Hästskötarbloggen
MAJ
20

Magiska skogar

Hej på er, dagarna går så fort och vi har hunnit ta oss till andra änden av Europa sen vi sist hördes. Det var vemodigt att lämna Windsor och England som ni kanske förstod i min förra kärleksförklaring till britterna och deras land. En underbar helg, hoppas snart på att vara tillbaka där igen. 

Ponnyn på morgontur vid floden i Windsor. 

Till och med säckkärrorna var ledsna över att skiljas. 

Rysligt vackert i Dover när färjan lämnade hamnen. 

Långt borta från alla britter är vi nu precis på gränsen mellan Frankrike & Schweiz, i en by som heter Viry där Charlotte Mordasini har sin verksamhet. Vi anlände här i tisdags och ska vara här till på måndag då vi åker till Rom. Viry ligger uppe i bergen, jag önskade att jag inte hade kört sista biten hit för jag hade bara velat sitta på passagerarsidan och ta in allt jag såg och försöka fånga det på bild. Det var helt magiskt. Backar och tunnlar och broar, bergsväggar helt täckta i gröna skogar, så där intensivt gröna som de är på film. Vattendragen är så rena att de är silvriga, och utsikten är en klass för sig. Det är verkligen en helt annan värld här uppe. Varje morgon när man går upp och tittar ut över bergen så ser de annorlunda ut. 

Gården är jättefin och mysig, dock väldigt liten och inte särskilt lastbilsanpassad, så när vi anlände med två lastbilar plus att de två som redan är på gården skulle packas och lastas för tävling så blev det lite kaos. Hela gården är ju dessutom byggd i en backe så det försvårade saken avsevärt, min lastbil skrek "koppling överbelastad" jättehögt och jag kontrade med att den bara skulle hålla käften och göra som den blev tillsagd. Det gick finfint!

Mallan såg inget i sin back-kamera, vilket kan vara en fördel,  så jag fixade det. 

Kidsen mår i alla fall oförskämt bra, jag tror bergsluften gör dem gott för de är jättepigga och jag är alldeles för trött för att ha tålamod med deras energi. 😅 De bockar runt, tar sönder täcken, stökar ner sina boxar, har bajshögarna som huvudkudde osv. Jag har kämpat på i motionsväg, kommer inte kunna gå alls imorgon efter all ridning. Chefen kommer på söndag tack och lov så imorgon får de longeras (om jag tar mig nedför backen till stallet vill säga).

Ponnyn är lite fundersam på hur de har tänkt här med en del av utebanan under tak. Är vi ute eller inne? Taket var dock en lifesaver igår när regnet vräkte ner emellanåt. 

Enjoying the view.

Skäms lite, med all rätt!

Den som gjorde det här skäms dock inte alls. #badboy

Eftermiddagsfika.

Sparven & Gullan myser i solen. Visste ni att de två är så nära systrar man kan komma utan att vara det? Båda två har Cardento som pappa och Robin Z som morfar, men olika mammor. 

Avslutningsvis vill jag säga att jag ser alla era kommentarer, och det kommer inlägg om de önskade ämnena så fort jag har samlat ihop bilder så det blir lite roligare! Och tack för alla era fina ord, jag blir jätteglad! 

Puss & kram från oss


Läst 10861 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
14

Bland härliga omgivningar, showklasser och engelskt mode

Good morning ladies and gentlemen, nu är vi i England! I Windsor rättare sagt – eller om man ska vara riktigt noga så är vi i drottningens trädgård (trots att någon så fint påpekade att det är väl inte så mycket till trädgård kvar efter regn och för mjuka gräsmattor, det kommer bli några tuffa veckor för trädgårdsmästarna när vi åkt härifrån.) Vi åkte hit i onsdags, väldigt skeptiska efter inlägg som det här på sociala medier...

Det där är inte kul alls faktiskt- MEN om det finns 5 saker jag tycker om här i världen så är det de här:


1. Gulliga hästar
2. Britter
3. Flygplan 
4. Choklad fylld med godis som smattrar i munnen
5. Gratis mat (med efterrätt!)

Och ALLT det finns här! 😍 Jag kunde med andra ord omöjligt ens bli på dåligt humör när vi kom fram, trots att det blev jättesent och det verkligen var så extremt blött och klafslerigt. 
Det räcker att de gulliga människorna på stallkontoret öppnar munnen så älskar jag dem.  Jag älskar att Heathrows flygplats ligger nära här så det kommer ett flygplan i minuten, och jag skulle kunna ligga på rygg och titta på dem en hel evighet om jag inte hade haft annat att göra. (På natten är det helt magiskt med alla deras lampor!). Den magiska chokladen var inköpt på båten och räddade mig från undergång rent kroppsligt den första kvällen. Maten är gratis, god och har flera olika sorters efterrätt. Och så är mina hästar söta som socker som vanligt. 

Helt ärligt- vad mer kan man begära?

Vädret och omgivningar har som ni ser förbättrats radikalt, så nu är det väldigt mysigt. Stallen ligger precis bredvid en å, och går man närmre banan så ser man slottet och att säga att det är enormt är en underdrift!

