Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Hej mina vänner! Swish sa det och så var vår weekend i Göteborg över. Trots att resan var kort och jobbdagarna relativt lugna (dock långa), så finns det nog inte många som varit tröttare än vad jag var igår. Jag kan ha försovit mig lite och gjorde dessutom inte många knop under resten av dagen. Packade upp och gjorde klart lastbilen, sen gosade jag mest med hästarna. 

Att vara i Göteborg innebär ju inte bara att man ska tävla på hemmaplan, det innebär också att man har massa vänner på samma plats (vilket faktiskt inte händer så ofta), att folk är lite genuint mer intresserade av vems hästar man faktiskt tar hand om, att man pga det också får ställa upp på lite intervjuer och prata om vilka hästar man tar hand om och be dem le lite i kameran (inga problem från deras håll - båda dessa två damer ÄLSKAR kameror och uppmärksamhet) och andra åtaganden som fyller dagarna. Oroa er inte, jag har ändå hunnit med att äta en fantastisk omfattning av kakor och choklad så det går ingen nöd på mig.

Det bästa med Göteborg är att det är fantastiskt organiserat. Vi har så gott om plats, både i stallgångar och med tackboxar, det finns varmvatten i alla spolspiltor och man får hjälp med allt man behöver. I- och urlastning går på 10 min för det är fullt med folk som hjälper till att bära saker. Stor eloge till alla er som hjälper till med allt det där, och som lyssnat på groomarna när de kommit med tips på saker som behövt förbättras genom åren - det har gjort Göteborg till en väldigt behaglig tävling för oss allihop och det är GULD. 🙌🏽

Vi hade en både bra och dålig helg, Märta var en stjärna som alltid och slog till med både en 2:a- och en 5:e-plats i speedklasserna ⭐️ Gullan hoppade egentligen helt fantastiskt i vanlig ordning men fick inte riktigt till det den här helgen, så som det kan vara ibland. Varje gång jag passerade henne igår så stoppade hon huvudet i min famn, så jag tror hon hade lite dåligt samvete. Att komma hem till Indie och prata igenom allting gjorde nog saker lite lättare för nu är hon glad igen. Det är det man har vänner till! 

Jag tror vi tar oss igenom helgen i ett bildspel för annars kommer ni får scrolla er tokiga, så klicka in där och häng med tillbaka till garaget i Götet. 👆🏽 Förhoppningvis lämnar vi boet igen redan nästa vecka, och snart är det ettårsjubileum för mig på Hippson - hur ska vi fira det?? 

Ha det bäst tills vi hörs igen!

Hej på er! 

Tänkte bjuda på en liten glad uppdatering för att visa hur pepp vi är på Göteborg nu!

Saker att vara glad över just nu nr 1

Nedan ser ni Manne, han ska inte till Göteborg men han är alltid sådär glad & gullig så jag känner ändå att han sätter rätt stämning för resten av inlägget. Är han inte så söt så man nästan svimmar? Jag har en liten crush på honom, fast han är lite för ung för att vara min stora kärlek än så länge. Vi fick flytta honom från tjejsidan för de bara pep, skrek och surade när de gick förbi honom så han blev så rädd, stackarn. Nu hänger han med de andra smågrabbarna, Gullan och Indie- lite stabilare mentaliteter. Han är en liten gentleman, fast i grund och botten beror det nog mest på att han är rädd. Blir väldigt glad varje gång jag ser honom !🐻

Saker att vara glad över just nu nr 2

Att det är sol emellanåt! Fönstren öppnades i samma stund som solstrålarna landade på Jonstorp och hästarna bara älskar det. Det är som att man kan andas igen. Just nu är det regn, men ändå plusgrader och man får vara glad för det lilla. Längtar tills våren kommer igång på riktigt, med dagar som den där 👆🏽 varje dag- det är min favorittid på hela året. 

