarna inte kan uppföra sig?

PS. Jag vet att det finns bra ponnyföräldrar där ute i vårt avlånga land. Ni behöver inte ta åt er av ovanstående, men jag är förvånad över att ni är så tysta. Ni dras ju faktiskt med i det (numera) nedlåtande epitetet "ponnyförälder". DS

Vart tog debatten vägen?

Jag antar att ni har upplevt mig som tyst, på gränsen till död, sedan förra helgen och Scandinavium. Det är sant att jag inte skrivit här sedan i måndags, och jag skäms lite över det, förlåt! Dock har jag inte alls varit overksam, utan veckan har gått åt till diverse andra aktiviteter som ni inte har sett ännu.

Jag har försökt att skriva ihop de texter som jag skall använda mig av om två veckor när jag ska "stå-uppa" under Hallands ridsportsförbunds årsmöte. Ett uppdrag som mer och mer känns som ett riktigt "självmordsprojekt". Jag kan redan nu avslöja att jag suger som stå-uppare, jag måste nog göra det på mitt eget sätt. Jag har också skrivit nästa "Havrepappa möter" som kommer i nummer två av Hippson Magazine. Sådant har jag ägnat min vecka åt.

En sak som jag har funderat över i veckan är mediabruset. En debatt poppar upp och sedan så försvinner den utan att problemet är löst. Vad som blir en stor nyhet och vad som inte blir det är ofta svårt att säga i förväg. En del saker är givet stora nyheter, men efter en stund så blir det ändå tyst om dessa med. Se bara på grisfebern, är den borta? Är den ofarlig numera? Är det ingen som dör av den längre? Ingen pratar längre om grisfeber eller om vaccination. Själv lever jag ännu, min ovaccinerade kropp till trots.

Vad hände med debatten som rasade så argt och högljutt om mätningen av ponnys? Vad jag vet så är de nya reglerna införda, men jag hör ingen som klagar över dem längre? Var det bra regler trots allt? Klarade alla maxade D-ponnysar sig undan omklassning till häst?

Vad hände med debatten kring butta-listan? Man bestämde sig för att vänta ett år med att införa listan, visst. Men betyder det att vi skall bli likna tagna på sängen nästa vinter? Borde inte tiden användas till att offentligt diskutera kring vad för sorts regler och bestämmelser vi skall ha kring doping och otillåten medicinering? När vi ändå är inne på ämnet, varför är det så tyst om Sofia Kroon?

Madickrättegången kom och gick utan att väcka någon livligare debatt. Var det för att domslutet var så "tråkigt"? Status quo mer eller mindre är inte mycket att skriva hem om. Den svenska förbundsledningen verkar vara övertygade om att Madick kommer att vara med på VM, trots att kontraket löper ut dagen efter finalen. Undrar om undersköterskan är lika övertygad som förbundsledningen? Att sen Lundbäcks är missnöjda känns ärligt talat mer som ett spel för galleriet. De måste vara missnöjda.

Patrik Kittel fick kanske en varning från FEI för sin blåa tunga. Det är lite oklart huruvida har har, eller inte har, fått den. Vart tog debatten vägen sen? Folk var ju så himla upprörda och hotade till och med Patrik till livet. Vart tog alla dessa arga människor vägen?

Frågan är vad, eller vem, det är som avgör vad som är en "debatt" och en "nyhet". Det handlar om psykologi helt klart. Ju mer folk kan relatera till nyheten eller debatten, desto hetare och större blir den. Det handlar nog också om "tur". Det får inte finnas några andra ämnen som är större eller viktigare just då, för det verkar bara kunna finnas EN hästdebatt i taget som lever i media och därmed syns.

Om jag har tur så finns det någon väldigt viktig debatt som rasar i slutet av mars, så min första, och enda, stå-uppframträdande kan få passera helt obemärkt förbi i allas medvetande, ja förutom i mitt då...

BILDEXTRA: Inne i presscentret

Ingen verkar vilja lägga ut bilder inne från själva presscentret. Jag antar att det finns någon oskriven regel som säger att man inte bör/får göra det. Som bekant är det ju (logiskt sett) väldigt svårt att läsa oskrivna regler, så jag lägger ut lite bilder på hur det ser ut där alla journalister sitter och arbetar.

