Ryttarhälsa

Hippofaxen

Riddagbok Jessika

Jessika är en utbildad kost- och friskvårdspedagog med ett stort intresse för hästar, ridning och friskvård.
Dagboken visad för: 41487 läsare
01

Inlägg -

Tack för den här tiden!

Blää, vilken tråkig rubrik! Men tyvärr är det så det är.

Den här bloggen handlar om hälsa och friskvård för ryttare. Jag vill att inläggen ska vara ordentligt genomtänkta, välskrivna och gärna inspirerande med bilder och videor som visar olika övningar m.m. Snabba "här och nu"-inlägg passar inte riktigt här, det går inte bara att påstå ditten och datten om vad som är hälsosamt utan det krävs lite grävning i böckerna och artiklarna i bokhyllan där hemma - hur var det nu igen, och har det kommit nya studier som visar annat? Det är jätteroligt och jag tycker verkligen att hälsa för ryttare är ett intressant och viktigt ämne. Men det tar tid att göra såna inlägg. Ungefär två timmar per inlägg, närmare bestämt. Och det är ändå efter att jag har kommit på vad jag ska skriva om. En bra blogg ska gärna uppdateras varje dag tycker jag, åtminstone 3-4 inlägg i veckan om det är lite längre texter. Så många timmar över i veckan... har jag - vi har ju alla 24 timmar per dygn - men jag har valt att göra annat på de timmarna. 

Jag vill verkligen tacka Hippson och er fantastiska läsare för det här året! Det har varit superkul att blogga här och jag är så glad över att jag fick chansen. Jag hoppas att något jag har skrivit har inspirerat någon där ute! Och bloggar, det gör jag fortfarande, fast på min egen blogg www.jessikaung.blogspot.com som är en mer "här och nu"-blogg om mina hästar och lite allt möjligt. Självklart är ni varmt välkomna att följa mig där! Hälsa och friskvård dyker upp lite då och då även där förstås.

TACK för att ni har läst, gillat, kommenterat, tänkt och tyckt. Fortsätt att intressera er för hälsa för ryttare och ta hand om er! Lika bra som ni tar hand om era hästar. Ta hand om kropp och själ så att de mår bra både idag och om 20 år. Och under tiden ni tar hand om er, jämför er inte med andra. Man vet aldrig vad andra har varit med om, bara vad man själv har varit med om och därför är det ens egna förutsättningar man måste utgå från. Heh, några sista råd från mig blev det visst där!

Stor kram på er alla!





Postat 2014-09-09 11:28Kommentarer Kommentera

01

Inlägg -

Att hantera nederlag



Alla som brinner för en sport och tränar helhjärtat för att nå ett visst mål inom den vet nog hur det kan kännas när det inte går riktigt så bra som man hade tänkt sig. Jag tror att det är den enorma längtan efter att nå sitt mål och vetskapen om hur fantastiskt mycket tid och energi man har lagt på träning som gör att ett nederlag kan slå så hårt ibland. Som att känna sig sämst i det man egentligen vill vara bäst i.

Det verkar vara väldigt vanligt hos ryttare att bli riktigt besvikna när det går "dåligt" på ett ridpass eller en tävling. Självklart finns det massor av undantag men helt ärligt, känner vi inte alla någon ryttare (kanske oss själva?) som blir sådär riktigt besviken? Trots att den där missen kanske inte ens var så farligt dålig? Själv hade jag riktigt jobbig prestationsångest när jag var yngre men jag tyckte själv att det såg så illa ut med ryttare som såg sura, arga och ledsna ut när de red ut från banan med bara en rivning eller något annat struntfel, så trots att det kändes som en jordbävning inuti mig när jag inte var nöjd så ansträngde jag mig alltid för att inte visa det. Inte minst för hästens skull, jag tror absolut att våra känsliga vänner förstår klart och tydligt när vi inte är nöjda - vi behöver inte bli det minsta hårdhänta för att de ska känna av det. Men fy vad besviken jag kunde bli, tårar som brände bakom ögonlocken och känslan av att vara sämst i världen. Ge upp, sluta, det var inte värt att fortsätta, det gick ju ändå aldrig bra... Eftersom det var riktigt jobbigt att känna så varje gång, till och med när det gick BRA, så bestämde jag mig för att verkligen jobba på att hantera nederlag och motgångar på ett lite bättre sätt. För min del satt det i självkänslan, därmed inte sagt att det gör det för alla men jag behövde jobba med hela den och det har förstås inte bara gjort nytta i ridningen och efter tävlingsprestationer utan även i vardagen i stort.

