Jaa, vi har haft en stjärnspäckad vecka på RS! Efter Henrik von Eckermanns clinic i måndags har inspirationen varit på topp i hoppningen, många cavaletti-bockar på rakt spår har det ridits över. Raka hästar, noggrannhet, precision, balans och kontroll på linjen... Enkla principer, svårt att göra bra, och går alltid att göra bättre! 

Mitt referat från clinicen hittar ni HÄR på Hippson, hoppas ni gillar det! Del två kommer nästa vecka. 







Vi har slitit vidare med examensarbetet i veckan, filat på slutsats och sammanfattning, nu är vi så gott som redo för opponering om ett par veckor. Ska bli väldigt skönt att få lite nya ögon som läser det och kan ge feedback!  

Med Chimeca har det varit toppar och dalar i veckan kan man säga. Om jag trodde att jag hade kommit på något i söndags så var det i alla fall borta idag, det är så otroligt svårt att ha honom både framme och avspänd så det finns inte. Ni anar inte hur mycket jag kliar mig i huvudet för att komma på rätt taktik, när det är bra är det bra, men det är ingen knapp man bara kan trycka på...

Dagens hopplektion började lovande, bra flyt i framhoppningen, avspänt och ordnat, men sedan tappade jag honom när det var dags att hoppa bana och plopp så satt jag i hinder nummer två. Första markkänningen på väldigt länge, andra strecket på wall of shame under år tre... Upp i sadeln, backa bandet, hitta rytmen och bjudningen i galoppen, och sedan göra om och göra bättre. På slutet fick vi ordning på saker och ting igen. Ingen har sagt att det ska vara lätt, men frustrerande är det allt...

Den ofrivilliga avsittningen kompenserades av eftermiddagen. Dressyr med Red Newton för Louise Nathhorst, SÅ himla bra! Supertydligt, enkla instruktioner som verkligen satte fingret på vad jag ska jobba med. Härligt med en sådan inspirations-injektion och ny input sådär på skärtorsdagen! Jag tror banne mig jag hade en Min Häst-poster på Walk on Top på väggen när jag var 8 år... :)

Ambitionen i påsk är att göra så lite som möjligt eftersom jag har en hosta värdig en 60-årig kedjerökare, men det kommer sannolikt gå otroligt dåligt med helgstalltjänst och ett knippe hästar att rasta i vårsolen. Synd att klaga på den biten, får ta det i lagom takt helt enkelt.

Glad påsk på er!

Resten av veckan gick i en rasande fart. KEX och annat pyssel har varvats med bl a dressyr på Red Newton som känns FIN vilket är lägligt eftersom Louise "Lussan" Nathorst kommer på torsdag. Det blir spännande. 

Hoppningen med Chimeca i torsdags var ingen höjdare. Jag hade (uppenbarligen) inte fått till markarbetet dagarna innan tillräckligt bra, vilket jag fick äta upp nu. Han är svår där, fruktansvärt svår. Och hur hoppningen blir på en häst som inte är ärligt framme och genomsläpplig, det illustrerades tydligt... Han hoppar inte ut sprången ordentligt utan spänner ryggen och kniper lite bak, inget vidare. Det blev dock bättre och bättre och sista sprången kändes bra, men jag visste att jag hade att göra fram till söndag och visste precis vart problemet låg. Är han inte mjuk och smidig på marken, kommer han inte kunna vara det i luften heller. Här gällde det att ha en bra plan...

Superfokus på lösgjordhet på fredagen utan att någonsin tappa bjudningen eller komma bakom hand. Akilleshälen. Det tog sin tid, var inte så lätt, men var precis vad han behövde, ett lite kortare pass på lördagen där han avslutningsvis kändes riktigt mjuk och fin, och så idag åkte vi till Södertälje för årets andra tävling. I 110 höll han fortfarande emot lite, inte som förra helgens kalasrunda. Däremot fick vi till en svår sväng i omhoppningen och plockade hem en femteplats, alltid något!

