Hej på er! 

Tänkte bjuda på en liten glad uppdatering för att visa hur pepp vi är på Göteborg nu!

Saker att vara glad över just nu nr 1

Nedan ser ni Manne, han ska inte till Göteborg men han är alltid sådär glad & gullig så jag känner ändå att han sätter rätt stämning för resten av inlägget. Är han inte så söt så man nästan svimmar? Jag har en liten crush på honom, fast han är lite för ung för att vara min stora kärlek än så länge. Vi fick flytta honom från tjejsidan för de bara pep, skrek och surade när de gick förbi honom så han blev så rädd, stackarn. Nu hänger han med de andra smågrabbarna, Gullan och Indie- lite stabilare mentaliteter. Han är en liten gentleman, fast i grund och botten beror det nog mest på att han är rädd. Blir väldigt glad varje gång jag ser honom !🐻

Saker att vara glad över just nu nr 2

Att det är sol emellanåt! Fönstren öppnades i samma stund som solstrålarna landade på Jonstorp och hästarna bara älskar det. Det är som att man kan andas igen. Just nu är det regn, men ändå plusgrader och man får vara glad för det lilla. Längtar tills våren kommer igång på riktigt, med dagar som den där 👆🏽 varje dag- det är min favorittid på hela året. 

Saker att vara glad över just nu nr 3

För varje dag som Göteborg kommer närmre så får man lite flashbacks från förra årets tävling eftersom det alltid är så roligt där. Jag hade ju kvalitetstid med Ponnyn i Götet förra året, och SOM jag saknar honom. Jag blir väldigt sentimental varje gång det ploppar upp bilder på honom. Har bara glada minnen med honom- så underbar liten häst. Jag tycker om allt med honom, även när han sparkade efter ryktborsten tyckte jag om honom. Det är både en fin grej med jobbet och något som jag ibland känner att jag hade velat leva utan- den stora kärleken till de där fyrbenta individerna.  Jag pratade om det med en vän och det går verkligen inte att beskriva för någon som aldrig upplevt det. Inte för att jag fått hjärtat krossat av en verkligen människa, men när man måste säga hej då till en häst som man älskar, det är inte kul alls. Det kommer alltid nya hästar man tycker om, men vissa bara stannar kvar i hjärtat för alltid. Den där bruna killen är en sådan. ❤️ 

Saker att vara glad över just nu nr 4.

Att jag är nominerad till Årets hästskötare på Ryttargalan är ju inte en så tokig grej kan jag tycka. Fantastiskt kul och jag är jätteglad och stolt över att vara tilltänkt. Jag är väldigt glad att det priset finns, inte för att det förändrar liv på något vis- men för att jag tycker det är stor och viktig sak att uppskatta hästskötarna på en sådan tillställning. Alla vet vi att groomarna är en viktig pusselbit i det här cirkuslivet, och det tycker jag att många nuförtiden är väldigt medvetna om (även om det aldrig kan påpekas för ofta), men det finns så mycket mer man kan säga om det.

Många börjar sina hästskötarkarriärer väldigt unga, får ta mer ansvar än vad som kanske är lämpligt. Det gör dock att man mognar dubbelt så fort, för man har inget val. När man sen avslutar den här karriären och påbörjar en annan har man samlat på sig så mycket mer livserfarenhet än vad många andra jämnåriga har. När många andra har rest runt jorden i en bikini (låter iförsig helt fantastiskt), jobbat på en fiskfabrik i Norge bara för att tjäna pengar eller ströpluggat lite kurser för att ha något att göra. Då har du under tiden rest jorden runt med ansvar för miljontals kronor i lasten, hållt liv i flera hundra kilo som vanligtvis verkar vilja göra allt de kan för att slå sig, du har navigerat dig och en 12 m lång lastbil till de minsta gårdarna i de minsta byarna i länder där ingen pratar samma språk som du. Du har lärt dig lösa det mest absurda bekymmer och blivit en så mycket starkare människa. Det finns liksom inget som en hästskötare inte kan lösa. Och om man behöver hjälp- då frågar man helt enkelt en annan hästskötare. Det fina med hela det community som groomarna lever i är att det spelar ingen roll om man är vänner, bekanta eller fiender- behöver någon hjälp så ställer vem som helst upp. Det är en väldigt speciell gemenskap som samlat den underligaste kombinationen av människor. 

