Hej alla fina, ville bara meddela alla att jag lever! Dagarna har rullat på sen sist och helt plötsligt har dagarna blivit till veckor. Pensionen närmar sig med stormsteg! 

Om vi ska ta det från början så så får vi väl backa några veckor till där vi avslutade historien sist- på väg till Paris. Det gick så bra att åka dit, jag var så nöjd! Fick köa lite såklart men hittade rätt hela tiden, var stencool och inte ens nära att köra på någon! Eftersom tempot hade en medelhastighet på ungefär 10 km/h under en period fick jag chansen att turista lite och se saker som jag inte alls märkte av sist, Stade de France till exempel. 

Väl framme på tävlingen fick man köa lite igen eftersom de bara kan lasta av en eller MAX två lastbilar åt gången, men jag hade tur med bara en lastbil före. Vissa som kom senare köade i flera timmar. Man har ungefär 10 minuter på sig att hitta boxarna, spåna, lasta av hästar och alla saker, och snabbt som attan slänga ut den värsta skiten från lastbilen innan man måste stänga igen och ta med sig sin lilla guide till parkeringen. Och ja, parkeringen är ju ett helt eget kapitel.... Men att ta sig till den där platsen- med en lastbil. Mindre roligt. Ni vet att man brukar säga typ att kärleken till ett nyfött barn är så stark för att man ska glömma hur jobbigt det var att trycka ut det? Lite samma tänk här. Man står jättefint med nosen mot Seine och varje kväll under telefontiden satt jag där i passagerarsätet, pratade i telefon och stirrade på alla båtar som åkte förbi och satt som trollbunden varje klockan slog jämn timme och Eiffeltornet glittrade i några minuter. HELT MAGISKT! Paris är magiskt. Men vägen dit- fruktansvärt okul. 

Jag har en enda sak att tillägga, och det är att jag hoppas ni noterar farthindret. 

Den stora frågan är ju- ÄR DET VÄRT DET? 😍

Själva tävlingen är ett helt fantastiskt event, man får samma WOW-känsla varje gång man går in i arenan. 

Tjejerna var duktiga i vanlig ordning, Märta hade lite otur den här helgen men vi kan ändå inte vara gladare och stoltare över henne. Vilken inomhussäsong hon har haft! Jag tror inte hon gjort en enda tävling utan att vara placerad i minst en klass. Gullan hoppade helt fantastiskt i de stora klasserna, GPn på söndagen var rysligt svår. Bara 3 av 47 starter var felfria, 13 (!) ekipage utgick i första rundan. Gullan hade fyra fel, men fick med sig en placering i alla fall. Hon hoppade återigen helt strålande, så inte mycket att klaga på egentligen.

Att jag var galet snabb att packa ihop och göra klart hästarna inför hemresan hade jag inget för, fick ändå spendera 3 h i kö innan jag kom fram för att lasta på. Eftersom jag var en av de första som anlände på torsdagen så hamnade jag naturligt långt bak i kön att lämna parkeringen, så t ex Marlen som jobbar hos Bertram Allen som hade både omhoppning och prisutdelning (och därmed naturligt borde varit klar att hämta sin lastbil senare än jag..) hamnade ändå före mig i kön för hon kunde smita in längre fram. 

När jag väl kommit iväg hade jag ungefär 8,5 h körning tills jag var framme hos just Bertrams ställe i Tyskland.

Där möttes jag av det här. 🤔 Vad som nog inte framgår på den här bilden är att den här fantastiska bulldogen är i supersize. Mankhöjden är minst i midjehöjd på mig, och då är ju huvudet utöver det gigantiskt. Och jag vet inte vad jag ska säga mer än- FÄRGEN? 😂 Den här fina skapelse står alltså parkerad utanför stalldörren. Love it! 

Hemma i Norrköping var vi igen på tisdagskvällen, och nu har tjejerna välförtjänt semester innan utomhussäsongen drar igång. 

Under tiden har småtjejerna äntligen fått komma ut och lufta sig igen! Vilda och glada har de varit i Linköping och hoppat runt, de fick sällskap av Manne också. Att vara på dagtävling är ju ingen höjdare men just den dagen var faktiskt så mysig. Solen lyste och det var säkert 16-17 grader, under de varmaste timmarna,  hästarna knallade runt utan täcken och alla var glada. 

Jag hade hjälp av vår älskade praktikant Paulin, som är hos oss 2-3 dagar i veckan. Så gullig tjej!

