Chimeca är fräsch! Och vild! Ingen hälta vid longering och ingen reaktion på böjprov, TACK och lov! Han måste ha gjort något dumt i hagen förra veckan, men skönt att det gått över snabbt. Han väldigt pigg och smått understimulerad (läs: jättejobbig), jag sätter igång honom nu i veckan, håller i mig, och sedan rider sedan som vanligt.

Ingen tävling till helgen förstås, men känns allt bra nästa vecka borde det inte vara några problem sedan.

Foto: Bo Bennergård

Bettys tandkoll gick bra, hon både tappar tänder och är på gång att få nya, så det är inte så konstigt att det är lite känsligt nu. I morgon tar vi premiärturen efter göteborgs-vilan, det blir nog spännande på flera sätt.

I övrigt - vi förbereder oss för fullt inför redovisningen av examensarbetet nästa vecka, till helgen är det riksungdomsmöte på Strömsholm och jag har äran att vara lekledare på kvällen! Och mellan det är det den där framtiden som ska avgöras, jag trodde jag hade en plan men nu ringde min chef med ett annat förslag och plötsligt sitter jag och gör research på en lyxig ridskola i Norge.

Livet är ett stort och spännande äventyr...

Vilken vecka vi har haft! Har hunnit se en hel del inne på arenan, både dressyr och hoppning, och på söndagen satt jag och Emelie och mös till förmiddagens speedhoppning. Roffes segerritt var ju enastående och tänk hur många tusen han delade den lyckan med! Världscupen bjöd ju även den på enastående sport, Jens höll RS-flaggan högt och efter den fina andra rundan i finalen kändes det nästan som att vi vunnit ändå. Vilka fighters de är, både häst och ryttare! 

Hemma på Strömsholm kickade jag igång med morgonstalltjänst i morse, efter en helg med massa inspiration vill man såklart bara sätta igång och rida igen. Jag har saknat alla mina hästar här, fina Chimeca fick morötter till frukosten och vi sprang med honom på stallplan på morgonen. Syns ingen hälta på rakt spår nu, så det har snabbt blivit bättre vilket är positivt, men veterinären kollar honom i morgon ändå förstås. Det känns tryggt. Någon tävling i helgen blir det inte i vilket fall som helst, men det kommer flera. Viktigare att vara rädd om hästen.

Red Newton gick dressyr på Marianne nu på eftermiddagen, inte så tokigt! Han höjer sig hela tiden, fortfarande slingrig och den fina känslan man stundtals hittar är alltid väldigt skör. Nu ska jag bege mig till min häst som får påhälsning av veterinären, dags för tandcheck.

30 minutes of fame har riksanläggningarna i paddocken varje dag. Flyinge visar inridning enligt Flyinge-modellen, vi pratar ridlära och lösgjordhet, och Wången visar monté.

Hållbar träning är temat för våra 30 minuter, och hur vi rider våra hästar är en mycket viktig del av träningen för en hållbar häst. Vi vill ha en genomsläpplig häst som använder sin kropp på rätt sätt! I arbetet dit utgår vi ifrån utbildningsskalan, och under vår lilla demo har vi tagit upp något vi inte tycker att man kan ta upp nog mycket - lösgjordhet!

Själva definitionen på lösgjordhet är att hästen är fysiskt
och psykiskt samarbetar villigt och följer ryttarens hjälper utan motstånd. Det är grundläggande för att hästen ska kunna röra sig på bästa sätt - annars motverkar spänningen rörelsen.

Foto; Anna Nyström

Det finns flera tecken på lösgjordhet som man kan titta efter - se på hästens blick, är den lugn, vaken, uppmärksam eller rädd? Öronspelet går att utläsa mycket av, eftersom de visar vart hästen riktar sitt fokus. Är det på omgivningen eller ryttaren? 