Att då vara nominerad till detta pris låter kanske för andra som en inte så big deal, men när jag tänker på den stora respekt och stolthet jag känner för Sara och Madde som också är nominerade så blir jag extremt tacksam över att någon placerat mig i samma kategori som dem. Båda två är väldigt härliga vänner som alltid är glada, hjälpsamma, extremt duktiga och noggranna, och som ALLTID sätter sina hästar i första hand. Jag ser framemot en helkväll tillsammans med de två knasbollarna, och oavsett vem som får det där priset kommer jag alltid vara glad att det här yrket gjort att jag lärt känna dem båda två. Fantastiska fina människor. ❤️

Hoppas vi ses i Göteborg allihop! 👋🏽

Det här är en fortsättning på föregående inlägg, så skrolla ner och läs det först för att hänga med på bästa sätt! Jag ber även om ursäkt för bristen på givande bilder från helgen i Österrike, det var egentligen förbjudet att fota...
  
Att lämna den super-tyska gården för vilken tävling som helst hade varit fantastiskt – men att lämna den för Treffen saknar tillräckligt fina ord. Treffen ligger i Österrike, uppe bland bergen (älskar bergen❤️) och är ett event som är så spektakulärt att man glömmer bort att man är där för att tävla.
  
Det är familjen Glocks tävling, de har två om året – en 5* utomhus på sommaren och en 3*  inomhus nu. Hästarna har en röd matta utrullad vart de än behöver gå (som städas konstant av flertalet personer som går runt med jättedammsugare, som de dessutom fått order om att stänga av varje gång det passerar en häst), de sprutar in värme i tältstallen och vi som stod bredvid Glock-hästarna (Gerco Schröder är sponsrad av Glock) hade en säkerhetsvakt närvarande dygnet runt.
  
Vi gled med andra ord med på deras VIP-treatment. Allt detta hade ju bara det varit en avgörande faktor för att vi skulle kunna ha en behaglig helg. Men vänta ni bara – jag har bara börjat. 

Vågade mig på att rida lite på onsdagen, Märta superstabil ❤️
  
Jag var ju såklart först på plats eftersom jag var där redan på tisdag morgon. Tog mig en tur till damernas och tro mig, jag var nöjd redan då. Det var minsann ingen illaluktande bajamaja där inte. Det var en lounge med vita skinnsoffor, blommor, palmer, speglar, bakgrundsmusik, heltäckningsmatta, VÄRME. Jag hade kunnat sova där inne utan problem.
  
Förstå då lyckan på torsdagen när Riders Lounge öppnade. All sorters mat du kan tänka dig, servitriser som sprang runt och tog kaffe-orders och plockade din disk i samma stund som du lagt besticken på tallriken. Det fanns en te-salong, en skönhetssalong och ett litet spa med manikyr, pedikyr, massage osv. Det fanns ett vattenfall, fantastiska dekorationer, fantastiska bartenders (som nog hade liknande arbetstimmar som vi hade i Amsterdam för det var samma killar som jobbade på frukosten som på festen), ALLT du kan tänkas vilja ha under ett och samma tak. Det stod en kvinna redo och delade ut en ren handduk när du tvättat händerna i badrummet. Det var det sjukaste jag varit med om. 
  
Men tro inte att det var allt. Nej nej! Det som är allra mest välkänt med den här tävlingen är underhållningen. Det dyker upp hemliga gäster under kvällarna, några som bara strosar runt och antagligen har fått väldigt mycket betalt för att ställa upp på lite bilder, som John Travolta och Hugh Grant, men också artister som uppträder. Man får naturligtvis inte veta i förväg vilka som ska komma, så det förekommer ju ett ivrigt gissande hela dagarna – med ledtrådar när man hör tonerna från deras soundcheck, men ingen vet säkert förrän klockan slår 20 och alla rusar in till scenen. Vi hade två fantastiska kvällar med Kylie Minogue och sen underbaraste Robbie Williams. Jag skulle verkligen kunna fortsätta berätta om det här hur länge som helst, men det kommer inte göra det rättvisa. 

Del av servetthållare som av någon anledning följde med mig hem. 

