Hästskötarbloggen
JUL
24

Damm, svett & tonårshästar

Gokväll på er!

Här sitter jag, smärtsamt bränd på flera kroppsdelar efter en hel helg i strålande sol och 28-gradig värme. Tänker ibland tanken på att detta är ruskigt likt de väderförhållandena vi troligtvis kommer att få jobba med i 15 dagar i Brasilien, men jag slår bort den ganska snabbt. Ett senare bekymmer kan jag känna, även om bekymret närmar sig med stormsteg och har ett jättegap med vassa tänder. (Vet inte riktigt vad den metaforen ska bidra med, men jag tänker att när vi väl har tagit oss till Rio, dvs tagit oss förbi tänderna, så är det bara att glida med, tumlas runt lite i magen och sen tryckas ut igen i Europa, kanske lite brunare än vi var när vi åkte.)

Det har varit tävlingar i Varberg i helgen men jag & Gullis har varit hemma och sett efter Iza & småkidsen, vilket vi kan sammanfatta såhär:

1. De vägrar göra saker själva.  

2. Det jag gör duger inte.

Typiska tonåringar! Tur man har Gullan. Hon må vara mer tidskrävande att ta hand om men hon visar i alla fall lite uppskattning. 

Med bara sju hästar hemma har vi haft det väldigt lugnt och skönt, och vad är det man säger- "när chefen är borta plaskar häststötarna i poolen"? Eftersom det varit så varmt och hela gården invaderas fullständigt av bromsar efter kl 11 så har vi haft fullt upp på morgonen med att få ut alla hästar några timmar i hagen och motionera dem innan det blivit fullständigt omöjligt att befinna sig i närheten av utebanan eller hagarna. Sen har vi tagit siesta några timmar mitt på dagen (det är där plaskandet i poolen kommer in) innan vi haft hästarna i skritten och gjort klart för dagen på em. 

(Försöker tänka positiva tankar.) Iza plockade fram högtryckstvätten idag och tvättade alla fönster, och när hon stod där i sina korta shorts tänkte jag bara på i filmer ni vet när snygga tjejer i korta linnen och shorts erbjuder folk att tvätta deras bilar? Bara att svänga förbi här vilken dag som helst. När jag själv stod och krattade runt gödselcontainern och svetten lackade och allt damm fastnade på huden, så tänkte jag att jag var lite som tjejerna i McLeods daughters. Har ni sett det? Några snygga tjejer som driver en ranch i Australien och alltid är svettiga, brunbrända och smutsiga- men sååå snygga. Enda skillnaden är väl egentligen att vi inte har några snygga, vältränade,  brunbrända, händiga, och snygga (sa jag det?) manliga cowboys till grannar här på Jonstorp. Men Iza kanske kan fixa det men sin nya business. 

Väl inpackad OS-atlet. Skyddad för både det ena och det andra. 

Gullig bild på tre av mina tjejer, de är trendsättare. Alla vill vara vita nu. (Oh herregud..)

Synen man nu sommartid alltid möts av (om det inte är dags för mat.)

Och nu till en helt seriös fråga som vi (mest jag) funderat på och svurit över länge. Varför har har någon någongång bestämt att man ska dela kardborren på gummibootsen? På riktigt alltså så vill jag veta. Jag ser INGA som helst fördelar med att göra det. Det gör dem svårare att ta isär, de går sönder fortare, det ändrar inte passformen överhuvudtaget, det är definitivt inte snyggare. Så varför? Kommentera gärna. 

Djävulens påhitt!

Och det var ungefär allt jag hade att säga idag. Vi har nu gått in i våra två sista veckor innan avfärd, så nu finns det inte mycket annat att göra än att hålla hästkraken hel & vid liv. Det är ju i för sig det jag försöker göra varje dag, but I'll keep on trying! 

Puss & kram


Läst 13659 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
16

Lördagsgodispåse (lite av allt helt enkelt)

God eftermiddag på er! 

Jag är ledig och sitter i min soffa med chokladfläckar på min tröja (i vanlig ordning) och eftersom vi spenderar några veckor på hemmaplan innebär det kortfattat

a) att det inte händer mycket spännande

b) att jag är ganska mycket ledig

c) att jag har tid att ha känslomässiga breakdowns för att jag ser filmer & läser böcker som krossar mitt hjärta

... och det är det ju ingen som vill läsa om, så jag tänkte att nu är en utmärkt tidpunkt att svara på lite frågor som dykt upp under vägen. Jag ber i förväg om ursäkt om jag har missat någon, ser ibland att det är folk som kommenterar frågor på Hippsons Facebook men det är ett heltidsjobb att leta upp de inläggen i efterhand so it ain't gonna happen! Sorry. Frågor är bra om ni kommenterar här direkt på bloggen 😇

Nu kör vi!

"Du skrev i ett av dina förra inlägg om dina GP skor. Är lite nyfiken hur du väljer skor till det och hur dom blir turskor? Har du fler turprylar som du har på dig vid viktiga tävlingar?"

Hahaha, mina GP-skor var mest ett sammanträffande att de blev just GP-skorna. När vi var i Lanaken åkte vi iväg till en outlet i Roermond och där i Nike-butiken hittade jag ett par skor som hade exakt samma blå-röda nyanser som alla våra H&M-saker. Jag kände mig tvungen att köpa dem och de är tyvärr fruktansvärda att gå i för de är alldeles för mjuka, som att ha ett par tofflor på sig, så av hälsoskäl går det inte att ha på sig dem mer än max en dag. Så det blev GP-skorna helt enkelt och används bara under den dag som det är Grand Prix. Det har ju visat sig att Gullan är en stjärna även när jag inte har de skorna på mig, som ex under nationshoppningarna, så jag tvivlar inte en sekund på att hon kan hoppa OS utan att jag har de skorna, vilket är tur eftersom jag inte får ha dem på mig då. 

I övrigt försöker jag hindra mig själv från att bli besatt av smågrejer och rutiner, annars blir man galen. Kan komma på mig själv ibland med att medvetet använda samma sadel hela helgen om första hästen har vunnit med den, eller bli lite stressad över att jag inte hunnit göra alla rutiner med tränsen som jag berättat om tidigare, men som sagt så försöker jag låta bli det för man blir heeeeeelt galen om man håller på så. Hästarnas prestation baseras inte på vad jag har på mig eller om deras maskot hänger uppe eller inte. Det hade varit alldeles för enkelt 🙄

"Jag tänkte skicka en fråga om den där boxgarden. Har ni alltid bara den eller finns det dörrar också? Är det aldrig någon häst som springer/kryper/tar sig förbi den? :) Och varför har ni en sån? :)"

Hästar som är ute på turné och flänger så här mycket kan bli rätt så trötta på att stirra in i ett galler (fråga Corporal, väldigt stor skillnad på hans humör om det är galler på dörrarna eller inte) så när det inte går att öppna gallret på boxdörrarna vill jag gärna att hästarna kan ha öppet och bara stå med boxgarden under dagen. Det är väldigt individanpassat hur mycket de kan ha öppet. De som är lite rutinerade som Ponnyn & Gullan kan ha öppet hela dagarna, och dem vågar jag lämna så även om jag går därifrån en stund. Är det gräs utanför brukar jag spänna upp ett stigläder över som är lite svårare att både krypa under och/eller ta sönder för då står de gärna och hänger utanför och ska äta. Det gäller att hålla koll på dem ordentligt i början och passa dem. Börjar de bli lite för påträngande eller ser ut som det ska gå ut så är det bara att stänga dörren en stund och sen prova igen senare. De brukar lära sig ganska snabbt att det är roligare att ha öppet och att man får acceptera vart gränsen går. Hingstarna får alltid stå instängda av förklarliga skäl, men som sagt är det också  väldigt stor skillnad på helgens humör beroende på om det är galler på dörren eller inte. Man gör vad man kan för att de ska vara glada, men det är inte lätt att vara hingst 🤓

Det har hänt mig en gång för något år sen att en häst rymde, men man lär sig se ganska snabbt vilka som kommer klara att hålla sig inom gränserna. 😈

"Händer det "olustigheter" efter vägen? Jag tänker att man är utsatt som tjej med en last full av värdefulla hästar..."