Saker att vara glad över just nu nr 3

För varje dag som Göteborg kommer närmre så får man lite flashbacks från förra årets tävling eftersom det alltid är så roligt där. Jag hade ju kvalitetstid med Ponnyn i Götet förra året, och SOM jag saknar honom. Jag blir väldigt sentimental varje gång det ploppar upp bilder på honom. Har bara glada minnen med honom- så underbar liten häst. Jag tycker om allt med honom, även när han sparkade efter ryktborsten tyckte jag om honom. Det är både en fin grej med jobbet och något som jag ibland känner att jag hade velat leva utan- den stora kärleken till de där fyrbenta individerna.  Jag pratade om det med en vän och det går verkligen inte att beskriva för någon som aldrig upplevt det. Inte för att jag fått hjärtat krossat av en verkligen människa, men när man måste säga hej då till en häst som man älskar, det är inte kul alls. Det kommer alltid nya hästar man tycker om, men vissa bara stannar kvar i hjärtat för alltid. Den där bruna killen är en sådan. ❤️ 

Saker att vara glad över just nu nr 4.

Att jag är nominerad till Årets hästskötare på Ryttargalan är ju inte en så tokig grej kan jag tycka. Fantastiskt kul och jag är jätteglad och stolt över att vara tilltänkt. Jag är väldigt glad att det priset finns, inte för att det förändrar liv på något vis- men för att jag tycker det är stor och viktig sak att uppskatta hästskötarna på en sådan tillställning. Alla vet vi att groomarna är en viktig pusselbit i det här cirkuslivet, och det tycker jag att många nuförtiden är väldigt medvetna om (även om det aldrig kan påpekas för ofta), men det finns så mycket mer man kan säga om det.

Många börjar sina hästskötarkarriärer väldigt unga, får ta mer ansvar än vad som kanske är lämpligt. Det gör dock att man mognar dubbelt så fort, för man har inget val. När man sen avslutar den här karriären och påbörjar en annan har man samlat på sig så mycket mer livserfarenhet än vad många andra jämnåriga har. När många andra har rest runt jorden i en bikini (låter iförsig helt fantastiskt), jobbat på en fiskfabrik i Norge bara för att tjäna pengar eller ströpluggat lite kurser för att ha något att göra. Då har du under tiden rest jorden runt med ansvar för miljontals kronor i lasten, hållt liv i flera hundra kilo som vanligtvis verkar vilja göra allt de kan för att slå sig, du har navigerat dig och en 12 m lång lastbil till de minsta gårdarna i de minsta byarna i länder där ingen pratar samma språk som du. Du har lärt dig lösa det mest absurda bekymmer och blivit en så mycket starkare människa. Det finns liksom inget som en hästskötare inte kan lösa. Och om man behöver hjälp- då frågar man helt enkelt en annan hästskötare. Det fina med hela det community som groomarna lever i är att det spelar ingen roll om man är vänner, bekanta eller fiender- behöver någon hjälp så ställer vem som helst upp. Det är en väldigt speciell gemenskap som samlat den underligaste kombinationen av människor. 

Att då vara nominerad till detta pris låter kanske för andra som en inte så big deal, men när jag tänker på den stora respekt och stolthet jag känner för Sara och Madde som också är nominerade så blir jag extremt tacksam över att någon placerat mig i samma kategori som dem. Båda två är väldigt härliga vänner som alltid är glada, hjälpsamma, extremt duktiga och noggranna, och som ALLTID sätter sina hästar i första hand. Jag ser framemot en helkväll tillsammans med de två knasbollarna, och oavsett vem som får det där priset kommer jag alltid vara glad att det här yrket gjort att jag lärt känna dem båda två. Fantastiska fina människor. ❤️

Hoppas vi ses i Göteborg allihop! 👋🏽

Det här är en fortsättning på föregående inlägg, så skrolla ner och läs det först för att hänga med på bästa sätt! Jag ber även om ursäkt för bristen på givande bilder från helgen i Österrike, det var egentligen förbjudet att fota...
  
Att lämna den super-tyska gården för vilken tävling som helst hade varit fantastiskt – men att lämna den för Treffen saknar tillräckligt fina ord. Treffen ligger i Österrike, uppe bland bergen (älskar bergen❤️) och är ett event som är så spektakulärt att man glömmer bort att man är där för att tävla.
  