Hoppdelen av det här evenemanget är väldigt liten! Det är utställningar av alla möjliga sorters raser, showklasser,olika typer av bedömningsklasser som man rider i, eller så har man sadel och träns på men står på marken. Vi har verkligen ingen aning om hur det här går till mer än att det verkar vara tjockast häst som vinner.

Jag skulle kunna skriva en uppsats om det här, men vad jag skulle komma till är att alla dessa hästar och alla showhästar måste passera utanför vårt stall, vilket är extremt underhållande! Igår kom det t ex en häst med plastpåsar/-folie runt sitt jättelånga hovskägg, antagligen för att det inte skulle bli smutsigt. Mycket får man se,  Corporal har the time of his life där på hörnet!

Det är så mycket folk som kollar på de där klasserna! Och som ni ser även många fler fotografer än vad jag hade trott skulle följa de delarna av evenemanget. Man måste kanske vara britt för att förstå charmen. Jag funderade också länge på vart de får tag på sina speciella kläder, men sen tog vi ett varv på mässan och insåg att det nog var det minsta problemet..

Britterna har en sådan härlig balans mellan att vara superduperseriösa och traditionella till att vara ganska gränslösa och skämtiga. Det är ju väldigt blandad ålder på er som läser så jag kan tyvärr inte visa det värsta, men vi hittade i alla fall en butik som sålde roliga saker som de här:

Det enda jag köpte var dock en enhörning till Gullan, hon älskar den!

Jag har jobbat lite också! Vi var uppe och red på arenan redan 6.15 på fredagsmorgonen. Lördag är ännu värre med trimtid mellan 5.30-6.30, vilket är helt vannsinnigt. Det har med andra ord varit en lång dag, men en bra dag. Corporal var 5:a i en 1,50-klass på fredagskvällen och fick en fin rosa rosett.

Förlåt om det blev ett jättelångt och rörigt inlägg, jag blir bara så exalterad och det finns så mycket roliga saker att berätta om här. Jag bara älskar England. Imorgon tänkte jag på förfrågan försöka få ihop ett inlägg om hur jag förbereder hästarna för start, så missa inte det. Inte heller får vi glömma att Peders groom Malin fyller år lördag och önskar sig den här statyn att ha utanför sin lägenhet på Grevlunda.


Läst 19197 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
09

Franska raketer

Bon soir – från en annan håla i norra Frankrike.  Lite drygt 4 mil från tävlingarna i Le Touquet är vi nu och väntar på att åka till nästa tävling i Windsor. Vi har haft en så bra helg! Alla hästarna har varit inne på prisutdelning och har plockat övriga placeringar i stort sett i alla starter. De har varit så duktiga, är så stolt över dem alla tre! Fransmännen rider som att de brinner i svansen på dem, helt obegripligt hur fort det går i alla klasser. 
  


PRISPLOCKARNA ⭐️
  
Värmen igår var lite over the top, hade egentligen behövt fläktar i stallet men eftersom det bara var en dag kvar och dessutom över huvud taget inte fanns någon el i stallet (fanns inte ens några lampor) så fick hästarna lov att jäsas i några timmar, stackarna.  

Mest synd var det om Gullan som hoppade GP under de varmaste timmarna, hon hade som tur var ett tidigt startnummer och hann tillbaka och svalka sig under rinnande vatten en stund. Jag själv stoppade ner hela armarna i en vattenhink vid ett tillfälle vilket var det skönaste jag gjort på länge. Hon var i alla fall, trots värmen, helt fantastisk även i omhoppningen och slutade till slut 4:a. Super-woman!
  


Extra vatten på allt – soppa till frukost, lunch och middag.


Känslan när man jobbar på brännan och känner en sval bris i håret.


En otrohetsaffär på gång, Mrs Grey flirtar med Sibon. Han är ju dock oemotståndligt gullig så jag förstår henne. 
  
Idag har vi ju då som sagt åkt vidare till en uppstallning där vi ska hänga några dagar. Hästarna har tagit det lugnt och återhämtat sig med lite promenader, gräsätning (i vanlig ordning) och varsin liten jogg på lina. Jag och Malin H lyckades låna en bil och lokalisera oss till ett fransk supermarket, så nu sitter jag givetvis här med magont efter för många macarons och försöker tvinga i mig pasta ur en kartong. Ska strax gå ut och lägga på hästarna mer täcken och leta upp en lämplig buske att kvällskissa i, eftersom jag lite försent insåg att de låser dörren till rummet där toaletten är på natten.

Jag tror att vi egentligen nog blev inbjudna på ost-fondue hos stallägaren (lite oklart vad som diskuterades egentligen, nog för att mina franska hör-kunskaper har förbättrats, men de är inte perfekta – och hans engelska är inte på topp den heller), men jag är rätt glad att vi tog oss ur den situationen då jag inte riktigt vet hur jag skulle förklara för en fransman att jag inte tycker om ost... Förhoppningvis kommer det inte på tal imorgon heller. Godnatt!
  


Pågående situation.


OBS! Endast för att ge min mamma svindel igen. Vi körde på den bron idag, strecket ni ser i mitten är en sån där skylt över vägen, bara så ni förstår hur hög den bron egentligen är. 


Lycklig som vanligt.


Dinner with a view. 


Ponnyn har egna planer.