Manne ♥️

Selda solar ☀️

Och hemma på gården är det bara allmänt chill just nu. Det var fantastiskt väder även i måndags, och sen åkte jag hem till Skåne några dagar. Här regnar det, och i Norrköping fick jag höra att det var snö. Kontraster i vardagen.

Hoppas det är sol igen när jag kommer tillbaka! 

 

Hej kompisar, det har gått en vecka sen vi hördes sist och mycket har vi hunnit med. Jag har en liten deadline för min skönhetssömn att hinna till just nu, så det får bli en snabbversion av alla händelser. 

Jag, Gullan & Märta var sist påväg till s'Hertogenbosch i Holland, där vi spenderade helgen. Och här måste vi ta några extra sekunder att hylla Märta, för hon var återigen felfri och placerad i ALLA sina starter. Sicken liten pärla hon är va? 

Hur mycket hon tycker om mig ❤️

Hur mycket hon tycker om morötter ❤️

Hemsk bild, men det enda bevis jag har på att hennes huvud faktiskt vilat på MIN axel. Det kändes som att det gick flera minuter vilket jag ju inte kan bevisa, men som ni ser var det i alla fall tillräckligt länge för att jag skulle hinna ta upp snapchat och ta fram ett filter. 

Gullis var dubbelnolla och placerad i stora klassen på fredagen, och hoppade inget mer fören GPn i söndags. Där var hon väldigt felfri tills hon slutade lyssna på Malin och kom liiiite  tokigt in i trekombinationen. Det där med att ta saken i egna händer är inte alltid ett så klokt beslut. Det var inte ens en kvällsklass så vi kan inte skylla på den sena timmens förvirring... 🙄

Hennes huvud vilar ganska ofta på min axel så den här bilden är mest ett bevis på att snapchat-filter ibland är det enda rätta. 

Den Bosch var i övrigt en rätt så trevlig tillställning, konstigt när det bara är fredag till söndag dock. Känns tomt utan den där extra dagen. Hade världens bästa boxgrannar- Madde, Zacke & Citti från team Lindelöw, och ingen kan vara missnöjd med att få gå förbi den här lill-sessan varje dag?? 😍 Ropade "heeeeey Barbie" varje gång jag såg henne, vet inte om hon uppskattade det. 

Söndagkväll tog vi vårt pick och pack till familjen Philippaerts, hela 1,5 timmes körning från tävlingsplatsen. Gullan var i chock när jag lastade av henne, har nog aldrig kört henne en så kort sträcka- någonsin. Här har vi njutit av sol, 14-15 plus(!)grader, evighetslånga skogsturer, gräsätande, solariesolande och för egen del en envis förkylning. Som vi samlat ny energi, jag tror det är av såna här anledningar folk åker på weekendresor? Hästarna har varit på en sådan, och jag har mest samlat energi genom att för första gången i mitt vuxna liv faktiskt någorlunda kunnat vilat bort en sjukdom. Bara att gå och ta en liten tupplur efter att man tagit ut hästarna, hur skönt?

Blev avbruten mitt i desserten av något som kan ha rört sig i skogen- var det ett rådjur? En kanin? En björn? Ingen vet. 

Så många bra tillfällen att posa när det är sol ute? 😎

Har hunnit skaffa oss lite fler vänner. 

Räknat tusentals träd, men bara tre med gröna blad på stammarna. (En av de få saker som gjorde att vi alltid hittade hem igen.)

Rockin that hair! 🤘🏽 

Himmelrike 💭♥️

Försökte snacka lite med teammate Harley, men han var som ni ser fullt upptagen med annat. 

Bada och sen sola part 1

Bada och sen sola part 2 (lägg märke till hur den här tvärtemot-pinglan helt struntar i konceptet och ställer sig vid sidan av lamporna istället)

Imorgon lämnar vi paradiset och drar till Paris! 

Med andra ord är det dags att ta på sig lite extra deodorant och dricka mycket vatten, för Paris-svettningarna är faktiskt inte att leka med. Jag ber alla som inte förstår den referensen att prova köra bil/lastbil i centrala Paris och sen återkomma. För att göra saken värre så kan man inte ens lita på någon av sina gpser, det är en alldeles för stor utmaning för dem att ta en 12 m lastbil helskinnat genom Paris, så man får gå på känsla och försöka hitta rätt avfart själv. Det kommer bli så kul, jag ser framemot det här. Tycker mycket om hetsiga situationer och så, jobbar bra under stress. Fortfarande traumatized från förra året, kommer inte ihåg någonting förrän jag var framme vid rondellen vid Triumfbågen där jag nästan körde över en motorcyklist som gav mig fingret. Good times! 

