Marie Ryman

 

Det börjar dyka upp frågor om antagningsprovet till programmet nu, vilket nästan borde räknas som ett vårtecken. Provet ligger i slutet av maj, och all info om kurser, hur du söker, och mycket annat hittar ni på http://www.slu.se/hippolog. Här hittar ni en hel uppsättning med filmer om allt i från arbetsmarknad till antagningsprov.

 

Nytt för i år är att kravet på praktik har tagits bort. Det ses dock fortfarande som en stor fördel att ha yrkeslivserfarenhet innan man går utbildningen, vilket markeras genom att man då kan få extra poängpåslag i samband med antagningsprovet, och därmed ligger man bättre till i urvalet än de som saknar praktik. Här finns mer info om det.

 

Förbered er genom att rida mycket, olika hästar, för tränare - och diskutera ridningen med din tränare så att du kan analysera och värdera din insats när du väl är på plats! De vill se att du har de grunder som krävs för att kunna klara kurserna sedan och tillgodogöra dig undervisningen. Läs på om hur du visar häst vid hand, sov ordentligt, ät frukost. Här är ett tidigare inlägg om hur du förbereder dig för programmet, även inför de teoretiska kurserna.

 

Har ni fler frågor en det som benas ut här, kommentera så svarar jag så fort jag hinner! Provet går på Strömsholm även i år, så det blir alltså det fjärde provet jag följer. Nu känner jag mig plötsligt lite gammal. Ses vi då?














 

 

 


Läst 34124 ggr Kommentarer Kommentera

 

 

Minns ni när Kyra var på Strömsholm i höstas och introducera "handtaget" som skulle hjälpa ryttarna till en stilla hand? Det sitter kvar på Newtons sadel och jag använder det i mellanåt, så här ser det  ut:

 




Längden anpassas så att handen hamnar i rätt position, och lättaste sättet att använda det tycker jag är att kroka i lillfingrarna i remmen. Känslan från början är lite klaustrofobisk, och uppresande/ledande tygeltag går förstås inte att göra, men man tvingas använda resten av sin kropp och inser hur mycket man vanligtvis gör med sina händer. Jättenyttigt. 

 

På min praktikplats har vi provat en alternativ variant som fungerar förvånansvärt bra - de får hålla i änden på stiglädrena istället. De tas alltså framåt, under låret, och löper upp genom handen så att änden går ut mellan tummen och pekfingret. Det krävs lite teknik för att vika lädret så det inte skaver på låret, det blir lite tjockt att hålla, handen går att röra lite mer än med remmen, MEN det ger effekt! Eftersom stigläder alltid finns där är det ett verktyg som är lätt att ta till under till exempel en framridning. 

 

Lektionshästarna svarar på den stilla handen precis som man önskar - de slappnar av och söker mjukt ett stöd på bettet, vilket ger eleverna en känsla av vad de letar efter. Just den biten är jätteviktig, att leda in ryttarna på rätt spår. När ryttaren hittar en korrekt och stabil sits, där grunden är att man kan vara helt stilla, så får hästen en chans att urskilja de små hjälperna, och ryttaren kan få en allt finare inverkan. Det är ju först när vi har balans och kontroll på vår egen kropp som vi kan gå vidare med hästens. 




Söta lektionsponnyn Nantes har fått vara demonstationsobjekt när jag haft genomgång med min grupp. Själv lär mig allra bäst genom att se någon rida och förklara, så det kan vara väl investerade minuter att sitta upp själv och visa.

 

På så vis har de en bild av vad de strävar efter, och genom verktyg som remmen i sadeln kan man också hjälpa dem till att uppleva en känsla att sträva efter. Så här kan vi utbilda ryttarna till att kunna inverka med säte och skänkel, tillsammans med en stadig, mjuk och känslig hand. Det är ett viktigt uppdrag det.


 


Läst 24074 ggr Kommentarer Kommentera

...har vi här! Elin Lindgren var snabbast, jag är imponerad.

1 - Lastrelli 
2 - Lastrelli
3 - Betty
4 - Lastrelli
5 - Quest
6 - Mataking
7 - Betty
8 - Mistral





Läst 19488 ggr Kommentarer Kommentera
JAN
27
2013

10 timmar examensarbete rev jag och Lina av fredags, nu har vi äntligen ett första utkast till en diskussion! På tisdag har vi handledarmöte, längtar SÅ tills vi fått ihop allt och är klara för opponering. Idag är det klubbtävling på NTRK, praktikplatsen, vi ska ha en liten clinic först om hur man förbereder sig inför en dressyrtävling. 

