Hippologbloggen
AUG
23
2017

När mina föräldrar förstod att mitt tjat om hästar och om att få börja rida, inte skulle upphöra. Bestämde de sig för att anmäla mig till en nybörjargrupp på ridskolan som låg i Stockholmsförorten Vällingby. 

Jag älskade varenda sekund som jag fick tillbringa där med hästarna och längtade redan till nästa gång i bilen på väg hem från ridskolan.

Givetvis såg man upp till de äldre tjejerna som ridit mycket längre, var förstaskötare och tävlade. Där fanns en tjej, jag känner henne inte, men jag minns henne väl - Therese Nilshagen. Hon visste nog redan då vart hon skulle.

Att se Therese ritt idag på EM i Göteborg är så imponerande och inspirerande. Och jag hoppas att hon lyckas inspirera fler ridskoleungar att följa sina drömmar genom livet. För även om man inte får vägen genom livet uppdukad som en buffé med goda förutsättningar till att lyckas, så kan det gå ändå. Man måste bara ha viljan, plus göra några smarta och kloka val i livet.

Stort grattis till det svenska laget, som tog EM-brons! Välförtjänt!

 /Christoffer


Läst 22714 ggr Kommentarer Kommentera

Med en dryg vecka kvar till skolstart är det hög tid att ordna med allt som behöver vara klart inför höstterminen. 

Stövlar som ska lämnas in på lagning, annan utrustning som behöver bytas ut, litteratur som behöver införskaffas, val av ämne till examensarbetet och mycket mycket mer.

Jag är väldigt glad, för jag har fått beviljat att ha med Cinnamon Bell i utbildningen. Jag kommer att ha honom som unghäst i hela trean, vilket jag tror kommer ge oss båda otroligt mycket. Bra hjälp av erfarna lärare, dagligen. Detta betyder att han i samband med skolstarten ska flytta till Ridskolan Strömsholm och att jag måste börja packa alla grejer som ska med. Det som är skönt är att jag kommer behålla Cimons gamla stallplats, men till en annan häst (som jag kommer att berätta mer om längre fram), vilket betyder att jag inte behöver flytta alla saker på en gång. Mycket av grejerna ska till och med vara kvar. Wiiie!

Idag flyttar också mamma Vassandra och dotter Aaliyah ut på lösdrift. Ska bli så skönt för dem, då Vassi trivs så mycket bättre med att gå på lösdrift. Och skönt för mig som får en jättebox mindre att mocka varje dag. Det som dock är lite tråkigt är att Aaliyah får vänta ett tag innan hon får rulla sig i nytt spån igen, vilket hon älskar. Man hinner knappt komma in i boxen och få av grimman innan hon har lagt sig ner och börjat rulla. Hon får nöja sig med att rulla i ny halm istället ett tag framöver, men det går nog bra. 

Dags att sätta igång, för här finns ingen tid att förlora!

/Christoffer


Läst 18307 ggr Kommentarer Kommentera

Aaliyah växer så det knakar. Den späda lilla fölungen som kom till denna värld 7 maj, har idag vuxit till sig både på höjden och på bredden. 


Foto: Andreas Olsson

Att denna donna är en stark individ med egna bestämda åsikter märkte vi tidigt. Hon har hela tiden varit väldigt framåt, nyfiken och social. Aldrig varit speciellt beroende av mamma, utan går gärna iväg på egna upptäcktsfärder. Fruktansvärt dålig, rent ut sagt, på att följa mamma. Det är snarare mamma som försöker hänga på sin fölunge.

Det har dock varit lite bekymmersamt att hon är så självständig redan.  En promenad från stallet till hagen (som normalt tar max 2 minuter) kan lätt ta närmare 20 minuter när Aaliyah får gå lös, på grund av diverse upptäcktsfärder som behövde göras. Hon struntar fullständigt i att mamma står och ropar långt bort, utom synhåll. 

Hon är mycket hanterad och det har aldrig varit något problem. Något som vi däremot skjutit på att träna, är att ledas i grimma. Det behövde förändras.

Man lär sig av sina misstag och hade vi varit smarta, hade vi lärt henne ledas i grimma redan när hon var nykläckt. Nu var det bara att bita i det sura äpplet och ta tag i problemet...

