Hästskötarbloggen
JAN
17

Ladies and gentlemen, let me introduce.....

.... min käraste (och för tillfället enda) kollega- Bea! Tjejen som dricker kallt kaffe, lyssnar ohälsosamt mycket på Lars Winnerbäck och som driver runt Jonstorp när jag & chefen är på äventyr. Bea har som en trogen vän ställt upp på en liten intervju (antagligen för att hon vet att jag kommer tjata hål i huvudet på henne annars) så att ni ska få lära känna henne bättre. Om ni senare har fler frågor om denna undangömda lilla pärla så svarar hon nog gärna på dem också. 

Fullständigt namn:  Beatrice Landin

Ålder: 22

Stjärntecken: Skorpion 

Hemstad: Norrköping/Göteborg

Hur började ditt hästintresse?

Det är lite svårt att berätta om när jag började rida eftersom jag inte minns så mycket från 3-års åldern. Men det hela började i alla fall med att ridskolan låg ungefär 300 meter hemifrån så jag bodde nog mer där än hemma. Senare byggdes även ett stall 10 meter från huset så jag hängde där en hel del också. Fastnade för hoppningen direkt, och tycker än idag att det är roligast. Jag tror att jag var runt 7 år när jag red min första och enda dressyrtävling. Det började bra men när vi sedan skulle galoppera ville inte ponnyn springa så fort så det resulterade i att jag grät i två dagar och sa: "Aldrig mer dressyr!" 

Med favoritponnyn Toya, idag 23 år gammal. ❤️

Hur kommer det sig att du började jobba som hästskötare?
När jag slutade gymnasiet ville jag egentligen sluta med hästar men en liten del i mig ville inte riktigt släppa taget. Så jag flyttade då till Skåne för att jobba hos Irma Karlsson. När jag som liten hängde på ridskolan så var det värsta jag visste att borsta på hästarna, jag ville mest bara rida. Så att jag kom in på hästskötarspåret  var inte direkt väntat, men så blev det. Var inte alls bra på det till en början så har Irma att tacka för att hon tålmodigt stod ut och lärde mig. Där jobbade jag i ett år och vi gjorde allt från unghästtävlingar till internationellt. 
Det var ett roligt år och jag ångrar inte en sekund att jag tog chansen. Jag lärde mig massor och fick väldigt fina vänner, både två- och fyrbenta. 

Med Irmas fina Balahe. 👑

Vad innebär ditt jobb?

Mitt jobb går ut på att ha ordning hemma i stallet, se till att allt funkar som det ska och att hästarna mår bra. Även se till att hovslagaren kommer när han ska, att vi har foder hemma och att Pelle kommer ihåg att köra in hö. Jag gör lite tävlingar när Natalie är någon annanstans och följer oftast med unghästarna när de ska på tävling, men annars är jag mest hemma.

Eftersom vi alla vet att jag avskyr att vara hemma för mycket- vad tycker du är det roligaste med ditt jobb?
Skulle säga att det är helheten som gör dom små sakerna roliga. Det kanske inte är så jättekul att släppa ut en häst i hagen, eller att mocka en box men vi gör detta för att vi älskar hästarna och det är kul när dom är glada. Hästarna märker av när vi är glada också tror jag, för vi har ofta väldigt kul och det gör att tiden går fort och det tråkiga går av bara farten.
 
Om du fick välja en enda häst att ta med till en öde ö, vem skulle det bli och varför?
Hade jag valt min favorit Märta så hade vi troligtvis retat varandra tills vi satt på varsin sida av ön och surade. Så jag tror att jag skulle välja Indie. Allting är kul tycker Indie så jag tror att hon hade gillat att vara på en ö med mig. 
Om du istället blev fast på en öde ö med antingen mig eller Malin- vem skulle du välja? Motivera. 
Kan se framför mig hur Natalie bygger en hydda av kokosnötter, gör upp en eld och skickar iväg en flaskpost med hopp om att en dag bli räddad av en prins. 
Natalie är en väldigt hungrig person och känner lukten av mat på mils avstånd så det hade nog inte blivit så mycket mat över till mig på den där ön. 
Malin hade inte varit den som suttit i sanden och väntat på att bli räddad. Hon hade självklart byggt en liten flotte, så liten att bara hon fick plats. Så innan jag ens hunnit blinka hade Malin antagligen varit påväg därifrån och lämnat kvar mig. 
Med andra ord är det svårt att välja mellan dessa donnor, och jag hade nog inte överlevt så länge vem jag än hade valt. 
Vem är den mest krävande individen i stallet? (välj fritt mellan alla människor, katter, hästar osv) 
 