Det är ingen som vågar mucka med mig! 💪🏽👊🏽 

Skämtåsido så nej, det har aldrig hänt att jag känt mig riktigt rädd. Det var väldigt mycket liv i Calais i vintras med alla flyktingar som ville ta sig med färjan till England, och då var jag lite nervig innan eftersom jag inte riktigt visste hur situationen skulle se ut. En vän till mig hittade en skrikande man under sin lastbil när hon kom fram till en tävling och började sänka lastbilen för att lasta av. Och några andra har blivit utsatta för saker på vägen så de blivit tvungna att stanna och flytta på det och samtidigt har folk bara slitit upp luckan till hästarna för de vill åka med. Det är hemskt att människor är så desperata att känner sig tvungna att göra så, men det är också lite obehagligt att komma själv då och inte ha så mycket att säga till om. Nu är situationen väldigt uppstyrd och det är dubbla staket med taggtråd över och patrullerande poliser i flera mil längs motorvägen innan hamnen, men de rekommenderar ändå att man inte stannar alls de sista milen innan Calais och har allting låst. 

Under de "vanliga" resorna är det ytterst sällan något känns obehagligt. Jag har aldrig hört talas om någon som blivit utsatt för något för att de vill åt hästarna. Klart att man kan känna visst obehag om man stannar på en rastplats någonstans sent på kvällen och det bara är kanske en eller två andra lastbilar där, men jag brukar se till att alltid stanna där det är bemannat och lite mer rörelse. Inte för att dra alla truckers över samma kam, men några av dem skulle jag inte vilja möta själv ute i skogen längs motorvägen i Tyskland mitt i natten, if you know what I mean..?

"Jag har funderat på några saker:

-Jag vet ju att du jobbade på Grevlunda innan, hade du jobbat med hästar innan det och hur länge i så fall?

-Tycker du att man måste ha en hästrelaterad utbildning för att jobba som groom?

-Vad är dina tips till någon som vill jobba som tävlingsgroom/vilka egenskaper tycker du att en bra tävlingsgroom har?"

Jag tycker absolut inte att man behöver ha en hästrelaterad utbildning! Jag gick mina tre gymnasieår på Flyinge och det är klart att det var lärorikt och så, men det var ingenting i jämförelse med det jag lärt mig under de år jag har jobbat! Den så kallade hästskötarexamen man kan betala för att ta är bara bullshit (min personliga åsikt). En hästskötarexamen ger dig inga som helst fördelar här i livet mer än om den är ett krav för en vidareutbildning. Arbetslivserfarenhet är A och O. Man måste uppleva saker, se saker, göra saker och göra fel saker för att lära sig hur det fungerar. Om jag får yttra min personliga åsikt (igen) så ska man satsa på en helt "vanlig" gymnasieutbildning som kan ta en någonstans i högskolevärlden den dagen man måste utbilda sig till något annat. Huruvida man får ett hästskötarjobb eller inte kommer aldrig någonsin avgöras på vilken utbildning man har. Det kommer baseras på ens känsla för hästar, hur hårt man arbetar och vilken erfarenhet man har. Att ha sållat ut vissa ämnen för att istället få rida lite på skoltid gör livet betydligt svårare sen när man inser att de där ämnena man plockat bort är krav för att få söka vissa utbildningar på högskolan/universitetet. (Take it from someone who knows 🙋🏼)

Som tävlingsgroom måste man vara självständig och tycka om att vara ensam. Det är ett dygnet runt-jobb. Det händer att man är vaken 20 h om dygnet, att man inte hinner äta varken frukost eller lunch, eller gå på toa. MEN allt det är värt det för att *trumvirvel* man älskar hästarna - vilket är den absolut vikigaste egenskapen en hästskötare måste ha. Man måste av hela sitt hjärta vilja att hästarna mår bra och göra allt i sin makt för att de ska göra det.

Usch, jag får alltid det att låta som att det är det jobbigaste jobbet i världen, men jag vill bara att alla ska vara lite realistiska och förstå varför det finns fler lediga hästkötarjobb än det finns folk som söker dem. Det är inte alltid lätt, men det är sååå värt det. I början får man jobba arslet av sig för så kallade "fickpengar" men det är bara att minnas att ALLA har gått den vägen. Man jobbar så ett tag, har för många hästar på för få anställda, och är aldrig ledig. Man jobbar på, visar sig duktig och sen när man känner sig klar för nästa steg byter man jobb till ett med bättre villkor, och så håller man på så tills man är uppe på den nivån man vill vara, hos den ryttare man vill vara och trivs med. Därmed inte sagt att man någonsin ska behöva ta någon skit!! Ska man jobba alldeles för hårt och för alldeles för lite pengar så ska man i alla fall vara uppskattad och trevligt bemött. Det är nolltolerans på otrevliga chefer, och jag är i högsta grad VÄLDIGT allvarlig när jag säger så.  Det är inte ok. 

Jag började min karriär i Arboga hos Stina Lillje direkt efter att jag tog studenten. På den tiden hade jag fortfarande någon slags ambition om att rida & tävla, vilket jag höll fast vid i kanske 1-1,5 år innan jag tillslut insåg att jag var rätt värdelös och sålde min lilla Ronny och groomade på heltid. Jag var kvar hos Stina i lite drygt 3 år. Det finns inte en enda tävlingsplats i mellansverige som jag nog inte har besökt. Bara under en av Breedersveckorna med Stina gjorde jag över 600 flätor, och mina fötter har vandrat många mil under de åren. Men jag lärde mig att vara rysligt effektiv! Jag kunde utan problem rodda runt en tävlingsdag med full lastbil och 12 starter utan minsta problem med omlastning osv. Klart att det gick dåligt några gånger, till och med katastrofalt vid enstaka tillfällen, men jag gjorde aldrig samma misstag två gånger och jag lärde mig massor. 

Direkt efter att jag slutade hos Stina flyttade jag till Grevlunda, vilket skulle att komma att bli mitt bästa beslut någonsin även om min tid där inte var så lång. Grevlunda är stort, med väldigt många hästar! Jag hade huvudansvaret för Steffis hästar och jobbade mest tillsammans med henne, och vi klickade från dag ett. Stephanie Holmén är den bästa människan jag känner. Snäll från insidan och ut, uppskattar ALLT du gör för henne, är ambitiös, jobbar stenhårt och lägger ner lika mycket tid på den första hästen som den elfte, och är en sån megatalang att jag kommer jätteförbannad om hon slänger bort det på fel saker den dagen hon slutar på Grevlunda.