Jag kan fortfarande känna mig missnöjd och besviken med en prestation, helt klart, jag vill utvecklas och jag har mycket tävlingsinstinkt i mig, men skillnaden nu är att jag lite lättare kan se objektivt på prestationen och tycka att den var bristfällig utan att tycka att jag som person är sämst i världen. Bara för att man vill nå ett mål, utvecklas, bli bättre, bli BÄST, starta SM, EM, VM, OS, vad man nu än drömmer om - så behöver inte det betyda att man blir besviken på sig själv som person. Man kan skilja på vem man är och på vad man presterar. Jag kan tycka att jag red som en påse potatis i helgen men ändå veta att jag som person är lika mycket värd som om jag hade gjort min livs bästa ritt, och att jag utan problem kan ta nya tag i träningen direkt efteråt. Men jag vet att det kan vara jättesvårt att inte bli sådär besviken på sig själv om man brukar bli det, jag var ju själv sån i allra högsta grad. Dock finns det massor av knep för att ändra tankesätt. Ett snabbtips som man kan tänka på direkt när man lämnar banan är "Om det hade varit min bästa vän, eller elev, som precis hade genomfört den här ritten, vad hade jag sagt till henne då?". Troligtvis blir svaret att man hade gett beröm för det som var bra och konstruktiv kritik för det som kan förbättras, men absolut inte klankat ned på sin vän, sagt att hon var dålig, sämst och så vidare. Samma ska du säga till dig själv! 

 

Hur hanterar ni nederlag?

Postat 2014-08-07 22:27Kommentarer Kommentera

AUG
02

Inlägg -

Ännu en månad



Så har ännu en månad gått, de springer allt iväg extra snabbt på sommaren va? Det kan vara så lätt att glömma bort vad man har gjort, hur man har mått, hur träningen har gått och vad som har hänt under en månad... "Vart tog min semester/mitt sommarlov vägen? Jag har ju inte hunnit med någonting!"

Jag försöker att skriva en liten summering i slutet av varje månad. Det kan handla om allt som har hänt men också vara mer inriktat på till exempel träningen eller handla om något särskilt mål man har. Man kan skriva i en liten bok, på baksidan av väggalmanackan, i ett dokument på datorn eller vad som passar en bäst. Efter ett år är det fantastiskt roligt att läsa igenom varje månadssummering och inse hur fantastiskt mycket som faktiskt har hänt. Själv blir jag rent ut sagt förvånad när jag går tillbaka och läser, hjälp vad dålig jag är på att komma ihåg framsteg som jag borde vara stolt över och vad "bra" jag är på att istället komma ihåg misstag och bakslag som känns jobbiga men som egentligen inte är någon idé alls att älta. Då gör månadssummeringarna nytta!

I min summering av juli månad har jag skrivit mycket om ridningen och träningen av hästarna, om hur jag har tacklat kritik och sådant som i mitt huvud har känts som misstag och pinsamheter (var de verkligen så farliga?), om vilka människor som har gett mig energi och om hur mycket jag skäms över att jag har slarvat med att äta hälsosamt - men också om hur förbryllad jag är över en upptäckt i och med mitt "slarv". Just den upptäckten tänkte jag skriva om i ett annat inlägg!