Hästarna är ju absolut krävande på sitt sätt då dom inte klarar sig själva men samtidigt vill dom inte ha så mycket för att bli glada. Så skulle nog säga att det är Natalie som är mest krävande. Hon behöver först och främst något att äta för att hållas glad. Helst något som innehåller socker. Sen måste det vara rätt kanal på radion, någon annan som packar höpåsar och absolut ingen uteritt på schemat. Är det inga pannkakor på torsdagar eller pyttipanna för ofta så är det en sur Natalie som går runt i stallet. 
(Note: jag har faktiskt inga problem med att packa höpåsarna själv, uteritterna däremot.... 🙄 /Natalie)
 
När jag & Malin är på tävling, vad gör du då? På vilket sätt ändras ditt jobb? 
När jag glatt vinkat av Natalie som beger sig ut i Europa brukar jag ta en kopp kaffe och andas ut haha. Nä men vardagen rullar på som vanligt hemma. Vi gör egentligen inte så mycket annorlunda. Jag kanske rider någon ibland om Iza inte hinner. Sen eftersom det försvinner två eller tre hästar får vi tid till att storstäda och göra sånt som annars inte hinns med.
 
 
 
Om jag bröt benet och sagt att du blivit tvungen att hoppa i min skor i några månader, vad hade din första tanke/känsla varit? 
Skönt att bara behöva göra det i några månader och sen återgå till mitt jobb igen. Våra jobb är ganska olika men ändå lika och ingen av oss vill byta med varandra. Hade varit kul att hänga med Gullan ett tag men sen vill vi ha det som vanligt igen. 
 
 
Vilka är dina tre absoluta favoritprylar/-produkter du använder i ditt jobb?
Min gröna favorit-hovkrats, vattenkokaren så jag kan göra kaffe och sopborsten med långa kvistar som sveper över stallgolvet lätt som en fjäder!
10 SNABBA
Rykta häst/Putsa läder
Katterna/Lucas 🐶
Klippa päls/klippa man
Gittans köttfärslimpa/Pelles pannkakor
Bromsar (insekter)/ broddar
Gullan/Indie
Rida ut/longera
Packa höpåsar/bära vattenhinkar
Dagtävling/meeting
Huvud i famn/mule i håret


Läst 3 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
14

Småbrudarna!

Nu när 2016 blivit 2017 räknas ju alla småhästar som ett år äldre och jag kände att det är dags att ni får lära känna de två undangömda stjärnorna i vårt team. Jag har bara nämnt dem litegrann här på bloggen, men några av er har kanske sett dem hoppa runt på tävlingarna i Sverige, blivit lite imponerade över deras graciösa sätt att ta sig runt banorna lätt som en plätt, kanske har ni undrat- vad är det där för häst egentligen? Well, här har ni svaren! 

Doris Dee

Finaste, underbaraste Doris är en 8-årig enbarnsmorsa som är ungefär en tvärhand hög och ALLTID glad. Hon är bra på att bli longerad, på att rida ut, på att bli klippt, på att gå i skrittmaskinen, på att hoppa, på att gå i hagen osv osv. Kan nästan garantera att hon kommer vara bra på det du säger till henne att göra. Hon har egentligen bara ett enda fel, och det är att hon är en duracellkanin och därmed rysligt dålig på att stå i sin box. Den är alltid full av leksaker och hon spenderar så lite tid där inne som möjligt. Doris blir ALDRIG trött och är ALDRIG mätt (denna stackars tjocka lilla varelse har nog bantat sen hon var föl..). 

Doris älskar sitt jobb- flyger över alla hinder som en raket och har fått en egen hashtag #superdoris  🚀. Pelle påstår sig tycka lika mycket om alla hästar, men alla vet att Doris är hans favorit. Det finns dock ingen som inte tycker om Doris, hon är en riktig liten glädjespridare ❤️

Några typiska Doris-sekunder. 