Jag var bara på Grevis i ungefär ett halvår, men det kändes som att jag hann med saker för en livstid under den korta tiden. Vi åkte land och rike runt jag & Holmén. Jag fick lära mig ta hand om hästarna på ett högre plan, vilket såklart var en effekt av att jag hade lite äldre hästar som hoppade lite större än de jag haft tidigare och på så vis krävde mer av mig. Allt är väldigt professionellt där, organiserat och uppstyrt. Jag gjorde iprincip inget mer än hjälpa Steffi, ta hand om hennes hästar, packa och organisera tävlingarna under dagarna, vilket jag kan säga var mer än nog med tanke på att hon red från 7-17 varje dag och jag då också gjorde iordning hästar heeeela dagen. Jag la upp mina dagar helt själv, både hemma & på tävling. Var det något som inte stämde med någon av mina hästar så rapporterade man det först och främst till mig, vilket var nytt och lite jobbigt ett tag. Jag hade alltid rapporterat till någon annan och visst kunde jag en del, men det är en helt annan grej att själv bestämma vad man ska göra. Det var mycket sånt jag fick lära mig där, att axla ansvaret själv och lita på att jag kunde saker som var utanför min comfort-zone. Aldrig någonsin var det någon som visade något tvivel på att jag skulle klara av det jag ställdes inför. Det är en väldigt skön känsla att ha i ryggen. 

Nu undrar ni säkert alla- VARFÖR slutade jag på detta fantastiska jobb? 

Lisen är en jävel på att sälja hästar, helt fantastisk på det skulle jag vilja säga. Jag såg häst efter häst jag tyckte om försvinna, och efter ett tag blev det väldigt väldigt tungt. Jag måste kunna tillåta mig själv att tycka om en häst för att kunna ta hand om den på allra bästa sätt, och att gång på gång få hjärtat lite krossat när man säger hejdå till en kär vän blir deppigt och det roliga med att gå till jobbet försvinner litegrann. Nu hör till historien att under just den perioden som jag jobbade där såldes det extremt mycket hästar, fler än vad som är normalt skulle jag nog påstå. Och jag var helt enkelt inte gjord för det. Men jag älskar Grevlunda, det är fortfarande en av mina favoritplatser på jorden, och jag saknar Steffi! Aldrig har jag haft så roligt som jag haft med henne. Jag är väldigt tacksam för Lisen & Peder som gav mig chansen och som också är en väldigt stor anledning till att jag lyckades få det jobbet jag har idag. 

Och på den vägen är det! Jag flyttade till Norrköping, helt livrädd och blev ivägskickad med två hästar till London på min första långa resa ensam. Man måste ju ändå säga att hon var ganska modig Malin som släppte iväg mig sådär, till att köra på fel sida av vägen, i centrala London och allt. Men det gick ju fint. 🤓

Jag har också glömt att tala om att jag var med i Ridsportpodden i Falsterbo, där vi pratade om allt från OS till matvanor. Ni kan lyssna på den HÄR 

Ha en trevlig helg 😁


Läst 27459 ggr Kommentarer Kommentera

JUL
11

Over and out – Falsterbo 2016

Hej mina vänner! 
  
Jag har hunnit plaska mig igenom hela Falsterbo-veckan sen sist, och det har hänt så mycket så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det regnade, regnade lite till och sen öppnade sig himlen fullkomlig och lämnade hela Falsterbo under vatten.
  
Detta vatten har man helt enkelt fått plaska sig igenom och eftersom ingenting gjordes för att få bukt med problemet så blev det rysligt fort väldigt väldigt lerigt när alla hundratals hästar tvingades gå där ändå. Det var omöjligt att göra någon särskilt proper insats med longering/ridning eftersom även banorna stod under vatten, och hästarna fick typ senskador när man försökte handwalka med lera upp till knäna.
  
Hade det här nu varit i vilket annat land som helst så hade det febrilt arbetats med att lägga på tjocka lager flis på vägarna innan de förvandlades till djupharvade åkrar, och så hade man pumpat bort vatten från banorna. Men inte i Falsterbo inte, där väntar man bara på bättre tider.
  


Övervägde att bara ställa dem utanför för påfyllning.


Det där med att försöka hålla sig ren – Madde misslyckades.


Det var i denna stund vi plockade fram simfötterna. 
  
Bristen på motionsmöjligheter lämnade oss med lite väl vilda hästar första tävlingsdagen, men fint hoppar de ju alltid ända. De hoppade en uppvärmningsklass på morgonen bara, men det var tillräckligt för att energinivån skulle lugna sig lite, och vi kunde bara mysa resten av dagen (som jag nog tror faktiskt var regnfri, men blåsig). 
  


  
Fredagen började på bästa möjliga sätt med att älskade lilla Ponnyn speedade runt sin klass så fort att han vann! Aldrig blir man besviken på honom. Han är så duktig jämt och jag tror inte han har gjort en enda internationell tävling i år utan att vara inne på minst en prisutdelning. Goldenboy ⭐️ han gör mig väldigt lycklig! ❤️


ÄR DET MÖJLIGT ATT VARA GULLIGARE?? (📷 Annelie Lundkvist).
  

Fredag = nationshoppning!


 
Om det finns en sak man vill uppleva här i livet så är det att vara del av det svenska laget i nationshoppningen i Falsterbo. Stämningen är helt magisk, nästan elektrisk. Ljudnivån går från knappnålstyst till öronbedövande på millisekunder. Vrålet som uppstår när en svensk ryttare hoppar felfritt är tillräckligt för att till och med få mig att börja gråta. Och vad tror ni Gullan gör? Hon bara flyger runt banan. Det kan ha varit en av mina lyckligaste stunder faktiskt. Det var så mäktigt.

Tack Malin & Gullan! 😘


Dom där två 🙌🏽😍 (📷Annelie Lundkvist).
  
Men som de flesta av er antagligen redan vet så var inte glädjen långvarig, kommer knappt ihåg den egentligen. Det var ju i vanlig ordning två rundor, och när det bara var tre hinder kvar och G bara flög över trippelbarren som att hon hade en trampolin till hjälp, så gick hon omkull när hon landade. Det gick på en bråkdels sekund, och sen var de uppe på fötter med fullt fokus framåt och klarade räcket bara några meter därifrån.
Efter det tror jag att verkligheten hann ifatt dem och sista hindret föll, helt förståeligt. Jag hann tänka många saker innan de ens hunnit ut från banan - vad hände? Hur gick det till? Var det något jag missat? ÄR HON SKADAD? Hjärtat brast och hjärnan gick på högvarv. Lilla vännen.
  
