Hästskötarbloggen
JUN
16

Pannkaksdagen

Äntligen torsdag!

Idag är dagen som jag ÄNTLIGEN är klar med min tidiga Rio-planering. Jag vet inte om jag riktigt förklarade vad det var jag behövde göra (jag klagade nog mest om jag inte minns helt fel?) Vi måste i alla fall fylla i en lista med precis ALLA saker som vi vill ha i packningen på planet. Allt från hovkratsar till hur många bett vi vill ha med, och i vilket skåp/låda det ska packas i. Eftersom vi nästan aldrig packar för bara en häst och i ett plastskåp så är det lite stökigt att packa i huvudet, och att komma ihåg allt. Mycket av de småsaker som man drar runt på varje helg lämnar ju aldrig det stora skåpet så man glömmer ju lite bort att de är där. Ännu stökigare har det varit med fodret. Vi fick redan i vintras skicka in en väldigt detaljerad lista på allt hästarna kommer behöva stoppa i sig under OS, allt från betfor till elektrolyter, för att det ska godkännas av God knows who. Och nu får vi helt enkelt bara ta med det som finns med på den godkända listan, det är dock väldigt oklart varför vissa saker inte blivit godkända. Jag får exempelvis inte ta med betfor?! Så nu har jag helt enkelt fått leta upp något som är hyfsat likvärdigt på den godkända listan, och beställt hem det så jag kan fodra med det redan nu, vilket är tråkigt när man har ett fint samarbete med foderleverantörer och måste be dem skicka ett annat märke.

När exakt samma produkt i några få olika utföranden finns med över 30 gånger...

 På ett OS får man dessutom inte ha några loggor på saker och ting, vilket såklart innebär lite extraarbete. Skydden måste specialbeställas utan Veredus-logga (vilket Tomas & Sophie på Equalityline är väldigt hjälpsamma med, tack 🙌🏽), och alla mina finfina täcken som det står H&M på får ha semester hemma i garderoben. Så utöver den där jobbiga packlistan är det sånt jag har styrt runt med ungefär hela veckan (för att jag jobbar med det i ungefär 10 min och sen tröttnar och svär och kollar på en hel konsert på Youtube istället) så det känns som att vi ska åka till Rio på måndag- inte till Rotterdam. Har inte planera något alls för den resan, men det är ju i alla fall inom kontinentens gränser så det ska jag nog lyckas göra i helgen. Om planen håller kommer jag inte hem fören efter Falsterbo, så det blir återigen några veckor hemifrån. I Rotterdam är det nationshoppning igen, och för alla er som inte har sett den så har jag lyckats spåra upp en film på Gullans ena runda från Rom! Yeeey, please watch. 

https://www.youtube.com/watch?v=Gd3ZBTKJSuY

Hemma på gården rullar det på, när jag väl började jobba på riktigt igen fick jag i vanlig ordning fråga tjejerna om det mesta. Under tiden jag varit borta har det ju hunnit bli sommar. Alla tjocka täcken har bytts ut mot flugtäcken och alla fönster står öppna hela dagarna. Alla de hästar som varit iväg med mig (och fått göra lite som de vill) går knappt att leda till hagen för de drar iväg till gräset medan jag halvhjärtat säger till dem att "de inte får göra så för de andra tjejerna kommer bli så sura då!". 

Mr Grey, urgullig liten astronaut. 😍

Med sommar, sol & flugor kommer också eksem, vi har en liten tjej som förra året hade varken man eller svans, men som vi verkligen kom igång att ta hand om i tid i år och peppar peppar har hon än så länge klarat sig fint! Hon har ett eksemtäcke från Horseware och  så smörjer vi hennes känsliga ställen med det här magiska medlet. Dagens tips!

När man inte står och kliar sig hela dagarna har man ju tid med sååå mycket annat!

Det har varit skönt att vara hemma och bara följa rutinerna några dagar (tröttnar dock ganska snabbt så det är tur jag åker snart igen). Jag har passat på att jobbat på min relation med Märta, hon är lite svårflörtad och vi är sällan på samma ställe (hon är bästis med Bea), vilket jag tyckte jag löste fint när jag gav henne lite godis. 

Köpa kärlek går alldeles utmärkt. Kolla bara vad glad hon blev! 

Jag har också fjäskat lite för den yngre generationen genom Nettan, om den dagen någon gång kommer att hon ska ingå i Team Malin så kan det ju vara bra tänker jag. Jag skulle kunna tänka mig att släpa runt på henne enbart för att hon är så gullig att titta på 😍. 

Gullan övervakar arbetet!

Jag & hunden Tristan arbetar inte alls. 

'

Prioritering i stallfrysen!

Avslutningvis vill jag bidra med ett citat jag själv drog till med för ett litet tag sen i ett samtal med min chef:

"Vi måste skaffa oss fler bruna hästar."

Säg hej till lilla Doris allihop. Hon är brand new, jättesöt och väldigt mycket skimmel. 