När hästen rör sig tittar vi på ryggverksamheten, att den släpper fram rörelsen genom hela kroppen och inte fastnar i t ex en spänd rygg. När den spänner av kommer den att bära sin svans lätt, som då kommer pendla med i rörelsen. Att hästen frustar är också ett gott tecken på att den är avspänd.


I den fria skritten vill vi se att hästen vill sträcka halsen framåt – nedåt, och när ryttaren sedan tar tyglarna ska det ske mjukt och stegvis. I det här momentet kan vi utläsa mycket - både hur ryttaren agerar, och hur hästen reagerar. I ridhandboken heter det ju att "Hästen ska söka kontakt på bettet – ryttaren ska erbjuda den genom en mjuk, följsam, fri och stadig hand", och innebörden av det måste vi lära våra elever. Om vi försöker backa oss till stödet skapar vi ju istället spänning och hamnar i en återvändsgränd med hästen bakom våra hjälper, undvikandes en kontakt. På samma sätt riskerar hjälptyglar att ge ryttaren en falsk känsla av eftergift.



Vi vill lära våra elever att det handlar om att bygga upp ett förtroende och låta varje moment ta sin tid. När kontakten upprättats renodlar vi sedan hjälperna - använder dem en och en och kontrollerar effekten, innan vi successivt börjar lägga ihop dem.



Lösgjordhet jobbar vi med precis varje dag, varje ridpass, i varje rörelse - och den får aldrig gå förlorad! Inget arbete som görs på spänning är av värde. En psykiskt spänd häst lär sig dessutom ingenting, så man har mycket att vinna på att bygga förtroende och låta varje steg ta sin tid. 

Fick ett mycket, mycket trist samtal igår eftermiddag om att bästa Chimeca inte är helt fräsch där hemma. Vet inte mycket mer än så men en värre glädjedödare har jag svårt att tänka mig. Han som varit i så himla fin form nu och känts bättre än någonsin! Både konstigt och orättvist. Vet inte mycket mer än så nu.

Jag och Sofhie tröstade oss med att titta på hoppklassen igår kväll, ganska många till omhoppning vilket pressade ner tiderna och nu är till och med dressyrtanten hoppsugen! Gissa hur jag känner då... :)

Douglas Lindelöw satt på pilatesbollen hos oss igår! Reglerna vi har är lätta: knäppta händer framför sig (du kan ju inte parera med armarna när du rider), fötterna får inte nudda golvet - och klarar du två minuter måste du dessutom blunda - och sedan sitta kvar så länge du kan. 2:12:35 var Douglas tid, vinnaren var dock överlägsen med över 38 sekunder blundandes! 

Sofhies examensarbete handlar om att kartlägga avyttringsorsaker av ackordhästar, från 1974 och framåt. Alltså statistik om var hästarna tagit vägen - avlivningsorsak eller om de sålts, etc. Den här före detta ackordhästen, Ligist, var en gång i tiden skolhäst på Strömsholm, men igår var han med i 150-klassen med Reed Kessler i sadeln. Sofhie bekräftade att avyttringsorsaken var "såld" på honom... :)

Peder var bästa svensk med fina Cash In. 

Nej det kanske inte var så mycket trafik i montern under första WC-omgången, innan den här hippolog-trion pilade iväg för att heja fram våra svenska stoltheter... Så visade de upp en liten dans.


Vi är samma skrot och korn allihopa, skönt att veta att våra efterträdare håller så här hög klass... :)

Kalaset fortsätter! Vårt padock-program om hållbar träning har nu haft premiär, ni får veta mer om det senare. Jag drog kortaste strået och stod i monter under WC-hoppningen, men de här gänget hejade fram dem och det gav ju uppenbart resultat! :)

Idag har jag första passet och ska alldeles strax jogga ner till Scandinavium nu när hotellfrukosten är uppäten.. Tar med datorn och kastar upp fler bilder strax, och en enastående film! Kom och hälsa på! Vi syns i paddocken 12:30 idag sedan.