 

Men först blir det ett önskeinlägg!

 

Hej!
Tack för en fantastisk blogg, en så bra blandning av ridtips, vardag
, fakta och bra åsikter! Man blir alltid inspirerad och lär sig massa :) Du brukar ha så fina bilder på din blogg (duktiga klasskompisar?), kan du inte göra ett inlägg med dom du tycker bäst om å tips om hur man tar bra bilder?
Kramar från Sara

 

Tack snälla snälla! Jaa jag har flera duktiga klasskompisar och andra runt mig som fotar så fort de har tid... Nu är det ju tyvärr en bristvara, synd, så däremellan får iphone duga.

 

Vi är ju förstås glada amatörer allihopa, och för att få till bilder som duger till bloggar och facebook behövs ingen superkamera. Vi är dessutom lite för otåliga för att lära oss allt om inställningarna också, så, vi har prövat oss fram. Så gott som alla bilder behandlar jag på ett eller annat sätt i Photoshop efteråt, även om det ibland bara handlar om att trycka på knappen autonivåer för att ordna kontrast och färger. 

 


Här är några av de bästa från de här åren, den som kan säga vad alla hästar heter i turordning vinner ett litet pris. Kommentarsfältet är ert! Isbilden slipper ni...

 


Foto; Ida Rising

Bästa tipset - ta många bilder! Av 100 bilder får du kanske en som är bra, av 1000 kan du få en som är riktigt bra. Att fota hästar i rörelse är klurigt eftersom de är svåra att förutsäga, du vet aldrig när ögonblicket dyker upp - men ju längre du tittar genom kameran med knappen på avtryckaren, desto större är chansen att du är beredd när det kommer.

 



Foto; Ida Rising


Ida är grym på att ta många bilder ur alla tänkbara vinklar, i Skåne kröp hon regelbundet runt i buskar och diken i jakt på bästa bilderna. Hon är också den som har lyckats bäst. Det gäller förstås att hålla sig på lagom avstånd för att inte riskera att bli översprungen. 

Morgonljus och kvällsljus är fint, så välj rätt tidpunkt och rätt plats. Här ger staketet skuggor på hästen som kanske inte är så snygga, men motivet är pampigt, gräset är fint och sanden ser mjuk ut.. Jag gillar bilden ändå :)


Foto: Carin Brosäter


Motljus är oftast knepigt, men ibland kan det bli fint!

 


Foto; Carin Brosäter

Ljus var det ja... Sånt här kommer knappast på beställning, och när tillfället väl kommer, då gäller det mest att vara där och faktiskt ha kameran med sig. Carin ångrar inte att hon klev upp tidigare den här morgonen!




Foto; Ellica Gunnarsson



Dom allra bästa bilderna är de som förmedlar en känsla. Det här är min allra mesta favoritbild, att vinna är ju alltid kul men här syns det HUR glad jag var, och hur mycket jag tyckte om hästen. Jättefin.

 




Ibland får man trolla lite extra för att det ska bli bra! Små men störande saker i bakgrunden är ofta ganska lätta att ta bort, skottkärror och människor till exempel.



Foto: Carin Brosäter

Den här bilden täckte in halva RS-banan från början, men beskars till den här kompositionen. Trädet ville jag ha med för att det var grönt och fint, RS-märket på Röda stallet skulle förstås med, och huvudmotivet lite till vänster i bild. Här tycker jag bara att det är fint med hästen och cyklarna i bakgrunden, det är precis sådär det ser ut.



Foto: Rebecca Magnusson


Att ta "porträttbilder" på hästar är inte alltid så lätt. Hitta en bakgrund som är vacker men inte stör, välj rätt väder med fint ljus, ha medhjälpare som kan fånga hästens uppmärksamhet, hitta smickrande vinklar - och ha tålamod, de kan vara svårflörtade...

 


Foto: Carin Brosäter

Där hade jag däremot kunnat ta bort skottkärran kanske...



Läst 19242 ggr Kommentarer Kommentera
JAN
25
2013

 

Mellan examensarbete, VFU-uppgifter och kyliga kvällar i ridhus med duktiga ponnyer och elever, så har jag hunnit rida också. Vaknade i morse med träningsvärken från helvetet, hann fundera på om jag blivit misshandlad eller avkastad igår innan jag insåg att, nej, dubbla hopplektioner är boven. Klenis. Newton var först ut, han gör allt man ber honom om, men tar kanske inte så mycket egna initiativ, och att han inte är 100% mellan hjälperna i dressyren märks här med.