Läst 16850 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
09

Från hopplösa militärer till envisa småglin

Hej på er! Jag sitter äntligen hemma i min soffa i Norrköping❤️ Vi tog oss igenom St Gallen väldigt smärtfritt måste jag säga, det regnade alltid som mest när vi befann oss under tak så jag är tacksam. Gräsbanan var såklart inte särskilt fantastisk efter all naturlig bevattning som gått loss under den senaste tiden, så grabbarna slapp hoppa den helgen. Gullan hade tyvärr inte mycket till val eftersom det var nationshoppning (som vi dessutom räknar poäng ifrån) men hon var som tur var inte särskilt brydd om leran. Hon är tuff hon!

Arrangörerna var i vilket fall schyssta och bestämde sig för att sänka banan vilket med tanke på förhållandena och att man gärna ser att alla hästar har någon slags gnista kvar efter två rundor var väldigt skönt. Prinsessan var fantastik igen, rev ett hinder i första rundan eftersom hon och piloten inte riktigt hann bli överens om vem som egentligen är klokast, men hoppade allt annat fantastiskt. Andra rundan var bara helt klockren. Hon är bäst, det behöver jag ju knappast säga. Laget slutade som delad 2:a efter så fina prestationer av hela laget i andra rundan, där Rolf inte fick rida och allas resultat räknades. Well done! 
  

Bokstavligen talat 10 min efter att vi passerat den schweiziska gränsen! 

Obrydd, gräset var ju grönt så...


Mood of "hela St Gallen-helgen".
  
Det schweiziska regnet skapade inte bara problem på banan, utan även på lastbilsparkeringen som givetvis även den var på gräs. Jag vet inte hur de tänkte att det skulle gå till, de lär ju vara samma problem varje år eftersom det är allmänt känt att det alltid regnar i St Gallen (jag visste till och med det och det var första gången jag var där). De kanske tänkte att militärerna som knallade runt i stallen i början av helgen skulle hjälpa till, men they were long gone när vi verkligen behövde dem. De har uppenbarligen aldrig sett en Nicholas Sparks-film. Eller de kanske har sett en men den var nog garanterat dubbad till tyska och då är ju ALLT obegripligt och ocharmigt, så det fattade nog på riktigt inte piken.
  


Det var sådant här de höll på med, som sagt bara obegripliga saker. Inte såg de ut som Channing Tatum eller Zac Efron heller. BESVIKELSEN.
  
Vad jag skulle komma till var att vi givetvis satt fast med lastbilarna i gräset. De fick ringa in några specialgubbar som tillbringade hela fredagskvällen med att försöka få upp en enda lastbil. Jag har aldrig någonsin sett en lastbil sitta så djupt i gräset. Tillhörande hästskötare lämnade ifrån sig ratten och gick därifrån och blundade. Det var väldigt spännande! Speciellt med tanke på att man bara väntade på sin tur. Min pärla var dock jätteduktig och tog sig rätt så smärtfritt bort från sin parkering till hårdare vägar så att vi smidigt kunde åka på lördagsmorgonen. 
  


Gubbarna som hade sitt livs kväll!


Hade varit väldigt roligt att se gräsmattans nya konstruktion på söndagen när alla åkt hem. Hinner nog repa sig lagom till nästa år! 💪🏽


En liten solstråle som dök upp i Switzerlandet var Casello, som skickar en lite hälsning till sina trogna svenska fans! 


Mr Grey tog det här med ledig helg på största allvar!
  
Det var alltså med sann glädje som jag styrde kosan hem till älskade Sverige igen. Tröttheten övergick till någon slags röra av alla möjliga känslor när jag äntligen fick ta mig över Öresundsbron. Vattnet glittrade i solen, majoriteten av alla turister hade jag lämnat bakom mig i Danmark, tullgubben pratade svenska och radion spelade Good life med One Republic. Okej det sistnämnda var väl helt ärligt talat ett move jag gjort själv, det var inga högre makter som bestämde att den skulle spelas precis då, men den var bara så himla lämplig i den stunden att jag inte hade mycket till val. 

Jag och de tre musketörerna åkte direkt till dr Jonas för en vanlig kontroll om alla vara hela och fräscha efter turnén, och sen ÄNTLIGEN åkte vi hem till Norrköping. 
  


Jonstorp, lite mer full av brännässlor än när jag åkte  men så fin i sina sommarfärger. 


Gullis glad ute i sin hage igen!
  
Planen efter att jag kommit hem var mest att inte lämna soffan alls på några dagar. Problemet när man kommer hem är att man blir illa tvungen att ta tag i allt det som man skjutit bort när man varit i andra änden av kontinenten, och som vår kära veterinär vänligt nog konstaterade så är det mindre än 60 dagar till OS. WHAT? Hur gick det här till? Alla som eventuellt ska åka måste redan den 17 juni veta exakt varenda liten pinal som ska med till Rio, hur mycket det är värt (frågan är ju om man ska ta Ica-saxen eller den från Fiskars?) och var det ska packas. Man får ont i huvudet bara man tittar på det där dokumentet. Det är första gången jag ska organisera en flygning av en häst, och vill ju inte gärna missa något. Jag menar, det är ju bara OS i Rio en gång. 

Mitt i alltihop råkade jag gå med på att åka och flytta våra yngsta småglin från ett bete till ett annat, på min lediga dag. Detta kan ha varit mitt sämsta beslut på länge. Totalt skulle vi fånga in, lasta och flytta 5 st hästar. 6 h senare hade vi lyckats fånga 2 st och lasta 0. We bring the big guns tomorrow. 
  