Kylie Minogue – SÅ COOL!

När man fått naglarna målade (och en blick från kvinnan som gjorde det som var i stil med den kvinnorna i affären ger Julia Roberts när hon ska shoppa i Pretty Woman).

När alla groomar stod på första parkett, redo för Robbie!!!

Vi var ju trots allt där för att tävla, åtminstone lite grann. Och de där grå damerna vi har gör ju aldrig någon besviken! Märta var placerad i alla sina starter med en 3:e plats som främsta resultat. Gullan VANN sin första klass (antagligen någonsin!) och vi var såklart jätteglada över det. I Grand Prixen var det dock stolpe ut med 4 fel, men det skyller jag helt och hållet på mitt klädval. Jag har en supercool bomberjacka i siden från H&M som vi fick i Friends, och som jag endast burit två gånger. BÅDA de två gångerna har Gullan haft 4 fel i GP, så jag måste nog därmed tyvärr begrava den. 😩

När Malin inte kan hitta ett enda lämpligare ställe att hänga grimman. 😂

På besök hos Chris aka Morotstanten 😍 (varken "Märta" eller "Gullan" går särskilt bra på franska/engelska så de heter helt enkelt "Princess" och "Little Princess" när man pratar med Chris 😂).

Girlpower! ⭐️

Märta som bara ville stå där i solen, hela dagen helst. ☀️
  
Även från Treffen blev vi utjagade, men den här gången av hotande snöstorm. Finns roligare saker än att köra lastbil i snöstorm i Alperna, så vi åkte så fort vi kunde. Väl hemma välkomnades jag med två nya hästar. Skimlar naturligtvis, vilket ökade kvoten till 5 av 7. How lovely! Men mer om det senare. 
  
Hörs snart igen 😘

Hej på er! Nu är vi hemma i Sverige igen 😍

Som ni kanske förstått så har vi varit på en liten turné de senaste veckorna- första stoppet var i Amsterdam och det andra ända nere i Österrike. 

Amsterdam var egentligen en ganska bra tävling men med fruktansvärda arbetstider för både två- och fyrbenta. Klasserna höll på till midnatt varje kväll, och med en uppvärmd framhoppning och arena stod ju alla genomsvettiga hästar som varit i omhoppning i duschen väldigt sent. Vi fick tre måltider om dagen, men i Holland är lunch i princip samma sak som frukost- kanske med en liten soppa till om man har tur, och med alla klasser på kvällen blev det inte direkt tid till någon middag. Som ni nog förstår var ju inte det särskilt lämpligt upplagt för en hungrig själ som jag. 

Malin H tar en liten snooze. 💤

När alla tar sig en snooze. 

Överlevnadskit. 

När klockan närmade sig 22 och Malin inte hade suttit upp än. 

Indie förbereder sig mentalt. 

Bevis på att jag emellanåt jobbade. 

En timmes frisk luft varje dag (delat på tre hästar såklart.) På em började ju klasserna så hann man inte gå ut. 

Men vi gjorde det bästa av tiden! Indie hann t ex bonda lite med team-mate Carat 👫

Annars gick vi mest på led på vår lilla asfaltsplätt, Märta rätt nöjd med det. 

Och hur gullig var inte Gullan när hon fick syn på Malin & hennes röda jacka på andra sidan staketet? Lojaliteten är fenomenal. 👭💕

Rent tävlingsmässigt var inte Amsterdam riktigt vår tävling heller. Första upptåget för året, hästarna lite vilda, hästskötaren trött & hungrig, ryttaren i fel sadel (efter att hästskötaren packat fel.. 😇), dåligt framhoppningssällskap, brist på frisk luft. Jag kan säkert hitta på några fler jättebra anledningar till att det gick dåligt- men man vill ju inte vara den som skyller ifrån sig.. Gullan som den lilla hjälte hon är räddade i alla fall allas helg genom att vara felfri och 4:a i söndagens GP! 💪🏽

(För er som har missat det så tog jag över Hippsons instagram under helgen, kika in där för fler behind the scenes-bilder!)

En felfri första runda och massa godis senare- i väntan på omhoppning! 

