Havrepappa har valt att sluta blogga på Hippson.se. Efter fyra år som husbloggare hos oss var det dags för nya utmaningar.

Hippson och Havrepappa skiljs åt som vänner och vi önskar honom lycka till i framtiden! 

//Hippson-redaktionen

Nu är tävlingarna slut för i år. Fyra dagars tävlande är över. Jag måste erkänna att jag sitter och gäspar framför datorn, jag är ganska slut jag med. Att vara här inne 12-14 timmar per dag och uppleva och skriva är lika roligt och utmattande. Jag skall strax packa ihop mina saker och åka hem.

Tyvärr så blev det inga stora svenska framgångar för mer än Patrik Kittel. Det hade suttit fint med några fler i den nya mediala uppmärksamheten. Det har varit bra tävlingar utan att det har tänt till det där lilla extra. Kanske handlar det om de uteblivna svenska (hopp)framgångarna, kanske är jag bara trött och gammal? Jag vet inte... men det har som vanligt varit fantastiskt roligt för mig att få vara med.

Jag tänkte avsluta bevakningen härifrån och packa ihop mina saker med en talande bild för dagen. Det är en bakutspark som heter duga!

Förra året så hackade jag lite på det bristande säkerhetstänkandet runt paddocken inne på mässan. Till i år så säger Eurohorse att de har tänkt till på säkerheten och ställt större krav på de som skall visa hästar i paddocken. De har även gjort dubbla avspärrningar osv. Tyvärr var inte en obligatorisk hjälm på huvudet ett av de kraven som de ställde på de som skulle medverka.

Även i år så visas häst i paddocken av människor med en hatt på skallen. Jag stod en stund och lyssnade på när Svenska Frieserhästförbundet visade upp sin häst och människan säger att: -Om man är osäker på sin häst så skall man använda hjälm. I nästa sekund så säger hon att Frieser är en väldigt explosiv hästras och att den användes till att kriga med. Jag får inte ihop argumenten, men det spelar mindre roll.

En häst, oavsett om det är en frieser, en tinker eller ett komplett galet halvblod ändå en häst. Det bor utan tvekan en Equus Sketibrallus i varanda en av dem, och jag tror att det finns väldigt mycket på en mässa full med folk som fakstiskt kan verka ganska "sketibrallus" för en häst?

Men det spelar faktiskt ingen roll. Vi kan glömma hela den diskussionen och vi kan helt strunta i om de som rider med hatt åker av inne på mässan och slår i huvudet så illa att de måste hämtas med ambulans. De har ju ändå valt själva, eller hur? Rent pedagogiskt sett så hade det nästan varit positivt.

Jag frågade Eurohorse ansvarie Klas Pettersson om hur de kan tillåta att de  medverkande på Eurohorse rider utan hjälm? Han svarar att det inte är optimalt och att de har uppmärksammat problemet. Dock vågar han inte lova att det kravet införs till nästa år, men de skall "se över det".

Personligen så kan jag inte för mitt liv begripa varför ett hjälmkrav inte är en självklarhet när man visar upp sin verksamhet för barn och ungdomar. Jag tycker att det är förbannat slappt av Eurohorse att inte ställa kravet, och jag tycker att det är oansvarigt, på gränsen till korkat, av de medverkande att inte själva fatta att de borde använda hjälm när barnen tittar på.

Om man inte tycker att man kan visa upp Western eller Frieser med en hjälm på huvudet, så tycker jag att man lika gärna kan stanna hemma. Till nästa år så hoppas jag att Eurohorse har stake nog att kräva att de medverkande i paddocken använder ridhjälm. Det går inte att gömma sig, utan de måste ta sitt ansvar. Ger man olika organisationer och personer möjlighet till en enorm exponering så kan man samtidigt ställa krav.

I alla år så har jag hyllat Gymkhanan som årets höjdpunkt i Scancinavium. Jag har stått i arenan och älskat all action och att publiken är så vild och galen. Jag har tyckt att det är halsbrytande manövrar som de tävlande utför, och varenda år så har jag sett den här tjejen vara med.