På framhoppningen till 120 släppte den där spärren äntligen, han frustade säkert fyra varv och efter det var det annat ljud i skällan! Kort och spänd galopp byttes mot en betydligt rundare och större, och poff så fick jag en annan häst som nu inte höll emot det minsta utan snarare var lite het och väl på! Men det är den spärren vi ska över, och den galoppen jag då får måste jag lära mig ta tillvara på. Ett litet nerslag mot slutet av banan fick vi, men nu har jag en del att fundera på och jobba med tills nästa start i mitten av april. Tror vi är på rätt spår. 

Ridning är verkligen kreativ problemlösning! Han lär mig SÅ mycket, Chimeca, och spelar jag korten rätt på de här höjderna tror jag att vi får igen det sedan. Klurigt är det, och bitvis ganska svettigt, men väldigt roligt och givande. Han är verkligen toppen.

I morgon är det clinic med Henrik von Eckermann, jag ska skriva referat så fingrarna glöder. 

Igår hade vi markarbete med hopphästarna på förmiddagen, de flesta hade tävlat eller hoppat tidigare i veckan så vi höll oss nära marken. Chimeca fick starta upp med ett lösgörande pass, klurigt men fick ett ganska bra resultat.

Det känns som att vi hoppare får vara med och påverka innehållet på våra lektioner i ganska stor utsträckning nu, tycker det är hur bra som helst. Vi har läraren, hästarna och ridhuset till vårt förfogande och kan diskutera oss fram till hur vi vill lägga upp passen och undervisningen under veckan, vad vi behöver träna på och utveckla, både ridmässigt och i ridlärarrollen.

Eftersom alla hopphästar reds på förmiddagen igår plockade vi in två unghästar till eftermiddagens didaktik, min Betty och Lises femåriga dressyrhäst som hoppat en gång tidigare i sitt liv. Så vi red och diskuterade, och Betty fick hoppa hinder i följd för första gången.


Började passet med en ordentlig framridning, ny och spännande miljö + isigt i hagen + havre = pigg häst! När den mesta överskottsenergin pyst ut red vi över travbommar, första vändorna i skritt för att låta dem se sig för, och sedan trav. Därefter travhoppning, väl infångat, och som avslutning en enkel bana. 


Mycket ridning på raka linjer innanför spåret har hjälpt mig att hitta ramen och balansen i henne. Utan den är det omöjligt att hitta linjerna i hoppningen, men nu höll vi spikrak kurs och den lilla banan blev piece of cake för henne nu när de andra bitarna är på plats. Lätt som en plätt.

Älskar hennes coola inställning här, vad enkelt det blir då. De första ambitiösa sprången efter vintervilan var visserligen flotta, men spänning är egentligen inget att ha. Lite som att kissa på sig, varmt och skönt först, men sedan... Utbildningsskalan gäller även för hopphästen, och grunderna lösgjordhet, balans och rytm är de viktigaste förutsättningarna för att det hela ska fungera.

För att få hästen avspänd och trygg även i själva hoppningen gäller det att ta det i lugnt tempo, på rätt höjd och med lagom svårighetsgrad för att bygga upp självförtroendet och tilliten till ryttaren. Det ska ju vara lätt och roligt! Betty tyckte helt klart att hon var bäst idag igen, det känns som en väldigt bra början på hoppkarriären!

WOW, det blev en mindre mailbomb så här på sluttampen av ansökningstiden med frågor om allt mellan himmel och jord kring programmet! Blir spännande att se vad slutsiffran för antalet sökande blev i år!

En av de vanligaste frågorna jag får är om man hinner med att ha egen häst. En jättebra fråga. Det är en tuff utbildning, i perioder är det så mycket att göra att man knappt hinner gå på toa. Det räcker gott och väl för många, och går du en utbildning tycker jag man ska göra det ordentligt och försöka få ut så mycket som möjligt av den. Ta inte på dig mer än du klarar av att hantera, och det är bättre att gå ut försiktigt och känna av.

