Denna vecka handlar väldigt mycket om foder. Vi har gått igenom hästens näringsbehov, och utifrån det har vi börjat räkna foderstater så det står härliga till. När jag blundar ser jag siffror på  smältbart råprotein och Kalcium-fosfor-kvoter.

Jag och Sofhie, min rumsgranne, lider för tillfället av ömsom ångest och fascination över hur lite vi kan, hur lite "folk" kan och framförallt vad många fel vi och andra har gjort, och gör. Det där med att hästen är en gräsätare, det fick vi klart för oss första redan veckan, men nu börjar innebörden så smått att gå upp för oss... 

Kraftfoder ger man för att kompensera ett felaktigt grovfoder.

Typ. Eller för att väga upp dåliga värden, lite mer precist uttryckt. Och vi, som har ett hö med bra värden, inser att det inte behövs så mycket kraftfoder alls. Inga konstiga burkar med tillskott heller, lite mineraler bara.

Så, nu är vår världsbild lagom rubbad.

Utöver foderstatsberäkningar och aha-upplevelser på den fronten så har jag även ridvecka. Innebär alltså ett pass per dag, idag var det hoppning som gällde, superkul :) Dessutom har jag stalltjänst måndag - torsdag. Täcken av, täcken på, täcken av.... 

Kom dessutom på mig själv med att hänga upp täckena hemma på "Flyinge-vis", vikta på längden med bakändan utåt och kanten till vänster. Jaha....

Jag var och hopptävlade hos Örestads Ryttaresällskap idag, åkte tillsammans med Camilla från klassen. Bra tävling med en ruskigt bra gräsbana som tävlingen gick på :)

Nolla i 115 och två ner i 120, hade en bra känsla hela vägen ändå.
Oj vad det är roligt att rida!

Väl hemma så dog jag i min säng, när putsning av häst och utrustning var färdig. Mitt rum ligger precis vid köket, det gör inte mig någonting alls eftersom jag sover som en död och är rätt svårstörd sådär. (Tur för mig, alltid är det någon som ska ha stalltjänst och är uppe och slamrar vid 06..)

Hur som helst, så vaknade jag ur min powernap på ca två timmar:

- Men Kitty! Man kan inte göra chokladbollar med lätta och oboy! Det blir ju jätteäckligt!

Färdigsovet, jag var ju tvungen att gå upp och titta vad som försiggick där ute. Kitty styrde upp dom där chokladbollarna sen.

- Dom smakar... havregryn! 

- Jaja, jag skulle egentligen göra gröt så...

Tyvärr fanns det inget pärlsocker.

- Hm, vi kanske kan rulla dem i havregryn. Oh herregud vad torrt... Dom får vara nakna.

Ibland känns tempot på hippologen lite ojämnt. Inte som att man någonsin har lite att göra, utan mer som att man ibland har, jaa, lite mindre.

Den här veckan såg ut så här:

Det mörkgröna är hästens biologi och handhavande, och var föreläsningar om beteende. Ljusgrönt är ridteori, onsdagen innehöll en utbildning i hjärt- och lungräddning, och dagens föreläsning var i pedagogik, om ledarrollen.

Något av en light-vecka med andra ord! Jag har på känn att det är ett bra tag tills jag har något hål liknande det som ligger på det här veckoslutet.

Därför hoppar jag över sopptorsdagen i Alnarp som vi bjudits in till, och i stället spenderade jag eftermiddagen på X2000 och åkte hem en sväng. I skrivande stund har jag precis ätit en middag som jag lär stå mig på fram till mellandagarna (då är jag i alla fall ledig), och nästa aktivitet på schemat är att pillra lite på kameran som jag är nybliven ägare till.

Först tänkte jag att vi kan inviga den nästa vecka.
Sedan kom jag på hur schemat ser ut.

Hm. Vi får väl se hur det blir.

Skolhästarna som vi hippolog-ettor rider på i veckorna skrittas ut en dag under helgen. Idag blev det därför en tur i parken för mig och Quick Nick, som hästen jag har heter. En väldigt trevlig liten herre, på alla sätt och vis.

I veckan har vi tillsammans alltså klarat av en lektion för Bo Jenå, en för Mette Henriksen, ett pass med bomarbete för Ann-Catrin Carlsson och ett för Peter Eriksson, för att sedan avsluta med ett road work (tänk uteritt där vi red i par och turades om att leda gruppen) för stallchef Sofia Ahlqvist.

Det låter som en väldigt hattig ridvecka, men det är bra att introduceras för alla så här i början. Nu vet vi vad vi har att vänta under kursen, vilka våra lärare är och vad som förväntas av oss, samtidigt som de vet vilka vi är och har fått en uppfattning om vilken nivå vi ligger på. 

Quick Nick och jag i Warren Hastings-parken. Där ligger några av de mest betydelsefulla hingstarna inom fullblodsaveln på Flyinge. I mitten, under eken, finns hingsten Warren Hastings minnessten, därav namnet på parken.

