Under lördagen avgjordes Grand Prix-klassen i Friends Arena, som är kval till morgondagens världscupkür. Det blev två holländare och en svensk på pallen – samtliga på pampiga fuxar.
  
Vann GP-klassen på 77,000 procent gjorde, efter en ritt präglad av elasticitet och exakthet, Hans Peter Minderhoud på Glock’s Flirt. Detta före landsmaninnan Adelinde Cornelissen på Jerish Parzival N.O.P, vars uttrycksfulla program belönades med 76,720 procent. Patrik Kittels Watermill Scandic H.B.C såg riktigt fin och fräsch ut, med 76,180 procent och en tredjeplats har han tätkänning inför morgondagen.
  
Parzival är tillbaka
Hans Peter vann GP:n i Friends även förra året och var riktigt nöjd med sin häst i dag.
– Han var med mig och tittade inte alls på de stora skärmarna, berättar han.
Adelinde Cornelissen har bara ridit en enda tävling på Parzival i år, så hon är väldigt glad över att känna att han är i form.
– Och det är jätteroligt att vara tillbaka i Stockholm, Sverige är verkligen hans ställe, det brukar alltid gå bra här.
I morgondagens kür tänker Adelinde ge Hans Peter en ordentlig match, hon lovar att gå in och ”kick ass”.
  
Trött men nöjd coach
Patrik Kittel ser lite trött ut på presskonferensen efter klassen. Han har inte bara ridit själv utan har även coachat flera elever.
– Jag är väldigt nöjd med Scandic, han blir bara hetare och känsligare ju äldre han blir men jag hade ändå kontroll. Man kan inte vara missnöjd när man är tvåa efter de här båda toppryttarna, men visst ska jag försöka ge dem en fight i morgon, säger han.
Om han kvalar dit är Patriks tanke i dagsläget att Scandic blir hans häst till världscupfinalen.
  
Hustrun på femte plats
Patrik är minst lika glad för sin hustrus fina resultat, Lyndal Oatley på Sandra Boy var femma i klassen med en av sina bästa ritter någonsin. Även eleven Mads Hendeliowitz fick till ett fint program och slutade sjua.
– Jag är mycket nöjd med dem, det är inspirerande att träna andra men det tar mycket energi också. Så jag är väldigt trött nu, erkänner Patrik.
Han har i dagsläget ett tiotal GP-ryttare som han hjälper, men trots det ser han sig i första hand som ryttare och i andra hand som tränare. I alla fall ett tag till.
För att klara av sitt tuffa schema är Patrik noga med att hålla sig ”fit”.
– Det handlar om att sporta, äta rätt och försöka sova tillräckligt. Ridningen är egentligen bara en liten bit, det är så mycket med både hästarna och sig själv man måste tänka på för att hålla sig på topp, förklarar han. 
  
Hur går det att träna sin fru?
– Det går väldigt bra, hon är lätt att träna. Och när jag coachar henne är jag tränare, that’s it. Det är väldigt torrt egentligen, med raka instruktioner, i det läget kan man inte blanda in känslor och privatliv. Sedan gläds man förstås desto mer när det går bra.
  
Fullständigt resultat
  

Glock's Flirt är en riktig skönhet.
  

Scandic såg väldigt fräsch ut i dag.
  

Nöjd Patrik Kittel.
 

Parzival är en pigg och glad 18-åring.
  

Det var riktigt jämnt i toppen, ska Hans Peter Minderhoud lyckas vinna även morgondagens kür?
  

Hej till publiken!
  

Adelinde hittade en riktigt söt prisutdelningshäst.
  

Patrik – ryttare, tränare och nervös make.
  
Text & foto: Anki Yngve

Under Falsterbo Horse Show förra veckan hölls det paneldebatter och uppvisningar runt om på området. En av de mest besökta var Pether Marknes och Denni Haukssons clinic på Falsterbobanan.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist

Denni Hauksson kommer in på banan med sin vackra hingst Divar från Lindnäs. Och Pether Markne erkänner att han hade lite fördomar om islandshästarna innan han själv satt upp och red en.
– Jag tänkte att en sådan där liten häst är det väl bara att sitta upp och rida i väg på. Det kan inte vara så speciellt svårt, säger han, och delar av publiken skrattar igenkännande och generat.
  
Lära sig se takten
När Pether och Denni träffades för första gången, för drygt tio år sedan, var det för att Denni behövde hjälp med grundridningen på sina hästar. För Pether var det en självklarhet att försöka hjälpa till, men han behövde själv hjälp av Denni med att lära sig att se hästens gångarter. Vad var rent och när var det otakt?
– Islandshästar är otroligt känsliga och kan ha mycket nerv, precis som vilken tävlingshäst som helst. Jag blev helt tagen på sängen när jag satt upp första gången. För innan dess hade jag inte sett konsten i islandshästridningen, berättar Pether.
  

 
Avspändhet och mjukhet
Många ryttare vet att det inte alltid är samma häst man lastar in i transporten hemma som kliver ut på tävlingsplatsen. Ofta kan hästarna bli spända när de kommer till en ny miljö, med publik och andra hästar.
– Om man vill vinna tävlingar måste man använda hela hästen och för det krävs en avslappnad häst. Lite som ett dragspel, förklarar Pether.
En av sakerna Denni arbetar på med sin fina hingst är att få honom avspänd och rund för skänkeln. Han väljer hellre att gå in på volter för naturlig samling, än att bli dragande i innertygeln.
– Akta så att inte volten blir för liten där Denni, han måste få tid att hinna med, påminner Pether.
  