I år tog jag mod till mig och pratade med henne en stund efter tävlingen. Det här var min absolut sista chans eftersom detta var hennes sista landslagstävling i gymkhana. Hon säger själv att hon börjar bli för gammal, hur man nu kan vara det vid 21 års ålder? Hon skulle bara veta hur många saker som man är för gammal för när man når min höga ålder.

Hennes namn är Caroline Claeson och är precis som jag från den gudomliga staden Göteborg. Ponnyn som hon rider på heter Mr Polo, även om ett mer passande namn kanske hade varit Mr Gymkhana? Jag frågar om hon skall sälja honom nu när hon skall sluta med sporten, men hon säger att hennes mamma vägrar, hon vill ha kvar "den förvuxna taxen".

När jag undrar vad hon skall göra istället, nu när hon tycker att hon är för gammal så svarar hon att hon skall satsa på hoppningen istället. Hon har två hopphästar hemma och hennes mål är SM. Det är klart att hon skulle vilja komma tillbaka till Scandinavium och tävla i hoppning här men att hon inte har dom ekonomiska resurserna som krävs för att kunna köpa en häst som kan vara med här.

Personligen skulle jag inte bli förvånad om Caroline faktiskt skulle komma så långt i sin hoppkarriär att hon skulle kunna tävla här för jag har sett hennes ögon när hon tävlar i gymkhana. Det finns vilja i den där blicken och en jävla vinnarskalle.

Jag undrar vad hon gör när hon inte rider men jag får (som så ofta med hästtjejer) inte något vettigt svar. Svaret blir istället att hon rider, jobbar som ridlärare på Alleby och bloggar om hästar (www.tacc.blogg.se). OM det finns någon tid över så går den åt till pojkvännen. Med andra ord en helt vanlig prioriteringsordning bland hästtjejer.

Det är snart VM i Mounted games på Nya Zeeland och jag frågar varför hon inte satsar över VM. Det är ju grymt coolt att åka dit. Carro tittar på mig som om jag vore en idiot (vilket jag är) och säger att det är ganska så rejält dyrt att åka dit. De tävlande får bekosta allt själva, det bidrag som de får räcker inte ens till anmälningsavgiften.

Det där är en fråga som jag skall ta upp med förbundsledningen. Om man lägger pengar på att skicka folk till Hong Kong som inte har en chans att ens komma bland de 20 bästa så borde man kunna skicka folk till Nya Zeeland som faktiskt har en chans att vinna. Tyvärr är Gymkhana i Sverige på väg nedåt. Det finns bara fem klubbar i Sverige och tävlingarna är numera få.

Jag tackar Carro för hennes tid och släpper iväg henne. Imorgon skulle det kunna ha varit en helt vanlig dag i hennes liv, men det är det inte. Imorgon är den första dagen på hennes nya karriär som hoppryttare för idag var hennes sista dag som landslagsryttare i gymkhana. Hon lämnar Scandinaviums rampljus bakom sig, men jag kommer alltid att minnas den blonda tjejen med ett fighting face och en vinnarskalle som inte går av för hackor.

Ikväll är det fest för alla ryttarna ute på Alleby och hon börjar sitt nya liv imorgon med en dag ledigt. Det kan hon väl vara värd efter en ansträngande intervju med sitt fan Havrepappa.

Jag har just sett årets höjdpunkt i Scandinavium. Vem behöver Reem Acra någonting world bla bla dressage eller FEI hästskuttning när man kan få se Tyskland emot Sverige i landskamp i fjordhäst.

Det började med dressyr och Malin Baryard. Jag vet inte vad man skall säga men jag tror att det hade blivit bra mycket högre poäng på landets lokala dressyrtävlingar om Gustaf Svalling hade dömt de klasserna.

Sen blev det körning. Rolf-Göran körde fort och bra, men han glömde liksom av att passera mållinjen, vilket han kom på efter en minut eller två. Hoppningen sköttes av Douglas och trots att Fjordhästen sprang fortare än vad hans små ben bar honom så räckte det inte. Tyskland vann landskampen på Fjordhäst. Helgen är förstörd...