Två trötta men ack så envisa småbrudar. Lilla söta grå heter Daisy Darling och är barn till Tamina och Corporal, halvsyrran bredvid heter Elvira och har Espri till mamma. 


När vi fortfarande var på "leta"-stadiet. Där gick vi i regnet i den svenska (inhägnade) vildmarken och letade efter en flock hästar. När vi väl hittade dem insåg vi att invånarna i den hagen hade motsatt kön för vad vi letade efter, så vi fick packa in oss själva, dyngsura, i lastbilen och åka vidare till nästa hage. Ännu större än den vi redan gått runt i. 


När man äntligen hör en gren knäckas och ser skymten av ett tiotal små hästar. Game on!

Avslutningsvis en bild från den här fina stunden när Actrice och Sara fick ha en liten catch-up och prata gamla minnen på morgonkvisten. Bruttan till vänster väntar på att en unge ska poppa ut, som en fin liten tillökning i den samling av barn hon redan har. Jag skulle dock inte lita på ett ord hon säger om barnuppfostran, eftersom det var just hennes dotter vi jagade runt i flera timmar utan att få tag på. Snälla Actrice, lägg ner lite mer tid på att lära den här vettiga saker.

Jag ber dig. 

TO BE CONTINUED


Läst 28534 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
30

Life on the road

Vi börjar äntligen närma oss slutet på den här turnén (jag säger äntligen, men jag vet också att jag kommer vilja åka igen efter en vecka hemma 😎)! Lite mer än fem veckor kommer vi ha varit borta, jag kommer ha spenderat mer än 6000 km bakom ratten och tagit oss genom 9 länder kors och tvärs över Europa. 

Alla de där kilometrarna betyder många timmars lastbilsåkande för hästarnas del och hur man reser med dem är väldigt viktigt. En häst som reser dåligt eller inte får allt den behöver under resan blir väldigt lätt sjuk! 

• A och O är att man får i dem vatten. De flesta är inte sådär jättesugna på att dricka vanligt vatten ur hink när det erbjuds (utom Gullan då för hon är drömhästen), så jag ger alltid mina betfor med mycket vatten och morötter, så brukar de slurpa i sig en del i alla fall. Nu när det varit varmt har de även fått vatten på allt kraftfoder som jag sagt tidigare, då är det illa tvungen att dricka upp om de vill komma åt pelletsen i botten 😈. Sen har de alltid vattenhink när de har rest, även om det finns vattenkopp, för att man ska vara säker på att de får i sig vad de behöver. Samma sak när de kommer hem från resa. 

Hö får de bara på färjan för att de inte ska härja runt så förbannat (inleda grävtävlingar, bita varandra i mulen osv.). Alltid annars får de bara hö innan vi åker och direkt när vi kommer fram. 
  

• Det är viktigt att lära känna sina hästar och hur de trivs att åka. En del vill åka smalt, andra brett. En del tycker inte om att ha grannar, en del vill ha långa uppbindningar, andra korta osv. Gullan till exempel står alltid väldigt snällt hela resorna, men tycker inte om när de andra går ifrån henne, så hon står alltid längst ut så hon går av först. Och så har hon ganska mycket plats och lite längre uppbindningar, mest för att jag skämmer bort henne, men hon trivs med det. 

Indie tycker om att pilla med saker och blir lätt lite rastlös så hon har en liten boll (en gummiboll på snöre som man har till hundar) som hon kan roa sig med. De andra stackars hästarna får lyssna på när den dunsar i väggen hela tiden 😅. 

Corporal tycker om att "sitta" lite på bommen bakom så han har alltid en madrass där så han inte trycker sönder sig själv och svansen. Det förhindrar dock inte att han mosar in allt bajs i sin vita svans - den är för evigt smutsig. 

Men det är små saker som gör resorna lite bekvämare helt enkelt. 

• Superviktigt är att luften på lastbilen är bra! Hellre ett täcke extra och bättre luft än stängda fönster. Så lite öppet som möjligt framför så de inte står i konstant drag framifrån och istället mer öppet bakom dem. Min lastbil har väldigt stora fönster bakom, vilket är suveränt, många har väldigt små. På färjan och lite längre kaffepauser försöker jag öppna en av luckorna. Som ni kanske kommer ihåg från Lanaken-historierna så kan man behöva slåss lite med färjegubbarna - men vad gör man inte för sina små djur? 👊🏼 sen kan man spilla lite spån och så om man vill hämna s- men det hörde ni inte från mig.)
  

• Den eviga frågan - "Hur mycket täcken ska man ha?"

INGEN ANING. 

Det finns inget bra svar på den frågan. Man måste känna sina hästar och sin lastbil, vart det är varmast och var det är kallast (oftast vid luckorna, det drar alltid lite där). Man får hålla koll på termometern och vara med i temperatursvängarna. Idag t ex droppade det nästan 10 grader på bara tio minuter när vi körde in i ett regnoväder, då är det bara till att stanna IGEN trots att jag tagit av täcken för bara någon timme sen. För viktigast av allt är att känna på hästarna. Stoppa in armen under täcket och känn efter (och akta dig för huggtänderna!).
  