Gullis klar för kvällen.


Alla mina tre fina fina små vänner i samma bild. Fy bubblan hur mycket jag tycker om dem, så mycket att det gör lite ont i hjärtat. ❤ 


Läst 28792 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
06

Le Touquet

Bonjour! 🏽🇫🇷

Vi har redan hunnit spenderat några dagar här i Le Touquet vilket är en håla på den franska kusten, inte så långt ifrån Calais (där man åker över/under kanalen till England). Det var en intressant färd hit för efter att vi hade passerat Calais så var det bara berg och broar och skit i flera mil tills vi körde av motorvägen och vips så var det en by där mitt ute i ingenstans. Det är i alla fall väldigt fint här, verkligen härligt! Det har varit på sommar på riktigt här så det känns typ som att vi korsat hela kontinenten och åkt någonstans exotiskt, men det är väl fint väder hemma nu med så... haha

Längst bort i den här bilden är havet men det ser man inte. Det är en hamn och så där borta till vänster och under dagarna ser man att det är många som är ute och kite-surfar (?). Roligt och lite exotiskt för oss Svenssons är att det är ebb och flod, så idag t ex var det vatten ute på hela den här ängen. Vi tyckte det var fascinerande i alla fall!

Förutom surfare och båtar måste det också ligga ett flygfält i närområdet för det kommer väldigt mycket flygplan och helikoptrar flygande över tävlingsplatsen, konstigt nog har jag inte märkt en enda häst som ens brytt sig, trots att de flyger så lågt. 

Och nu när ni fått en liten geografi-lektion kan jag börja berätta om vad som har hänt sen sist!

Vi anlände i onsdags runt lunch, jag & Malin H och hästarna. Gjorde allt det vanliga med att packa ur lastbilen och organisera i stallet. Hästarna hade ju precis som vi åkt lastbil sen kl 3 på natten så det vilade några timmar innan det var dags för vet-check. Själva besiktningen hade nog egentligen kunnat kallats för något i stil med "lämna in passet med hästen på släp", för det var väldigt oklart om någon ens kollade när vi sprang med dem. Man sprang dessutom i decimeterdjup sand så en ordentlig trav var inte så lätt att åstadkomma. Hästarna var dock såklart jättpigga och jag fick minsann kuta där i sanden. Fullt med fotografer var det också- charmigt.

Cheferna dök inte upp fören på torsdagsmorgon så både jag & Mallan fick dra på oss ridbyxor och kravla oss upp på våra hästar. Till historien hör att det enda stället man fick rida på var på en stor gräsbana, alltså som ett fält, med 50 andra hästar som galopperar/skenar/bockar kors och tvärs över hela fältet. Det här var också innan vi var medvetna om att hästarna inte är rädda för de lågt flygande planen. Och så är de ju alltid lite pigga när de kommer fram till tävling... Man är ju ingen Malin Baryard direkt så jag höll hårt i halsremmen och hoppades på det bästa när jag plöjde genom fältet och hittade ett hörn där jag red runt för mig själv. 😅

Givetvis har jag efter det spektaklet nu haft ont i hela kroppen i två dagar, ridbenen är inte vad de en gång var...

Igår började tävlingarna, båda grabbarna hoppade och var superduktiga, kan nog varit placerade också men jag minns inte riktigt. Ponnyn var i alla fall 8 i 1,40n idag, och Gullan var fantastisk som vanligt men hade ett ner i stora klassen- som Peder & Allan för övrigt vann!! Heja!

Utöver att göra det vi är här för- tävla, så myser vi sååååå mycket i solen och är SÅÅÅÅÅÅ glada. Även jag kanske jag ska säga! Det är fint här, men allt blir så himla mycket finare bara för att det är så fantastiskt väder! Det är lagom sommarvarmt med fläktande briser och solen lyser hela dagarna. Man behöver inte ens ha dåligt samvete för att man tvingar sina skimlar att bada. Det ni!

Glad skimmel i badkön!

Glad Ponny i gräset.

Coppis har bästa boxen för han ser ut utanför stallet. 

Ponnyn aka Gangstern hittar på skit. Han vet att godiset är där. Och när han har tråkigt river han ut hela lådan med borstar för han vet att jag kommer springande då. 

En "over the top"-husvagn kan man nog lungt säga. Pop-up som innebär en hel våning extra, och sen pop-out åt båda sidor. 


Corporal ❤

Allt det här mysandet gör dock mina hästar bortskämda. Jag kan inte leda dem utan kedja längre för de drar bara iväg till gräset då. Och så får jag inte dem att gå hem. Och så tigger de hela tiden. MEN, idag fick hela tävlingsplatsen bevittna hur en viss ryttare lät en viss liten brun häst beta inne på tävlingsbanan när han hade hoppat. Och Mr Grey kom in från ett "trimpass" med illgrönt slem i hela huvudet och på hela frambenen. Jag hoppas att någon har tagit en bild på det här så jag kan använda det till mitt försvar när denna någon säger att jag skämmer bort hästarna. 😎😉

Det var allt för denna gång, nu måste jag springa ut och kolla till hästarna en sista gång innan det är godnatt. Vi hörs!


Läst 42276 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
03

On the road

Hej hej från oss!