Det här är det osexiga, och föga inspirerande, pressrummet som är beläget mitt emellan mässan och Scandinavium. Det är i själva verket ett jättelikt rum som är avdelat från mässans lokaler.

Chefredaktör Anki jobbar koncentrerat, fast hon fick några mindre hjärnblödningar under helgen när tekniken strulade.

En glad Hippson-Anki och en glad prylbloggare Cecilia. Rena Havrepappa-papparazzi i farten. Försök att säga det ordet fort 10 gånger om ni kan.

Häst & Ryttares Anna af Sillén är även hon djupt koncentrerad. Värst vad alla är seriösa?

Vad har vi här?!? Tidningen Ridsport fikar med Hästmagazinet!

Här inne hålls alla presskonferenser. Det är ju väldigt viktigt att alla sponsorer syns i bakgrunden.

Det var dock ganska glest med journalister när jag höll min egen presskonferens...

Meningslösa montrar på mässan

Jag har börjat så smått smälta mina intryck av fyra hektiska dagar inne på Svenska Mässan och Scandinavium. Det har varit väldigt roligt... Tack alla för er fantastiska feedback, jag blir faktiskt rörd på riktigt.

En sak som har slagit mig när jag har vandrat runt på mässan under helgen är dels att alla montrar verkade mindre i år än förra året. Det kanske är en naturlig följd av lågkonjunkturen? Dels så upptäckte jag att det fanns fullständigt meningslösa montrar. Utställare som inte hade ett skit med hästar att göra helt enkelt. För dessa utställare så spelade det ingen roll om det var "hästfest" eller Kiviks marknad. Jag tänkte visa er några av de menlösa utställarna.

Det fanns mer än en monter där de sålde sådana här massagekuddar av skiftande slag. Dessa utställare kan inte ha förstått någonting. Ärligt talat, vilken hästmänniska skulle ha tid att sitta still i en halvtimme per dag lutad emot en vibrerande kudde? Dessutom så lär ett ridpass skaka runt kroppen bra mycket mer än en skakande kudde kan göra.

Okej, det är mest tjejer som rider, men vad har livmoderhalscancer och kondylom med hästar att göra?!? Möjligen kan man skaffa sig kondylom i ryttarbaren om nätterna, men då hjälper det knappast att man har en folder om Gardasil i handväskan. Ännu mer intressant är att jag passerade denna monter säkert 10 gånger under helgen och inte en enda gång så stod det en människa i montern.

Det enda montrar av den här typen bidrar med är en fulare värld. Hemska T-shirts som håller i två tvättar och som dessutom har ett töntigt tryck på magen. Kan livet bli så mycket surare? "Du tycker jag är en BITCH? -Då skulle du se min kompis", "Riktiga män luktar diesel" eller ännu värre "ÖL byggde denna kropp". Kan ingen förbarma sig över jorden, och helt enkelt elda upp all sådan här skit? Montrarna med "motivsockor" är precis lika illa.

Jag tycker ändå att man borde försöka hålla mässan till en mässa för hästprylar av alla de slag. Det finns ju som bekant gott om dem. Det är ingen som behöver gå på en hästmässa för att köpa en ny telefon från Telesnor eller Trä och allt vad de nu heter. Dessa påträngande och hjärndöda försäljare finns redan på alldeles för många ställen som det är. De har inget med hästar att göra.

Jag röstar för en renodlad hästmässa för hästfolk. Att rensa ut utställare som inte tillför mässan någonting kanske kostar några kronor i minskade intäkter, men skulle höja kvaliteten på mässan högst avsevärt. Kanske skulle det till och med locka fler seriösa tillverkare av hästrelaterade produkter till mässan på sikt.

Världscuphoppningens fem fulaste outfits

Jag vet att det är fröken Konvalina som sköter trendspaningen och prylbevakningen på Hippson, så jag är kanske lite och klampar på hennes territorium just nu. Å andra sidan så tror jag inte att hon planerar att lägga ut eftermiddagens fem fulaste kavajer/outfits.