Att någon annan ska bestämma över hur och vart man ska gå, är inget som har varit direkt poppis hos Aaliyah. Stå på bakbenen, sparka bakut och luftsprång är bara några av de spektakulära tricks hon försökt sig på. Men skam den som ger sig!

Efter några dagars slit, accepterade hon tillslut att ledas i grimma. Nästan som att hon aldrig gjort något annat tidigare. Nu tar promenaden till hagen endast ett par minuter, som det ska.

I helgen skulle vi åka iväg på fölvisning. Aaliyah ville dock inte kliva på transporten och hon har insett att hon är stor nog nu för att vi inte ska orka lyfta henne längre, bara hon stretar emot lite. Efter att vi försökt få på henne ett tag, tröttnade hon och la sig ner på backen. Där var allt putsande och polerande förgäves...

Det slutade med att vi fick backa upp transporten mot stalldörren och då gick det ganska snabbt att få på den lilla istadiga donnan.

Visningen gick bra och vi åkte hem med fina lovord samt en inbjudan till fölchampionatet 24 september, hemma på Ridskolan Strömsholm.

När vi skulle lasta för att åka hem från visningen, var det samma visa igen. Aaliyah hade lurats till att lyftas in i transporten en gång, men inte igen. Vi lyckades dock tillslut locka in henne i transporten med hjälp av en morot. Utan tvång gick det bra...


Foto: Andreas Olsson

Slutsats 

Aaliyah är ingen häst man tvingar till något. Man måste övertala henne genom att ta hänsyn till hennes egna vilkor. Ska bli kul att rida in henne sen när den dagen kommer... Eller?

/Christoffer


Läst 18148 ggr Kommentarer Kommentera
JUL
29
2017

Ridning är som alla vet en sport fylld av risker. När man minst anar det är olyckan framme. Antingen för hästen eller ryttaren. I värsta fall båda. 

Att vänner och bekanta brutit både ett,  två eller tre ben i kroppen i samband med hästar är knappast en ovanlighet. 

Genom åren har jag dock varit otroligt förskonad från allvarligare olyckor (peppar, peppar...). Någon stukad fot, bultande fläskläpp och smärtande svanskota har man allt åkt på, men frakturer har jag sluppit ifrån.

Tills nu...  

Stod på stallgången med Cimon och gjorde i ordning honom för ridning. Jag hade borstat och kratsat tre av fyra hovar. När jag kratsade den sista hoven, som var en framhov, började Cimon trampa runt med bakbenen. Jag tror han blev irriterad på flugorna i stallet. Vår stallgång är tyvärr ganska hal och Cimon tappade ganska fort fotfästet med bakbenen. För att han inte skulle halka helt och hänga sig i grimman, valde jag att släppa frambenet som jag höll i. Cimon behövde snabbt hitta balansen igen och satte då snabbt ner framhoven. På min stortå. 

För att jag inte skulle hamna under honom, kastade jag mig bort från honom åt sidan. Tån fortfarande under honom. Cimon flyttade snällt bort hoven från min tå när han återfått balansen igen. 

Jag är tacksam för att min tå satt kvar, för det visste jag inte om den gjorde ett tag. Den har haft de flesta färgerna på färgskalan och svullnaden har gjort det olidligt att gå i ett par skor. Nu har svullnaden börjat lägga sig och jag har i alla fall ett par skor som jag kan gå någorlunda i. 

Var det ingen fraktur? 

Jodå! Men den har gått av på ett "bra" ställe. Läkaren skrev ut ipren på recept till mig... 


Tån är av där pilen pekar.

Förhoppningsvis är det här den enda frakturen jag måste genomlida. Fast sån tur har väl ingen, att bara drabbas av en bruten stortå? 

/Christoffer 


Läst 21042 ggr Kommentarer Kommentera
JUL
09
2017

Sommar, sol, jobb och fölmys. Så ser dagarna ut för mig nu. Eller ja, just nu ska jag faktiskt ha en hel veckas semester. Lyx! 