Mina hästar reser alltid i lindor, fram och bak oftast, men filurerna här ovanför tycker inte om att ha lindor bak så de slipper. Står de bara och sparkar hela vägen gör lindorna mer skada än nytta i alla fall. Jag lindar alltid själv när de ska ut och åka, några få utvalda som kan få äran. Kan låta löjligt, men sitter de inte ordentligt är det som att ha ett par stödstrumpor som kasat ner kring fotknölen i 12 h, inte så trevligt va? Och heeeelt meningslöst. 

Behöver man kan man få ett par boots, mjuka med ludd så man inte får skav. Och så har de luddgrimmor, av samma anledning. Som sagt så är det här saker de har på sig halva dygnet några dagar i veckan. Det måste vara bekvämt. 

• Jag gillar personligen att åka kl 4 på morgonen (vi gjorde det imorse, ett under att jag fortfarande är vaken). Det är tidig morgon - inte natt, ingen trafik, det blir ljusare och ljusare vilket gör mig mindre och mindre trött, och så har man redan avverkat en bra bit av resan när trafiken drar igång.
Man är framme någon på em, kan ge dem lite mat, stöka iordning och ta ut dem ordentligt innan det bli mörkt och sen gå till sängs i vanlig tid. Perfekt ju! Finns det skrittmaskin brukar de gå där en stund, annars går vi på promenad eller så joggar jag dem lite på lina. Det beror lite på situation, om de kommer hemifrån eller som nu när de åker från tävling till tävling. 
  



Och för egen del då?

- Jag har fått inse att koffein är något absolut nödvändigt och får välja pest eller kolera med kaffe/energidricka (gillar inget av det).
- Jag äter en fruktansvärt obalanserad kost.
- Jag kan dra igång framträdanden som får rutorna att imma och min kropp att få syrebrist. Om ni ser att rutorna är nere på motorvägen så är det garanterat "Hello" som är igång på radion (då behöver all luft jag kan få ner i lungorna). 
- Livrädd varje dag att fina silvriga pärlan ska säga upp sig med omedelbar verkan på motorvägen. 

Och mitt i detta stycke känner jag att det är dags att dra åt handbromsen, för det blev dels väldigt långt och sen måste denna trötta truckern sova så vi inte trillar ner för de schweiziska bergen imorgon. Hoppas ni fick något svar på era frågor någonstans i detta väldigt långa och informativa inlägg (hade kunnat babbla vidare ett tag till... Hehe!). 

Ciao!
  


What a view!



Evigt köande!


Arvegods, utifall att någon försöker ta sig in i lastbilen.


En gång då en del av pärlan sa upp sig... Lång historia! (På franska.)


Den där gången jag körde på en lastbil på ett tåg. 


Mont Blanc-tunneln, mer än 1 mil lång med mötande trafik! 😑 


Har man tur kan man ha vilostund med en god vän efter en dag eller två! 


Så mycket roliga saker som händer i den kameran, borde göra en film av det. Dom har humor dom där! 


Läst 46451 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
28

Rapport och bildbomb från Rom


Vi är i Rom där solen skiner i vanlig ordning och vi förbereder oss på ytterligare en stekande dag, för det verkar vara det enda som existerar i den här staden. Nära 30 grader har det varit, så den dagliga taktiken är att ha hästarna ute på morgonen och sen gömma sig i stallet så mycket det bara går.

Hästarna har varsin fläkt i sina boxar och det är stora fläktar i stallgångarna som dessutom sprutar lite vatten några gånger varje dag (vilket är betydligt mycket trevligare än vad det låter), så är det någonstans man ska hänga är det här. Man kan knappt höra vad man tänker men allt från veterinär och förbundskapten till hästskötare som jag själv har lyckats powernapa ändå, det är helt enkelt en fråga om hur trött man är. 
  


Igår var det Nations Cup-day, min första! Så härlig stämning med alla flaggor och landslagskläder och laganda. Det var Gullans  första gång i de svenska färgerna också, och hon var helt fantastisk!! Det var bara fyra hästar som var felfria i båda omgångarna och hon var en av dem. Så stolta och glada över den lilla hästen ❤
  







Det känns som att helgen redan är slut för att man har fokuserat så mycket på laget, men faktum är ju att det är två dagar kvar och grabbarnas tur att glänsa (no pressure). Nästa vecka åker vi till St Gallen i Schweiz och sen ska vi äntligen åka hem. Hästarna börjar längta till sina hagar (ponnyn börjar bli rent av skitsur) och jag vill hem och träffa tjejerna (fyrbenta och tvåbenta), äta lunch hemma hos Pelle & Gittan och sova i min säng, ha sovmorgon, kolla på film en hel dag, handla mat på Ica och vara lite ren några timmar på dygnet. Älskar att vara på tävling, men att få komma hem en dag eller två är vad som krävs för att man ska orka.

Men jag är också väldigt lyckligt lottad som får betalt för att se världen, det är inte många som får det. 
  


Ciao! 


Läst 46723 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
20

Magiska skogar

Hej på er, dagarna går så fort och vi har hunnit ta oss till andra änden av Europa sen vi sist hördes. Det var vemodigt att lämna Windsor och England som ni kanske förstod i min förra kärleksförklaring till britterna och deras land. En underbar helg, hoppas snart på att vara tillbaka där igen. 

Ponnyn på morgontur vid floden i Windsor. 

Till och med säckkärrorna var ledsna över att skiljas. 