 

Sedan gjorde jag ett inhopp med 6-åriga Flash Dance, som däremot mycket entusiastiskt gärna tar egna initiativ vilket innebär full fart framåt, och hoppar gör hon halvvägs till månen. Där fick jag jobba på att verkligen få henne att vänta, vilket vi gjorde över en låg lydnadsbana där jag hann göra halt eller sakta av mellan hindren om hon låg på för mycket, och sedan lugnt igång igen mot nästa. När det fungerar går det att ta flera hinder i följd i jämn galopp, och om hon då smiter iväg så får man backa igen, be henne vänta, och sedan fortsätta. När vi sedan hoppade en lite högre bana får jag se till att vara klar med lydnadsbiten för att kunna mjukna mot hindren och låta henne tänka efter själv och jobba med hindret. Nyttigt, men där har vi orsaken till att jag är lite ledbruten idag.







Jag och Flash Dance, Carin och Zonette.

 

Idag trimmade vi dressyr, jag och Newton. För att vara säker på att varenda muskel i kroppen skulle få sitt den här veckan så var det ridning utan stigbyglar som gällde. Min dressyrsits är verkligen en ren träningsprodukt som kräver hård disciplin för att hållas efter... Och när han nu är ganska svår att sitta på kan man säga att jag får kämpa, Lina stod på marken och både skrattade och instruerade, men det tog sig allt.

 





Red Newton



Betty har fått sig ett tömkörningspass i pudersnön i veckan, att kunna få upp henne till yttertömmen och lätt flytta henne sidvärts utåt gör UNDER för ridningen sedan där hon idag gick att forma åt båda håll utan att det känns som att vi välter innåt. Tömkörning är verkligen ett bra verktyg att ha i lådan, höstens lektioner med Åsa var nyttiga.




Betty



Det var veckans ridning det! Nu ska jag dyka ner i examensarbetet igen, jag och Lina jobbar i uppförsbacke för tillfället. Det här med att knyta ihop säcken är lättare sagt än gjort - hur kopplar vi våra resultat till tidigare studier? Vad är väsentligt, och varför blev det som det blev? Vad kunde vi gjort annorlunda, och vad kan man forska vidare om?

 

Tvivlar på att vi får svar innan midnatt den här omgången heller. Det där ljuset i tunneln vi såg kanske var ett tåg ändå...

 

 

 


Läst 21022 ggr Kommentarer Kommentera
JAN
24
2013



125 dagar kvar till skolavslutningen.


Mycket märkligt. Jag kände i veckan att jag kommit in i någon sorts VFU-rytm, flackar mellan praktik och skola och Betty och hem och tiden går snabbare än någonsin, snabbare vad jag hinner blogga, till och med snabbare än bensinmätaren tickar neråt på min stackars kallstartande Volvo i -22 grader. Då är det snabbt.

 

När jag hade en släng av avslutningsångest i höstas (bra framförhållning) kom det många kloka ord från er! Bland annat att livet är en finfin blandning av strukturerad planering och bananskal. Bananskal är svåra att förutse så jag sneglar på planeringsdelen nu för att styra in livet på rätt spår när det väl är dags. Jag har både plan A, B och C för nästa kapitel i livet och det skiljer ungefär 100 mil mellan topp-tre-alternativen. För tillfället. Det är ett tag kvar. Och jag som tycker att det är svårt att välja strumpor på morgonen... Ni kanske har fler förslag? Jag tror att ni känner mig ganska bra vid det här laget. Hippologbloggen@gmail.com, tveka inte att höra av er. 

 

Innan dess händer det dock många roliga saker. Om 88 dagar åker vi till Scandinavium! Vi hade ett litet planeringsmöte redan i tisdags, från klassen är det samma trupp från förra året som åker, Sofhie, Emelie och jag. 

 

Och om ynka 18 dagar lyfter ett plan från Arlanda som tar två nyfikna hippologer till Finland för forskningskonferens på Ypäjä, deras motsvarighet till Strömsholm. Nyby-Torshälla blir alltså av med båda sina praktikanter 11-14 februari då jag och Lina flyr landet. Jättespännande ska det bli, än vet vi inte riktigt vad som väntar men det får vi klarhet i snart.

 

Bilen har begåvats med en elplats nu för att kunna härda ut resten av istiden här i västmanland, och jag gör allt jag kan för att få ut maximalt av de 125 dagarna som är kvar. Sedan börjar ju det STORA äventyret.