Woop woop! 🙌🏽⭐️

Söndagkväll efter några timmars återhämtande för Gullis och lite sömn för mig, blev vi bokstavligen talat utjagade från stallet av bulldozers som skulle riva ner hela kalaset. Vi hade inte mycket till val än att ta vårt pick och pack vidare on tour, så vi åkte vidare till en liten gård i syd-östra Tyskland. Det var jättetrevliga människor där, men stället överlag förstärkte bara mina fördomar om tyskar. Det räckte med en vända i stallet innan både mina kläder och hästarnas täcken luktade lada, och jag blev tyvärr vittne till en skottkärra full med gamla korvkringlor som tömdes på gödselstacken. Min definition av "super-tyskt"! Jag blev inbjuden på middag hos familjen, åtminstone tror jag att det var poängen men det är högst oklart då ingen i den konversationen pratade samma språk- en av det många anledningar till att jag avböjde. Jag tror därmed att det med andra ord var en lättnad från allas håll när jag åkte därifrån igen. 

Fortsättning följer...

.... min käraste (och för tillfället enda) kollega - Bea! Tjejen som dricker kallt kaffe, lyssnar ohälsosamt mycket på Lars Winnerbäck och som driver runt Jonstorp när jag & chefen är på äventyr. Bea har som en trogen vän ställt upp på en liten intervju (antagligen för att hon vet att jag kommer tjata hål i huvudet på henne annars) så att ni ska få lära känna henne bättre. Om ni senare har fler frågor om denna undangömda lilla pärla så svarar hon nog gärna på dem också. 
  

  
Fullständigt namn:  Beatrice Landin
Ålder: 22
Stjärntecken: Skorpion 
Hemstad: Norrköping/Göteborg
  
Hur började ditt hästintresse?
Det är lite svårt att berätta om när jag började rida eftersom jag inte minns så mycket från 3-årsåldern. Men det hela började i alla fall med att ridskolan låg ungefär 300 meter hemifrån så jag bodde nog mer där än hemma. Senare byggdes även ett stall 10 meter från huset så jag hängde där en hel del också. Fastnade för hoppningen direkt, och tycker än idag att det är roligast. Jag tror att jag var runt 7 år när jag red min första och enda dressyrtävling. Det började bra men när vi sedan skulle galoppera ville inte ponnyn springa så fort så det resulterade i att jag grät i två dagar och sa: "Aldrig mer dressyr!" 
    

Med favoritponnyn Toya, idag 23 år gammal. ❤️
    
Hur kommer det sig att du började jobba som hästskötare?
När jag slutade gymnasiet ville jag egentligen sluta med hästar, men en liten del i mig ville inte riktigt släppa taget. Så jag flyttade då till Skåne för att jobba hos Irma Karlsson. När jag som liten hängde på ridskolan så var det värsta jag visste att borsta på hästarna, jag ville mest bara rida. Så att jag kom in på hästskötarspåret  var inte direkt väntat, men så blev det. Var inte alls bra på det till en början, så jag har Irma att tacka för att hon tålmodigt stod ut och lärde mig. Där jobbade jag i ett år och vi gjorde allt från unghästtävlingar till internationellt. 
Det var ett roligt år och jag ångrar inte en sekund att jag tog chansen. Jag lärde mig massor och fick väldigt fina vänner, både två- och fyrbenta. 
  

Med Irmas fina Balahe. 👑
  
Vad innebär ditt jobb?
Mitt jobb går ut på att ha ordning hemma i stallet, se till att allt funkar som det ska och att hästarna mår bra. Även se till att hovslagaren kommer när han ska, att vi har foder hemma och att Pelle kommer ihåg att köra in hö. Jag gör lite tävlingar när Natalie är någon annanstans och följer oftast med unghästarna när de ska på tävling, men annars är jag mest hemma.

  
Eftersom vi alla vet att jag avskyr att vara hemma för mycket - vad tycker du är det roligaste med ditt jobb?

Skulle säga att det är helheten som gör dom små sakerna roliga. Det kanske inte är så jättekul att släppa ut en häst i hagen, eller att mocka en box, men vi gör detta för att vi älskar hästarna och det är kul när dom är glada. Hästarna märker av när vi är glada också tror jag, för vi har ofta väldigt kul och det gör att tiden går fort och det tråkiga går av bara farten.
  

  
Om du fick välja en enda häst att ta med till en öde ö, vem skulle det bli och varför?