Rysligt vackert i Dover när färjan lämnade hamnen. 

Långt borta från alla britter är vi nu precis på gränsen mellan Frankrike & Schweiz, i en by som heter Viry där Charlotte Mordasini har sin verksamhet. Vi anlände här i tisdags och ska vara här till på måndag då vi åker till Rom. Viry ligger uppe i bergen, jag önskade att jag inte hade kört sista biten hit för jag hade bara velat sitta på passagerarsidan och ta in allt jag såg och försöka fånga det på bild. Det var helt magiskt. Backar och tunnlar och broar, bergsväggar helt täckta i gröna skogar, så där intensivt gröna som de är på film. Vattendragen är så rena att de är silvriga, och utsikten är en klass för sig. Det är verkligen en helt annan värld här uppe. Varje morgon när man går upp och tittar ut över bergen så ser de annorlunda ut. 

Gården är jättefin och mysig, dock väldigt liten och inte särskilt lastbilsanpassad, så när vi anlände med två lastbilar plus att de två som redan är på gården skulle packas och lastas för tävling så blev det lite kaos. Hela gården är ju dessutom byggd i en backe så det försvårade saken avsevärt, min lastbil skrek "koppling överbelastad" jättehögt och jag kontrade med att den bara skulle hålla käften och göra som den blev tillsagd. Det gick finfint!

Mallan såg inget i sin back-kamera, vilket kan vara en fördel,  så jag fixade det. 

Kidsen mår i alla fall oförskämt bra, jag tror bergsluften gör dem gott för de är jättepigga och jag är alldeles för trött för att ha tålamod med deras energi. 😅 De bockar runt, tar sönder täcken, stökar ner sina boxar, har bajshögarna som huvudkudde osv. Jag har kämpat på i motionsväg, kommer inte kunna gå alls imorgon efter all ridning. Chefen kommer på söndag tack och lov så imorgon får de longeras (om jag tar mig nedför backen till stallet vill säga).

Ponnyn är lite fundersam på hur de har tänkt här med en del av utebanan under tak. Är vi ute eller inne? Taket var dock en lifesaver igår när regnet vräkte ner emellanåt. 

Enjoying the view.

Skäms lite, med all rätt!

Den som gjorde det här skäms dock inte alls. #badboy

Eftermiddagsfika.

Sparven & Gullan myser i solen. Visste ni att de två är så nära systrar man kan komma utan att vara det? Båda två har Cardento som pappa och Robin Z som morfar, men olika mammor. 

Avslutningsvis vill jag säga att jag ser alla era kommentarer, och det kommer inlägg om de önskade ämnena så fort jag har samlat ihop bilder så det blir lite roligare! Och tack för alla era fina ord, jag blir jätteglad! 

Puss & kram från oss


Läst 44129 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
14

Bland härliga omgivningar, showklasser och engelskt mode

Good morning ladies and gentlemen, nu är vi i England! I Windsor rättare sagt – eller om man ska vara riktigt noga så är vi i drottningens trädgård (trots att någon så fint påpekade att det är väl inte så mycket till trädgård kvar efter regn och för mjuka gräsmattor, det kommer bli några tuffa veckor för trädgårdsmästarna när vi åkt härifrån.) Vi åkte hit i onsdags, väldigt skeptiska efter inlägg som det här på sociala medier...

Det där är inte kul alls faktiskt- MEN om det finns 5 saker jag tycker om här i världen så är det de här:


1. Gulliga hästar
2. Britter
3. Flygplan 
4. Choklad fylld med godis som smattrar i munnen
5. Gratis mat (med efterrätt!)

Och ALLT det finns här! 😍 Jag kunde med andra ord omöjligt ens bli på dåligt humör när vi kom fram, trots att det blev jättesent och det verkligen var så extremt blött och klafslerigt. 
Det räcker att de gulliga människorna på stallkontoret öppnar munnen så älskar jag dem.  Jag älskar att Heathrows flygplats ligger nära här så det kommer ett flygplan i minuten, och jag skulle kunna ligga på rygg och titta på dem en hel evighet om jag inte hade haft annat att göra. (På natten är det helt magiskt med alla deras lampor!). Den magiska chokladen var inköpt på båten och räddade mig från undergång rent kroppsligt den första kvällen. Maten är gratis, god och har flera olika sorters efterrätt. Och så är mina hästar söta som socker som vanligt. 

Helt ärligt- vad mer kan man begära?

Vädret och omgivningar har som ni ser förbättrats radikalt, så nu är det väldigt mysigt. Stallen ligger precis bredvid en å, och går man närmre banan så ser man slottet och att säga att det är enormt är en underdrift!

Hoppdelen av det här evenemanget är väldigt liten! Det är utställningar av alla möjliga sorters raser, showklasser,olika typer av bedömningsklasser som man rider i, eller så har man sadel och träns på men står på marken. Vi har verkligen ingen aning om hur det här går till mer än att det verkar vara tjockast häst som vinner.

Jag skulle kunna skriva en uppsats om det här, men vad jag skulle komma till är att alla dessa hästar och alla showhästar måste passera utanför vårt stall, vilket är extremt underhållande! Igår kom det t ex en häst med plastpåsar/-folie runt sitt jättelånga hovskägg, antagligen för att det inte skulle bli smutsigt. Mycket får man se,  Corporal har the time of his life där på hörnet!