Det fiffiga med det här sättet att reflektera över sin vardag är att man faktiskt bara behöver skriva en summering 12 gånger om året. Både lättare att genomföra och att i efterhand faktiskt läsa igenom och reflektera över, än en hel dagbok! 

 

Postat 2014-08-02 23:06Kommentarer Kommentera

01

Inlägg -

Planera flexibelt

Om det är något som är viktigt för träningen så är det någon form av motivation. Annars blir det inte av. Det behöver inte betyda att man är såld på "mitt" tänk om att träning ska vara roligt, tycker man att träning ska vara tråkigt så måste det ändå finnas något som motiverar en - troligtvis resultaten (hålla sig frisk, må bra efteråt, hålla kroppen i form o.s.v.). Något som gör att man anstränger sig trots att hjärnan faktiskt är programmerad till att vara ganska lat och spara på energin. Likadant när det kommer till de flesta livsstilsförändringar som hör till ett hälsosammare liv. Att sluta äta godis kräver motivation, att börja äta grönsaker också. Och något som verkligen kräver motivation är att ta tag i en stressig vardag, sätta sig ned och fråga sig själv hur man egentligen mår och om det är något man kan ändra på för att man ska hitta en bättre balans i livet. Det är så lätt att bara köra på i gamla hjulspår.

Så vad gör man när motivationen tryter? När man så, så väl VET att man borde göra något - för att det är bra för en - men det ändå inte finns en enda cell i kroppen som går med på att göra det. Någon gång ibland är väl en sak, men när motivationen inte uppenbarar sig på flera dagar, veckor, månader?



Jag är ingen motivationsexpert direkt. Men jag tänker mycket på vad det är som driver oss människor till att till exempel springa en mil trots att vi inte är jagade av en sabeltandad tiger och måste springa för livet. Och jag vet själv hur dåligt samvete jag kan få när motivationen inte finns där, hur vidrigt det är att behöva tvinga sig till något och hur mycket sämre resultaten blir när man måste göra det. Jag tror att det är viktigt att tänka på att ALLA har motivationssvackor ibland. Ja, alla. Okej, det vet jag i och för sig inte eftersom jag inte har pratat om detta med alla människor i hela världen, men ni vet det där med att man alltid ser framsidan på en annan människas medalj, aldrig baksidan? Den person som kan verka piggast, JÄMT positiv och sprudlande full av energi kanske är just den person som får övertala sig själv framför spegeln varje dag innan hon åker hemifrån. Skenet kan verkligen bedra och när man är i en motivationssvacka kan det faktiskt vara tröstande att tänka på det.

Sen, jag vet att jag tjatar om det här och jag vet att alla inte tycker så, men jag rekommenderar verkligen pauser. En paus betyder inte att man slänger sitt hälsosamma liv ned i soptunnan och prenumenerar på sega råttor, cola och stillasittande 24/7 utan att man bara tillåter sig själv att vara mänsklig och ta en paus från det där som känns så jobbigt just nu. Vad det än kan vara. Är det löpningen du helt plötsligt inte kan övertala dig själv till att genomföra, ja men promenera istället då. Eller hitta på något annat som ger motion och får dig att må bra. Testa något nytt? Antingen får pausen dig att bli sugen på löpning igen efter ett tag, eller så inser du att löpning faktiskt inte är något du vill ta tag i igen utan det är nya du har börjat med passar dig mycket bättre.

Det kan ju vara svårt att ta en paus när man rider och/eller är hästägare. Man kan inte direkt ställa ifrån sig hästen i några veckor och ta fram den igen när lusten faller på. Men man kan alldeles säkert hitta på något annorlunda. Är det till exempel hoppningen du inte gillar längre? Vad gör det om du pausar från den ett tag? Ja, du kanske har köpt en hopphäst och satt upp ett mål om att starta en viss höjd inom ett visst antal månader men på riktigt, vad gör det om det inte blir så? Jag pratar inte om att ge upp vid minsta lilla motgång nu, utan jag pratar om en riktig motivationssvacka som man har svårt att komma ur. En paus kanske resulterar i betydligt bättre resultat om ett år än vad ni hade fått om du hade kört vidare i svackan. Under tiden kan du rida ut, träna dressyr, kanske prova på någon ny gren!