Hade jag valt min favorit Märta så hade vi troligtvis retat varandra tills vi satt på varsin sida av ön och surade. Så jag tror att jag skulle välja Indie. Allting är kul tycker Indie, så jag tror att hon hade gillat att vara på en ö med mig. 
   
Om du istället blev fast på en öde ö med antingen mig eller Malin - vem skulle du välja? Motivera. 

Kan se framför mig hur Natalie bygger en hydda av kokosnötter, gör upp en eld och skickar iväg en flaskpost med hopp om att en dag bli räddad av en prins. 

Natalie är en väldigt hungrig person och känner lukten av mat på mils avstånd så det hade nog inte blivit så mycket mat över till mig på den där ön. 

Malin hade inte varit den som suttit i sanden och väntat på att bli räddad. Hon hade självklart byggt en liten flotte, så liten att bara hon fick plats. Så innan jag ens hunnit blinka hade Malin antagligen varit på väg därifrån och lämnat kvar mig. 

Med andra ord är det svårt att välja mellan dessa donnor, och jag hade nog inte överlevt så länge vem jag än hade valt. 
  
Vem är den mest krävande individen i stallet? (Välj fritt mellan alla människor, katter, hästar osv.) 

Hästarna är ju absolut krävande på sitt sätt då dom inte klarar sig själva, men samtidigt vill dom inte ha så mycket för att bli glada. Så skulle nog säga att det är Natalie som är mest krävande. Hon behöver först och främst något att äta för att hållas glad. Helst något som innehåller socker. Sen måste det vara rätt kanal på radion, någon annan som packar höpåsar och absolut ingen uteritt på schemat. Är det inga pannkakor på torsdagar eller pyttipanna för ofta så är det en sur Natalie som går runt i stallet. 

(Note: Jag har faktiskt inga problem med att packa höpåsarna själv, uteritterna däremot.... /Natalie)

   
När jag & Malin är på tävling, vad gör du då? På vilket sätt ändras ditt jobb? 

När jag glatt vinkat av Natalie som beger sig ut i Europa brukar jag ta en kopp kaffe och andas ut haha. Nä men vardagen rullar på som vanligt hemma. Vi gör egentligen inte så mycket annorlunda. Jag kanske rider någon ibland om Iza inte hinner. Sen eftersom det försvinner två eller tre hästar får vi tid till att storstäda och göra sånt som annars inte hinns med.
  

 

  
Om jag bröt benet och sagt att du blivit tvungen att hoppa i min skor i några månader, vad hade din första tanke/känsla varit? 

Skönt att bara behöva göra det i några månader och sen återgå till mitt jobb igen. Våra jobb är ganska olika men ändå lika och ingen av oss vill byta med varandra. Hade varit kul att hänga med Gullan ett tag, men sen vill vi ha det som vanligt igen. 

   
Vilka är dina tre absoluta favoritprylar/-produkter du använder i ditt jobb?
Min gröna favorit-hovkrats, vattenkokaren så jag kan göra kaffe och sopborsten med långa kvistar som sveper över stallgolvet lätt som en fjäder!
  
10 SNABBA

Rykta häst/Putsa läder

Katterna/Lucas 🐶

Klippa päls/klippa man

Gittans köttfärslimpa/Pelles pannkakor

Bromsar (insekter)/broddar

Gullan/Indie

Rida ut/longera

Packa höpåsar/bära vattenhinkar

Dagtävling/meeting

Huvud i famn/mule i håret
  

Nu när 2016 blivit 2017 räknas ju alla småhästar som ett år äldre och jag kände att det är dags att ni får lära känna de två undangömda stjärnorna i vårt team. Jag har bara nämnt dem litegrann här på bloggen, men några av er har kanske sett dem hoppa runt på tävlingarna i Sverige, blivit lite imponerade över deras graciösa sätt att ta sig runt banorna lätt som en plätt, kanske har ni undrat- vad är det där för häst egentligen? Well, här har ni svaren! 