Denna helg har min grupp stalltjänst, dagens stora utmaning var att försöka fånga alla halmstrån som virvlar runt i en mindre tornado utanför dörrarna. Sopa bort löven är också ett otacksamt jobb, man jobbar så att säga i motvind. Just den biten är ingen promenad i parken precis...

Dagarna flyter på, idag flyter även utebanan efter en hel del regn... Idag var jag och hoppade för Fredde Jönsson på kvällen så själv slapp jag i alla fall simma! Dagen har bland annat bestått av föreläsningar om studieteknik, och om statistik, på eftermiddagen hade vi dressyrträning för Mette. 

Så här efter tre veckor måste jag säga att jag trivs riktigt riktigt bra, fast det har ni säkert listat ut redan.

Det finns dock lite saker som jag har svårt för.

1. Det heter inte hink. Det heter spann.

2. Det är stört omöjligt att försöka förutspå vädret för en tidpunkt som ligger längre fram i tiden än fem minuter.

3. Det blåser, jämt, och alltid åt det håll som jag inte ska åt.

Annars är jag mer än nöjd.

Caroline Lagerhjelm, en annan blivande hippolog, har agerat paparazzi och fångat lite fina bilder på bland annat våra körande vänner!

Snäll som hon är delar hon med sig, varsågoda :)

En fjärdedel av klassen har körning nu, Ohio och Sophie på bilden.

Körlektion

Ett stycke körhäst

Blivande stjärnor?

Power Boy

Vår skolväg tillhör väl antagligen en av de finare...

... och så parken. 

Nej, måndagar har aldrig varit min favoritdag på veckan. Måndagsångesten brukade infinna redan på söndagen, avståndet till nästa helg känns oändligt, och sängen är aldrig så skön som den morgonen. 

Tur att sådana måndagar inte är lika vanliga här nere.

Vaknade utvilad innan klockan ringde, senast det hände gick jag antagligen i lågstadiet eller så. Frukost och utsläpp av hästen, sedan bar det av ner till Flyinge. Klockan nio satt jag i sadeln, dags för lektion för Bo Jenå! Som de flesta känner till är han förbundskapten för dressyrlandslaget, på onsdag åker han till Kentucky och VM. Hur som helst, han är examinator när vi ska rida upp vårt dressyrprov. Idag red vi programdelar, och fick feedback samt tips på vad det är han vill se vid provet. Programmet vi ska rida hittar ni här. Det är ett bra tag kvar, 21/12 närmare bestämt... Ridpasset gick bra, börjar hitta lite knappar på "min" häst, som är en trevlig valack, född 2000 e. Quite Easy - Turban Rose.

Efter att ha ryktat hästarna, putsat av utrustningen och gjort våra sysslor i stallet blev det lunch på restaurangen, och sedan föreläsning om tänder och munhåla. Mycket intressant sades, men det viktigaste budskapet var rätt tydligt - släpp inte in vem som helst i munnen på din häst. Kunskaper om hästens tänder är bristande, även bland veterinärer eftersom det för fram till ca 10-15 år sedan inte togs upp särskilt mycket i utbildningen. Numera är detta ändrat, och det finns även vidareutbildningar, men ett stort ansvar ligger på hästägaren att se till att rätt kompetens finns hos den som ska behandla hästens tänder. 

Så här summerades god tandvård:

- Kunskap hos utföraren
- Sederad häst, och munstege
- God belysning
- Bra instrument
- Genomgång av betsling
- Uppföljning

Kan ni bocka för allt det här när era hästar får sin mun undersökt?

Min kväll innehöll bland annat årsmöte för HAS, hippologernas akademiska studentkår, och en mysig skrittur.

Var det någon som sade att måndagar är jobbiga?

Yes, idag gjorde vi vår debut i 120, ett litet nerslag blev det. Jag är mer än nöjd, han var superduktig och brydde sig inte det minsta om det lite hala underlaget.

För att slippa allt vad tävlingspress heter så red vi avdelning B, piloten är nämligen egentligen en hardcore-tävlingsmänniska... Där slipper jag tänka på allt vad tid heter, och även om banan är densamma i avdelning A så känns det ändå skönt att bara tävla mot sig själv ibland :)

Jag och hästen åkte tillsammans med Ellica (blivande hippolog) och hennes häst Hip Hop L. Han är 186 hög, Lastrelli med sina 165 såg ut som en liten c-ponny i jämförelse. Jag ska aldrig mer säga något om att det kan kännas lite trångt i kombinationerna, jag förstår inte riktigt hur dom får till det där. De åkte snällt tillsammans i alla fall, stort tack till Ellicas föräldrar som körde oss!

När jag packade igår kom jag på en ganska tragisk sak. Om man räknar med klubbtävlingar så betyder det att jag började tävla för lite drygt 9 år sedan. Då var jag elva. Sedan dess har jag, så vitt jag kan komma på, aldrig aldrig aldrig haft en annan färg på schabraket än blått eller vitt i hoppningen. Någonsin.

Vad originell jag känner mig. Idag var jag tvungen att bryta trenden på något sätt, det blev ett ljusbrunt.

Nu känns det lite bättre.