Mål är jättebra. Men som jag läste någonstans: Skriv gärna ned dina mål, men skriv dem med blyerts. Så att de går att sudda. Flytta. Ändra. Jag känner igen mig så mycket i att låta den där målsättningen gå före allt, till och med när motivationen är helt borta och målet egentligen inte är något eftertraktat längre. Men ändå vägrar man att släppa! Typiskt envisa ryttare. ;)

Postat 2014-07-20 11:45Kommentarer Kommentera

01

Inlägg -

Gott, nyttigt, naturligt. Tror jag i alla fall.


Solvarma jordgubbar, smultron, hallon och vinbär direkt från trädgården - mums! Inte bara goda utan också proppfulla av vitaminer, fibrer och antioxidanter. Och socker, jaa bär innehåller sitt egna fruktsocker. En stor del i hälsosamma livsstilar går idag ut på att jaga socker och förbjuda det som om det vore... jag vet inte vad. Jag tänkte skriva knark, jag tänkte skriva gift... men så kom jag på att det är precis det socker brukar kallas idag.

Jag tycker att det är skillnad på att prata om tillsatt raffinerat socker i livsmedel som inte innehåller några vitaminer eller mineraler, ta sura nappar som exempel, och på att prata om socker (kolhydrater) som naturlig energi i frukt, bär, grönsaker och väldigt många fler livsmedel som innehåller en mängd nyttig näring. Medan många andra inte tycker att det är någon skillnad alls och hellre tar en vitamintablett än utsätter sig för fruktsockret i en jordgubbe. Det är helt okej, vi tycker alla olika som jag får skriva varje gång jag skriver om kost.

Kost har blivit så känsligt, jag tycker att man får tassa mycket mer på tå kring alla kosthållningar nu än när jag bestämde mig för att utbilda mig inom kost och hälsa men det kanske är för att jag inte kan låta bli att snappa upp mycket av det som skrivs och sägs. Jag har absolut inget emot att det kommer ny vetenskap och fler kosthållningar så att fler människor kan hitta en variant som de trivs med, men jag gillar inte att det blir olika "läger" som attackerar varandra inte bara i diskussioner om det utan ibland även i lunchrummet, haha. Att skriva åsikter om kost är nästan i klass med skriva åsikter om gramantyglar.

Nåväl. Nu ska jag faktiskt lägga mig i gräset och mumsa vidare på mina jordgubbar. Känna mig nyttig eller onyttig, oavsett ska jag ska må riktigt bra.

Postat 2014-07-11 14:56Kommentarer Kommentera

01

Inlägg -

Sommartips till ryttaren



I sommarvärmen tänker vi lite extra på våra hästars hälsa. Rätt bete, tillskott eller inte tillskott, flugkrämer, flugspray, flugtäcken, flughuvor, solkräm på rosa mular, salt och givetvis massor av fräscht vatten. Och vi kan faktiskt tänka lite extra på vår egna hälsa också. Det är trots allt inte sommar särskilt stor del av året i Sverige och då kanske det finns ett par saker som man i vanliga fall inte behöver tänka på och därför lätt kan glömma bort i värmen. Här kommer mina egna erfarenheter, stämmer de inte in på dig så ta dem med en nypa salt!

  • "Solkräm när man ska tävla? Nej, varför det - det blir ingen dag i bikini på stranden direkt. Jag ska ju ha på mig en massa ridkläder och hjälmen skuggar väl ansiktet? Dessutom ser det mulet ut. Såhär klockan fem på morgonen." Så många gånger jag har kommit hem helt rödbränd i ansiktet efter en tävlingsdag, riktigt dumt av mig som nästan är rosa från början i hyn och bränner mig hur lätt som helst. Nej, solkräm på!