Hon tog sig ut på alla fyra ben i alla fall och jag tog henne direkt till stallet, hon hade inga synliga skador så vi började isa direkt. Mitt i alltihop förträngde jag att hon ju faktiskt bara hade 4 fel och att laget fortfarande låg bra till. Vi ville inte ta upp henne på prisutdelning även om hon verkade ok, så ponnyn fick låna hennes Sverigekläder och ställa upp på sin andra prisutdelning för dagen.
Jag trodde verkligen inte att det var möjligt att inte le när Sverige kommit tvåa i nationshoppningen på hemmaplan, för som jag sa förut så är det sånt liv att man inte vet ut eller in. Men det enda jag ville var att gå därifrån.
  
Vår landslagsveterinär Jonas gick igenom henne noggrant direkt efter att det var klart, och kunde inte hitta några fel på henne. Jag fortsatte isa lite till innan hon packades in i kyllera, och lindades för natten. Sov som en stock efter den omtumlande dagen.
  
Lördag morgon var ångesten tillbaka, hästkraken lika hungrig som vanligt så fodrade lite snabbt innan jag lindade av och till min stora lättnad inte upptäckte något avvikande på hennes ben. Jonas kollade henne, böjde igenom, klämde och kollade på olika underlag igen och inget fel på henne. SÅ SKÖNT! Det var ungefär nu vi började skämta igen 😅.
  


#SQUADGOALS Hade inte varit en så bra squad utan Gullan dock. Hon är vår Taylor Swift i det avseendet. 
  
Lördagen var officiella OS-uttagningsdagen and WE MADE THE CUT 💪🏽🎉💃🏼.
  


  
Kan inte tänka mig något roligare eller mer skrämmande än att om mindre än en månad packa in väskorna och hästen i ett plan till Brasilien. Vilken sjuk grej. Det har varit så mycket möten och information om den här händelsen att alla jobbiga känslor har börjat bubbla upp igen mitt bland alla glada. En sak vet jag i alla fall, och det är att det inte finns någon annan jag hellre skulle vilja åka till Rio med än Gullan & Malin. 
  
Så med en vinnarhäst och en uttagen OS-atlet kände vi inte att de var mycket kvar att hämta i Falsterbo så vi åkte hem. Jag hade en medpassagerare som jag bara såg skymten av i ungefär 45 minuter när vi åt frukost och lyssnade på podd. Hur hon lyckades sova i mitt galande till skönsång är väldigt oklart. Tror hon dansade för många långa nätter i rad. "Falsterbo är lika mycket häst som fest" som en del skulle säga. 
  


 
Nu ska jag lämna min egen soffa och åka iväg och vaccinera mig. Superkul grej verkligen.
  
Jag har några fler bilder i lager dock. So here we go:


Ingen kommentar.


Team Allan ⭐️.


Team Gullan ⭐️👑.


Bästa Ebba och Clarimo som vann Grand Prixen igår. Heja er! 🏆


Kamelrace.


Frukostdejt med bästa Tove! 


En annan frukost – on the go som man brukar säga.


MADDE ❤️ världens bästa vän.


Hade en liten botanisk trädgård i tackboxen, så hon tog ett eget initiativ.


Blev cykelansvarig för hemresan. Två hästar och sju stålhästar i lastbilen. 


När man har vunnit får man ta med sig hur många träd man vill hem. ❤️


Läst 41835 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
30

Det hemliga receptet

Fick frågan för ett tag sedan hur jag förbereder hästarna för tävlingsbanan, så här kommer mina bästa knep för att få hästarna att se ut som de stjärnor de är. 

1. Se till att hästen är ren. Det bästa och mest naturliga för hästen är att bli ryktad. Våra hästar ryktas dagligen, och vi brukar använda en gummiborste och massera över hela hästen så all smuts kommer upp till ytan innan vi ryktar för att verkligen få dem så rena det går.

Att bada hästarna är egentligen inte så bra för dem, man stör deras naturliga fetter och torkar ut huden på dem, men det är ju tyvärr oundvikligt att göra det då och då. Jag brukar tvätta dem innan tävling och sen bara det som behövs, oftast bara benen som man vill tvätta rena från sand och smuts så de inte får skav och annat tråkigt. Skimlarna kan man ju tyvärr inte få rena på något annat sätt än att tvätta, och det är också just skimlar som har känsligast hud så med dem är jag jättenoga med vad jag använder för schampoo. Babyschampoo ( det mesta som är för bebisar är bra) eller Hexocil fungerar fint- det är milt, neutralt och torkar inte ut huden. Hexocil är även desinficerande och utmärkt när de har skorv på benen, utslag osv. 

Det händer ju dock att man står där, med sin nybadade skimmel, som under den timmen man lämnat den för sig själv i sin box hunnit göra både nr 1 och nr 2, och rullat sig i det. Det är då man får plocka fram sitt hemliga vapen. Torrschampoo- ett måste i alla skimmelägares ryktlådor. Man sprayar på fläcken/fläckarna, väntar en minut, torkar bort. Superenkelt. Precis som med torrschampon för människor kan man ju inte hålla på sådär dag ut och dag in, men som quickfix är det oslagbart!

2. Det finns många fördelar med att klippa hästarna- det blir inte lika svettiga, torkar fortare och inte minst är de 100 gånger lättare att hålla rena. Att försöka hålla en långhårig skimmel ren är lika med uppgivna tårar och massor av svordomar, och det är precis sådant jag i största mån försöker undvika. Så- alltid klippta!

3. Det fanns en tid i mitt liv då jag flätade som ingen annan, jag vågar säga det nu. Jag var en jävel på att fläta faktiskt.  Nuförtiden har jag ingen häst att göra några flätor på (de gillar inte det) vilket man ju kan se som ett stort slöseri med talang. Jag får helt enkelt leta upp något annat att vara bra på, men här kommer en snabb liten guide till hur man får till några flätor, innan jag tappat stinget helt. 

Ren (!) man, klippt och ryckt jämn. Jag gillar ett göra många flätor, tycker det är finast så jag gillar att ha manen ganska tjock. 

Det är viktigt att man delar rakt så att man när man kollar på raden med flätor så är det raka linjer mellan dem, och att de är lika breda. Jag brukar använda en vanliga hårklämma och dela av på lika många taggar hela tiden. Klämman är också det bästa sättet att hålla undan resten av manen när man jobbar på en fläta. 

För att få flätorna så hårda och lite spretiga som möjligt är det bra att blöta manen lite, det gör också att fingrarna glider lite mer mot hårstråna vilket är mycket behagligare än det "brännande" som blir när man flätar torrt. 

Det absolut viktigaste är att man flätar hårt. Jag använder bara ett gummiband och rullar upp direkt, men de allra flesta brukar ha två. Jag brukar snurra in änden av flätan i gummisnodden så den inte spretar ut i själva knoppen, men håller snodden på så liten yta som möjligt för att undvika att knoppen blir kantig när den rullats upp. 

Och såhär kan det se ut. Man får inte kolla för mycket på hur varje enskild fläta ser ut, utan mer på helheten. 