Doris Dee

Finaste, underbaraste Doris är en 8-årig enbarnsmorsa som är ungefär en tvärhand hög och ALLTID glad. Hon är bra på att bli longerad, på att rida ut, på att bli klippt, på att gå i skrittmaskinen, på att hoppa, på att gå i hagen osv osv. Kan nästan garantera att hon kommer vara bra på det du säger till henne att göra. Hon har egentligen bara ett enda fel, och det är att hon är en duracellkanin och därmed rysligt dålig på att stå i sin box. Den är alltid full av leksaker och hon spenderar så lite tid där inne som möjligt. Doris blir ALDRIG trött och är ALDRIG mätt (denna stackars tjocka lilla varelse har nog bantat sen hon var föl..). 

Doris älskar sitt jobb- flyger över alla hinder som en raket och har fått en egen hashtag #superdoris  🚀. Pelle påstår sig tycka lika mycket om alla hästar, men alla vet att Doris är hans favorit. Det finns dock ingen som inte tycker om Doris, hon är en riktig liten glädjespridare ❤️

Några typiska Doris-sekunder. 

Catch a Star HSS

Och så har vi den här lilla stjärna- Selda. Som en modell skrider hon fram, snygg i allt man klär på henne. Denna 7-åriga donnan har bott i stallet i några år men hängt i knatteligan med Iza- tills ungefär nu. Räknas nog som den vildaste hästen vi har, men väger upp det med sina gulliga stunder och sina felfria rundor. Är inte jätteförtjust i mat, alltid catwalk-redo ni vet (tragiskt men sant.). Hon älskar uppmärksamhet, att gosa & bli borstad i huvudet. Väldigt noggrann med vilka som får ingå i hennes vänskapskrets och är antingen super-lojal eller en riktigt bitch. Innerst inne är hon nog ganska osäker, men spelar tuff på utsidan. När man lärt känna henne är det svårt att inte tycka om henne! ❤️

Och det var det, de två prinsessorna är alltså bakgrundsdansarna i vårt Girlpower-band. Så gulliga va? 😍

Hej på er allihop, det var ett tag sedan nu. Januari är och har aldrig varit min favoritmånad, och motivationen att göra något alls är väl inte direkt på topp. Vädret ändrar riktning varje dag och vi är inte påväg någonstans, bara går hemma och drar runt. Den bittra sanningen mina vänner! Lite enformigt, men det har sin charm också. Vi har ju exempelvis en hel del tid att gulla med hästarna tills de är trötta på oss, kidsen är ett år äldre (svårt att tro..), och man har ju tid att VERKLIGEN längta tills säsongen drar igång igen, det blir roligt! Bara några veckor kvar.

SÅ REDO för 2017!

Får nya skor inför skolstarten, inte jätteexalterad. 

Att hänga med Mamma Mu livar till och med upp en tråkig januari-månad. 😜❤️

Levande kompass! 

Tillsvidare-postion! 💤🙌🏽

Om några dagar kommer det upp ett litet "Lära känna"-inlägg, inte om mig, utan om en annan väldigt viktig person.

Missa inte det! 

De senaste månaderna har jag lagt märke till ett ökat intresse för negativa kommentarer på olika sociala medier länkade till mina blogginlägg, och jag vill därmed göra några saker helt klara. 

Den här bloggen är inte en slags plattform där ni kan utvärdera och/eller kritisera mitt arbete eller min hästhållning. Jag erbjuder er en chans att få se hur jag jobbar och följa med bakom kulisserna i ett system som uppenbarligen fungerar och i en värld som inte liknar någon annan. Om ni inte tycker det är underhållande så ber jag er helt enkelt att hålla er härifrån. 

Det handlar inte om att ni inte får ha åsikter- det har alla människor rätt till. Det här handlar om fruktansvärt ogenomtänkta åsikter uttryckta bakom en skärm och som bidrar till en negativ stämning på internet och sociala medier. Jag kunde inte bry mig mindre om vad ni tycker & tänker baserat på det lilla ni egentligen får veta, för jag är fullkomligt trygg i mig själv som person & i mitt arbete, och jag vet att mina hästar mår bra och är lyckliga individer. MEN, vad ni håller på med är inte ok. Många bäckar små och det går under kategorin ”näthat”, och jag står inte för det. 

Undrar ni något- så fråga. Jag har alltid försökt svara på era frågor så gott jag kan. Håller ni inte med om något, så diskutera det med en vän och försök se det från olika vinklar. Och i samma sekund som ni tycker att det är något fel på hästhållningen, ta då en stund och försök hjälpa de hästar som faktiskt mår dåligt istället för att lägga in en spydig kommentar på Facebook som ni inte har någon grund för. 