Catch a Star HSS

Och så har vi den här lilla stjärna- Selda. Som en modell skrider hon fram, snygg i allt man klär på henne. Denna 7-åriga donnan har bott i stallet i några år men hängt i knatteligan med Iza- tills ungefär nu. Räknas nog som den vildaste hästen vi har, men väger upp det med sina gulliga stunder och sina felfria rundor. Är inte jätteförtjust i mat, alltid catwalk-redo ni vet (tragiskt men sant.). Hon älskar uppmärksamhet, att gosa & bli borstad i huvudet. Väldigt noggrann med vilka som får ingå i hennes vänskapskrets och är antingen super-lojal eller en riktigt bitch. Innerst inne är hon nog ganska osäker, men spelar tuff på utsidan. När man lärt känna henne är det svårt att inte tycka om henne! ❤️

Och det var det, de två prinsessorna är alltså bakgrundsdansarna i vårt Girlpower-band. Så gulliga va? 😍


Läst 15769 ggr Kommentarer Kommentera

JAN
12

Januari-häng ❄️

Hej på er allihop, det var ett tag sedan nu. Januari är och har aldrig varit min favoritmånad, och motivationen att göra något alls är väl inte direkt på topp. Vädret ändrar riktning varje dag och vi är inte påväg någonstans, bara går hemma och drar runt. Den bittra sanningen mina vänner! Lite enformigt, men det har sin charm också. Vi har ju exempelvis en hel del tid att gulla med hästarna tills de är trötta på oss, kidsen är ett år äldre (svårt att tro..), och man har ju tid att VERKLIGEN längta tills säsongen drar igång igen, det blir roligt! Bara några veckor kvar.

 

SÅ REDO för 2017!

Får nya skor inför skolstarten, inte jätteexalterad. 

Att hänga med Mamma Mu livar till och med upp en tråkig januari-månad. 😜❤️

Levande kompass! 

Tillsvidare-postion! 💤🙌🏽

Om några dagar kommer det upp ett litet "Lära känna"-inlägg, inte om mig, utan om en annan väldigt viktig person.

Missa inte det! 


Läst 25762 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
24

Fotnedsättning!

De senaste månaderna har jag lagt märke till ett ökat intresse för negativa kommentarer på olika sociala medier länkade till mina blogginlägg, och jag vill därmed göra några saker helt klara. 

Den här bloggen är inte en slags plattform där ni kan utvärdera och/eller kritisera mitt arbete eller min hästhållning. Jag erbjuder er en chans att få se hur jag jobbar och följa med bakom kulisserna i ett system som uppenbarligen fungerar och i en värld som inte liknar någon annan. Om ni inte tycker det är underhållande så ber jag er helt enkelt att hålla er härifrån. 

Det handlar inte om att ni inte får ha åsikter- det har alla människor rätt till. Det här handlar om fruktansvärt ogenomtänkta åsikter uttryckta bakom en skärm och som bidrar till en negativ stämning på internet och sociala medier. Jag kunde inte bry mig mindre om vad ni tycker & tänker baserat på det lilla ni egentligen får veta, för jag är fullkomligt trygg i mig själv som person & i mitt arbete, och jag vet att mina hästar mår bra och är lyckliga individer. MEN, vad ni håller på med är inte ok. Många bäckar små och det går under kategorin ”näthat”, och jag står inte för det. 

Undrar ni något- så fråga. Jag har alltid försökt svara på era frågor så gott jag kan. Håller ni inte med om något, så diskutera det med en vän och försök se det från olika vinklar. Och i samma sekund som ni tycker att det är något fel på hästhållningen, ta då en stund och försök hjälpa de hästar som faktiskt mår dåligt istället för att lägga in en spydig kommentar på Facebook som ni inte har någon grund för. 

Om det inte blir någon förbättring inom den närmsta framtiden så kommer jag att sluta blogga här. Jag lägger ner många (helt frivilliga) timmar av tid som jag egentligen inte har på att försöka ta bilder, formulera texter och underhålla er så gott jag kan i en värld som egentligen är baserad på samma jobb varje dag. Jag kommer gladeligen fortsätta göra det om vi kan hålla en god stämning bakom våra skärmar och komma håg att vi allihop älskar våra hästar- och det är väl ändå det som är grunden till allt? 

/Natalie

Svenska Hästars Värn

http://www.shv.org


Läst 54883 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
24

GOD JUL ❤️

Här kommer en liten julhälsning från mig & tjejerna. Man brukar ju säga att "råttorna dansar på bordet" när chefen är på semester, vilket är precis vad vi gör. Vi äter hysteriska mängder godis, äpplen & morötter, vi rider på tur eller leker lösa i ridshuset, och vi klär upp oss i glitter. Vi har med andra ord en helt fantastisk julafton! Hoppas ni har det med. 🎁

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR ❤️🎄


Läst 60001 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
22

The most wonderful time of the year 🇬🇧

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er!