Och som sagt, det fanns en tid då jag var betydligt bättre på det här än vad jag är nu. 😅

4. Inte mycket att göra med en ren häst om all utrustning är smutsig, då kan man lika gärna skita i det helt. Jag behöver väl knappast tala om att vi putsar allt läder varje gång det använts, samt gör rent alla skydd osv. Det är inte bara en fåfäng fråga, det är smutsiga saker som gör illa hästar, och dessutom går de sönder fortare. På tävling drar jag dock fåfängan ett steg längre.  Vi har jättefina mässingspannband på nästan alla träns, men de skiner inte av sig själva så inför varje start står jag där med mässingputset i handen och gnuggar.  Jag brukar också införskaffa en mycket billig sak som underlättar en fåfäng människas liv avsevärt- skoputssvampar (neutrala)! Några snabba drag på det rena lädret och det blänker sådär lagom fint som man vill att det ska. 

Och det var nog allt som jag kommer på just nu! Trots att jag nu skrivit den här långa listan på saker man kan göra för att piffa till hästarna lite så vill jag faktiskt påminna er om att den finaste hästen av alla är den som är lycklig❣️

PS Glöm inte putsa era stövlar, med skoputs! (Shoutout till alla er juniorer som springer runt med sadeltvål på stövlarna- I SEE YOU!)


Läst 61605 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
28

Rotterdam tur och retur!

Hej mina vänner, jag lyckades precis radera hela mitt inlägg och jag vet inte hur man livar upp saker från det döda på den här datorn 😒 I korta drag talade jag i alla fall om att jag har varit i Rotterdam i helgen, det var lerigt och jag var på rätt dåligt humör (förlåt Malin), men att hästarna är så duktiga att man inte kan låta bli att le åt dem. Gullan hoppade 1+0 i nationshoppningen och hade ett oturligt nedslag i GP, helt fantastisk ⭐️ Jag är en väldigt kvällstrött människa och har dessutom en helt fantastisk bok som jag knappt kunnat slita mig ifrån idag (spenderade flera timmar hos frisören och pratade inte med henne fören det var dags att skölja ur färgen..) så ni får helt enkelt hålla till godo med bara lite bilder från Rotterdam nu. I'll make it up to you in Falsterbo! Eftersom jag spenderar lite tid i Sverige nu så kan ni passa på att ställa frågor för det är störst chans att jag kommer ihåg att svara på dem nu (om ni ställt en fråga innan och inte fått svar på den-fråga igen), för jag är en rätt virrig människa. Jag kan dock komma ihåg exakt vad jag hade på mig under på Breeders-auktionen 2011, vilket bland annat var en jättefin blåtira... Imorgon ska jag och småbrudarna åka till Jump Club på dagtävling, och ni kommer ALDRIG höra mig säga det igen, men det ska faktiskt bli ganska kul. Vi hörs!

En olyckad bild på en fantastisk måne.

När man åkt lastbil hela natten - vissa har det bra 👆🏽

Ett regn som hette duga första natten...

...vilket ledde till blötare och skitigare boxar än akvariet i Hitta Nemo. 

Gullis var i alla fall glad över sin supergulliga boxgranne Miebello som snällt/ovetande delade med sig av sitt hö.

En annan kille som inte behåller höet i sin box är Ponnyn, i det här läget mest en ursäkt för att få krypa under boxguarden, men han brukar putta ut sin krubba när den är slut som för att tala om att han vill ha mer. Man får ju inte vara dum!

På mysiga promenader i parken ❤️

Kvällsmagi. (Vad ni inte hör är de hundratals grodor som sjunger/skriker)

Från magiska kvällar till magiska händer - det här är George som känner och klämmer på laghästarna så de är fit for fight. Gullan har någon slags hatkärlek till honom, hon tycker mest om när han är klar. Då mår hon som en prinsessa!

George kan även få människor att må lite bättre, och hårt arbetande groomar som vi är har vi ont lite överallt, så han hjälpte oss. Han kan ha sagt att jag mådde sämre än hästen, vilket jag förstod i samma veva som jag svor högt för att han tryckte så hårt i min nacke att det kändes som att hans tummar skulle poppa ut genom nyckelbenen. 5 min efteråt kändes det som att jag hade tagit av mig en alldeles för tung ryggsäck som jag burit på i flera månader. 


Spelar ingen roll var i världen man är, det här är vad som händer tidiga morgnar på en 5* tävling. Oglamoröst.  

Prisplockaren! Han var 4:a i en Ackumulator-hoppning som vanns av Jonna Ekberg och världens gulligaste Freestyler. 

Gulligaste lagkompisarna Roman & Gullan stöttade och peppade varandra innan nationshoppningen. Teamspirit!


Läst 56566 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
16

Pannkaksdagen

Äntligen torsdag!

Idag är dagen som jag ÄNTLIGEN är klar med min tidiga Rio-planering. Jag vet inte om jag riktigt förklarade vad det var jag behövde göra (jag klagade nog mest om jag inte minns helt fel?) Vi måste i alla fall fylla i en lista med precis ALLA saker som vi vill ha i packningen på planet. Allt från hovkratsar till hur många bett vi vill ha med, och i vilket skåp/låda det ska packas i. Eftersom vi nästan aldrig packar för bara en häst och i ett plastskåp så är det lite stökigt att packa i huvudet, och att komma ihåg allt. Mycket av de småsaker som man drar runt på varje helg lämnar ju aldrig det stora skåpet så man glömmer ju lite bort att de är där. Ännu stökigare har det varit med fodret. Vi fick redan i vintras skicka in en väldigt detaljerad lista på allt hästarna kommer behöva stoppa i sig under OS, allt från betfor till elektrolyter, för att det ska godkännas av God knows who. Och nu får vi helt enkelt bara ta med det som finns med på den godkända listan, det är dock väldigt oklart varför vissa saker inte blivit godkända. Jag får exempelvis inte ta med betfor?! Så nu har jag helt enkelt fått leta upp något som är hyfsat likvärdigt på den godkända listan, och beställt hem det så jag kan fodra med det redan nu, vilket är tråkigt när man har ett fint samarbete med foderleverantörer och måste be dem skicka ett annat märke.

När exakt samma produkt i några få olika utföranden finns med över 30 gånger...

 På ett OS får man dessutom inte ha några loggor på saker och ting, vilket såklart innebär lite extraarbete. Skydden måste specialbeställas utan Veredus-logga (vilket Tomas & Sophie på Equalityline är väldigt hjälpsamma med, tack 🙌🏽), och alla mina finfina täcken som det står H&M på får ha semester hemma i garderoben. Så utöver den där jobbiga packlistan är det sånt jag har styrt runt med ungefär hela veckan (för att jag jobbar med det i ungefär 10 min och sen tröttnar och svär och kollar på en hel konsert på Youtube istället) så det känns som att vi ska åka till Rio på måndag- inte till Rotterdam. Har inte planera något alls för den resan, men det är ju i alla fall inom kontinentens gränser så det ska jag nog lyckas göra i helgen. Om planen håller kommer jag inte hem fören efter Falsterbo, så det blir återigen några veckor hemifrån. I Rotterdam är det nationshoppning igen, och för alla er som inte har sett den så har jag lyckats spåra upp en film på Gullans ena runda från Rom! Yeeey, please watch. 

https://www.youtube.com/watch?v=Gd3ZBTKJSuY

Hemma på gården rullar det på, när jag väl började jobba på riktigt igen fick jag i vanlig ordning fråga tjejerna om det mesta. Under tiden jag varit borta har det ju hunnit bli sommar. Alla tjocka täcken har bytts ut mot flugtäcken och alla fönster står öppna hela dagarna. Alla de hästar som varit iväg med mig (och fått göra lite som de vill) går knappt att leda till hagen för de drar iväg till gräset medan jag halvhjärtat säger till dem att "de inte får göra så för de andra tjejerna kommer bli så sura då!". 