  
Halvhalter och avslappnade händer
Divar är en hingst med mycket motor, som gärna springer ifrån sin ryttare lite grann. Därför har Denni ett system han dagligen rider efter. Ungefär vart 15:e steg gör han en halvhalt, för att sedan fortsätta i traven igen.
– Halvhalten ska inte komma genom handen utan genom sitsen och lättridningen. Med en lugnare lättridning kommer hästen själv att ta kortare steg, konstaterar Pether.
När det blir för spänt under uppvärmningen tipsar Markne om att man kan släppa travmomentet och i stället gå över i galopp. Detta för att få ut den mesta överskottsenergin ur hästen.
– Bli ett med din häst i stället för att skapa frustration, där du som ryttare sitter och drar i tygeln. Om din häst är åt det piggare hållet gör det inget om uppvärmningen är seg. Energin finns där inne, precis som hos Divar, säger Pether.
  

Isac har varit lite blyg, men nu blommar han ut!
  
Det blev en blågul topp efter küren i den trestjärniga dressyren. Minna Telde var överlycklig på ärevarvet. Detta var nämligen ett bevis på att hennes tålamod med Isac har gett resultat.
  
Text och foto: Ida Röök
  
Den trestjärniga delen av dressyren i Falsterbo avslutades med att nio ryttare red sina kürprogram. Det blev trippel svenskt på pallen – med Minna Telde och Isac som vinnare på 76,100 procent, Mads Hendeliowitz och Jimmie Choo Seq kom tvåor med 75,850 procent, medan Emilie Nyreröd och Miata intog tredjeplatsen med 74,225 procent.
På spel för de båda sistnämnda stod som bekant en biljett som reserv till OS i Rio, det blev fördel Mads i den matchen, läs mer här.
  
Mycket kvaliteter
Minna Telde visade upp en helt fantastisk kür med extremt mycket svårigheter.
– Jag är väldigt glad, inte bara för att vi fick till programmet så fint, utan även eftersom Isac verkligen har vuxit och nu klarar av att prestera på en sådan här stor tävlingsplats. Han har så mycket kvaliteter som han inte riktigt har släppt fram på tävling utomhus tidigare, men nu blommar han liksom ut, säger hon.
Isac har nämligen behövt väldigt mycket tid på sig, han har blivit spänd och har haft svårt att prestera på de större arenorna.
– Jag har fått vänta ut honom, han har varit väldigt blyg. Så vi har tävlat på mindre platser den senaste tiden och sett till att han har känt sig trygg där. Nu känns det som att det har släppt, säger Minna.
  
Nöjda reservduellanter
Tvåan Mads pustar ut efter en helg fylld av press.
– I går red jag för en plats som reserv på OS, jag lade liksom allt jag hade i Grand Prix-klassen. I dag kändes det både på mig och hästen att vi var lite trötta. Men jag är nöjd ändå, säger han.
Även Emilie känner av matchen om reservplatsen.
– Det har varit en riktig urladdning den här helgen. Vi satsade allt i Grand Prix i går och Miata var lite matt i küren, precis som jag känner mig.

Resultat
 

Mads på Jimmie Choo Seq kom tvåa i klassen.

Emilie Nyreröd och Miata blev treor. 

Emilie och Miata har haft en tuff helg med mycket press.

Medan Minna Telde vann med Isac.

Glad Minna!

Det blev en drömavslutning på Falsterbo Horse Show. Återigen fick vi höra svenska nationalsången spelas i högtalarna, när Rolf-Göran Bengtsson stod som segrare med Clarimo Ask.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
OS-genrepet för många ryttare slutade med en felfri runda på hinder eller med ett nedslag, fem ekipage straffades med tidsfel trots felfria ritter. Till omhoppning gick tolv ekipage, av dem tre svenska. Peder Fredricson och H&M All In hade inte turen på sin sida när två bommar föll, ekipaget slutade på en elfteplats.
Henrik von Eckermann hade detta som Yajamilas genrep inför OS och satte hög fart redan från början. Efter tredje hindret i omhoppningen tog han en kaxig och snäv sväng – som han klarade. Publiken höll andan, skulle "Henke" vara felfri hela vägen? Det gick ända fram till sista hindret, där attackerade han lite för mycket och sista bommen föll.
– Jag skulle ha rätat på mig och suttit still istället, då hade vi klarat det, säger Henrik.
  
Ridit in 1,7 miljoner på tio dagar
För Rolf-Göran Bengtsson har det varit några fantastiska och pengastinna dagar i Paris och Falsterbo.
– Ja, det har gått bra, men räkningarna ramlar in i hög fart. Det är en stor organisation bakom mina starter, så det kostar pengar, konstaterar han.
Rolf-Göran var glad på presskonferensen och berättade att det kändes extra bra att vinna på hemmaplan.
– Det här är Clarimos bästa placering någonsin. Han är dynamisk och har verkligen kapacitet, men ibland glömmer han att det är fyra ben han ska hålla koll på, säger Bengtsson med ett leende.
Omhoppningen var nästan skräddarsydd för honom och Clarimo, i svängarna hade nämligen inte skimmeln tid att ladda upp sig som han brukar. Och ryttaren satte gasen i botten.
– Jag tänkte att jag rider så fort att han inte hinner tänka, berättar Rolf-Göran.
Oavsett är det ingen tvekan om att denna tävling är en fjäder i hatten för hästen, han har stigit både i sin ryttares ögon och i stallets ranking.
Andraplatsen gick till Brasiliens Eduardo Menezes på Quintol, medan Darragh Kenny Go Easy de Muze tog hand om tredjeplatsen.

Resultat