Det är inte ofta det händer, och ännu mer sällsynt är det att jag redan på onsdagen med säkerhet vet att helgen kommer att bli helt jävla hästfri. Tror vid närmare eftertanke inte att det har hänt någon gång någonsin, ja alltså sedan jag träffade Anna, innan dess var ju hela livet hästfritt.

Anledningen till att jag redan nu vet det är för att jag om några få timmar skall köra Anna till Landvetter. Hon skall åka på kick-off med jobbet till Budapest, och väntas inte åter förrän sent på söndag kväll. Därmed är helgen per automatik helt hästfri. På det hela taget så är helgen ganska fri från det mesta. Jag funderar starkt på att tillbringa hela lördag eftermiddag i soffan och enbart kolla på sport och väldigt dåliga amerikanska serier med pålagda skratt på TV:n.

Valspecialen rullar vidare, och med bara en dryg vecka kvar till valet så har jag fyra intervjuer kvar att göra, varken Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet eller Centerpartiet har ännu fått komma till tals (gnägg). Vi får väl se om de behagar ställa upp så här tätt inpå valet eller inte. Klart är dock att jag inte har funnit en enda häst som utger sig för att vara Sverigedemokrat, så det spåret har jag helt fått lämna. Det kanske är lika bra det.

Det är svårt att hinna med att skriva allt jag vill just nu i bloggen. Det finns väldigt många lösa trådar och tankar på olika inlägg som jag har i huvudet men som ännu inte kommit ut genom mina fingrar och upp i bloggen. Det är bra, det finns idéer att använda sig av. Hade det varit tvärtom så hade det helt klart varit värre, mycket värre...

Idag är det den fösta september. Det innebär att det idag är födelsedag för Havrepappa. Han fyller två år idag!

Är det inte lite märkligt att man kan vara "en klassiker" som Tidningen Ridsport kallade mig för ett tag sedan, men ändå bara vara två år gammal? Fast det kanske mest beror på att de har tröttnat på att höra mig mala för länge sedan?

På ett sätt så känns två år som en lång tid. Jag har totalt tappat kollen på hur många inlägg som jag har skrivit, eller hur många som har läst sedan starten den 1/9 2008. Jag har säkert fått tusen kommentarer av de mest skiftande slag. Det kanske är dags för en "kommentarer man minns" snart?

Jag är tacksam för att Hippson låter mig hållas år efter år och jag är glad över att så många fortfarande läser det jag skriver. Trots allt så är det ni som håller den här bloggen vid liv, utan er så hade jag slutat för länge, länge sedan.

Grattis mitt lilla Havrepappa alter ego!

PS Jag förväntar mig att Hippson-Johan kommer att stå utanför stallet i kväll och sjunga, bara en hint... DS

Om ni minns så beställde vi (Anna) en ny hästtransport nere i Falsterbo i somras. Igår meddelade Thule att den var tillverkad och klar samt hade anlänt Falkenberg. Idag skall jag sätta mig i bilen efter jobbet och åka ner och hämta upp den. Det är väl ingen idé att dra ut på något som ändå måste göras.

Jag ger mig däremot fan på att Lilleman kommer blåvägra att gå in i den nya transporten. Vi har lasttränat honom i ett gammalt Bojsläp som tidigare bland mycket annat har använts till att köra får i. Den luktade inte gott och den var mörk och sliten. Enligt vanlig enkel hästlogik så är en sådan transport mysig, medan en helt ny och vit är enbart läskig.

Nåväl, det blir inte mina bekymmer. Det som ingår i mina uppgifter vid momentet lastning av häst är att stänga bommen bakom Anna och häst när de båda har passerat förbi. Passerar ingen av dem, eller bara en av dem, förbi så blir bara mitt jobb ännu enklare. Då behöver jag ju inte ens stänga bommen.

Man ska inte leka med hästar, något som nedanstående klipp bevisar. Det är inte heller alltid som det regnar manna från skyn, ibland är det faktiskt hästskit. Eller som Ingvar Oldsberg skulle ha sagt, det här är ett skitkul klipp.

Dagens slutsats: Att leka runt hästens ben är skit.