  • Min packning till stallet: Morötter till pållarna. Sambons packning till gymmet: VATTENFLASKA! Otroligt att någon som svettas så mycket på ridpassen gång efter gång glömmer bort en rejäl vattenflaska. Kroppen behöver ju vätska även om man inte svettas, desto mer behöver den när man svettas.

  • Den där svetten på ryggen ja... har ni tänkt på hur KALL den blir när man rider sent på kvällen och går omkring och pysslar i stallet medan graderna sjunker och det plötsligt inte alls är varmt ute längre? Inte särskilt skönt för nyarbetade muskler. Men en torr tröja att byta med eller åtminstone en tjock tröja att hålla musklerna varma med är sällan inom räckhåll, "för det var ju så varmt när jag åkte till stallet!" Numera har jag alltid tröja och jacka hängandes i stallet, mina ryggmuskler blir helt knasiga om de blir kalla och stela.

  • Och när jag ändå skriver om att rida sent på kvällen - åh, vad skönt det är! Jag gillar verkligen det. Ljuset är helt magiskt, tänk att det är ljust ute trots att klockan är jättemycket. Men det får mig också att glömma bort just det, att klockan är jättemycket. Och jag ska upp tidigt dagen därpå. Sommarkvällar ska absolut tas tillvara på, men sömnen är också viktig. Såå viktig. Och det fattar man typ först när man har brist på den.


Förra helgen behövde jag faktiskt ingen solkräm på näsan... ösregn hela dagen. Men det var skönt! Hellre det än 30 grader varmt, gassande sol och helt vindstilla när man ska tävla - tycker jag i alla fall.

Postat 2014-07-08 09:43Kommentarer Kommentera

30

Inlägg -

Oeffektiv tid är också tid

Vi pratade om tid häromdagen i stallet. Hur det alltid känns som att tiden inte räcker till, speciellt i stallet och allra mest nu under sommaren när man vill hinna med så myycket man bara kan. Det är för lustigt egentligen, man har sommarlov och semester för att få tid till att göra ingenting men ändå försöker man göra så mycket som möjligt. En av mina stallkompisar påpekade att hon nog hade tid, men att mycket av den tiden var "oeffektiv". Alltså tid då hon satt och kollade på tv, slösurfade, inte gjorde "något vettigt". Tänk om hon hade lagt den tiden på att städa istället! Eller rida! Eller springa! Eller något annat produktivt, effektivt, bra, nyttigt. 

Grejen är att jag tror inte att man bara kan ha effektiv tid. Det blir lite som Alfons Åbergs farmor sa om att ha tråkigt, man måste ha det för att kunna ha roligt. Om man jämt använde sin tid till att göra något... skulle inte glädjen och arbetslusten i att göra något försvinna då? Är inte den där oeffektiva tiden väldigt skön ändå?

Dagens bild av den ideala människan är en människa som gör sjukt mycket vettiga saker på otroligt kort tid. Och så funderar man på varför så många mår dåligt av stress... Ett stort steg tror jag handlar om att vara lika nöjd med sig själv efter att man har slappat i soffan en hel dag (utan att ens ha varit sjuk!) som man är efter att man har sprungit en mil och putsat alla fönster. För man är samma person i båda fallen och man är lika mycket värd i båda fallen, självklart egentligen men ändå känns det inte alls så för många. Mig själv inräknad! Men det är något jag jobbar på.

Ha en skön sommardag nu, vad ni än ska göra - eller inte göra - idag!

 

Postat 2014-07-03 10:01Kommentarer Kommentera

JUN
28

Inlägg -

Regn, tredjeplacering och "bara vara"

Hej!
 
Jag har varit hejdlöst dålig på att uppdatera den här bloggen, ursäkta! Men det (livet) har rullat på i en sån fart nu att jag knappt har hunnit öppna datorn. Det är i och för sig bra, jag gillar när vardagstempot varierar - ibland lite lugnare, ibland lite mer intensivt.
  