Det är så mycket folk som kollar på de där klasserna! Och som ni ser även många fler fotografer än vad jag hade trott skulle följa de delarna av evenemanget. Man måste kanske vara britt för att förstå charmen. Jag funderade också länge på vart de får tag på sina speciella kläder, men sen tog vi ett varv på mässan och insåg att det nog var det minsta problemet..

Britterna har en sådan härlig balans mellan att vara superduperseriösa och traditionella till att vara ganska gränslösa och skämtiga. Det är ju väldigt blandad ålder på er som läser så jag kan tyvärr inte visa det värsta, men vi hittade i alla fall en butik som sålde roliga saker som de här:

Det enda jag köpte var dock en enhörning till Gullan, hon älskar den!

Jag har jobbat lite också! Vi var uppe och red på arenan redan 6.15 på fredagsmorgonen. Lördag är ännu värre med trimtid mellan 5.30-6.30, vilket är helt vannsinnigt. Det har med andra ord varit en lång dag, men en bra dag. Corporal var 5:a i en 1,50-klass på fredagskvällen och fick en fin rosa rosett.

Förlåt om det blev ett jättelångt och rörigt inlägg, jag blir bara så exalterad och det finns så mycket roliga saker att berätta om här. Jag bara älskar England. Imorgon tänkte jag på förfrågan försöka få ihop ett inlägg om hur jag förbereder hästarna för start, så missa inte det. Inte heller får vi glömma att Peders groom Malin fyller år lördag och önskar sig den här statyn att ha utanför sin lägenhet på Grevlunda.


Läst 42484 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
09

Franska raketer

Bon soir – från en annan håla i norra Frankrike.  Lite drygt 4 mil från tävlingarna i Le Touquet är vi nu och väntar på att åka till nästa tävling i Windsor. Vi har haft en så bra helg! Alla hästarna har varit inne på prisutdelning och har plockat övriga placeringar i stort sett i alla starter. De har varit så duktiga, är så stolt över dem alla tre! Fransmännen rider som att de brinner i svansen på dem, helt obegripligt hur fort det går i alla klasser. 
  


PRISPLOCKARNA ⭐️
  
Värmen igår var lite over the top, hade egentligen behövt fläktar i stallet men eftersom det bara var en dag kvar och dessutom över huvud taget inte fanns någon el i stallet (fanns inte ens några lampor) så fick hästarna lov att jäsas i några timmar, stackarna.  

Mest synd var det om Gullan som hoppade GP under de varmaste timmarna, hon hade som tur var ett tidigt startnummer och hann tillbaka och svalka sig under rinnande vatten en stund. Jag själv stoppade ner hela armarna i en vattenhink vid ett tillfälle vilket var det skönaste jag gjort på länge. Hon var i alla fall, trots värmen, helt fantastisk även i omhoppningen och slutade till slut 4:a. Super-woman!
  


Extra vatten på allt – soppa till frukost, lunch och middag.


Känslan när man jobbar på brännan och känner en sval bris i håret.


En otrohetsaffär på gång, Mrs Grey flirtar med Sibon. Han är ju dock oemotståndligt gullig så jag förstår henne. 
  
Idag har vi ju då som sagt åkt vidare till en uppstallning där vi ska hänga några dagar. Hästarna har tagit det lugnt och återhämtat sig med lite promenader, gräsätning (i vanlig ordning) och varsin liten jogg på lina. Jag och Malin H lyckades låna en bil och lokalisera oss till ett fransk supermarket, så nu sitter jag givetvis här med magont efter för många macarons och försöker tvinga i mig pasta ur en kartong. Ska strax gå ut och lägga på hästarna mer täcken och leta upp en lämplig buske att kvällskissa i, eftersom jag lite försent insåg att de låser dörren till rummet där toaletten är på natten.

Jag tror att vi egentligen nog blev inbjudna på ost-fondue hos stallägaren (lite oklart vad som diskuterades egentligen, nog för att mina franska hör-kunskaper har förbättrats, men de är inte perfekta – och hans engelska är inte på topp den heller), men jag är rätt glad att vi tog oss ur den situationen då jag inte riktigt vet hur jag skulle förklara för en fransman att jag inte tycker om ost... Förhoppningvis kommer det inte på tal imorgon heller. Godnatt!
  


Pågående situation.


OBS! Endast för att ge min mamma svindel igen. Vi körde på den bron idag, strecket ni ser i mitten är en sån där skylt över vägen, bara så ni förstår hur hög den bron egentligen är. 


Lycklig som vanligt.


Dinner with a view. 


Ponnyn har egna planer.


Gullis klar för kvällen.