Nu är det snart dags för jul (känns väldigt underligt, tycker ni inte?) och traditionsenligt så har team Baryard spenderat den gångna helgen på andra sidan kanalen- i London ❤️ Det är ju som jag sagt tidigare min absoluta favoritstad, och definitivt en av mina favorittävlingar, så ni förstår ju lyckan när det äntligen blev dags! Lämnade gården förra söndagen och körde till Malmö- till ett superställe jag stannat på förut och som jag faktiskt måste ge en liten shoutout till, Stall Lindgården Horsehotel. Det är nära till motorvägen (ganska givet att det är ett stort plus!), alltid fräsch med mycket spån och två vattenhinkar redan upphängda i boxarna. Daniel som driver det är alltid supertrevlig och ingenting är ett problem. Åk dit! (Men ta inte mina boxar 😇)

Med oss från Malmö fick jag & tjejerna en manlig liten liftare i Carat (från Peder) som skulle möta upp resten av sitt team i Belgien. Tog oss ner till Holland, genom hela Tyskland dagtid utan att stå i en enda kö (?!) till ett annat fantastiskt ställe där vi vilade ordentligt över natten. För er som inte har åkt dagtid genom Tyskland så måste ni förstå att det är en otrolig bedrift att ta sig igenom hela det landet utan att stå i kö, det är köernas land. Finns inget land som får som många svordomar från truckers som Tyskland, det är helt vansinnigt. När jag sa att jag behövde köra där dagtid sa mina vänner "det kommer bli vääääldigt långa mil", så förstå lyckan när det gick helt smärtfritt!

Lämnade inte det andra stallet fören vid 11 på onsdag förmiddag då jag behövde passa tåget som jag hade bokat på eftermiddagen. När man ska ta sig till England kan man antingen åka färja eller tåg genom Eurotunnel. Färjan är mer tidskrävande, och väldigt beroende av vädret (av någon anledning är det alltid väldigt blåsigt på den där kanalen) då kaptenen kan bestämma att man inte får åka med hästar om vädret är för dåligt, efter att man redan väntat 1,5 på att få boarda den där båten. Därmed är tåget är ett mer pålitligt alternativ, även om det bidrar till en del svettningar innan. Att köra lastbil på ett tåg är som ni kanske förstår lite tajt... Jag gjorde ju det där redan förra året, men då hade jag ju ingen aning om vad som väntade så känslan innan var ju nästan värre nu. Jag klarade det i alla fall, helt utan missöden. 

Att anlända i London är ju dock lyckan på riktigt, jag vet inte vad det är som gör det men jag måste ju vara en brittisk brevbärares barn eller något för jag bara älskar britter. Olympia är trångt och stökigt och man får hålla andan varje gång man tar ut en häst utanför boxen för det finns miljarder saker de kan fastna i, hingstar som sticker ut sina huvuden när man går förbi, clowner som skräms osv osv. Mina tjejer tar dock det mesta med ro så vi hade väldigt roligt. Eller vad säger jag, vi hade superkul! Jag vet inte om ni har sett det, men det var inte mycket som gick fel den här helgen.

Märta gick rakt in i en 150 första dagen, hennes debut på den höjden, och var felfri & placerad. Dagen efter var hon 2:a i 145 efter att ha blivit slagen av sista ryttaren, och sen var hon 4:a i 145 ackumulatorhoppningen dagen efter det. Rev inte en bom på hela helgen, vilken stjärna! ⭐️

Indie (som aldrig fått vara i närheten av ett spektakel som det här) hoppade Masters-klassen, vilket ju är en underlig klass.  Det var bara sju ryttare, och inför varje ritt höjer ryttarna ett hinder. Om de klarar banan får hindret fortsätta vara höjt, men om de river så sänks det igen inför nästa ryttare. Indie var sist ut i varje runda så hon fick ju såklart hoppa högst hinder, lite orättvist kan tyckas men det är spelets regler. Sen är det enkelt- river man åker man ut. Efter ett visst antal rundor får alla ryttare som kvarstår hoppa på tid, på den höga banan som blivit. Indie klarade ALLA rundor, och fick gå mot klockan sista rundan och blev på håret slagen av Bertram Allen. Då låg några av hindren på 170. Så stolt över henne! Finns inte ord nog att beskriva den knäppa, fantastiska, galet talangfulla hästen. Love her ❤️