Mr Grey, urgullig liten astronaut. 😍

Med sommar, sol & flugor kommer också eksem, vi har en liten tjej som förra året hade varken man eller svans, men som vi verkligen kom igång att ta hand om i tid i år och peppar peppar har hon än så länge klarat sig fint! Hon har ett eksemtäcke från Horseware och  så smörjer vi hennes känsliga ställen med det här magiska medlet. Dagens tips!

När man inte står och kliar sig hela dagarna har man ju tid med sååå mycket annat!

Det har varit skönt att vara hemma och bara följa rutinerna några dagar (tröttnar dock ganska snabbt så det är tur jag åker snart igen). Jag har passat på att jobbat på min relation med Märta, hon är lite svårflörtad och vi är sällan på samma ställe (hon är bästis med Bea), vilket jag tyckte jag löste fint när jag gav henne lite godis. 

Köpa kärlek går alldeles utmärkt. Kolla bara vad glad hon blev! 

Jag har också fjäskat lite för den yngre generationen genom Nettan, om den dagen någon gång kommer att hon ska ingå i Team Malin så kan det ju vara bra tänker jag. Jag skulle kunna tänka mig att släpa runt på henne enbart för att hon är så gullig att titta på 😍. 

Gullan övervakar arbetet!

Jag & hunden Tristan arbetar inte alls. 

'

Prioritering i stallfrysen!

Avslutningvis vill jag bidra med ett citat jag själv drog till med för ett litet tag sen i ett samtal med min chef:

"Vi måste skaffa oss fler bruna hästar."

Säg hej till lilla Doris allihop. Hon är brand new, jättesöt och väldigt mycket skimmel. 


Läst 62865 ggr Kommentarer Kommentera

JUN
09

Från hopplösa militärer till envisa småglin

Hej på er! Jag sitter äntligen hemma i min soffa i Norrköping❤️ Vi tog oss igenom St Gallen väldigt smärtfritt måste jag säga, det regnade alltid som mest när vi befann oss under tak så jag är tacksam. Gräsbanan var såklart inte särskilt fantastisk efter all naturlig bevattning som gått loss under den senaste tiden, så grabbarna slapp hoppa den helgen. Gullan hade tyvärr inte mycket till val eftersom det var nationshoppning (som vi dessutom räknar poäng ifrån) men hon var som tur var inte särskilt brydd om leran. Hon är tuff hon!

Arrangörerna var i vilket fall schyssta och bestämde sig för att sänka banan vilket med tanke på förhållandena och att man gärna ser att alla hästar har någon slags gnista kvar efter två rundor var väldigt skönt. Prinsessan var fantastik igen, rev ett hinder i första rundan eftersom hon och piloten inte riktigt hann bli överens om vem som egentligen är klokast, men hoppade allt annat fantastiskt. Andra rundan var bara helt klockren. Hon är bäst, det behöver jag ju knappast säga. Laget slutade som delad 2:a efter så fina prestationer av hela laget i andra rundan, där Rolf inte fick rida och allas resultat räknades. Well done! 
  

Bokstavligen talat 10 min efter att vi passerat den schweiziska gränsen! 

Obrydd, gräset var ju grönt så...


Mood of "hela St Gallen-helgen".
  
Det schweiziska regnet skapade inte bara problem på banan, utan även på lastbilsparkeringen som givetvis även den var på gräs. Jag vet inte hur de tänkte att det skulle gå till, de lär ju vara samma problem varje år eftersom det är allmänt känt att det alltid regnar i St Gallen (jag visste till och med det och det var första gången jag var där). De kanske tänkte att militärerna som knallade runt i stallen i början av helgen skulle hjälpa till, men they were long gone när vi verkligen behövde dem. De har uppenbarligen aldrig sett en Nicholas Sparks-film. Eller de kanske har sett en men den var nog garanterat dubbad till tyska och då är ju ALLT obegripligt och ocharmigt, så det fattade nog på riktigt inte piken.
  


Det var sådant här de höll på med, som sagt bara obegripliga saker. Inte såg de ut som Channing Tatum eller Zac Efron heller. BESVIKELSEN.
  
Vad jag skulle komma till var att vi givetvis satt fast med lastbilarna i gräset. De fick ringa in några specialgubbar som tillbringade hela fredagskvällen med att försöka få upp en enda lastbil. Jag har aldrig någonsin sett en lastbil sitta så djupt i gräset. Tillhörande hästskötare lämnade ifrån sig ratten och gick därifrån och blundade. Det var väldigt spännande! Speciellt med tanke på att man bara väntade på sin tur. Min pärla var dock jätteduktig och tog sig rätt så smärtfritt bort från sin parkering till hårdare vägar så att vi smidigt kunde åka på lördagsmorgonen. 
  


Gubbarna som hade sitt livs kväll!


Hade varit väldigt roligt att se gräsmattans nya konstruktion på söndagen när alla åkt hem. Hinner nog repa sig lagom till nästa år! 💪🏽


En liten solstråle som dök upp i Switzerlandet var Casello, som skickar en lite hälsning till sina trogna svenska fans! 


Mr Grey tog det här med ledig helg på största allvar!
  
Det var alltså med sann glädje som jag styrde kosan hem till älskade Sverige igen. Tröttheten övergick till någon slags röra av alla möjliga känslor när jag äntligen fick ta mig över Öresundsbron. Vattnet glittrade i solen, majoriteten av alla turister hade jag lämnat bakom mig i Danmark, tullgubben pratade svenska och radion spelade Good life med One Republic. Okej det sistnämnda var väl helt ärligt talat ett move jag gjort själv, det var inga högre makter som bestämde att den skulle spelas precis då, men den var bara så himla lämplig i den stunden att jag inte hade mycket till val. 

Jag och de tre musketörerna åkte direkt till dr Jonas för en vanlig kontroll om alla vara hela och fräscha efter turnén, och sen ÄNTLIGEN åkte vi hem till Norrköping. 
  


Jonstorp, lite mer full av brännässlor än när jag åkte  men så fin i sina sommarfärger. 


Gullis glad ute i sin hage igen!
  
Planen efter att jag kommit hem var mest att inte lämna soffan alls på några dagar. Problemet när man kommer hem är att man blir illa tvungen att ta tag i allt det som man skjutit bort när man varit i andra änden av kontinenten, och som vår kära veterinär vänligt nog konstaterade så är det mindre än 60 dagar till OS. WHAT? Hur gick det här till? Alla som eventuellt ska åka måste redan den 17 juni veta exakt varenda liten pinal som ska med till Rio, hur mycket det är värt (frågan är ju om man ska ta Ica-saxen eller den från Fiskars?) och var det ska packas. Man får ont i huvudet bara man tittar på det där dokumentet. Det är första gången jag ska organisera en flygning av en häst, och vill ju inte gärna missa något. Jag menar, det är ju bara OS i Rio en gång. 