Vi är på resande fot nu, äntligen! Åkte igår förmiddag efter att distriktsveterinären varit och skrivit hälsopapper till hästarna. Stannade på en jättemysig gård utanför Malmö efter att ha blivit rekommenderad det av en vän, och det var väldigt bra. Välspånade boxar och två vattenhinkar till varje häst hängde redan inne när jag kom, väldigt uppskattat! Hade ute hästarna lite i det fantastiska vädret under kvällen, de tyckte det var så mysigt. 

Ponnyn äter sin favorit-middag.

Tog en tidig kväll och var i stallet strax efter tre inatt och gjorde klart hästarna för att åka. Det är alltid mycket smidigare att köra på natten när det inte är så mycket trafik och sen är temperaturen lite stabilare, på dagen när det är sol & blir varmare är det svårare med hur mycket täcken man ska ha. Än så länge är det ju inte någon sommarvärme, men sen kommer det ju i stort sett inte gå att köra under hela dagarna när solen steker i alla fall så det är lika bra att jag vänjer mig. 😎

Gullis visar upp sin bästa sida i hopp om lite godis.

Early-birds väntar på färjan.

En blick som jag tolkar som att han är lite rädd att jag ska sprida rykten till tjejerna att han inte är så fit & sportig som man kan tro, att han egentligen är en liten tjockis som gillar att gå i hagen och trycka i sig den mat han kan få tag på-vilket är precis vad han är.

Färje-frukost. Brukar gömma mig i lastbilen och sova fast man inte får, sjukt gungigt och obehagligt i lodrät position, men jag var hungrig och kände för att följa reglerna idag. 

Under morgonen/förmiddagen har jag då tagit mig till Klatte i Tyskland, där jag just nu väntar på Malin som jobbar hos Peder Fredricson. Vi ska till samma tävling så vi kör samtidigt härifrån inatt. Älskar att stå här, det är lite off road men så bra. Hästarna står i uteboxar och får massa frisk luft, det är fräscht och har bra skrittmaskin så hästarna kan komma ut ordentligt. Och trots att det kan vara mycket hästar här så är det ändå väldigt lugnt, vilket uppskattas ännu mer när man har en hingst med sig. 

First things first. 1. Rulla. 2. Dricka. 3. Äta/bråka lite med grannen. 

Nästa gång vi hörs är vi franska Le Touquet! Hoppas ni har soligt och skönt hemma 😁


Läst 36220 ggr Kommentarer Kommentera

APR
29

Det försenade aprilskämtet

Alltså, VÄDRET? Var är solen, de tunna regntäckena, solglasögonen och lunch-napen i en stol utomhus? Jag är väldigt besviken!

Det har i alla fall varit en lugn vecka hittills, jag spenderade min lediga dag på stan och köpte mer kläder i förberedelse för min turné, utifall att det inte dyker upp någon chans att tvätta. Kan ju tillägga att mina garderober inte är planerade för att alla mina kläder ska vara hemma, rena och invikta. Det är lite fullt just nu. Men bara i tre dagar till för på måndag lämnar vi boet igen. Idag passade jag på att ta dagen till att packa och klippa eftersom vi jobbade alla tre, och jag måste ge mig själv A+ för min packning. Inte nog med att den är så exakt uträknad och allt utrymme från golv till tak är utnyttjat, så är den dessutom i stort sett klar. Hur skönt? Har släpat tusen spånbalar, och täcken nog att klä en hel armé av hästar, men med ovannämnda väder-katastrof vet man ju inte riktigt hur det här ska sluta. Man kan ju hoppas att våren & sommaren ska dyka upp någon gång under den här resan med tanke på att jag inte är hemma fören i juni igen, men jag ska väl inte hoppas för mycket. 

'

Det välorganiserade pack-kaoset.

Gullis blir fin. 

Och nu till något helt annat! Har ni träffat Nettan & Nettan (som Judith & Judith haha)?

Hur gulliga? Hon till höger är riktiga Nettan som egentligen heter Esprinesch (chockerande nog är hennes föräldrar Espri & Tornesch) och till vänster har vi hennes sister from another mister- Emma (Amazing), som är dotter till Baltimore och ett sto som tro det eller ej, inte har bott på den här gården.  De här bruttorna är bara barn än så länge, Nettan är väl mer en tonåring och börja tycka att Mr Grey definitivt är något för henne, men de faller fortfarande på Izas lott. Jag har dock sagt att jag tycker att Emma borde få vara med i mitt gäng, for jag menar titta på de där benen?! Så fina. Den stackarn kommer få slåss med mugg hela livet dock. Men hon är så snäll och gullig, och så kommer hon alltid när man ropar på henne! 

Mycket mer hade jag inte att bjuda på idag. Imorgon vankas uteritt igen, Iza är iväg och tävlar så då måste Bea ta hennes vilda vilket innebär att jag måste ta en halvvild virrpanna som Bea i normala fall får ta. Återstår att se hur det här slutar. Förhoppningsvis hörs vi igen senare i helgen, utan ytterligare en tårta på skuldkontot. 

Puss & kram

PS. Om ni vill hänga med oss även på Instagram så titta på natalieanettejansson 


Läst 39125 ggr Kommentarer Kommentera

APR
23

Hemma på vår gata

Hej på er!