Idag är jag i alla fall iväg på dressyrtävling och då har man ju faktiskt tid till att ta det lite lugnt mellan klasserna och njuta av ledigheten ihop med sin häst. Plus att jag passar på att testa att blogga från mobilen, hoppas att det fungerar.
  
Det ösregnade på oss i första klassen men hur som helst så gick det bra, vi kom trea! Nu laddar jag om inför den andra klassen med ett skönt byte till torra kläder och mat.
Jag älskar lugnet på dressyrtävlingar, bara mysa omkring och vara, måstena där hemma så kan man ju ändå inte göra något åt när man är iväg på tävling. Stresshantering när den är som bäst! ;)

Postat 2014-06-28 14:30Kommentarer Kommentera

01

Inlägg -

Träna för att orka

Puh. Den senaste veckan har jag använt kroppen mer än i vanliga fall, då jag har lyft och burit möbler och flyttlådor in i det oändliga (det har känts oändligt i alla fall - vart kom alla saker ifrån!?). Det är vid såna här tillfällen, när man måste använda kroppen fysiskt för att få gjort något, som man verkligen känner av anledningen till att det är vettigt att hålla den i form däremellan. Alla som har fysiskt krävande arbeten kanske skrattar, men väldigt många har ju stillasittande (eller stillastående) arbeten/studier där man inte behöver använda kroppens fysiska styrka så mycket och då kan det bli en ren chock den dagen man ska lyfta något riktigt tungt, slå i stängselstolpar, mocka ur djupströbädden, springa ikapp bussen eller vad det nu kan vara, om man inte underhåller kroppens styrka på något sätt på fritiden. Eller den dagen men ska rida en tuff dressyrlektion för gästtränaren och har betalat en rejäl slant - då är det inte så kul att bli helt slutkörd innan halva lektionen har gått! Jag skriver inte detta för att säga att jag är redig och minsann är tränad nog för allt det där, tvärtom. Jag skriver det för att det är precis vid såna tillfällen jag kan tänka "Åh, varför började jag inte träna lite mer kondis och styrka för några månader sedan?". 



Nu har jag ändå klarat av den här flytten utan vare sig skador eller träningsvärk så jag är glad att jag åtminstone verkar vara hyfsat i form, men vid flera av lyften har jag önskat att jag vore starkare. Tur för mig att jag har en grymt stark sambo och två hjälpsamma bröder som har fått ta det tyngsta...

Men det är sånt här som gör mig motiverad till att träna, förutom den direkta psykiska må bra-effekten som jag har skrivit om en gång tidigare. Inte selfies från gymmet eller närbilder på magrutor på Instagram med texten "Stong is the new skinny", jättebra att det fungerar som motivation för många men jag blir bara stressad av dem. Däremot blir jag motiverad av att tänka på höstens tävlingar, på att jag faktiskt kan påverka min fysik inför dem (vid sidan av själva ridningen och träningen av hästen förstås). Att tänka på att jag vill klara av att lyfta, bära, slå i, dra, bygga, ja använda kroppen helt enkelt, utan att skada mig och få ont i flera veckor efteråt. Det kan såklart hända ändå, men jag kan förebygga det så gott jag kan.

Efter denna lilla reflektion ska jag nu packa upp några flyttlådor samtidigt som jag ska repetera dressyrprogram i huvudet, jag tyckte väl för en månad sedan att det var en smart idé att anmäla mig till en tävling mitt i flytten med program som jag inte har ridit på över ett år... 

Postat 2014-06-05 10:22Kommentarer Kommentera

01

Inlägg -

Det finns i alla fall en gemensam nämnare

SNR. GI. LCHF. LCHQ. Atkins. Cambridge. Stenålderskost. Medelhavskost. 5:2. 16:8. Blodgruppsdiet. Nordisk kost. Hjärnkost. ISO. DASH. Syra/bas. Och så vidare i all oändlighet...