Mitt i alltihop råkade jag gå med på att åka och flytta våra yngsta småglin från ett bete till ett annat, på min lediga dag. Detta kan ha varit mitt sämsta beslut på länge. Totalt skulle vi fånga in, lasta och flytta 5 st hästar. 6 h senare hade vi lyckats fånga 2 st och lasta 0. We bring the big guns tomorrow. 
  


Två trötta men ack så envisa småbrudar. Lilla söta grå heter Daisy Darling och är barn till Tamina och Corporal, halvsyrran bredvid heter Elvira och har Espri till mamma. 


När vi fortfarande var på "leta"-stadiet. Där gick vi i regnet i den svenska (inhägnade) vildmarken och letade efter en flock hästar. När vi väl hittade dem insåg vi att invånarna i den hagen hade motsatt kön för vad vi letade efter, så vi fick packa in oss själva, dyngsura, i lastbilen och åka vidare till nästa hage. Ännu större än den vi redan gått runt i. 


När man äntligen hör en gren knäckas och ser skymten av ett tiotal små hästar. Game on!

Avslutningsvis en bild från den här fina stunden när Actrice och Sara fick ha en liten catch-up och prata gamla minnen på morgonkvisten. Bruttan till vänster väntar på att en unge ska poppa ut, som en fin liten tillökning i den samling av barn hon redan har. Jag skulle dock inte lita på ett ord hon säger om barnuppfostran, eftersom det var just hennes dotter vi jagade runt i flera timmar utan att få tag på. Snälla Actrice, lägg ner lite mer tid på att lära den här vettiga saker.

Jag ber dig. 

TO BE CONTINUED


Läst 61844 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
30

Life on the road

Vi börjar äntligen närma oss slutet på den här turnén (jag säger äntligen, men jag vet också att jag kommer vilja åka igen efter en vecka hemma 😎)! Lite mer än fem veckor kommer vi ha varit borta, jag kommer ha spenderat mer än 6000 km bakom ratten och tagit oss genom 9 länder kors och tvärs över Europa. 

Alla de där kilometrarna betyder många timmars lastbilsåkande för hästarnas del och hur man reser med dem är väldigt viktigt. En häst som reser dåligt eller inte får allt den behöver under resan blir väldigt lätt sjuk! 

• A och O är att man får i dem vatten. De flesta är inte sådär jättesugna på att dricka vanligt vatten ur hink när det erbjuds (utom Gullan då för hon är drömhästen), så jag ger alltid mina betfor med mycket vatten och morötter, så brukar de slurpa i sig en del i alla fall. Nu när det varit varmt har de även fått vatten på allt kraftfoder som jag sagt tidigare, då är det illa tvungen att dricka upp om de vill komma åt pelletsen i botten 😈. Sen har de alltid vattenhink när de har rest, även om det finns vattenkopp, för att man ska vara säker på att de får i sig vad de behöver. Samma sak när de kommer hem från resa. 

Hö får de bara på färjan för att de inte ska härja runt så förbannat (inleda grävtävlingar, bita varandra i mulen osv.). Alltid annars får de bara hö innan vi åker och direkt när vi kommer fram. 
  

• Det är viktigt att lära känna sina hästar och hur de trivs att åka. En del vill åka smalt, andra brett. En del tycker inte om att ha grannar, en del vill ha långa uppbindningar, andra korta osv. Gullan till exempel står alltid väldigt snällt hela resorna, men tycker inte om när de andra går ifrån henne, så hon står alltid längst ut så hon går av först. Och så har hon ganska mycket plats och lite längre uppbindningar, mest för att jag skämmer bort henne, men hon trivs med det. 

Indie tycker om att pilla med saker och blir lätt lite rastlös så hon har en liten boll (en gummiboll på snöre som man har till hundar) som hon kan roa sig med. De andra stackars hästarna får lyssna på när den dunsar i väggen hela tiden 😅. 

Corporal tycker om att "sitta" lite på bommen bakom så han har alltid en madrass där så han inte trycker sönder sig själv och svansen. Det förhindrar dock inte att han mosar in allt bajs i sin vita svans - den är för evigt smutsig. 

Men det är små saker som gör resorna lite bekvämare helt enkelt. 

• Superviktigt är att luften på lastbilen är bra! Hellre ett täcke extra och bättre luft än stängda fönster. Så lite öppet som möjligt framför så de inte står i konstant drag framifrån och istället mer öppet bakom dem. Min lastbil har väldigt stora fönster bakom, vilket är suveränt, många har väldigt små. På färjan och lite längre kaffepauser försöker jag öppna en av luckorna. Som ni kanske kommer ihåg från Lanaken-historierna så kan man behöva slåss lite med färjegubbarna - men vad gör man inte för sina små djur? 👊🏼 sen kan man spilla lite spån och så om man vill hämna s- men det hörde ni inte från mig.)
  

• Den eviga frågan - "Hur mycket täcken ska man ha?"

INGEN ANING. 

Det finns inget bra svar på den frågan. Man måste känna sina hästar och sin lastbil, vart det är varmast och var det är kallast (oftast vid luckorna, det drar alltid lite där). Man får hålla koll på termometern och vara med i temperatursvängarna. Idag t ex droppade det nästan 10 grader på bara tio minuter när vi körde in i ett regnoväder, då är det bara till att stanna IGEN trots att jag tagit av täcken för bara någon timme sen. För viktigast av allt är att känna på hästarna. Stoppa in armen under täcket och känn efter (och akta dig för huggtänderna!).
  

Mina hästar reser alltid i lindor, fram och bak oftast, men filurerna här ovanför tycker inte om att ha lindor bak så de slipper. Står de bara och sparkar hela vägen gör lindorna mer skada än nytta i alla fall. Jag lindar alltid själv när de ska ut och åka, några få utvalda som kan få äran. Kan låta löjligt, men sitter de inte ordentligt är det som att ha ett par stödstrumpor som kasat ner kring fotknölen i 12 h, inte så trevligt va? Och heeeelt meningslöst. 

Behöver man kan man få ett par boots, mjuka med ludd så man inte får skav. Och så har de luddgrimmor, av samma anledning. Som sagt så är det här saker de har på sig halva dygnet några dagar i veckan. Det måste vara bekvämt. 

• Jag gillar personligen att åka kl 4 på morgonen (vi gjorde det imorse, ett under att jag fortfarande är vaken). Det är tidig morgon - inte natt, ingen trafik, det blir ljusare och ljusare vilket gör mig mindre och mindre trött, och så har man redan avverkat en bra bit av resan när trafiken drar igång.
Man är framme någon på em, kan ge dem lite mat, stöka iordning och ta ut dem ordentligt innan det bli mörkt och sen gå till sängs i vanlig tid. Perfekt ju! Finns det skrittmaskin brukar de gå där en stund, annars går vi på promenad eller så joggar jag dem lite på lina. Det beror lite på situation, om de kommer hemifrån eller som nu när de åker från tävling till tävling. 
  



Och för egen del då?