Jag är back in business på Jonstorp igen, jag kom knappt ihåg hur det är att jobba hemma första dagen tillbaka. Var först ute i stallet och blev helt förvirrad - fodrar vi hö eller kraftfoder först? Vilka hästar går i första gänget i skritten? Typ som att vara ny på mitt eget jobb. De få dagar jag varit hemma de senaste månaderna har ju inte varit riktigt "normala", för jag har mest bara sprungit omkring i min egen värld med en klippmaskin i den ena handen och en säckkärra med foder i den andra. Så det har varit ganska skönt att bara ha helt lugna, vanliga dagar utan massa måsten nu. Vi har dessutom jobbat alla tre och det är alltid så roligt. Jag såg att någon undrade så ungefär såhär ser en normal dag hos oss ut:

(Varning: jag har skrivit om det här inlägget hundra gånger för det blev som en enda stor röra. Lite "Ursäkta röran, vi bygger om"-känsla i min hjärna. Ber om ursäkt för det.)

Vi börjar vid halv sju och då börjar vi med att fodra, mocka, spåna och sopa.  Alla våra hästar går i skrittmaskin och hage varje dag, så några går ut redan direkt efter frukost. Någon gång vid 8-8.30 äter vi människo-frukost och kollar på Nyhetsmorgon (antagligen det vettigaste vi gör på hela dagen, jag har RYSLIGT dålig koll på vad som händer i världen).

Grabbsidan av stallet- bara Gullan har lyckats få en box där. Ungefär som att smita in i pojkarnas omklädningsrum, förutom att hon är för cool för att ens låtsas bry sig om dem. De är väldigt besvikna. 

5-åriga Kaptenen i hagen.

Dagens utsikt från Gullans fönster.

 Klockan 9 brukar chefen dyka upp och rida. Under förmiddagen varvar jag min tid mellan att sadla hästar och släppa in & ut hästar i hagarna + skritten. Vi försöker ha alla hästarna motionerade (ridna/longerade) innan lunch, och gärna putsat undan all utrustning också. Klockan 13 är det gemensam lunch hos Pelle & Gittan, och som jag tidigare berättat är det en höjdpunkt på dagen! 

Mr Grey och hans älskade fönster. Han har aldrig sol, MEN han har full uppsikt över skrittmaskinen vilket nog väger mer i hans ögon. Han brukar ta med sig maten dit så han kan äta samtidigt som han tittar, lite av en multitasker den där killen!

Klockan 14 börjar vi jobba igen, något segstartade efter sovstunder på varsin soffa. Den som är piggast och effektivast och vill att vi ska bli klara innan midnatt börjar släppa ut de hästar som ännu inte gått i skritten, och vi andra hänger så småningom på med att börja paxa hästar att rykta (ridskolenivå, I know). Varenda liten hästkrake oavsett ålder & status blir i alla fall förr eller senare ryktad och ompysslad och får en prick på tavlan. Eftermiddagen är som i de allra flesta stall också en tid då man gör ALLT som man ska hinna med då och då, som att klippa, skura galler, göra rent vattenkoppar och öppna gigantiska hösilagebalar samtidigt som man svär litegrann osv.

Utöver morgonmockningen så mockar vi varje gång en häst lämnar sin box, så det står alltid en kärra med grep och sopborste i stallet. Vi tvättar jämt och ständigt. Runt 17-17.30 är målet att vi ska ha fodrat och vara klara, vilket vi helt normala dagar som dessa också är, trots lite oväntade händelser som exempelvis att glassbilen dök upp, att Corporal somnade i Izas knä och att man kanske måste rensa avloppet i spolspiltan. Glamoröst!

'

Nu när jag tänker efter är antalet "normala" dagar väldigt få. Det kan komma en hovslagare, en equiterapeut, en veterinär  eller så är det tisdagsträning (mest på tisdagar) eller så kommer glassbilen.  Eller så händer allting på samma dag, det är faktiskt inte så ovanligt.

'

Alltså, det här med att glassbilen stannar PÅ VÅR GÅRD. Vi blev sju år igen på direkten. 

Idag var en ovanlig dag för att jag var ute och red! Malin var inte här så det var uteritt på schemat- jag hade ridbyxor och paxade hästar först (tjejerna säger aldrig emot 😎). Jag vägrar rida på Izas hästar efter att den "snällaste" hästen i stallet bockade av mig innan vi ens kommit ut från gårdsplanen. Alltså han är verkligen den snällaste och segaste hästen i världen, men han har tydligen en liten djävul planterad inom sig- precis som alla Izas hästar har, så från och med den dagen håller jag mig till mina vänligare kollegor som tycker om mig. Mina skimlar är stabila individer och fantastiska turhästar, så jag myste ute i vårsolen med dem. Mr Grey och jag hittade massa tussilagos också, han var i för sig inte så imponerad men fick ta en för laget så jag kunde visa er. 