 




Läst 21277 ggr Kommentarer Kommentera
JAN
21
2013

 

Efter en kort vända hemåt, ungefär ett dygn, är jag tillbaka på Strömsholm. Söndag förmiddag ägnades åt lite miljöträning av Betty, red i gula ridhuset och bara att få rida med andra hästar är väldigt nyttigt. 







Resten av dagen lades på examensarbetet, vi har nu kämpat oss igenom inledning och resultat, och då återstår det som är roligast att skriva - diskussionen! Där får man knyta samman sina egna resultat med andras, reflektera kring varför det blev som det blev och dra egna slutsatser. Vi börjar se ljuset i tunneln, och bra blir det också även om det fortfarande är en bit kvar!






Så här ser det ut när vi har skrivarstuga i min lägenhet. Lina, kladdkakan, blocket, och Emelie. Världscup klämdes givetvis in i körschemat, vi viftade med sverige-flaggan och RS-tröjorna förstås. Längtar redan till Göteborg!

 




Här är planen för diskussionen, och för vårt liv ett tag till framöver. Nu ska jag åka till praktiken, dags att börja lastningsprojektet!


Läst 23157 ggr Kommentarer Kommentera



Är det något område som åsikter går isär på, så är det betsling! Tandspecialister säger en sak, ofta är det smala bett de råder till, men många ryttare tycker precis tvärtom. De senaste åren har jag bytt åsikt fram och tillbaka flera gånger, men nu har jag slutligen landat i att det är upp till ryttaren att bedöma vilket bett hästen trivs med. Det måste det vara.

 

Tjockare bett som inbjuder till att söka stöd på bettet föredrar jag generellt, och det är vad jag skulle börja testa med på en ny häst, och sedan pröva mig fram. Tjockt, tvådelat med bettskivor brukar det börja på, och oftast sluta med också.

 

Skolans hästar går på alla på vanliga tränsbett, två- eller tredelade, vissa med fasta ringar, och många har tjocka bett även om det är något av en bristvara även här... Det är nämligen inte så lätta att få tag på, de flesta bett som tillverkas idag är smala som bridongbett vilket passar långt ifrån alla. Med alltför smala bett riskerar man att hästen undviker kontakten och går bakom hand.

 

 

Genom att variera bett regelbundet undviker man att trycket i munnen hamnar på samma ställe, så att ha en liten bett-garderob till sin häst är en god idé. Det kan vara så enkelt som att växla mellan två-och tredelat under veckan. Samma sak gäller nosgrimmor som man också med fördel kan variera ofta.

 

Vad man inte får glömma är att det är ryttarens hand som avgör hur skarpt bettet är, och de flesta problem i ridningen löser man inte genom att ändra utrustningen - som vi då utgår ifrån passar - det är ryttarens förmåga det hänger på. Hitta ett, eller helst flera, snälla bett av rätt storlek som hästen är nöjd med, och dyker det upp problem, ta då tag i grundorsaken. Skarpare bett löser inget långsiktigt.






PS - självklart ska hästar undersökas i munnen regelbundet, det kan ni läsa om här, och om det visar sig att hästen har problem som är  bettrelaterade ska man självklart ta det på allvar! Dock ligger kanske inte hela lösningen i att byta bett - man måste se helheten. Hästen kan inte "hänga i handen" om det inte finns en hand i andra tygeländan som drar tillbaka.



Läst 25657 ggr Kommentarer Kommentera

 

 

De finns de som menar att hållbarheten är sämre på hästar nuförtiden. Som om aveln har fått fram skörare hästar, att dessa långbenta atleter är klenare, och därför mer skadedrabbade.

 

Precis det här togs upp på en föreläsning med Lars Roepstorff innan jul, och lägger man ihop vad vi lärt oss under utbildningen, blir det uppenbart att det inte stämmer. 

 

 

Vi har haft många, många föreläsningar som innefatttar ämnet hållbarhet, och det genomsyrar det mesta vi gör. Det är ett stort pussel av faktorer som man måste ta hänsyn till för att få fram en hållbar och presterande häst. Förståelse för hur hästkroppen fungerar och hur den svarar på träning, är en mycket viktig grund. Något man bör ha klart för sig är att kondition och muskler går mycket fortare att träna upp än senor, leder, ligament, ben och hovar. Det kan alltså innebära att hästen orkar arbeta mer än vad kroppen tål, så när vi lägger upp träningen bör man alltså anpassa den till senor, ligament och skelett.