Och världens bästa Gullan då? Hoppade en 155 omhoppningsklass första dagen & var 3:a, en 160 med omhoppning andra dagen där hon var 4:a, och avslutade med världscupen på söndagen där hon slutade 7:a. Bästa bästa hästen, aldrig sett henne så fin. Hon är toppform nu, jag blir så glad av att se henne så lycklig och kär i livet. QUEEN G 👵🏼👑

Malin blev Leading rider och med andra ord var det nog inget som hade kunnat förstöra humöret den här helgen. GIRLPOWER! 💪🏽

Har massor av bilder från vår härliga helg, så kolla in bildspelet! Vi är så motiverade nu, kan knappt vänta in 2017. Hoppas ni får en fantastisk jul allihop, och tack för att ni hejar på & supportrar! Puss & kram


Läst 57620 ggr Kommentarer Kommentera

DEC
09

Tonårsrevolter.

Ni vet när folk undrar vad man egentligen gör hela dagarna hemma på gården?

Svar: Jag passar & försöker uppfostra ungar som gör uppror mot systemet (och livet i allmänhet). Går strålande!


Läst 61917 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
28

With friends @ Friends

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej på er!

Helgen på Friends har bara swishat förbi och jag är tyvärr redan hemma igen. Vi har haft det så mysigt! 

Jag, Gullan & Märta gick upp långt före tuppen och anlände i Stockholm före morgontrafiken i torsdags. Nog för att de är vana vid mina konstiga upptåg, men att gå upp kl 3.30 en torsdagsmorgon hemma i Norrköping är inte riktigt något de ställer upp på med överdriven glädje. Desto gladare blev de efter ankomsten i huvudstaden, för där fanns det en låda med enorma mängder morötter som bara väntade på att bli uppätna. Vi har hängt där en del.. 🙄

Våra grå prinsessor var på hugget redan första tävlingsdagen och hoppade till sig varsin fjärdeplats! Dag två kände de för att springa ännu lite snabbare och fixade varsin tredjeplats istället. Söndag var GP-dag och Gullan hade ett oturligt litet nedslag som höll henne borta från omhoppningen, och Märta som inte ville bryta deras gemensamma pakt fick ju då också lov att riva en bom. (En annan teori är att de inte kunde komma på fler rosettfärger som matchade med deras nya H&M-outfit än de röda och gula som de redan fått, så det fanns helt enkelt inget annat val än att låta bli att få några fler.) Allt som allt har vi med andra ord haft en helt fantastisk helg! Det är så himla roligt att vara på hemmaplan, stämningen är magisk och det är så kul att alla tjoar, supportar och vill lika mycket som jag att det ska gå bra. 

Lite kul är det också att startfältet är så litet, bara 18 stycken i varje klass. Det blir mysigt och med härlig gemenskap, men också emellanåt väldigt stressigt. Vissa stackare hade ju även med sig 1 häst till 7-årsklassen och det var ju så gott som mission impossible. För de som sitter på läktaren ska ju showen pågå i stort sett konstant inne på arenan, men vad som inte syns då är hästskötare som flätar tre hästar innan första hästen ska hoppa, ryttare som lär sig & går flera banor samtidigt och vänner/familj som snällt får ställa upp och hålla en häst medan någon springer och hämtar en annan. 

Och låt oss inte glömma att om man inte springer in i en rushande groom backstage så kommer man garanterat springa in i något annat man inte hade förväntat sig. Det kan vara allt från en kamel till en glittrig shetlandsponny till en av bröderna Philippaerts utklädd till julgran. Det är ju tur att det bara händer en gång om året 😉🎅🏼

 Glad första advent till er alla, och glöm inte kolla in bildspelet för att se alla bilder från helgen. Puss! ❤️


Läst 52764 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
21

23

Hej på er!