Igen, jag ber så mycket om ursäkt för detta röriga inlägg. Jag kan inte hantera att inte ha någon deadline med mitt liv, jag är som effektivast när jag har som mest att göra och min hjärna fungerar bäst då. Nu är det i alla fall bara lite mer än en vecka kvar innan jag åker iväg på min Europa-turné, ungefär 5 veckor ska jag & hästarna vara borta om allt går som planerat, och vi ska verkligen Europa runt. Tills dess ska jag njuta av det här! 👇🏽

Puss & kram


Läst 46237 ggr Kommentarer Kommentera

APR
19

Ledighetens reflektioner

Gokväll på er, 

jag kunde inte hålla mig längre utan har helt enkelt åkt hem till Norrköping igen, gick direkt till stallet och pussade på några förvirrade hästar som faktiskt verkade glada att se mig. Men de blir i för sig alltid glada när vem som helst kommer, så jag vet inte om jag ska read to much in to it så att säga. Gullan la ifall sitt huvud i min famn, vilket jag intalar mig själv var av kärlek och inget annat.

Mina lediga dagar har varit väldigt välbehövliga kan jag känna nu i efterhand. Vi har kört på ganska intensivt nu ett tag och det tycker jag är jätteroligt, men jag har också levt på en evig reservtank tills dess att jag tillåtit mig själv att bli trött, vilket inte varit fören nu. Så att vara hemma, sova hur länge som helst och släppa alla tankar på jobb har varit väldigt skönt. Jag har spenderat tid med gamla vänner jag aldrig träffar, kollat på ALLA avsnitt av Parneviks (min senaste obsession, jag älskar den där familjen) och klätt mig i vanliga, helt civila kläder varje dag. Att träffa mina vänner och bekanta hemma har också inneburit många reflektioner.Vi har pratat om våra jobb och vad vi gör nuförtiden som alla gör när man träffas för första gången på länge. Sen började folk slänga ur sig saker som "fan vad coolt!" och "vad tuff du är som åker runt sådär själv överallt"  när jag berättat om mitt flängande under våren, och jag bara satt där och glänste i alla komplimanger som kastades över mig.  Men nu ska ni få veta en sak som jag nog måste klargöra.

DET ÄR ETT JÄVLIGT OCOOLT JOBB. 

Missförstå mig inte, det är många gånger fantastiskt roligt, spännande och underbart och jag älskar det! Men det är verkligen inte coolt. Det är smutsigt, man sover många färre timmar än man borde, ibland spenderar man fler timmar bakom en ratt än vad man gör på tävlingen, man inser titt som tätt att man verkligen borde plocka sina ögonbryn och måla sina naglar och sluta se ut som ett vrak. Och det allra värsta är att man lever i ständig undanskjuten skräck. Tänk er ett vara alltid vara lite rädd att lastbilen ska gå sönder någonstans på en motorväg i ett land där ingen förstår vad du säger, att alltid ha i bakhuvudet att den där hästen du leder är värd mer pengar än du ens vågar spekulera om, att varje gång du rör dig tillsammans med en häst granska omgivningen och söka efter minsta lilla grej som kan vara farlig. Det är en ständig psykisk stress att inte glömma något, som inför OS. Tro inte att det bara är att packa hästen på ett plan och åka- nej nej det är en massa olika saker som ska göras si och så många dagar i förväg, listor som ska skrivas, varenda liten pinal som ska med måste registreras, veterinärkoller ska göras, de ska lära sig dricka vatten som smakar äckligt, de ska vägas och mätas och framförallt- de ska hålla sig friska. Jag är besatt av mina hästars ben, känner & klämmer tills jag blir tokig. Vågar knappt ta några beslut utan att rådfråga någon, om saker som jag egentligen redan kan och vet. Det är verkligen inte en dans på rosor. Jag tror att man lätt missförstår vad det egentligen är som är jobbigt med det här, ja det är fysiskt tungt, men det psykiska är minst lika jobbigt. 

Och med det sagt kanske jag måste förtydliga att det förgyller mina dagar att jag får ta hand om de där underbara individerna ute i stallet varje dag, att jag älskar dem och mitt jobb, och att jag inte skulle byta bort det mot något annat i världen. Jag är dock evigt tacksam för Sara (jobbat hos Malin tidigare under massa år- kan och vet ALLT som man behöver veta) som alltid dyker upp när jag som mest behöver henne. Svarar på dumma frågor, kommer med goda råd och lugnar ner mitt hysteriska inre oftare än jag tror hon vet om. Alla borde få ha en Sara i sitt liv. 

När vi nu har avklarat ett så här djupt ämne kan vi i fortsättningen återgå till att diskutera lite lättare saker igen, ett önskeämne var att jag skulle berätta/visa mer om hur jag förbereder hästarna för tävling så det kommer dyka upp så småningom. Om det är något annat ni vill att jag ska skriva om så är det bara att säga till. Avslutningsvis har jag sett att det är många som undrar hur stor Ponnyn är, och jag måste tyvärr göra er besvikna och säga att jag inte vet- MEN han är större än en riktig ponny. Vi kallar honom bara det för att han är under genomsnittet för hur stor våra andra hästar är, och för att han är fantastiskt gullig på ett ponnyaktigt sätt, men han är inte ponny på riktigt. 😉

Sweet dreams allihop, och godnatt!