Å andra sidan kanske jag är fel person att svara på frågan. I slutändan beror det på hur du är. Hur bra du är på att planera, hur disciplinerad du är när du pluggar, vill du hinna åka hem ofta, kunna gå ut, jobba, kolla på tv...? Eller är du en duracellkanin som går och går tills du kommit dit du vill?

Jag har hunnit. Det har varit kämpigt, för det är en hel del extra pyssel, men det har fungerat bra. Man får vara beredd på att kliva upp vid 5 med jämna mellanrum, och det blir inte alltid så mycket sömn när deadline närmar sig och du kommer hem för att äta middag vid halv tio, för fjärde kvällen i rad, för så är livet mellan varven.

Jag har haft 1-2 hästar under nästan hela hippologen, som inte gått med i utbildningen. I ettan red jag fortfarande fälttävlan på dem och under år 2-3 har jag istället tävlat skolans hästar i princip så mycket det går. Med flit köpte jag ju en yngre häst för att ha på tillväxt för att kunna tävla mer på skolans, och utbilda henne när jag har ändå har proffshjälp att ta till och rådfråga. Man får vara smart och fundera på hur man gör det bästa och mesta möjliga av situationen och de möjligheter som ges, och så här blev min lösning! Nöjd med den.

Jag har jobbar ju nu på Nyby-torshälla en kväll i veckan vilket är så kul! Bra ridskola, bra team att jobba med, det vore dumt att tacka nej. Hippologernas Akademiska Studentkår, den hinns med den också med styelsemöten, evenemang och studiebevakning i olika former, och.... jag har hunnit blogga också.

Inte så mycket sömn, inte så mycket civilt, men maximalt utnyttjad tid. Alla kurser har gått jättebra, men som jag har slitit för det.

Alla är olika, men det GÅR om man verkligen vill. Nivån bestämmer du själv. Vet du om att du är stark och envis, kan planera och prioritera, så kör. 

Visa vad du går för. Nu ska jag ha morgonstalltjänst, sedan väntar en spännande dag... :)

Stjärnorna som förgyllt tiden under de här åren! Lastrelli, Norma Jean, Mistral och Betty. Så fina allihopa.

Det blev bara en start i 110 idag, som dock var felfri och placerad. Kom inte till start i andra klassen till följd av brainfreeze från min sida, och nu har jag landat hemma med universums värsta huvudvärk och jag har ingen aning om hur jag ska lyckas ta mig till min häst ikväll... Upp som en sol och ner som en strandad val, summa av dagen. Men rundan vi gjorde var super, han är verkligen en fantastisk häst!! Bra arrangerad tävling också.

Vi siktar framåt mot Södertälje redan om en vecka där han går två klasser istället, det är ju hemåt för min del och mina föräldrar kommer och kikar. Det var flera år sedan de var med på tävling, ska bli så mysigt! Gissar dock att de kommer när de är dags för Bettys debut så småningom.

I tisdags frågade en av mina elever på Nyby-Torshälla om jag kollar på Greys anathomy, och det gör jag ju inte. Sade att jag inte har tid att kolla så mycket på TV, har lite andra prioriteringar, men DET HÄR har jag och Linn sett alldeles för många gånger och är nästan sjukligt fascinerad! Unghästbloggen har tipsat om filmen tidigare, men ni som inte har gjort det, ni måste titta! Kräsmagade avrådes, eftersom det är en dissektion av en häst. Otroligt imponerande.

Min kompis som pluggar till sjuksköterska upplyste mig förut om att jag kommer att BLI en häst när jag är klar med utbildningen. Såja, lugn nu... Stort intresse bara? Och hur kan man inte bli nördig när man dessutom får bejaka det dagarna i ända... :)

Nu ska jag självdö på min säng och vänta på att mitt svullna huvud ska minska lite i storlek. Vi hörs när jag återuppstått.