Då var kalaset igång! Visst har vi en fin monter i år? 







Förutom montern har vi även 30 minuter om dagen i den lilla paddocken som finns på mässan. Temat för våra minutes of fame är i år hållbar träning, som tas upp ur lite olika vinklar från Flyinges hästutbildningssystem, till Strömsholms ridundervisning, till Wångens trav- och islandsutbilning.

Hållbar träning och hästhållning är något som
genomsyrar allt vi lär oss under våra utbildningar, oavsett gren, disciplin,
eller yrkesinriktning. Något som vi alla också har gemensamt är att vi, för att ge hästen de bästa förutsättningarna
för hållbarhet och prestation, MÅSTE vi se till oss själva också. Snedheter och spänningar i vår egna kropp för vi över till hästen i mycket större utsträckning än vad vi kanske själva tror.



Idag var det därför avsutten träning för ryttaren som vi demonstrerade, här kan ni googla fram många bra artiklar eller läsa Ulf Johanssons kalasbra bok "Ryttare är idrottare". Ett busenkelt sätt att träna koordination, balans och även bålstabilitet är att sitta på en pilatesboll, i lodrät sits som när du rider med handen ihop framför dig, och gärna armarna intill kroppen - och behålla sin position utan att nudda marken med fötterna! Går utmärkt att göra framför TV:n. Precis som hästen rör det sig under dig och ju bättre kroppskontroll och stabilitet i din sits du har, desto smidigare och finare kommer du kunna parera rörelserna och hitta tillbaka till din position.

Det här är precis vad vi har som tävling i vår monter! Kom och testa, ni kan vinna fina priser, och såklart prata häst och om din framtid med oss. Vi finns precis framför paddocken, välkomna!








Hippologstudenter från både Flyinge, Wången och Strömsholm finns på plats, men vi pratar så klart mycket om andra utbildningar också. Många högstadieelever har jag pratat med idag, jätteimponerad över sjundeklassare som har så kloka tankar om framtiden och hur de vill välja! 








Såg delar av Kyras clinic på eftermiddagen, lika bra som vanligt. Alltid är det någon ny liknelse som fastnar. Ekipaget jag såg var på Grand Prix-nivå, och det är himla nyttigt att få se ridning - och få det förklarat - på högsta nivån. Det är ju dit allt syftar.







Rundade av kvällen med junior-hoppning och kanontrevlig middag med hippologgänget som är här, superhärliga människor! Vi har det bra vi!

De snygga vaderna på bilden tillhör Sofhie som utför en avancerad form av tetris när hon, via baksätet, packar väskor, godis, pilatesbollar, datorer, ridhandböcker och whiteboardtavla i sin kombi inför avfärden. Så går det när centrallåset inte fungerar...

Förmiddagens föreläsning med Janne Jönsson om coaching var toppen, Chimeca motionerades innan och Betty var jag hos strax efter 06 i morse, så det var en effektiv förmiddag.



Med en uppblåst pilatesboll i baksätet var sikten bakåt aaaningens skymd när vi åkte, och efter ett pitstopp i en verkstad på Varaslätten, där ännu en pilatesboll blåstes upp tills killen som hjälpte oss började se rädd ut och hintade om "att det låter rätt mycket om den exploderar", så var det otroligt trångt i bilen. Jag förstår verkligen varför det inte finns några runda bitar i tetris förresten, de passar inte ihop med någonting annat...

Efter att ha köpt två jätteblommor på IKEA som inte fick plats någon annanstans i mitt knä, så kan man säga att det var trångbott i forden sista biten. Tjejen i kassan skrattade när vi kånkade ut på varsin blomma och påpekade att det är ju jättebra vardagsmotion. Hon skulle bara veta!






Väl på plats har vi gjort oss hemma i montern, ätit middag med nästan hela gänget från alla tre riksanläggningar, boat in oss på hotellet och planerat för morgondagen. Snart drar det igång!