 


Läst 41689 ggr Kommentarer Kommentera

APR
16

Hej hej, hemskt mycket hej

På allmän förfrågan kommer här nu några närmre presentationer av alla mina små hjärtegull. 😙

Först ut kommer tjejen som för mig alltid är nummer 1, H&M Cue Channa. Henne har ni ju redan fått träffa en hel del och jag tror att jag redan varit väldigt tydlig med att det är min favorit. Jag tycker inte om att vara ifrån henne och de få gånger jag måste lämna henne hemma är bara helt enkelt inte lika roliga. Gullan är den raraste varelsen i världen, det räcker att titta henne i ögonen en gång så förstår man hur snäll hon är. Hon är superenkel att ta hand om, går där man vill att hon ska gå, står där man vill att hon ska stå och skulle aldrig medvetet skada någon. Beroende på vem man frågar kan jag ha skämt bort henne lite väl mycket, men hon är den enda hästen jag vet som inte ens är störig när hon tigger. Hon äter och dricker allt som erbjuds i alla lägen, Jonas (veterinären) bjöd henne på M&Ms sist vi var där som hon glatt smaskade i sig, kanske inget som jag direkt rekommenderar men hon gillade det. Och inte nog med att Gullan är mysigast i världen så är hon ju också en fantastisk tävlingshäst.

Om man verkligen letar kan man hitta några små små små fel med henne:

1. Hon har ingen man. Eller hon har några få hårstrån, men knappt något som är lönt att borsta, och definitivt ingen värt att fläta. 

2. Hon är väldigt klumpig och måste alltid ha massa skydd på sig överallt för att komma in hel och hållen. På nästan alla tävlingar har de små farthinder över alla kablar som man ska gå över och i Paris hade de lagt en matta av konstgräs över dem, vilket gjorde att Gullan inte uppfattade dem överhuvudtaget. Det tog ungefär en hel dag och femtioelva snubblingar innan hon lärde sig gå över dem utan att ramla. 

3. Hon hatar att torka näsborrarna. Eller hon är nog inte kapabel till att känna hat, men hon ogillar det väldigt starkt. 

Utöver det här skulle jag nog vilja påstå att Gullan är den kompletta hästen, och jag tycker synd om alla de människor som  inte får träffa henne. Man blir gladare ända in i själen i hennes närvaro. 

BARYARD-JOHNSSON Malin_(SWE)_H&M CUE CHANNA 42_046311_HB

Från en skimmel till en annan så har vi ju självaste Mr Grey (Corporal VDL)  som nog gärna hade sett sig själv som nummer 1 i allas ögon. Han tycker mest om sig själv och tjejer, han är en riktig tjejtjusare. Han är mycket väl medveten om vad jag inte vill att han ska göra, som att gräva i boxen, gnaga på hinkarna, gnugga in bajs i manen osv. så det gör han mest hela tiden. Han älskar uppmärksamhet och om du ger honom lillfingret så tar han hela armen. Coppis är i grund och botten ganska lat, somnar alltid lagom tills man har sadlat och har huvudet i marken när man tränsar. Han älskar att vara ute i skogen och kan vara den häst i hela stallet som tycker mest om att gå på promenad. Han är supersöt och kan vara charmigast i världen när han känner för det. Det spelar liksom ingen roll hur jobbig han kan vara, man tycker om honom ändå. 

Och nu till en solstråle som gör mig glad bara jag tänker på henne! H&M Indiana, det gladaste som satt sin hov på denna jord. Hela världen är en enda stor lekplats! Vi var i Oliva i tre veckor i februari och det enda stället man kunde handwalka hästarna på var runt stallen, och under tre veckor kan ni ju själva tänka er att det blir några varv runt det där stallet. Indie var lika glad VARJE gång. Såg något nytt varje varv men blev också underhållen av samma saker om och om igen (guldfiskminne).  Om man inte känner henne är hon tyvärr inte särskilt vacker, vi brukar kalla henne för Mamma Mu för hon ser ut precis så, men hon har verkligen ett hjärta av guld. Både hon och Gullan tycker om allt & alla, men allra mest tycker de om varandra. Indie är sååå rolig och  90% av alla filmklipp jag har på min telefon är på henne, vilket ni snart kommer märka. Hon är väldigt virrig i allt hon gör utom när hon är på banan- där kan hon sitt jobb. 

Vår minsta häst är ju som ni kanske redan förstått lilla H&M Cassius Clay som vi kort och gott alltid kallar för Ponnyn. Han är så gullig så gullig, men har väldigt mycket åsikter. Han HATAR att bli borstad, tycker det är det mest onödiga vi gör varje dag. När han väntar på något (mat är ett bra exempel) så förvandlas han till en cirkushäst i sin box, och kan en väldans massa tricks (inte alla väldigt uppskattade från vår sida...). Större delen av tiden är han det gulligaste ni kan tänka er. När han hoppar runt hemma i ridhuset skrattar alla vi som står på marken högt för det går så fort och han bara flyger runt, och man blir allmänt glad när man ser honom. Han är superdupersnabb och bara nu i Lanaken vann han 2 klasser och var 2:a i en annan. 