Göteborg Horse Show är slut för i år. Själv sitter jag hemma och skriver det här i soffan och håller samtidigt ett öga på TV:n där OS-finalen i hockey pågår. Jag är helt slut som människa. Det tär på krafterna att spana, spåna och skriva 14-16 timmar per dygn, fyra dagar i sträck helt klart. Jag har precis gått igenom alla de bilder jag ännu inte använt i bloggen, och inser att jag har massor med material kvar att skriva om, och att visa er. Ni kommer nog att få dras med fler inlägg de närmaste dagarna från GHS.

Mitt inlägg ikväll kommer dock som sagt att handla om de fulaste kavajerna/outfitsen under den spännande och häftiga världscupshoppningen som avslutade helgen i Scandinavium.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Jag kan bara inte med den här mellanblå kavajen med orangea detaljer. Holländarna får älska sin orangea färg hur mycket de vill, inte skulle en ryttare från skåne ens komma på tanken att ha en gul kavaj med röda detaljer?

Okej... en gräsgrön kavaj med samma orangea detaljer är ta mig fan ännu fulare än den mellanblå. Den ser ut som något Bosse Hansson skulle kunna haft på sig i Sportspegeln i slutet av sjuttiotalet. Den vita flughuvan är inte snygg den heller. Det ser ut som hästen har slagit huvudet och har ett bandage virat runt skallen.

På tal om grönt... Här är ännu en ful grön kavaj. Denna gång i form av en mossgrön gubbkavaj i ett ruskigt omodernt snitt. Inte snygg... mest bara ful. Grönt kanske inte är den optimala färgen på en kavaj trots allt?

Det värsta är att topp två på min lista är en rent skandivaisk uppgörelse. Jag som (i min enfald) trodde att vi här uppe i norr var både medvetna och modemedvetna. Topp två handlar inte heller om kavajer utan om två, mycket fula, detaljer.

Heja Norge! Den norska GPA-hjälmen är ju jättefin och det är ju trevligt att de norska färgerna fortsätter i kavajen och byxorna, men vad har karln på händerna?!? Röda vantar? Hallå Ole Norman det är världscuphoppning, inte en fjälltur!

Nu förstår ni ingenting. Jens ser väl prydlig ut i sin marinblå kavaj med ljusblå detaljer. Javisst, så långt har jag ingenting att klaga på, inte heller på hans insats i dagens tävling, men... (Tony Irwing-kommentar) det ni inte ser, men som jag inte kunde undgå att lägga märke till är Jens hjälm. Alltså, riktiga män luktar möjligen diesel, men riktiga män har inte, jag upprepar inte, en rosett av siden bak på sin hjälm. Så fult!

Det finns så många snygga hjälmar nu för tiden. Hjälmar som inte bara är snygga utan även "manliga" och moderna. Det finns ingen som helst anledning för Jens att ha en fjollig hjälm som ser ut att härröra från en annan tidsålder annat än att han faktiskt tycker att den är snygg... Men det är den inte! Sätt sprätt på några av dagens prispengar och köp en ny hjälm Jens. Please...

Djurambulansen

Jag skrev ju tidigare i helgen om att jag tycker att djurambulansen är en så cool bil. Jag träffade Lars Berg som driver djurambulansen tillsammans med sin fru Eva. Lars visade mig hur bilen ser ut inuti, och vad de har för möjligheter.

Den här ambulansen är lokaliserad i Falköping. Det finns även en djurambulans i Skåne. I snitt har djurambulansen tre körningar i veckan, dock är inte alla akuta. På senare tid har de även fått körningar i Norge, eftersom det helt saknas djurambulans där.

Det är gott om plats inuti ambulansen och hästar kan åka stående, liggandes på bår eller upphängda i en hängmatta. Det är den man ser på bilden till höger om Lars. Om det behövs kan man även vinscha in hästen i ambulansen på båren. Upp till 60 meter kan man förflytta hästen med vinschen.