 

Det här tar tid! Vi vill börja tidigt att belasta hästen, därav att vi rider in dem runt 2,5 års ålder, men sedan måste vi fortsätta försiktigt, successivt öka belastningen i takt med att hästen blir starkare. Att ökningen sker långsamt är en förutsättning för att vävnaderna ska svara på rätt sätt och skador inte ska uppstå. Gör det ändå det, är det ett tecken på att hästen utsatts för en belastning den inte var redo för då.

 

 

 

 

Med det här i bakhuvudet kan vi då gå tillbaka till påståendet om att dagens hästar har sämre hållbarhet. Dagens moderna hästar är talangfulla, de kan hoppa eller trampa redan när de föds. De har så lätt för sig att den mängdträning som tidigare kom automatiskt, där hästarna kanske snarare var en träningsprodukt än en färdig naturbegåvning, lätt faller bort. Nyligen sedan såg jag en annons på en fin nybliven fyraåring som med lätthet hoppade en 110-bana på ett imponerande sätt. Den var inriden sex veckor tidigare. Det måste vara otroligt kostnadseffektivt för säljaren, men, är det konstigt att vi får skador? Det är inte otur, det är okunskap.

 

 

Att klandra aveln är galet, det är vi som måste anpassa oss efter nya villkor. Hästen kan klara av uppgifter som dess kropp inte tål, och fastän vi kan få träningsresultat till synes snabbt, så behöver vi låta uppträningen ta den tid den faktiskt behöver om vi nu vill att hästarna ska hålla. 

 

Det här är inte raketforskning egentligen, men det ska gå att genomföra i praktiken också. Unghästutbildning kräver sin ryttare och hästkännare och görs oftast bäst av en professionell. Att skicka sin häst på utbildning är kostsamt, och jag har full förståelse för att man då hellre har sin häst borta kortare perioder där den tränas mycket intensivt - för inridning, matching till championat, eller vad man nu vill ha för resultat av träningsperioden. Jag förstår det, jag vet att det är så det ofta fungerar, men jag tror inte att det är ett bra sätt att nå dit på.

 

Bättre vore förstås att kunna ha hästen borta längre perioder, där den stegvis kan tränas upp till samma mål, men på ett långsiktigt sätt. För att det ska fungera i praktiken behöver kostnaderna hållas nere, främst de fasta. Det är trots allt för själva träningen av hästen som kunden vill betala - inte mockning eller uppstallning. Idag kom slutrapporten för projektet "Hållbar och rationell hästhållning", där bland mycket annat projektet med att ha Strömsholms unghästar på lösdrift, för just utbildning under en längre period, utvärderades. Totalkostnaden för att ha en häst i det systemet är ca 55 kr per häst och dag, alltså 1650 kr per häst och månad. Det täcker då in kostnader för foder, strö, och arbetet för att sköta lösdriften. Till detta kommer avskrivningar av byggnader och maskinkostnader.

 

 

 

 

På det tillkommer förstås arbetstid för skötsel, ridning och hästhantering. Om träningsdelen då kan vara rörlig, är det perfekt upplagt för att kunna anpassa träningen till varje individ, utveckla denna i rimlig takt.  

 

Projektet på Strömsholm har fallit väl ut:

 

Vi anser att grupphållningen av dessa hästar 2,5-5 år har fungerat mycket väl. Planlösningen vid ombyggnationen har slagit väl ut i praktiken. Vi kan väl uppfylla de grundläggande intentionerna i dagens djurskyddföreskrifter. Hästarna har ett gott hälsoläge och fungerar mycket bra i sitt arbete. 


Vid examination av remontridning inom kursen Ridkonst och hästhantering II för åk 2 hippologstudenter blev alla sju studenterna i denna första studentgrupp godkända. Examinator Jens Fredricson var mycket nöjd.  

Mot denna bakgrund planerar vi att anpassa fler befintliga byggnader, så att fler skolhästar kan hållas i grupp. 

 

 


Jag tror att det här är viktig del i framtidens hästutbildning. Hästvänligt, på många plan, och förbättrade möjligheter till att kunna ta tillvara på de fina hästar aveln fått fram. Grunden läggs när de är unga, därefter ska de självklart fortsätta tränas på rätt sätt. Det är nästa kapitel det.

 

 


Läst 24115 ggr Kommentarer Kommentera
JAN
15
2013



Ibland behöver man lite hjälp på traven! Vad vill ni att jag skriver om? Skriv i kommentarsfältet!

 

/Marie





Läst 17149 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 nästa » sista » 

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.