Den här veckan har bestått av morgonstalltjänst, kombinerat med dressyrträningar både på unga och äldre hästar. Dolce och jag har den här veckan arbetat med bakdelsvändningar med Mirja (min fadder från trean) och ryggning med Marianne Esseen-Söderberg. Med hjälp av Camilla Nyblom har vi fokuserat på kontakten hos unghästarna. Något som även Kyra Kyrklund hade som tema när hon var här och höll lektioner. Appe och jag fick dessutom vara med på Kyras clinic som hon höll för oss elever på Ridskolan Strömsholm. Jag har hunnit  gå på en lärorik kvällsföreläsning med Karin Morgan - "Täcke på eller av?" och fått en heldag med föreläsningar i företagsekonomi inför tentan nästa vecka. Avslutningsvis har jag också fått hjälpa Åsa Johansson (vår stallchef) att rida hennes fina treåring (e. Ampere - Briar) som hon har uppstallad på skolan. 

Vassandra njuter av livet på lösdriften. Foto: Andreas Olsson

Mitt sto, Vassandra,  som är dräktigt med Mr Vain GJ flyttade förra helgen till en lösdrift i närheten. Jag försöker därför anpassa mig till ett liv som "hästlös" ett tag framöver då jag inte hittat någon häst att låna. Som jag tidigare skrivit tycker jag att det är väldigt roligt att jobba med unghästar, så det skulle vara kul att ta emot just en unghäst för utbildning.  

Dolce Tau vilar upp sig inför tävlingen nästa helg.

För mig väntar tenta nästa vecka och tävlingsdebut med Dolce nästa helg!

Jag önskar er en fortsatt trevlig helg och se till att vila upp er nu inför den kommande veckan!  

/Christoffer

Dagen som jag sett fram emot sedan dag 1 på hippologen är avklarad. Att se fram emot något så mycket och att veta att under andra året på utbildningen kommer det ske...

Jag kunde knappt sova under natten och när klockan äntligen ringde, hoppade jag upp ur sängen. Jag som annars kan ha det lite körigt på morgonen med att försöka vakna och ta mig upp.

Dolce (min skolhäst i dressyren) hade jag badat dagen innan, utrustningen var lite extra putsad och stövlarna ordentligt polerade. Dolce nästan lös efter all rykt och hovoljan blänkte. Kan man inte vara bäst - kan man alltid vara snyggast. Nu var det dags. Tiden var kommen.

Den finladssvenska rösten ljöd som fågelsång i mina öron och där stod hon. Självaste Kyra Kyrklund - professor i ridkonst, som jag nu skulle rida för. 

Fokus för dagen var kontakt. Kontakten ska vara jämn och den ska successivt kunna öka eller minska under passets gång - från armbågen, medan handen hela tiden är mjuk och stilla. Kyra jämförde stödet med växlar - man kan inte gå direkt från 2an till 5an eftersom det då kommer bli ryckigt och svajigt. Tar du istället en växel i taget blir ridningen jämn och stadig. Varje övergång börjar bakifrån och tajmingen är otroligt viktig. Det var den snabbaste halvtimmen i mitt liv. Efteråt undrade jag lite vad som hänt. Tur att jag fick ytterligare en chans att rida för henne lite senare...

På eftermiddagen höll Kyra en clinic för oss elever på Strömsholm. Jag och Appe (min remont) hade fått äran att rida med på den och även här var temat kontakt. Jag fick bra tips och råd om hur jag skulle göra för att få ett jämnare stöd på båda tyglarna och även här successivt kunna öka och minska på stödet. Kyra pratade också om hur exteriören spelar in i vilken form hästen har lättast att gå i, hur lätt den kommer ha för kommande rörelser längre fram i utbildningen m.m. 

Här visar Kyra hur man successivt ska kunna variera stödet i handen med hjälp av armbågarna.

En mycket givande dag helt enkelt, som tyvärr tog slut alldeles för fort. Men det här kan jag nog leva på ett tag.

/Christoffer

Kanske ett tråkigt ämne att läsa om, men jag tycker att vi behöver tänka till!

Att hästen är ett betesdjur anpassat för ett liv på stäppen, vet nog de flesta om. Men tar vi hänsyn till detta när vi lägger upp vår foderstat?

Dagens sporthästar ser exteriört ut på ett lite annat sätt än vad urhästen gjorde, men något som aveln inte har kunnat förändra är hur mag- & tarmsystemet är konstruerat. Det komplexa systemet är konstant i behov av att få hålla igång och bearbeta den föda hästen hittar.

Hästen har ett starkt födosöksbeteende och ägnar ca 14-18 timmar per dygn till detta i det vilda. Hur blir det när vi ställer dem på stall, med spån som strömedel och utfodrar dem med 8 kg hösilage uppdelat på tre mål per dag och fyller upp resterande energi & proteinbehov med kraftfoder?

En foderstat som är baserad på en liten del grovfoder och stora mängder kraftfoder kan orsaka utfodringsbetingade störningar i form av fetma, magsår,  beteendestörningar (som krubbitning, vävning, träätning och träckätning) samt orsaka fång, kolik och lös träck.

Så! Vi vet att vi lätt kan orsaka hästen allt detta, men ändå fortsätter vi utfodra hästarna på samma sätt som vi alltid har gjort.