- Jag har fått inse att koffein är något absolut nödvändigt och får välja pest eller kolera med kaffe/energidricka (gillar inget av det).
- Jag äter en fruktansvärt obalanserad kost.
- Jag kan dra igång framträdanden som får rutorna att imma och min kropp att få syrebrist. Om ni ser att rutorna är nere på motorvägen så är det garanterat "Hello" som är igång på radion (då behöver all luft jag kan få ner i lungorna). 
- Livrädd varje dag att fina silvriga pärlan ska säga upp sig med omedelbar verkan på motorvägen. 

Och mitt i detta stycke känner jag att det är dags att dra åt handbromsen, för det blev dels väldigt långt och sen måste denna trötta truckern sova så vi inte trillar ner för de schweiziska bergen imorgon. Hoppas ni fick något svar på era frågor någonstans i detta väldigt långa och informativa inlägg (hade kunnat babbla vidare ett tag till... Hehe!). 

Ciao!
  


What a view!



Evigt köande!


Arvegods, utifall att någon försöker ta sig in i lastbilen.


En gång då en del av pärlan sa upp sig... Lång historia! (På franska.)


Den där gången jag körde på en lastbil på ett tåg. 


Mont Blanc-tunneln, mer än 1 mil lång med mötande trafik! 😑 


Har man tur kan man ha vilostund med en god vän efter en dag eller två! 


Så mycket roliga saker som händer i den kameran, borde göra en film av det. Dom har humor dom där! 


Läst 63002 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
28

Rapport och bildbomb från Rom


Vi är i Rom där solen skiner i vanlig ordning och vi förbereder oss på ytterligare en stekande dag, för det verkar vara det enda som existerar i den här staden. Nära 30 grader har det varit, så den dagliga taktiken är att ha hästarna ute på morgonen och sen gömma sig i stallet så mycket det bara går.

Hästarna har varsin fläkt i sina boxar och det är stora fläktar i stallgångarna som dessutom sprutar lite vatten några gånger varje dag (vilket är betydligt mycket trevligare än vad det låter), så är det någonstans man ska hänga är det här. Man kan knappt höra vad man tänker men allt från veterinär och förbundskapten till hästskötare som jag själv har lyckats powernapa ändå, det är helt enkelt en fråga om hur trött man är. 
  


Igår var det Nations Cup-day, min första! Så härlig stämning med alla flaggor och landslagskläder och laganda. Det var Gullans  första gång i de svenska färgerna också, och hon var helt fantastisk!! Det var bara fyra hästar som var felfria i båda omgångarna och hon var en av dem. Så stolta och glada över den lilla hästen ❤
  







Det känns som att helgen redan är slut för att man har fokuserat så mycket på laget, men faktum är ju att det är två dagar kvar och grabbarnas tur att glänsa (no pressure). Nästa vecka åker vi till St Gallen i Schweiz och sen ska vi äntligen åka hem. Hästarna börjar längta till sina hagar (ponnyn börjar bli rent av skitsur) och jag vill hem och träffa tjejerna (fyrbenta och tvåbenta), äta lunch hemma hos Pelle & Gittan och sova i min säng, ha sovmorgon, kolla på film en hel dag, handla mat på Ica och vara lite ren några timmar på dygnet. Älskar att vara på tävling, men att få komma hem en dag eller två är vad som krävs för att man ska orka.

Men jag är också väldigt lyckligt lottad som får betalt för att se världen, det är inte många som får det. 
  


Ciao! 


Läst 56848 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
20

Magiska skogar

Hej på er, dagarna går så fort och vi har hunnit ta oss till andra änden av Europa sen vi sist hördes. Det var vemodigt att lämna Windsor och England som ni kanske förstod i min förra kärleksförklaring till britterna och deras land. En underbar helg, hoppas snart på att vara tillbaka där igen. 

Ponnyn på morgontur vid floden i Windsor. 

Till och med säckkärrorna var ledsna över att skiljas. 

Rysligt vackert i Dover när färjan lämnade hamnen. 

Långt borta från alla britter är vi nu precis på gränsen mellan Frankrike & Schweiz, i en by som heter Viry där Charlotte Mordasini har sin verksamhet. Vi anlände här i tisdags och ska vara här till på måndag då vi åker till Rom. Viry ligger uppe i bergen, jag önskade att jag inte hade kört sista biten hit för jag hade bara velat sitta på passagerarsidan och ta in allt jag såg och försöka fånga det på bild. Det var helt magiskt. Backar och tunnlar och broar, bergsväggar helt täckta i gröna skogar, så där intensivt gröna som de är på film. Vattendragen är så rena att de är silvriga, och utsikten är en klass för sig. Det är verkligen en helt annan värld här uppe. Varje morgon när man går upp och tittar ut över bergen så ser de annorlunda ut. 

Gården är jättefin och mysig, dock väldigt liten och inte särskilt lastbilsanpassad, så när vi anlände med två lastbilar plus att de två som redan är på gården skulle packas och lastas för tävling så blev det lite kaos. Hela gården är ju dessutom byggd i en backe så det försvårade saken avsevärt, min lastbil skrek "koppling överbelastad" jättehögt och jag kontrade med att den bara skulle hålla käften och göra som den blev tillsagd. Det gick finfint!

Mallan såg inget i sin back-kamera, vilket kan vara en fördel,  så jag fixade det. 

Kidsen mår i alla fall oförskämt bra, jag tror bergsluften gör dem gott för de är jättepigga och jag är alldeles för trött för att ha tålamod med deras energi. 😅 De bockar runt, tar sönder täcken, stökar ner sina boxar, har bajshögarna som huvudkudde osv. Jag har kämpat på i motionsväg, kommer inte kunna gå alls imorgon efter all ridning. Chefen kommer på söndag tack och lov så imorgon får de longeras (om jag tar mig nedför backen till stallet vill säga).

Ponnyn är lite fundersam på hur de har tänkt här med en del av utebanan under tak. Är vi ute eller inne? Taket var dock en lifesaver igår när regnet vräkte ner emellanåt. 

Enjoying the view.

Skäms lite, med all rätt!

Den som gjorde det här skäms dock inte alls. #badboy

Eftermiddagsfika.

Sparven & Gullan myser i solen. Visste ni att de två är så nära systrar man kan komma utan att vara det? Båda två har Cardento som pappa och Robin Z som morfar, men olika mammor. 

Avslutningsvis vill jag säga att jag ser alla era kommentarer, och det kommer inlägg om de önskade ämnena så fort jag har samlat ihop bilder så det blir lite roligare! Och tack för alla era fina ord, jag blir jätteglad! 

Puss & kram från oss


Läst 54249 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Hästskötarbloggen

Häng med Natalie Jansson bakom kulisserna hos en av Sveriges största ryttarstjärnor – Malin Baryard Johnsson.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Veterinärstudenten Välj
Noll till hundra Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Dressyrbloggen Välj
Kajsa Boström Välj
En husblogg Välj
Drivers resa Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Avelsbloggen Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen
Beyond Equestrian Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Hästskötarbloggen

Natalie Jansson jobbar som hästskötare åt Malin Baryard Johnsson. I denna blogg berättar hon om sin innehållsrika vardag – under och mellan tävlingarna.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Populärt hos Charlies

Husbloggare

Skogen

Saras vardag

Går den verkligen på tygeln?

Kajsa Boström

Ta sommarens sår på allvar!

Veterinärbloggen

Till Husbloggarna