Chimeca är på gång! Banhoppningen i torsdags var inte så tokig, vi kan konstatera att vattenmattor behövs det tränas på, framförallt med vatten i. Vi har hoppat över många på tävling och det har aldrig varit några problem, men den här krävdes det mycket övertalning för att komma över. Vi har något att jobba med där, kommer släpa fram den där mattan på varenda lektion framöver :)

Inför helgens säsongspremiär har han fått ladda upp med lösgörande fredag-lördag, där dag ett var en riktig genomkörare, och dag två lite lugnare med 30 minuters skritt ute innan vi gick in i ridhuset för att mjuka upp kroppen, och sedan avskrittning och så skrittmaskin innan det blev bad och puts inför morgondagen. Han känns fin tycker jag, blir allt mjukare och jag börjar hitta tekniken för hur jag ska få fram honom för skänkeln utan att han blir spänd. I morgon är det tydlig och beslutsam ridning som gäller så borde det inte bli några som helst problem!

Satte alla mina hippologiska hjärnceller i arbete (och halva korridoren) när jag skulle räkna ut en ny foderstat till min häst i veckan. Nytt hösilage med nya värden, och den analysen var ingen rolig syn...

Grundtänket när jag räknar ut en foderstat är att försöka täcka upp så mycket av energibehovet som möjligt med grovfoder, hösilage i det här fallet alltså. Om det är bra balans mellan näringsvärdena, att kvoten energi/protein (MJ/g srp) är lagom (i det här fallet runt 6), så klarar man sig i många fall helt utan kraftfoder. Eftersom hästen är gjord för att äta gräs, så är det förstås vad den mår bäst av. Dessutom är det ofta det mest ekonomiska alternativet.

Om näringsbehovet inte går att täcka upp med enbart grovfoder behöver man lägga till andra fodermedel i foderstaten. Hos en svårfödd häst  kan till exempel det vara svårt att täcka hela energibehovet, så då får man lägga till för att komma upp i rätt energimängd. Om proteininnehållet är för lågt behövs det också kompenseras för, där finns ju också lusern som alternativ som ju egentligen är ett grovfoder det med.

Mineralinnehållet kollas förstås också av så att det täcks upp. Selen finns det ont om naturligt i Sverige, men det finns dock tillsatt i i princip alla mineralfoder, färdigfoder och även i en del saltstenar.

Poängen i det hela är att du måste analysera grovfodret för att få ett hum om vad din hästs viktigaste fodermedel faktiskt innehåller. Många tror att de spelar på den säkra sidan så länge pellets ingår i foderstaten, men efter gårdagens kvällsnöje med att räkna ut en ny diet till min häst, så blev jag påmind om hur tokigt det skulle kunna bli om man chansade.

Vinterns foderstat bestod av 17 kg hösilage, 1 kg havre, och lite mineraler  för att få in mer kalcium. Hon är rätt svårfödd, men ändå klarade hon sig bra på det och ser fin ut kroppen nu. Visst är det bra att räkna, men att bedöma resultatet är minst lika viktigt. Eftersom jag vet att hon fungerade bra på den foderstaten, är det lätt att räkna baklänges på innehållet och få fram hennes reella energibehov.



På det nya grovfodret för kvoten mellan energi och  smältbart råproetin ynka 4,6, så jag visste redan innan jag börjat räkna att det skulle bli knivigt. Läge att sätta sig ner och räkna ordentligt alltså. Vi slutade på 20 kg hösilage (TS 57%), 2 kg havre, och 1,5 kg pelleterat färdigfoder avsett för typ digivande avelsston innan jag hade lyckats täcka in alla näringsbehov... Nu ser det dock ut som att vi ska få byta till ett med bättre värden. Tack.

Med ett bra grovfoder är det plättlätt att fodra rätt, med ett dåligt blir det desto omständigare. Om du inte analyserar grovfodret alls gör du en vågad chansning, och med tanke på hur mycket pengar vi lägger på våra hästar i andra avseenden, tycker jag att det är märkligt att många prioriterar bort det.