Det är måndag igen och vi har spenderat helgen på Strömsholm! Jag skulle vilja dra till med ett "vi kom, vi såg, vi segrade", men det gjorde vi inte. Märta var tvåa i en 1,40 men med tanke på att det dessutom var SM-helg så kan det knappast ses som att vi "segrade" 😉. Tjejerna har varit väldigt duktiga ändå, som de alltid är. Doris & Selda som ju bara är barn har hoppat helt fantastiskt i småklasserna, Gullan har lekt runt i två lite mindre klasser och haft superkul, Indie fick folk att tappa hakan för hon var så duktig, och Märta sprang så fort för sin andraplats att hon tappade en sko på vägen. Skulle klassa det som en bra helg med andra ord. 

Vi hade obeskrivlig tur som fick stå i de permanenta stallarna vid ridhuset och slapp det mesta av leran, även om vi såklart var tvungna att plöja oss igenom den vid några tillfällen. Hästarna var som väntat mer vilda än tama och jag var lerstänkt från topp till tå efter att ha tagit mig till och från besiktningen. Till alla som råkade korsa vägar med mig och vilddjuren- mina djupaste ursäkter för deras beteenden, de är i normala fall extremt städade och väluppfostrade. 🙄

Åter till stallet & leran så saknade vi egentligen bara en sak- en spolspilta. Det är lite dåligt med det på ganska många svenska tävlingar, och det är väldigt tråkigt av flera anledningar.

1. Majoriteten av mina hästar är vita, behöver jag säga mer?

2. Många, precis som jag, har som vana att tvätta hästarnas ben på tävling. Dels för att de blir smutsiga och det ser tråkigt ut, men också för att få bort all sand som fastnar under skydd osv och hotar att ge hästarna skav och andra hudproblem, speciellt om de är klippta. 

Det är därför väldigt tråkigt när det inte finns någonstans att göra detta. Vi gjorde vårt bästa med en hederlig svamp & hink och fick bort leran men ingen kan ju argumentera mot att det blir lite halvdant gjort, och är det något en hästskötare ogillar så är det halvdant. Dagens tips till alla tävlingsarrangörer är alltså att se till att det finns någonstans där det går att spola hästarna, det behöver inte vara fancy- bara en slang med bra tryck(!) och hårt underlag duger finfint. 

Bea försökte liva upp det gråa vädret med två fruktansvärda mössor, som vi endast hade på oss för att fånga dem på bild. Till och med Gullan undrade vad sjutton vi hade fått för oss..

 

Morgonmöte med de två babbeltanterna Daisy & Bea (+ Erik & Märta såklart)

Fick hjärtskärande nog jaga upp Gullis ur sängen, det där med första start kl 8 är inte hennes grej.

... fortfarande inte riktigt vaken 🙄💤

Vår tävlingshelg den här gången avslutades redan på lördagen, vilket också råkade vara min 23:e födelsedag! Kunde knappast ha spenderat den bättre än jag gjorde, med att tömma boxarna och så menar jag. Det är ju varje människas högsta önskan. Skämt åsido, så hade jag en behaglig födelsedag (om man bortser från utmockandet då) och fick massor av kakor & choklad från vänner som uppenbarligen känner mig väl. Spenderade kvällen i soffan med allt mitt värdefulla gods och tittade på The Crown med endast en ballong som sällskap, och det fick ändå ⭐️⭐️⭐️⭐️ av 5 möjliga. 

Ballongen som under hösten gått i arv och nu firat sin 4:e Jonstorp-födelsedag. Imponerande va?

LIVETS KVÄLL ❤️

Med mina numera 23 år fyllda jobbar jag vidare på mitt kaffe-drickande och mitt "ta tag i mig själv"-planerande (innebär inte att jag ska sluta äta socker, det har jag gett upp), vilket går ganska hyfsat såhär 3 dagar senare. Sitter just nu helt mörbultad efter en session med naprapaten som gjorde sitt bästa att banka skiten ur smärtan i min rygg, nacke & axel- just nu är det dock svårt att avgöra om han lyckades.  

Med allt det sagt tänkte jag avsluta med att påminna er allihop om att det är Friends Arena som är the place to be i helgen, och jag hoppas att ni köper biljetter så det står härliga till för det kommer bli så festligt!  Jag, Gullan & Märta kommer dit, och vi är sååå pepp!