Det är familjen Glocks tävling, de har två om året – en 5* utomhus på sommaren och en 3*  inomhus nu. Hästarna har en röd matta utrullad vart de än behöver gå (som städas konstant av flertalet personer som går runt med jättedammsugare, som de dessutom fått order om att stänga av varje gång det passerar en häst), de sprutar in värme i tältstallen och vi som stod bredvid Glock-hästarna (Gerco Schröder är sponsrad av Glock) hade en säkerhetsvakt närvarande dygnet runt.
  
Vi gled med andra ord med på deras VIP-treatment. Allt detta hade ju bara det varit en avgörande faktor för att vi skulle kunna ha en behaglig helg. Men vänta ni bara – jag har bara börjat. 

Vågade mig på att rida lite på onsdagen, Märta superstabil ❤️
  
Jag var ju såklart först på plats eftersom jag var där redan på tisdag morgon. Tog mig en tur till damernas och tro mig, jag var nöjd redan då. Det var minsann ingen illaluktande bajamaja där inte. Det var en lounge med vita skinnsoffor, blommor, palmer, speglar, bakgrundsmusik, heltäckningsmatta, VÄRME. Jag hade kunnat sova där inne utan problem.
  
Förstå då lyckan på torsdagen när Riders Lounge öppnade. All sorters mat du kan tänka dig, servitriser som sprang runt och tog kaffe-orders och plockade din disk i samma stund som du lagt besticken på tallriken. Det fanns en te-salong, en skönhetssalong och ett litet spa med manikyr, pedikyr, massage osv. Det fanns ett vattenfall, fantastiska dekorationer, fantastiska bartenders (som nog hade liknande arbetstimmar som vi hade i Amsterdam för det var samma killar som jobbade på frukosten som på festen), ALLT du kan tänkas vilja ha under ett och samma tak. Det stod en kvinna redo och delade ut en ren handduk när du tvättat händerna i badrummet. Det var det sjukaste jag varit med om. 
  
Men tro inte att det var allt. Nej nej! Det som är allra mest välkänt med den här tävlingen är underhållningen. Det dyker upp hemliga gäster under kvällarna, några som bara strosar runt och antagligen har fått väldigt mycket betalt för att ställa upp på lite bilder, som John Travolta och Hugh Grant, men också artister som uppträder. Man får naturligtvis inte veta i förväg vilka som ska komma, så det förekommer ju ett ivrigt gissande hela dagarna – med ledtrådar när man hör tonerna från deras soundcheck, men ingen vet säkert förrän klockan slår 20 och alla rusar in till scenen. Vi hade två fantastiska kvällar med Kylie Minogue och sen underbaraste Robbie Williams. Jag skulle verkligen kunna fortsätta berätta om det här hur länge som helst, men det kommer inte göra det rättvisa. 

Del av servetthållare som av någon anledning följde med mig hem. 

Kylie Minogue – SÅ COOL!

När man fått naglarna målade (och en blick från kvinnan som gjorde det som var i stil med den kvinnorna i affären ger Julia Roberts när hon ska shoppa i Pretty Woman).

När alla groomar stod på första parkett, redo för Robbie!!!

Vi var ju trots allt där för att tävla, åtminstone lite grann. Och de där grå damerna vi har gör ju aldrig någon besviken! Märta var placerad i alla sina starter med en 3:e plats som främsta resultat. Gullan VANN sin första klass (antagligen någonsin!) och vi var såklart jätteglada över det. I Grand Prixen var det dock stolpe ut med 4 fel, men det skyller jag helt och hållet på mitt klädval. Jag har en supercool bomberjacka i siden från H&M som vi fick i Friends, och som jag endast burit två gånger. BÅDA de två gångerna har Gullan haft 4 fel i GP, så jag måste nog därmed tyvärr begrava den. 😩

När Malin inte kan hitta ett enda lämpligare ställe att hänga grimman. 😂

På besök hos Chris aka Morotstanten 😍 (varken "Märta" eller "Gullan" går särskilt bra på franska/engelska så de heter helt enkelt "Princess" och "Little Princess" när man pratar med Chris 😂).