I mitt seminariearbete undersöker jag om högpresterande hästar kan klara sig på en foderstat baserad på endast grovfoder och mineraltillskott (vid behov). Seminariearbetet går ut på att jag ska sammanfatta minst fem vetenskapliga artiklar för att få svar på mina frågeställningar. Av de artiklar jag hittills har läst visar samtliga endast positiva resultat - alltså att de kan klara sig på endast grovfoder och fortfarande prestera på samma nivå. Men nu ska jag inte bli för detaljerad i mitt arbete, det kommer mer om det längre fram.

Jag är i alla fall övertygad om att de flesta hobbyhästar mer än väl skulle klara sig/må bra av en foderstat utan kraftfoder och endast en större giva grovfoder. Undantag finns givetvis.

Jag vill bara att ni ska tänka till nästa gång ni tänker köpa dyrt kraftfoder till er häst. Är det verkligen för hästens bästa? Eller känns det bra för Dig att få ge något annat än bara hö? Gör vårat behov av att få skämma bort våra hästar bara skada?

Ta er en funderare över vad hästen faktiskt mår bäst av.

/Christoffer 

Under mitt första år på Hippologen, nere på Flyinge, läste vi alla praktiska ämnen i block. Vi fick testa på körning under det andra blocket och repetera grunderna i ridningen under block 3+4. Men det blocket som jag och min grupp fick börja med var unghästblocket.

Unghästblocket var helt klart det roligaste blocket. Vi blev indelade två och två på varsin unghäst. Jag och min klasskompis Anna fick givetvis den största unghästen (då vi var längst) vid namn Zaranoff (som vodkan). En stor fux, född 2013, e Zuidenwind – Londonderry. De hade visst kämpat en hel dag med att försöka fånga honom på betet innan han kom till oss...

Här övar vi på att stå uppbunden och att bli flätad. Noffe uppskattade pyssel.

Noffe (som vi kallade honom) var en känslig kille, men med ett väldigt stort hjärta. Vi fick helt klart äran att arbeta med den bästa unghästen, som gick från "vildhäst" till ridhäst. Vi arbetade med longering, löshoppning, att visas för hand och givetvis inridning. Till vår hjälp hade vi Martin Umaerus och Gitte Johansson - två otroligt skickliga och kunniga lärare. 

Här är Zaranoff efter avklarad Häst vid hand- & Löshoppningsexamen.

Varför är det så kul att jobba med unghästar? Man får en speciell relation till unghästarna som inte kan någonting sedan tidigare. De är som ett vitt A4 som man sedan får rita figurer och former på med färgglada tuschpennor. Det du lär dem är det de kan. Det händer så mycket under en kort tid och det är rätt häftigt att få vara med och se den utvecklingen. 

Nu under andra året, här på Strömsholm, har jag fått äran att ta vid och jobba vidare med Åsa Johanssons (vår stallchef) egna uppfödning Don Aparte. Appe (som han kallas) presenterade jag i ett tidigare inlägg, men han kan inte presenteras för många gånger. Han är född 2012, e Ampere - Don Schufro och har ett minst lika stort hjärta som Zaranoff.

Appe och jag på Tågbanan, Strömsholm. Foto: Andreas Olsson

Appe rör sig trevligt, är snygg och älskar att bli pysslad med (han också). Han har dessutom en fantastisk inställning till arbete och är alltid lika glad och nyfiken. Jag är verkligen tacksam för att vi får utvecklas tillsammans.

Vi arbetar vidare med dressyren, mycket uteritter, klättring på åsen, konditionsträning och hoppar. Appe har tidigare bara löshoppats, så det har blivit upp till mig att hoppa in honom nu...

 
Ja, någon naturlig hopptalang kanske han inte är även om det tar sig...
Foto: Andreas Olsson

Vi lär oss tillsammans och jag tycker att det är fantastiskt kul med unghästar!

/Christoffer

Jag och mitt holländska halvblodssto Vassandra.

Jag satt härom kvällen och läste vetenskapliga artiklar till mitt seminariearbete. Hittade ett arbete som en tidigare elev på SLU skrivit och på en sida stod det endast:

Dedication 

To all horses, for everything you give.

De orden berörde mig otroligt mycket och fick mig att börja fundera på vad hästarna egentligen betyder för mig. Vad hade jag varit utan hästarna?

Min skoltid har inte alltid varit den lättaste och då har hästarna och stallet varit min räddning. När jag har varit ledsen, upprörd eller uppgiven har hästarna och stallet varit min tillflyktsplats (även i vuxen ålder). När jag varit stressad på jobbet (även när jag jobbat med hästar) har mina egna hästar varit mina terapeuter.

Hästarna dömer dig inte för hur du ser ut eller vad du har för kläder på dig. För många barn är därför stallet en trygg plats att vara på. 

Uteritt en vintermorgon med  min häst  Gideon.

När jag rider är jag där och då, omvärldens problem kopplas bort och stängs ute. Hur skönt är det inte att skritta ut i skogen och rensa hjärnan?

Jag är övertygad om att jag inte är ensam över att känna så här. Hästar ÄR fantastiska djur!

Jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag anser att det jag håller på med är en sport, men vi är hela tiden beroende av ett samspel med hästen. Ingen häst - ingen sport.  

Jag är så oerhört tacksam för alla, och då menar jag verkligen ALLA, hästar som jag träffat!

Foto: Andreas Olsson. Segerbild med ridskolehästen Arcimboldo div III dressyr.

Tack för allt ni ger!

/Christoffer