 

Plan A (den enda plan som existerar) är alltså att ta sig till avfarten som är inringad på bilden, hitta rätt ut ur den rondellen och köra raka vägen till ovan nämnda helvetes-rondell vid Triumfbågen, och sedan raka vägen ner på Champs Elysées tills jag ser stallen. Pas de problème! 

Lovar att återkomma efter helgen, OM inte planen går åt helvete. Au revoir! 

Hej på er allihop. 

Idag är den internationella kvinnodagen och jag som stolt feminist rankar den dagen ungefär lika högt som min födelsedag (den måste jag dela med en kille som råkar vara min tvillingbror..). Och jag skulle tro att det är många som slutar läsa nu, för "såna här artiklar, krönikor, debatter är det enda som dykt upp på internet idag", och alla ni som gör det SCREW YOU! 

Det är så många tjejer som håller på med hästsport i Sverige, vilket såklart är toppen! MEN det är också väldigt väldigt många tjejer där ute som jobbar svart, som oförsäkrade, som får alldeles för dåligt betalt, som blir illa behandlade, antagligen fler än vi tror som blir sexuellt trakasserade och/eller utnyttjade av någon på arbetsplatsen, eller som helt enkelt inte får den behandling och respekt som de förtjänar. Vi måste göra något åt det. 

Vi vet allihop att det är dyrt att ha häst, och förstår givetvis att det kan vara svårt att få en verksamhet att gå runt. Men vet ni- JAG BRYR MIG INTE. 

Tjejer - ni ska ha råd att betala er egen mat varje månad. Och jag förstår att det ibland är mycket och det känns som att man jobbar dygnet runt och ändå inte hinner med, MEN ni ska vara lediga minst en dag i veckan. Vill ni inte rida på den där bockande unghästen som man vet att man kommer ramla av - gör inte det. Vågar inte chefen rida på den själv, så behöver inte ni göra det heller. Stå på er och kräv saker, annars är det bara att ta ert pick och pack till ett annat stall - för tro mig det finns betydligt fler jobb än vad det finns jobbare. Ni måste våga ställa krav annars kommer situationerna aldrig förändras. 

Till alla äckliga snuskhumrar som utnyttjar unga tjejer som precis lämnat boet och tryggheten, som bara vill stå på egna ben och lära sig saker. Ni som får dem att tro att det är så man får en karriär i hästvärlden, att det handlar om att ge "något" om man vill ha hjälp eller få rida några fler hästar. Ni som har fruar hemma, kanske till och med barn - ni är så vidriga. Hästbranschen är en tuff bransch att växa upp i som den är, utan att man ska behöva bli flåsad i nacken och utnyttjad av någon man trodde man hade respekt för. 

Till alla er mammor, ni underbara själar som kör land och rike runt, som mockar, som fodrar och som får skäll. Ni måste faktiskt också stå på er lite. Jag har varit på många tävlingar där en fantastisk morsa har kört unge & häst till tävling, kanske till och med tankat fullt och gasat ner i Europa på en två veckors turné (det är inte gratis vill jag tillägga.) Som varje morgon kommer ut och fodrar, mockar, byter vatten osv. Och inte en skymt av ungen fören kl 10. Och sen får de skäll! Mammorna alltså. Nog för att jag peppar unga tjejer att ta för sig och veta vad de förtjänar, men de ska inte bli några bortskämda snorungar för det. Mammor - ni är värda er vikt i guld och det är ni som måste fostra de tjejer som ska klara sig i den riktiga hästbranschen sen, där ni inte kan vara med. En ständigt uppassad sjuosovare som "bara vill rida" klarar inte det, och ni måste lära era tjejer (och killar) att vara självständiga och ta eget ansvar från början. Jag hejar på er!

Så till alla tjejer, kvinnor och damer där ute- inse att ni har ett värde och stå upp för det. 👊🏽

Det var allt jag ville säga. Nu ska jag ta en tupplur innan jag, Märta och Gullan drar vidare på vår lilla roadtrip till Holland. Till alla ni andra tjejer som sitter och kör lastbil i natt- HEJA OSS!!