Det finns HUR många olika kosthållningar som helst idag, som alla har "sin" forskning och sina förespråkare. Egentligen är det väl inte konstigare än att det inte finns ett rätt sätt utan det beror helt på vad som passar en själv bäst och att det varierar från person till person. Men det är ju också det som gör det svårt att välja, eller hur? Precis som med att hitta en träningsform som passar en, en säng som är skön att sova i, gympaskor som ger rätt stöd... Det finns inte en sort som alla kan ha. De flesta tycker att det är ganska självklart när det kommer till skor men det sorgliga är att när det istället handlar om mat så finns det många som inte kan låta bli att kommentera andras innehåll i lunchlådan och skapa ett mindre krig för att övertyga andra.



Förra veckan var jag på en intressant kostföreläsning som främst handlade om hur man kan lägga om sin kost för att må bättre trots olika sjukdomar, men även om hur man med hjälp av kosten till viss del kan förebygga vissa sjukdomar. Föreläsaren var väldigt bra för han pratade inte bara om hur kroppen fysiskt påverkas av maten (vilket i och för sig är hur intressant som helst) utan även om hur miljön påverkas av våra val, en fråga som faktiskt är viktig för alla och som de flesta är väldigt medvetna om och värderar högt idag, men som kanske ändå glöms bort ibland när allt fokus ligger på att följa en specifik kosthållning. Dessutom tog föreläsaren upp den psykiska aspekten på att väldigt strikt följa en kosthållning. Han följde såklart själv den kosthållning han förespråkade men menade att det psykiskt sett kan vara bra att ibland kunna ta ett steg utanför sin annars så strikta kosthållning. Det betyder inte att man ska vräka i sig läsk varje helg utan att man någon enstaka gång kan välja någon annan maträtt när man äter på restaurang om inget på menyn passar in i ens kosthållning till 100%, eller att man kan äta något man blir bjuden på hos vänner utan att få panik. 

Det jag satt och reflekterade mycket över när jag lyssnade på föreläsningen var att det trots alla olikheter åtminstone finns en sak som alla kosthållningar är överens om: Att godis, läsk, chips, bullar, kakor, glass och andra "tomma kalorier" är något som vi klarar oss utan och som inte platsar i kategorin "hälsosam mat". Personligen tror jag att sådana livsmedel i kombination med stillasittande är den allra största boven i hela hälsokarusellen. Det kan tyckas så självklart och det är väl också därför alla förespråkare av olika kosthållningar inte lägger sitt fokus just där utan snarare lägger fokus på vad vi äter till frukost, lunch och middag (om man nu ska äta de målen alltså). Och om det stämmer, att det är självklart alltså, så är det väl bra. Men jag blir tveksam ibland, när jag ser exempel personer som ena dagen inte äter någonting och fnyser åt att jag har en potatis i matlådan för att andra dagen äta tre stora muffins och dricka en liter cola till fikat - "För jag fastade ju igår så idag kan jag äta vad jag vill!". Alltså, vill man äta på det viset så är det helt okej för mig men fnys inte åt vad jag har lagat för lunch då. Hur som helst så kändes det i alla fall lite skönt att mitt i denna oändliga djungel av kosthållningar inse att det åtminstone finns en grej som alla håller med om. Och tro mig, själv är jag en riktig gottegris och älskar såna "onyttigheter", men just därför är det så skönt att veta att de är just onyttigheter. Då kan jag spara dem till speciella tillfällen och se till att inte äta för mycket eller för ofta av dem, och i övrigt äta hälsosamt. Vad nu det är idag.

 

Postat 2014-05-22 13:39Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 nästa  sista  




Filtrera inlägg

Period:

Häst:









Populärt hos Charlies

Husbloggare

Löshoppning

Saras vardag

Födelsedagsfirande, överben och inställd tävling

Portugal-bloggen

LILL-LADY på söndagsutflykt!

Therese

Till Husbloggarna