Nej, Douglas gillade inte att förlora, det är bra även om det inte betydde något egentligen.

Gymkhana är ett mycket märkligt ord. Ungefär lika konstigt som skänkel eller piaff. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi komma på hur det ordet kom till. Lika märkligt är det engelska ordet mounted games. Jaha?

I free dictionary så försöker man sig på att förklara ordet "mounted" med lite olika förklaringar. T ex att klättra upp för en stege "mount stairs". Det funkar ju inte som förklaring för gymkhana där ponnysarna har en mankhöjd strax över en meter. Inte behöver man en stege då?

Den andra förklaringen är klättra upp på en kvinna för samlag "to mount a woman". Inte heller den förklaringen känns som om den funkar ihop med gymkhana? Nu vet jag ingenting om vad som sker utanför arenan, men jag har då aldrig sett något sådant, även om det går fort i gymkhana...

Den tredje förklaringen i Free dictionary är att placera sig själv ovanpå "to mount oneself upon". Jag vet inte om den funkar heller för till skillnad emot alla andra tävlingarna till häst som jag vet så är väl gymkhana den gren där man är MINST tid på hästen, oftast hoppar de på och av i en rasande fart.

Den sista förklaringen känns, i sin långsökthet, ändå som den mest logiska "to mount stamps in an album" eller "mount an engine in a car". På svenska borde ordet alltså vara "montera" och jag har sett att dom använder något som dom kallar för verktygslådan i gymkhana, så det måste vara rätt betydelse.

Då kommer vi tillbaka till det svenska ordet gymkhana. Om rätt ord enligt Free dictionary borde ha varit "monterade lekar", varför heter det då gymkhana på svenska? Jag kan i och för sig tycka att monterade lekar känns lite halvkonstigt, men det svenska ordet som man valde är ju inte ett dugg bättre det.

Jag har en dejt med Caroline som rider i svenska landslaget i monterade lekar lite senare idag. Jag skall fråga henne om det här och jag återkommer i ämnet.

I onsdags så var Lasse Anrell nere i Göteborg för att intervjua Rolf-Göran nere i stallarna under Scandinavium. Det var väl ytterligare ett steg i hans försök att försonas med hästfolket efter sin krönika om Jerringpriset, tidigare så har han ju ridit ute på Hufvudsta osv osv.

Det fanns dock en alldeles speciell hälsning till Lasse Anrell idag under Göteborg Trophy. Högt upp på läktarplats fanns den här banderollen uppsatt.

Än har du inte kommit över krönet Lasse, det är fortfarande uppförsbacke. Man skola icke förarga hästfolket, ty de glömmer aldrig!

Jag låtsas inte se skyltarna om någon sport BH som tydligen är känd från TV. Jag orkar inte ens fundera på i vilket program den där sport BH:n kan ha förekommit. Det kan ju vara vad som helst från Gokväll till Stjärnorna på slottet, eller så är det den som Peter Harrysson använder? Ännu mindre orkar jag fråga om vilket TV-program som de menar.

Mässan är glödhet idag. Folk har precis fått lön och det känns som om de triggar varandra att köpa, köpa och köpa. Jag vet inte hur många prylar som lämnar Svenska mässan idag, men vi pratar om flera ton hästprylar som bärs hem av sina nya, tillfredsställda, ägare.

Visst, vill man sitta med sju schabrak och en ny kavaj i knät medan man ser på hästsport så okej. Vill man släpa hem en massa prylar men så gör det. Själv har jag inte hittat en enda sak som jag verkligen vill ha på mässan, å andra sidan är jag ingen storkonsument av vare sig schabrak eller dressyrfrackar.

Däremot så har jag hittat två konstiga nyheter som jag inte riktigt förstår. Den första är en hästtransport från Fautras som man kan få med "bodel". Problemet är att bodelen består av två 180 cm långa britsar med galonklädda dynor. Det hela påminner (tror jag) om en normal svensk fyllecell.