Foto:Andreas Olsson 

Aaliyah växer så det knakar och tror fortfarande att det är hon som ställer och styr på gården. Hon är otroligt självständig och går gärna iväg på egna upptäcktsfärder. Helt obrydd över att mamma försvinner ur sikte. Mamma är inte lika obrydd dock och har fullt upp med att försöka hålla ordning på sin vilda fölunge.

Foto:Andreas Olsson 

Ska bli otroligt spännande att se vad det blir av alla Mr Vain-föl. Speciellt mitt... 

/Christoffer 


Läst 18686 ggr Kommentarer Kommentera


Läst 18690 ggr Kommentarer Kommentera

Jag har alltid tyckt att det har varit jobbigt att hålla lektion. Har ändå tyckt att det varit ganska kul när jag väl haft lektionen, men innan har det varit fruktansvärt. Har mått dåligt i veckor innan och försökt komma på en bra ursäkt till varför jag inte kan ha lektionen. Jag vet inte hur många gånger som jag har hoppats på punktering på väg till ridskolan. Jag har till och med tänkt att en liten olycka, utan att någon blev skadad, hade varit trevligt. Sjukt, men när panikångesten kommer är det svårt att tänka förnuftigt. 

Ändå, av någon konstig anledning, valde jag att gå ridledarkursen. Som en "plan B" ifall jag inte kom in på hippologen. Ridledarkursen var tre intensiva veckor tillsammans med fantastiska Lena Annergård och 12 stycken lika fantastiska kurskamrater. Ridledarkursen ÄR bland det roligaste jag gjort. Ändå fanns ångesten inför att hålla lektioner kvar.

Det andra året på hippologen är väldigt inriktat mot ridskola. Vi har bland annat fått öva oss på att hålla lektioner för eleverna på gymnasiet, vilket har varit givande. Glädjen i att hålla lektioner ökade, men så också ångesten inför lektionerna. När man hoppas att man ska ramla på cykeln och bryta benet på vägen till skolan, bara för att slippa hålla ridlektionen, är det inte så kul.

I vintras blev jag erbjuden att börja jobba extra på söndagar som ridlärare på Stora Ekeby (där jag också gjorde min praktik nu under våren). Ångesten skrek NEEEJ!!! Men ur min mun kom ett JA. Vet inte hur det gick till.  Jag har hört att man ska utsätta sig för sina rädslor och det har jag minst sagt gjort.

Visst hade jag ångest till en början, men den har successivt bytts ut mot glädje. Nu är det bara glädje och jag förstår verkligen varför man väljer ridlärare som yrke. Man ger mycket som ridlärare, men man fylls också upp med en hel del ny energi ifrån eleverna. Eleverna som jag har i mina grupper vill alla bli bättre och det är väldigt kul att se de utvecklas i sin ridning.

Idag var det sista gången på terminen, vilket känns lite sorgligt. Men snart är hösten här och jag längtar redan efter en ny terminsstart tillsammans med mina fantastiska elever på Stora Ekeby.

Det är en härlig känsla att övervinna sina rädslor, även om det är jobbigt på vägen dit. 

/Christoffer


Läst 24134 ggr Kommentarer Kommentera
JUN
14
2017

Tiden rusar iväg som vanligt. Snart har två veckor passerat sedan avslutningsmiddagen för oss hippologstudenter. Nu har vi ett långt sommarlov (läs "tid ute i arbetslivet") och nästa gång hela klassen är samlad igen möts vi som tredjeårselever. 

From vår årgång är tredje året flyttat till Strömsholm oavsett inriktning, så (nästan) alla blir kvar här sista året. Innan har det funnits 15 platser för hästutbildning på Flyinge och 15 platser för ridlärare på Strömsholm. Nu när även hästutbildning är placerat på Strömsholm kan alla studenter få möjlighet att gå den inriktning vi vill oavsett hur många som vill gå respektive inriktning. Mycket bra ur det perspektivet. 

Jag har valt hästutbildning för mitt sista år, men det är med splittrade känslor jag närmar mig sista året med stormsteg. Det ska bli SÅ roligt, men det betyder också att hippologen snart är slut. 

Aja, en sak i taget. Nu ska jag först försöka njuta lite av sommaren. Om det blir någon? 

/Christoffer 


Läst 26065 ggr Kommentarer Kommentera
MAJ
29
2017

Snart är två tredjedelar av utbildningen avklarad. Endast en vecka av år två återstår.