Alla mina tre fina fina små vänner i samma bild. Fy bubblan hur mycket jag tycker om dem, så mycket att det gör lite ont i hjärtat. ❤ 


Läst 37573 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
06

Le Touquet

Bonjour! 🏽🇫🇷

Vi har redan hunnit spenderat några dagar här i Le Touquet vilket är en håla på den franska kusten, inte så långt ifrån Calais (där man åker över/under kanalen till England). Det var en intressant färd hit för efter att vi hade passerat Calais så var det bara berg och broar och skit i flera mil tills vi körde av motorvägen och vips så var det en by där mitt ute i ingenstans. Det är i alla fall väldigt fint här, verkligen härligt! Det har varit på sommar på riktigt här så det känns typ som att vi korsat hela kontinenten och åkt någonstans exotiskt, men det är väl fint väder hemma nu med så... haha

Längst bort i den här bilden är havet men det ser man inte. Det är en hamn och så där borta till vänster och under dagarna ser man att det är många som är ute och kite-surfar (?). Roligt och lite exotiskt för oss Svenssons är att det är ebb och flod, så idag t ex var det vatten ute på hela den här ängen. Vi tyckte det var fascinerande i alla fall!

Förutom surfare och båtar måste det också ligga ett flygfält i närområdet för det kommer väldigt mycket flygplan och helikoptrar flygande över tävlingsplatsen, konstigt nog har jag inte märkt en enda häst som ens brytt sig, trots att de flyger så lågt. 

Och nu när ni fått en liten geografi-lektion kan jag börja berätta om vad som har hänt sen sist!

Vi anlände i onsdags runt lunch, jag & Malin H och hästarna. Gjorde allt det vanliga med att packa ur lastbilen och organisera i stallet. Hästarna hade ju precis som vi åkt lastbil sen kl 3 på natten så det vilade några timmar innan det var dags för vet-check. Själva besiktningen hade nog egentligen kunnat kallats för något i stil med "lämna in passet med hästen på släp", för det var väldigt oklart om någon ens kollade när vi sprang med dem. Man sprang dessutom i decimeterdjup sand så en ordentlig trav var inte så lätt att åstadkomma. Hästarna var dock såklart jättpigga och jag fick minsann kuta där i sanden. Fullt med fotografer var det också- charmigt.

Cheferna dök inte upp fören på torsdagsmorgon så både jag & Mallan fick dra på oss ridbyxor och kravla oss upp på våra hästar. Till historien hör att det enda stället man fick rida på var på en stor gräsbana, alltså som ett fält, med 50 andra hästar som galopperar/skenar/bockar kors och tvärs över hela fältet. Det här var också innan vi var medvetna om att hästarna inte är rädda för de lågt flygande planen. Och så är de ju alltid lite pigga när de kommer fram till tävling... Man är ju ingen Malin Baryard direkt så jag höll hårt i halsremmen och hoppades på det bästa när jag plöjde genom fältet och hittade ett hörn där jag red runt för mig själv. 😅

Givetvis har jag efter det spektaklet nu haft ont i hela kroppen i två dagar, ridbenen är inte vad de en gång var...

Igår började tävlingarna, båda grabbarna hoppade och var superduktiga, kan nog varit placerade också men jag minns inte riktigt. Ponnyn var i alla fall 8 i 1,40n idag, och Gullan var fantastisk som vanligt men hade ett ner i stora klassen- som Peder & Allan för övrigt vann!! Heja!

Utöver att göra det vi är här för- tävla, så myser vi sååååå mycket i solen och är SÅÅÅÅÅÅ glada. Även jag kanske jag ska säga! Det är fint här, men allt blir så himla mycket finare bara för att det är så fantastiskt väder! Det är lagom sommarvarmt med fläktande briser och solen lyser hela dagarna. Man behöver inte ens ha dåligt samvete för att man tvingar sina skimlar att bada. Det ni!

Glad skimmel i badkön!

Glad Ponny i gräset.

Coppis har bästa boxen för han ser ut utanför stallet. 

Ponnyn aka Gangstern hittar på skit. Han vet att godiset är där. Och när han har tråkigt river han ut hela lådan med borstar för han vet att jag kommer springande då. 

En "over the top"-husvagn kan man nog lungt säga. Pop-up som innebär en hel våning extra, och sen pop-out åt båda sidor. 


Corporal ❤

Allt det här mysandet gör dock mina hästar bortskämda. Jag kan inte leda dem utan kedja längre för de drar bara iväg till gräset då. Och så får jag inte dem att gå hem. Och så tigger de hela tiden. MEN, idag fick hela tävlingsplatsen bevittna hur en viss ryttare lät en viss liten brun häst beta inne på tävlingsbanan när han hade hoppat. Och Mr Grey kom in från ett "trimpass" med illgrönt slem i hela huvudet och på hela frambenen. Jag hoppas att någon har tagit en bild på det här så jag kan använda det till mitt försvar när denna någon säger att jag skämmer bort hästarna. 😎😉

Det var allt för denna gång, nu måste jag springa ut och kolla till hästarna en sista gång innan det är godnatt. Vi hörs!


Läst 50393 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
03

On the road

Hej hej från oss!

Vi är på resande fot nu, äntligen! Åkte igår förmiddag efter att distriktsveterinären varit och skrivit hälsopapper till hästarna. Stannade på en jättemysig gård utanför Malmö efter att ha blivit rekommenderad det av en vän, och det var väldigt bra. Välspånade boxar och två vattenhinkar till varje häst hängde redan inne när jag kom, väldigt uppskattat! Hade ute hästarna lite i det fantastiska vädret under kvällen, de tyckte det var så mysigt. 

Ponnyn äter sin favorit-middag.