Han gör min dag för jämnan numera, Chimeca! Det är en så fin känsla när pusselbitarna, en efter en, faller på plats!

känslan i en del av sprången från i fredags kan jag fortfarande leva på! Han var inte godkänd hingst i La Silla för intet förstås, men han måste spänna av för att komma till sin rätt. Ganska känslig och lite introvert är han, men en väldigt, väldigt snäll och go häst finns det där inne.


Det går inte att tvinga fram avspändhet, utan det tar sin tid, massor med tålamod, och är väldigt skört då minsta störningsmoment rubbar allt - men trots det höjer han sig tre snäpp på tävlingsbanan. Och känslan då, i vissa språng, när allt bara stämmer - den är KLASS! Sådana där glimtar av hur det ska vara, på riktigt. Tänk att vi har så fina skolhästar, de lär oss så mycket. Ovärderligt.

Trots att jag känner mig helt tappad i mellanåt, som vi alla gör ibland, så är den känslan tillräckligt för att jag ska känna mig bombsäker på att det är hoppning och inget annat som det blir i framtiden. Så, nu har jag funderat sedan utbildningens start... Decision made! 




Chimeca och jag på Sundbyholm i fredags

Bilen är packad, efter morgondagens föreläsning med Janne Jönsson styr jag, Emelie, 22 kg godis och pilatesbollar mot Göteborg och fem dagar ridsport i världsklass och mässa i hästväg!

Chimeca är i trygga händer hos Camilla som hade honom i vintras. Hon ägnar sig i vanliga fall helhjärtat och dressyr och har startat S:t George på godkända poäng med sin skolhäst Roulette, och bidrog till att vårt division 1-lag vann första omgången för några veckor sedan. Kati klappar på Betty som vilar i väntan på tandcheck. Hennes stallkompis är så högdräktig som man kan bli, så tillsynen är det inget fel på, förhoppningsvis blir det baby-lycka på hippologbloggen efter GHS :)

Emelies pappa ringde 21:45 nu ikväll, och fick svaret att "jag hinner inte prata nu". Min mamma fick samma svar 11:25 idag och jag hann aldrig ringa upp heller och nu när jag är klar för dagen och klockan är mitt i natten, då känns det inte riktigt aktuellt längre... Stalltjänst, rida och plugg fyllde upp 95% av dygnets vakna timmar. Svaret "Jag ringer dig när jag har tid" innebär sannolikt helgen vecka 22. Då har vi slutat. Sex veckor.

Nu hoppas jag i alla fall att vi har läst igenom examensarbetet för sista gången. Petat lite i meningar, fixat till det sista, täppt igen alla hål vi kan tänka oss, och nu är det dags att passa vidare bollen till examinatorn nu innan vi beger oss västerut.



Söndagskvällen var därmed inte glamourösare än så här:

En lång resa går mot sitt slut och vi känner oss klara med uppsatsen på alla sätt och vis!

Premiären på utomhussäsongen på Sundbyholm i fredags gick bra tycker jag, vilken tävlingsplats!! Chimeca blev minst två decimeter högre när han såg arenan, men väl inne på banan trivdes han som fisken i vattnet. 110 var väldigt bra, felfritt, jämnt och fint trots den pampiga hinderparken. 120-rundan var egentligen bra den med, vi hade ett stopp i slutet av banan där jag aldrig riktigt blev klar på en distans, fast den får jag ta på mig helt själv. Förutom det hade jag en väldigt bra känsla, och hästen, han är ju bara toppen nu! 

Filmer och bilder kommer så snart jag fått fatt på dem! Nu får vi börja ladda för 130-debut om ett par veckor, passar på att hämta lite inspiration i Scandinavium tänkte jag. Men först - skönhetssömn. Tveksamt om den hjälper. Om skulle somna innan jag ställt klockan skulle jag troligtvis vakna framåt februari 2014... 

Fast det vore synd, för den här veckan vill jag inte missa!