Om det inte blir någon förbättring inom den närmsta framtiden så kommer jag att sluta blogga här. Jag lägger ner många (helt frivilliga) timmar av tid som jag egentligen inte har på att försöka ta bilder, formulera texter och underhålla er så gott jag kan i en värld som egentligen är baserad på samma jobb varje dag. Jag kommer gladeligen fortsätta göra det om vi kan hålla en god stämning bakom våra skärmar och komma håg att vi allihop älskar våra hästar- och det är väl ändå det som är grunden till allt? 

/Natalie

Svenska Hästars Värn

http://www.shv.org

Här kommer en liten julhälsning från mig & tjejerna. Man brukar ju säga att "råttorna dansar på bordet" när chefen är på semester, vilket är precis vad vi gör. Vi äter hysteriska mängder godis, äpplen & morötter, vi rider på tur eller leker lösa i ridshuset, och vi klär upp oss i glitter. Vi har med andra ord en helt fantastisk julafton! Hoppas ni har det med.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

När man måste återfå sin normala färg... 🙄

"Kan vi åka snart?"

Hittade en spegel på uppstallningen.

Hittade en spegel på uppstallningen- del 2.

När Indie försöker hitta gubben i taket (radion...)

Märtis redo för sista etappen.

När tåg-svettningar är som värst (ska alltså lite snitsigt köra in i det där hålet..)

Gott om plats (kanten börjar vid det gula)

Roar sig själv.

På framfart genom tåget.

London!

Lastbilsparkeringen ligger vid Wembley, som är såhär fint kvällstid.

Indie utforskar arenan 👓

Rutinerat obekymrad.

BÄSTA frukosten på ett fantastiskt litet café mittemot Olympia.

Fin kyrka vi råkade passera.

Inne på Westfields köpcentrum (ungarna hade inga hjälmar- helt livsfarligt kan jag känna)

Madde provar mössor

Magisk stämning innan Valeros avtackning!

"Är man stor måste man vara snäll"

Helgens accessoar! (Blev lite lätt knockad av ett framknä första dagen 👊🏽)

Nap-time 💤

Märta skrittar av ⭐️

Super- 🐝 väntar på prisutdelning!

🙌🏽

Livet i storstan.

Lyckan när man får hänga med de här två hela helgen!! Zacke & Madde 😻

Mamma Mu på språng!

Nap-time del 2. 💤

Nap-time del 3. 💤

Natt-jobb!

Clowner m.m

❤️

Den där näsan 😍

Älskar den här 👆🏽

En hiss full med gosedjur 😂

Favorit-frukost del 2

Ett försök att strukturera utanför Grooms office.

Nap-time del 4 💤

Prisutdelning 🙌🏽

Nöjd med sin rosett från Masters ❤️

H&M Sunday!

Shettisar på led!

Peptalk med Zacke inför WC 💪🏽

⭐️💪🏽

Mina tjejer 👊🏽

Hej på er!

Nu är det snart dags för jul (känns väldigt underligt, tycker ni inte?) och traditionsenligt så har team Baryard spenderat den gångna helgen på andra sidan kanalen- i London ❤️ Det är ju som jag sagt tidigare min absoluta favoritstad, och definitivt en av mina favorittävlingar, så ni förstår ju lyckan när det äntligen blev dags! Lämnade gården förra söndagen och körde till Malmö- till ett superställe jag stannat på förut och som jag faktiskt måste ge en liten shoutout till, Stall Lindgården Horsehotel. Det är nära till motorvägen (ganska givet att det är ett stort plus!), alltid fräsch med mycket spån och två vattenhinkar redan upphängda i boxarna. Daniel som driver det är alltid supertrevlig och ingenting är ett problem. Åk dit! (Men ta inte mina boxar 😇)

Med oss från Malmö fick jag & tjejerna en manlig liten liftare i Carat (från Peder) som skulle möta upp resten av sitt team i Belgien. Tog oss ner till Holland, genom hela Tyskland dagtid utan att stå i en enda kö (?!) till ett annat fantastiskt ställe där vi vilade ordentligt över natten. För er som inte har åkt dagtid genom Tyskland så måste ni förstå att det är en otrolig bedrift att ta sig igenom hela det landet utan att stå i kö, det är köernas land. Finns inget land som får som många svordomar från truckers som Tyskland, det är helt vansinnigt. När jag sa att jag behövde köra där dagtid sa mina vänner "det kommer bli vääääldigt långa mil", så förstå lyckan när det gick helt smärtfritt!