Mer än en gång har jag både road, och oroad, följt trådar och diskussioner där ryttare ondgör sig över att någon (oftast) gubbar har skällt på dem för att de har ridit på grusvägar, stigar eller på andra ställen. Tongångarna är alltid desamma: "dumma jävla skitgubbe!" och "vi har minsann rätt att rida vart vi vill, det står i Allemansrätten!".

Allemansrätten är en helt unik lag. Den ger alla människor rätt att röra sig fritt i naturen, men den medför också skyldigheter. Att inte störa och att inte förstöra. Den säger ingenting om vad som är okej att göra eller inte, utan den lämnar tolkningen öppen till var och ens ansvar. Det är en lag som bygger på förtroende, något som i sig är ganska unikt.

Det är faktiskt inte en speciellt stark lag. Kommuner kan själva besluta om avsteg ifrån Allemansrätten och t ex förbjuda ridning i ett visst område, eller förbjuda hundar i en park. Inte heller rätten att gå, cykla och rida på enskilda vägar är någon stark lag. En lokal trafikföreskrift kan förbjuda någon, eller alla, dessa trafikanter från att använda vägen.

Min poäng är att ni ryttare lutar er emot ganska svaga lagar när ni så tvärsäkert hävdar er rätt. Precis som t ex. skoteråkare missbrukade Allemansrätten, och därmed blev av med möjligheten att fritt köra sin skoter, så kan hästar lika lätt undantas från precis samma regler. Följden skulle bli att man endast fick lov att rida på anvisade platser.

En sådan utveckling känns inte alls utesluten för mig. Den tiden då hästen fyllde en viktig funktion i samhället som fortskaffningsmedel är sedan länge förbi, även om en del av lagarna inte helt har anpassats därefter. Ju fler som retar sig på hästar och ryttare desto fortare kommer lagarna att ändras.

Man borde som ryttare vara väldigt mån om att ha opinionen med sig, och inte emot sig. Trots allt är det bra många fler människor i det här landet som INTE rider än som faktiskt gör det, och i en demokrati är det majoriteten som beslutar om vilka lagar och regler som skall gälla.

Att ha häst och att rida är en förmån och inte en rättighet, precis som Allemansrätten. Att reta upp markägare, de som faktiskt bekostar de vägar som ni galopperar på, andra medtrafikanter och övriga användare av allemansrätten kommer tillslut ändå bara att slå tillbaka på er själva.

Var rädda om de förmåner som ni faktiskt har, för annars kommer det att sluta med ett stort jävla "pilutta er"...

Eftersom Prylbloggen hittills konsekvent har vägrat att visa de nya hjälmarna som har kommit, så får väl jag ta tag i saken istället. Plötsligt så har ju alla GPA och Charles Owen och allt vad de nu heter blivit helt omoderna och totalt fel. Det som gäller i höst är hjälmar från Good.kz.

Vi vet ju alla att det finns de ryttare som helst inte rider i hjälm alls. De hävdar att de är fula i hjälm. Med de nya hjälmarna så slipper de tänka på det problemet. Det finns modeller både för kvinnliga, manliga samt skalliga ryttare.

Jag riktigt längtar efter att få se Anky i den där sista hjälmen. Hon hade sett för rolig ut i den. För de lite mer estetiskt lagda ryttarna så finns hjälmarna i fler utföranden. Det finns en hjälm för var smak skulle man kunna säga. De mer "erotiska" motiven har jag dock utelämnat här och de som vill se dessa får googla upp dem själva.

Det finns till och med en modell för de internationella ryttarna. Det verkar ju vara någon slags tävling om vem som har flest simborgarmärken på sin frack när de rider dressyr. Varför inte ta och börja markera på hjälmen de platser man har tävlat på, och den med flest markeringar på hjälmen är tuffast?

När jag träffar Maria Vänsterskänkel så står hon utanför en ridskola och delar ut informationshäften om Miljöpartiet till de hästar som är på väg tillbaka in i stallet efter dagens lektioner. Miljöpartiets symbol, maskrosen, lyser upp framsidan av broschyrerna. - Alla hästar gillar ju maskrosor, så jag tror egentligen att i själ och hjärta så är alla hästar Miljöpartister säger hon glatt.

- Ridskolor är väl okej säger hon, innan hon fortsätter: - Men vi är emot alla former av hästtävlingar av princip. Vi inom Miljöpartiet uppskattar inte att se på djur som gör mer eller mindre naturliga konster. Vi vill att djur skall vara djur, och att de skall ha ett naturligt liv. Det finns inget nöje i att tvinga djur att göra konster för människans skull. Hon ser upprörd ut.