Vill man lära sig mer om hur hästens mage fungerar och hur man fodrar rätt för hälsa och prestation, så är det inte fodertillverkare du ska vända dig till. Hästsverige bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, där hittar du allt du behöver veta! Det gäller att välja noga vilka man lyssnar på, det är många som tycker mycket... Det fina med den sidan är att du kan läsa på en nivå som passar dig, från grundläggande fakta ända till vetenskapliga artiklar. Väl värd ett besök.

Nu blir det skönhetssömn, i morgon blir det upp tidigt för att släppa ut hästar innan vi styr mot Örebro vid 06:30. Håll tummarna!

Igår hade vi gruppträff med våra handledare för kandidatexamensarbetet, KEX (som mina gruppmedlemmar från västkusten förstås inte kan uttala), en C-uppsats där vi ju gjort en studie om slowfeeding, hur det påverkar hästens ättid och människans arbetsmiljö. Handledare för klassens arbeten är bland andra Lars Roepstorff, Margareta Rundgren och för vår del Karin Morgan, så det är ett rutinerat gäng som lotsar oss framåt i processen. Under träffarna bollar vi idéer och diskuterar hur vi ska jobba vidare.

Exempel på andra arbeten som görs i klassen är användande av ligghall i lösdrift, där man med hjälp av GPS ska titta på hur mycket hästarna faktiskt använder ligghallen, samt när på dygnet det sker. Andra gör enkätundersökning om åsikter kring lösdrift hos tävlingsryttare och uppfödare, en studie om hanteringstest kopplat till hur hästarna sedan var att rida in, ett sitsprojekt med avancerade mätningar, med mera!

Jag tycker att det är rätt häftigt. Nu handlar det inte bara om att ta del av vad andra forskat om tidigare, utan att även bygga vidare på det vi redan vet - och våra resultat blir en liten, liten del i utvecklingen som tar oss framåt. Det blir kul att se vad alla kommer fram till! Men processen är lååång... Vårt arbete om slowfeeding får ni förstås ta del av när vi är klara, och vi börjar defintivt se ljuset i tunneln nu när slutsatserna börjar uppenbara sig. 

Hela pusslet kring hästen och ridsport är häftigt. Att kunna se och förstå helheten, ha koll på varje liten detalj, vända och vrida på problem och möjligheter för att kunna lägga samman allt till en helhet där både häst och människa mår bra och tillsammans kan skapa den där fin-fina magin som ridsport och all samvaro med hästen ger. 

Att kunna koppla ihop allt man kan, det är där det roliga ligger. Från skoning till foder till ridning till hästhållning till hästutbildning till min egna träningsfilosofi till konkreta framtidsspaningar, och att till allt detta kunna utveckla förmågan att förmedla det till andra.

Och dessutom att få med ER på det tåget, DET är i sin tur en fin och viktig del! Tack snälla ni för att ni läser. Sluta aldrig vara nyfikna.

Utbildning är bra grejer. Hippologen och Strömsholm är väldigt bra grejer. Right place, right time. Nu ska jag bege mig till min sanslösa fyraåring för en ridtur, sedan är det KEX hela förmiddagen, hoppning i eftermiddag och kursrådsmöte på kvällen. En bra dag!

Det drar ihop sig! Sista ansökningsdag till hippologprogrammet är 18:e mars, all information och länk till ansökan finns här!

Observera att behörighetskraven har ändrats inför 2013. Kravet på yrkeslivserfarenhet tas bort och görs i stället meriterande. För mer info läs här. Frågor som jag kan svara på om hur det är att vara student skriver ni i kommentarsfältet eller skickar till hippologbloggen@gmail.com , jag svarar inom ett par timmar, och frågor till SLU/Hippologenheten skickar ni till adresser ni hittar här.