Det finns även möjlighet att ge hästarna dropp och syrgas under transporten. Dock finns det ingen delegation inom veterinärvården i Sverige så som det finns inom humanmedicinen utan en veterinär måste ge syrgas samt dropp. Ibland löser man transporter så att en veterinär möter upp längs färdvägen för att t ex ge mer smärtstillande innan man är framme på djursjukhuset.

Det finns både möjligheter att åka med hästen bak i lastbilen eller att kontrollera den via kamera inne i hytten. Att vistas inne med hästen under transport av en kolikhäst är förenat med livsfara och därför är kameran ovärderlig.

Jag är kär

Jag går inte loss på hästar något speciellt mycket, men idag har det hänt... Jag blev kär vid första ögonkastet när jag såg en Tinkerbäbis i paddocken ute på mässan. Anna, vi kan säkert köpa tio sådana här om vi säljer din nya bil! Snälla..!

Dagens första tanke: Byt musik Patrik!

Patrik Kittel är ju klar för världscupfinal och det måste ju vara en fruktansvärt skön revanch för honom efter alla turerna kring framridning, Epona-TV, blå tunga och rollkür. Att bli offentligt uthängd som djurplågare är knappast en ryttares högsta önskan om man säger så. Med sin plats i världscupfinalen så kan man ju säga att Patrik ger en lång och blå tunga till alla sina belackare.

Något som hade varit ännu roligare hade varit om han hade bytt ut sin Depeche mode-musik i kürprogrammet till lite gammal hederlig musik från Kiss. Som bekant lirade ju de musik i minst 20 år med tungorna ute. Om man vill ta det hela ytterligare ett snäpp så byter man naturligtvis namn på Scandic till Simmons.

Lika som bär?

Frihetsdressyr

Det senaste modet inom katergorin hästunderhållning tycks vara frihetsdressyr. Varenda show av klass måste ha en snubbe som sysslar med frihetsdressyr i varenda förbannad paus i programmet. I Globen var det herr Pignot och här i Scandinavium är det mr Blaha. Same shit different name om ni frågar mig.

Det är säkert min brist på hästkunnande som gör sig gällande, men jag finner ingen som helst vare sig nöje eller underhållning i de här frihetsdressyrshowerna. Visst, det är ju coolt att han viftar lite med spöt och hästen lägger sig ner och rullar runt. Eller att hästen följer med Blaha vart han än går i mangegen, men var i ligger underhållningen? Vad är show i att en häst följer efter en snubbe 31 varv inne på arenan?

Jag hade inte kunnat åka runt i Europa med ett shownummer där jag hade lärt Nicke (min hund) att följa efter mig. Jag faktiskt förutsätter att han skall följa efter mig. Att lära honom att rulla runt på kommando är inte heller speciellt svårt. Det finns ingen "show" i det heller. Jag tycker faktiskt att Bodils minicirkus är mer show än de här frihetsdressyr-snubbarna.

Jag har aldrig sett något sömnigare än den clinic som Pignot höll i Globen i höstas. Jag hade somnat stående om jag inte gått därifrån. Jag tycker inte att Blaha (passande namn på svenska) gör något unikt eller speciellt. Skjut mig, men jag hatar frihetsdressyr! Det är en totalt menlös underhållning. Spela in svensktoppen som smurfhits och jag hade varit mer intresserad än jag har blivit av frihetsdressyr efter Blaha och Pignot.

Det som verkligen tänder publiken här inne i arenan är spännande hoppklasser, agility och gymkhana och nej, jag får inte tårar i ögonen av att Blahas häst kan rulla runt på kommando eller sitta upp. Att han nästan släpar fötterna i marken eftersom han är lång och hästen liiten och mager när han rider på den gör inte min upplevelse större eller bättre, tvärtom.

När jag är på hästshow så vill jag bli underhållen. Vill jag somna in så ber jag en läkare skriva ut sömnpiller.

Jag ber om ursäkt för de suddiga bilderna, men inte nog med att showen är sövande i sig, arrangören envisas dessutom med att släcka ljuset inne i arenan...