Lämnade inte det andra stallet fören vid 11 på onsdag förmiddag då jag behövde passa tåget som jag hade bokat på eftermiddagen. När man ska ta sig till England kan man antingen åka färja eller tåg genom Eurotunnel. Färjan är mer tidskrävande, och väldigt beroende av vädret (av någon anledning är det alltid väldigt blåsigt på den där kanalen) då kaptenen kan bestämma att man inte får åka med hästar om vädret är för dåligt, efter att man redan väntat 1,5 på att få boarda den där båten. Därmed är tåget är ett mer pålitligt alternativ, även om det bidrar till en del svettningar innan. Att köra lastbil på ett tåg är som ni kanske förstår lite tajt... Jag gjorde ju det där redan förra året, men då hade jag ju ingen aning om vad som väntade så känslan innan var ju nästan värre nu. Jag klarade det i alla fall, helt utan missöden. 

Att anlända i London är ju dock lyckan på riktigt, jag vet inte vad det är som gör det men jag måste ju vara en brittisk brevbärares barn eller något för jag bara älskar britter. Olympia är trångt och stökigt och man får hålla andan varje gång man tar ut en häst utanför boxen för det finns miljarder saker de kan fastna i, hingstar som sticker ut sina huvuden när man går förbi, clowner som skräms osv osv. Mina tjejer tar dock det mesta med ro så vi hade väldigt roligt. Eller vad säger jag, vi hade superkul! Jag vet inte om ni har sett det, men det var inte mycket som gick fel den här helgen.

Märta gick rakt in i en 150 första dagen, hennes debut på den höjden, och var felfri & placerad. Dagen efter var hon 2:a i 145 efter att ha blivit slagen av sista ryttaren, och sen var hon 4:a i 145 ackumulatorhoppningen dagen efter det. Rev inte en bom på hela helgen, vilken stjärna! ⭐️

Indie (som aldrig fått vara i närheten av ett spektakel som det här) hoppade Masters-klassen, vilket ju är en underlig klass.  Det var bara sju ryttare, och inför varje ritt höjer ryttarna ett hinder. Om de klarar banan får hindret fortsätta vara höjt, men om de river så sänks det igen inför nästa ryttare. Indie var sist ut i varje runda så hon fick ju såklart hoppa högst hinder, lite orättvist kan tyckas men det är spelets regler. Sen är det enkelt- river man åker man ut. Efter ett visst antal rundor får alla ryttare som kvarstår hoppa på tid, på den höga banan som blivit. Indie klarade ALLA rundor, och fick gå mot klockan sista rundan och blev på håret slagen av Bertram Allen. Då låg några av hindren på 170. Så stolt över henne! Finns inte ord nog att beskriva den knäppa, fantastiska, galet talangfulla hästen. Love her ❤️

Och världens bästa Gullan då? Hoppade en 155 omhoppningsklass första dagen & var 3:a, en 160 med omhoppning andra dagen där hon var 4:a, och avslutade med världscupen på söndagen där hon slutade 7:a. Bästa bästa hästen, aldrig sett henne så fin. Hon är toppform nu, jag blir så glad av att se henne så lycklig och kär i livet. QUEEN G 👵🏼👑

Malin blev Leading rider och med andra ord var det nog inget som hade kunnat förstöra humöret den här helgen. GIRLPOWER! 💪🏽

Har massor av bilder från vår härliga helg, så kolla in bildspelet! Vi är så motiverade nu, kan knappt vänta in 2017. Hoppas ni får en fantastisk jul allihop, och tack för att ni hejar på & supportrar! Puss & kram

Ni vet när folk undrar vad man egentligen gör hela dagarna hemma på gården?

Svar: Jag passar & försöker uppfostra ungar som gör uppror mot systemet (och livet i allmänhet). Går strålande!