Apropå egna åsikter så har vi vår lilla prinsessa H&M Second Chance, som vi kallar för Märta. Hon ogillar all slags fysisk kontakt och allt som kan tänkas vara irriterande stör henne. Hon spelar väldigt mycket charader och är väldigt svårflörtad, men om man pratar lite gulligt med henne och ger henne en godis så vinner man en liiiiiiten del av hennes hjärta i alla fall. Hon är innerst inne jättegullig 😇

  Sist men inte minst har vi H&M Carla Bruni. Hon & jag har ännu inte riktigt förstått oss på varandra än, hon tycker mest om Bea. Och att gå i hagen, Carla älskar att gå i hagen. Får hon inte gå ut, för ibland kan man ju tänka sig att det är trevligare att vara inne om det ösregnar och är lera till knäna, men då matvägrar hon. En dam med krav med andra ord. Hoppar som tusan gör hon i alla fall!

And that's it. Resten av stallet består av Izas galna småkids och det är en helt annan historia. 😉

Jag är just nu hemma hos mina föräldrar i Skåne och är lite ledig nu innan vi drar iväg på nästa turné. Har varit hemma i 2 dagar och jag saknar redan hästarna. Man är ju inte helt frisk?! Nu ska jag kolla på film med min fina mamma, hoppas ni har en fin helg. 

Kram 


Läst 49027 ggr Kommentarer Kommentera

APR
13

Home sweet home!

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej alla glada, det har hunnit gå en vecka sen vi hördes sist och vi har hunnit ta oss hem till Sverige igen! Sista helgen i Lanaken var väl resultatmässigt inte lika mycket WOW som den första, men med ännu fler vänner på plats blev den rätt så kul ändå.
Det är tur för er att jag har hunnit avreagera mig lite sen besiktningen i torsdags, för annars hade det kunnat bli ett långt hat-inlägg till och jag försöker jobba på att hålla en positiv stämning här. Väldigt kortfattat så blir jag vansinnig på folk som tar sina hästar till besiktning i bara tyglar, det är oansvarigt och respektlöst mot alla andra. Jag vet inte hur många lösa hästar jag har sett under veckan, och jag tackar gudarna varje gång det hänt att jag inte gått med en hingst.
  
Efter några dagar med regn och lera lyckades vi få några dunderfina soldagar och det var så skönt. Man blir lyckligare ända in i benmärgen bara av att få kisa lite för solen, och tänk då lyckonivån när man blev tvungen att ta på sig solglasögonen! I söndags hade jag dessutom mina nya GP-skor på mig och kände mig rätt glassig, tyvärr vet jag inte om dom var några vidare turskor med tanke på att Gullan & Corporal hade varsitt oturligt nedslag i dom stora klasserna. Ger dom ett försök till innan dom får nedgraderas!
  
Vi hade en väldigt smärtfri hemresa, ingen tappades bort och vi körde inte ett dugg vilse! Vi körde hela vägen till Skåne i måndags och stannade över natten på Jägersro. Igår åkte tjejerna hem och jag vidare till veterinären för en allmän koll av hästarna. Brukar stanna till där på vägen hem så han får känna igenom och se så allt är bra, då är det också lättare för honom att avgöra när något bara är lite fel eftersom han känner hästarna, och det blir lättare att förebygga större saker.
  
Kom hem vid nio igår kväll, tog hand om hästarna och tömde lastbilen på saker innan vi gav upp och gick hem. Kaoset i vårt tvättrum är mer än vad jag orkar med så jag log snällt mot Bea och har tillbringat dagen i lastbilen istället. Mockat, skurat, städat bodelen osv. Hästarna har varit såååå glada ute i hagarna, bockat omkring och ätit det lilla gräs som finns.
  
Trots deras lycka var jag nog ändå den som var allra lyckligast, för att vara hemma på gården innebär att man får äta lunch hos Pelle & Gittan (Malins föräldrar). Vi äter lunch där varje dag, men eftersom jag nästan aldrig är hemma blir jag lite överexalterad när jag inser att jag ska få hemlagad mat. Vi fick Gittans köttfärslimpa, en av mina favoriter. Imorgon är torsdag vilket innebär ärtsoppa & pannkakor – lätt BÄSTA dagen i veckan!
  
Jag fick en fråga om jag kunde berätta lite mer om var och en av hästarna – vilket jag självklart kan göra (det är mitt favoritämne att prata om). Håll utkik om en dag eller två så ska ni få veta allt om vem som hatar att bli borstad och vem som gillar M&M:s.
  
Glöm inte kolla in bildspelet från veckan som varit! Puss & kram


Läst 49441 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Hästskötarbloggen

Häng med Natalie Jansson bakom kulisserna hos en av Sveriges största ryttarstjärnor – Malin Baryard Johnsson.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Veterinärstudenten Välj
Noll till hundra Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Dressyrbloggen Välj
Kajsa Boström Välj
En husblogg Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Avelsbloggen Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen
Beyond Equestrian Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Hästskötarbloggen

Natalie Jansson jobbar som hästskötare åt Malin Baryard Johnsson. I denna blogg berättar hon om sin innehållsrika vardag – under och mellan tävlingarna.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Populärt hos Charlies

Husbloggare

Födelsedagsfirande, överben och inställd tävling

Portugal-bloggen

Hur man laddar upp

Saras vardag

LILL-LADY på söndagsutflykt!

Therese

Till Husbloggarna