Arga lappen ett och två

Det pågår ett litet "lappkrig" inne i pressrummet. Det hela började med att Eva Eternell på Aftonbladet skrev en lapp som hon lade vid sina popcorn där man kunde läsa följande "Hej, vänl. rör ej mina popcorn! Kommer tillbaka. Tack Eva Eternell, Aftonbladet".

Det dröjde inte länge innan Evas lilla lapp fick sällskap av ännu en lapp. Där kunde kan läsa följande:

Vem är du Eva? Jag ställde också popcorn här och nu är dom borta! /Björn.

Oerhört barnsligt, men ganska roligt...

Olika hindertyper

Det finns ganska många olika hinder inne på banan. Jag har tagit mig friheten att ge dem namn eftersom ingen har kommit på att de ju måste heta något...

Det här lilla söta Agriahindret kallar vi för Kaninhoppet.

Wallenstam är en stor byggherre i Göteborg. Den uppmärksamme ser att det saknas en bom i hindret. Jag har döpt hindret till Fuskbygget.

Den här skapelsen kan väl inte heta något annat än Den stora grisfösaren.

En gammal bekanting i hindersammanhang. Allas vårat Tamponghopp.

Volvohindret... Vad tror ni om de Kinesiska pinnarna?

Lånehästar och fånehästar

När man ser bilderna så får man väl ändå vara glad över att det handlade om hoppning och inte dressyr. Fast å andra sidan så hade det inte hänt under en dressyrtävling eftersom de allra flesta byter häst till prisutdelningen eftersom de är för rädda för att ta in "rätt" häst. Anky har en "prisutdelningshäst" som åker med runt i världen enbart för att vara med på prisutdelningar.

Jag tycker att detta borde förbjudas. Publiken vill se Patrik Kittel och Scandic. De vill inte se Patrik Kittel och en annan häst. De vill inte se Anky på en annan häst. Är det lika okej att göra så om ryttaren är rädd för prisutdelningar? Patrik Kittels bror kommer in på prisutdelning på en lånad häst?

Det finns bara två lägen i min värld. Antingen så kommer man in på den hästen som man tävlade med, eller så kommer man in till fots. Det är de enda varianterna som borde vara tillåtna om ni frågar mig.

Tagen av baren (en bakdelsvändning i ryttarbaren)

Det pratas, tisslas och tasslas om de vilda nätterna under alla större hästtävlingar, men ingen skriver om det. Är inte det konstigt?  Det verkar närmast vara en hederssak att man inte skall skriva om sådant. Det där förstår jag inte. Jag vill beskriva hela hästvärlden, och alla sidor av den. Inte bara den officiella och vackra delen.

Just därför begav jag mig ut i natten för att ta reda på sanningen om alla myter om "det vilda festandet i ryttarbaren", och om det är sant att det vimlar av "galet kåta hangarounds i form av små hästtjejer som bara vill en enda sak". Dessutom så undrade jag om det är sant att ryttarna hänger i baren på nätterna i sina vita ridbyxor bara för att få ragg.

Ryttarbaren var trång, varm och pulserande när jag kom dit vid elvatiden. De sex som arbetade i baren hade fullt upp, milt uttryckt. Det tog ca 20 minuter att få sin drink från det att man hamnat längst fram vid bardisken. Strax efter att vi kommit in så växte sig kön lång för att ens komma in.

Killarna/männen/gubbarna i vita ridbyxor fanns verkligen där! Jag räknade till minst fem som inte "hunnit" byta om innan de gick till baren. Det är bara synd att de inte ens hann med att slänga en enda blick i spegeln innan de lämnade sitt hotellrum. Ärligt talat, killar i vita ridbyxor, ridstrumpor och gympaskor är inte snyggt. Inte någonstans. Det är inte en smickrande klädsel för en kropp med snopp. Det blir lite "stork" över det hela om ni fattar vad jag menar? Dessutom, om jag hade arbetat som t ex snickare, inte fan hade jag gått ut på kvällen i mina arbetskläder?

Runt dessa killar/män/gubbar så dansar och festar horder av förhållandevis lättklädda unga tjejer. Jag sätter tiotusen spänn  på att inte en enda av de här tjejerna normalt sett hänger i Gothia Towers hotells lobbybar en fredag kväll. Könsfördelningen var också den aningen ovanlig (enligt min erfarenhet) för att vara i en bar. Det gick nog minst åtta kvinnor på varje man.