Girlpower! ⭐️

Märta som bara ville stå där i solen, hela dagen helst. ☀️
  
Även från Treffen blev vi utjagade, men den här gången av hotande snöstorm. Finns roligare saker än att köra lastbil i snöstorm i Alperna, så vi åkte så fort vi kunde. Väl hemma välkomnades jag med två nya hästar. Skimlar naturligtvis, vilket ökade kvoten till 5 av 7. How lovely! Men mer om det senare. 
  
Hörs snart igen 😘

Hej på er! Nu är vi hemma i Sverige igen 😍

Som ni kanske förstått så har vi varit på en liten turné de senaste veckorna- första stoppet var i Amsterdam och det andra ända nere i Österrike. 

Amsterdam var egentligen en ganska bra tävling men med fruktansvärda arbetstider för både två- och fyrbenta. Klasserna höll på till midnatt varje kväll, och med en uppvärmd framhoppning och arena stod ju alla genomsvettiga hästar som varit i omhoppning i duschen väldigt sent. Vi fick tre måltider om dagen, men i Holland är lunch i princip samma sak som frukost- kanske med en liten soppa till om man har tur, och med alla klasser på kvällen blev det inte direkt tid till någon middag. Som ni nog förstår var ju inte det särskilt lämpligt upplagt för en hungrig själ som jag. 

Malin H tar en liten snooze. 💤

När alla tar sig en snooze. 

Överlevnadskit. 

När klockan närmade sig 22 och Malin inte hade suttit upp än. 

Indie förbereder sig mentalt. 

Bevis på att jag emellanåt jobbade. 

En timmes frisk luft varje dag (delat på tre hästar såklart.) På em började ju klasserna så hann man inte gå ut. 

Men vi gjorde det bästa av tiden! Indie hann t ex bonda lite med team-mate Carat 👫

Annars gick vi mest på led på vår lilla asfaltsplätt, Märta rätt nöjd med det. 

Och hur gullig var inte Gullan när hon fick syn på Malin & hennes röda jacka på andra sidan staketet? Lojaliteten är fenomenal. 👭💕

Rent tävlingsmässigt var inte Amsterdam riktigt vår tävling heller. Första upptåget för året, hästarna lite vilda, hästskötaren trött & hungrig, ryttaren i fel sadel (efter att hästskötaren packat fel.. 😇), dåligt framhoppningssällskap, brist på frisk luft. Jag kan säkert hitta på några fler jättebra anledningar till att det gick dåligt- men man vill ju inte vara den som skyller ifrån sig.. Gullan som den lilla hjälte hon är räddade i alla fall allas helg genom att vara felfri och 4:a i söndagens GP! 💪🏽

(För er som har missat det så tog jag över Hippsons instagram under helgen, kika in där för fler behind the scenes-bilder!)

En felfri första runda och massa godis senare- i väntan på omhoppning! 

Woop woop! 🙌🏽⭐️

Söndagkväll efter några timmars återhämtande för Gullis och lite sömn för mig, blev vi bokstavligen talat utjagade från stallet av bulldozers som skulle riva ner hela kalaset. Vi hade inte mycket till val än att ta vårt pick och pack vidare on tour, så vi åkte vidare till en liten gård i syd-östra Tyskland. Det var jättetrevliga människor där, men stället överlag förstärkte bara mina fördomar om tyskar. Det räckte med en vända i stallet innan både mina kläder och hästarnas täcken luktade lada, och jag blev tyvärr vittne till en skottkärra full med gamla korvkringlor som tömdes på gödselstacken. Min definition av "super-tyskt"! Jag blev inbjuden på middag hos familjen, åtminstone tror jag att det var poängen men det är högst oklart då ingen i den konversationen pratade samma språk- en av det många anledningar till att jag avböjde. Jag tror därmed att det med andra ord var en lättnad från allas håll när jag åkte därifrån igen. 

Fortsättning följer...