En bredare, djupare och mer gedigen utbildning inom häst går inte att hitta. Antagningsprovet sker på Strömsholm i maj, hoppas på att träffa många av er då! :)

Idag har jag hunnit rida ut på Betty i solskenet, att klättra i backar bland stock och sten är lika bra för huvudet som för kroppen när man är liten och ska lära sig kontrollera sina långa ben. I eftermiddag väntar lektion med Chimeca, sedan lite jobb på Nyby-Torshälla RK innan Newton får sitt pass ikväll.

Det är inte alla som får starta upp veckan så bra! För er som inte har en lika fin måndag, eller som bara vill göra den ännu bättre, så kommer här HP3:s alldeles egna Harlem Shake. Den har till och med ett budskap! Inga hästar blev oroade under inspelningen, och de studenter som ingick i cykeln har återhämtat sig.

Veckan flöt på med redovisningar, didaktik och tömkörning, och alla tre hästarna har skött sig så fint att de fluffiga molnen, som snabbt infinner sig när hästarna är duktiga och ridningen fungerar bra, nu har anlänt.

Hopplektionen i torsdags var kanon. Lite mer fokuserad ryttare, med bättre plan och hästen mer inramad mellan hjälperna, tydligare framme, lite djupare sits på det och poff så föll allting på plats. Plötsligt blev allt busenkelt och Chimeca hoppade banan med fina språng och bra flyt! Och jag är definitivt med i matchen igen, härlig känsla. Nästa helg är det tävlingsdags, längtar redan.

Newton har extraknäckt på gymnasiet ett pass denna vecka, när jag har ridit honom har han känts fin. Avrundade med att rida för Marianne i fredags, vi siktar fortfarande på att han ska bli hipp-dressyrhäst i slutändan och fortsätter på samma sätt. 

Betty har haft en omväxlande vecka - longering, galopp på ängarna, ett dressyrpass i ridhuset, och så har vi hoppat igen! Det är så lätt att känna sig stressad såhär på våren, men bara för att hon är fyra år fyllda är det inte automatiskt enmetershoppning som står på schemat. Med henne vill jag verkligen ta mig tid och göra sakerna i rätt ordning, och för att kunna ta henne till hindren på ett vettigt sätt har jag känt att markarbetet behöver mer tid. Löshoppa kan hon, hoppa linjer med hjälphinder fungerar bra, men för att kunna få till bra anridningar i galopp krävs det ändå lite precision i markarbetet. Nu bjuder hon bra framåt, till båda tyglarna, håller balansen ganska bra på raka och böjda spår och går att reglera åtminstone litegrann i galoppen, så nu kände jag att vi var redo att ta upp hoppningen igen och komma vidare med den. 

Eftersom det är ganska bra drag under fotsulorna på fröken numera, vilket är jättekul, så höll jag det så lugnt och enkelt det gick, annars hinner vare sig hon eller jag med. Ett lågt infångat hinder på långsidan med marklinje lite utdragen, lagom början.

Först travhoppade vi, i bjudning med lätt hand så hon får tänka själv, och sedan avsaktning på rakt spår efteråt... när hon slutat bocka. Använde röst och position för den avsaktningen för att slippa ta henne i munnen, och då får hon balansera sig själv i den övergången. Fungerade jättebra, hon taxerar bra in och är mycket mer intresserad nu än när jag hoppade in henne i höstas. Sedan lugnt skritta ner och därefter rida an i trav igen. När hon sansat sig lite mer gjorde jag några enkla anridningar i galopp åt båda hållen. Fick jättefina lägen framåt och mjuka fina språng. Ett bra kvitto på att markarbetet gett resultat, hon tyckte det var störtkul och kände sig bäst i hela världen. Och den känslan vill jag ju vara rädd om. Nu är det bara att successivt avancera vidare!

Tänker på RGB-clinicen i höstas, i arbetet med unghästarna var det så trevligt klimat för dem att jobba i. Lugnt och metodiskt med fokus på att grundridningen fungerar, och enkla men genomtänkta övningar att jobba i. Hästarna fick verkligen tid att tänka efter och gavs bästa förutsättningarna för att lyckas. En fantastisk förebild att inspireras av!