Beteendet i ryttarbaren avviker starkt från det normalt biologiska. I hela djurvärlden så är det hanen som skall imponera på honan. Det är hannarna som väcker honornas lust till att para sig genom att imponera på dem. Att stå och hänga i baren i sina arbetskläder ingår inte i den dealen. Likafullt så fungerar det. Märkligt...

Egentligen så har jag inga moraliska aspekter på det som händer. Tjejerna är gamla nog att få fatta sina egna beslut och leva sina egna liv. Alla har vi våra läggningar, en del går loss på lack och läder medan andra går i spinn på en kille i vita ridbyxor. Personligen gillar jag inget av det, men det är väl så det är.

Det som jag däremot ganska lätt kan konstatera efter mitt nattliga besök är att ridning inte är en sport. Ingen seriös idrottsman skulle hälla i sig sprit på natten innan de skulle tävla och prestera max. Man kan inte kombinera dessa två, inte ens om man är en inbiten drinkare och festprisse. Idrott och alkohol hör inte ihop, så är det bara.

Skulle man inte kunna göra ett alkotest på ryttarna innan tävling? I Sverige så räknas ju en häst som ett fordon rent lagligt, och därmed så måste gränsen på 0.2 promille även gälla vid ridning? Jag är inte övertygad om att alla ryttare skulle klara den gränsen på framridningen idag.

När jag lämnade baren vid ett-tiden på natten så gjordes ett fynd alldeles runt hörnet på huset. Denna kjol låg alldeles ensam och övergiven på trottoaren. Det verkar ju som någon fick napp i alla fall...

Du som vaknade i morse på en plats du inte kände igen dig på, men med ett (förhoppningsvis) lyckligt leende på läpparna. Din kjol ligger nog kvar i hörnet av Korsvägen - Skånegatan.

Dagens fulaste (fredag)

Jag kan bara inte förlika mig med den här kavajen. Den som sydde på orangea detaljer på en mellanblå kavaj borde uteslutas ur designerförbundet samt på något sätt torteras på samma sätt som det är ren tortyr för mig att tvingas se på eländet.

En eftermiddag i text och bild

Jag har drivit runt lite mellan mässan , backstage och arenan under eftermiddagen. Okej, jag tillbringade en dryg timme med Anna och svärmor uppe i showbaren också. Jag kan faktiskt varmt rekommendera showbaren. Utsikten över arenan är svårslagen och man behöver ingen biljett till arenan för att komma dit, allt man behöver är att gå in på mässan.

Foto från min plats uppe showbaren.

Det här måste vara så långt från Svanstedt-affärer och grisfösare som man kan komma, men ändå syssla med trav? Gudomligt söta.

Jag hoppas ingen behöver använda den här, någonsin. Fast bilen i sig är förbannat cool. Om jag ser dom som jobbar med den så skall jag be om att få titta inuti.

Den här boxen som står bakom baja-majorna är nog till för de hästar vars ägare är extremt missnöjda med deras resultat eller uppförande. Typ hästarnas skamvrå...

MU? Nej, nej... det är fel djur! Ändå står det Göteborg Horse Show på lappen längst ner. Jag gick åt det hållet som pilen visade, men jag såg inga kossor någonstans.

Förresten så tror jag att gymkhana-gänget har missat en viktig skylt. Den här sitter vid ingången till arenan

och ändå så fick jag syn på det här under gymkhana-tävlingen...

Är hästfolket snåla eller helt enkelt inte läskunniga?

Om svaret är att hästfolket inte är läskunninga så skulle det innebära att jag skriver för... Ingen!!! För då kan ju inte hästfolket läsa detta. Så alltså är ni är snåla?

Bordet är soprent på allt vad program heter, men det ligger bara typ tio spänn i bössan?!? Om någon påstår att det bara skulle ha legat 10 startlistor på bordet från början så går jag faktiskt inte på det.

Men att handla loss på mässan så att plånboken ryker går tydligen bra...