SES DÄR 👋🏽😄


Läst 58592 ggr Kommentarer Kommentera

NOV
14

A year down memory lane

Hej på er! Tiden går sakta men säkert framåt här i novembermörkret, om bara några dagar lämnar vi gården och  jag har äntligen saker att berätta om igen- det blir väl kul? Under tiden som jag försöker hindra den riktiga höstdepressionen att ta över mina känslor helt så har jag faktiskt lite sentimentalitet kvar att bjuda på, för om bara någon vecka är det nämligen 1 års-jubileum för mig som Malins högra hand (jag var nog iförsig den vänstra under en ganska lång tid..). HERREGUD vad tiden har gått fort, tycker ni inte? Jag har suttit i över en timme och gått igenom bilder från året, och jag minns varenda tävling vi varit på under 2016 som att det var förra veckan. Det underligaste är att det faktiskt fanns en tid F.G. (före Gullan), och att det under en knapp månad faktiskt var Tornesch jag försökte ta hand om på ett värdigt sätt.  

Så hoppa på, för nu tar vi en liten (läs: ganska lång) tur down memory lane. 

För ganska exakt 1 år sedan gjorde jag min allra sista tävling med Steffi & hästarna, väldigt känslosamt och jobbigt. Jag gästbloggade på Lisens blogg under den tävlingen, och mitt avskedsinlägg kan ni läsa här

Sa hejdå till mina bruna älsklingar- Extens & Danny, och lämnade fina Grevlunda med tårar i ögonen.

Efter en "upplärningshelg" i Friends tillsammans med Anna (min företrädare), flyttade jag till Norrköping och fick hänga med den här lilla hjälten!

Första turen gick till London med Ponnyn & Tore, och hur mysigt hade inte vi det i vår glittriga hörna. Jag är så exalterad över att snart åka dit igen och att ni får hänga med den här gången, det är stökigt & högljutt och hur härligt som helst.  

Det var tråkigt nog den första & sista tävlingen jag gjorde med Tore, eftersom det strax efter det blev klart att han skulle få bli läromästare och professor till döttrarna i ägarfamiljen, och flyttade hem till Skåne igen efter en lång internationell karriär.

I januari flyttade Gullan in ❤️. Hon roffade snabbt åt sig hjärtan och alla täcken (och min mamma tycker att jag är frusen, hon borde hänga mer med den där donnan 👆🏽). 

Love at first sight som man brukar säga. 

I februari bestämde vi oss för att skippa vintern och tog med oss Gullan, Indie & Mr Grey och åkte till Oliva, Spanien. 

'

Bara några dagar efter att jag kommit hem från vår månadslånga turné åkte jag, Märta & Ponnyn till Borås. 

Under vår weekend i det så kallade kylskåpet (stallet i Borås), säger chefen att hon fått en inbjudan att åka till Paris veckan därpå. Man säger givetvis inte nej till det, så jag åkte hem, packade om lastbilen och förberedde mig mentalt för att köra lastbil i centrala Paris. "Paris-svettningarna" är ett riktigt uttryck mina vänner, och den som inte tror mig kan ju ta sin 12 m långa lastbil och ge sig ut i rondellen vid Triumfbågen. 

Jag älskade den tävlingen, skulle nog kunna påstå att det är en av mina favorittävlingar! Gullan var placerad i GP och även Corporal hade en fantastisk helg.⭐️ Jag hoppas verkligen att vi får åka dit igen. Från och med den tävlingen fick ni följa med mig på den här bloggen, så om ni inte var med från början så föreslår jag att ni hoppar tillbaka i arkivet och tar er en titt, för till och med jag blir avundsjuk på mig själv när jag gör det. 😇

Väl hemma fick jag några timmars sömn i min egen säng innan jag & min favoritkille gasade till Göteborg i den lilla lastbilen!

Han tog sin uppgift som stallets enda representant på största allvar och vann en klass. 

Göteborg avslutade vår inomhussäsong och vi tog med oss hela stallet till Lanaken. 

Efter några månader av ett (roligt!) nonstop-flängande runt Europa tillbringade vi sedan några veckor på hemmaplan innan jag & super-trion drog ut på en riktig turné. 

Första stoppet var i Le Touquet, FRA.

Alla nöjda & glada under ett kortare stopp i ett stall i Calais innan vi tog båten över till älskade England och Windsor Castle!

Vemodigt lämnade vi sedan britterna och utnyttjade gästfriheten hos familjen Mordasini som väldigt generöst lät oss stanna där en vecka, njuta av utsikten och ladda batterierna igen. 

Med viss nervositet tog vi oss sedan över & igenom bergen mellan Frankrike & Italien,  och med hjälp av tydliga vägbeskrivningar (och en hel del tur) hittade vi rätt även i kaoset som är Rom där det var dags för den första omgången av Nations Cup. Min allra första, och Gullans första i de Svenska färgerna. 