Tiden har verkligen rusat iväg och jag vill bara kunna pausa tiden! Det har gått alldeles för fort och jag tror knappast att det sista året kommer gå så mycket långsammare.


Ute på promenad, endast några dagar gammal. Foto: Andreas Olsson

Senaste veckorna har spenderats mestadels i stallet. Ändå lite mer än vanligt (om det är möjligt). Dagarna har fyllts med fölmys och jag är så otroligt tacksam för att allt gått så bra hittills. Aaliyah är nu tre veckor gammal och har redan en stark egen vilja, plus ett humör som inte är att leka med. Blir spännande att rida in henne sen...


Aaliyah har redan mycket attityd. e Mr Vain GJ - Rudy B - Heineke Foto: Andreas Olsson

Vi har också hunnit med antagningsprov för Hippologutbildningen. Inte som sökande denna gång, utan som guide för dem sökande. SÅ glad att inte vara i deras skor. Skönt och kul att få vara med, men från "andra sidan" den här gången. För många är det här antagningsprovet otroligt viktigt och tyvärr kan nervositeten ställa till det ibland. 

För mig betydde antagningsprovet väldigt mycket. Jag stod i ett vägskäl i livet och ville verkligen klara det, vilket jag också gjorde. Hippologutbildningen är bland det bästa jag gjort, så jag ångrar inte en sekund att jag tog beslutet att söka.


Cinnamon Bell e Mr Carrera xx - Brahmant - Marocco Foto: Andreas Olsson

Endast en vecka kvar på åk 2...

/Christoffer


Läst 32291 ggr Kommentarer Kommentera

För sex år sedan hittade jag en annons på ett holländskt halvblodssto. Hon var svart med strimbläs och fyra vita ben. Jag föll för henne redan på en film när hon longerades på ett gärde i grimma.  Efter två galna provridningar och lite övertalning från sambo (ja, jag blev övertalad av min sambo), så köpte jag henne.


Foto: Andreas Olsson

Det är ett av de sämsta besluten jag någonsin tagit, men också ett av mitt livs bästa. Hon har fått mig att vilja slita av mig håret fler än en gång, i ren frustration, när vi ridit dressyrprogrammen på en 12 metersvolt. Hon är också den hästen som gett mig den bästa ridkänslan någonsin.


Foto: Andreas Olsson

Så när hon åkte på en långdragen skada och jag samtidigt jobbade extra på seminstation, var valet inte så svårt. Det svåra valet var bara vilken hingst.

Efter en hel del velande och kontakt med hingsthållare bestämde vi oss för att Mr Vain GJ skulle få bli pappa till vårat föl. Vi hade sett honom på bruksprovet och gillade det vi såg. Av det som Gustaf Johansson, som fött upp hingsten, berättat om honom tyckte vi att han kunde passa mitt sto ganska bra. En multitalang med stabilt psyke, i korta slängar.


Processen har varit lång och plågsam. Kan hon bli dräktig igen? Kommer hon kasta? Kommer fölningen gå bra?
Vi har varit på vänta föl-föreläsning och läst på allt vad vi kan. För tänk om något går fel! 

Vi har vakat dag som natt med hjälp av kameraövervakning i stallet. Men igår kände vi att det var dags att flytta in i stallets fikarum. Och inte blev det många nätter där.

Strax efter 4 i morse kom vårt lilla stoföl. Allting gick så bra. Som i skolboken.  Svart med en perfekt bläs och en vit halvstrumpa bak. Hon var uppe på benen efter knappa 20 minuter och efter en hel del letade hittade hon till slut juvret.

Jag är så stolt över Vassandra. Mitt bästa köp någonsin.

Fölet heter förresten Aaliyah, som betyder "Det högsta".


Foto: Andreas Olsson


Foto: Andreas Olsson

Nu är vi alla fyra helt slut och den kommande natten ser jag verkligen fram emot.


Aaliyah (Mr Vain GJ - Rudy B - Heineke) Foto: Andreas Olsson

/Christoffer 


Läst 50385 ggr Kommentarer Kommentera

Följ Christoffer Myrs äventyr på hippologutbildningen.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.