Tog en tidig kväll och var i stallet strax efter tre inatt och gjorde klart hästarna för att åka. Det är alltid mycket smidigare att köra på natten när det inte är så mycket trafik och sen är temperaturen lite stabilare, på dagen när det är sol & blir varmare är det svårare med hur mycket täcken man ska ha. Än så länge är det ju inte någon sommarvärme, men sen kommer det ju i stort sett inte gå att köra under hela dagarna när solen steker i alla fall så det är lika bra att jag vänjer mig. 😎

Gullis visar upp sin bästa sida i hopp om lite godis.

Early-birds väntar på färjan.

En blick som jag tolkar som att han är lite rädd att jag ska sprida rykten till tjejerna att han inte är så fit & sportig som man kan tro, att han egentligen är en liten tjockis som gillar att gå i hagen och trycka i sig den mat han kan få tag på-vilket är precis vad han är.

Färje-frukost. Brukar gömma mig i lastbilen och sova fast man inte får, sjukt gungigt och obehagligt i lodrät position, men jag var hungrig och kände för att följa reglerna idag. 

Under morgonen/förmiddagen har jag då tagit mig till Klatte i Tyskland, där jag just nu väntar på Malin som jobbar hos Peder Fredricson. Vi ska till samma tävling så vi kör samtidigt härifrån inatt. Älskar att stå här, det är lite off road men så bra. Hästarna står i uteboxar och får massa frisk luft, det är fräscht och har bra skrittmaskin så hästarna kan komma ut ordentligt. Och trots att det kan vara mycket hästar här så är det ändå väldigt lugnt, vilket uppskattas ännu mer när man har en hingst med sig. 

First things first. 1. Rulla. 2. Dricka. 3. Äta/bråka lite med grannen. 

Nästa gång vi hörs är vi franska Le Touquet! Hoppas ni har soligt och skönt hemma 😁


Läst 44249 ggr Kommentarer Kommentera

APR
29

Det försenade aprilskämtet

Alltså, VÄDRET? Var är solen, de tunna regntäckena, solglasögonen och lunch-napen i en stol utomhus? Jag är väldigt besviken!

Det har i alla fall varit en lugn vecka hittills, jag spenderade min lediga dag på stan och köpte mer kläder i förberedelse för min turné, utifall att det inte dyker upp någon chans att tvätta. Kan ju tillägga att mina garderober inte är planerade för att alla mina kläder ska vara hemma, rena och invikta. Det är lite fullt just nu. Men bara i tre dagar till för på måndag lämnar vi boet igen. Idag passade jag på att ta dagen till att packa och klippa eftersom vi jobbade alla tre, och jag måste ge mig själv A+ för min packning. Inte nog med att den är så exakt uträknad och allt utrymme från golv till tak är utnyttjat, så är den dessutom i stort sett klar. Hur skönt? Har släpat tusen spånbalar, och täcken nog att klä en hel armé av hästar, men med ovannämnda väder-katastrof vet man ju inte riktigt hur det här ska sluta. Man kan ju hoppas att våren & sommaren ska dyka upp någon gång under den här resan med tanke på att jag inte är hemma fören i juni igen, men jag ska väl inte hoppas för mycket. 

'

Det välorganiserade pack-kaoset.

Gullis blir fin. 

Och nu till något helt annat! Har ni träffat Nettan & Nettan (som Judith & Judith haha)?

Hur gulliga? Hon till höger är riktiga Nettan som egentligen heter Esprinesch (chockerande nog är hennes föräldrar Espri & Tornesch) och till vänster har vi hennes sister from another mister- Emma (Amazing), som är dotter till Baltimore och ett sto som tro det eller ej, inte har bott på den här gården.  De här bruttorna är bara barn än så länge, Nettan är väl mer en tonåring och börja tycka att Mr Grey definitivt är något för henne, men de faller fortfarande på Izas lott. Jag har dock sagt att jag tycker att Emma borde få vara med i mitt gäng, for jag menar titta på de där benen?! Så fina. Den stackarn kommer få slåss med mugg hela livet dock. Men hon är så snäll och gullig, och så kommer hon alltid när man ropar på henne! 

Mycket mer hade jag inte att bjuda på idag. Imorgon vankas uteritt igen, Iza är iväg och tävlar så då måste Bea ta hennes vilda vilket innebär att jag måste ta en halvvild virrpanna som Bea i normala fall får ta. Återstår att se hur det här slutar. Förhoppningsvis hörs vi igen senare i helgen, utan ytterligare en tårta på skuldkontot. 

Puss & kram

PS. Om ni vill hänga med oss även på Instagram så titta på natalieanettejansson 


Läst 47177 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Hästskötarbloggen

Häng med Natalie Jansson bakom kulisserna hos en av Sveriges största ryttarstjärnor – Malin Baryard Johnsson.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Veterinärstudenten Välj
Noll till hundra Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Dressyrbloggen Välj
Kajsa Boström Välj
En husblogg Välj
Drivers resa Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Avelsbloggen Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen
Beyond Equestrian Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Hästskötarbloggen

Natalie Jansson jobbar som hästskötare åt Malin Baryard Johnsson. I denna blogg berättar hon om sin innehållsrika vardag – under och mellan tävlingarna.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Populärt hos Charlies

Husbloggare

"I have a dream!"

Kajsa Boström

Sommarvila

Saras vardag

Vi är med föl!

Stalldrömmar

Till Husbloggarna