Världens bästa G var dubbelnolla, och ingen har väl någonsin varit gladare och stoltare än vad jag & Malin var just då. 

Med stolthet & solsken i ryggen åkte vi vidare till St Gallen och mötte regnet ungefär 1 km efter att vi passerat den Schweiziska gränsen. Tur att det där landet är så nedrans vackert. 

Väl hemma igen var det tre riktigt glada kusar som fick komma ut i hagen igen! ☀️

Next stop- Rotterdam! Gullan gjorde återigen en fantastisk insats i laget med 1+0 i slutresultat, vilket gjorde att den annars rätt så blöta holländska helgen var glad ändå. I samma veva tog vi dock ett rätt så sorgligt avsked av Mr Grey, och lastbilen kändes väldigt mycket tommare utan hans fluffiga man på resan hem.

Ponnyn & Gullan tog supertrio-uppbrottet som ett tecken på att de nu behövde vara starkare än någonsin och tog sin relation till en annan nivå innan vi åkte till Falsterbo.  

Sista nationshoppningen innan OS och vår vita pärla var givetvis en stjärna att lita på- tills hon ramlade. Hon höll nästan ihop showen ändå, men när chocken slog till ramlade också en bom. Alla hjärtan satt högt i halsgroparna givetvis, men hon är minsann tuffare än somliga tror och klarade sig utan en skråma. 

Och återigen- han kanske inte var stallets förstahäst, men han var aldrig en besvikelse. Vad vi inte visste då var att det var hans sista tävling med oss, vilket kanske var tur för annars hade jag väl gråtit sönder det där ärevarvet. 

Vi tog en väldigt kort tur till Varberg och var såhär glada innan  chefen stukade foten och vi fick åka hem igen. 

Och sen då, årets STORA händelse- Olympiska spelen i Rio. Gullis & jag tog ett lite vemodigt avsked på flygplatsen i Liége, innan vi på olika sätt tog oss över havet till Brasilien. 

Vilket äventyr det var, det har faktiskt tagit ett tag att smälta det. När jag var där kändes det lite som vilken tävling som helst, men nu börjar det sjunka in att jag verkligen har varit på ett OS och att det kanske kommer ha varit den enda gången i mitt liv jag fått vara med om det. 

Med 2/3 av supertrion borta blev det dags för småtjejerna att växa upp, och efter några veckors återhämtning efter Rio tog G och jag med dem på en liten roadtrip till Paris och Barcelona. Girls only! 👭

Efter det har Queen G haft semester och vi andra har som bekant varit i Elmia, men mycket mer än så har vi inte ställt till med. Nästa vecka åker vi till Strömsholm, och sedan vidare till Friends- platsen där det en gång började. 

Vilket år det har varit! Jag är en helt annan människa än vad jag var för 12 månader sedan. Nu börjar vi om och jag får besöka några av de här magiska platserna igen, får se nya platser för första gången, och har samtidigt turen att få umgås med både tvåbenta & fyrbenta individer som betyder så mycket för mig. Det finns många stunder som jag tar ett steg tillbaka och funderar på om det här livet verkligen är värt allt man får uppoffra, och hur trött jag än är eller hur mycket jag vill mer och känner att jag saknar saker i mitt liv, så kommer jag ändå alltid fram till samma sak.

Just nu är det här värt allt. 

(Till alla er som tog er till slutet på det här extremt långa inlägget- tack för att ni läser & supportar! Jag uppskattar det mer än ni tror. ❤️)

 


Läst 58732 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Hästskötarbloggen

Häng med Natalie Jansson bakom kulisserna hos en av Sveriges största ryttarstjärnor – Malin Baryard Johnsson.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström Välj
Veterinärstudenten Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen
Gästbloggen Välj

stäng

Hästskötarbloggen

Natalie Jansson jobbar som hästskötare åt Malin Baryard Johnsson. I denna blogg berättar hon om sin innehållsrika vardag – under och mellan tävlingarna.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Populärt hos Charlies

Husbloggare

Ladies and gentlemen, let me introduce.....

Hästskötarbloggen

Gästblogg: För varje elak kommentar växer ridsportens gemenskap sig starkare

Gästbloggen

Yster Marco!

Saras vardag

Till Husbloggarna