 - Se bara på den där cirkusapan, vad är det nu han heter... Moorlands Totilas! Vad är det där för pajas? Han ger ju oss hästar dåligt rykte! Han gör ju vad som helst för sin ryttare, och han rör sig som om han inte hade en enda fungerande led i kroppen. Någon borde steloperera honom omgående innan människorna tror att det är ett normalt beteende för en häst att röra sig som en bergsgorilla säger Maria Vänsterskänkel med irriterad röst.

- Mitt budskap till hästarna här på ridskolan idag är att vi i Miljöpartiet verkar för en generell arbetstidsförkortning, säger Maria. - Ingen häst vill ju springa runt i en manege i flera timmar om dagen. På sikt tror vi att en halvering av arbetstiden i manegen är möjlig. På så sätt skapar vi också utrymme för att få fler hästar i sysselsättning. Jag tror de kommer gilla det jag har att säga! säger Maria och ser stolt ut.

- Fast jag har hört att ni har samma problem som Vänsterpartiet vad det gäller hästarnas päls? Frågar jag lite diskret. - Jo, det är sant suckar Maria. Vi i Miljöpartiet vill förbjuda all användning av päls i alla sammanhang. Det är något som människorna i partiet har kommit på alldeles själva, och man kan ju lätt förstå att det får stora konsekvenser för hästarna. Eftersom vi dessutom vill motverka den globala uppvärmningen så är inte heller mildare vintrar något att hoppas på för hästarna när de står där alldeles nakna och frusna i stallarna om vintern.

Maria Vänsterskänkel vänder sig emot mig och säger att hon inte har tid för mig och mina frågor mer. Hon skall gå in till hästarna i stallet och ha torgmöte samt spika upp affischer på de två språkhästarna. - Maskrosor är gott säger hon och ler emot mig. Kom ihåg det! Jag nickar även om jag tycker att maskrosor är beska, och smakar allt annat än gott. Smaken är som baken tänker jag när jag hoppar in i min, inte fullt så miljövänliga bil, och kör hemåt i kvällen.

Flera av er har undrat över spellistan med låtar under dressyrtävlingarna i helgen. Ni hittar listan här: Hästig musik för dressyrnördar

Det börjar så smått dra ihop sig för ryttar-VM där borta i väster. Kentucky är såvitt jag vet värsta farmar-delstaten så det passar väl bra med hästar där. En sak är säker, Kentucky är långt, långt borta.

Ingenstans i Genèvekonventionen står det något om att det är en mänsklig rättighet att alla ryttare som vill skall få lov att delta i ett ryttar-VM. Ändå verkar det vara precis det som Svenska Ridsportförbundet tänker. Varför skulle vi annars skicka så många deltagare dit?

Jag tycker att vi borde ha nöjt oss med att skicka de som verkligen har en chans att ta en medalj till VM. Det kostar alldeles för mycket pengar, och innebär alldeles för stora risker, att skicka massor med hästar och ryttare tvärs över Atlanten bara för att de skall få vara med och tävla, och sen ändå komma på typ 40:e plats.

Bo Jenå säger att "Sverige skall vara med och slåss om bronset". Då menar Bo i lagklassen. Det som räknas är väl ändå den individuella prestationen och hur gick det då sist? Om man bortser från Jan Brink som inte längre tävlar, så hamnade Tinne (som bästa svensk) på 20:e plats.

Till USA så skickar vi Tinne igen samt ytterligare tre ryttare med hästar för att prestera vaddå? Finns det någon, som inte samtidigt tror på jultomten, som tror att någon av de fyra svenskarna i dressyr skall ha en chans på en medalj individuellt?

Jag hade inte sagt någonting om VM gick (som sist) i Aachen. Då kan man skicka dit unga ryttare för att de skall få se och lära. Så att de kan skaffa sig viktig erfarenhet inför framtiden. Till VM i Kentucky så satsar förbundet närmare 15 miljoner kronor. Vid det förra VM:et tog Sverige inte en enda medalj. Borde vi inte ha lärt oss något av det? Eller är Sverige verkligen så mycket bättre nu än vad vi var för fyra år sedan?