Den kostar som ni ser 35900:- och då kanske man får med duschdraperiet som hänger framför britsarna. Hästtävlingar är jävliga nog som de är, aldrig i helvete att jag tänker sova i en sadelkammare som är omgjord till fyllecell.

Den andra något märkliga uppfinningen som jag har sprungit på är en "fästingring". Det låter precis lika märkligt som det faktisk är. Det är en ring, som man kan använda till att plocka fästingar med.

Om jag förstod demonstrationen rätt så går man där i skogen med sig själv, eller sin hund, och plötsligt så ser man att man har fått en fästing. Då stannar man, tar av sig ringen, pluppar loss fästingen med hjälp av ringen, mördar fästingen med ringen som man sen torkar av i mossan eller med lite löv eller ett papper. Sen tar man på sig ringen igen och går lugnt vidare.

Jag kanske är lite äckelmagad men jag skulle inte vilja ta på mig en ring igen som jag nyss mördat en fästing med. Inte heller är jag rätt målgrupp eftersom aldrig ens upptäcker fästingar på mig själv förrän jag är röd över halva benet typ.

Att plocka fästingar på djuren överlåter jag med varm hand till andra. Finns det ingen annan att tillgå så åker jag hellre till Blå Stjärnan än tar hand om en fästing. Det är typ jordens äckligaste djur. Skitsnuskiga!

När jag gick runt på mässan lite på måfå (idag är det MASSOR med folk därute) så träffade jag på Annelie Gustafsson och Nathalie Johansson från Tingsryd. Som ni vet så är ju Tingsryd hemort för Börjes, men av alla deras kassar så stod det inte Börjes på en enda av dem. De var i Göteborg och var otrogna helt enkelt.

Först så får jag inte fota deras kassar eftersom mannen inte fick se hur mycket de hade handlat. De skulle ta vägen om stallet och stuva in sakerna innan de åkte hem och sen lite undan för undan plocka fram de nya sakerna.

Deras resa startade med buss strax före sex i morse och de kommer att vara tillbaka i Tingsryd vid halv tre inatt. Det är en lång dag. Tyvärr "missade" Annelie och Nathalie hela dagspasset eftersom de var så upptagna med att shoppa...

När jag frågar dem om hur de hade tänkt att få plats på läktaren under kvällsföreställningen med alla dessa påsar så ser de totalt oförstående ut. Jag tror att det kommer att bli trångt jag.

Om du mannen som hänger ihop med dessa tjejer läser detta så kan du väl låtsas som om du inte sett det. Det finns ABSOLUT inte några nya saker undangömda i stallet. De har helt enkelt varit på en resa till Göteborg och enbart sett på hästar.

Jag borde veta hur många dom är, alla dessa fantastiska funktionärer som ser till att allting bara flyter nere under arenan, men jag har faktiskt inte en aning. Det måste jag kolla upp, och det visar sig att dom är trehundratjugo stycken frivilliga gratisarbetare. Dom hur grymma som helst!

Jag snokade runt nere i blomster- och hinderförrådet och pratade med två glada tjejer från Jönköping. I vanliga fall så var en av dem målare och den andra församlingsassistent. I veckan så bor dom hos en kompis och spenderar dagarna med att arbeta med blommorna samt spendera pengar på mässan.

-Vi får ju mat gratis, men det är ju knappast någon plusvecka, eftersom man handlar så mycket på mässan sa en av dem och skrattade. Hon visade mig schemat för hur de arbetade med den pågående klassen och det såg ut så här:

Nog för jag inte har läst på Chalmers utan jag är blott en simpel humanist, men det här liknar en galen mans arbete. Lite som om August Strindberg hade mött Pablo Picasso och rökt på.

Annars är Scandinaviums hinder- och blomsterförråd något som skulle få vilken ridklubb som helst att bli gröna (!!!) av avund. Här finns det resurser som heter duga. Titta bara på alla blanka bommar, spacade hinderstöd och fantasifulla blomsterarrangemang. Jag skall också tillägga att en hoppklass pågick när jag fotade, så det fattas hindermaterial för 10 hinder på bilderna.